One down, one to go

Så var ögontentan skriven och nu är det bara att ladda om inför ÖNH-tentan nästa vecka! Jag har nog aldrig varit så "dåligt" förberedd som jag varit inför den här tentan men känslan jag haft i kroppen de senaste dagarna har bara varit lugn. Det är en lite ovanlig känsla men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om hur det går på tentorna just nu. Det finns liksom inte utrymme för den oron i mitt liv just nu och det är SÅ skönt att jag faktiskt för en gångs skull med 100% ärlighet kan säga att det är så jag känner. Nu gick tentan trots bristfälligt pluggande relativt bra ändå och jag tror att jag ligger på rätt sida godkäntstrecket, men det märker vi när resultatet kommer. Jag är nöjd och väldigt stolt över min prestation oavsett med tanke på hur jag mått den senaste månaden.
 
 
Skall alldeles strax fira den skrivna tentan med ett varmt bad. Idag är inte en av mina bästa dagar vad gäller foglossning och ryggvärk så det skall bli fantastiskt skönt att få ligga där och gotta mig en stund innan lunchen. I radhuset finns det tyvärr inget badkar så det gäller verkligen att passa på nu innan bebisen kommer och jag inte kan bada längre. Blir mina badcravings alldeles för stora när vi flyttat får jag väl skaffa mig en sån där badbalja för vuxna helt enkelt!



3 dagar som gräsänka

Att vara gräsänka hemma med Vincent i tre dagar har verkligen gått över all förväntan, höggravid och allt. Det har egentligen inte blivit så jättestor skillnad för min del eftersom jag ändå lämnar på förskolan varje dag och hämtar ca 50% av gångerna samt att jag är den som allt som oftast sköter matlagningen här hemma. Gissar att det hade märkts tydligare om vi lämnats själva över helgen då både min energi och mitt tålamod skulle ha testats betydligt mer då än nu när vi båda har haft heldagar på förskolan/skolan.
 
Har andra dagen i rad med självstudier nu och jag verkligen ÄLSKAR dessa dagar. Mornarna blir så mycket lugnare när jag bara kan slänga på mig första bästa klädesplagg, sätta upp håret i en bulle på huvudet och fokusera på att göra Vincent redo för förskolan och sen kunna gå hem igen i lugn och ro, fixa mysig frukost och göra mig redo för dagen utan stress.
 
 
Jag har dessutom möjlighet att ta pauser när jag själv behöver det och byta arbetsställning vilket är skönt då jag verkligen känner att kroppen börjar bli tung och "gnällig". Bara promenixen till förskolan över frusna slasktäckta gångvägar är tillräckligt för att väcka foglossningen till liv. Nä tentaperioden kunde inte ha kommit mer lägligt faktiskt och det är nog banne mig första gången jag känner så inför tentaplugg hehe.
 
Nu skall jag hugga in i frukosten här i soffan framför OS på TVn innan jag drar igång dagens pluggande. Ikväll kommer Tom hem och trots att allt gått bra här hemma skall det bli skönt att få ha honom på hemmaplan igen. Hoppas ni alla får en fantastisk onsdag!

Ett extra ultraljud

Har varit lite disträ de senaste dagarna med mycket tankar snurrandes i huvudet. Var hos min barnmorska på en extra mätning av magen i torsdags eftersom jag ju legat och pressat på nedersta kurvan och det visade sig att jag låg kvar på samma mått som föregående vecka så min barnmorska tyckte att det var dags att dubbelkolla att lillen växer som han ska med ett tillväxtultraljud.
 
Nu vet jag ju att ett lågt SF-mått är en väldigt grov uppskattning av bebbelinos tillväxt och att den avplanade tillväxten kan bero på något så enkelt som att han lagt sig tillrätta med huvudet neråt men jag har ju liksom inte kunnat låta bli att oroa mig och googla i jakt på mer kunskap och erfarenheter från människor i samma sits. Är så glad för den mammagrupp jag har på facebook dessutom som i just såna här lägen kan komma med en massa pepp och solskenshistorier.
 
Så idag fick jag tid för det där ultraljudet på specialmödravården på Östra sjukhuset. Tom är iväg på jobb i Malmö så han kunde tyvärr inte följa med och det innebar dessutom att jag själv fick sitta och vänta i det där väntrummet och oroa mig för vad ultraljudet skulle visa.
 
 
Fick träffa en ganska så tystlåten läkare. Hon var inte alls otrevlig eller så men jag fick verkligen känslan av att bara vara ett "rutinbesök" för henne. Helt förståeligt egentligen men själv var jag ju vid det laget extremt orolig och nervös. Allt var dock strålande med lillebror. Han beräknades väga ca 2,2 kg vilket är helt normalt för veckan jag är i och det fanns gott om fostervatten och flödet i navelsträngen var prima. Det var en ENORM tyngd som lyftes från mina axlar när jag satte mig i bilen och körde hem igen och just nu känner jag mig helt slut mentalt. Är så otroligt lättad att allt är som det skall och nu skall jag bara ta en riktigt lugn kväll och sitta och njuta av att känna honom sparka och ha sig där inne. Det är rätt galet ändå hur mycket man kan älska och oroa sig över ett barn som man aldrig har träffat <3 Du är redan så älskad lilla vän!
 


Vecka 34

Och så ramlade vi in i vecka 34 helt plötsligt. Tiden går verkligen rasande fort och får lite smått panik över att tänka på att lillebror kan vara här redan om 4 veckor??! Å andra sidan så längtar jag sååå mycket efter att få ha honom liggandes i min famn och inte knölandes runt i magen så att jag kan slippa halsbränna, sammandragningar och andfåddhet. Ska försöka njuta så mycket jag kan trots otympligheten nu de sista veckorna för man vet ju inte, detta kanske är sista gången jag är gravid?!
 
Barnet:
Lillebror är nu ca 45 cm lång och väger ca 2,1 kg. De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar andningen bra själva och behöver inte ligga i kuvös men kan behöva lite hjälp med att hålla värmen och att få i sig näring. Det betyder ju att han i princip är helt färdig där inne och mest bara behöver tjocka till sig lite inför förlossningen. Enligt min barnmorska ligger lillen nu fixerad med huvudet neråt vilket jag upplever som ett ganska stort tryck nedåt av och till. Så fort jag ställer mig upp i princip känns det som han borrar sig ännu djupare ner och jag blir direkt väldigt kissenödig trots att det inte finns en droppe urin i min blåsa. Kanske inte superduperbehagligt haha.
 
Jag:
Det känns som att energin sakta återvänder och jag blir lite piggare igen vilket är skönt. Hostan och snorigheten har inte släppt riktigt än men bara den är borta vid förossningen så är jag glad känns det som. Har fortfarande svårt att äta och dricka några större mängder och kan vara sådär äckligt supermätt i flera timmar efter jag ätit lite för mycket. Då kan jag knappt sitta ner eftersom det känns som maten sakta försöker krypa ut genom min matstrupe. Hade väl hoppats att magen skulle sjunka lite nu i och med att lillen fixerat sig i bäckenet men icke. Kanske beror på att min mage ju är lite mindre redan från början så att det inte blir lika stor skillnad?
 
Annars är nog läget ganska stabilt: minimal svullnad (ringen sitter snarare lösare), halsbränna, sammandragningar i tid och otid, lättare foglossning, andfåddhet och härliga humörsvängningar. Precis som det skall vara när man är i slutet av en graviditet.
 

Slask, semlor och tentaplugg

God morgon fina cybervänner! Vilket galet väder vi haft de senaste dagarna? Göteborg har varit helt täckt av slask och igår frös all denna slask till is vilket har gjort det EXTREMT halt ute. Har varit livrädd nu två dagar i rad när jag gått med Vincent till förskolan för att halka och slå mig ordentligt. Hoppas snart att det blir några grader varmare så jag slipper riskera mitt och bebbens liv varje gång jag lämnar lägenheten, haha.
 
 
Idag kickar jag officiellt igång tentaplugget för oftalmologi- och ÖNH-kurserna med en heldag med självstudier. Har laddat med en härlig frulle beståendes av ostmackor, te och en halv semla som blev över från gårdagen. Det har inte funnits på kartan de senaste två veckorna att jag skulle kunnat plugga nånting (har bara försökt överleva dagen som sagt) så har massor att göra, men jag försöker att inte stressa upp mig över det.
 
Vet inte hur många semlor jag hunnit äta i år?! Så sjukt gott ju!
 
Det känns som att jag mer och mer gå in i min lilla gravidbubbla just nu och skolan börjar kännas allt mer oviktig på ett sätt. Antar att det är kroppens sätt att ställa in sig på det stora som väntar bara lite drygt 1,5 månad bort. Tentan går som den går och jag tänker inte hänga upp min energi på oron kring det alls faktiskt.
 
Nä nu skall jag sluta att prokrastinera och bli lite produktiv. Var försiktiga där ute i halkan!



Bebisshopping i Ullared

I lördags var det så äntligen dags för den näst intill obligatoriska shoppingen på Gekås i Ullared. Vincent sov hos sin farmor och farfar mellan fredag och lördag eftersom vi bestämt oss för att åka så tidigt och vara där redan när det öppnade vid 7, allt för att vi skulle kunna ta det så lugnt som möjligt med mycket pauser för toabesök, fika och vila.
 
Så klockan 5.15 ljöd mitt alarm och efter en halvtimme satt vi i bilen rustade med termosar med kaffe och te, smörgåsar som jag preppat dagen innan och varsin kanelbulle. Det är galet vad effektiv man blir när man bara har sig själv att rå om och inte behöver tänka på att klä på och packa för någon annan än sig själv.
 
 
Det var på riktigt helt magiskt att kliva in på Gekås bara några minuter efter att de öppnat och se det så tomt. Vi kunde i lugn och ro strosa runt bland grejerna utan att trängas med andra svettiga människor och överfulla kundvagnar och när jag kände att fogarna började protestera kunde vi sätta oss en stund och vila i den i princip helt tomma sportbaren och suga in lugnet. Kan inte nog rekommendera att vara ute i god tid för jag som i vanliga fall får panik bara efter några minuter inne på Gekås kunde verkligen ta det lugnt och ta allt i min egen takt. Perfekt när man både är gravid och förkyld. Vid 11 kände vi oss relativt färdiga och ställde oss i kassakön (som inte heller den var milslång som den brukar) och då kunde man se att det fyllt på sig med massor av människor vid entrén. Efter en lunch på burger king åkte vi sedan hemåt igen, nöjda och några tusenlappar fattigare.
 
 
Vi köpte en hel del nödvändigheter som diskmaskinstabletter, kläder, tandborstar osv men givetvis blev det också en del bebisgrejer. Som jag sagt innan har vi ju en hel del grejer kvar från Vincent men vi hade ändå skrivit en lista som vi nästan helt och hållet lyckades pricka av. Tänkte visa er här vad vi köpte:
 
 
Nödvändiheter till la mama! Bekväma trosor till jättebindorna efter förlossningen, avsminkningsservetter, bindor, amningskupor (ja jag läckte en del med Vincent hehe), amningsnapp och så äntligen lite parfymfritt tvättmedel så att jag kan börja tvätta upp alla bebisens saker.
 
 
För skötsel av lilla bebin! Torra tvättlapar, pysventiler til gasig mage, skötbordsunderlägg att ha i skötväskan, tvättlappar, två nappflaskor och en handduk. Vi köpte även med oss ett 6-pack våtservetter som inte syns på bild för när bebisen blivit lite större att ha i skötväskan när man är på språng.
 
 
Här har vi lite av varje. Plastad frotté till vår säng för att förhindra att den fläckas ner av fostervatten/avslag/bebiskräk/bröstmjölk/bajs/kiss, en badtermometer, solskydd till bilen, en skylt till barnvagnen (ett måste enligt Tom haha), myggnät och lås till vagnen, mugghållare, lakan till spjälsäng och en gosig varm filt med ugglor på.
 
 
Kläder har vi egentligen tillräckligt av (och tänker dessutom att folk gillar att ge i present) så vi köpte bara några enstaka i plagg i framförallt storlek 62. Jag lät Tom få välja det mesta eftersom jag köpt det i princip alla kläder hittills.
 
 
Sist men inte minst en liten skallra i form av en rosa häst som vi tänkte att Vincent skulle få ge bebisen när de träffas för första gången. Till Vincent har vi givetvis också köpt en present som skall vara från lillebror.
 
Ja det var allt vi köpte som var bebisrelaterat i alla fall. Om ni undrar vad någonting kostade så kan jag försöka leta fram det på vårt enorma kvitto. Hoppas ni får en härlig måndag!

Vecka 33

Söndag och vi välkomnar ännu en ny vecka, närmare bestämt vecka 33! Är fortfarande väldigt förkyld typiskt nog men är i alla fall glad att både V och T nu är friska. Immunförsvaret är verkligen helt kasst när man är gravid -.- Var hos barnmorskan i fredags och hade återigen ett SF-mått på nedersta kurvan (27 cm) så skall tillbaks redan nästa vecka för att kontrollera så att jag inte dyker under den. I övrigt verkar dock lillen må prima så jag borde väl inte oroa mig så mycket egentligen men det går ju samtidigt inte att låta bli. Vi får hålla tummarna för att han har växt på sig till på torsdag. 
 
Barnet:
Lillebror beräknas nu vara ca 44 cm lång och väga nästan 2 kg men bebisar växer i regel väldigt olika i den här delen av graviditeten som sagt. SF-måttet kan vara en indikator på att han är lite mindre än genomsnitt men det behöver inte göra det. Det finns mammor som föder 4,5 kilos bebbar med låga SF-mått också. Lillebror badar nu i ca 1 liter fostervatten som nu inte längre ökar i mängd utan hålls relativt konstant fram til förlossningen. Många bebisar väljer att lägga sig med huvudet nedåt redan nu men än har de flera veckor på sig innan man måste ge sig på ett vändningsförsök.
 
Jag:
Just nu tar jag verkligen en dag i taget. Jag känner hela tiden att jag blir lite bättre för varje dag som går men det går extremt långsamt och gissningsvis kommer jag vara ganska så trött flera veckor efter denna pärs. Värst har jag det på nätterna då jag har svårt att andas både på grund av att lungorna får mindre och mindre plats och att näsan dessutom täpper igen med snor. Vaknar dessutom och behöver hosta titt som tätt så kvalitén på min sömn just nu är inte något vidare. 
 
De flesta människor i min närhet tjatar på mig att jag bör ta det lite lugnt och återhämta mig ordentligt (inklusive min kloka barnmorska). Jag tycker verkligen det är lättare sagt än gjort. Kanske hade det i normala fall varit bra med ett par dagars sjukskrivning nu för att låta kroppen ta igen sig men tyvärr funkar det ju inte att pausa heltidsstudier på det sättet. Jag försöker ta pauser när jag kan, tänka på att sakta ner tempot när jag går, undvika att bära tungt osv. Vill bara bli frisk nu!!
 
Idag lyckades jag bättre med bilderna så här kommer dagens mage.. ignorera mitt något pluffsiga ansikte från 10 dagars konstant snörvlande, haha. 
 


Att påminnas om den stora förändringen

Nu är det mindre än 2 månader kvar tills lillen är beräknad och jag pendlar fortfarande mellan att tycka att det är hur lång tid som helst kvar och att han kommer typ imorgon. Eftersom vi skall flytta när lillebror knappt är 2 månader så har vi liksom inte tagit tag i att fixa så mycket här hemma eftersom vi ändå mer eller mindre kommer leva i kartonger under bebisens första tid. Spjälsäng kommer vi t.ex. inte ens köpa förrän vi flyttat till huset och tanken är att bebben under tiden får sova i ett babynest (som jag inte sytt än haha) mellan mig och Tom. Därför så tror jag heller inte vi blivit så påtagligt påminda om det stora som väntar som vi blev sist då vaggan stod bäddad, kläderna låg tvättade och strykta i lådorna, skötbordet var fullproppat med pyttesmå blöjor osv. Visst det går inte missa att jag går runt och bär på en kanonkula men jag tror ni förstår vad jag menar.
 
Imorgon är det dock dags för stora bebisshoppingen i Ullared som jag sett så mycket fram emot. Där skall vi bland annat köpa parfymfritt tvättmedel och andra förbrukningsvaror till första tiden och efter det kan jag börja tvätta upp alla lillebrors saker och inventera vad som behöver köpas från apoteket t.ex. Vi åker tidigt imorgon bitti och skall försöka ta många pauser så att jag orkar med eftersom jag ju både är rätt så gravid och fortfarande inte riktigt frisk.
 
Härom dagen hämtade vi dessutom ut bebisens nya babyskydd på posten. Vincent tyckte det var väldigt spännande att få vara med och packa upp de enorma paketen och tillsammans bältade vi fast hans lilla docka Bodil där i. Nu står babyskyddet och väntar i hallen och får mig att le varje gång jag går förbi. Tänk att där skall det ligga en liten minimänniska om bara några veckor. En fin liten påminnelse för hela familjen om det stora som väntar så där får det stå kvar tills det blir dags för oss att åka in til förlossningen.
 

Att tajma ÖNH-placering med århundradets förkylning

Hej, hallå, ja jag lever! Eller jag skulle snarare vilja säga att jag överlever. Idag är första dagen för Vincent tillbaks på förskolan efter att ha varit hemma i 1,5 vecka. Tom har vabbat måndag till onsdag eftersom jag tyvärr haft mycket obligatoriskt i skolan men det har nog varit bra för honom då han också varit rätt krasslig. Vi är helt klart på bättringsvägen och nu är det nog mest jag som fortfarande känner mig rätt hängig. Har haft väldigt lite tid att ligga och vila och återhämta mig eftersom jag släpat mig till skolan så det är väl antagligen därför som det inte riktigt vill släppa.
 
Den här veckan har jag bytt ut ögonkliniken mot ÖNH (Öron-näsa-hals) och schemat har varit fullproppat med mottagning, jour, seminarier och kandidatmottagningar. Inte kanske den bästa kursen att tajma med århundradets förkylning då vi övat en hel del på att titta på varandra i halsen, näsan och öronen och jag vet inte hur många gånger jag tvättat händerna noga med tvål, vatten och sprit och hållt inne hostreflexer för att inte smitta ner mina kurskamrater eller någon patient. Lägg till otaliga nässprayningar för att kunna andas ordentligt så har jag säkert dragit på mig ett fint nässpraysberoende också.
 
 
Idag fick jag äntligen sluta tidigt efter ett seminarium om sjukdomar i svalget och jag åkte raka vägen (med ett litet pit stop på Dahls för att köpa en kanelbulle #gravidcravings) hem och kröp upp under täcket i sängen med en kopp te och min himmelskt goda kanebulle. Nu skall här vilas ordentligt och ge kroppen lite andrum att ta hand om dessa hemska viruspartiklar som härjar runt i näsan och lungorna. Är SÅÅ trött på framförallt den här förfärliga hostan jag har som gör att det känns som att jag skall vända ut och in på mina inälvor varje gång den kommer. Har träningsvärk i både hals, mage och rygg pga hostan och jag tycker så synd om min stackars familj som får lyssna på mig dag som natt.
 
MEN.. jag börjar se ljuset i tunneln. Jag blir lite bättre för varje dag som går och nu väntar dessutom några veckor i schemat med ganska mycket självstudier vilket gör att jag får möjlighet att vila upp mig ordentligt. Det värsta ligger förhoppningsvis bakom mig nu och vi håller tummar och tår att i alla fall jag slipper mer sjukdom nu innan bebis kommer.
 



Vecka 32

De senaste dygnen har varit riktigt hemska. Kan verkligen inte rekommendera att vara så sjuk som jag varit i tredje trimestern samtidigt som du har ett litet sjukt barn att ta hand om. Tom har varit iväg på konferens ett dygn dessutom och jag har mest försökt att överleva faktiskt. Nä fy nu hoppas jag att jag snart blir frisk och att det dröjer ett bra tag innan jag blir sjuk nästa gång, gärna typ sådär 3 år eller nått. 
 
Hur som helst, ännu en vecka har gått och vi är ännu en vecka närmre att få träffa vår lilla guldklimp i magen. Här kommer veckans update:
 
Barnet:
Lillebror är nu dryga 42 cm lång och väger in på 1,7 kg vilket är nästan exakt hälften av vad Vincent vägde när han föddes. Lillen skall alltså dubblera sin vikt (tack och lov inte sin längd för då vete sjutton hur han hade fått plats där inne) på bara 8 veckor vilket är lite skrämmande med tanke på att jag redan börjar känna mig ganska så stor och otymplig. Vart skall detta sluta? Rörelserna fortsätter att vara mer tryckande, rullande och knuffande men ibland får han til en rejäl spark och då kan jag lova att det känns.
 
Jag:
Okej förutom att jag mått kasst av denna dunderförkylning det aldrig känns som jag skall bli av med så har min magsäck krympt till en pingisboll i storlek. Jag kan varken dricka eller äta några större mängder utan att bli extremt illamående och samtidigt blir jag ju illamående när jag är hungrig så japp, illamåendet är officiellt tillbaks. Jag hoppas verkligen att just detta blir bättre när jag blir frisk och kan röra lite mer på mig igen (så maten kan jobbas ner) för annars vet jag inte hur jag skall överleva de sista 8 veckorna. Skall absolut ta upp detta med min barnmorska på fredag och se om hon har några tips. Att inte ens kunna hälla i sig ett glas vatten när man är törstig är så sjukt frustrerande.
 
Nu har jag dessutom känt av mina första förvärkar. Efter ett rätt hektiskt januari med MYCKET sammandragningar tycker jag äntligen att det lugnat sig något på den fronten men däremot har jag fått ett par sammandragningar som faktiskt gjort en smula ont vilket jag bara tycker känns kul för det måste ju innebära att det verkligen börjar närma sig. Mina fötter har dessutom börjat svälla en aning men har stödstrumporna på i stort sett varje dag så jag hoppas att jag skall slippa svälla allt för mycket denna graviditeten.
 
Ja i övrigt är det svårt att avgöra vad som beror på sjukdom och vad som beror på graviditeten just nu. Blir t.ex. extremt andfådd bara av att gå upp för några trappsteg men det blir ju Tom och Vincent också just nu så vi får väl se helt enkelt hur jag mår när jag äntligen blir frisk.
 
Tyvärr så märkte jag när jag satte mig ner och skulle redigera bilderna på veckans mage att ALLA hamnat ur fokus så idag bjussar jag på en närbild på lille kulan istället (fortfarande inga nya bristningar men mina gamla framträder lite olika tydligt beroende på ljus).
 

Bacillmagneten

Atcho! Ja det var väl ganska så väntat att även jag skulle bli sjuk. Har i vanliga fall rätt bra immunförsvar och brukar klara mig trots att Vicent släpar hem virus efter virus från föris men sen jag blev gravid har mitt immunförsvar blivit betydligt sämre och det känns som att jag lyckas snappa upp varenda bacill här hemma. Vincent stackarn är fortfarande väldigt dålig och har feber. Han mådde ganska så bra i onsdags men det var nog tack vare kortisonet för sakta men säkert har efebrn kommit tillbaks och idag har han sovit bort större delen av eftermiddagen och kvällen.
 
Tack vare att vi försökte truga i honom den där hemska hostmedicinen i tisdags så vägrar V all sorts medicin just nu vilket även inkluderar Alvedon. Feber i sig är ju inte farligt så länge han får i sig att dricka men stackarn klagar på ont i kroppen och han sover rätt oroligt när han är så varm så imorgon, om febern fortfarande sitter i, får vi nog åka och köpa suppar.
 
Från i tisdags när V var aningens piggare och vi lekte och tittade på tv tillsammans
 
Själv mår jag ganska kasst. Kände redan igår hur det kom smygande och nu, utan att ge er allt för mycket trevliga detaljer, känner jag mig rejält hängig. Har suttit hela eftermiddagen i soffan och tyckt synd om mig själv typ så imorgon skall både jag och V vara hemma och kurera oss. Hoppas verkligen jag får tillbaks mitt gamla starka immunförsvar när lillebror väl är ute för det suger ju verkligen att behöva bli så här dålig av en liten förkylning.