Vecka 24

Nu är det mindre än 4 månader kvar tills lillen är beräknad att titta ut. Ärligt talat så känns det rätt långt bort fortfarande, särskilt när man tittar ut och får se snöflingor falla i skenet från gatlyktorna. Känns lite som man är i mellanveckorna nu när det fortfarande är långt kvar till mållinjen men man har "passerat" allt spännande med rutinultraljud och första sparkarna.
 
Barnet:
Lillebror är nu 29 cm lång och kommer den här veckan lägga på sig ett helt hekto i vikt. Det börjar bli lite trängre där inne för honom nu trots att han har en hel del växande kvar att göra. Han kan nu suga på tummen vilket är en träning av sugreflexen som ju är alldeles nödvändig för att klara ett liv utanför livmodern. Bukspottkörteln mognar och lillebror börjar producera insulin som hjälper till att ta upp socker ur blodet och använda det som näring.
 
Jag:
Den här veckan har lillkillen verkligen levt loppan där inne. Tittar jag tillbaks på graviditeten med Vincent så var det tydligen lika mycket liv där inne även då. Det sparkas och boxas så fort jag sätter mig ner i princip och lilebror verkar älska att rikta sina sparkar neråt vilket ibland ger känslan av att han håller på att gräva sig ut. Dessutom lyckas han rätt ofta måtta in en spark mot min stackars urinblåsa. Var jag inte kissenödig innan så blir jag definitivt det efter en sån spark.
 
Har i övrigt haft en väldigt bra vecka. Har en förkylning som sitter i halsen som jag gissar att de både pojkarna i hushållet överfört till mig men jag hoppas på att det bara håller sig till lite halsont och småhängighet. Det börjar närma sig slutet på andra trimestern nu och jag förvånas typ varje dag över att jag egentligen inte känner mig så gravid. Kanske har jag blivit magblind men vissa dagar känns det liksom som att jag knappt har någon mage alls och även fast jag märker av att jag lättare blir andfådd, fogarna skäller på mig om jag gått för mycket under dagen, halsbrännan gör sina härliga besök allt oftare, jag får kissa konstant och att tröttheten kan slå till en som en ridå så är det rätt lätt att "glömma av" att det faktiskt bor en liten där inne. Kanske tur att han är så aktiv som han är så att man blir påmind om sin lilla inneboende. Känns som jag säger det hela tiden men jag njuter verkligen varje dag över att få må bra.. man vet aldrig om/när det vänder.
 
 




Bebisens skötväska

De senaste veckorna har jag fått ett växande sug efter att förbereda inför bebisens ankomst. Igår var det ju exakt 4 månader kvar till lillebrors ankomst så det är väl inte helt konstigt att det börjar klia i fingrarna men samtidigt så känns det på något sätt alldeles för tidigt att göra några större inköp. Dumt egentligen då det ju rent ekonomiskt borde vara bättre att sprida ut inköpen lite mer under graviditeten. Än så länge har det mest varit fönstershopping på tradera och diverse andra hemsidor men efter jul tror jag att jag kanske kommer igång och handlar lite mer.
 
På black friday passade jag ju dock på att köpa en skötväska. Till Vincent hade vi en billig sak från stadium som vi verkligen använde tills den inte höll ihop längre så det var helt klart läge att införskaffa en ny väska. Blev väldigt glad när jag hittade denna för över 60% rea på jollyroom och efter en snabb googling för att se så att recensionerna inte var urusla fick det bli ett köp.
 
 
Egentligen kan man ju använda vilken väska som helst och man behöver inte lägga ner en massa pengar på en speciell skötväska (som sagt, Vincents skötväska var nog en vanlig skolväska för 149 kr på stadium) men eftersom jag fick denna till ett bra pris, den har en massa praktiska fack på insidan samt att det följde med krokar så att den går att hänga fast smidigt på vagnen så tyckte jag allt att jag kunde unna mig att köpa den. Förhoppningsvis kommer den lika väl till användning som storebrors väska gjorde. Nu skall det bara köpas en vagn att hänga den på också ;)


Ett nålstick i armen

 
God förmiddag hörni! Idag står det självstudier på schemat vilket passar perfekt då jag har min slutdugga (dugga=läxförhör fast på universitetet ungefär) i ortopedi imorgon. Skall gå igenom hela kroppen från top till tå så det lär bli en intensiv dag detta.
 
Har just kommit hem från vårdcentralen då jag äntligen fått tummen ur att ta influensavaccinet. Som gravid i den andra halvan av graviditeten tillhör man ju en riskgrupp att drabbas lite extra hårt om man skulle få influensan och får därför reducerat pris och kan jag slippa få influensan som gravid hade det varit väldigt skönt faktiskt. Tror jag hade influensan förra säsongen och det är banne mig inte speciellt kul. Det skulle ta 2 veckor tills vaccinet har full effekt så nu håller jag tummarna att det inte är influensan som Tom går och hostar ut just nu.
 
Gick igenom undersökningstekniker medan jag satt i väntrummet på vårdcentralen
 
Nu skall jag sätta klockan på 50 minuter och och börja med lite fotortopedi. 50 minuter plugg och 10 minuters rast känns som en bra balans och det hjälper mig hålla fokus hela dagen. Vill ni läsa andra pluggtips så har jag listat en hel del inlägg under kategorin "Pluggtips" som ni kan hitta länkad i listan längst upp på bloggen.



Vecka 23

Glömde mitt kamerastativ på konserten förra helgen och fick tillbaks det först igår vilket ju var tur eftersom jag behöver det för att fota magen varje vecka. Tycker det är så kul att få dokumentera den här resan och ha fina bilder att titta tillbaks på när lillebror väl är ute.
 
Barnet:
Lillebror är nu 28 cm lång och räknas från och med den här veckan juridiskt som ett barn om han skulle födas nu. Det är häftigt att det faktiskt finns barn som fötts i den här veckan och överlevt men lillebror får gärna stanna till april innan han bestämmer sig för att kika ut. Bebisen väger nästan 0,5 kg nu och kommer de närmaste fyra veckorna fördubbla sin vikt i en ordentlig tillväxtspurt. Bebisens hörsel förbättras och han kan nu skilja på olika ljud som både kommer inifrån och utifrån magen.
 
Jag:
Den här veckan har jag inte känt av fogarna speciellt mycket vilket ju är skönt. Jag hoppas att jag slipper lika lindrigt undan som jag gjorde med Vincent. Däremot märker jag ju fortfarande av att jag får en del sammandragningar och igår hade jag en dag med extra mycket av den varan vilket ju lite är som ett kvitto på hur bra man varit på att ta hand om sig själv. Just nu ser jag mållinjen framför mig med "jullov" om två veckor och sedan tentan i början av januari. Efter det hoppas jag kunna ta nya tag och varva ner. Nästa termin har jag avsagt mig en del grejer vilket både känns ledsamt men också ganska skönt med tanke på hur stressigt jag haft det den senaste tiden. Tänk att vila skall vara så hima svårt va?
 
Det är ett väldans liv i magen nu för tiden. Sparkar utdelas kors och tvärs och det ser rätt märkligt ut när man tittar ner på magen och ser hur det knuffas och buffas där inne. Än har jag inte lyckats få det på film för så fort man drar upp tröjan eller tar fram kameran så ligger han givetvis blickstilla. Josefin fick känna några sparkar i veckan när hon var här och det var fantastiskt att se hennes min. Sparkarna och att få sitta och klappa på magen är det absolut bästa med att vara gravid och jag njuter till fullo. Än känner jag ju mig ändå relativt smidig och kan andas utan större svårigheter utan att ha en mage tryckandes mot revbenen.
 
 
Har jag några fler gravida läsare där ute förresten? Vilken vecka är du i så fall och hur mår du i din graviditet? Dela gärna med dig!
 


Med fötterna på soffbordet

Sitter i fåtöljen med fötterna på soffbordet och njuter av lugnet och tystnaden här hemma. Vincent och Tom är iväg och handlar och jag själv känner mig helt färdig efter en förmiddag på julmarknad och sedan även barnvälsignelse för mitt lilla kusinbarn. Platser med mycket folk brukar ha den här effekten på mig och jag gissar att den bara intensifieras när man dessutom skall ha hand om en 3 åring samtidigt som man är gravid. Nu vill jag bara mysa resten av dagen och det har utlovats filmmys till lördagsgodiset ikväll vilket känns som en alldeles ypperlig lördagsaktivitet.
 
Bjöds på smarrig grötlunch efter barnvälsignelsen som jag längtat efter hela veckan! Hemmagjord tomtegröt är ju bara sååååå gott!
 
Igår efter förmiddagens föreläsningar om smärtterapi var det dags för ett besök hos barmorskan. Nu börjar jag gå dit mer regelbundet och nästa gång jag kommer dit, om ca en månad, skall vi börja mäta magen. Så mysigt! 
 
 
Vi pratade först lite om hur jag mått hittills och passade på att kontrollera mitt Hb (blodvärde) som låg fint på 124. Lite snopet ändå då det ju betyder att tröttheten antagligen beror på att jag kör på lite för hårt och det är så mycket svårare att fixa än att bara äta lite extra järntillskott. Sen lyssnade vi, eller ja, vi försökte att lyssna på bebisens hjärta. Han levde verkligen rövare där inne nämligen så så fort min barnmorska fått fatt i hjärtljuden så bökades det runt och vi fick tillslut nöja oss med att "det ju lät helt frisk i alla fall". 
 
Efter det så pratade vi lite om min förlossning med Vincent och mina tankar inför hur förlossningen med lillebror kommer att bli (förlossningsberättelsen med Vincent kan ni läsa del 1 HÄR och del 2 HÄR). Tänkte att jag ska dela mina tankar om detta i ett eget inlägg men det var i alla fall en sån lättnad att få prata av sig om det hela och verkligen känna att det var någon som förstod och att mina känslor och min upplevelse togs på allvar. Satt med tårarna brännande bakom ögonen under halva samtalet och lättnaden jag kände när jag gick därifrån var så härlig. I mångas ögon hade jag ju en riktig drömförlossning men som sagt så har min egen upplevelse inte riktigt stämt överens med den bilden. Men mer om det i ett annat inlägg!
 
För att fira, ja jag vet inte riktigt vad egentligen men jag hade ju en sån go känsla i kroppen, så gick jag svängen om kappahl innan jag tog bussen hem och handlade ett set kläder till bebbeloni. De hade 25% på hela sortimentet så passade även på och köpte en kabelstickad tröja till Vincent. Hur gulliga är inte de små grävlingara då? Känns så ofattbart att vi ska få en till liten kille som kommer ha dessa yttepytte kläder. 
 
 
Nu skall jag stänga ner datorn för idag. Hoppas ni får en mysig lördagskväll!




Allt är så annorlunda den här gången

Jag tycker att det är väldigt roligt att jämföra graviditeten med Vincent med den här graviditeten. Det är så annorlunda att vara gravid den här gången på så många olika sätt. Tänkte bjussa på en liten jämförande lista på skillnader mellan de första halvorna av de båda graviditeterna:
 
1. Magen
 
Sist fick jag mage väldigt tidigt och magens form var väldigt spetsig. Nu kunde jag ha mina vanliga byxor betydligt längre och den här gången är magen mer oval.
 
Vecka 22 med Vincent till vänster och lillebror till höger
 
2. Trötthet
 
Med Vincent var jag vid det här laget sjukskriven pga trötthet och sov nog nästan 14 timmar om dygnet och visst är jag lite trött nu också men det går ju knappt att jämföra med min första graviditet.
 
3. Förberedelser
 
HAHA! Tittar jag tillbaks i arkivet från graviditeten med Vincent hade jag vid det här laget köpt vagn, sytt babynest, handlat en hel del bebiskläder, bestämt oss för namn m.m. Den här gången har vi på sin höjd handlat några plagg när vi var i London och på black friday beställde jag faktiskt hem en skötväska vilket verkligen kändes tidigt.
 
Det kliar lite i fingrarna att handla just bebiskläder men jag bestämde mig för att gå igenom Vincents gamla kläder först och insåg snabbt att det inte är sådär jättemycket vi behöver komplettera med och då avvaktar jag gärna lite så att jag kan handla när det verkligen närmar sig. Sa till Tom häromdan att vi säkert kommer stå där i mars utan varken barnvagn, babyskydd eller spjälsäng. Snacka om att man är mycket mer avslappnat inställd till det hela den här gången. (Kanske lite för avslappnad?!)
 
Alldeles nykläckt liten Vincent i sitt hemsydda babynest!! Ska nog allt ta mig tid att sy ett till lillebror också längre fram.
4. Vikten
 
Med Vincent gick jag upp extremt mycket i vikt. Mycket var vatten då jag ju var höggravid på sommaren men jag la dessutom på mig en hel del onödiga kilon eftersom jag ju mådde så förbaskat dåligt och var sjukskriven i 22 veckor. Nu kanske jag inte skall ropa hej än men den här gången är jag mycket mer medveten om var jag stoppar i mig och hur viktigt det är att jag håller igång och rör på mig. Än ser det ut som att det lönat sig och vikten går sakta men säkert uppåt i en lagom takt den här gången!
 
5. Längtan
 
Visst är vi väldigt nyfikna på vem det är som gömmer sig där inne men jämfört med förra gången då graviditeten kändes oändligt lång och man bara ville att han skulle komma ut kan jag den här gången känna att det gott kan dröja lite till april. Vi är ju som ni förstår på punkt 3 inte alls redo rent prylmässigt och dessutom vill jag hinna njuta av att vara gravid och vara en familj på tre utan att behöva amma 5 gånger varje natt och byta 10 blöjor om dagen ett tag till. Tiden går redan så ruskigt fort!


Vecka 22

Igår gick jag och magen in i vecka 22. Nu känns det verkligen som att det går undan. Visst känns april fortfarande långt bort men jag hinner ju knappt blinka och så är det en ny vecka. Tror det har mycket att göra med att tiden överlag går så fort i slutet av året.
 
Barnet:
Lillebror växlar mellan att sova och vara vaken och har redan en egen dygnsrytm säger min app vilket gör mig aningens nervös då jag ofta kan känna honom när jag vaknar för att vända på mig sådär klockan 4 på morgonen. Annars är han som allra mest aktiv på eftermiddagarna och jag känner sparkarna många många gånger, varje dag. Naglarna på lillkillen är nu så långa att de täcker fingertopparna och på tungan börjar små smaklökar att bildas.
 
Jag:
Den här veckan kan man på de flesta sidor läsa om att somliga börjar känna av foglossning kring mitten av graviditeten och faktum är att jag sedan vår weekend i London förra helgen, där vi ju gick i princip konstant, börjat känna av vad jag tror är foglossning. Jag hade ju i princip ingen alls med Vincent så jag vet ju inte exakt hur det skall kännas men med tanke på var värken sitter och att den oftast kommer efter att jag varit uppe och rört på mig mycket så tänker jag att det nog kan vara det. Tänker att jag skall ta upp det med min barnmorska när jag skall dit på fredag och se om jag kanske kan få lite bäckenstabiliserande övningar jag kan göra hemma.
 
Annars så är det nog inte mycket nytt när det gäller mig. Är fortfarande trött och glömmer att ta mina förbaskade järntabletter hela tiden men annars så mår jag väldigt bra. Älskar min lilla kula jag har nu men har fortfarande så svårt att greppa att det ligger en liten person där inne. Nåja, jag har ju minst 4 månader till att bearbeta det hela X'D
 
 
 
Här har ni en jämförelse med magen för bara 4 veckor sedan, visst händer det grejer?
 



Vecka 20

Det har blivit mycket inlägg om graviditeten det senaste men jag lovar er att det kommer lite annat framöver också! För mig är ju graviditeten och lilla lillebror i magen ständigt närvarande så då är det skönt att i alla fall få utlopp för lite av alla miljontals tankar här inne. Hoppas ni tycker om att följa vår resa! Här kommer i alla fall inlägget för vecka 20:
 
Barnet:
Barnet mäter nu hela 25,6 cm från huvud till fot och enligt min app (som jämför barn med frukter och grönsaker, lite konstigt ändå eller?!) så är han stor som en zucchini. Fram tills nu växer de flesta barnen lika fort men efter halva graviditeten så börjar skillnader framträda. Vissa barn blir långa och smala medan andra blir kortare och "knubbiga". Vincent var en lång och smal en så det är ju det jag ser framför mig nu, särskilt när jag vet att det är en liten lillebror där inne, men det skall bli otroligt spännande att få se hur denna lilla bebis ser ut. Svettkörtlar är färdiga nu även fast han inte kommer börja svettas förrän efter födseln. Lillebrors sinnen utvecklas och han kan känna smärta, hur sjutton nu man tagit reda på det? Dessutom kan han göra mer avancerad akrobatik som bakåtkullerbyttor.
 
Jag:
Jag känner mig så fantastiskt lyckligt lottad som bär på en till liten frisk pojke. Jag blev rätt chockad först när vi fick reda på att det var en kille just för att jag var så säker på att det var en tjej men för varje dag som går så känns det bara mer och mer självklart att det ju är en liten lillebror som skall få komma till vår familj. Är supersugen på att gå loss och köpa en massa kläder nu men jag försöker hålla mig tills vi åker till London nu i helgen.
 
När det kommer till graviditeten så mår jag fortfarande bra. Jag känner mig som en av de där jobbiga gravida kvinnorna som jag själv kände sånt avund för sist jag var gravid men jag njuter så länge det varar för man vet aldrig hur länge man får må bra. Det enda som stör mig är tröttheten som smugit sig på och jag hoppas som sagt att det vänder nu när jag börjat äta järntabletter. Har känt av lite mindre sparkar från lillkillen denna veckan men på ultraljudet så kunde man se att han låg med ryggen mot min mage så det kanske förklarar saker och ting. Förhoppningsvis gör han en av de där berömda bakåtkullerbyttorna snart så att jag får känna lite mer sparkar igen och även nyfikna vänner och släktingar som gärna också vill känna en spark.
 
Tycker att jag blivit så stor på bara några dagar nu om magen men det kanske bara är jag som inbillar mig. Vad tycker ni? Visst börjar det likna en riktig liten gravidkula?
 


Det blir en..

Vecka 20 igår redan men veckoinlägget får komma senare i veckan då jag inte hunnit fota magen denna hektiska helg. Däremot så har jag en liten video att dela med er alla. Jag bad ju er gissa på om ni tror att det ligger en lillasyster eller lillebror i magen och det blev väl ungefär 7-3 till team tjej. Själv var jag ju så säker på att det var en tjej, tror ni jag hade rätt?
 
 




En frisk liten bebis

Wow alltså! Det är helt magiskt att få se sin bebis på ultraljud. 2 minuter sena fick vi springa mot ultraljudsmottagningen på Östra från parkeringen och med andan i halsen, välfylld urinblåsa (precis enligt instruktion) och bultande hjärta av nervositet fick vi komma in i undersökningsrummet. Organ efter organ gicks noggrant igenom och för varje "det ser helt normalt ut" kunde jag pusta ut en aning. Moderkakan ligger dessutom i bakvägg vilket antagligen är anledningen till att jag känt sparkar relativt tidigt.
 
Allt såg alltså strålande fint ut med bebisen och vi blev flyttade 1 dag framåt och beräknat förlossningsdatum är nu den 7e april och jag byter således veckor på söndagar istället. Är så otroligt lättad att allt såg bra ut och nu kan jag förhoppningsvis vara mer lugn framöver och bara njuta av graviditeten och alla små sparkar.
 
Efter att ha gått och oroat mig så mycket inför ultraljudet hela dagen var jag så trött när vi kom hem att jag knappt visste vad jag hette. En rejäl urladdning helt enkelt och det blev tidig sänggång för min del.
 
 
Könet fick vi också reda på och precis som förra gången planerar jag att göra en liten film och lägga upp så håll utkik! Oavsett vilket så är ju det absolut viktigaste att allt var precis som det skulle. Vi älskar dig så lilla vän!


Dags för rutinultraljud

Idag är det dags och herrejisses vad nervös jag är. Kunde knappt somna igår kväll utan hjärnan gick på högvarv. Är bebisen frisk? Ser allt ut som det ska? Kommer vi få reda på kön? 
 
Å ena sidan så skall det bli så så så kul att få se den lilla kickboxaren där inne men å andra sidan är jag livrädd för att något skulle visa sig vara fel. Givetvis har vi inte tid förrän efter att Tom slutat jobbet så jag får allt plågas av denna ovisshet i några timmar till. Det kommer bli en låååång dag!
 
Nu vill jag ha era sista gissningar. Blir det en lillasyster eller lillebror? Håll tummarna för oss idag att det går bra. Uppdaterar er senare ikväll om hur det har gått!
 
Jag precis innan vi skulle in på vårt första ultraljud i vecka 9. Ungefär lika nervös då som nu men då såg allt tiptop ut! 



Welcome to the dark side

Ringde och pratade med min barnmorska igår om den tilltagande tröttheten jag känt under de senaste veckorna. Hon slängde ett öga på de prover som jag tog i vecka 11 och tyckte nog att det var dags att jag började med järntillskott. Under graviditeten ökar blodvolymen med 40-50% och många gravida brukar i mitten av graviditeten behöva extra järn (en viktig produkt vid tillverkningen av röda blodkroppar). Symtom på blodbrist är bland annat trötthet, andfåddhet och blekhet och visst kan jag ticka av all dessa punkter, även fast jag visserligen i mitt normaltillstånd är blek som ett spöke.
 
Något som är väldigt dåligt att kombinera med extra trötthet är specialveckan i radiologi, vilket givetvis är just den veckan jag har just nu. Inget illa om radiologispecialiteten som sådan egentligen, jag tycker att det är ganska kul att få leka lite detektiv och försöka koppla ihop kliniska symtom med fynd inuti kroppen. Det jag däremot verkligen inte kan förstå är hur man frivilligt, trots att det är strålande sol utanför fönstret, släcker lamporna och drar för mörkläggningsgardinerna och spenderar dagens få soltimmar i totalt mörker.  Detta tillsammans med projektorer och datorer som sakta värmer upp den syrefattiga luften (pga alldeles för många personer i ett alldeles för litet rum) gör vem som helst rätt dåsig.
 
Mörkläggningsgardinerna glipar och skvallrar om det vackra vädret som vi går miste om!
 
Nä hade det inte varit för det att vi har en grym amanuens den här veckan som har hand om oss och att jag känner att jag utvecklats massor på bara ett fåtal dagar när det kommer till att tolka slätröntgen CT, MR, ultraljud m.m. så hade jag nog inte stått ut i mörkret. Jag undrar om det är något man vänjer sig vid som radiolog eller om de bara inte gillar ljus som personer?
 
Nu har jag som sagt köpt hem lite Niferex i alla fall och förhoppningsvis kan jag få tillbaks lite energi. Resten hänger nog tyvärr bara på att jag blir bättre på att varva ner och stressa mindre. Dumt att det inte finns något piller som fixar det!


Vecka 19

Barnet:
Bebisen är nu drygt 14 cm från huvud till rumpa, enligt min app stor som en sötpotatis. Barnets hud, som nu inte längre är genomskinlig, täcks av fosterfett. Under anlagen för mjölktänderna finns nu även anlag för de permanenta tänderna. Bebisen sväljer fostervatten och njurarna producerar sedan urin som kissas ut igen.
 
Jag:
Trött, trött, trött! Ja det känns som att tröttheten från första trimestern smyger sig tillbaka. Funderar på om det kanske inte är så att jag lider av järnbrist vilket är ganska vanligt när man närmar sig mitten av graviditeten. Dessutom har jag sovit rätt dåligt på nätterna det senaste då jag vaknat och behövt byta position eftersom jag haft så ont i höfterna. Skall försöka mig på att sova med en kudde mellan knäna inatt och se om det hjälper mot värken. I fredags natt vaknade jag dessutom av en fruktansvärd vadkramp och jag trodde på riktigt att jag skulle svimma så ont det gjorde. Inte konstigt att man är lite trött helt enkelt!
 
Nu känner jag bebisens sparkar tydligt, flera gånger om dagen. Har även sett sparkarna utanpå magen och igår fick Tom känna sparkar för första gången. Har fortfarande en hel del sammandragningar till och från under dagen och ibland kommer dessa efter att bebisen kört någon form av kickboxningsmatch med sig själv där inne. Sammandragningarna är rätt obehagliga men gör fortfarande inte ont så då är ju allt som det ska.
 
Slutligen har jag även fått några omgångar med härlig halsbränna. Den har försvunnit lika snabbt som den kommit så än behöver jag nog inte springa till apoteket och inhandla Omeprazol (min livräddare förra graviditeten). Det är nog dessvärre bara en tidsfråga så jag njuter så länge jag kan av att slippa vara en eldsprutande drake ;)
 
Här har vi veckans magbilder:
 
 




Lillasyster eller lillebror?

Okej hörni, nu är det mindre än en vecka kvar tills vi skall på rutinultraljud (iiiiih!!) och förutom att få se så allt ser bra ut så hoppas vi även kunna få veta vilket kön barnet har. Givetvis spelar det abolut ingen roll vilket kön det är och är barnet bara friskt är vi givetvis nöjda men vi är alldeles för nyfikna för att inte ta reda på det om det går.
 
Vincent, bara ett par veckor gammal <3
 
Jag har sen dag 1 trott att det ligger en liten lillasyster i magen. Varför vet jag inte riktigt men har råkat säga hon om bebisen flera gånger och det är väl helt enkelt vad magkänslan säger. Tom tror att det blir en liten kille igen så vi får väl se vem av oss som har rätt. Ligger bebisen med benen i kors eller med navelsträngen i vägen så kanske det ändå inte går att se och då får vi snällt vänta till förlossningen men som sagt, vi är väldigt nyfikna av oss och har dessutom väldigt svårt med namn den här gången så det hade underlättat att kunna sålla lite.
 
Här är några "Old wives tales" som säger sig kunna förutspå vilket kön bebisen har:
 
Craving för salt eller sött? Lite mer sötsugen än vanligt faktiskt, brukar annars vara en riktig salttjej (Flicka)
Finnar? Ooooohja, både i ansiktet, på ryggen och bröstet -.- (Flicka)
Huvudvärk? Har haft problem med både migrän och "vanlig" huvudvärk (Pojke)
Humörsvängningar? Jadå i alla fall i början av graviditeten (Flicka)
Spetsig eller rund mage? Magen är mycket mer oval än sist då den var mer spetsig (Flicka)
Kinesisk kalender (hittar ni HÄR)? Den säger pojke (Pojke)
Kalla fötter? Ja verkligen! Drar alltid på mig mina tofflor när jag är hemma (Pojke)
 
Nu är jag inte mycket för skrönor men det verkar som att de är ganska oense om vad det faktiskt är som ligger där i magen.
 
Nu får ni vara med och gissa! Vad tror du att det är, en lillasyster eller lillebror? Gissa i kommentarsfältet så sammanställer jag resultatet innan vi avslöjar för er vad ultraljudet visade.


Vecka 18

Ojoj hej vecka 18! 17+0 idag och vi har bara 3 veckor till halvvägs, är inte det lite galet? Det är rackarns smidigt att byta veckor på måndagar tycker jag. Det är enkelt att hålla reda på och det gör i alla fall att söndagsångesten inte blir fullt så stor. Får se om vi får behålla vårt datum när vi går på ultraljud om mindre än två veckor. Kickar igång veckan med en liten graviduppdatering i alla fall.
 
Barnet:
Nu är barnet 13 cm från huvud till rumpa och barnet är inne i en enormt aktiv period just nu med kickar, volter och grimaser. Det finns ju ännu ganska gott om plats inne i livmodern för en hel del akrobatik. Fingrar och tår ser allt mer färdiga ut och man kan även ana fingeravtrycken. Ögonen har ögonbryn och antydan till ögonfransar.
 
Jag:
På många olika sidor kan man den här veckan läsa om att man kan ha konstiga och livliga drömmar när man är gravid och det kan jag inget annat än att hålla med om. Hade en så galet verklig mardröm i helgen där hela familjen fick hålla sig gömd då det var folk som var ute efter att döda Tom. Efter en sån natt är man helt slut! Jag märker att jag vaknar fler gånger på natten nu, ibland för att kissa men oftast är det bara för att vända mig om till andra sidan. Är egentligen mest en ryggsovare vilket ju inte är helt bra när man är gravid då livmodern trycker mot de stora venerna då och försämrar blodtillförseln till hjärtat. Gissar att det hela kommer kompliceras ytterligare dessto längre fram i graviditeten man kommer då man även skall brottas med en stor mage.
 
Har känt av en hel del sammandragningar den här veckan och valde ju som sagt att stanna hemma i fredags och vila just pga detta. Har inte pratat med min barnmorska om det än men är själv inte så särskilt orolig. Jag får helt enkelt bara bli bttre på att ta pauser och vila när det börjar kännas lite tungt. Något som däremot är roligare är att jag i princip varje dag känner små buffar både inuti och utanpå magen (enormt aktiv var det va?). Igår när jag la mig för att vila en stund efter att ha flugit runt och storstädat hela huset fick jag en riktig liten karatekick mot handen och hjärtat svämmar över av lycka. Nu hoppas vi bara att Tom snart skall kunna känna lillens puffar snart!
 
 
Beroende på vilket ljus jag kan använda när jag tar bilderna framträder mina gamla bristningar olika tydligt. Jag har absolut inte fått några nya bristningar ännu denna graviditet men tänker att det kanske är någon som undrar när de ser mina veckobilder. Jag bryr mig faktiskt förvånansvärt lite om bristningarna jag har på mage och höfter. För mig är det ett fantastiskt bevis på att jag burit och fött världen bästa kille. Allas magar är fina som de är och vi ska hylla och vårda våra kroppar för det fantastiska jobb de gör under livets gång!!
 



Vecka 17

Jag tycker att tiden gått väldigt fort efter vecka 12 men nu börjar den sakta ner igen. Den senaste veckan har verkligen släpat sig fram. Tror det har att göra med att vi börjar närma oss rutinultraljudet som vi skall på om inte ens 3 veckor. Längtar såå efter att få se vår lilla ior som Vincent döpt bebisen i magen till. Här kommer i alla fall veckans graviduppdatering!
 
Barnet:
Barnet mäter nu ca 11,6 cm från huvud till rumpa. Ögonen är slutna och öppnar sig först kring vecka 27 men kan ändå uppfatta ljus utanför magen. Även öronen är så pass utvecklade att bebisen nu kan höra saker som händer utanför magen. Nu börjar bebisens tunna genomskinliga hud lagra underhudsfett som hjälper barnet att hålla värmen och ger energi. Från och med den här veckan väger bebisen mer än moderkakan.
 
Jag:
Veckan har som sagt gått extremt långsamt. Skrev förra veckan att jag mår väldigt bra, så pass bra att man nästan inte känner sig gravid om det inte vore för den lilla putande magen vilket ju både är positivt och negativt. Har känt mig så frustrerad över att tiden går så långsamt och det bara känns som man står och stampar. Kände de första rörelsena med Vincent i magen i vecka 16 och eftersom jag väntar andra barnet hade jag lite väntat mig att jag skulle känna sparkarna tidigare. Har ju hittills mest känt fladder som skulle kunna vara bebis men så äntligen i fredags kunde jag känna den första lilla buffen i magen och sen dess har jag känt lillen där inne flera gånger vilket gör mig så otroligt lycklig. Har längtat efter detta sen dagen jag plussade så nu njuter jag till fullo.
 
Har haft en del växtvärk denna veckan som inte är särskilt trevligt. Känns lite som svagt molande mensvärk och tror även jag börjat få lite sammandragningar. Har även hela veckan haft två gigantiska finnar på hakan som verkligen inte velat ge med sig. Härliga saker man får ta när man är gravid. Pendlar dessutom mellan att känna mig jättepigg och att vara så trött att jag somnar på föreläsningen eller efter jag kommit hem från skolan. Energin tar helt enkelt slut mycket snabbare än vad jag är van vid så jag får bli duktigare på att hushålla med den innan den tar slut helt enkelt.
 
Här har vi veckans mage:
 
 
Vad tycks om den nya headern förresten? Fick ett infall igår och bytte ut min gamla då jag verkligen inte gillade den. Grafisk design är inte riktigt min starka sida hehe.


Första trimestern med lillasyskonet

Det är rätt intressant det här med att gå ut med att man väntar smått. Jag har ju vetat om att det ligger en liten i magen sen i slutet av juli men för alla andra så börjar ju liksom resan först nu. Första trimestern är verkligen inte en rolig tid (konstant oro för missfall bland annat) men jag tycker ändå att jag klarade mig igenom de första 12 veckorna relativt bra.
 
 
Redan innan vi fick plusset på stickan började brösten ömma och sedan har det pendlat lite upp och ner under veckorna. Jag har även varit tröttare än vanligt (vilket kanske har märkts i inläggen här på bloggen) och sällan lagt mig många minuter efter 21 på kvällarna vilket gett 0 tid till att t.ex. plugga. Magen har varit väldigt svullen om kvällarna men jag har inte upplevt att jag fått "riktig" mage lika tidigt som med Vincent. Då köpte jag mina första mammabyxor redan i vecka 10 medan jag nu egentligen fortfarande klarar mig med en toffs i knapphålet. Jag använder dock ändå helst mammabrallorna jag köpte i vecka 13. Tror att det har att göra med att jag väger mindre inför denna graviditeten men jag kommer säkert få en minst lika stor kanonkula med denna bebisen tillslut ändå, haha.
 
Hormoner kan verkligen ställa till med mycket och i början var mitt humör och mitt tålamod inte att leka med. Jag kände knappt igen mig själv. Dessutom innebär hormonsvallningarna tyvärr även att jag haft 5 migränanfall på 2 månader. Inte kul! Illamåendet har jag inte kommit undan heller men även denna gång har jag tack och lov sluppit att kräkas. Som tur är har illamåendet nästan helt släppt nu och som jag skrev i måndags så mår jag nu oförskämt bra. Det enda som egentligen hänger kvar sen första trimestern är lite trötthet och dessutom är jag kissenödig jämt och ständigt.
 
Nu håller jag tummar och tår för att jag skall få känna mig sådär gravidglowig som de sägs att man skall vara under andra trimestern och jag hoppas få må bra så länge det bara går så att jag orkar med skolan och slipper bli sjukskriven som sist. Det har jag verkligen inte lust med!
 
  Vincent lyssnar om det finns en bebis i hans mage också :'D // Minikulan för någon vecka sen




Vecka 16

Så var det dags för min första riktiga veckouppdatering här på bloggen. Gjorde ju något liknande med Vincent så vill gärna dokumentera även den här graviditeten så gott det går med både bilder och text. Jag byter veckor på måndagar än så länge (får se om jag flyttas någon dag på rutinultraljudet eller inte) och går alltså idag in i vecka 16.
 
Barnet:
Barnet är nu stort som en avokado, drygt 10 cm lång från huvud till rumpa, och jag kan redan känna livmoderns kant några centimeter nedanför naveln. Bebisen kan höra och kan rycka till vid plötsliga rörelser utanför magen. Hen har fortfarande gott om plats att röra på sig och alla leder fungerar så i livmodern är det full aktivitet där bebisen kan sparka, göra volter, rynka på pannan och suga på tummen m.m. Barnets naglar har börjat bildas och på den tunna huden finns fjunliknande lanugohår. Jag har den här graviditeten köpt en doppler så att jag kan lyssna på bebisens hjärta och man hör verkligen att det är liv och rörelse där inne då det sprakar till varje gång proben får sig en liten kick.
 
Jag:
Själv är jag redan några veckor in i andra trimestern och jag mår verkligen oförskämt bra, bortsett från den eviga förkylningen som aldrig vill släppa då såklart. Är lite tröttare än vanligt och orkar inte riktigt hålla samma tempo men jämfört med hur otroligt trött jag var med Vincent i magen så har jag inget att klaga på. Har redan sen vecka 12/13 trott att jag känt lite fladder i magen och några gånger har jag varit 100% säker på att det faktiskt varit bebis som rört sig men det är bara ett par gånger. Längtar sååå efter riktiga buffar som kommer lite mer regelbundet och jag tror inte att det kommer dröja särskilt länge till nu. Nu har också den första trimesterns magsvullnad bytts ut mot en liten kula som finns där redan på morgonen när jag vaknar vilket är supermysigt. 
 
Veckans magbild kommer här:
 


Kärleksbombad

Alltså wow! Först vill jag bara börja med att säga stort TACK för alla fina kommentarer som fullkomligt haglat in här på bloggen, instagram och på facebook efter onsdagens inlägg. Blir helt mållös och känner mig så otroligt tacksam över att jag har så fina släktingar, vänner, bekanta, klasskamrater och kollegor som glädjs med oss och vårt lilla mirakel. Tack tack tack, från djupet av mitt hjärta!
 
 
Min tanke är att bloggen från och med nu kommer att inkludera även uppdateringar om graviditeten men för er som inte är så intresserade av att läsa om det så kommer jag givetvis fortsätta att skriva om livet som läkarstudent. 
 
Så för att landa lite på jorden igen så tänkte jag berätta lite om veckan i Borås. Som ni kanske har märkt så har jag varit superduperförkyld i 2 veckor nu och i måndags vaknade jag upp med en sån enorm smärta över vänstra kinden att jag bara ville gråta. Jag har med andra ord inte haft min allra bästa vecka rent måendemässigt den här veckan vilket har varit lite synd eftersom den i övrigt har varit väldigt bra.
 
Jag har på förmiddagarna varit på KAVA (kirurgisk akutvårdsavdelning) vilket varit lite sisådär då jag inte haft något inlogg till datorn och alltså mest suttit och lyssnat på ronden som gått i en väldans fart och inte lärt mig speciellt mycket. På eftermiddagarna däremot har jag varit på akuten och det är ju bara så kul! Jag har gjort min allra första rektalpalpation (och faktiskt förstått vad det var jag kände), jag har för första gången under utbildningen stött på akut sjuka barn vilket varit väldigt intressant (i Göteborg finns det ju en separat barnakut), jag har åter igen tagit egna patienter, skickat röntgenremisser, dikterat anteckningar och druckit x antal koppar te tillsammans med de fantastiskt goa AT-läkarna och ST-läkarna.
 
 
Igår slapp jag KAVA då jag var schemalagd mellan 12-21. Vi hade det relativt lugnt med patienter på akuten men som tur var fick jag och Jagoda, som också varit i Borås i veckan, lite privatundervisning av ST-läkaren när det fanns lite dötid. Jag fick bland annat ta en patient där jag verkligen kände mig helt säker och trygg i bedömningen av diagnos, vilken undersökning jag ville göra och vilken behandling som skulle ges. Patientens anamnes och status stämde så väl med vad vi fått lära oss. Det är en sån otrolig mäktig känsla varje gång det händer och man känner sig verkligen som en läkare på riktigt. Jag tror ni andra läkarstudenter förstår vad jag menar ;)
 
Nu är det fredag och jag sitter hemma och skall försöka plugga en stund innan jag tar helg. Har en sån himla go känsla i kroppen och trots att förkylningen fortfarande biter sig kvar känns livet rätt underbart just nu. Stor fredagskram till er alla!!
 
 



FYRA

Jisses vad svårt det är att hålla tyst när det enda man vill är att ropa så alla hör. När alla ens tankar kretsar kring en enda sak men ingen annan vet. När man inte mår så bra men får komma med andra ursäkter för att förklara varför man mår som man gör. När byxorna bara blir tajtare och det ser ut som att man ätit alldeles för mycket bullar fast man själv vet att det beror på något helt annat. I tre långa månader har vi gått och burit på den bästa hemligheten av alla. I april blir vi åter igen föräldrar till ett nytt litet liv, då blir tre nämligen fyra.

 

Vi är givetvis överlyckliga även fast det är rätt svårt att greppa att det faktiskt ligger en liten i magen. Vincent pussar och klappar redan på magen och pratar om bebisen som kommer när snön har smält och blommorna kommer upp ur jorden. Alldeles ljuvlig är han min goa unge.

Jag tänkte att jag tar och lämnar det hela där och så kan jag berätta lite senare om hur jag mått hittills och sådär. Vilken spännande resa vi har framför oss. Tänk att jag och Tom skall bli tvåbarnsföräldrar och att Vincent skall få bli storebror!



Tidigare inlägg