Livets första monsterförkylning

Charlie har åkt på sin första dunderförkylning och det har vi fått veta med besked. Natten mellan tisdag och onsdag vaknade han ca 4-6 gånger i timmen och var ledsen, hostig och snorig. I vanliga fall sover han hela nätter (bortskämde jag vet) så vi fick oss verkligen en rejäl käftsmäll. Vid 1 fick han en supp Alvedon och så tog Tom med sig honom ut till bilen och så körde han runt så att Charlie fick sova och de var inte hemma förrän vid halv 5. Efter det fortsatte han vakna kanske var 20e minut fram tills det var dags att gå upp. Värsta natten hittills helt klart i hans 10 månader långa liv.

Så igår var jag hemma från labbet och tog barnen på morgonen så att Tom kunde få sova lite till. Vi tog en promenad i den fina vårsolen (får man ens säga vår den 27e februari??) men kort efter att vi kommit hem fick jag migrän så då var det bara för mig och Tom att bytas av och jag fick lägga mig och sova några timmar. Fy sjutton vad dåligt jag mådde igår kväll med både sömnbrist och eftersviterna av migränattacken.



Känner mig fortfarande väldigt seg  och trött i huvudet (ni med migrän vet säkert hur man mår) men har trots allt varit på sjukhuset idag och jobbat med mitt projekt. Natten som var var ganska upphackad den med men mycket bättre än den föregående i alla fall. Nu sitter jag på spårvagnen hem och skall avlösa Tom på hemmaplan så att han kan få gå och vila sig en stund. Så otroligt tacksam att vi är två som hjälps åt i stunder som dessa!




Snögubben Snöis

Vilken fin helg vi har haft! Här i Göteborg ligger det ca 15 centimeter snö på marken och har så gjort i över en veckas tid nu, till vår lilla fyraårings stora förtjusning. Tom har varit iväg en del i helgen så jag och barnen har fått en massa mystid och jag har försökt att bara vara och återhämta mig lite efter rivstarten på det nya året. Jag och Vincent passade på att vara ute i trädgården när Charlie låg och sov och lekte en stund i snön. När fingrar och tår blev allt för frusna gick vi in och drack varm choklad.
 

 
Nu kanske detta kommer låta väldigt klyschigt och så men jag tycker det är helt fantastiskt att få vara med och skapa dessa fina barndomsminnen tillsammans med barnen. Det är lätt att glömma av att stanna upp och njuta när man är mitt uppe i alla vardagsmåsten men barnen hjälper till att dra ner mig på jorden och vara här och nu. Så otroligt tacksam för mina två underbara pojkar och jag hoppas verkligen att de kan få se tillbaka på sin barndom med glädje och värme precis som jag gör med min egen uppväxt.
 
Nä, slut på känslobabbel nu.. Imorgon skall jag upp tidigt för att ta mig till labbet så det är nog dags att göra sig i ordning för sängen. God natt alla fina!


Jag har slutat amma

Jag har inte skrivit så mycket om amningen denna gången och anledningen är nog att det gått så mycket bättre med Charlie än vad det någonsin gjorde med Vincent. Jag har varit så otroligt glad för detta och därför känns det om möjligt ännu jobbigare att amningen nu nått sitt slut. Hade det varit upp till mig så hade jag gärna fortsatt amma flera månader men Charlie har självmant valt att sluta och då måste jag ju acceptera det.
 
 
De första två veckorna var det jättejättejobbigt verkligen. Det är svårt att förklara för någon som inte ammat men man får ett väldigt speciellt band till sitt barn genom amningen och när det försvann kändes det som en del av bandet mellan mig och honom försvann. Jag kände mig bortvald och irrationella tankar som att han inte älskade mig längre och att jag inte kunde trösta honom flög runt i mitt huvud.
 
Nu har det hela lugnat sig något. Jag saknar fortfarande våra mysiga stunder men har insett att jag visst har en viktig plats i mitt barns liv. Jag kan lite ångra att jag gick tillbaks till skolan så snabbt just på grund av detta men samtidigt så överväger fördelarna nackdelarna här ändå. Jag får vara oerhört tacksam för den amningstid jag fick med honom och inse att tiden ännu en gång går alldeles för fort när man har en liten bebis!
 
 
 



Tentaplugg och jullängtan

Tre dagar kvar till tentan i samhällsmedicin. Just nu är det fortfarande rätt rörigt i mitt huvud med tanke på att det är så pass många olika specialiteter som samsas om en och samma tenta. Socialmedicin, arbets- och miljömedicin, försäkringsmedicin, rättsmedicin, trafikmedicin, geriatrik, allmänmedicin... Man vet liksom inte i vilken ände man skall börja. Sitter just nu och går igenom föreläsningspowerpoints och tänkte även köra lite frågor från gamla tentor för att se vad som verkar vara extra viktigt att kunna och sen lägga mitt fokus på det.
 
 
Efter tentan väntar två veckors vårdcentralspraktik och jag börjar bli lite nervös över det hela. Det var lääänge sen som jag satt ner och hade en konsultation med en patient och det var ännu längre sen som jag faktiskt funderade över handläggning av astma, lunginflammation, huvudvärk och depression som ju är vanliga diagnoser på en vårdcentral. Jag försöker så smått att repetera mina kunskaper genom att lyssna på bl.a. medicinpodden när jag t.ex. sitter på tåget/bussen på väg till och från skolan men det innebär också att jag fullkomligt stupar i säng varje kväll med en hjärna helt fullproppad med information. Förhoppningsvis har min hippocampus gjort sitt och lagrat in minnena i hjärnan så att de dyker upp igen när jag väl behöver dem.
 
Å andra sidan så ser jag redan förbi de sista 3 veckorna av kursen. Jag längtar så efter att få börja julpynta här hemma för första gången, att spela julmusik, äta pepparkakor, titta på julkalendern med Vincent och förbereda för Charlies första julafton som vi i år skall fira hemma hos oss. Tom ser inte alls fram emot allt julstök och visst är det mycket som skall fixas och en hel del julstress kring denna högtid men jag kan ändå inte låta bli att längta efter allt julmys. Jag är helt enkelt en hopplös julromantiker! Någon mer som är som jag?
 
Bilder från julen 2014 (V var nästan 5 månader):


Två nya projekt

Sitter just nu i sängen med datorn i knät med en sovande liten bebis tätt intill. Charlie sover ju sen länge i egen säng egentligen och sen ett par veckor tillbaka har han fått flytta in i sitt rum. Nu håller vi dock på att fixa i ordning lite lätt inne i hans rum så därför får han sova mellan oss några nätter innan han kan flytta tillbaks in dit igen. Jag tycker det skall bli jättemysigt att få ha honom alldeles tätt intill medan Tom inte är lika övertygad. Det blir ju aningens trångt i sängen och Tom gillar att snurra runt en del när han sover medan jag är en sån som ligger helt still.
 
 Throwback till när C sov många av sina sovstunder så här! Saknar detta myset något enormt *storbölar*
 
Bara av att få sitta här i mörkret och lyssna på hans små andetag gör mig lycklig ända in i själen. Hade jag fått bestämma hade han gärna fått sova mellan oss ett bra tag till men vi får nog alla bättre sömn av att sova i våra egna sängar egentligen. Flytten till eget rum var på Toms initiativ och jag tycker att det har funkat jättebra men det har nog mycket med att göra att Tom tar de flesta av Charlies uppvak nu när jag går i skolan. Han får springa fram och tillbaks några gånger varje natt men än har han inte föreslagit att flytta tillbaks spjälsängen in i sovrummet igen så jag antar att han tycker att det är okej han med.
 
Nu hade ju jag inte alls tänkt att detta inlägget skulle handla om var Charlie sover utan jag hade tänkt visa er resultatet av helgens stora projekt. Tom och vår kompis Johannes har nämligen bytt vår ytterdörr (!!). Den nya dörren, som har stått någon månad i förrådet i väntan på upphängning, är verkligen sååå fin och precis som jag ville ha den. Nu hoppas vi kunna göra klart resten av hallen lagom till jul. Efter att dörren kommit på plats igår kom även Johannes sambo Anna hem till oss och så lagade vi middag ihop och spelade spel hela kvällen. En jättemysig kväll helt klart.
 
 
Nä nu tror jag minsann jag skall ta och släcka ner här och göra tidig kväll för att ladda inför en fullproppad skolvecka. Sov gott!




Sned i nacken

Hösten verkar ha kommit hit till Göteborg ungefär lika snabbt som sommaren kom i maj. Det har nog nästan regnat här till och från i två veckor nu. Jag har absolut inget emot lite regn men det hade ju varit trevligt med lite sensommarkvällar ute på altanen eftersom vi ju fortfarande inte fått vår soffa. Tom fick ett sms från MIO i förra veckan att leveransen blivit uppskjuten en vecka (som om vi inte väntat länge nog redan..) så nu beräknas den levereras i vecka 37. Håll ut!!
 
Har precis kommit hem från fysioterapeuten (sjukgymnasten) med Charlie. Vi upptäckte redan när han bara var någon månad att han var sned i nacken. Han låg hela tiden med huvudet åt vänster både när han satt i babysittern, när han låg på rygg och när han låg på magen. Vår BVC-sköterska rekommenderade oss att söka sjukgymnast för bedömning och vi var där i juni på kontroll. Väl där kunde fysioterapeuten konstatera en svaghet i ena sidans muskulatur och en skallasymmetri där det skiljde en halv centimeter mellan höger och vänster sida. Inte en jättestorskillnad men ändå ett tecken på den snedheten som vi upplevt.
 
 
Nu idag var vi som sagt där igen på ett återbesök. All träning vi gjort hade lönat sig för nu var skillnaden bara 4 mm och vi upplever honom inte alls lika sned som han var för 2 månader sen, även fast han absolut har en favoritsida. Vi fick lite nya övningar för att träna upp hans nackstyrka ytterligare men beslutade sedan att inte boka något mer återbesök utan att vi istället fick höra av oss om vi kände att vi behövde komma in. Charlie var helt färdig efter besöket och somnade mot min axel precis innan vi skulle gå haha. 
 
Visst har han blivit stor min lilla kille??!
 
Nu sover Charlie uppe i sin spjälsäng och jag och Vincent har just ätit lite lunch och tänkte spela lite spel. Hoppas ni alla får en fin men regnig måndag!