Den åldrande patienten

Ojojoj, ögonlocken är SÅ tunga! Tänkte att jag skulle kika in här en kortis bara men sen blir det sängen för mig direkt. Den här stafettpinneöverlämningen kunde ju ha gått lite smidigare än vad den gjort. Nu har Tom blivit ordentligt sjuk och fick feber inatt så det var ju såklart inget tal om att han skulle hjälpa till med C på natten. Min hjärna känns som en mosad potatis just nu med 2 dagars föreläsningar inbankat i en trött och snorig hjärna.
 
Kursen jag läser nu är läkarprogrammets kortaste. 5 dagar har vi på oss att bli fullfjädrade geriatriker tydligen och kursledningen borde nästan få en stående ovation då de lyckats klämma in 4 obligatoriska seminarier och en tenta på dessa dagar. Puh! Hittills har vi haft föreläsningar om bl.a. osteoporos (benskörhet), konfusion (akut förvirring), läkemedel och palliativ vård och imorgon är det dags att bege sig ut på avdelningarna. Om jag inte fått det hela om bakfoten så skall vi där bli tilldelade patienter att studera och presentera på seminarier på eftermiddagen (imorgon och på torsdag) men det återstår att se imorgon. Det har funnits prick 0 tid och energi att plugga till den där tentan på fredag i och med sjukstugan här hemma men jag tror å andra sidan inte tentan blir allt för svår då kursen är så pass kort.
 
 
Det har i alla fall gått finfint för Charlie hemma med pappa. Han har inga problem att ta flaskan med ersättning och verkar inte heller rata bröstet när vi väl ammar vilket gör mig väldigt glad. Har kommit undan med att bara pumpa en gång kring lunch de här två dagarna och kommer nog att fortsätta med det ett tag så att inte produktionen sinar för snabbt. Tanken är ju att även ge lite ersättning på natten framöver så att jag skall kunna sova och då känns det säkrast att göra en långsam utfasning. Det har i alla fall varit underbart att få komma hem på eftermiddagarna och se båda barnen skina upp som solar när de får syn på en. Mammahjärtat smälter verkligen och det är väl så det skall vara? Härligt att vara iväg men ännu härligare att få komma hem!
 
Nä nu får det vara slut på rapport! God natt hörni :)



Skolbänken, här kommer jag!

Det gick nästan inte att somna igår. Söndagsångesten var verkligen påtaglig. Det har varit så mycket blandade känslor de senaste dygnen men nu så är äntligen dagen kommen. Det är dags att bänka sig i skolbänken igen.
 
Väskan är packad med matlåda, anteckningblock, pennor, näsdukar och bröstpump. Inte kanske det som normalt finns i de flesta universitetsstuderandes väskor, heh. Skall försöka att pumpa så lite som möjligt för att få brösten att förstå det nya läget men gissar att jag måste lätta på trycket åtminstone en gång under dagen inne på valfri sjukhustoalett. Glammigt värre! Dessutom är min näsa alldeles illröd efter att jag legat och snorat hemma hela helgen så jag känner att det där ack så viktiga första intrycket på mina nya klasskamrater kommer vara lite sisådär. Men har jag skrivit tenta 2 veckor innan beräknad födsel så klarar jag nog detta lätt som en plätt.
 
Nåväl, nu känner jag mig mest taggad på att äntligen få börja plugga igen! Jag har ju inte något annat val egentligen än att få detta att fungera?! Nu skall här rivas av två kurser innan jul och sen har jag bara 1 år kvar på den här utbildningen. Nu kör vi!




Avslutar med flaggan i topp?!

Ja här ligger man återigen i en hög av snorpapper och tycker synd om sig själv. Många tycker nog hösten är en riktigt mysig årstid men vi småbarnsföräldrar fasar för ett halvår fyllt av sjukdomar och vabbande.
 
Det hela började med att Vincent blev sjuk i tisdags och viruset satte sig återigen på hans stämband vilket ledde till krupphosta, svårt att andas och en natt tillbringad på akuten för honom och Tom. Det är 4e gången nu på 3 år som vi fått söka akut med vårt lilla kruppbarn men läkarna vill inte skriva ut kortison till oss att ha hemma då de gärna vill ha koll på honom när anfallen kommer eftersom han blir så pass påverkad i andningen jämfört med många andra barn. 
 
Redan igår kände jag hur det rev som om jag svalt ett gäng osthyvlar i halsen och efter en relativt lugn förmiddag idag hemma med barnen så bröt slutligen förkylningen ut i full blom under eftermiddagen och nu ligger jag som sagt uppe i sovrummet framför tvn och väntar på att Vincent skall gå och lägga sig så att jag kan gå ner och lassa ner en halvliter glass med kolasås i en skål och trycka i mig.
 
Sjuk mamma och pigg bebis!
 
Dagen har därför inte varit särskilt produktiv. Har suttit och pluggat en liten stund medan Charlie sov och Vincent tittade på tv och sen var jag bara tvungen att få komma ut i det ljuvliga vädret så jag passade på att rensa bort de halvdöda växterna ur mina pallkragar och i växthuset. Till min stora förvåning hittade jag dessutom 3 små morötter växandes mitt bland jordgubbsplantorna vilket är väldigt skumt då jag inte planterat några morötter alls i år. Hade velat fått klippt gräset också men där tog krafterna slut och resten av dagen har spenderats i soffan tillsammans med barnen.
 
 
Må detta elände vara över lika fort som det kom så jag får vara frisk lagom till skolstarten på måndag. Fint sätt att avsluta denna mammaledighet, tycker ni inte?!


Barnkalas

I lördags hade vi ett försenat 4årskalas för Vincent och hans kompisar. Vi hade lovat honom att han skulle få ha ett barnkalas i år men så har vi ju renoverat hela sommaren och inte varit så sugna på att bjuda hem en massa barn till slipdamm och byggmaterial liggandes huller om buller.
 
Kalaset blev otroligt lyckat och faktiskt inte så jobbigt som jag hade föreställt mig utan faktiskt ganska trevligt trots att det ju såklart var rätt intensivt med så mycket barn, småsyskon och föräldrar här hemma. Till mat bjöd vi på grillspett med köttbullar, korv och grönsaker med potatiskroketter till och tillefterrätt serverades tårta och glass med tillbehör.
 
 
Efter maten hade vi presentöppning och så lite dans och fri lek fram tills att det var dags för fiskedamm. Tom hade fäst en påsklämma på sitt kastspö och med hans hjälp fick de kasta ut från balkongen på övervåningen och sedan veva upp var sin godispåse som jag satt fast i klämman nere på altanen. Väldigt populärt bland barnen vill jag lova! Nästa gång hoppas vi dock kunna ha ett kalas lite närmare hans födelsedag hehe.

Inför skolstarten

Sista skälvande mammaledighetsveckan är här och det är antagligen därför det varit så tyst här inne. Mår nog egentligen inte alls särskilt bra med en kombinerad sömnbrist tillsammans med oro och stress inför omställningen i nästa vecka. Jag är 100% säker på att det kommer bli kanonbra men ångest tar ju å andra sidan sällan hänsyn till rationellt tänkande. Så, jag försöker göra det bästa jag kan av det hela och hoppas på ett bättre mående om några veckor när den stora förändringen ligger bakom mig. Jag sysselsätter mig så gott det går och njuter av att få vara hemma med mina små. Idag t.ex. somnade C i min famn efter att han ätit och i vanliga fall brukar jag lägga över honom i hans säng men idag så bara njöt jag av att ha honom vilandes med sin kind mot min bröstkorg.
 
Eftersom att jag fortfarande helammar och vi inte ännu börjat ge C några större mängder mat så har vi under den senaste veckan börjat vänja honom vid att ta ersättning på flaska. I början tittade han på mig som att jag var dum i huvudet och bara spottade ut det han fick trots att jag blandat ut ersättningen med bröstmjölk men nu verkar det som att han börjar få kläm på det hela. Förhoppningsvis fattar även brösten galoppen snart också så att jag slipper spendera varje rast i skolan med att pumpa på toaletten. Tanken och förhoppningen är sen att fortsätta amma den tiden som jag är hemma om bebis och bröst vill.
 
 
Jag har även så smått börjat läsa lite igen. Inte på något sätt för att jag tror jag behöver förbereda mig något särskilt inför de kurser jag skall läsa utan mer för att väcka hjärnan ur denna bebisbubblan. Aldrig har det varit mer intressant att läsa om patofysiologin bakom osteoporos (benskörhet) som efter ett halvårs studieuppehåll hehe.
 
 
Sömnen kommer bli svårare att komma till rätta med dock. Jag och Tom pratade lite om det igår och kom fram till att vi nog får dela upp nätterna till att börja med så att jag förhoppningsvis får några fler timmar sammanhängande sömn. Annars vet jag inte hur jag skall få in nått i huvudet!
 
Nä nu skall jag äta tacos med familjen. Vi hörs!



Det är tack vare bloggen

Jag har inte många vänner med barn i samma ålder som Vincent. Nu är det ju kanske inte så konstigt då jag bara var 21 när han föddes men jag kan ändå tycka att det är rätt tråkigt att jag inte har fler mammakompisar. Jag upplever, särskilt som mamma, att åldern bara är en siffra och håller tummarna för att vi skall träffa lite mer folk i närheten med barn som vi kan umgås med. 
 
När jag var gravid med Vincent träffade jag Elin som idag är en av mina närmsta vänner. Det är rätt roligt egentligen då hon sett en bild jag lagt upp på min blogg där jag varit och hämtat ut ett paket på hemköp och sett att vi bodde i samma område. Är verkligen helt otroligt tacksam att bloggen lett till den vänskapen. Hur som helst så var Elin också gravid och vi fick barn med 3 dagars mellanrum, jag en liten Vincent och hon en liten Isabella. Nu är vi båda tvåbarnsmammor och ingen av oss bor kvar i vårt gamla bostadsområde längre men umgås ju en hel del ändå.
 
I förra veckan var Elin och barnen här och lekte då hon och barnen var lediga. Olivia, som hennes yngsta dotter heter, är helt överförtjust i bebisar och skall gosa, klappa och hålla i Charlie så mycket det bara går när vi ses. Så himla go alltså.
 
 
I måndags sågs vi igen då vi följde med Elin för att köpa en diskmaskin på IKEA. Vi lyckades få med oss både diskmaskin och alla 4 barnen med oss ut till bilarna igen efter lite lunch trots att barnen trissade upp varandra en del men det gick ändå förvånansvärt smidigt måste jag säga. Elin är lugn som en filbunke så hon smittade nog av sig lite på mig.
 
 
Det är så kul att se att ens vänners barn kan leka så bra med ens egna och vi hoppas att det kan fortsätta så i många år till. Nu med Charlie har jag lite fler vänner som har barn i samma ålder så det skall bli riktigt kul att få följas åt och se när de växer upp! Förhoppningsvis har vi en och annan lekkamrat där också :)

Jag kommer missa så mycket

Det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu. Satt för några dagar sedan med Geriatrikschemat och skrev in i min och Toms gemensamma kalender och plötsligt blev det så påtagligt att min föräldraledighet faktiskt snart är slut. Om inte ens 2 veckor är det dags för mig att bänka mig i skolbänken igen och det är verkligen med blandade känslor.
 
 
Det är rätt beslut. Det hade inte känts bra att vänta ytterligare ett halvår och det hade dessutom blivit extremt dyrt för mig att skjuta på jobb ytterligare. Jag är sugen på att dra igång hjärnan igen och äntligen bli klar med denna evighetslånga utbildning. Samtidigt har jag ångest, det kan jag inte förneka. Jag är inte det minsta orolig för att Tom inte skulle fixa barnen hemma, det kommer han lösa alldeles strålande, utan jag tänker istället på allt jag kommer missa med Charlie. Han kommer lära sig krypa, sitta, äta, stå och kanske till och med gå under det kommande halvåret och jag är livrädd för att kanske inte få vara där och se honom ta alla dessa milstolpar. Dessutom kan jag (högst egoistiskt) bli ledsen över att han kanske inte kommer fortsätta att ha lika tät anknytning till mig som han haft tidigare då ju Tom ganska naturligt blir hans första anknytningsperson. Nu unnar jag ju dem verkligen det bandet de förhoppningsvis kommer ha kvar resten av livet men ja.. det är så svårt att förklara. Det är väl avundsjuka skulle jag tro.
 
 
Slutligen så ammar jag ju fortfarande. Amningen har funkat så otroligt bra den här gången och jag är verkligen inte redo att ge upp den än, men det finns en ganska stor risk att Charlie föredrar flaska framför bröstet och självmant väljer att sluta utan att det finns så mycket jag kan göra åt saken.
 
Som sagt, mycket tankar som snurrar just nu när dagarna tickar på. Jag kan för mitt liv inte förstå hur 6 månader kan gå så här fort?! Det har varit fantastiskt att ha fått spendera detta halvår med mina fantastiska barn. Nu går vi in i nästa fas och jag håller tummar och tår för att det inte skall bli allt för jobbigt för någon av oss. Jag får ta igen allt gos jag missar om kvällarna och på helgerna och sen hoppas jag få en del fritid nästa termin då jag ju skall skriva mitt examensarbete. Helt slut är ju dessutom inte mammaledigheten då jag ju skall vara hemma även nästa sommar! Får längta tills dess :)
 
 Charlie fick smaka på livets första gröt igår och blev superarg när han inte fick mer!