Tar jag all VAB själv?

Vi har ju vabbat en hel del under början av 2017 och jag fick en fråga om det är jag som tar de mesta av VAB-dagarna och hur vi i så fall tänker kring det. Svaret på frågan är att jag tar låååångt ifrån alla dagarna men det beror lite på vilken kurs jag läser. Har jag inget obligatoriskt (eller superviktigt) i skolan så är jag oftast den som är hemma. Detta beror på två saker:
 
1. Jag förlorar ingen inkomst om jag är hemma. Jag får alltså lika mycket studiemedel som alla andra i slutet på månaden, så länge jag sköter mina studier när det kommer till resultat såklart.
 
2. Toms arbetsplats är inte så tillmötesgående när det gäller sjukledighet och barn och vi är helt enkelt rädda för att förlora vår enda riktiga inkomst om Tom är hemma för mycket.
 
Det är väldigt tråkigt att det skall behöva vara så såklart och att vara hemma med sjukt barn är ju både en laglig rätt likväl som det är en självklarhet. Har inte skrivit så mycket om vår privatekonomi här av uppenbara anledningar men när Vincent var liten bebis var Tom arbetslös under en ganska långt tid så vi har varit nere i det träsket och är inte så sugna på att hamna där igen om vi kan undvika det.
 
Vincent blir extremt gosig när han är sjuk och lite gos tackar man ju aldrig nej till!
 
Detta innebär att under Vincents första höst på förskolan (det är mest under vinterhalvåret som VAB egentligen är ett problem eftersom förskolevirusen haglar) när jag läste patologi och mestadels hade föreläsningar så tog jag nästan all VAB. Jag var alltså i princip hemma varannan vecka hela hösten och det var SKITTUFFT, men det gick. Den här terminen har istället Tom tagit majoriteten av VAB-dagarna då jag har obligatorisk praktik och endast får ha frånvaro 2 dagar (av 6 veckor på internmedicin och av 10 dagar på psykiatri) och ibland har vi, när Vincent nästan varit helt frisk, fått hjälp av släkt och vänner. Ni märker ju att det inte finns så mycket utrymme för VAB-dagar och jag själv får absolut under inga som helst omständigheter bli sjuk. Det krävs rätt mycket ska ni veta för att man skall stanna hemma för egen del nu för tiden.
 
De otaliga VAB-perioderna under vinterhalvåret är nog egentligen det enda som faktiskt är riktigt jobbigt stundtals med att ha barn och plugga. Jag är så otroligt tacksam över det nätverk vi har runt oss som stöttar upp när det verkligen krisar och jag säger som jag sagt varje dag den senaste månaden, jag är SÅ glad att det snart är vår! Bye bye vinterkräkis och influensa!




En höstgarderob

Det är ingen hemlighet att jag är helt förälskad i NEXTs barnkläder. De gör så ofantligt mycket fint, särskilt till de allra minsta, men även till "äldre" barn (om man nu kan kalla Vincent för äldre). Inför hösten insåg vi att det var läge att byta ut garderoben fylld med t-shirts och shorts till en liten varmare sådan och också gå upp i storlek (till stl 92 för nyfikna julklappsköpande släktingar och vänner). Det blev en beställning från NEXT som kom fram i rekordfart och jag är som vanligt sååå nöjd.
 
 
Favoriten hos både klädköparen och klädbäraren blev genast tröjan ovan med "stora maskiner" på. Den åkte på direkt tillsammans med ett par roströda mjukisbrallor och Vincent visade med stolthet upp sin tröja för alla vi träffade under gårdagen. Tummen upp för snygga, bekväma, prisvärda och snabbt levererade kläder!
 


Vincents 2årskalas

Tänkte att jag skule dela med mig av lite bilder från 2årskalaset vi hade här hemma. Vi hade bara bjudit hit våra respektive familjer den här gången (ni kommer väl ihåg vårt stora ettårskalas förra året?) men det blev ändå rätt trångt i vår lilla lägenhet. Och det var precis så att alla fick plats att sitta.
 
 
Vi bjöd på tårta (som jag givetvis dekorerat med traktorer), kakor och kaffe och Vincent fick en massa fina paket och fick leka och busa med alla sina favoriter. Eftersom vi ju firat honom i omgångar med olika personer vid ett flertal tillfällen har man nu dessutom märkt att han blivit lite mer haj på det där med presenter och förstått att det oftast döljer sig roliga saker i dem. Han var rätt förvånad och tittade frågande på oss när han fick sina första paket i Bulgarien vill jag lova.
 
 
Allt som allt ett väldigt lyckat litet kalas då huvudpersonen själv verkade vara mer än nöjd med både tårta, lek och presenter. Blev väldigt nöjd med mina traktortårtor trots att själva tårtan var inköpt på ett bageri den här gången. Måste återigen tacka för alla fina grattishälsningar, födelsedagskort och presenter som Vincent fått från alla håll och kanter. Det betyder mycket för oss att få se hur många fantastiska människor vår son har i sin närhet. Skall bli så roligt att se vad Vincents tredje år här på jorden har att erbjuda!



En tidig födelsedagspresent

Vincent fyller ju alldeles snart 2 år (!!!!!) och i år kommer vi fira hans födelsedag utomlands. Vi har ett tag pratat om att köpa en lite mindre och lättare vagn som är smidig att ta med sig i bilen men som ändå fungerar att sova i på dagis. Vi har varit otroligt nöjda med vår begagnade Brio Go men den är både stor och tung och är på sina ställen både rostig och gnisslig så skulle vi ha med en vagn på resan (vilket ju i princip är ett måste med ett barn som fortfarande sover på dagarna och somnar tidigt på kvällen om vi inte vill spendera hela semester på hotellrummet) så hade det passat perfekt att köpa den nya vagnen innan resan och ta med oss den ner.
 
Vincents mormor och morfar ville gärna vara med och bidra till den nya vagnen som en tidig födelsedagspresent, vilket de givetvis fick, så sagt och gjort så klickade vi hem vagnen i helgen. I tisdags fick vi hem den och så fort jag kom hem från jobbet började jag packa upp den från kartongen med löjligt stor entusiasm.
 
 
Vagnen var snabbt ihopmonterad och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med vårt köp. En stabil sulky med helt handtag och fullt liggläge som ändå blir lika liten som en karbinväska ihopfälld. Nu gäller det bara att vi får godkänt från Vincent och att han tycker att den är okej att åka och sova i. Förhoppningsvis kan vi dessutom ha den till fler barn. Välkommen till familjen GB Qbit +!!
 


Ovanligt lugn morgon

Denna vecka blir en väldigt annorlunda vecka. Idag vaknade jag av mig själv strax efter nio, masade mig upp ur sängen och tog en lång och härlig dusch. Sedan dess har jag strosat runt i morgonrock, fixat lite mysfrukost och bara tagit det lugnt. En vanlig dag för de flesta 23-åringar kanske men en ytterst ovanlig start på dagen för en mamma kan jag lova.
 
Anledningen till deta lugn är att Vincent faktiskt inte är hemma. Eftersom förskolan nu är stängd i 4 veckor och jag gärna ville slippa vara ledig alla 4 frågade vi min mamma om hon ville ha honom en av veckorna och det ville hon så gärna, så igår innan jag gick till jobbet vid 13 kom mamma förbi och hämtade upp Vincent för att åka till Bosared och där skall de vara till på fredag.
 
3 bilder från helgen på mina fina pojkar! 
 
Det känns rätt konstigt faktiskt att inte ha honom här och trots att man hela tiden längtar efter egentid så är det en stor bit som saknas i min vardag och i mig när han är borta. Jag skall försöka njuta så gott det går och vila upp mig ordentligt de här dagarna. Jag har så mycket saker som jag skulle vilja få hunnit med att göra men om jag får gissa så kommer vi knappt hinna med hälften. Bättre då att bara passa på att ta det lugnt. Att få slänga sig på soffan efter jobbet som de flesta av mina kollegor kan göra eller att själv få bestämma när jag skall gå upp (när jag jobbar kväll) är guld värt för en sliten mamma.
 
Nästa vecka kommer jag vara hemma med Vincent så då får jag ladda upp med kramar och pussar igen. Då tjuvstartar han och jag semestern! Skall bli underbart!




Första besöket på barnakuten

När Vincent vaknade igår var han lite snorig och hostig. Trots det var han pigg så han fick vara på förskolan fram till två då Tom åkte och hämtade honom efter jobbet. Mot kvällen fortsatte han att vara täppt i näsan och småhosta och vi förberedde oss på en sjukhelg och en tuff natt med hosta och flera uppvak.
 
Vincent vaknade till några gånger under kvällens gång och hostade och var ledsen, som han så ofta gör när han är förkyld. Vi bestämde oss för att flytta över honom till vår säng och i samband med det tar hostan fart. Han har tidigare fått riktiga hostattacker när han varit sjuk så att han kräkts men det brukar vi lyckas avvärja tillslut genom att lugna och trösta, öppna fönster och erbjuda något gott att dricka. Den här gången var det annorlunda.
 
Vincent grät och hostade om vartannat. Han hade iprincip helt tappat rösten och för att lugna honom fick han följa med in i vardagsrummet och sitta i soffan mellan oss båda. Han ville varken ha nappen eller något att dricka och kräktes några gånger av all hosta. Vi var rätt lugna båda två då vi som sagt haft ett par såna här hostattacker tidigare men jag bad ändå Tom ta av Vincent tröjan så jag kunde titta på när han andades och förklarade för Tom att om det blir värre kanske vi skulle behöva åka in till sjukhuset så han kan få något luftrörsvidgande. Hostan skällde riktigt illa och tillslut kändes det som om Vincent verkligen fick kämpa vid varje andetag och det visslade både i in- och utandning.
 
Helt plötsligt fick vi bråttom. Vi ringde till 1177 och hamnade på plats 15 i kön vilket vi inte kände skulle gå snabbt nog. Vincent var jätteledsen och rädd och grät mellan de vinande andetagen och den skällande hostan och så lugnt och tryggt vi bara kunde packade vi istället ihop oss, satte på oss första bästa kläder vi kunde hitta och sprang ner till bilen.
 
När vi kom in på barnakuten på Östra sjukhuset var klockan strax innan elva och Vincent låg mot min axel, alldeles matt och andades väsande andetag mellan hostningarna. En sköterska som gick förbi utbrast "ojdå, här har vi en rejäl krupp" och vi fick direkt följa med in i ett rum och Vincent fick andas in Adrenalin i två omgångar.
 
 
Efter adrenalinet och senare även en dos kortison i flytande form samt två hallonisglassar lugnade tillslut både Vincent och hans förfärliga hosta och andning ner sig. Vi fick tillbaks vår glada och busiga lilla son igen och tillslut så sprang han runt i korridorerna och charmade sköterskorna med två mycket trötta föräldrar hack i häl. Kortison är ju, förutom att vara inflammationsdämpande, även ett vakenhetshormon vilket i vanliga fall utsöndras på förmiddagen. Därför blev Vincent rejält speedad och jag och Tom ångrade bittert att vi lämnat vårt godis på soffbordet när vi åkte in.
 
 
 
Efter 4 timmar fick vi slutligen träffa läkaren som snabbt och lätt lyssnade på hjärta/lungor och OKade Vincents andning. Kändes väldigt onödigt att sitta på akuten och vänta så länge för en minut med doktorn menmen. Vi var väldigt glada över att få komma hem och Vincent slocknade som tur var direkt.
 
Idag har Vincent varit sig själv igen. Inga tecken på krupphosta (vilket antagligen är kortisonets förtjänst) utan bara snorig precis som han brukar vara när han är sjuk. Han vaknade dock redan kvart i nio imorse så jag och Tom har gått runt som vandrande zombies här hemma idag. Kunde ju glömma att försöka tentaplugga. Snart blir det sänggång för oss båda vilket skall bli AMAZING! Är så glad att allt gick bra och att vi fick ett så fint bemötande på barnakuten från alla sköterskor. Det var även skönt att få höra att vi tagit rätt beslut om att åka in då de inte trodde att hans krupp hade gått över av sig själv. Man skall lita på sin magkänsla som mamma (och läkarstudent)!


Två ord som fick hjärtat att svämma över

Idag kom det. Det som jag väntat och längtat efter sen innan Vincent ens var född. Eftersom Tom i vanlig ordning var tvungen att jobba över idag fick jag ratta läggningen själv. Vi hade det jättemysigt jag och Vincent och efter att ha tryckt i oss en massa pannkakor var det dags för lite kvällslek, tandborstning, pyjamas och sedan läste vi megatraktorer-boken tillsammans. Vi letade reda på snutte, napp och gosegrisen och så lyfte jag upp honom för att bära honom till sängen. Som alltid när han är lite trött la han armarna runt mig och gav mig en kram men så plötsligt säger han: Älska Mamma. 
 
Älskade lilla barn, med det stora hjärtat och det kloka huvudet. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig. Att få höra att kärleken är besvarad, trots att jag ju såklart vet det, är magiskt. Fick kämpa ordentligt för att inte börja lipa när jag bäddade ner honom i sängen, pussade honom på pannan och sa god natt. Vilket fantastiskt privilegium det är att få vara mamma!
 
Jag och en 5 dagar gammal Vincent



En gigantisk legobit

På väg till IKEA igår passade vi på att hämta ut ett paket hos DHL. Paketet innehöll ännu en inredningspryl jag länge gått och spanat efter till Vincents rum, nämligen en jättestor legobit.
 
 
Nu är ju detta inte bara en stor legobit, det hade varit ett ytterst korkat inköp med tanke på vår trångboddhet, utan det är givetvis en förvaringslåda för mindre legobitar eller, som i vårt fall, duplo.
 
 
Trots att lådan var stor så fick jag plocka ut duplobilarna och traktorn för att kunna stänga vilket givetvis kändes lite surt. Det fiffiga med dessa lådor är dock att de fungerar precis som vanliga legobitar så det är bara att köpa en låda till (eventuellt i mindre storlek) och stapla ovanpå. Vår är köpt på shopping4net.se men jag vet att de även finns på lekmer.se och de har dessutom 15% rabatt just nu på utvalda färger så in och köp! Den ljusgula vi köpt hittar du exempelvis HÄR.
 


Snabbvisit på IKEA

God kväll! Har ni haft en bra dag, trots det taskiga vädret? Själv har jag haft själstudiedag vilket inneburit att jag glassat runt i mjukisar och raggsockar hela dagen. Väldigt skönt! Har pluggat på lite allt möjligt men har haft svårt att fokusera eftersom jag eventuellt kan ha en intervju på g redan nu i veckan. Försöker att inte ta ut något som helst i förskott för att inte bli besviken men jag kan ju inte låta bli att hoppas. Håll tummarna med mig!
 
Efter att jag hämtat min lilla solstråle på förskolan vid tre och vi busat runt hemma ett par timmar tog vi på oss ytterkläderna och gick ut för att möta upp Tom för att åka till IKEA. Vi har länge gått och spanat in STUVA-serien på deras barnavdelning och idag kände jag att nu får det vara nog. Det är dags att byta ut hans gnissliga gamla byrå som bara står och tar upp en massa plats och faktiskt göra klart Vincents rum.
 
Det blev en del paket.. Vi fick även med oss 4 nya matlådor med oss hem!
  
Nu återstår bara projektet att sätta ihop alltihop. Är ju inte jättetaggad efter att ha skruvat ihop ett helt kök och en stor garderob men upp ska det ju på något sätt så det är väl bara att sätta igång. Kanske får bli ett helgprojekt?
 
Efter det så skall några hyllor införskaffas, tavlor skall upp, gardiner skall sys och en styck sängstomme byggas (trots att madrassen står rätt bra på golvet just nu). Lite kvar som sagt men det skall bli skönt att få till lite bättre förvaring åtminstone. Återkommer givetvis med bilder!




Att gå på äggjakt

Förbered er på en liten bildexplosion från vårt påskfirande i helgen. Givetvis är de allra flesta bilderna på Vincent men jag har försökt sålla trots att jag ju har världens sötaste barn *absolut helt opartiskt ställningstagande*. Firade som sagt i sommarstugan tillsammans med min familj, mina föräldrar och mina kusiners familj och Vincent föll pladask för min yngsta kusin Lisa som han skulle leka med hela tiden. Som tur är är hon rätt så förtjust i Vincent också så de blev en bra duo.
 
Lilla farbror Vincent dricker "faffe" i gungstolen :'D
 
Lisa och Vincent är ute och lirar fotboll
 
Även minstingen fick sig ett dopp i badtunnan när den svalnat en aning
 
Härlig påskfrukost såklart med nybakta scones
 
Så var det ju självklart dags för påskens stora händelse, äggjakten. Vi andra nöjde oss faktiskt med att plocka direkt ur godisskålen inomhus i år men Vincent fick såklart leta reda på sitt, ganska så rejäla, påskägg. Vi tittade bakom stenar, i soptunnan och tillslut hittade han det (såklart helt på egen hand) i bersån i trädgården.
 
 
I ägget hade vi påskharen lagt 2 dinosaurier (nya favoriten, med traktorer fortfarande på första plats) och 2 bilar, ett paket russin, en "godisstång" och en klämmis. Alltihop verkade gå hem hos den lille gossen som nöjt spatserade iväg med sitt enorma ägg för att visa alla andra.
 
Jaa, ehm.. jag bjuder på den!
 
På söndag eftermiddag var det dags för påskmiddag med tårta som jag och Lisa bakat till efterrätt. Var riktigt smarrigt faktiskt trots att det bara var 3 månader sen sist vi åt köttbullar och jansson *haha*. På kvällen packade vi sen ihop oss och åkte hem för att få landa en dag hemma innan skola/jobb/föris.
 
 
Ja det var några bilder det. Ledsen om du har fått träningsvärk i ditt finger av allt scrollande! Hade du en bra påsk?
 


Annandagsmys

Tillbaks på hemmaplan igen med en mycket mysig påskhelg i backspegeln. Avslutade påskfirandet genom att åka hem till Elin, Kristoffer, Isabella och lilla bebis Olivia igår och grilla korv och busa. Det är så härligt att se att de verkligen börjar kunna leka med varandra nu och att de, efter att blygheten släppt, har så roligt tillsammans. Barnen är glada och föräldrarna är glada, kan det bli bättre?
 
Hur mysigt är inte det här? Längesedan man satt såhär med Vincent. Har han någonsin varit så liten?
 
Lyxfika som dock slutade med att jag spillde en kopp rykande färskt te över hela mig. Kom undan med lite röda märken på benen och armen som svider lite grann men ¤//&%= vad ont det gjorde!! Är tacksam att jag klarade mig så bra som jag gjorde och att inget av barnen fick något på sig.
 
Förhoppningen var ju att Vincent skulle busa loss så mycket att han sedan skulle somna gott i bilen på vägen hem då han haft lite problem med tidsomställningen men icke. Stackarn var ordentligt trött imorse när vi fick väcka honom för att klä på oss och traska iväg till föris. Hoppas att han snabbt kommer in i det nu när vardagen återgår till det normala. Skall skriva lite mer om vår påskhelg och bjussa på fler bilder i dagarna här så håll utkik. Nu skall det netflixas!



Packa till en 1,5åring

PÅSKLOV!! Har spenderat dagen hemma pluggandes, städandes och dansandes till go musik och nu är det alldeles strax dags för mig att springa iväg och hämta hem min lilla påskkyckling på föris. Skall bli så megahärligt att få spendera helgen i stugan tillsammans med hela familjen och äta god mat, spela spel och mysa. Vi hoppas givetvis på fint väder också så vi kan gå och hälsa på hästarna igen och så hoppas jag att jag kan hitta en liten lugn vrå någonstans i huset för att sitta och plugga lite Varicella Zoster, betalaktamantibiotika och CVID.
 
Har så smått påbörjat packningen till lilleman. Det blir ju en del eftersom han.. ja jag vet inte riktigt varför men det blir alltid en massa som man måste ta med till ett litet barn av någon anledning *haha*. De sista av kläderna hänger fortfarande på tork och lite färdgodis i form av äppelklyftor och morotsstavar skall fixas men annars har jag nog fått med det mesta. Jag och Tom brukar alltid dubbelchecka med varandra när vi packar till Vincent för att se så att vi inte har glömt något så får invänta hans hemkomst. Nappen, snutten och traktorn är i alla fall med så där klarar man sig ändå ganska långt.
 
Lite av allt som ska ner i Vincents väska
 
Nu skall jag se till att få på mig lite smink och leta fram något annat än träningsbrallor och t-shirt att ha på mig. Blir inte så mycket tid över till det när jag väl hämtat Vincent och ikväll är det ju date night så då vill man vara lite extra fin. Vi hörs sen! 


Den sista snön

Igår var jag, Tom och lillen ute på en liten roadtrip. Det blev en tur till Stenungsund där vi först besökte Toms familj och sedan även Toms faster. Hemma hos Vincents farmor och farfar låg det fortfarande kvar snö på backen, till Vincents stora förtjusning. Farbror Kevin passade på att lära honom att kasta snöbollar på alla i familjen som satt ute och lapade sol. Tur att det dröjer lite till nästa snöfall, hehe.
 
En liten bilselfie såklart!
 
 
Det är så roligt att se Vincent och Kevin busa med varandra. Det skiljer 8 år mellan dem men det går inte att säga vem ut av dem som gillar den andre mest. Skönt för oss vuxna också att vi kan sitta på rumpan i soffan en liten stund i vetskapen om att Vincent har roligt med favoritfarbrorn.
 
Av Toms faster (eller egentligen hans kusiner dådå) fick Vincent ärva ett leksakskök. Vi som ändå tänkt skaffa ett blev väldigt glada och det blev snabbt populärt hos lilleman också. Direkt när han kom upp imorse sprang han in i vardagsrummet och började stega ägg och koka kaffe. Nu måste vi bara få tummarna ur att göra i ordning Vincents rum en gång för alla så att det blir helt klart. Alla idéer finns där så det saknas egentligen bara pengar (eller prioritering på "att köpa"-listan) och en liten spark i baken. Kommer bli så bra när det är klart!




Vårlek

Ofta när man skriver saker i bloggen har det en tendens att förändras så fort man klickat på Publicera, och inte till det bättre. MEN jag skrev ju om att jag sååå önskade att våren skulle komma i måndags och vad hände?? VÅR! Nu har jag visserligen läst om regn och rusk redan imorgon men jag passar på att njuta så länge det varar. Igår var hela familjen ute och lekte en stund på innergården och kunde lämna både jackor, overaller och mössor inomhus. Helt fantastiskt underbart! Jag har verkligen, verkligen längtat efter våren den här vintern.
 
Vincent klättrar nu för tiden upp och åker ner alldeles själv.. gärna 10 ggr på raken :'D
 
Skall strax åka och hämta lillkillen på föris och så länge vädret håller i sig så blir det nog en trip till lekplatsen idag igen för att busa innan vi går in och lagar dagens middag. Helt enkelt tanka lite energi inför det utlovade rusket imorgon. Innerst inne så hoppas jag ju givetvis att vi får behålla detta kanonväder. Sol gör så gott för själen!


Bebis, men sen då?

När man väntar barn är det så svårt att föreställa sig tiden efter bebistiden. Under graviditeten gick jag och drömde om bebisgosande och smakportioner men kom liksom inte längre än till att bebisen kanske skulle börja ta sina första steg. Resten var för abstrakt och långt bort för mig. När Vincent väl kom ut var jag så rädd för att tiden verkade gå så rackarns fort och jag beskyllde mig själv för att inte ha njutit ordentligt eftersom både sömn och amning krånglade en del. På något sätt inbillade jag mig att bebistiden var den mest fantastiska tiden och att det senare mest skulle vara jobbigt och stökigt att vara mamma.
 
Jag kunde inte haft mer fel! Det blir faktiskt bara roligare och roligare för varje dag. Det är först nu som man börjar kunna kommunicera på riktigt med Vincent och han blir en egen liten person. Vid 1,5 började han på riktigt komma igång med tvåordsmeningarna och helt plötsligt inser man hur mycket han faktiskt förstår. Varje dag klämmer han ur sig något roligt som bara får en att förälska sig i honom på nytt. I torsdags t.ex. gick vi förbi en liten liten snöhög som fortfarande låg kvar sen snöskottningen och Vincent utbrister "NÖÖ, MYKKE NÖÖÖ!". Sen alla spontana kramar, att han ropar efter en och ber en sitta på mattan och leka (mamma sitta/sitta matta/mamma leka), att han delar med sig av sina kex eller tar ens händer och vill dansa... allt detta är UNDERBART!
 
 
Jämför man hur jag mår nu jämfört med då är det också en solklar förbättring. Nu är det ju svårt att jämföra eftersom vi då levde i en ganska oviss situation ekonomiskt som tog mycket på krafterna men jag trivs helt enkelt så bra med att få vara mamma till denna påhittiga, busiga och mysiga kille. Visst testas det tålamod här hemma också men faktum är att jag tycker inte det är så stor skillnad från när han var mindre, snarare tvärtom. Nu vet man (oftast) varför det gnälls och har lättare att ignorera ett "jag vill ha mer banan"-gnäll och kanske uppmärksamma ett "jag är trött och behöver kramas"-gnäll.
 
Min oro för att han blir äldre har därför minskat ganska markant de senaste månaderna. Jag inser att det finns en möjlighet att jag tycker att det är ännu roligare att vara mamma när han är 4 och då är det ju dumt att gå och ta ut något i förskott. Det har gjort det lättare för mig att njuta av nuet och bli mer harmonisk. Jag njuter av att få ligga och hålla min lilla prins i händerna när han skall somna, trots att det kan ta en bra stund, eftersom jag vet att om bara några månader så vill han kanske helst somna själv.
 
Så till alla er bebismammor där ute, tycker ni att ni har det bra nu så vänta bara.. det blir bara bättre med tiden!



Nytt till en växande kille

Innan jag träffade Josefin igår fick jag ju strosa runt lite på stan och visst blev det lite inhandlat till Vincent på hans namnsdag. Inget som han tycker är något vidare skoj kanske utan mer en "detta behövde vi köpa ändå så du får det i present"-present. Blev lite kläder att växa i i storlek 86/92 som än så länge är lite, lite stort men som han absolut kan ha bara man kavlar upp armar och ben lite grann. Har ju hellre för stora kläder till Vincent än för små, som så ofta är fallet eftersom en viss liten herre betar av storlekar lika ofta som jag skriver tentor.
 
 
Fick göra en liten rensning i Vincents smått kaotiska byrå också för att plocka ut allt som är för smått och det blev en rejäl hög med kläder trots att det inte alls var längesen jag rensade. De får packas ner i lådor och sparas till nästa barn. Skall bli kul (eh??) att gå igenom alla kläder för att skänka/sälja/slänga när vi väl är klara med barntillverkningen i framtiden. Skönt att slippa tänka på det nu hur som helst.
 


Busat av oss lite grann

Efter en heldag med plugg är jag långt ifrån klar. Känns så omotiverande på något sätt att sitta med en extrauppgift från en tidigare kurs när man både klarat tentorna och muntan för länge sen. Hoppas få klart den i helgen så jag kan skicka in den men det kanske är att hoppas på för mycket.
 
Avbröt pluggandet vid tre för att tillsammans med Tom åka och hämta upp Vincent på föris. Fixade några ärenden på Frölunda Torg och åkte sen och mötte upp Elin, Bella och Kristoffer på Ekenleken i Kållered där vi busade loss i 1,5 timme. Så fort Vincent är stor nog att springa runt där utan vuxen så blir det årskort på det där stället. Han ÄLSKAR det. Vi föräldrar däremot blir ruggigt svettiga av att krypa runt i alla gångar, jagandes efter våra springande barn för att förhindra att de slänger sig ut i närmsta rutschkana.
 
Suddig bild från när vi var på Ekenleken förra gången för att illustrera det svettiga barnjagandet
 
Nu sover det lille yrvädret i alla fall och jag har inte bestämt mig för om jag skall ta kvällen ledigt eller om jag skall plugga lite till. Var så länge sen jag bara satt och slöade en kväll utan anteckningar och böcker i knät så det lutar nog åt det förstnämnda. Man måste slappna av emellanåt annars orkar man inte med. Oavsett vilket ackompanjeras jag av detta smarriga ni ser nedan. Min favoritdipp med fetaost (superenkel att göra med beskrivning som ni hittar HÄR) och lite grönsaksstavar. Ha nu en trevlig fredagskväll där ute!
 
 




Egen säng

Det ekar tyst här och det är väl kanske inte så jättekonstigt veckan innan en stor tenta. Försöker verkligen duktigt intala mig att det får gå som det går och att det är helt förståeligt att inte klara tentan på första försöket med de förutsättningarna jag haft denna höst. Det går sådär. För varje dag stiger paniknivån ett steg och det känns som att jag jagas av slaktaren som skall göra köttbullar av mig men att jag än så länge precis hunnit springa ifrån honom. Jag ser dock att hagen tar slut längre fram och jag kan omöjligen hoppa över staketet. Ja men typ så känns det.
 
Igår hade jag dock en mer eller mindre pluggfri dag. Igår så kom nämligen äntligen dörren till Vincents rum på plats och vi åkte och hämtade ut alla miljarder paket på IKEA för att påbörja flerdagsprojektet bygga en garderob i sovrummet. Kändes så skönt att ta ett litet tentapluggsbreak men end göra något vettigt med min tid. Hela min familj var här och hjälpte till att bära, skruva, fixa och leka med Vincent och vi kom en bra bit framåt även fast vi har lite grejer kvar att fixa.
 
 
Att Vincent nu har en dörr innebar också att det var dags för honom att flytta ur spjälsängen och flytta in i sitt rum där han nu har en "riktig" säng att sova i. Vincent var helt överlycklig när hans "nya" säng (nedärvd från morbror Gabriel) kom på plats och ville att alla skulle komma och "oppa" i den. Trodde aaaaldrig jag skulle få honom att somna där på kvällen med allt som fanns att kika på men tillslut slocknade han och sov sen gott där hela natten bortsett från två små nappiploppningar. Succé!
 
Sängen får stå på golvet tillsvidare innan vi byggt sängram till den
 
Lite tomt var det allt inatt men det känns faktiskt mest skönt att vi nu "fått tillbaks" vårt sovrum igen. Det är skönt att slippa tassa när man skall gå och lägga sig och riva av sig kläderna så tyst man bara kan i totalt mörker om kvällarna och dessutom så tror jag att vi stört varandras nattsömn mer än vad vi trott. Får uppdatera er om hur det går om någon vecka när vi kommit in i det hela men än så länge får det tummarna upp från oss alla.
 
Nu skall jag fortsätta med plugget. Det som är knäppt är att när jag väl sitter och läser tycker jag det är så himla skoj. Mycket är väldigt intressant och relevant inför framtiden men det är det faktum att det är så mycket som skall läsas in på så liten tid som gör att jag känner mig så stressad. Hade jag haft, säg 1-2 veckor till, hade det varit a piece of cake. Vi hörs senare! 
 
Passar på att sitta i Vincents säng och plugga när han är på föris. Väldigt mysigt faktiskt!


Julklappen som håller länge

Som ni vet fick Vincent oförskämt mycket julklappar i år. Jag och Tom hade dock "bara" köpt 2 presenter till honom och de har kommit väl till användning vill jag lova. Vi ville köpa något som han skulle ha roligt med under en längre tid och som även skulle hålla för honom och framtida syskon att leka med. Valet föll på DUPLO och som sagt så blev det succé.
 
 
Just nu kan han ju inte bygga så mycket med det men han tycker att det är väldigt skoj att plocka med och riva de fantastiska kreationer hans föräldrar bygger. Det är löjligt skoj att bygga med lego måste jag ju erkänna. Växer man någonsin ifrån det?
 
Vincent fick dessutom lite mer lego från tomten som inte vi hade köpt så nu har han en liten samling att gå loss på. Det är ju alltid kul när man har lite fler valmöjligheter och jag älskar att det kommer i fler färger nu än vad det gjorde när jag var liten. Vi kommer nog allihop spendera många timmar på golvet med den här julklappen.
 
Vi köpte det HÄR legot med en traktor (nedsatt pris just nu) och sedan en låda med blandade bitar 



Titta tato

Idag trotsade vi sjukdom och begav oss ut i duggregnet för att.. titta på traktorer, såklart. Vincent är fortfarande ganska så krasslig men gick ändå i eftermiddags och hämtade sina skor i hallen för att demonstativt visa sin tröga mamma vad han ville. Lyckades både få till "tato"-tittande, vattenpölshoppande och så lite "gonga" på innergården. 
 
 
Hoppas verkligen att han blir piggare snart. Idag har matintaget bestått av gröt, 3 clementiner, 2 smörgåsrån, 7 köttbullar och en halv kanelbulle. Blir så otroligt orolig fast jag vet att det inte är någon fara egentligen att han äter mindre än vanligt. Som mamma känner man sig ändå misslyckad på något underligt sätt när man inte kan erbjuda mat som ens barn vill äta. Han har ju liksom inte lika mycket hull att ta av om man jämför honom med hans mamma (hehe). Usch, nä nu hoppas jag verkligen att han återgår till sitt gamla goa jag illa kvickt.


Tidigare inlägg