Och så säger vi hej till vecka 36 så här några dagar i efterskott! Hade ju som jag skrev en rätt fullspäckad helg men mer om det i ett senare inlägg. Imorgon är det exakt 1 månad kvar till beräknad förlossning. 31 dagar. Sista månaden som mamma till bara ett litet hjärta. Är verkligen SÅ redo för att träffa vårt lilla busfrö där inne nu men samtidigt skall jag verkligen passa på och njuta av "lugnet" in i det sista för när bebis väl är här kommer förmodligen livet vara smått kaotiskt i några månader framöver. Nu är det dessutom bara 3 veckor kvar i skolan innan jag går på lite drygt ett halvårs mammaledighet. Känns helt galet!

 

Barnet:

Lillebror (som för övrigt fortfarande inte har något namn utan går under just namnet lillebror här hemma) väger ca 2,6 kg och är ca 47,5 cm lång. Det märks att han lägger på sig vikt snabbt just nu för det känns som magen växer så det knakar och det spänner verkligen i huden nu. Lillebror gillar trots det att trycka ut diverse kroppsdelar åt olika håll vilket inte alltid är så bekvämt och han ligger allt som oftast med sina små fossingar och sparkar ut mot min vänstra sida. Huvudet är ju fixerat i bäckenet sedan några veckor tillbaks nu och han finslipar det allra sista på utveckling av t.ex. hjärnan medan han ligger och gottar sig där inne.

 

Jag:

Har haft en riktigt bra vecka måste jag ändå säga. Visst känner jag mig fortfarande kolossalt stor och allt det där men jag upplever att psyket varit lite mer stabilt den senaste tiden vilket ju bäddar för att man orkar med allt det där andra fysiska. Har inte samma panik över att det är 100 saker kvar att fixa längre då vi kunnat bocka av en hel del både på bebislistan och huslistan nu, däremot kan jag känna mig rätt stressad över att jag vill hinna träffa vänner och familj nu innan bebis kommer. Helgerna blir liksom supersnabbt uppbokade trots att vi försöker hålla schemat tomt. Det känns så konstigt att säga till folk att "vi ses nästa gång efter bebisen kommit" för det ligger ju, enligt mig själv, fortfarande rätt långt fram i tiden. Samtidigt så får man påminna sig själv om att man kanske borde dra i handbromsen lite och faktiskt ta en hemmadag då och då utan att ha ett fullspäckat schema för att kunna vila upp sig inför den kommande sömnbristen. Eftersom jag räknar kallt med att just gå över tiden så kommer jag ha minst 10 dagar ledigt innan bebisen kommer (skriver hudtentan innan påsk precis) och då kanske jag både kan passa på att vila och boka in lite mysiga kompisfikor för att fördriva tiden. 

 

Hej hörni, äntligen är det fredag! Har en fullspäckad helg framför mig fylld med en massa skojigheter, bland annat så skall vi få komma och kika på huset igen för att ställa lite frågor till de nuvarande ägarna och ta lite mått inför kommande renovering. Skall verkligen bli så kul!

 

Igår började hudkursen med buller och brak dagen efter ÖNH-tentan (som även den gick över all förväntan faktiskt) som vi skrev i onsdags. Det blir det absolut sista jag gör innan bebisen kommer och det känns jättebra hittills. Märker jag att jag inte riktigt orkar hela vägen fram är det ju inte hela världen det heller. Igår fyllde dessutom Tom 25 år vilket vi först firade med en middag på Burgersson tillsammans med min familj och Toms farbror för att sedan avsluta kvällen med tårta hemma hos oss.

 

Idag var jag hos min barnmorska igen för kontroll strax innan lunch. Vi tog blodtryck (lågt och fint!), lyssnade på hjärtljuden (lät toppen!), mätte magen (följer min egen kurva fint!) och pratade om hur jag mått det senaste. Jag ligger alltså kvar precis nedanför den nedre normalkurvan när det gäller SF-måttet men eftersom jag följer min egen kurva och allt såg tipptopp ut på tillväxtultraljudet är allt helt enkelt precis som det ska vara. Det kändes skönt som alltid att få komma dit och få ventilera lite tankar och oro som jag går och bär på och jag får alltid så fint gehör från min barnmorska och en massa kloka reflektioner och råd.

 

Har spenderat eftermiddagen hemma i lugn och ro och insupit fredagsfeelingen (trots att hemmet ser ut som kriget) och pysslat med en del nödvändigheter. Nu inväntar jag hemkomsten av mina två pojkar och sen kommer min klasskompis Emelie på fika så det är kanske dags att röja lite här så gott det går med kartonger och sopsäckar efter förra helgens köksrensning ståendes lite här och var. Gissar att mitt liv i ca 3 månader från och med nu i stort sett kommer bestå av kaos så det är väl bara att vänja sig (och öva på att ta de där djupa andetagen). Skickar en stor helgkram till er och hoppas ni alla får en mysig fredag!

Räknas man som höggravid snart kanske? Känner mig i alla fall helt plötsligt VÄLDIGT gravid. Vet inte om det har att göra med att jag nu äntligen är helt frisk och då får chansen att känna efter vad graviditeten har att erbjuda vad det gäller krämpor? Tror i alla fall att det hör till att man skall börja känna sig rätt less i slutet så att man verkligen är redo för förlossning och kämpig första tid med en liten nyföding. Det är ju inte så ofta man träffar höggravida som säger att "jag hade lätt kunnat gå ett par månader till". Nä nu längtar vi mycket efter att få träffa vår lilla sprattelgubbe.

 

Barnet:

Lillebror vägde ju in på ca 2,2 kg enligt tillväxtultraljudet jag var på i början på veckan och borde nu väga kring 2,4 kg fördelat på en 46 cm lång kropp. Det finns ingen tvekan om att han fortsatt ligger med huvudet nerborrat i mitt bäcken för så fort jag ställer mig upp och börjar gå blir jag i princip kissenödig och detta trots att det ibland var toastolen som var min senaste sittplats. Vid sammandragningarna upplever jag också att han borras djupare ner i mitt bäcken och är det då mer än ca 5 droppar urin i blåsan, ja då är det nästa anhalt toaletten som gäller. Nu är lillebrors lungor dessutom i princip färdiga så nu är det verkligen bara kvar för honom där inne att tjocka på sig lite och vila upp sig inför förlossningen. Det blir bara trängre och trängre för honom där inne och vissa rörelser han gör kan göra förbaskat ont.

 

Jag:

Nu börjar det som sagt bli väldigt påtagligt att jag är Gravid med stort G. Bara den senaste veckan har foglossningen eskalerat, magen känns helt enorm och en helt lamslående trötthet kan skölja över mig utan förvarning trots att jag inte gjort något speciellt egentligen. Jag vaknar hela tiden på nätterna och måste vända och vrida på mig vilket är ett projekt i sig med tung mage och ja... höggravid var namnet. Dessutom känns det som min hjärna helt tagit semester och motivationen till att plugga ligger på 0 så jag funderar helt ärligt över hur sjutton jag skall orka med en hel kurs till nu innan förlossningen? Allt detta gör att jag börjar bli ganska så less och nu börjar jag längta efter min "ogravida" kropp i vilken man kan böja sig fram och plocka upp nått på golvet utan att ha ont i magen i flera minuter efteråt.

 

Blev ett riktigt klagoinlägg idag men så är det kanske inte min bästa dag idag heller (hormoner i gungning också såklart). Är så OTROLIGT tacksam för att jag äntligen är frisk i alla fall och kan andas igen. Att få slippa den förfärliga hostan jag fick dras med känns också helt magiskt. Nu hoppas vi att dessa sista veckor går fort och att vi slipper gå allt för långt över beräknat datum innan han väljer att kika ut.

 

Har varit lite disträ de senaste dagarna med mycket tankar snurrandes i huvudet. Var hos min barnmorska på en extra mätning av magen i torsdags eftersom jag ju legat och pressat på nedersta kurvan och det visade sig att jag låg kvar på samma mått som föregående vecka så min barnmorska tyckte att det var dags att dubbelkolla att lillen växer som han ska med ett tillväxtultraljud.

 

Nu vet jag ju att ett lågt SF-mått är en väldigt grov uppskattning av bebbelinos tillväxt och att den avplanade tillväxten kan bero på något så enkelt som att han lagt sig tillrätta med huvudet neråt men jag har ju liksom inte kunnat låta bli att oroa mig och googla i jakt på mer kunskap och erfarenheter från människor i samma sits. Är så glad för den mammagrupp jag har på facebook dessutom som i just såna här lägen kan komma med en massa pepp och solskenshistorier.

 

Så idag fick jag tid för det där ultraljudet på specialmödravården på Östra sjukhuset. Tom är iväg på jobb i Malmö så han kunde tyvärr inte följa med och det innebar dessutom att jag själv fick sitta och vänta i det där väntrummet och oroa mig för vad ultraljudet skulle visa.

 

Och så ramlade vi in i vecka 34 helt plötsligt. Tiden går verkligen rasande fort och får lite smått panik över att tänka på att lillebror kan vara här redan om 4 veckor??! Å andra sidan så längtar jag sååå mycket efter att få ha honom liggandes i min famn och inte knölandes runt i magen så att jag kan slippa halsbränna, sammandragningar och andfåddhet. Ska försöka njuta så mycket jag kan trots otympligheten nu de sista veckorna för man vet ju inte, detta kanske är sista gången jag är gravid?!

 

Barnet:
Lillebror är nu ca 45 cm lång och väger ca 2,1 kg. De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar andningen bra själva och behöver inte ligga i kuvös men kan behöva lite hjälp med att hålla värmen och att få i sig näring. Det betyder ju att han i princip är helt färdig där inne och mest bara behöver tjocka till sig lite inför förlossningen. Enligt min barnmorska ligger lillen nu fixerad med huvudet neråt vilket jag upplever som ett ganska stort tryck nedåt av och till. Så fort jag ställer mig upp i princip känns det som han borrar sig ännu djupare ner och jag blir direkt väldigt kissenödig trots att det inte finns en droppe urin i min blåsa. Kanske inte superduperbehagligt haha.

 

Jag:

Det känns som att energin sakta återvänder och jag blir lite piggare igen vilket är skönt. Hostan och snorigheten har inte släppt riktigt än men bara den är borta vid förossningen så är jag glad känns det som. Har fortfarande svårt att äta och dricka några större mängder och kan vara sådär äckligt supermätt i flera timmar efter jag ätit lite för mycket. Då kan jag knappt sitta ner eftersom det känns som maten sakta försöker krypa ut genom min matstrupe. Hade väl hoppats att magen skulle sjunka lite nu i och med att lillen fixerat sig i bäckenet men icke. Kanske beror på att min mage ju är lite mindre redan från början så att det inte blir lika stor skillnad?

 

Annars är nog läget ganska stabilt: minimal svullnad (ringen sitter snarare lösare), halsbränna, sammandragningar i tid och otid, lättare foglossning, andfåddhet och härliga humörsvängningar. Precis som det skall vara när man är i slutet av en graviditet.

 

I lördags var det så äntligen dags för den näst intill obligatoriska shoppingen på Gekås i Ullared. Vincent sov hos sin farmor och farfar mellan fredag och lördag eftersom vi bestämt oss för att åka så tidigt och vara där redan när det öppnade vid 7, allt för att vi skulle kunna ta det så lugnt som möjligt med mycket pauser för toabesök, fika och vila.

 

Så klockan 5.15 ljöd mitt alarm och efter en halvtimme satt vi i bilen rustade med termosar med kaffe och te, smörgåsar som jag preppat dagen innan och varsin kanelbulle. Det är galet vad effektiv man blir när man bara har sig själv att rå om och inte behöver tänka på att klä på och packa för någon annan än sig själv.

 

Söndag och vi välkomnar ännu en ny vecka, närmare bestämt vecka 33! Är fortfarande väldigt förkyld typiskt nog men är i alla fall glad att både V och T nu är friska. Immunförsvaret är verkligen helt kasst när man är gravid -.- Var hos barnmorskan i fredags och hade återigen ett SF-mått på nedersta kurvan (27 cm) så skall tillbaks redan nästa vecka för att kontrollera så att jag inte dyker under den. I övrigt verkar dock lillen må prima så jag borde väl inte oroa mig så mycket egentligen men det går ju samtidigt inte att låta bli. Vi får hålla tummarna för att han har växt på sig till på torsdag. 

 

Barnet:

Lillebror beräknas nu vara ca 44 cm lång och väga nästan 2 kg men bebisar växer i regel väldigt olika i den här delen av graviditeten som sagt. SF-måttet kan vara en indikator på att han är lite mindre än genomsnitt men det behöver inte göra det. Det finns mammor som föder 4,5 kilos bebbar med låga SF-mått också. Lillebror badar nu i ca 1 liter fostervatten som nu inte längre ökar i mängd utan hålls relativt konstant fram til förlossningen. Många bebisar väljer att lägga sig med huvudet nedåt redan nu men än har de flera veckor på sig innan man måste ge sig på ett vändningsförsök.

 

Jag:

Just nu tar jag verkligen en dag i taget. Jag känner hela tiden att jag blir lite bättre för varje dag som går men det går extremt långsamt och gissningsvis kommer jag vara ganska så trött flera veckor efter denna pärs. Värst har jag det på nätterna då jag har svårt att andas både på grund av att lungorna får mindre och mindre plats och att näsan dessutom täpper igen med snor. Vaknar dessutom och behöver hosta titt som tätt så kvalitén på min sömn just nu är inte något vidare. 

 

De flesta människor i min närhet tjatar på mig att jag bör ta det lite lugnt och återhämta mig ordentligt (inklusive min kloka barnmorska). Jag tycker verkligen det är lättare sagt än gjort. Kanske hade det i normala fall varit bra med ett par dagars sjukskrivning nu för att låta kroppen ta igen sig men tyvärr funkar det ju inte att pausa heltidsstudier på det sättet. Jag försöker ta pauser när jag kan, tänka på att sakta ner tempot när jag går, undvika att bära tungt osv. Vill bara bli frisk nu!!

 

Idag lyckades jag bättre med bilderna så här kommer dagens mage.. ignorera mitt något pluffsiga ansikte från 10 dagars konstant snörvlande, haha. 

 

Nu är det mindre än 2 månader kvar tills lillen är beräknad och jag pendlar fortfarande mellan att tycka att det är hur lång tid som helst kvar och att han kommer typ imorgon. Eftersom vi skall flytta när lillebror knappt är 2 månader så har vi liksom inte tagit tag i att fixa så mycket här hemma eftersom vi ändå mer eller mindre kommer leva i kartonger under bebisens första tid. Spjälsäng kommer vi t.ex. inte ens köpa förrän vi flyttat till huset och tanken är att bebben under tiden får sova i ett babynest (som jag inte sytt än haha) mellan mig och Tom. Därför så tror jag heller inte vi blivit så påtagligt påminda om det stora som väntar som vi blev sist då vaggan stod bäddad, kläderna låg tvättade och strykta i lådorna, skötbordet var fullproppat med pyttesmå blöjor osv. Visst det går inte missa att jag går runt och bär på en kanonkula men jag tror ni förstår vad jag menar.

 

Imorgon är det dock dags för stora bebisshoppingen i Ullared som jag sett så mycket fram emot. Där skall vi bland annat köpa parfymfritt tvättmedel och andra förbrukningsvaror till första tiden och efter det kan jag börja tvätta upp alla lillebrors saker och inventera vad som behöver köpas från apoteket t.ex. Vi åker tidigt imorgon bitti och skall försöka ta många pauser så att jag orkar med eftersom jag ju både är rätt så gravid och fortfarande inte riktigt frisk.

 

Härom dagen hämtade vi dessutom ut bebisens nya babyskydd på posten. Vincent tyckte det var väldigt spännande att få vara med och packa upp de enorma paketen och tillsammans bältade vi fast hans lilla docka Bodil där i. Nu står babyskyddet och väntar i hallen och får mig att le varje gång jag går förbi. Tänk att där skall det ligga en liten minimänniska om bara några veckor. En fin liten påminnelse för hela familjen om det stora som väntar så där får det stå kvar tills det blir dags för oss att åka in til förlossningen.

 

De senaste dygnen har varit riktigt hemska. Kan verkligen inte rekommendera att vara så sjuk som jag varit i tredje trimestern samtidigt som du har ett litet sjukt barn att ta hand om. Tom har varit iväg på konferens ett dygn dessutom och jag har mest försökt att överleva faktiskt. Nä fy nu hoppas jag att jag snart blir frisk och att det dröjer ett bra tag innan jag blir sjuk nästa gång, gärna typ sådär 3 år eller nått. 

 

Hur som helst, ännu en vecka har gått och vi är ännu en vecka närmre att få träffa vår lilla guldklimp i magen. Här kommer veckans update:

 

Barnet:

Lillebror är nu dryga 42 cm lång och väger in på 1,7 kg vilket är nästan exakt hälften av vad Vincent vägde när han föddes. Lillen skall alltså dubblera sin vikt (tack och lov inte sin längd för då vete sjutton hur han hade fått plats där inne) på bara 8 veckor vilket är lite skrämmande med tanke på att jag redan börjar känna mig ganska så stor och otymplig. Vart skall detta sluta? Rörelserna fortsätter att vara mer tryckande, rullande och knuffande men ibland får han til en rejäl spark och då kan jag lova att det känns.

 

Jag:

Okej förutom att jag mått kasst av denna dunderförkylning det aldrig känns som jag skall bli av med så har min magsäck krympt till en pingisboll i storlek. Jag kan varken dricka eller äta några större mängder utan att bli extremt illamående och samtidigt blir jag ju illamående när jag är hungrig så japp, illamåendet är officiellt tillbaks. Jag hoppas verkligen att just detta blir bättre när jag blir frisk och kan röra lite mer på mig igen (så maten kan jobbas ner) för annars vet jag inte hur jag skall överleva de sista 8 veckorna. Skall absolut ta upp detta med min barnmorska på fredag och se om hon har några tips. Att inte ens kunna hälla i sig ett glas vatten när man är törstig är så sjukt frustrerande.

 

Nu har jag dessutom känt av mina första förvärkar. Efter ett rätt hektiskt januari med MYCKET sammandragningar tycker jag äntligen att det lugnat sig något på den fronten men däremot har jag fått ett par sammandragningar som faktiskt gjort en smula ont vilket jag bara tycker känns kul för det måste ju innebära att det verkligen börjar närma sig. Mina fötter har dessutom börjat svälla en aning men har stödstrumporna på i stort sett varje dag så jag hoppas att jag skall slippa svälla allt för mycket denna graviditeten.

 

Ja i övrigt är det svårt att avgöra vad som beror på sjukdom och vad som beror på graviditeten just nu. Blir t.ex. extremt andfådd bara av att gå upp för några trappsteg men det blir ju Tom och Vincent också just nu så vi får väl se helt enkelt hur jag mår när jag äntligen blir frisk.

 

Tyvärr så märkte jag när jag satte mig ner och skulle redigera bilderna på veckans mage att ALLA hamnat ur fokus så idag bjussar jag på en närbild på lille kulan istället (fortfarande inga nya bristningar men mina gamla framträder lite olika tydligt beroende på ljus).

 

I julklapp fick jag ett presentkort på Newbie-store av min älskade sambo. 500 kronor att köpa vilka bebiskläder jag vill är ju verkligen den ultimata presenten till en blivande mamma så jag blev verkligen jätteglad. Vi har ju rätt mycket kläder kvar från Vincent (särskilt i de större storlekarna) men det är något alldeles speciellt att få köpa lite plagg som bara är lillebrors egna. Efter att ha gått igenom alla Vincents gamla kläder insåg jag att det fanns en del som behövde kompletteras och i förra veckan fick jag äntligen tummen ur att åka iväg en sväng till Frölunda torg för att köpa minikläder.

 

Kom hem med ett underbart set i grått i storlek 50 och två bodys i storlek 56 och dessutom lite pengar kvar på presentkortet som jag tänkte spara till shoppingturer när lillebror väl är här och vi vet hur stor/liten han är och hur snabbt han växer. Kan knappt förstå att vår lilla pojke skall ha på sig de här pyttekläderna. Blir alldeles varm inombords bara jag tänker på det!

Nämen, för en gångs skull ett veckoinlägg som faktiskt kommer upp i tid. Inte illa Alice! Nu har vi passerat 75% den här graviditeten och det är mindre än 10 veckor kvar tills lillebror är beräknad men han kan lika gärna titta ut om 7 som om 13 veckor (hua det sistnämda hoppas vi verkligen inte). Nu har både jag och Tom fått oss en spark i baken att faktiskt börja fixa på riktigt inför lillen och har satt en lista på kylskåpet som sakta men säkert är tänkt att bockas av. Igår beställde vi t.ex. hem babyskyddet och om två veckor skall vi åka och shoppa loss på Gekås.

 

Barnet:

Lillebror är nu ca 41 cm lång och väger ungeför 1,5 kg. De flest organ är snart färdigutvecklade och bebisen skall egentligen bara växa på sig för att klara ett liv utanför livmodern. Jag tycker att rörelserna har ändrat karaktär en del vilket antagligen beror på att det börjar bli trängre där inne för honom. Nu istället för en massa pingpongkickar får jag stora tryckande rörelser där magen kan ta alla möjliga olika former vilket kan se rätt lustigt ut. Hicka gör han fortfarande flera gånger per dag (i ca 10 minuter i sträck) och man känner det även lätt med en hand på magen som ett regelbundet pulserande pick.

 

Jag:

Även denna veckan har varit rätt tuff men jag känner ändå att jag sakta återhämtar mig. Nu har jag lagt väldigt mycket åt sidan och fokus ligger verkligen bara på skola, familjeliv och graviditet i princip. Jag märker att magen tar mer och mer plats då jag kan bli rätt andfådd bara av enkla aktiviteter och livmodern övar med en hel del sammandragningar som nu kommer både i vila och när jag rör mig. Nu börjar det även bli svårare att hitta kläder som passar på morgonen då mycket gärna kryper upp halvvägs på magen och på kvällarna när jag tar av mig strumporna ser jag att fötterna börjat svullna en aning (även fast det är långt ifrån så illa som det var med Vincent tack och lov). Jag känner mig helt enkelt väldigt gravid och den klassiska ankgången har dessutom infunnit sig. 

 

Det som är mest påtagligt är dock längtan som slagit sig ner i mig. Jag ser så otroligt mycket fram emot att få träffa vår lille kille nu och även fast jag periodvis kan få lite panik över hur sjuttsingen vi skall klara av livet med två barn och hur jag skall räcka till som mamma för båda två så längtar jag något enormt efter att få träffa denna lilla nya människa. Det skall bli så spännande att få lära känna honom och se hur han ser ut vår lilla lillebror. Känner på mig att det kommer bli 10 lååååånga veckor tills jag slutligen har honom här i min famn.

 

Fredag hörni, gud så underbart! Jag ser bara mer och mer fram emot helgerna för varje vecka som går. Antagligen för att jag bara blir tyngre och tyngre och de här fredagskvällarna alltid kommer som en räddande ängel när hela hjärnan går på sparlåga. Helgens planer består i att åka och träffa vänner och låta barnen busa av sig på leklandet imorgon, städa och fortsätta rensa lite här hemma och på söndag skall jag dra in till stan och fika med ett gäng blivande mammor jag lärt känna via facebook. Ska försöka tanka lite energi inför veckan som kommer också såklart och det har utlovats filmmys imorgon kväll med Tom.

 

Idag efter jobbet åkte Tom och köpte lite thaimat till familjen med ett tomt ekande kylskåp på en ny restaurang som öppnat i närheten (maten var galet god!!) och då passade han även på att hämta ut en gratis babybox som vi beställt på apotek hjärtat. Kom ihåg att jag hämtade ut en del såna där boxar med Vincent och att det i de flesta mest var en massa reklam så jag blev verkligen förvånad när jag öppnade denna och möttes av en massa fina och bra grejer.

 

Och så klev vi äntligen in i vecka 30! Ja jag skriver äntligen eftersom förra veckan varit en riktig skitvecka och nu känns det dessutom som man är i nedräkning på riktigt. 75 dagar säger appen att det är kvar vilket både känns evighetslångt och superkort på samma gång. Än har vi ju en del kvar att fixa men känner inte så stor stress över det hela faktiskt. Däremot kan jag känna lite frustration att jag inte hinner med att pyssla och greja så mycket som jag kanske hade velat eftersom det ju är så himla mysigt men än är det som sagt 2,5 månad kvar så det skall nog hinnas med det också.

 

Barnet:
Nu är den lilla krabaten ca 40 cm lång och väger drygt 1,3 kg. Nu börjar de hår som hjälpt lillebror att hålla värmen, lanugohåren, att försvinna eftersom han nu själv kan reglera sin kroppstemperatur. Hos många bebisar finns det dock en del hår kvar när de föds och jag minns faktiskt att Vincent var lite luden över ryggen och axlarna när han föddes. Förutom att slå kullerbyttor där inne så hinner han tydigen också med att dricka ca 0,5 liter fostervatten per dygn som han sedan kissar ut.

 

Jag:

Ja jag har som sagt inte haft en särskilt bra vecka. Tenta- och husköpsveckan satte helt klart sina spår på ett ganska så otäckt sätt. Satt bland annat och skulle plugga i onsdags och blev från ingenstans JÄTTEYR och var sekunder från att kräkas. Så fort jag tittade på telefonen eller på datorn kom det tillbaks så jag fick helt enkelt stänga ner all elektronik och gå och lägga mig en stund för att få det att gå över. Dessutom har jag bara över en natt börjat känna mig tokgravid. Jag blir andfådd, magen är stor, sammandragningarna kommer allt oftare, hormonerna väller över vilket gör mitt humör helkasst stundvis och tröttheten har slagit mig som en stock i ansiktet. Det är först idag som jag börjat känna mig lite mer som mig själv igen efter att verkligen ha dragit i bromsen resten av veckan och bara gjort saker jag absolut måste eler som fått mig att må bra och koppla av. Ett riktigt wake up call helt enkelt och nu får det ta mig tusan bli ändring på torpet! Hur svårt får det lov att vara egentligen att bara ta det lite lugnare?

 

Så ja. Det var min vecka och det är först idag som jag börjat känna mig lite mer som mig själv igen. Graviditeten känns inte lika påtagligt tung och jag känner mig inte alls lika fylld till toppen av stress och ångest. Från och med nu skall jag vara riktigt försiktig med att ta ut mig så fullständigt fysiskt och psykiskt som jag gjorde och bara njuta av mina 8-12 veckor som är kvar som enbarnsmamma. Ledsen att denna uppdatering blev så fylld av negativitet men jag vill vara ärlig här i bloggen och jag vill dessutom varna andra om vad som kan hända om man inte tänker sig för ordentligt (gravid eller inte). Ta hand om er för ni har bara en kropp och den förtjänar att rås om!

 

Då säger vi hej och välkommen till den tredje och sista trimestern. Hur fort har inte den här graviditeten gått egentligen? Jag får verkligen passa på att njuta nu den sista tredjedelen, både av det härliga med att vara gravid och att än så länge bara vara en familj på tre.

 

Barnet:

Lillebror är ca 39 cm lång och väger in på stadiga 1,2 kilo. Nu ökar han snabbt i vikt med upp till 200 g i veckan för att fylla ut den där skrynkliga huden. Det står på de flesta sidor att barnet är så pass stort nu att det kan sparka mot revbenen och det är nog bara en tidsfråga för lille karatekid där inne. Kommer ihåg dessa härliga sparkar med Vincent.. inte kanske det mysigaste jag upplevt! Hjärnan är nu så pass utvecklad att lilebror både kan reglera sin kroppstemperatur och sin andning.

 

Jag:

Ja eftersom den här veckan har varit helt crazy bananas har fokuset på graviditeten inte varit jättestort. På tisdag skall jag i alla fall tillbaks till barnmorskan och mäta mitt SF-mått och jag hoppas att det växt till sig som det skall så att jag slipper extrakontroller. Tittar jag på magbilderna och jämför hur jag känner mig så känns det ju verkligen som att magen växt men jag hoppas bara det är tillräckligt. Glömmer ofta bort att jag har en mage som sticker ut och senast idag råkade jag gå in i min mamma med den när jag skulle slinka förbi lite smidigt i dörren. Kan väl glömma det där med smidighet de närmsta månaderna.

 

Känns som att jag skriver det varje vecka nästan men är så förvånad över att jag kan få må så här bra. Det känns lite som att jag bara går och väntar på att jag skall känna mig tung och less men än så länge är jag verkligen inte där. Jag är till och med rätt så pigg större delen av dagarna även fast jag ju är lite degigare uppe i skallen och hormonerna gör att mitt tålamod inte är som det brukar. Känns så skönt att jag verkligen kan njuta av graviditeten och över att må bra eftersom jag har en helt annan upplevelse i bagaget att jämföra med.

 

Det som börja krångla mer och mer det senaste är dock sömnen. Jag behöver inte gå upp och kissa mer än kanske en gång varje natt men däremot sover jag väldigt lätt och vaknar ofta för att byta sovställning. Detta börjar bli lite av ett projekt eftersom jag sover med en kudde bakom ryggen och en mellan knäna. Antar att det bara är att vänja sig eftersom nyfödda gärna vaknar typ varannan timme den första tiden för att käka. Jag brukar försöka kompensera den taskiga nattsömnen med att lägga mig i tid på kvällarna och än så länge verkar den lösningen fungera ganska bra. Här kommer bilder på veckans kula:

 

Eftersom julhelg och tentaplugg kommit emellan har jag inte hunnit visa er att vi för några veckor sedan blivit med vagn! Har i flera månader hållt utkik på blocket efter en Britax smile 2 som vi bestämt att vi vill ha till lillebror. Vi har varit supernöjda med Vincents Brio go men den var också begagnad redan när vi köpte den så nu är den så pass sliten att vi inte vill använda den till ett barn till. Plötsligt dök det i alla fall upp ett erbjudande som vi verkligen inte kunde tacka nej till så vi slog till direkt och fick en knappt använd smile till ett riktigt kanonpris.

 

Godmorgon hörni! Tentan igår kändes väl sådär men nu är den i alla fall skriven och det är bara att invänta resultatet. Skall jag vara ärlig så orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket. Just nu är mitt främsta fokus på mig, familjen och vår kommande lilla familjemedlem och just den här tiden kommer aldrig tillbaks. Då vägrar jag låta den överskuggas av onödig oro och stress. Omtentor är verkligen inte hela världen.

 

Såå, för att skifta fokus till nått roligare kommer här äntligen graviduppdateringen för vecka 28. Nu är det mindre än 3 månader kvar tills lillebror är beräknad och inte ens en vecka kvar tills vi går in i den tredje och sista trimestern.

 

Barnet:

Lillebror är nu nästan 38 cm lång från huvud till fot och har nu passerat sitt allra första kilo i vikt. Tydligen så kan han drömma nu där inne men frågan är vad det är han drömmer om egentligen? Om han skulle födas nu skulle han med största sannolikhet att överleva vilket känns helt sjukt med tanke på att vi ju ändå har tre månader kvar innan han beräknas komma. Han får gärna ligga kvar och tjocka på sig ett bra tag till.

 

Jag:

Ja förutom att jag just idag känner mig som om jag blivit körd genom en mangel så har veckan varit bra (tentaskrivning i nästan 6 timmar brukar ha den effekten). Den har präglats av en hel del halsbränna som jag försöker tämja med Novalucol. Det har väl fungerat sådär i ärlighetens namn så jag tror att det får bli en trip till apoteket för att inhandla Omeprazol som jag ju vet fungerar kanon.

 

Jag vet att jag skriver det nästan varje vecka men den här ungen ligger då aldrig stilla. Det känns ibland som att ha en enorm enkilos pingpongboll där inne och särskilt mycket aktivitet brukar det vara på kvällarna precis när jag skall sova vilket i princip gör det omöjligt att somna. Förutom att jag pga av detta ibland blir akut kissenödig så kan jag inte klaga för det är bra mysigt att känna sin alldeles egna bebis ligga där inne och brottas med sina egna fötter. Hans rörelser får mig alltid på gott humör om jag känner mig lite nere.

 

Jag försöker så gott jag kan att undvika tunga lyft och att göra saker hemma som innebär att jag behöver arbeta med ryggen väldigt böjd eftersom det oftast tillslut leder till att jag får ont i ryggen. Är jag dock ensam hemma med Vincent så är det lättare sagt än gjort och dessutom har jag extremt svårt för att lämna saker jag vill göra tills senare när Tom kommer hem och kan hjälpa mig. Det är alltid jag som t.ex. lämnar Vincent på förskolan på morgonen och jag gissar att det bara kommer bli bökigare ju större jag blir att hjälpa honom på med skorna eller jaga ifatt honom när han inte vill klä på sig. Än så länge så går det ju ändå rätt bra.

 

Det kan inte vara lätt för Vincent med en mamma som bara blir mindre mobil för varje vecka som går. Det är nu jag är väldigt glad över att Vincent ändå är så pass stor att han faktiskt klarar mycket själv för jag kan bara föreställa mig hur knepigt det hade varit med en liten 1,5 åring hemma istället.

 

Här kommer veckans bilder på kulan som trots att den fortfarande är rätt liten börjar vara i vägen:

 

 

Dagarna bara tickar på och nu är det 4 dagar kvar till tenta. Jag vet i ärlighetens namn inte hur det kommer gå. Det som är väldigt frustrerande med att vara gravid är att hjärnan inte är 100%. Jag är inte lika skärpt som jag brukar vara och det är väldigt frustrerande att inse att det helt enkelt bara inte går att ta in lika mycket information, köra på lika hårt och komma ihåg lika mycket som mitt ogravida jag brukar kunna. Svårt att acceptera helt enkelt men det är ju bara att finna sig i det och göra det bästa av situationen.

 

Var en sväng i stan igår då jag hade mitt första "mäta magen"-besök hos min barnmorska. Allt såg fint ut med mig och bebisen förutom att jag låg längst ner på normalkurvan med ett SF-mått på 23 cm (mått mellan blygdbenet och övre delen av livmodern). Min barnmorska verkade inte så orolig utan trodde att det nog hade att göra med att lillen låg med kroppen tvärs över magen men jag skall ändå dit om 2 veckor igen för att kontrollera så att livmodern har växt till sig. Jag upplever ju magen som betydligt mindre än med Vincent så själv vart jag inte heller särskilt förvånad även fast jag skulle ljuga om jag sa att det inte väckte en liten nypa oro från min sida. Hjärtljuden var i alla fall fina, mitt blodtryck lågt och bra, ett Hb på 120 och en viktuppgång på ca 6 kg allt som allt hittills.

 

 

Jag och barnmorskan hann prata lite om skolan också och ibland kan det vara skönt att bara få höra från någon annan att det man gör är mer än tillräckligt och att det ju faktiskt inte alls är hela världen om det skulle bli så att jag måste trappa ner skolan lite mot slutet av graviditeten. Det värsta som kan hända är ju att jag får ta igen det i höst. Givetvis är ju det allra viktigaste att jag och bebisen får må bra utan att känna att jag måste prestera på topp trots att min kropp håller på att producera och bära runt på en annan människa.

 

Efter barnmorskebesöket mötte jag upp Josefin och tillsammans lunchade vi på Steinbrenner och Nybergs sopp- och tårtbuffé. Jag var på riktigt så mätt efteråt att jag inte kunde röra mig på säkert 40 minuter så när Josefin traskade tillbaks till jobbet satt jag kvar en bra stund och bara njöt av lugnet. 

 

 

Idag skall jag däremot inte lämna lägenheten (mer än för att lämna och hämta V). Min klasskompis Emelie kommer hit strax och tillsammans skall vi traggla oss igenom lite tentafrågor. Önska oss lycka till för det kan i alla fall jag behöva!

Det blev ingen veckouppdatering förra söndagen eftersom det ju var mitt i julhelgen och jag befann mig i sommarstugan. Igår gick jag in i vecka 27 och det känns verkligen som att hela december bara rusat förbi. Bara två veckor kvar tills jag går in i den tredje och sista trimestern. Känns verkligen som det var alldeles nyss som jag blev gravid.

 

Barnet:

Lillebror väger nu nästan 900 g och är drygt 35 cm lång, som en bowlingkägla enligt en av mina appar. Efter att ha haft ögonen slutna i många månader kan han äntligen öppna och stänga sina ögon. Han jobbar fortfarande på att lägga på sig underhudsfett men än är huden fortfarande för stor i förhållande till hans lilla kropp. Huden skyddas dock av ett tjockt lager med fett som kallar vernix/fosterfett. Ögonfransarna är fullt utvecklade och liknar han sin storebror det allra minsta så innebär det lååååånga sådana. Många appar skriver dessutom om att barnet kan få hicka i magen och japp, det har jag börjat känna. Kanske inte alltid jätteroligt när man skall sova då det kan hålla på i flera minuter hehe.

 

Jag:

Jag känner mig fortfarande ganska liten om magen (särskilt om man jämför med graviditeten med Vincent) men jag har börjat märka att jag råkar stöta in i saker med magen och att det ibland kommer ett litet flås eller stön när jag t.ex. skall sätta mig i bilen eller böja mig ner och plocka upp nått från golvet. Magen börjar helt klart vara lite i vägen.

 

Tröttheten är inte lika påtaglig längre (eller så har jag vant mig) men å andra sidan har jag drabbats av hemsk halsbränna istället. Humörsvängningarna är dessutom tillbaks (förlåt familjen) och har fortfarande en del problem med ryggvärk, foglossning och sammandragningar när jag varit igång lite för mycket. Är så glad att jag har en sån förstående sambo som tar över när jag måste vila.

 

Det som nästan är mest irriterande är att mina slemhinnor i näsan svullnat upp så jag konstant går runt och är lite småtäppt i näsan utan att för den sakens skull vara sjuk. Så länge jag bara slipper svullna i kroppen så mycket som jag gjorde sist så kan jag i och för sig ta all nästäppa i världen.

 

Lillebror lever verkligen rövare där inne nu för tiden. Jag kan ligga länge och titta på hans akrobatkonster när han studsar som en boll från sida till sida. Imorse kom Vincent och kröp upp bredvid mig i sängen och la sig bakom mig och då var det full rulle på karate kid i magen samtidigt som jag hade två små kalla fossingar från min treåring mot min hud innanför täcket. Sååå mysigt!

 

Det känns som jag kan skriva på i evigheter men nu skall jag avrunda och avsluta med veckans mage innan det är dags för mig att göra mig i ordning för ett jobbpass denna nyårdag:

 

Termin 9 närmar sig verkligen med stormsteg (måste bara klara av en liten tenta först, hehe). Känns mäktigt att jag klarat av hela FYRA ÅR på läkarprogrammet nu?! Efter avklarad termin 9 får man börja jobba som underläkare i Sverige vilket många av mina klasskompisar skall göra redan i sommar. För egen del får det dock vänta ett tag till då jag ju inte kommer att hinna läsa färdigt T9 innan lillebror kommer. Inget mig emot faktiskt då det känns lite (läs mycket) läskigt att tänka att jag faktiskt snart är färdig läkare.

 

Har fått lite frågor om hur jag tänker just kring T9 med anledning av graviditeten och även hur vi skall dela på föräldraledigheten så jag tänkte att jag skall försöka svara på det här så gott jag kan. Att exakt planera hur länge man skall orka plugga/jobba när man är gravid eller hur länge man skall vara mammaledig i förväg kan ju vara rätt svårt så vi är öppna för att saker kanske inte blir exakt som vi har tänkt oss men just nu ser planen ut som följande:

 

Termin 9 på läkarprogrammet i Göteborg är överlag en ganska bra termin att få barn under. Den består nämligen av flera småkurser vilket ökar chanserna för mig att kunna gå hem på mammaledighet mellan två kurser och inte mitt i en stor kurs (vilket jag fick göra med Vincent). Jag kommer börja med att läsa oftalmologi (ögon) och ÖNH (öron-näsa-hals), dessa kurser tar slut den 28 februari och det tänker jag att jag kommer att klara av utan problem om jag får fortsätta må så här bra (kommer då vara i vecka 35! Jisses!!). Därefter börjar kursen Dermatologi (hud) och Venereologi (genitala infektioner och hudsjukdomar) som går mellan 1 mars och 27 mars. Min förhoppning är att klara av även denna kurs, gå på påsklov och sedan vara hemma fram till bebisen behagar att kika ut. Jag är dock högst medveten om att jag är beräknad till den 7 april och att bebisen egentligen lika gärna kan komma 2 veckor innan detta datum som 2 veckor efter (även fast jag tror att jag kommer gå över även denna gång).

 

 

Planen är alltså som den ser ut nu helt enkelt att försöka ta mig så långt jag bara kan in på termin 9 för att kunna vara hemma så länge som möjligt med bebisen men första delmålet är den 28 februari och så får jag ta det som det kommer därefter.

 

Så till föräldraledigheten då. Jag tar uppehåll en termin (hamnar i samma klass som de som går en termin under mig just nu) och börjar alltså plugga igen i mitten av höstterminen. Med sommarlovet inräknat ger det mig 7 månaders mammaledighet vilket jag tror kommer passa mig alldeles utmärkt. Sist var jag mammaledig i 10 månader och klättrade mot slutet på väggarna i längtan efter att få prata med andra vuxna människor. Visst blir det säkert annorlunda den här gången, dels har jag ju Vincent redan som kommer få dagarna att gå på ett helt annat sätt och dessutom har jag flera vänner som väntar barn ungefär samtidigt som vi, men inget är ju hugget i sten än. Känner jag absolut inte för att börja plugga igen så snart är det liksom bara att kasta om planerna lite grann.

 

 

Tom går på pappaledighet i ett halvår medan jag avslutar T9 och sedan påbörjar mitt examensarbete (T10) och sen är planen att vi pusslar den sista månaden innan sommaren så att Tom så smått kan börja jobba (högsäsongen inom hans bransch drar igång) och jag kan skriva klart mitt exjobb. Sen är jag åter mammaledig över sommaren och påbörjar inskolning av lillplutten i augusti och river av (tillsammans med x antal VAB-dagar) min sista termin som läkarstudent.

 

Så där har ni planen! Inget är som sagt hugget i sten och detta är ju dessutom baserat på att både jag och bebisen får må bra hela tiden. Jag försöker att hålla planerna så flytande som det bara går för att inte bli besviken om något inte blir som jag har tänkt mig men visst skall det bli spännande i vår att se hur jag kommer klara av höggraviditeten samt få se när han väljer att komma ut. Spännande och något annorlunda T9 på läkarprogrammet helt klart!

- Idag har vi lämnat in bilen på bilverkstaden för tredje gången den här månaden. Första gången var det för service och nu är den som sagt inne en tredje gång då ena stötdämparen gått av. Gahh, finns det något tråkigare än att lägga ut en massa pengar på bilreparationer? Tur att vi har pengar undanstoppade för december 2017 går inte till historien som vår mest ekonomiskt fördelaktiga månad precis. Usch!

 

- Har lite svårt att komma till ro i min lilla tentabubbla så här innan jul. Tankarna far lätt iväg på alla andra hundra saker som skall fixas med. Imorn kväll åker jag och Vincent tillbaks till Bosared och förhoppnigen är att jag kan få lite lästid även där medan Vincent hjälper mormor med julpreppen men känner jag mig (och min son) rätt så kommer det bli en hel del annat i fokus också. Får ta ordentliga tag sen i mellandagarna.

 

- Igår inhandlades de sista julklapparna och nu är dessutom de flesta även inslagna och klara. Att slå in själva paketen är halva nöjet tycker jag. Nu ligger de så fint under granen och väntar på att "bli skickade till tomten" som vi säger här hemma till vår nyfikna treåring. Tomten har ju så mycket att göra vid jul så vi får hjälpa honom lite på traven.