Hej då vårdcentralen!

Så var sista praktikdagen gjord. Kändes nästan lite sorgset att säga hej då till all  go personal som jobbar på vårdcentralen men å andra sidan var det rätt skönt att få checka av ännu en godkänd placering. Lovade ju er att berätta lite om hur min placering har varit så det skall jag ju givetvis göra. 
 
Jag har haft två mycket lärorika veckor på vårdcentralen. Som jag skrev förra veckan så har tanken med placeringen varit att jag i så stor utsträckning som möjligt skall ta egna patienter och det har jag också fått göra i relativt stor utsträckning. Min handledare har haft ganska mycket på sitt eget schema vilket gjort att jag kanske inte riktigt fått lika mycket handledningstid som jag kanske hade behövt. Första veckan var schemat mer luftigt och vi hann sitta ner mellan varje patient och diskutera patientfallet och allmänt kring diagnosen men andra veckan var mer tajt och jag fick klara mig mer självständigt, på gott och ont såklart. Jag fick fortfarande diskutera handläggningen med min handledare men den övergripande reflektionen och feedbacken uteblev och det blev mycket väntan i korridoren för min del.
 
Är överlag ändå väldigt nöjd med mina två veckor på vårdcentralen. Jag har lärt mig så mycket saker och verkligen utvecklats i min läkarroll. Jag märkte tydligt de sista dagarna att jag vågade ta för mig på ett helt annat sätt och även fast rädslan att göra bort sig eller göra fel alltid finns där så har jag mer och mer insett att jag är duktig och sitter inne på mycket kunskap också.  
 
 
Patienterna har varit av väldigt varierande slag, som det ju vanligtvis är på en vårdcentral. Det har blivit mycket möten med barn som jag inte tidigare haft att göra med vilket har varit en liten utmaning. Jag har också träffat många patienter som inte haft svenska som förstaspråk och det är också en utmaning helt klart. Det har varit allt ifrån sårskada på fingret (som jag fick sy själv) till misstänkt cancer till akut buksmärta och jag har nog touchat de flesta av de stora specialiteterna på bara dessa två veckor. Allmänmedicin är verkligen inte lätt och jag har stor respekt för de som jobbar inom primärvården.
 
Sista dagen idag var ganska seg med väldigt lite patienter men de patienter jag hade tycker jag att jag lyckades med riktigt bra. Handläggningen som jag föreslog för handledaren blev godkänd och jag lyckades avsluta patienterna själv utan att låta handledaren ta över vilket är så lätt hänt om han är med i rummet för att hälsa på patienten. Precis innan jag gick fick jag remissvar från en patient jag skickat in akut i förra veckan till sjukhuset och det visade sig att en av våra differentialdiagnoser stämde och patienten fick läggas in för behandling. Det kändes riktigt bra i magen att vi skickade in patienten och att hen fick den hjälp hen behövde. Det är så häftigt att få möjlighet att hjälpa människor på det här sättet! Världens coolaste jobb helt klart.
 



Jullovet närmar sig

Två intensiva praktikveckor som kombinerats med sjukdom hos sambon avslutades med en lugn och avkopplande helg på vårt lantställe i Bosared. Tom har verkligen haft otur nu det senaste och varit väldigt sjuk och jag har fått lämna honom att ta hand om båda barnen själv hemma för att kunna vara på vårdcentralen. I torsdags var det dock så illa att jag fick åka hem och hjälpa till så därför skall jag ta igen den missade dagen imorgon. Har köpt lite fika som jag tänkte ta med och bjuda personalen på vårdcentralen på som tack för dessa två veckor. Hoppas att det blir uppskattat! Tänkte att jag sammanfattar lite mer i detalj mina tankar om placeringen efter att jag gjort min sista praktikdag för den som är nyfiken.
 
Jag slutade i alla fall vid lunch i fredags och åkte direkt hem för att packa. Hade en riktig myshelg i Bosared tillsammans med mina föräldrar och min bror och vi bakade pepparkakor, gjorde julgodis, badade i badtunnan och spelade spel. Vincent och min pappa tog dessutom traktorn ut i skogen för att hugga en gran som nu står så fint ute i blickfånget från köksfönstret. Försökte mig även på att ta årets julkort på barnen och det var lättare sagt än gjort vill jag lova. Av alla kort jag tog var det kanske 2-3 stycken där båda barnen tittade någorlunda mot kameran, bilden var skarp och ingen av dem gjorde någon konstig grimas. Puh!
 
 
Idag har jag varit i skolan och examinerat en text om den lärorika konsultationen som vi skrivit i samband med vår vårdcentralsplacering. Imorgon skall jag tillbaks till vårdcentralen som sagt och på onsdag har vi temadag om våld i nära relationer. Sen är kursen slut och för resten av klasskamraterna börjar hudkursen på torsdag medan jag som ju redan läst den kursen får gå på jullov. Så härligt och så välkommet!

Första veckan på vårdcentralen

Hej från tystanden! Jag vet inte hur jag lyckats men denna hösten har jag verkligen blivit sjuk på de mest opassande tidpunkterna. Först blev jag sjuk lagom till skolstarten, sen fick jag ännu en förkylning lagom till tentorna förrförra veckan och nu, pang bom, har jag mitt under praktiken lyckats dra på mig ännu en. Lovar er att jag säkert kommer vara sjuk lagom till julfirandet också...
 
Bestämde mig efter många om och men att stanna hemma idag från praktiken. Vill verkligen inte missa något men det kändes å andra sidan inte rätt att släpa mig till vårdcentralen så som jag mådde imorse. Har tagit en ordentlig sovmorgon och frukost i sängen och nu mår jag i alla fall aningens bättre så jag hoppas att jag kan åka in till praktiken imorgon.
 
 
Dagarna på vårdcentralen har verkligen varit givande. Jag har mitt eget lilla rum med dator och undersökningsbrits och jag har en bra handledare som förutom att handleda mig i de specifika patienterna även utmanar mig att lära mig mer runtikring de olika sjukdomstillstånden jag stöter på.
 
Efter att jag undersökt och pratat med mina patienter går jag in till min handledare och presenterar fallet och berättar hur jag tänker. Han kommer sen med kompletterande frågor och så diskuterar vi tillsammans hur vi skall gå vidare. Oftast vill min handledare träffa patienten men jag får ändå sköta avslutningen i form av att informera patienten och svara på eventuella frågor. Dessutom beställer jag egna labprover, skickar remisser och skriver journaler. Närmre ett "riktigt" underläkarjobb kommer jag nog inte. Förra veckan fick jag skicka två av mina patienter till akuten för vidare kontroller och då fick de en remiss med sig i handen som jag fick skriva under med penna. Det kändes verkligen stort.
 
 
På bara 4 ynka dagar känns det som jag växt så otroligt mycket i min läkarroll. Helt plötsligt börjar det kännas mer rimligt att jag om bara 1 år står där med examen i näven. Visst kommer den första tiden som underläkare inte vara speciellt lätt då jag säkerligen kommer behöva ställa massvis med frågor men med tanke på hur mycket jag utvecklats på bara denna korta tid så gör det mig inte lika orolig längre. Att dessutom få ett tack så mycket för hjälpen av en patient som man inte gjort annat än att prata med och lugnat är helt magiskt. Kan jag göra skillnad i en enda människas liv så är jag oändligt tacksam!