Att rensa källarförrådet

Med graviditetsveckor förbipasserande i en rasande fart och en flytt stundande senare i vår med en liten nyföding insåg jag och Tom ganska snabbt att det finns mycket som behöver fixas med här hemma rent praktiskt. Vi har bott i lägenheten vi bor i nu sen vi flyttade hemifrån hösten 2012 och under den tiden har vi dessutom fått barn vilket innebär att vi samlat på oss en hel del grejer. Eftersom orken så sakta kommer minska ju tyngre jag blir och vi absolut vill slippa rensa med en nykläckt unge hemma så fick vi lite eld i baken och bestämde oss för att ta en heldag och rensa ur förrådet i lördags.
 
Förrådet har varit en liten ångestbubbla för mig. Varje gång jag varit nere där för att leta fram något så har jag mötts av en vägg av prylar som jag bokstavligen behlvt klättra över för att ens ha en möjlighet att ta mig in. Jag har lite på skoj sagt att jag aldrig vill flytta härifrån just för att jag då måste ta tag i och rensa där nere. Nu var det dock bara att bita i det sura äpplet och hugga in. Tom och Vincent åkte och hyrde en stor släpkärra medan jag gick ner och ställde mig och gick igenom ALLT.
 
Konstverk! Skrattade gott när jag hittade det här porträttet på min familj :'D
 
Sopsäck efter sopsäck fyllde vi med gammal skit som vi knappt rört sen vi flyttade in och vi sparade så lite vi kunde av det där gamla sentimentala grejerna för att slippa ta med det till huset. 5 timmar stod vi där och rensade utan paus och skall jag vara ärig så var det riktigt kul. Fick mig rätt många härliga skratt när jag gick igenom gamla dagböcker och foton och tyngden som lättade från mina axlar när vi slängde upp den sista lådan på släpkärran var helt enorm. 
 
Före // Efter 
 
Nu är det bara 7 kartonger kvar där nere (varav två av dem är fyllda med Vincents urvuxna kläder) och trots att jag dyrt fick betala på söndagen med en värkande rygg så är jag så himla nöjd och stolt över vår insats. Att flytta till huset kommer verkligen bli en nystart för hela lilla familjen och då kan man inte ha med sig en massa gamla saker som bara kommer stå och samla damm. Nästa projekt blir att rum efter rum rensa ut även här uppe i lägenheten men det känns inte alls lika skrämmande nu efter vår förrådsrensning. Varför rensar man inte bland sina saker lite oftare för?



Hej T9!!

Hej hörni! Idag är det onsdag och jag har officiellt påbörjat mitt femte år som läkarstudent. Är inte det helt galet? Förra veckan tog dessutom min gamla klass (den jag skulle gått i om jag inte fått Vincent) examen vilket gör det hela ännu mer surrealistiskt. Min resa genom programmet tar visserligen lite längre tid pga två graviditeter och mammaledigheter, men vet ni va? Jag är inte ett dugg ledsen över det! Tids nog står jag också med det där diplomet i handen och vid min sida kommer jag dessutom att ha två fantastiskt goda ungar som jag älskar till månen och tillbaks. Livet är inte alltid raka spåret framåt (ganska så sällan faktiskt) och det är härligt att känna att man faktiskt kan gå sin egen väg utan att behöva klämma in sig i den där mallen om hur livet skall vara.
 
För min del drar termin 9 igång med två kurser parallellt; ÖNH (Öron-Näsa-Hals) och Oftalmologi (Ögon). Det känns lite konstigt att vi skall läsa två kurser samtidigt vilket ju inte tillhör vanligheterna på läkarprogrammet och jag har redan suttit och slitit mitt hår för att lyckas pussla ihop de båda kursernas scheman för att kunna lämna ett förskoleschema till Vs pedagoger på förskolan. Nu tror jag dock att jag lyckats få kläm på det hela och jag hoppas att det inte skall bli allt för rörigt att plugga till två olika tentor samtidigt för min gravidhjärna.
 
 
I måndags hade ÖNH sitt upprop och vi bjöds på fika under den första rasten vilket alltid är väldigt uppskattat och igår hade ögonkursen sitt upprop (dock utan fika). Jag har en bra feeling inför båda kurserna och tror nog det kommer bli kul då stor del av undervisningen sker i form av praktiska moment. Redan idag har jag dock en tom dag i schemat som jag skall ägna åt att repetera ögats anatomi och fysiologi i mitt sprillans nya och tomt gapande anteckningsblock jag inhandlade igår. Dags att sätta igång!

Vecka 29

Då säger vi hej och välkommen till den tredje och sista trimestern. Hur fort har inte den här graviditeten gått egentligen? Jag får verkligen passa på att njuta nu den sista tredjedelen, både av det härliga med att vara gravid och att än så länge bara vara en familj på tre.
 
Barnet:
Lillebror är ca 39 cm lång och väger in på stadiga 1,2 kilo. Nu ökar han snabbt i vikt med upp till 200 g i veckan för att fylla ut den där skrynkliga huden. Det står på de flesta sidor att barnet är så pass stort nu att det kan sparka mot revbenen och det är nog bara en tidsfråga för lille karatekid där inne. Kommer ihåg dessa härliga sparkar med Vincent.. inte kanske det mysigaste jag upplevt! Hjärnan är nu så pass utvecklad att lilebror både kan reglera sin kroppstemperatur och sin andning.
 
Jag:
Ja eftersom den här veckan har varit helt crazy bananas har fokuset på graviditeten inte varit jättestort. På tisdag skall jag i alla fall tillbaks till barnmorskan och mäta mitt SF-mått och jag hoppas att det växt till sig som det skall så att jag slipper extrakontroller. Tittar jag på magbilderna och jämför hur jag känner mig så känns det ju verkligen som att magen växt men jag hoppas bara det är tillräckligt. Glömmer ofta bort att jag har en mage som sticker ut och senast idag råkade jag gå in i min mamma med den när jag skulle slinka förbi lite smidigt i dörren. Kan väl glömma det där med smidighet de närmsta månaderna.
 
Känns som att jag skriver det varje vecka nästan men är så förvånad över att jag kan få må så här bra. Det känns lite som att jag bara går och väntar på att jag skall känna mig tung och less men än så länge är jag verkligen inte där. Jag är till och med rätt så pigg större delen av dagarna även fast jag ju är lite degigare uppe i skallen och hormonerna gör att mitt tålamod inte är som det brukar. Känns så skönt att jag verkligen kan njuta av graviditeten och över att må bra eftersom jag har en helt annan upplevelse i bagaget att jämföra med.
 
Det som börja krångla mer och mer det senaste är dock sömnen. Jag behöver inte gå upp och kissa mer än kanske en gång varje natt men däremot sover jag väldigt lätt och vaknar ofta för att byta sovställning. Detta börjar bli lite av ett projekt eftersom jag sover med en kudde bakom ryggen och en mellan knäna. Antar att det bara är att vänja sig eftersom nyfödda gärna vaknar typ varannan timme den första tiden för att käka. Jag brukar försöka kompensera den taskiga nattsömnen med att lägga mig i tid på kvällarna och än så länge verkar den lösningen fungera ganska bra. Här kommer bilder på veckans kula:
 


Vi har köpt hus!!!

Ja den här veckan går nog till historien som en av de mest händelserika veckorna i mitt liv. Inte nog med att jag skrivit en megatenta och haft praktiskt prov som jag varit så nervös inför att jag knappt kunnat sova (blev godkänd förresten, wohoo!!), så har vi också hunnit skriva på ett kontrakt på vårt alldeles egna radhus!
 
Ja i onsdags kväll stod det klart att vi vunnit budgivningen och vi packade in oss i vår lilla bil och åkte iväg till mäklaren för att skriva på alla papper efter två hela dagar med en riktig nagelbitare till budgivning. Det var väldigt roligt att äntligen få träffa säljarna som var väldigt härliga och vi åkte sedan hem och firade med lite pizza. Jag har inte riktigt hunnit smälta det hela ännu men det sjunker så sakta in att vi innan sommaren skall flytta och äntligen få bo i hus och det känns så otroligt roligt.
 
 
2018 blir ett spännande år på så många plan. Först skall vi bli tvåbarnsföräldrar och sen skall vi flytta till hus. Ännu en resa som jag hoppas att ni vill hänga med på!

Vi har blivit med vagn!

Eftersom julhelg och tentaplugg kommit emellan har jag inte hunnit visa er att vi för några veckor sedan blivit med vagn! Har i flera månader hållt utkik på blocket efter en Britax smile 2 som vi bestämt att vi vill ha till lillebror. Vi har varit supernöjda med Vincents Brio go men den var också begagnad redan när vi köpte den så nu är den så pass sliten att vi inte vill använda den till ett barn till. Plötsligt dök det i alla fall upp ett erbjudande som vi verkligen inte kunde tacka nej till så vi slog till direkt och fick en knappt använd smile till ett riktigt kanonpris.
 
 
Nu står vagnen i barnvagnsförrådet tillsvidare. När vi kommer lite närmare beräknat datum så tänkte jag gå igenom vagnen, tvätta av chassit, tvätta klädsel och madrass och pumpa däcken men jag är bra sugen på att få provbädda i den redan nu. Det är väl de där hormonerna igen som får alla gravida att vilja boa. Vi skall även ta och beställa babyskydd de närmaste veckorna så att det hinner komma hem i god tid innan förlossningen och i februari någon gång planeras det så smått en resa till Gekås. Äntligen börjar det kännas lite mer okej att börja planera och fixa inför bebisens ankomst och det är nog lika bra att passa på när man ändå mår så bra som jag gör fortfarande. Tänk att vår lilla bebis skall få glida runt i den vagnen! Galet!
 



Tentaresultatet..

Fyrverkerier, ballonger, konfetti och guldpokaler.. ja langa fram allt ni har för jag blev GODKÄND på tentan!!! Är fortfarand i chock och har säkert dubbelkollat det där resultatet 5-6 gånger bara för att verkligen förvissa mig om att jag inte sett i syne. Nu får jag väl snart överväga att helt sluta lyssna på den där magkänslan för inte hade den rätt om en flicka i magen och inte hade den rätt nu heller. Jag kanske dessutom skall ställa in mig på att föda innan beräknat med en förlossning på 20 timmar när jag ändå är igång?!
 
Firar just nu med en tallrik glass (ja ni vet mat och känslor!) och sen får jag nog sätta mig ner och börja förbereda mig lite mer noggrant inför fredagens praktiska prov. Försökte ta en selfie på lyckoruset jag känner just nu men inser att jag mest ser väldigt väldigt sliten och trött ut. Jaa hörni, detta blir ett dygn som jag gladeligen lägger på hyllan. T9 här kommer jag!
 

Vecka 28

Godmorgon hörni! Tentan igår kändes väl sådär men nu är den i alla fall skriven och det är bara att invänta resultatet. Skall jag vara ärlig så orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket. Just nu är mitt främsta fokus på mig, familjen och vår kommande lilla familjemedlem och just den här tiden kommer aldrig tillbaks. Då vägrar jag låta den överskuggas av onödig oro och stress. Omtentor är verkligen inte hela världen.
 
Såå, för att skifta fokus till nått roligare kommer här äntligen graviduppdateringen för vecka 28. Nu är det mindre än 3 månader kvar tills lillebror är beräknad och inte ens en vecka kvar tills vi går in i den tredje och sista trimestern.
 
Barnet:
Lillebror är nu nästan 38 cm lång från huvud till fot och har nu passerat sitt allra första kilo i vikt. Tydligen så kan han drömma nu där inne men frågan är vad det är han drömmer om egentligen? Om han skulle födas nu skulle han med största sannolikhet att överleva vilket känns helt sjukt med tanke på att vi ju ändå har tre månader kvar innan han beräknas komma. Han får gärna ligga kvar och tjocka på sig ett bra tag till.
 
Jag:
Ja förutom att jag just idag känner mig som om jag blivit körd genom en mangel så har veckan varit bra (tentaskrivning i nästan 6 timmar brukar ha den effekten). Den har präglats av en hel del halsbränna som jag försöker tämja med Novalucol. Det har väl fungerat sådär i ärlighetens namn så jag tror att det får bli en trip till apoteket för att inhandla Omeprazol som jag ju vet fungerar kanon.
 
Jag vet att jag skriver det nästan varje vecka men den här ungen ligger då aldrig stilla. Det känns ibland som att ha en enorm enkilos pingpongboll där inne och särskilt mycket aktivitet brukar det vara på kvällarna precis när jag skall sova vilket i princip gör det omöjligt att somna. Förutom att jag pga av detta ibland blir akut kissenödig så kan jag inte klaga för det är bra mysigt att känna sin alldeles egna bebis ligga där inne och brottas med sina egna fötter. Hans rörelser får mig alltid på gott humör om jag känner mig lite nere.
 
Jag försöker så gott jag kan att undvika tunga lyft och att göra saker hemma som innebär att jag behöver arbeta med ryggen väldigt böjd eftersom det oftast tillslut leder till att jag får ont i ryggen. Är jag dock ensam hemma med Vincent så är det lättare sagt än gjort och dessutom har jag extremt svårt för att lämna saker jag vill göra tills senare när Tom kommer hem och kan hjälpa mig. Det är alltid jag som t.ex. lämnar Vincent på förskolan på morgonen och jag gissar att det bara kommer bli bökigare ju större jag blir att hjälpa honom på med skorna eller jaga ifatt honom när han inte vill klä på sig. Än så länge så går det ju ändå rätt bra.
 
Det kan inte vara lätt för Vincent med en mamma som bara blir mindre mobil för varje vecka som går. Det är nu jag är väldigt glad över att Vincent ändå är så pass stor att han faktiskt klarar mycket själv för jag kan bara föreställa mig hur knepigt det hade varit med en liten 1,5 åring hemma istället.
 
Här kommer veckans bilder på kulan som trots att den fortfarande är rätt liten börjar vara i vägen:
 
 
 


Bära eller brista

Hade tänkt skriva och lägga upp veckans preggoinlägg men kände att jag istället behövde få ur mig lite kvällstankar så här dagen innan tentan. Helgen har varit helt uppslukad av plugg och stressen har framkallat både obehag och huvudvärk. Det känns som att jag för varje tenta som går blir mer och mer nervös men jag tror det har att göra med att man ju verkligen vet hur det känns att klara sig och man vill bara såååå gärna att allt jobb man lagt ner skall vara tillräckligt. Som alltid försöker jag intala mig själv att det inte är hela världen om det inte går vägen men jag vet ju också att en omtenta skulle innebära ännu mer från min redan ganska slitna hjärna och bäst skulle jag nog må om jag slapp den där himla omtentan. Bäst att inte ta ut något i förskott och helt enkelt se hur det går imorgon!
 
 
Tom gick en sväng till affären förut och var så snäll och tog emot min lilla tentasnacksbeställning. Det är superviktigt att fylla på med vätska och energi när man sitter och skriver så länge (6 timmar för min del) men det viktigaste av allt är nog ändå att grunda med en god natts sömn. Nu brukar ju mina nätter kanske inte vara fullt så goda som när jag inte är gravid men jag skall i alla fall ge det bra förutsättningar genom att lägga mig i tid och avsluta dagen med att lyssna på gravidpodd. Stort lycka till till er andra som också skriver tenta imorgon! Oavsett vad så är ni grymma hela högen och jag håller tummarna för att det går bra för oss alla!

Plugga med gravidhjärna?

Dagarna bara tickar på och nu är det 4 dagar kvar till tenta. Jag vet i ärlighetens namn inte hur det kommer gå. Det som är väldigt frustrerande med att vara gravid är att hjärnan inte är 100%. Jag är inte lika skärpt som jag brukar vara och det är väldigt frustrerande att inse att det helt enkelt bara inte går att ta in lika mycket information, köra på lika hårt och komma ihåg lika mycket som mitt ogravida jag brukar kunna. Svårt att acceptera helt enkelt men det är ju bara att finna sig i det och göra det bästa av situationen.
 
Var en sväng i stan igår då jag hade mitt första "mäta magen"-besök hos min barnmorska. Allt såg fint ut med mig och bebisen förutom att jag låg längst ner på normalkurvan med ett SF-mått på 23 cm (mått mellan blygdbenet och övre delen av livmodern). Min barnmorska verkade inte så orolig utan trodde att det nog hade att göra med att lillen låg med kroppen tvärs över magen men jag skall ändå dit om 2 veckor igen för att kontrollera så att livmodern har växt till sig. Jag upplever ju magen som betydligt mindre än med Vincent så själv vart jag inte heller särskilt förvånad även fast jag skulle ljuga om jag sa att det inte väckte en liten nypa oro från min sida. Hjärtljuden var i alla fall fina, mitt blodtryck lågt och bra, ett Hb på 120 och en viktuppgång på ca 6 kg allt som allt hittills.
 
 
Jag och barnmorskan hann prata lite om skolan också och ibland kan det vara skönt att bara få höra från någon annan att det man gör är mer än tillräckligt och att det ju faktiskt inte alls är hela världen om det skulle bli så att jag måste trappa ner skolan lite mot slutet av graviditeten. Det värsta som kan hända är ju att jag får ta igen det i höst. Givetvis är ju det allra viktigaste att jag och bebisen får må bra utan att känna att jag måste prestera på topp trots att min kropp håller på att producera och bära runt på en annan människa.
 
Efter barnmorskebesöket mötte jag upp Josefin och tillsammans lunchade vi på Steinbrenner och Nybergs sopp- och tårtbuffé. Jag var på riktigt så mätt efteråt att jag inte kunde röra mig på säkert 40 minuter så när Josefin traskade tillbaks till jobbet satt jag kvar en bra stund och bara njöt av lugnet. 
 
 
Idag skall jag däremot inte lämna lägenheten (mer än för att lämna och hämta V). Min klasskompis Emelie kommer hit strax och tillsammans skall vi traggla oss igenom lite tentafrågor. Önska oss lycka till för det kan i alla fall jag behöva!



Back to the books

God morgon hörni! Idag är det tillbaks igen till rutinerna (läs tentaträsket) som gäller. Lyckades dock försova mig imorse vilket gjorde att jag valde att stanna hemma och plugga, i alla fall fram till lunch, men nu så är jag igång. Tom har sin sista semesterdag idag vilket innebär att Vincent skall tillbaks till föris imorgon. Tror han har längtat efter alla kompisar så det blir nog kanon även fast det varit ganska skönt att slippa oroa sig över alla förskolebaciller i två veckor.
 
Inledde året med ett pass på akuten igår. Det var verkligen kul att få komma dit och träffa mina goa kollegor trots att vi stundtals hade rätt lite att göra. Fick dock hemsk smärta från fogarna av någon anledning under de första timmarna av passet (dålig tajming liksom då jag verkligen inte har besvär med foglossning varje dag) så skall jag jobba något mer innan lillprinsen tittar ut skall jag försöka komma ihåg att ta med värmekudde och Alvedon.
 
 
Nu skall jag inte slösa mer tid här inne, även fast just prokrastinera är lite av min specialitet. Hoppas ni alla får en underbart solig tisdag!

Vecka 27

Det blev ingen veckouppdatering förra söndagen eftersom det ju var mitt i julhelgen och jag befann mig i sommarstugan. Igår gick jag in i vecka 27 och det känns verkligen som att hela december bara rusat förbi. Bara två veckor kvar tills jag går in i den tredje och sista trimestern. Känns verkligen som det var alldeles nyss som jag blev gravid.
 
Barnet:
Lillebror väger nu nästan 900 g och är drygt 35 cm lång, som en bowlingkägla enligt en av mina appar. Efter att ha haft ögonen slutna i många månader kan han äntligen öppna och stänga sina ögon. Han jobbar fortfarande på att lägga på sig underhudsfett men än är huden fortfarande för stor i förhållande till hans lilla kropp. Huden skyddas dock av ett tjockt lager med fett som kallar vernix/fosterfett. Ögonfransarna är fullt utvecklade och liknar han sin storebror det allra minsta så innebär det lååååånga sådana. Många appar skriver dessutom om att barnet kan få hicka i magen och japp, det har jag börjat känna. Kanske inte alltid jätteroligt när man skall sova då det kan hålla på i flera minuter hehe.
 
Jag:
Jag känner mig fortfarande ganska liten om magen (särskilt om man jämför med graviditeten med Vincent) men jag har börjat märka att jag råkar stöta in i saker med magen och att det ibland kommer ett litet flås eller stön när jag t.ex. skall sätta mig i bilen eller böja mig ner och plocka upp nått från golvet. Magen börjar helt klart vara lite i vägen.
 
Tröttheten är inte lika påtaglig längre (eller så har jag vant mig) men å andra sidan har jag drabbats av hemsk halsbränna istället. Humörsvängningarna är dessutom tillbaks (förlåt familjen) och har fortfarande en del problem med ryggvärk, foglossning och sammandragningar när jag varit igång lite för mycket. Är så glad att jag har en sån förstående sambo som tar över när jag måste vila.
 
Det som nästan är mest irriterande är att mina slemhinnor i näsan svullnat upp så jag konstant går runt och är lite småtäppt i näsan utan att för den sakens skull vara sjuk. Så länge jag bara slipper svullna i kroppen så mycket som jag gjorde sist så kan jag i och för sig ta all nästäppa i världen.
 
Lillebror lever verkligen rövare där inne nu för tiden. Jag kan ligga länge och titta på hans akrobatkonster när han studsar som en boll från sida till sida. Imorse kom Vincent och kröp upp bredvid mig i sängen och la sig bakom mig och då var det full rulle på karate kid i magen samtidigt som jag hade två små kalla fossingar från min treåring mot min hud innanför täcket. Sååå mysigt!
 
Det känns som jag kan skriva på i evigheter men nu skall jag avrunda och avsluta med veckans mage innan det är dags för mig att göra mig i ordning för ett jobbpass denna nyårdag:
 


Gott nytt år!

Ligger nerbäddad i sängen och väntar på att de värsta fyrverkerismällandet skall klinga av så att jag äntligen kan få sova. Har haft en supermysig nyårsafton med vänner som avslutades i mjukiskläder tillsammans med mannen i mitt liv på vår balkong, blickandes ut över ett hav av färgexplosioner. Ni skall få se lite mer bilder från vårt nyårsfirande men det får bli en annan dag när inte ögonlocken är tunga som tegelstenar.
 
 
Tack 2017 för allt men nu blickar vi framåt mot ett nytt, spännande och händelserikt år. Vi har mycket kul framför oss men framförallt skall vi utöka familjen med ännu en liten skatt! 2018 är året vi blir tvåbarnsföräldrar. Jag hoppas ni vill hänga med på resan!