Bara 1 vecka kvar

Ibland kan man ju verkligen förvånas över sin egen dumhet. Plugga 100% med två barn är ju så långt ifrån optimalt man kan komma. Det var dock nödvändigt för att få resten av livet att gå ihop (särskilt ekonomiskt) och nu handlar det ju bara om ca 1 månad till innan jag kan släppa skolan över sommaren. Jag har faktiskt jobbat stenhårt just med målet att kunna gå hemma från mitten av april redan från start men så, av olika omständigheter, har vi stött på en del problem på vägen som jag absolut inte kunnat styra över (kontrollfreaket i mig slår bakut) som lett till att planen inte riktigt hållt hela vägen. Det har varit fel siffror från de som analyserar våra prover i flera omgångar, det har varit oenigheter i forskargruppen om hur resultaten skall analyseras och dessutom åkte min huvudhandledare på en sjukskrivning på 3 veckor mitt i allt..
 
Nu har jag min första deadline om 1 vecka. Då skall ett första utkast av rapporten vara färdigt. Stress!! På fredag nästa vecka skall jag dessutom ha lyckats snickra ihop en poster till vår posterutställning i juni och om 3 veckor skall jag stå och presentera mitt arbete på engelska framför examinator, x antal läkare och hela min forskargrupp vilket får det att vända sig i magen på mig av nervositet. Jag tar några djupa andetag och jobbar på så bra jag kan. Snart är det sommarlov.. åh vad jag längtar!
 
Bjussar på lite bilder på saker som får mig att må bra som kontrast till denna något bittra text:
 
 
Hoppas er 1 maj är lite mer av en ledig dag än vad min är!




Den senaste tiden

Nu var det allt ett bra tag sen jag skrev ett inlägg här. Anledningen är en mycket hektisk vardag i kombination med lite (eller mycket) härjande virus i familjen. Jag tänkte att jag tar och berättar lite om vad som hänt nu det sista.
 
Förra helgen var vi i Bosared tillsammans med sambons familj och hade det hur got som helst. På söndagen fyllde sen vår lilla bebis ett år. Det känns faktiskt helt galet att det redan hunnit gå ett år. Det känns som tiden bara susat förbi. Älskar att få se hur hans personlighet lyser igenom mer och mer för varje dag och ser så fram emot det kommande året när han förhoppningsvis lär sig kommunicera mer. Bebistiden må vara gosig men vi har en riktigt härlig tid framför oss också.
 
På måndagen var det sen dags för Tom att börja jobba igen efter 6 månaders pappaledighet. Nu är tanken att jag skall fortsätta skriva på mitt examensarbete samtidigt som jag är hemma på heltid med barnen (ja ni förstår varför jag tycker livet är lite hektiskt just nu). Det skall väl förhoppningsvis gå bra även fast det kommer bli en del helger och kvällar som kommer gå åt till att sitta och skriva nu de närmsta. Jag har som tur var fått låna hem en dator från labbet så att jag har tillgång till min data även på hemmaplan då jag har lite beräkningar kvar att göra innan jag börjar skriva på diskussion och resultatdelen av rapporten.
 
I torsdags tog vi bilen tilbaks till Bosared igen men bara för att lämna av barnen. Vi drog sen själva vidare till Hooks herrgård för ett spadygn för att fira att vi har varit ett par i 10 år. Vi hade det verkligen SÅ himla mysigt med fantastisk mat och avkoppling i spaavdelningen. Så härligt efter några tuffa månader i bagaget. På fredagen åkte vi sen tillbaks till Bosared och spenderade sen påskhelgen där tillsammans med min sida av släkten.
 
 
Vi bestämde oss för att åka hem redan igår för att hinna med en hemmadag innan Tom börjar jobba imorgon och dagen har bestått av ett riktigt stort vårstäd av både hus och bil. Nu är vi två rätt trötta men otroligt nöjda småbarnsföräldrar som landat i soffan efter att ha lagt två barn. Skall slänga upp fötterna på soffbordet här strax och njuta av en kopp te. Nu hoppas jag väl ändå att det inte skall dröja riktigt lika långt innan nästa inlägg kommer upp här!


Inlagd på sjukhuset

Nu var det ett tag sen jag skrev ett inlägg här! Kan knappt förstå att det snart är april?! Nu kan jag verkligen inte längta mer till varmare väder och förkylningsfria sommarmånader faktiskt.
 
I söndags fick Vincent ännu ett kruppanfall. Eftersom jag tjatat till mig kortisontabletter att ha hemma så tryckte vi snabbt i honom dem men då hans andning ändå var så pass ansträngd så åkte Tom in med honom till akuten ändå. Efter många timmar med adrenalininhalationer och observation var läkaren fortfarande inte helt nöjd med hans jobbiga andning varför det beslutades att han skulle läggas in för observation under natten.
 
Fy vad jobbigt det var att sitta hemma och vakta den sovande (och också ganska sjuka) lillebrorsan och inte kunna åka raka vägen in till akuten och krama om min stackars sjuka kille. Mammahjärtat höll verkligen på att slitas itu även fast jag logiskt visste att han var i trygga händer med både Tom och personal runt honom. 
 
På morgonen tog jag Charlie direkt efter att han hade vaknat och packade in oss i bilen och körde till sjukhuset. Som väl var var det en mycket piggare kille jag träffade på avdelning 330 och efter en stunds väntande på ronden så blev han utskriven från sjukhuset igen. Det märktes så tydligt att båda pojkarna saknat varandra vilket var väldigt sött att se.
 
 
Nu har vi haft några tuffa dagar med två förkylda barn med feber hemma som sakta men säkert börjar bli bättre nu. Utan svårigheter att andas dock vilket ju är huvudsaken. Själv känner jag mig lite småsnuvig men går som vanligt och hoppas på att det skall vända tillbaks igen.
 
Men, allt är inte bara sjukdom och elände. Projektarbetet rullar på bra och nu har jag börjat skriva på min rapport. Blir rätt seg i huvudet av att sitta dagarna långa och skumma igenom vetenskapliga artiklar på engelska så det går inte så snabbt framåt men jag lär mig mycket under processens gång. Jag och Tom har dessutom kommit igång och börjat träna och äta lite bättre och det är så skönt att kunna vara två med samma mål så att man kan stötta varandra under resans gång. Överlag så känns det som att det händer mycket roligt och spännande runt mig och våra vänner just nu så jag ser verkligen fram emot månaderna framöver på så många olika sätt.
 
Hoppas ni alla får en riktigt härlig och solig fortsättning på den här torsdagen!
 
 



"Då kan du ju ingenting?"

Idag hade jag möte med min bihandledare, läkaren som är knuten till projektet och en statistiker. Jag har kommit så pass långt med mitt projekt nu att jag har påbörjat mina statistiska analyser och eftersom jag verkligen inte är en fena på statistik hade både jag och de andra en hel del frågor om hur vi skall analysera mina data.

När jag presenterade mig för statistikern och sa att jag var läkarstudent skrattade han lätt för sig själv och sa "då kan du ju i princip ingenting". Jag tog det inte så hårt då jag vet precis vad han syftar på. Vår statistikundervisning på läkarprogrammet är katastrofalt dålig. Vi lär oss ju dock så ofantligt mycket annat med så det är väl ändå rimligt att vi inte hinner lära oss överdrivet mycket statistik men den undervisning som faktiskt finns hade kunnat förbättras en hel del. Under mötets gång så lyckades jag ändå snabbt svara på hans frågor och hänga med i hans förklaringar och det hela slutade med att han lite skämtsamt frågade om jag inte skulle byta bana och bli statistiker istället. HA! Den vändningen liksom *stolt som en tupp och tackar min gode vän youtube för hjälpen*


Åkte sen hem direkt efter "jobbet" och förberedde det sista inför kvällens scoutgång som jag skulle hålla i. Jag hade planerat en fotojakt där jag tagit ca 20 bilder på olika föremål i området som scouterna skulle leta upp och sedan ta en bild på sig själva tillsammans med den saken med sina mobilkameror. I slutet blev det godisutdelning så det hela blev väldigt lyckat. Även de scouter som alltid tycker allt är tråkigt (men ändå kommer varje gång) hade tyckt att det var en bra gång.

Det skall bli rätt härligt att få gå och lägga sig nu efter en lång och krävande men också väldigt självförtroendeboostande dag!



Livets första monsterförkylning

Charlie har åkt på sin första dunderförkylning och det har vi fått veta med besked. Natten mellan tisdag och onsdag vaknade han ca 4-6 gånger i timmen och var ledsen, hostig och snorig. I vanliga fall sover han hela nätter (bortskämde jag vet) så vi fick oss verkligen en rejäl käftsmäll. Vid 1 fick han en supp Alvedon och så tog Tom med sig honom ut till bilen och så körde han runt så att Charlie fick sova och de var inte hemma förrän vid halv 5. Efter det fortsatte han vakna kanske var 20e minut fram tills det var dags att gå upp. Värsta natten hittills helt klart i hans 10 månader långa liv.

Så igår var jag hemma från labbet och tog barnen på morgonen så att Tom kunde få sova lite till. Vi tog en promenad i den fina vårsolen (får man ens säga vår den 27e februari??) men kort efter att vi kommit hem fick jag migrän så då var det bara för mig och Tom att bytas av och jag fick lägga mig och sova några timmar. Fy sjutton vad dåligt jag mådde igår kväll med både sömnbrist och eftersviterna av migränattacken.



Känner mig fortfarande väldigt seg  och trött i huvudet (ni med migrän vet säkert hur man mår) men har trots allt varit på sjukhuset idag och jobbat med mitt projekt. Natten som var var ganska upphackad den med men mycket bättre än den föregående i alla fall. Nu sitter jag på spårvagnen hem och skall avlösa Tom på hemmaplan så att han kan få gå och vila sig en stund. Så otroligt tacksam att vi är två som hjälps åt i stunder som dessa!




Borttappad i bollhavet

Det känns verkligen som dagarna bara försvinner iväg. Eftersom jag just nu är och jobbar med mitt examensarbete på Östra sjukhuset 5 dagar i veckan och det tar 45 min att resa enkel väg kommer jag liksom inte hem förrän klockan 5. Då ägnar jag 2 intensiva timmar åt mina barn innan de går och lägger sig och sen går jag antingen och tränar (eller till scouterna på måndagar) eller krashlandar i soffan och rör mig inte en fena innan det är dags att masa sig till sängen. Ja så här är det väl för alla heltidsarbetande föräldrar kan jag gissa?!
 
Jag trivs jättebra på labbet och tycker det är roligt att hålla på med mitt arbete men saknar också att få vara hemma och umgås med barnen. Så igår satt jag hemma och läste lite forskningsartiklar för omväxlings skull och på eftermiddagen åkte vi hela familjen till lekland så att framförallt Vincent skulle få springa av sig lite energi.
 
 
Som den coola mamma jag är så ville jag ju inte vara sämre utan gav mig också in i leklabyrinten hack i häl efter fyraåringen. Det hela slutade med att jag lyckades tappa bort min telefon i bollhavet, men efter någon minuts letande var den som tur var återfunnen igen och jag nöjde mig därefter med att heja på Vincent som skulle åka den röda rutschkanan 2 miljarder gånger i rad.
 
Kan vi förresten, på tal om något helt annat, bara ta en sekund och prata om vilket FANTASTISKT väder det var igår!!?? Fick vårfeeling i hela kroppen och Tom fick hejda mig från att springa bort till garaget för att plocka ut utemöblerna och grillen. Flyttade i alla fall ut en av våra fåtöljer och satt en stund och njöt i värmen medan jag pluggade. Mer vår tack!!
 
 
Nu är det inte ens 2 månader kvar innan Tom börjar jobba igen i alla fall så mer tid med barnen kommer jag definitivt att få snart. Det skall bli spännande att se om jag lyckas ro i hamn både en styck projektarbetsrapport samtidigt som jag är hemma med två vildingar (Charlie har precis lärt sig att dra sig framåt, yeey!!!). Skall jobba på så gott det går nu den tid som är kvar så att jag förhoppningsvis kan njuta mer av att vara hemma utan att stressa ihjäl mig. Sen väntar en hel härlig sommar tillsammans med barnen så i augusti är jag säkert redo att byta bort dem för en 50-lapp, hehe (obs skämt!!).


Ett jobbigt avsked

Vi har haft några tunga dagar här hemma det senaste. För en tid sedan gick Toms gammelmormor bort och igår var det så dags för begravning och ett sista hej då. Tufft såklart för Tom och jag tycker det är så svårt att veta hur man skall göra för att stötta en närstående i en sån jobbig situation. Man vill ju bara ta bort smärtan samtidigt som man måste få tid att sörja. Gårdagen var i alla fall väldigt fin. Himlen var klarblå och solen värmde upp en annars ganska så kall februaridag. Efter begravningen åt vi minnesmiddag på Sjömagasinet i Göteborg. Supergod mat och så härligt att få avsluta en jobbig dag på ett lite mer lättsamt sätt!
 
 
När vi kom hem slank jag iväg till gymmet en sväng för att rensa huvudet och ladda lite energi. Jag mår så bra i både kropp och själ när jag har tränat och dessutom får jag lite egentid på gymmet så det känns verkligen som min frizon där (trots att jag får trängas med stönande muskelknuttar och svettiga pensionärer). Trodde verkligen inte jag var en sån människa som skulle börja träna för att bli piggare och gladare men tydligen är jag det ändå! Jag har inte tränat regelbundet sen högstadiet och har alltid sett det som en jobbig grej att ta mig iväg till gymmet. Nu efter 2 månaders regelbunden träning är det nästan som att det känns lite beroendeframkallande. Nu är målet att komma i bättre form så att jag orkar vara en stark och glad mamma samtidigt som jag bollar alla min andra miljoner saker jag skall göra i luften som vanligt.
 



Snögubben Snöis

Vilken fin helg vi har haft! Här i Göteborg ligger det ca 15 centimeter snö på marken och har så gjort i över en veckas tid nu, till vår lilla fyraårings stora förtjusning. Tom har varit iväg en del i helgen så jag och barnen har fått en massa mystid och jag har försökt att bara vara och återhämta mig lite efter rivstarten på det nya året. Jag och Vincent passade på att vara ute i trädgården när Charlie låg och sov och lekte en stund i snön. När fingrar och tår blev allt för frusna gick vi in och drack varm choklad.
 

 
Nu kanske detta kommer låta väldigt klyschigt och så men jag tycker det är helt fantastiskt att få vara med och skapa dessa fina barndomsminnen tillsammans med barnen. Det är lätt att glömma av att stanna upp och njuta när man är mitt uppe i alla vardagsmåsten men barnen hjälper till att dra ner mig på jorden och vara här och nu. Så otroligt tacksam för mina två underbara pojkar och jag hoppas verkligen att de kan få se tillbaka på sin barndom med glädje och värme precis som jag gör med min egen uppväxt.
 
Nä, slut på känslobabbel nu.. Imorgon skall jag upp tidigt för att ta mig till labbet så det är nog dags att göra sig i ordning för sängen. God natt alla fina!


Måndag

Vabruari är inte ens här än och vi är redan inne på andra sjukdomsperioden för i år. Dessa småbarnsår alltså! Igår kväll var vi ute och åt middag för att fira min mammas födelsedag och hade en jättemysig eftermiddag och kväll men Vincent verkade ovanligt trött och på natten sen så fick han feber och ont i halsen. Även Tom vaknade imorse och kände sig inte alls på topp, skoj.. Vi har ju knappt hunnit återhämta oss från nyårsförkylningen ju!
 
 
Själv känner jag mig ändå relativt frisk och håller tummarna för att det får fortsätta vara så framöver. Som vanligt känner jag väl att jag inte riktigt har tid att bli sjuk. Mina klasskamrater har redan börjat plugga igen efter julledigheten men själv börjar jag inte förrän den 21e då det är officiellt upprop och kursstart för examensarbetet och termin 10. Innan dess har jag dock en del som måste fixas. Jag skall skriva klart min projektplan, fixa ett handledarkontrakt och dessutom ha ett första uppstartsmöte med min handledare för att prata igenom upplägget för terminen. Dessutom skall jag göra 9 pass på akuten nu dessa två veckor så nej, jag avböjer vänligast en långdragen sjukdomshistoria till.
 
Idag är jag i alla fall ledig från jobbet. Två av familjemedlemmarna ligger och sover och en sitter och kikar på Netflix så jag tänkte att jag skall jag fylla på muggen med en ny kopp te och försöka ta mig an det där projektplansskrivandet. Ni får ha en fin (och förhoppningsvis sjukdomsfri) måndag!




Hej 2019!

Vårt 2018 avslutades verkligen inte på topp. Vincent kräktes morgonen den 30e december så det var bara för oss att ställa in nyårsplanerna och fira nyår hemma i soffan själva. Som tur var visade det sig att det inte var magsjuka då ingen annan blivit sjuk och Vincent var som vanligt efteråt men både jag och Tom åkte istället på en riktigt rejäl förkylning så lagom till nyårsaftonskvällen låg vi helt utslagna i soffan och försökte hålla oss vakna fram till tolvslaget. Till middag blev det tacos och så kikade vi på film hela familjen innan barnen la sig. Vid tolv väckte vi Vincent och stod och kikade på raketerna från ett fönster på övervåningen innan vi alla tre gick och la oss. 
 
 
Släpade mig sedan till jobbet igår. Hade det inte varit för att det var nyårsdagen hade jag sjukanmält mig men det är rätt svårt att hitta vikarier just på nyårsdagen så jag kände att det liksom inte var läge att inte jobba. Tog mig igenom dagen tack vare Otrivin Comp och hinkvis med te medan jag satt och frös och hade ont i princip i var enda muskel i hela kroppen. 
 
 
Idag har jag mått betydligt bättre. Feberkänslan har lämnat kroppen i alla fall vilket gör att jag känner mig mycket piggare trots att näsan är helt täppt. Har varit ledig från jobbet och kunnat vila upp mig så nu skall jag nog orka med två jobbpass till innan vi tar helg.
 
Ganska så ohärligt avslut på 2018 som annars varit ett riktigt kanonår. Året vi blev husägare och året vi fick det stora privilegiet att välkomna ännu en liten familjemedlem som nu är så självklar i vår familj. Svårt att toppa det liksom. Hoppas ändå på ett bra 2019 och det skall bli väldigt spännande att se vad det har att erbjuda. Sista året som läkarstudent blir det i alla fall för i januari om precis ett år tar jag EXAMEN!


Vårt julfirande

Hej mitt i julledigheten! Jag njuter för tillfället av lugnet i Bosared. Har haft ett väldigt intensivt julfirande med översovande gäster hemma hos oss så det var riktigt härligt att få komma ut hit och bara vara. Trots en del stress har vi haft en riktig härlig jul och det har varit så roligt att få se hur magiskt Vincent har tyckt det hela har varit med alltifrån julkalender, mat och julpynt till julklappar och tomtebesök. 
 
Vi började vårt julfirande redan den 23e med traditionsenlig uppesittarkväll. Vi hade bjudit över Toms bror, syster och systers sambo och tillsammans spelade vi bingolotto och smaskade i oss en massa godsaker för att efter sista bingot övergå till att spela sällskapsspel innan det var dags att gå och lägga sig.
 
 
På julafton vaknade vi tidigt och efter öppnandet av morgonpresenter som tomten varit och lämnat hos oss var det bara att ställa sig i köket och börja förbereda inför dagens frosseri. Vid 11 anslöt resten av släktingarna (från Toms sida) och vi hade en riktigt mysig julafton tillsammans.
 
 
Toms syskon och farbror sov över till juldagen men efter att de åkt hem efter lunch och vi fått undan all disk kunde vi äntligen sitta ner och njuta av en kväll med bara lilla familjen.
 
Just nu är det bara min familj och mammas systers familj här i Bosared men imorgon skall vi ha kalkonmiddag med hela släkten på mammas sida. Det skall bli väldigt roligt (och gott) eftersom det blir så sällan man ses nu för tiden då många av mina kusiner skaffat både respektive och barn! Det är tradition sen långt tillbaka att äta kalkonmiddag på juldagen i vår släkt men i år fick vi skjuta lite på det eftersom det var så få som i så fall skulle kunna vara med.
 
Hoppas ni alla haft en fin jul oavsett hur ni firat (eller inte firat) och god fortsättning!



Julstämning

Bara en vecka kvar till julafton och så mycket som skall fixas. Vi skall fira jul hemma hos oss för första gången och det är ju en hel del grejer som skall fixas i och med det. Bara en sån sak som att vi inte har tillräckligt med tallrikar?! Jag har i alla fall som den ordningsamme mamma jag är (obsobs ironi) gjort en lista på allt som behöver fixas i veckan och redan igår började vi med att beta av första punkten och for iväg med barnen till IKEA för att köpa tallrikar och bestick. 
 
 
Idag har vi dock inte hunnit julpreppa något alls. På förmiddagen hade vi hembesök av sjuksköterskan från BVC. "Lille" godingen väger nu hela 10,8 kg.. den ni! Efter att hon gått fick jag rusa iväg till affären och inhandla lite smör och socker för att väl hemma snabbt svänga ihop en pepparkakskladdkaka eftersom jag skulle ha julfika med min föräldragrupp. Förutom att Charlie sov bort halva träffen så hade vi en jättemysig eftermiddag och barnen sprattlade runt på mattan medan vi mammor satt och pratade och fikade bredvid. 
 
När sista mamman gått kom Tom och Vincent hem som varit iväg på lite egentid och så svidade vi snabbt om för luciafirande och julfika på Vincents förskola. Ja ni hör ju! En riktigt fullspäckad och mysig dag och nu har man verkligen kommit i julstämning. Dessutom har vinterns första snö lagt sig som ett fint täcke utanför fönstret som ytterligare förstärker mysighetsfaktorn.
 
 
Nu sitter dock Tom och väntar nere i soffan och vi skall titta på en film. Vi får höras mer en annan dag helt enkelt! Ha en trevlig måndagskväll!


Jullovet närmar sig

Två intensiva praktikveckor som kombinerats med sjukdom hos sambon avslutades med en lugn och avkopplande helg på vårt lantställe i Bosared. Tom har verkligen haft otur nu det senaste och varit väldigt sjuk och jag har fått lämna honom att ta hand om båda barnen själv hemma för att kunna vara på vårdcentralen. I torsdags var det dock så illa att jag fick åka hem och hjälpa till så därför skall jag ta igen den missade dagen imorgon. Har köpt lite fika som jag tänkte ta med och bjuda personalen på vårdcentralen på som tack för dessa två veckor. Hoppas att det blir uppskattat! Tänkte att jag sammanfattar lite mer i detalj mina tankar om placeringen efter att jag gjort min sista praktikdag för den som är nyfiken.
 
Jag slutade i alla fall vid lunch i fredags och åkte direkt hem för att packa. Hade en riktig myshelg i Bosared tillsammans med mina föräldrar och min bror och vi bakade pepparkakor, gjorde julgodis, badade i badtunnan och spelade spel. Vincent och min pappa tog dessutom traktorn ut i skogen för att hugga en gran som nu står så fint ute i blickfånget från köksfönstret. Försökte mig även på att ta årets julkort på barnen och det var lättare sagt än gjort vill jag lova. Av alla kort jag tog var det kanske 2-3 stycken där båda barnen tittade någorlunda mot kameran, bilden var skarp och ingen av dem gjorde någon konstig grimas. Puh!
 
 
Idag har jag varit i skolan och examinerat en text om den lärorika konsultationen som vi skrivit i samband med vår vårdcentralsplacering. Imorgon skall jag tillbaks till vårdcentralen som sagt och på onsdag har vi temadag om våld i nära relationer. Sen är kursen slut och för resten av klasskamraterna börjar hudkursen på torsdag medan jag som ju redan läst den kursen får gå på jullov. Så härligt och så välkommet!




Tentaplugg och jullängtan

Tre dagar kvar till tentan i samhällsmedicin. Just nu är det fortfarande rätt rörigt i mitt huvud med tanke på att det är så pass många olika specialiteter som samsas om en och samma tenta. Socialmedicin, arbets- och miljömedicin, försäkringsmedicin, rättsmedicin, trafikmedicin, geriatrik, allmänmedicin... Man vet liksom inte i vilken ände man skall börja. Sitter just nu och går igenom föreläsningspowerpoints och tänkte även köra lite frågor från gamla tentor för att se vad som verkar vara extra viktigt att kunna och sen lägga mitt fokus på det.
 
 
Efter tentan väntar två veckors vårdcentralspraktik och jag börjar bli lite nervös över det hela. Det var lääänge sen som jag satt ner och hade en konsultation med en patient och det var ännu längre sen som jag faktiskt funderade över handläggning av astma, lunginflammation, huvudvärk och depression som ju är vanliga diagnoser på en vårdcentral. Jag försöker så smått att repetera mina kunskaper genom att lyssna på bl.a. medicinpodden när jag t.ex. sitter på tåget/bussen på väg till och från skolan men det innebär också att jag fullkomligt stupar i säng varje kväll med en hjärna helt fullproppad med information. Förhoppningsvis har min hippocampus gjort sitt och lagrat in minnena i hjärnan så att de dyker upp igen när jag väl behöver dem.
 
Å andra sidan så ser jag redan förbi de sista 3 veckorna av kursen. Jag längtar så efter att få börja julpynta här hemma för första gången, att spela julmusik, äta pepparkakor, titta på julkalendern med Vincent och förbereda för Charlies första julafton som vi i år skall fira hemma hos oss. Tom ser inte alls fram emot allt julstök och visst är det mycket som skall fixas och en hel del julstress kring denna högtid men jag kan ändå inte låta bli att längta efter allt julmys. Jag är helt enkelt en hopplös julromantiker! Någon mer som är som jag?
 
Bilder från julen 2014 (V var nästan 5 månader):


Charlies rum

De senaste veckorna har jag som jag nämnt tidigare haft ett litet kvällsprojekt. Tom flyttade ju in Charlie i hans blivande sovrum och det kändes så tråkigt att bara ha hans säng stående där i ett tomt rum så vi bestämde oss för att fräscha upp rummet med lite ny färg på väggarna och inredning. Tom har låtit mig göra det mesta den här gången vilket varit lite kul för självförtroendet men jag har haft en del värk i axlar och armbåge efter många kvällars, slipning, spackling, maskering och målning eftersom min kropp är ganska ovan vid den typen av arbete.
 
Nu är det i alla fall klart så när som på att lite tavlor och nån hylla som skall upp och så. Det blev väldigt mysigt och nu känns det inte lika jobbigt att låta Charlie sova där inne (inte för att han bryr sig det minsta, men ändå!). Han har dessutom fått en egen byrå för sina kläder så nu slipper han dela garderob med Tom. Här kommer lite före- och efterbilder från mobilen. Skall försöka ta lite bättre bilder när allt är 100% klart med kameran men så länge får dessa duga.
 
 



Ullared, dop och fars dag-firande

Borta bra men hemma bäst! Ja, det slog mig idag att det nog är första gången sen vi flyttade hit som det verkligen känts så. Så otroligt skönt att få komma hem till vårt hus efter en helg i Bosared. Det har varit en lång process att bo in sig här och byta ut känslan av att ha flyttat in alla sina grejer i nån annans hus till att verkligen känna sig hemma. Mycket är nog tack vare att vi gjort om en hel del sen flytten i maj och att vi fått möjlighet att sätta vår prägel på huset. Inte hade jag väl kunnat tro att det skulle dröja ett halvår innan jag skulle få känna mig 100% hemma men så har det varit väldigt känslomässigt för mig att byta ut allt det gamla mot allt detta nya och det har helt enkelt behövt ta lite tid.
 
Men nog om det nu. I helgen har vi hunnit med en trip till Ullared, gå på dop av barnens syssling och firat fars dag hemma hos min mormor och morfar. Jag som hade tänkt plugga lite i helgen har inte ens hunnit ta fram böckerna men det är väl tanken som räknas, right?! :P
 
Vi började i fredags med trippen till Ullared som blev lite spontan och också ganska dyr. Fick köpt en hel del nödvändigheter så som ytterkläder och julklappar så det var ju inte direkt pengar slängda i sjön men det känns ju i plånboken att lägga en så stor summa på ett och samma köp.
 
 
Så på lördagen var det dags för dop. Jag hittade en sjukt snygg klänning på Gekås som jag hade på dopet och som verkligen satt som en smäck. Jag har haft väldigt svårt att hitta kläder jag känner mig snygg i nu det senaste så jag blev verkligen positivt överraskad att jag hittade den. Dopet var så fint och jag satt som vanligt och försökte hålla tillbaks tårarna när solisten sjöng de där förbaskat snyftiga sångerna om barn som livets största gåva (alltså varje gång!!). Efter dopet bjöds det på lunch och dopfika.
 
 
Idag har vi firat fars dag som de flesta andra. Först firade jag och barnen Tom med frukost på sängen och paket, sen firade vi min pappa och tillsammans åkte vi sedan hem till mormor och morfar och hade fars dag-fika med ostkaka, kakor och bullar. Charlie fick smaka grädde på sked från sin gammelmorfar och ögonen blev stora som tennisbollar samtidigt som han bara fortsatte att gapa efter mer, haha. Efter fikat begav vi oss slutligen hemåt och nu skall jag bara skriva klart här innan jag borstar tänderna och kryper ner i sängen. En hektisk men härlig helg må jag säga men nu skall det bli bra skönt att få sova i min egna säng!
 


Två nya projekt

Sitter just nu i sängen med datorn i knät med en sovande liten bebis tätt intill. Charlie sover ju sen länge i egen säng egentligen och sen ett par veckor tillbaka har han fått flytta in i sitt rum. Nu håller vi dock på att fixa i ordning lite lätt inne i hans rum så därför får han sova mellan oss några nätter innan han kan flytta tillbaks in dit igen. Jag tycker det skall bli jättemysigt att få ha honom alldeles tätt intill medan Tom inte är lika övertygad. Det blir ju aningens trångt i sängen och Tom gillar att snurra runt en del när han sover medan jag är en sån som ligger helt still.
 
 Throwback till när C sov många av sina sovstunder så här! Saknar detta myset något enormt *storbölar*
 
Bara av att få sitta här i mörkret och lyssna på hans små andetag gör mig lycklig ända in i själen. Hade jag fått bestämma hade han gärna fått sova mellan oss ett bra tag till men vi får nog alla bättre sömn av att sova i våra egna sängar egentligen. Flytten till eget rum var på Toms initiativ och jag tycker att det har funkat jättebra men det har nog mycket med att göra att Tom tar de flesta av Charlies uppvak nu när jag går i skolan. Han får springa fram och tillbaks några gånger varje natt men än har han inte föreslagit att flytta tillbaks spjälsängen in i sovrummet igen så jag antar att han tycker att det är okej han med.
 
Nu hade ju jag inte alls tänkt att detta inlägget skulle handla om var Charlie sover utan jag hade tänkt visa er resultatet av helgens stora projekt. Tom och vår kompis Johannes har nämligen bytt vår ytterdörr (!!). Den nya dörren, som har stått någon månad i förrådet i väntan på upphängning, är verkligen sååå fin och precis som jag ville ha den. Nu hoppas vi kunna göra klart resten av hallen lagom till jul. Efter att dörren kommit på plats igår kom även Johannes sambo Anna hem till oss och så lagade vi middag ihop och spelade spel hela kvällen. En jättemysig kväll helt klart.
 
 
Nä nu tror jag minsann jag skall ta och släcka ner här och göra tidig kväll för att ladda inför en fullproppad skolvecka. Sov gott!




För lite tid

Är det bara jag som tycker att dagarna är på tok för korta? Jag hinner inte med allt som jag skulle vilja göra under dygnets vakna timmar. Dagarna går verkligen i ett. Just nu ser en typisk dag ut ungefär såhär:
 
Går upp ca 6.45 och gör mig i ordning för dagen. Börjar jag lite senare fixar jag lite frukost och sätter mig framför datorn med den och pluggar en stund innan det är dags att åka men annars äter jag frukost i köket och packar ner matlåda, mellis, skolmaterial och bröstpump i väskan och cyklar iväg mot tåget.
 
 
Under dagen har jag ju som jag skrev i gårdagens inlägg varierande upplägg med föreläsningar, seminarier, grupparbeten, studiebesök etc. Lunchen intas oftast i sällskap av min fd kursare Emelie som gör sitt examensarbete på berget där vi just nu håller till. Allt som oftast slutar jag mellan 15-16 och tar buss, tåg och cykel hem.
 
Landar hemma mellan 16-17 och då har Tom oftast gjort eller påbörjat middagen som vi äter tillsammans och sen försöker jag att ladda om energin och umgås lite med barnen innan vi påbörjar läggningen strax innan 7. Idag blev det pussel på vardagsrumsgolvet med Vincent och en mysig amningsstund med efterföljande bus med Charlie. Vissa dagar somnar båda barnen samtidigt men Charlie kan ibland vara uppe en timme extra och då sitter vi oftast och myser med honom i soffan. 
 
 
Vid 7.30-8 sover förhoppningsvis båda barnen och jag och Tom plockar i ordning lite hemma och sen kanske vi tittar på något serieavsnitt eller så sitter vi på varsitt håll med tv/dator. Ibland passar jag på att plugga lite till, besvarar mejl eller fixar med annat pyssel som jag ju inte hunnit med under dagen. Vips så har klockan slagit 22 och det är dags för mig att gå och lägga mig för att orka gå upp 1-2 ggr under natten och amma och sen ringer klockan igen vid 6.40.
 
Jag hade verkligen önskat att jag lyckades få in lite träning i mina vardagsrutiner och att jag liksom inte behövde välja en sak som jag hinner innan jag måste gå och lägga mig. När jag var föräldraledig så hade jag ju givetvis fullt upp för det mesta med barnen men speciellt när Vincent var i skolan hann jag ju med en hel del annat också. Nu känns det nästan som att jag får skriva en lista på saker jag vill/måste göra och välja ut en varje kväll eftersom varken tiden eller energin räcker till. Ser verkligen fram emot helgen på ett helt annat sätt nu och njuter verkligen av den stunden jag får varje dag med Tom och barnen. 
 
 
Men än så länge är ju allt väldigt nytt och vi kommer säkert in i vardagslunken lite mer om några veckor. Det är ju trots allt väldigt kul att ha kommit igång med studierna igen. Däremot får man verkligen hålla tungan rätt i mun så att man inte sätter för höga krav på sig själv, särskilt inte så här i början. Jag tycker det är fantastiskt att få möjligheten att se situationen ur Toms perspektiv nu när vi har ombytta roller och jag tror att det kommer leda till att jag bara njuter av föräldraledigheten ännu mer nästa sommar.


Halloweenfest, examensarbete och ett besök på akuten

Herregud vad mycket bollar jag hållt i luften samtidigt de senaste dagarna! Igår hade vi halloween-/inflyttnings/25årsfest hemma hos oss som blev fantastiskt lyckad. Under veckan har vi alltså förberett inför denna med planering av mat och inköp, städning, dekoration, utklädnader m.m. Barnen sov över hemma hos sin mormor och morfar och det hela hade gått jättebra enligt dem trots att båda barnen fortfarande är lite hostiga. Det var första gången som jag lämnade bort Charlie över natten så jag var helt klart lite nervös men det är ju jättehärligt att det funkat så bra för alla.
 
 Har ingen helkroppsbild på mig men jag var passande nog utklädd till kossa!
 
Under veckan har jag dessutom varit i kontakt med perinattallaboratoret på Östra sjukhuset angående vårens examensarbete. I fredags var jag där på möte och fick presenterat för mig lite olika projekt så det känns jättespännande. Jag som varit så nervös och stressad över att fixa detta tycker att det känns som en enorm tyngd faller från mina axlar. Perinatallaboratoriet driver forskning om graviditet, fosterdiagnostik och förlossning vilket jag ju tycker är väldigt intressant så förhoppningsvis blir det en givande vårtermin.
 
Utöver dessa två stora händelser har jag ju påbörjat en ny kurs med massvis med nya grejer att lära sig och barnen har, innan vi ens hunnit bli helt friska, snappat upp ännu en förkylning. Vincent (och Tom) var inne på akuten en gång till i veckan med andningssvårigheter så vi var lite oroliga över att vi skulle behöva ställa in festen men utöver hostan har han varit pigg och sitt vanliga spexiga jag. Och tur är väl det, för den som hade blivit allra mest besviken hade ju varit Vincent om han inte fick komma och sova över hos mormor och morfar som han sett fram emot hela veckan.
 
Som sagt, lite mycket att tänka på de senaste dagarna men nu hoppas jag att veckan som kommer blir lite lugnare. I veckan skall jag försöka bestäma mig för vilket av de fyra projekt som de la fram som jag är mest intresserad av och till helgen kommer en vän till oss och skall tillsammans med Tom påbörja projektet att byta ytterdörr. Så kul! Nu är det nog dags för mig att göra mig i ordning och åka iväg till skolan. Ha en trevlig måndag hörni!



Avslutar med flaggan i topp?!

Ja här ligger man återigen i en hög av snorpapper och tycker synd om sig själv. Många tycker nog hösten är en riktigt mysig årstid men vi småbarnsföräldrar fasar för ett halvår fyllt av sjukdomar och vabbande.
 
Det hela började med att Vincent blev sjuk i tisdags och viruset satte sig återigen på hans stämband vilket ledde till krupphosta, svårt att andas och en natt tillbringad på akuten för honom och Tom. Det är 4e gången nu på 3 år som vi fått söka akut med vårt lilla kruppbarn men läkarna vill inte skriva ut kortison till oss att ha hemma då de gärna vill ha koll på honom när anfallen kommer eftersom han blir så pass påverkad i andningen jämfört med många andra barn. 
 
Redan igår kände jag hur det rev som om jag svalt ett gäng osthyvlar i halsen och efter en relativt lugn förmiddag idag hemma med barnen så bröt slutligen förkylningen ut i full blom under eftermiddagen och nu ligger jag som sagt uppe i sovrummet framför tvn och väntar på att Vincent skall gå och lägga sig så att jag kan gå ner och lassa ner en halvliter glass med kolasås i en skål och trycka i mig.
 
Sjuk mamma och pigg bebis!
 
Dagen har därför inte varit särskilt produktiv. Har suttit och pluggat en liten stund medan Charlie sov och Vincent tittade på tv och sen var jag bara tvungen att få komma ut i det ljuvliga vädret så jag passade på att rensa bort de halvdöda växterna ur mina pallkragar och i växthuset. Till min stora förvåning hittade jag dessutom 3 små morötter växandes mitt bland jordgubbsplantorna vilket är väldigt skumt då jag inte planterat några morötter alls i år. Hade velat fått klippt gräset också men där tog krafterna slut och resten av dagen har spenderats i soffan tillsammans med barnen.
 
 
Må detta elände vara över lika fort som det kom så jag får vara frisk lagom till skolstarten på måndag. Fint sätt att avsluta denna mammaledighet, tycker ni inte?!


Tidigare inlägg