Jag är läkare!

I ett hem fyllt av vackra blombuketter sitter jag nu uppkrupen i soffan och försöker ta in de tre senaste dygnens händelser. Jag har för sjuttsingen tagit LÄKAREXAMEN!
 
Så fin mugg jag fick av min kompis Emelie med ett citat från Lotta på bråkmakaregatan "Det är konstigt med mej. Jag kan så mycket!"
 
Det är ju helt sjukt! Jag, läkare liksom. Dessutom att veta att jag nu aldrig mer behöver spendera kväll efter kväll med tentaläsning eller att jag äntligen slipper känslan av att aldrig få vara 100% ledig är magiskt. Visst har jag haft sommarlov och mammaledigheter som gett mig andrum i plugget och fokus på andra saker, men jag har alltid vetat att jag skall tillbaks till skolbänken. Ja, fram tills nu då. Men nu tänkte jag berätta lite om min examen så vi börjar väl från början helt enkelt.
 
I torsdags hade vi vår absolut sista dag i skolan. En timmes OBGYN munta (muntlig tenta) där man parvis skulle gå in i fyra olika rum där man kunde få egentligen vilken fråga som helst relaterat till kursinnehållet. Jag var verkligen helt orimligt nervös innan det var vår tur att börja men när vi lämnade rum efter rum med en bra känsla i magen så började istället pirret att komma. "Sista kvarten på läkarprogrammet" han flera av oss utropa innan vi skyndade in i det sista av de fyra rummen. Efter muntan var slut bjöd kursledningen på fika och lättnaden över hur bra det hade gått var enorm.
 
 
På kvällen sedan vankades det examensbal. En fantastiskt härlig kväll med god mat, fina och roliga tal och en hel del prat om både gamla minnen och framtidsplaner. Jag blev inte allt för långvarig när väl själva middagen var över och dansen tog vid då denna småbarnsmorsa fortfarande är ganska trött efter denna never ending förkylningssoppa som resten av familjen hamnat i. Jag skulle dessutom orka hålla i firandet i två dagar till så tyckte ändå det kändes rimligt att landa i sängen kring midnatt.
 
 
På fredagen var det så äntligen dags att ta examen. Det var verkligen en så härligt bubblande lycklig stämning bland oss alla när vi stod uppställda utanför portarna till den stora salen där cermonin skulle äga rum och väntade på att få tåga in. När musiken började spela så fick jag faktiskt försöka hålla en och annan glädjetår borta. Vi fick lyssna på flera tal som uppmanade oss att ta vara på oss själva, rå om varandra och fortsätta våga drömma och några från klassen hade dessutom gått ihop och spelade och sjöng fantastiskt fint. Tillslut var det dags för diplomutdelning där vi en och en fick våra namn upplästa och fick gå fram och ta emot ett diplom för att sen samlas med resten av klassen uppe på scen och tillsammans läsa den första läkaretiska regeln. Efter en hel del fotograferande tågade vi sedan ut och jag fick krama om mamma, pappa och Tom och skåla med lite bubbel ute i foajen.
 
 
Efter minglet tog jag och Tom vagnen till Linné där vi mötte upp våra syskon på en restaurang för en härlig kväll med god mat och en massa skratt.
 
 
Så igår gick vi upp när barnen väckte oss och började direkt med förberedelserna inför examensmottagningen vi skulle ha hemma hos oss. Jag och mamma hade bakat i förväg men vi skulle göra snittar, fylla kakor med diverse goa fyllningar, dekorera, hämta stolar, koka kaffe m.m. så det fanns att göra om man säger så. Mamma, pappa och Gabriel anslöt efter ett tag och trots att vi jobbade stenhårt i flera timmar blev det ändå lite halvpanik när första gästerna knackade på dörren klockan tre och allt inte var riktigt färdigt. Efter en halvtimme sisådär så var dock allt i sin ordning och vi hade en riktigt härlig eftermiddag och kväll med vänner och familj. Mellan 40-50 personer blev det i vårt lilla radhus men det gick faktiskt över förväntan och alla var nöjda med fikat som vi slitit med. Jag fick en hel hög med fina presenter och en massa vackra blommor som jag inte alls hade väntat mig och blev så rörd av att se alla som kommit hit bara för att fira med mig. Vi hade en helt perfekt eftermiddag och kväll tillsammans och jag somnade med ett leende på läpparna från öra till öra.
 
 
Den senaste veckan har jag fulkomligt bombarderats av lyckönskningar och varma hälsningar från så mycket människor och i och med att jag själv haft så fullt upp har jag inte kunnat svara alla personligen men jag är från djuper av mitt hjärta så otroligt tacksam för ert stöd under hela denna resan och att ni velat vara med och fira ett av mitt livs största händelser och bedrifter med mig. 
 
Jag är så förbaskat stolt över att jag har klarat av det här och jag hade i min vildaste fantasi aldrig kunnat föreställa mig när jag började för 12 år sedan att jag här, 7,5 år senare, skulle stå 26 år gammal med två barn och man, ett litet radhus och en läkarexamen i hamn. Vill bara kunna åka tillbaks till mitt ynngre jag i alla de svåra och prövande stunderna och berätta att det kommer gå bra, du kommer att fixa detta.
 
Så slutligen så vill jag bara avsluta detta inlägg som jag i så många år drömt om att få skriva med att svara en av er läsare som frågade om jag kommer att fortsätta att blogga efter examen. Givetvis kommer jag att göra det (för det hoppas jag att det är mer än hen som vill?). Att kunna blicka tillbaks på hela denna resa via bloggen är verkligen SÅ roligt och än är ju resan bara påbörjad. Nu vänder vi blad och påbörjar ett nytt kapitel och jag hoppas och tror att både ni och jag är redo för att se vad framtiden har att ge. Allt kan ju givetvis hända och någon gång kanske jag känner att bloggen fylt sitt syfte men den tiden är i alla fall inte nu.
 
Tack älskade läsare för alla era kommentarer och mejl de här åren. Det betyder verkligen mycket ska ni veta!
 
Mvh, Dr Alvert




Muntapluggar, jobbar och slänger ut julen

God morgon! Tiden tickar på i en rasande fart. Nu är det mindre än en vecka kvar till examen. Igår var mamma här hela eftermiddagen och vi bakade inför nästa helgs examensfirande. Det blir ett firande i tre dagar. Först med balen efter den avslutande muntan på torsdag, sen själva examen på fredagen där jag, Tom och våra syskon skall gå ut och äta efteråt och sen skall vi ha öppet hus hemma hos oss på lördagen. Mycket att fixa och dona men ni vet ju att jag tycker sånt är roligt. Att ta examen känns så mycket större på något sätt än att ta studenten så det är klart att det skall firas ordentligt. Ni som har tagit examen från högskola eller universitetet, hur firade ni?
 
Det har ju inte blivit så mycket pluggande för min del över julen och jag har sedan långt tidigare inbokat jobb både ikväll/inatt och på måndag och tisdag så helt plötsligt så har jag inte särskilt mycket pluggtid kvar innan muntan. Gick igenom några dokument med muntafrågor som gamla kursare haft och skrev ner dessa på ett A4 som jag nu betar av i tur och ordning. Nu är det inte många punkter kvar på listan så förhoppningsvis känner jag mig tillräckligt förberedd på torsdag när det är dags. Alla säger att de brukar vara jättesnälla på muntan, som man dessutom gör två och två, men det är klart man blir nervös ändå då detta är det sista som är kvar innan examen.
 
 
Nu skall jag sitta instängd här i vårt lilla kontor i några timmar innan det är dags för mig att göra mig i ordning inför jobbet. I mina pluggpauser tänkte jag försöka mig på att rensa ut det som är kvar av julen här hemma. Man får verkligen se till att göra det mesta av tiden man har hehe.


2020!

God fortsättning och gott nytt år på er! Vi hade ett relativt lugnt nyårsfirande då både barnen och mannen blivit sjuka och tolvslaget firade jag in med en sovande 1,5åring på bröstet. Inte fy skam det heller!
 
Godingarna mös en stund tillsammans i soffan framför Netflix tidigare under nyårskvällen
 
Vi har haft en jättemysig jul i Bosared och bara försökt varva ner och vara med familjen nu under julledigheten. Tyvärr har vi som sagt varit lite otursförföljda och samtliga pojkar i familjen har åkt på någon riktigt hemsk och utdragen man cold så jag har inte sovit ordentligt en enda natt sen vi kom hem. Jag känner mig SÅ sliten. Kräktes ur mig lite frustration i förmiddags på messenger till Josefin och nu, helt oannonserat, dök hon upp utanför min dörr strax efter vi ätit middag med två chokladkakor och några peppande kramar. Hur fint är inte det då? Det är ju verkligen inte så att jag bor på vägen hem från hennes jobb precis. Vad har jag gjort för att förtjäna en sån bra vän?
 
 
På tisdag drar skolan igång igen och ärligt talat så har jag hittills inte rört varken böcker eller föreläsningsanteckningar. Sjukstuga och sömnbrist är en stor faktor givetvis men min pluggmotivation är också i botten just nu. Jag kan verkligen inte förmå mig att plugga till den avslutande muntan i gynekologi, även fast jag både tycker ämnet är kul och muntan inte skall vara särksilt svår. Det är på riktigt 5 riktiga skoldagar kvar till examen (14 dagar om man räknar helg och själstudiedagar) och ändå känns det som att jag är i färd med att bestiga Mount Everest. Jag är bara så totalt less på att vara student nu och det skall bli så förbaskat skönt att ta examen och lämna studietiden bakom mig. Känns så otroligt stort att lilla jag skall ta läkarexamen om bara två veckor. Studenten kan slänga sig i väggen för detta är stort på riktigt! Och har jag klarat 5,5 års slit och tårar så klarar jag nog 5 dagar till. Heja heja!
 
Ny frilla lagom till examen förresten! Känns så skönt att få klippa av allt det slitna som jag sparade ut till bröllopet!



Tenta och jobbsökande

Det var länge sedan jag var så lugn och avslappnad en helg. Att vara 100% ledig och inte ha plugget hängande över sig (eller bröllopsplanering för den delen) känns väldigt ovant men otroligt skönt. Tänk att det är så här det kommer vara sen när jag börjar jobba? 
 
Så mysigt att bara få hänga med barnen och pyssla hemmavid
 
Anledningen till ledigheten (om nu en ledig helg räknas som ledighet) är att jag i fredags skrev barntentan. Det var en enorm tenta verkligen och ärligt talat så vet jag inte riktigt hur det gick. Det kändes liksom varken bra eller dåligt så vi får helt enkelt vänta och se. Jga är så glad att jag läser pediatriken först och gyn sist för gyn examineras med en munta som tydligen skall vara väldigt svår att bli underkänd på så länge man plugat och hängt med under kursen. Kuggar jag pediatriken nu så har jag ju faktiskt två omtentatillfällen på mig att klara den innan examen vilket ändå känns bra.
 
Men en liten uppdatering på jobbsökarfronten då? Efter tentan åkte jag iväg på mitt livs första underläkarjobbsintervju. Visserligen bara för det där sommarvicket men jag fick ett otroligt gott intryck av kliniken och läkarchefen och det verkade som att hen var väldigt intresserad av mig också så det kändes väldigt positivt. Tidigare i veckan fick jag dock napp på ett av alla miljontals mejl jag skickat iväg och fick bokat in en till intervju på tisdag, denna gång för ett vick som tar vid direkt efter examen. Jobbet är på en spännande klinik men tyvärr inte alls på det sjukhuset jag helst vill till. I dagsläget känner jag dock bara att jag vill ha ett jobb, vilket som helst, så att jag slipper gå arbetslös direkt efter examen. Alla meriter är väl bra meriter dessutom.
 
När jag kom ut från tentasalen och slog på telefonen igen så plingade det däremot till ännu en gång i min mejlkorg. Jag skrek nästan rakt ut av glädje när jag läste att de ville erbjuda mig en intervju på ett av de ställen som ligger på min absoluta "vikariat jag väldigt gärna vill ha"-topplista. Så nu, inom loppet av en vecka, så kommer jag att hinna gå på tre olika intervjuer och jag håller verkligen verkligen tummarna för att de andra intervjuerna också går bra så att jag kan få släppa den här jobbsökarångesten som bara blivit större för varje dag som gått.
 
Imorgon väntar läkarprogrammets sista upprop för läkarprogrammets sista kurs. Hur märkligt är inte det? Dessvärre kommer jag nog behöva vabba imorgon då Vincent har fått feber så jag missar denna stora händelse men oavsett så är det verkligen nu som nedräkningen mot den där examen kan börja. Ska bli så spännande att äntligen få läsa obstetrik och gynekologi som jag sett fram emot nästan hela läkarutbildningen. Den som väntar på något gott ;)


Jakten på ett underläkarvikariat

Och så var det ju det där med jobbsökandet. Jag hade ju inbillat mig att det inte skulle bli så svårt att få ett underläkarvik. Alla hade ju sagt att det löser sig på ett eller annat sätt. Nu sitter jag i alla fall här och blir mer och mer stressad för varje dag som går över att det ekar tomt i min mejlinkorg. Nu äntligen igår eftermiddag fick jag min första intervju inbokad men tyvärr bara för ett sommarvikariat. Nu efter bröllopet har jag ju definitivt inte råd med att vara arbetslös så jag håller verkligen tummar och tår för att det löser sig. I värsta fall kanske jag får kolla med mina nuvarande chefer och se om jag kan få jobba så många pass som möjligt som sekreterare/personlig assistent samtidigt som jag söker underläkarvik.
 
 
Nu har jag pratat med lite gamla kursare och fått lite fler kontaktuppgifter så jag skall slänga iväg ett gäng mejl till och sen är det väl bara att ligga på, ringa runt och jaga svar. Hade jag bara inte behövt bo kvar i Göteborg så hade det nog varit betydligt lättare men nu hoppas jag att ni håller tummarna för mig och att jag hittar något vik inom pendlingsavstånd istället. Har ni några tips tar jag tacksamt emot dem!
 
Någon mer som närmar sig examen och börjat fundera kring jobb och sommarjobb? Hur känns det för er?




Sex dagar

Sex dagar... det är SEX DAGAR kvar till bröllopet (!!) och därav tystnaden här inne. Jag lovar er att jag kommer uppdatera er mer om läget i skolan och ge er massa detaljer om bröllopet så fort livet balanserat sig en aning men just nu går all ledig tid till förberedelser och allt annat bröllopsrelaterat. Dessutom söker jag jobb för fullt men som sagt... det kommer fler inlägg om allt detta inom några veckor, så håll ut!
 
Ville bara kika in i alla fall, säga hej och även heja på er alla som också är mitt inne i terminen och kämpar med plugget. Ni är grymma allihopa! Puss och kram!
 
 


Undersöker bebisar på BB

Sitter hemma i vårt lilla kontor och jobbar idag. Just det här rummet är det fulaste rummet i hela huset och gissningsvis ganska nära orginalskick från när vårt hus byggdes. Ända sen vi flyttade in i fjol har rummet använts som förråd och rummet har i princip inte använts alls. För några veckor sedan fick vi ett litet ryck jag och Tom och städade äntligen ur hela rummet. Det är fortfarande extremt fult (tänk plastmatta, strukturtapet som använts som klösbräda av en katt och blått tak) men här inne har vi vårt lilla kontor samt en gästsäng för om någon skulle sova över, vilket händer förvånande ofta.
 
 
Igår var jag och min klasskompis Freja på BB och undersökte bebisar. Vi var bara schemalagda mellan 9-10.30 men tiden bara sprang iväg och när jag kom på att slänga en blick på klockan var hon redan 11.15 och jag fick rusa ner i källaren för att byta om och åka till jobbet. Det var obeskrivligt mysigt att få träffa alla dessa sprillans nya små knoddar, få undersöka dem från topp till tå och få önska de nyblivna föräldrarna grattis till en superfin bebis och stort lycka till. Jag hade kunnat hålla på i veckor känns det som. Man glömmer bort hur otroligt små de är så där bara timmar efter födseln. Vilken otrolig ynnest att ha fått möjlighet att få vara med på detta som student! Jag svävade som på moln resten av dagen och hade det inte varit för den kopiösa mängden sprit vi gnider in oss med mellan varje patient så hade jag nog fortfarande kunnat känna den där doften som bara små nyfödingar har.
 
 
Vid en vanlig läkarkontroll på BB ingår det en grundlig genomgång av bebisen från topp till tå. Man bedömer barnets allmäntillstånd, lyssnar på hjärta och lungor, känner på fontanellerna, tittar i ögon och munn, bedömer barnets muskelkraft och nyföddhetsreflexer, tittar över hudkostymen och navelstumpen, tittar på ryggraden, känner på magen, känner efter pulsar (SÅÅ svårt!!), undersöker höfterna samt kontrollerar könsorgenat och ändtarmsöppningen. Allt medan man pratar med ljus och barnslig röst, haha.
 
Jag känner att jag absolut har en fördel gentemot många i klassen då jag redan har barn. Jag vågar ta i barnen utan att vara rädd för att de ska gå sönder och jag har ett humm mellan tummen och pekfingret om hur barnen skall utvecklas för att vara "normala". Det ger en väldigt bra grogrund för allt det där andra som man skall lära sig som man ju inte behöver tänka på som förälder när man genomför en läkarundersökning. Hade jag inte haft egna barn hade nog inte gårdagen varit lika genomhärlig som den var. Jag bara njöt av varje sekund!



Välkomna hit!

Det verkar som att fler nyfikna ansikten hittat hit sen terminen drog igång. Superroligt verkligen och jag har redan fått en hel del frågor om studierna som jag givetvis tänkte besvara men som också gett mig idéer till lite nya inlägg så håll utkik. Som ni vet har jag ju haft väldigt mycket det senaste så bloggen har fått prioriteras ner men jag har verkligen inte glömt bort er, det lovar jag. Ni hittar mig dessutom på instagram (@alvert1993) där jag uppdaterar lite mer frekvent.

Min helg har i alla fall varit rätt lugn. Helgens planer med bland annat femårskalas för Vincent fick snabbt ställas in då båda barnen blivit sjuka så vi har mest strosat runt i pyjamas och myst. Rätt skönt efter en omtumlande första skolvecka. Veckans föreläsningar har varit en blandning av höstens kurser på temat graviditet, förlossning, neonatologi, funktionshinder och genetik m.m. som en slags introvecka gemensam för hela klassen. Imorgon är det upprop för pediatrikkursen (barnkursen) som min klasshalva ska läsa med föreläsningsveckor till att börja med och sedan praktikveckor. Ser verkligen fram emot denna kursen men det känns helt klart ovant att börja plugga igen. Hoppas på att snart landa i att vara student igen och hitta nya rutiner för mig och familjen. Kommer verkligen bli en rolig, spännande, stressig och fartfylld höst.





Min MÖHIPPA!!

Det är nu två veckor sen en av de bästa dagarna i hela mitt liv. I lördags, på jobbet, blev jag nämligen kidnappad för MIN MÖHIPPA! Dagen blev ännu mer magisk än vad jag någonsin kunnat föreställa mig och jag är SÅ tacksam för varenda en som var med och gjorde dagen helt perfekt. Tänkte att jag skulle berätta lite kort om vad vi gjorde:
 
Jag satt som sagt på jobbet och hade jobbat sedan 6.45 när mina två tärnor och bästa vänner Josefin och Elin klampar in vid 9-snåret och säger till mig att jag får sluta jobba och följa med dem. Jag fick snällt skriva klart det diktatet jag höll på med och sen gå och byta om. Tjejerna hade tryckt egna t-shirt som det stod "bride squad" på och jag fick en ursöt klänning som det stod "the bride" på. På baksidan hade de tryckt min möhippehashtag. 
 
 
Ute på parkeringen precis utanför ambulansintaget fick jag en liten flaska bubbel att svepa och sen hoppade vi in i Elins bil. Jag fick ganska så snabbt ögonbindel på mig samt hörlurar med hög musik. Jag dansade och sjöng inne i bilen tillmusiken vilket mina tärnor hade väldigt roligt åt då de inte alls lyssnade på samma musik.
 
 
När bilen var parkerad blev jag ledd, fortsatt både blind och döv, till Josefins lägenhet där resten av möhippegänget stod utanför och skrek SURPRISE när tjejerna drog av mig ögonbindeln. Redan här svävade jag på moln och skrattade och grät om vartannat. Vi gick upp till lägenheten och hade en härlig brunch tillsammans, lekta med andra ord (Alvert edition vilket gick på temat sjukhus, blogg, fotografi, mamma och scouting där tjejerna fick försöka förklara och jag skulle gissa), jag fick presentera alla på 15 sekunder, tjejerna delade ett fint minne de hade med mig och jag fick säga tre bra saker med Tom. 
 
 
Efter lunchen bar det iväg för uppdrag på stan där jag fick samla poäng för drinkbiljetter. Jag trodde inte riktigt att det skulle vara min grej men jag hade SÅ KUL! Uppdragen var anpassade helt efter mig och i olika svårighetsgrader så att jag aldrig behövde känna att jag behövde göra något som kändes för skämmigt samtidigt som jag kunde utmana mig själv lite om jag ville. Tillsammans med mitt lilla bride squad traskade vi runt på Göteborgs gator, blåste såpbubblor och dansade till musik från vår medhavda högtalare.
 
 
Efter någon timme hoppade vi på spårvagnen mot en hemlig destination som visade sig vara laserdome och tvåkamp. Vi kämpade så svetten rann och alla tjejer hade både skrapsår och blåmärken när vi slutligen fick slappa i vårt eget privata loungerum dit vi beställde in lite mat och fick möjlighet att duscha. Efter lite vila tog vi på oss festkläder och mellanlandade på en mysig pub innan det var dags för middag på Lounge. Tanken var först att stanna och dansa när nattklubben öppnade men efter middagen var vi alla så otroligt trötta och nöjda med dagen (som för mig började redan 4.45) att vi beslöt oss för att åka hem och lägga oss.
 
 
Jag känner mig så otroligt tacksam över att ha så fina vänner i mitt liv och att de alla tillsammans var med och skapade denna dag som jag för alltid kommer bära med mig och minnas med glädje och kärlek. Jag är faktiskt lite ledsen att den är över för när får man chansen att få en sån dag igen? Det händer ju inte! Tusen tack alla goa tjejer och nu är jag om möjligt ännu mer taggad inför världens bästa bröllopsdag och bröllopsfest!




Mitt nya jobb

Sitter just nu uppkrupen i soffan med en kopp te och filar på festprogrammet till bröllopet. Det känns som att mer och mer saker börjar falla på plats just nu och det är så himla kul. Längtar verkligen något enormt till vår stora dag, att få fira kärleken med alla personer som vi tycker om och att få bli fru. Det känns helrätt att äntligen ta steget nu efter 10 år tillsammans och hus och två barn på det dessutom.
 
 
 
Soffan jag sitter i är däremot inte hemma hos mig. Jag kom ju på att jag helt glömt att berätta att jag fått ännu ett extrajobb, som personlig assistent, där jag jobbat lite ströpass sedan i våras. Nu kanske ni tror att det enda jag gör är att jobba men så är det ju givetvis inte. Under sommaren har det väl blivit ca 4 pass per månad totalt sett som personlig assistent och sekreterare (några fler nu i augusti dock). Som personlig assistent jobbar jag nästan enbart kvällar och nätter. Nätter är sovande med uppvak för mediciner givetvis och vi får hjälp av mamma och pappa ca 1 timme på morgonen innan jag hinner hem och byter av dem så att de kan åka till jobbet. Föräldraledigheten har verkligen inte gjort gott för vår ekonomi så alla slantar in är som sagt välkomna.
 
Det är väldigt härligt att jag fått testat många olika vårdyrken innan jag börjar jobba som läkare. Jag har hunnit med att vara vårdbiträde både på äldreboende och inom hemtjänsten, jobba som sekreterare och nu som personlig assistent. Jag tror verkligen att det kommer nyansera mitt arbete som läkare väldigt fint och ge mig en större förståelse för andra yrkeskategorier som jag jobbar sida vi sida med. Det är vad jag hoppas i alla fall! Är så trött på den heriarkin som tyvärr fortfarande finns på många vårdinrättningar men jag hoppas att min generation läkare får vara med och bryta mönstret.
 
Nu skall jag sluta svamla och fortsätta jobba med festprogrammen innan det är dags att gå och lägga sig!


Tillbaks till verkligheten

Sista dagen är kommen på semestern. Eller ja, min semester tog slut redan i fredags då jag jobbat på akuten både igår och idag. Sitter just nu på rast nere i akutens lunchrum och har precis laddat min termos med lite mer te då ögonlocken börjar bli tunga. Alla småslantar vi kan skrapa ihop nu inför bröllopet är väldigt välkomna och det är rätt roligt att få byta ut familjelivet mot sjukhuslivet en stund och traska runt i mina älskade blå scrubs men just idag så hade det ändå varit lite härligt med en myskväll i soffan med min blivande man innan det är dags att kicka igång vardagen igen.
 
 
I veckan var vi iväg och köpte Toms kostym till bröllopet. Jag fick vara med till en början men blev ganska så snabbt förpassad till fikahörnet inne på Holmens Herrekipering medan mamma, mammas bästa vän, expediten och Tom fortsatte att tissla och tassla borta vid provrummen. Ni skulle sett smajlet i deras ansikten när de tillslut gick fram till kassan för att betala med vetskapen om att jag inte alls visste vad de hade valt. Kontrollbehovet går lite bananas inom mig av att inte veta men samtidigt är det ju också väldigt fint att han inte sett min klänning och jag inte sett hans kostym innan vår stor dag. Känner på mig att jag kommer börja storböla så fort jag får syn på honom där innan vigseln.
 
 
I veckan har vi dessutom hunnit fira Vincent som nu fyllt hela 5 år. Kan ni ens förstå att tiden gått så fort? Han är verkligen en så stor och klok kille nu och på tisdag börjar han sitt sista år på förskolan innan det är dags för skolan och förskoleklass. Mitt lillla stora hjärta! Blir alldeles blödig av alla gamla bilder som ploppar upp på timehop nu för tiden på en nyfödd liten krabat och jag slungas direkt tillbaks till den tiden som helt nybliven ung mamma med alla känslor och minnen som hör till.
 
Födelsedagstårtan! // Alltså titta bara! Här är han bara 3 dagar gammal <3
 
Nä nu är det nog dags att traska tillbaks till datorn igen. 2 timmar till, sen får jag gå hem!



Semesteruppdatering

Hej mitt i semestern! För oss har tre veckors ledighet passerat men än har vi en vecka på oss att hänga hela lilla familjen innan vardagen drar igång igen. Vincent kommer gå på förskolan en vecka själv innan det är dags för brorsan att skolas in. Skall verkligen bli spännande att se hur det kommer att gå. Rent spontant så känns det som att det kommer gå kanonbra då han gärna ville stanna och leka (läs: Blev fly förbannad) när vi lämnade Vincent på föris innan semestern.
 
 
Vi har haft en väldigt härlig semester hittills men den här veckan har vi dessvärre haft lite otur. Tom har fått ett skov av sin gikt (en akut inflammation i en eller flera leder i kroppen som leder till stark smärta, framförallt nattetid) vilket gjort oss ganska begränsade i vad vi kunnat hitta på. Han har dessutom haft så pass ont att han inte kunnat sova om nätterna utan istället sovit långa perioder på förmiddagarna så jag har fått rodda med det mesta som gäller hem och barn. Hoppas verkligen för allas skull att det klingar av snart för det tär på både tålamod, humör och energi här hemma (och ärligt talat skulle jag inte tacka nej till att få sova ut en morgon eller två på semestern, haha). Han är i alla fall sjukskriven vilket innebär att han kan spara två av sina semesterveckor men jag har ju tyvärr ingen mer semester i år :/ Nåja, det är bara att gilla läget och försöka göra det bästa av situationen helt enkelt.
 
Har ju hunnit fylla år bland annat ;) 
 
Bröllopsplaneringen går sakta men säkert framåt. Igår var vi och hämtade våra vigselringar i Kungsbacka. Jag har valt en ganska tunn och nätt ring som jag verkligen är nöjd med. Tyvärr passar den inte alls min förlovningsring som vi köpte i Turkiet och som "bara" är på 14 K (18 K är standard i Sverige). Den har både fel färg, är alldeles för stor för mitt finger och har en väldigt svår form så tanken är nog att köpa en jubileumsring när vi firar 10 år som förlovade istället och ha jämte vigselringen. Min riktiga förlovningsring får nog snällt flytta till andra handens långfinger.
 
 
Det mesta av min tankeverksamhet går till bröllopet just nu. Det är så mycket saker som måste fixas och dessutom vill man inte heller att det drar iväg i kostnader allt för mycket. Det mesta av planeringen sköter jag själv men jag får givetvis hjälp av både Tom, mamma och mina tärnor i den mån det går att delegera uppgifter. Jag skulle verkligen ljuga om jag sa att det inte gör mig stressad, för det gör det. Det är ju bara 2,5 månad kvar till vår stora dag. Samtidigt är det fantastiskt roligt och jag ser så mycket fram emot att få se alla idéer och allt slit flätas samman. Oavsett vad så vet jag ju att dagen kommer bli helt fantastisk!
 
 Ett av de lite större bröllopsprojekten!


Nybliven läkare

Igår kväll var jag hemma hos min gamla klasskompis Emelie och fikade. Hon bjöd på mackor, nybakta kanelbullar och te och sen pratade vi länge och väl, delvis om mitt stundande bröllop men framförallt om hennes första vecka som LÄKARE. Japp, hon tog ju examen tillsammans med min gamla klass nu i juni och efter några veckors välförtjänt ledighet så är hon nu tillbaks på vårdcentralen hon jobbat som läkarassistent i två sommrar men med den stora skillnaden att hon nu får bära en namnskylt där det står läkare. Ursäktar i förväg min entusiasm kring detta men HUR COOLT är inte det?!!
 
Hon har hittills tydligen mest fått introduktion och fått gå bredvid en erfaren kollega men igår hade hon så smått fått börja ta egna patienter på sitt egna läkarrum. Hon har redan byggt upp en signeringskorg med blodprov att signera, skrivit ut recept med hennes signatur och skickat remiss i hennes namn. Nu är det liksom på riktigt. Det förväntas att hon skall fråga om i princip allt vilket gör mig lite lugn då det ju känns som att man kan mindre och mindre ju närmare man kommer examen. Det är ju ganska så logiskt egentligen att man får mjukstarta nästan som en betald läkarstudent för att sen med mer på fötterna sakta bli mer och mer självständig men tyvärr så tror jag inte alla får en lika bra start som hon fått. På sjukhusen är det nog mer så att man slängs in i en redan fungerande verksamhet och snabbt förväntas hitta sin roll. Så roligt för henne i alla fall att hon verkar trivas och fått så bra bemötande på hennes första underläkarvik. Att det istället för ytterligare en månad med studiestöd istället trillar in en full lön i slutet av månaden är ju inte heller så tokigt kan jag tänka mig.
 
Möttes av en magisk solnedgång över Göteborg när jag körde hem! 
 
Hon sa att hon inte riktigt har förstått än att hon inte skall tillbaks till skolan i höst och det är ju klart att det blir så när man slutar så här innan sommaren precis som vanligt. När hösten drar igång och en annan bänkar sig i skolbänken så kommer hon dock vara ute och hjälper sjuka människor må bättre på riktigt. Vilken känsla efter 5,5 års slit!




Kan äntligen avslöja vår hemlighet

Sommaren är äntligen här, vi njuter av värmen och långa dagar med lek ute i vår lilla trädgård. Det är verkligen på sommaren som det känns som allra härligast att få bo i hus och inte kvar i vår lilla lägenhet. Min lillebror köpte ju lägenheten av oss i fjol och jag och Vincent var där förra veckan och fikade samt lånade morbrors badkar en stund, till Vincents stora lycka. Det känns fortfarande konstigt att komma tillbaks dit, men känslan av att det är "hemma" har släppt. Jag kan ju varenda liten vrå i den lägenheten utan och innan och vi har så många minnen därifrån men hemma, det är verkligen här i vårt radhus.
 
Bus dagarna långa med grannens barn ute i trädgården! Favoriten (till föräldrarnas förtret) är helt klart att gräva i pallkragen.
 
Det här med att ta en "fin midsommarbild" på två barn.. haha
 
Men till något helt annat.. Jag har ju haft en hemlighet för er ett bra tag nu. En av anledningarna helt klart till att uppdateringarna här har blivit så glesa förutom allt annat som kommit i vägen under denna kaosvåren. För några veckor sedan skickade jag och Tom nämligen ut inbjudningarna till vårt bröllop!! Efter 10 år tillsammans så har vi äntligen gjort slag i saken och skall gifta oss i oktober. Jag är så sjukt taggad och ser så mycket fram emot att äntligen bli fru. Det känns ju bara rimligt när man redan har hus och två barn liksom.
 
 Inbjudan som jag suttit och pysslat ihop // När jag, mamma och mina tärnor var och köpte min brudklänning
 
Så framöver blir det antagligen en hel del snack om det kommande bröllopet. Jag hoppas att ni står ut! Klänningen är redan inhandlad, maten är beställd, lokal och kyrka är bokad men det är ju SÅ mycket fix och trix kvar. Förutom bröllop i höst så skall jag ju dessutom riva av sista terminen (!!) på läkarprogrammet så som vanligt är det fart och fläkt i mitt liv, hehe.
 
Nu skall jag gå och rädda vår inredning från en klättrande och röjande ettåring. Vi hörs snart igen!


Bara 1 vecka kvar

Ibland kan man ju verkligen förvånas över sin egen dumhet. Plugga 100% med två barn är ju så långt ifrån optimalt man kan komma. Det var dock nödvändigt för att få resten av livet att gå ihop (särskilt ekonomiskt) och nu handlar det ju bara om ca 1 månad till innan jag kan släppa skolan över sommaren. Jag har faktiskt jobbat stenhårt just med målet att kunna gå hemma från mitten av april redan från start men så, av olika omständigheter, har vi stött på en del problem på vägen som jag absolut inte kunnat styra över (kontrollfreaket i mig slår bakut) som lett till att planen inte riktigt hållt hela vägen. Det har varit fel siffror från de som analyserar våra prover i flera omgångar, det har varit oenigheter i forskargruppen om hur resultaten skall analyseras och dessutom åkte min huvudhandledare på en sjukskrivning på 3 veckor mitt i allt..
 
Nu har jag min första deadline om 1 vecka. Då skall ett första utkast av rapporten vara färdigt. Stress!! På fredag nästa vecka skall jag dessutom ha lyckats snickra ihop en poster till vår posterutställning i juni och om 3 veckor skall jag stå och presentera mitt arbete på engelska framför examinator, x antal läkare och hela min forskargrupp vilket får det att vända sig i magen på mig av nervositet. Jag tar några djupa andetag och jobbar på så bra jag kan. Snart är det sommarlov.. åh vad jag längtar!
 
Bjussar på lite bilder på saker som får mig att må bra som kontrast till denna något bittra text:
 
 
Hoppas er 1 maj är lite mer av en ledig dag än vad min är!



Den senaste tiden

Nu var det allt ett bra tag sen jag skrev ett inlägg här. Anledningen är en mycket hektisk vardag i kombination med lite (eller mycket) härjande virus i familjen. Jag tänkte att jag tar och berättar lite om vad som hänt nu det sista.
 
Förra helgen var vi i Bosared tillsammans med sambons familj och hade det hur got som helst. På söndagen fyllde sen vår lilla bebis ett år. Det känns faktiskt helt galet att det redan hunnit gå ett år. Det känns som tiden bara susat förbi. Älskar att få se hur hans personlighet lyser igenom mer och mer för varje dag och ser så fram emot det kommande året när han förhoppningsvis lär sig kommunicera mer. Bebistiden må vara gosig men vi har en riktigt härlig tid framför oss också.
 
På måndagen var det sen dags för Tom att börja jobba igen efter 6 månaders pappaledighet. Nu är tanken att jag skall fortsätta skriva på mitt examensarbete samtidigt som jag är hemma på heltid med barnen (ja ni förstår varför jag tycker livet är lite hektiskt just nu). Det skall väl förhoppningsvis gå bra även fast det kommer bli en del helger och kvällar som kommer gå åt till att sitta och skriva nu de närmsta. Jag har som tur var fått låna hem en dator från labbet så att jag har tillgång till min data även på hemmaplan då jag har lite beräkningar kvar att göra innan jag börjar skriva på diskussion och resultatdelen av rapporten.
 
I torsdags tog vi bilen tilbaks till Bosared igen men bara för att lämna av barnen. Vi drog sen själva vidare till Hooks herrgård för ett spadygn för att fira att vi har varit ett par i 10 år. Vi hade det verkligen SÅ himla mysigt med fantastisk mat och avkoppling i spaavdelningen. Så härligt efter några tuffa månader i bagaget. På fredagen åkte vi sen tillbaks till Bosared och spenderade sen påskhelgen där tillsammans med min sida av släkten.
 
 
Vi bestämde oss för att åka hem redan igår för att hinna med en hemmadag innan Tom börjar jobba imorgon och dagen har bestått av ett riktigt stort vårstäd av både hus och bil. Nu är vi två rätt trötta men otroligt nöjda småbarnsföräldrar som landat i soffan efter att ha lagt två barn. Skall slänga upp fötterna på soffbordet här strax och njuta av en kopp te. Nu hoppas jag väl ändå att det inte skall dröja riktigt lika långt innan nästa inlägg kommer upp här!


Inlagd på sjukhuset

Nu var det ett tag sen jag skrev ett inlägg här! Kan knappt förstå att det snart är april?! Nu kan jag verkligen inte längta mer till varmare väder och förkylningsfria sommarmånader faktiskt.
 
I söndags fick Vincent ännu ett kruppanfall. Eftersom jag tjatat till mig kortisontabletter att ha hemma så tryckte vi snabbt i honom dem men då hans andning ändå var så pass ansträngd så åkte Tom in med honom till akuten ändå. Efter många timmar med adrenalininhalationer och observation var läkaren fortfarande inte helt nöjd med hans jobbiga andning varför det beslutades att han skulle läggas in för observation under natten.
 
Fy vad jobbigt det var att sitta hemma och vakta den sovande (och också ganska sjuka) lillebrorsan och inte kunna åka raka vägen in till akuten och krama om min stackars sjuka kille. Mammahjärtat höll verkligen på att slitas itu även fast jag logiskt visste att han var i trygga händer med både Tom och personal runt honom. 
 
På morgonen tog jag Charlie direkt efter att han hade vaknat och packade in oss i bilen och körde till sjukhuset. Som väl var var det en mycket piggare kille jag träffade på avdelning 330 och efter en stunds väntande på ronden så blev han utskriven från sjukhuset igen. Det märktes så tydligt att båda pojkarna saknat varandra vilket var väldigt sött att se.
 
 
Nu har vi haft några tuffa dagar med två förkylda barn med feber hemma som sakta men säkert börjar bli bättre nu. Utan svårigheter att andas dock vilket ju är huvudsaken. Själv känner jag mig lite småsnuvig men går som vanligt och hoppas på att det skall vända tillbaks igen.
 
Men, allt är inte bara sjukdom och elände. Projektarbetet rullar på bra och nu har jag börjat skriva på min rapport. Blir rätt seg i huvudet av att sitta dagarna långa och skumma igenom vetenskapliga artiklar på engelska så det går inte så snabbt framåt men jag lär mig mycket under processens gång. Jag och Tom har dessutom kommit igång och börjat träna och äta lite bättre och det är så skönt att kunna vara två med samma mål så att man kan stötta varandra under resans gång. Överlag så känns det som att det händer mycket roligt och spännande runt mig och våra vänner just nu så jag ser verkligen fram emot månaderna framöver på så många olika sätt.
 
Hoppas ni alla får en riktigt härlig och solig fortsättning på den här torsdagen!
 
 




"Då kan du ju ingenting?"

Idag hade jag möte med min bihandledare, läkaren som är knuten till projektet och en statistiker. Jag har kommit så pass långt med mitt projekt nu att jag har påbörjat mina statistiska analyser och eftersom jag verkligen inte är en fena på statistik hade både jag och de andra en hel del frågor om hur vi skall analysera mina data.

När jag presenterade mig för statistikern och sa att jag var läkarstudent skrattade han lätt för sig själv och sa "då kan du ju i princip ingenting". Jag tog det inte så hårt då jag vet precis vad han syftar på. Vår statistikundervisning på läkarprogrammet är katastrofalt dålig. Vi lär oss ju dock så ofantligt mycket annat med så det är väl ändå rimligt att vi inte hinner lära oss överdrivet mycket statistik men den undervisning som faktiskt finns hade kunnat förbättras en hel del. Under mötets gång så lyckades jag ändå snabbt svara på hans frågor och hänga med i hans förklaringar och det hela slutade med att han lite skämtsamt frågade om jag inte skulle byta bana och bli statistiker istället. HA! Den vändningen liksom *stolt som en tupp och tackar min gode vän youtube för hjälpen*


Åkte sen hem direkt efter "jobbet" och förberedde det sista inför kvällens scoutgång som jag skulle hålla i. Jag hade planerat en fotojakt där jag tagit ca 20 bilder på olika föremål i området som scouterna skulle leta upp och sedan ta en bild på sig själva tillsammans med den saken med sina mobilkameror. I slutet blev det godisutdelning så det hela blev väldigt lyckat. Även de scouter som alltid tycker allt är tråkigt (men ändå kommer varje gång) hade tyckt att det var en bra gång.

Det skall bli rätt härligt att få gå och lägga sig nu efter en lång och krävande men också väldigt självförtroendeboostande dag!



Livets första monsterförkylning

Charlie har åkt på sin första dunderförkylning och det har vi fått veta med besked. Natten mellan tisdag och onsdag vaknade han ca 4-6 gånger i timmen och var ledsen, hostig och snorig. I vanliga fall sover han hela nätter (bortskämde jag vet) så vi fick oss verkligen en rejäl käftsmäll. Vid 1 fick han en supp Alvedon och så tog Tom med sig honom ut till bilen och så körde han runt så att Charlie fick sova och de var inte hemma förrän vid halv 5. Efter det fortsatte han vakna kanske var 20e minut fram tills det var dags att gå upp. Värsta natten hittills helt klart i hans 10 månader långa liv.

Så igår var jag hemma från labbet och tog barnen på morgonen så att Tom kunde få sova lite till. Vi tog en promenad i den fina vårsolen (får man ens säga vår den 27e februari??) men kort efter att vi kommit hem fick jag migrän så då var det bara för mig och Tom att bytas av och jag fick lägga mig och sova några timmar. Fy sjutton vad dåligt jag mådde igår kväll med både sömnbrist och eftersviterna av migränattacken.



Känner mig fortfarande väldigt seg  och trött i huvudet (ni med migrän vet säkert hur man mår) men har trots allt varit på sjukhuset idag och jobbat med mitt projekt. Natten som var var ganska upphackad den med men mycket bättre än den föregående i alla fall. Nu sitter jag på spårvagnen hem och skall avlösa Tom på hemmaplan så att han kan få gå och vila sig en stund. Så otroligt tacksam att vi är två som hjälps åt i stunder som dessa!



Borttappad i bollhavet

Det känns verkligen som dagarna bara försvinner iväg. Eftersom jag just nu är och jobbar med mitt examensarbete på Östra sjukhuset 5 dagar i veckan och det tar 45 min att resa enkel väg kommer jag liksom inte hem förrän klockan 5. Då ägnar jag 2 intensiva timmar åt mina barn innan de går och lägger sig och sen går jag antingen och tränar (eller till scouterna på måndagar) eller krashlandar i soffan och rör mig inte en fena innan det är dags att masa sig till sängen. Ja så här är det väl för alla heltidsarbetande föräldrar kan jag gissa?!
 
Jag trivs jättebra på labbet och tycker det är roligt att hålla på med mitt arbete men saknar också att få vara hemma och umgås med barnen. Så igår satt jag hemma och läste lite forskningsartiklar för omväxlings skull och på eftermiddagen åkte vi hela familjen till lekland så att framförallt Vincent skulle få springa av sig lite energi.
 
 
Som den coola mamma jag är så ville jag ju inte vara sämre utan gav mig också in i leklabyrinten hack i häl efter fyraåringen. Det hela slutade med att jag lyckades tappa bort min telefon i bollhavet, men efter någon minuts letande var den som tur var återfunnen igen och jag nöjde mig därefter med att heja på Vincent som skulle åka den röda rutschkanan 2 miljarder gånger i rad.
 
Kan vi förresten, på tal om något helt annat, bara ta en sekund och prata om vilket FANTASTISKT väder det var igår!!?? Fick vårfeeling i hela kroppen och Tom fick hejda mig från att springa bort till garaget för att plocka ut utemöblerna och grillen. Flyttade i alla fall ut en av våra fåtöljer och satt en stund och njöt i värmen medan jag pluggade. Mer vår tack!!
 
 
Nu är det inte ens 2 månader kvar innan Tom börjar jobba igen i alla fall så mer tid med barnen kommer jag definitivt att få snart. Det skall bli spännande att se om jag lyckas ro i hamn både en styck projektarbetsrapport samtidigt som jag är hemma med två vildingar (Charlie har precis lärt sig att dra sig framåt, yeey!!!). Skall jobba på så gott det går nu den tid som är kvar så att jag förhoppningsvis kan njuta mer av att vara hemma utan att stressa ihjäl mig. Sen väntar en hel härlig sommar tillsammans med barnen så i augusti är jag säkert redo att byta bort dem för en 50-lapp, hehe (obs skämt!!).


Tidigare inlägg