Slaget om neurologiplatserna

I tisdags släpptes gruppindelningen inför de två kommande kurserna Psykiatri och Neurologi. Som jag nämnt tidigare delas klassen in i två delar efter invärtesmedicinmuntan och hälften skall alltså läsa psykiatri och den andra hälften neurologi den första delen av terminen för att sedan bytas av. Jag hamnade i den delen av klassen som börjar med psykiatri. Genast efter att listan var släppt började telefonen att plinga av alla notifikationer från klassens facebookgrupp om att göra byten från den ena gruppen till den andra. Ryktet säger att psykiatrikursen är något slappare än vad neurokursen är (jag har hört både och) och det var en hel del som försökte byta bort psykiatri mot neurologi för att hamna i samma grupp som sina vänner de brukar tentaplugga tillsammans med med hopp om att ha det lite lugnare innan sommaren.
 
Jag å andra sidan är jättenöjd med att få ha psyk först. Är det som somliga hävdar att det är en lugnare kurs så passar det mig alldeles utmärkt då risken att jag missar något viktigt om jag behöver vabba under resterande delarna av vintern (VABruari liksom!!) är mindre. Dessutom skiljer sig psykiatri betydligt mer från medicin än vad neurologi gör vilket kommer vara en skön kontrast till den senaste terminens korvstoppning eller jag menar pluggande ;)
 
Något nervös kan jag inte sticka under stolen med att jag är dock. Hur tar man anamnes på en person med psykos egentligen? Hur uttrycker man sig för att inge framtidshopp hos en person med självmordstankar? Hur hanterar man själv mentalt att se någon som nästan svultit sig till oigenkännelighet? Hur får man patienter att öppna upp sig om det missbruk de i förnekelse lever med? Det kommer onekligen bli en intressant kurs med många lärorika möten och jag hoppas att jag kommer starkare och klokare ut på andra sidan för att i mitt kommande yrke kunna möta dessa patienter med i första anblicken "osynliga" sjukdomar.
 

Veckans diagnos: Reumatoid artrit

Nytt år och dags för årets första diagnos! Tänkte återuppta detta lite smått även om jag kanske inte kan lyckas ladda upp en ny diagnos varje vecka. Bättre lite då och då än ingen alls liksom. Idag tänkte jag dela 5 fakta om RA (Reumatoid artrit):
 
1. RA är en kronisk sjukdom där den bakomliggande orsaken till sjukdomen är okänd.
 
2. Symtomen innefattar (morgon)stelhet, svaghet, svullnad och smärta i en eller flera av kroppens leder.
 
3. Diagnosen ställs genom ett sammanvägande av både sjukhistoria och ledundersökning samt labprover. RF (reumatoid faktor) samt anti-CCP är två antikroppar som ofta förkommer vid RA som man kan titta efter i blodet.
 
4. Förr innebar RA-diagnosen svår leddestruktion och felställningar där de drabbade slutligen hamnade i rullstol på grund av smärta och sjukdomens destruktiva förlopp. Idag finns mycket bra bromsande behandling vilket gör att t.ex. snedställda fingrar som klassiskt setts hos reumatiker är mycket sällsynt idag.
 
5. Behandlingen innefattar smärtstillande, antiinflammatorisk behandling, sjukgymnastik och vid behov även så kallade biologiska läkemedel.
 
Källa: Internetmedicin

År 4

Woop woop, nu kära vänner säger vi hej då till T6 och hej till T7 och mitt fjärde år som läkarstudent! Alltså vaa? När hände detta egentligen? Äntligen känns det som att man börjar komma någon vart i den här utbildningen. Kursbeskrivningen pryds nu av formuleringen Avancerad Nivå istället för Grundläggande Nivå och nog visst känner jag mig som en äkta läkarstudent nu för tiden. Det borde man ju känna med 180 hp (!!) i bagaget och X antal kronor i studieskulder menar jag ;)
 
Terminen inleds med Invärtesmedicin II som knyter ihop säcken med den tredje och sista VFU-perioden, case- och livsstilsseminarier, simuleringsträning och en stor fet munta. Efter det skall min klass delas upp i två och läsa antingen neurologi eller psykiatri för att sedan växla halvvägs igenom terminen.
 
Jag ser fram emot en ny termin. Mycket för att jag är sååå trött på kylan och regnet och bara vill ha vår nununu, men också för att det känns spännande att få testa på lite andra specialiteter än medicin. Dessutom får man ju alltid den där nystarten när nästa kurs börjar då man i alla fall första veckan inte ligger efter med pluggandet. En liten honeymoon innan allvaret drar igång igen. Det kan jag behöva efter den här kursen.
 

Slapphelgen

Slapphelg skulle det bli och slapphelg blev det. Fick igår sovmorgon ända till 11 men när Vincent skulle lägga sig på kvällen sen var jag ändå helt färdig. Inte konstigt egentligen efter denna rätt så galna vecka. Tentaplugg, tenta, hemtenta, jour på akuten och ett avslutande jobbpass på Sahlgrenska i fredags gjorde mig rätt mör om man säger så.
 
Efter att Vincent tagit en liten lur i soffan igår (snacka om uttråkad 2,5åring haha, han har egentligen slutat med att sova på dagen) åkte vi hem till min lillebror som nyss kommit hem efter nästan en månad i Australien. Vi åt mat tillsammans och blev sedan bjudna på lite australienskt godis och ginger beer, allt medan vi fick höra om min lillebrors och hans vänners äventyr borta på andra sidan jorden. De verkade ha haft det toppenbra. Efter några timmar där åkte vi och handlade lite mat och sen raka vägen hem igen. Det var allt vi hittade på den lördagen :'D
 
 
Idag väntar vi besök av Toms syster (och Vincents faster/gudmor) och hennes nya kille Simon så dagens söndagsbestyr består i att dammsuga, städa toaletten och laga tacos. Alldeles lagom tycker jag. Hoppas ni alla får en trevlig söndag, KRAM!

Tentan skriven

Stånk och stön! Känns som jag gått och blivit en riktig surmule de senaste dagarna. Får ursäkta min tråkiga ton. Idag var det äntligen (??) dags för tenta och med en rätt stor klump i magen begav jag mig in mot järntorget och skrivningssalen imorse. Tentan var bedrövlig, I'm not gonna lie. Hade tårar i ögonen hela vägen hem och det kändes bara allmänt pissjobbigt. Som tur var dränktes de eventuella tårarna som letade sig fram i ögonvrån av regnet som trots att jag stod under tak och väntade på bussen ändå lyckades landa på mig pga orkanvindar som hur jag än stod alltid lyckades blåsa rakt mot mitt ansikte??!
 
Väl hemma så gick jag lugnt och metodiskt igenom alla tentafrågor och jämförde med facit som vi fått med oss efter tentan och då blev jag i alla fall lite lugnare. Rättar föreläsarna som jag rättade idag så kommer jag klara mig vilket gjort att jag känt mig betydligt mer avslappna resterande delen av dagen. Hade varit bedrövligt om jag inte gjorde det med tanke på hur mycket jag pluggat denna gången. Nåväl, det får vi reda på om några veckor och tills dess skall jag inte ägna tentan mer energi.
 
Firar avklarad tenta med Netflix (Jane the Virgin såklart!) i sängen, all by my self. Underbart! (och förtränger för en liten stund att jag skall skriva hemtenta i klinisk farmakologi imorgon)
 
Jordgubbar för 20 kronor asken åkte snabbt ner i kundvagnen vill jag lova, mvh jordgubbsberoende_93

Den senaste veckan

Antal flashcards gjorda:
2 miljoner... minst!
 
Antal förbrukade tepåsar:
Hur många är det i ett paket? Köpte ett nytt paket i tisdags och det är typ 3-4 påsar kvar nu??!!
 
Antal besök på toaletten pga överkonsumtion av te:
37 typ
 
Antal gånger jag duschat:
1 (tror jag)
 
Antal gånger jag fått påminna mig själv om att jag egentligen inte tycker om att hänga tvätt utan bara gör det för att komma undan plugget:
3
 
Antal dagar jag faktiskt lämnat lägenheten:
4
 
 
Antal timmar jag önskar att jag kunde sova just nu:
72
 
Det slår mig varje gång hur bisarrt det är med detta tentapluggande. Plötsligt kan man gå 4 dagar i samma mjukiströja, inte se solljus på 2 dagar, tycka att hushållssysslor är det roligaste som finns och under den tiden mata hjärnan med info som den säkerligen inte vet var den ska göra av. Min hjärna är mos och huvudvärken var imorse ett faktum (kan ha berott på att jag blev nockad av en viss liten 2,5 åring inatt också men låter inte lika dramatiskt). Kämpa kämpa på Alice! Bara några dagar kvar nu, ge inte upp hoppet ännu.
 
 

Tentapluggstider

1 vecka kvar till tenta och pluggat börjar kännas en aningen segt. Min rosa överstrykningspenna håller liksom på att ta slut av allt överstryckande i vår älskade medicinbok, det har nog aldrig hänt mig tidigare. Jag tycker det är det mesta jag läser just nu är så intressant och det känns otroligt häftigt att man kan få plats med så mycket kunskap i ett litet huvud. Däremot så tar det emot att trycka in så pass mycket som jag försöker göra inför en tenta på bara några veckor. Mycket kunde jag väl givetvis sen tidigare under kursen men när det är tentaplugg inser man hur otroligt många detaljer det finns att lära sig och det är inte alldeles lätt att både trycka in det och sen försöka hålla det på plats där inne. Se nedanstående GIF för illustration av mitt huvud just nu:
 
 
Jag försöker i alla fall så gott jag kan att hålla kvällarna fria så jag inte blir fullkomligt tokig. Igår innebar ledig kväll att klippa och såga ner julgranen som verkligen inte ville ge sig utan kamp. De ser så oskyldiga och vackra ut när de står där men AJ vad de kan stickas! Som belöning för ett gott arbete när golvet var dammsuget på alla miljarder barr mös Tom och jag i soffan framför en film och åt nachos. Finfina grejer det!
 
 
Nu skall jag sluta prokrastinera och hänge mig åt de inflammatoriska tarmsjukdomarna en stund innan jag stänger butiken för idag. Oh härliga tentapluggstider!

Datastrul och nyårsbilder

Hej på er! Jobbandet gick finfint igår bortsett från en del behörighetsstrul som tog de inledande 40 minuterna av mitt arbetspass i anspråk *suck*. På sahlgrenska används journalsystemet Melior som kanske inte är helt poppis bland personalen som jobbar med det. Efter en hel sommar med journalskrivning kan jag mycket väl förstå varför då det är en hel del saker som inte fungerar helt optimalt.
 
Bland annat så kan jag inte ha dubbel behörighet och jobba både som sekreterare (kunna skriva) och som läkarstudent (kunna diktera) utan jag måste inför varje arbetspass eller praktik som jag går från den ena eller den andra rollen ringa till en systemadministratör som kan ändra mina behörigheter. Givetvis jobbade ju inte någon sådan på nyårsdagen så efter mycket snokande och ringande slutade det med att jag fick skriva på min kollegas inlogg. SÅ irriterande!
 
Hade glömt hur kallt det är nere i källaren // Nyårsdagssnask som sällskap 
 
För övrigt gick det i alla fall bra och jag kom snabbt in i jobbet igen. Det är märkligt hur mycket kortkommandon som bara sitter i fingrarna egentligen. Ett oranget larm hann jag springa på dessutom vilket var alldeles lagom. Inga seriekrockar på grund av bakfulla nyårsfirare alltså vilket kändes rätt skönt.
 
Nu var det ju egentligen inte alls detta jag tänkte sriva om utan jag hade tänkt hålla mitt löfte och dela med mig av lite bilder från nyår. Skrev ju lite om det igår och vår kväll blev mer än lyckad. Blir lite extra glad när man trots småbarn ändå kan bjuda hem sina barnfria vänner och ha en rolig kväll tillsammans. Vincent älskar dessutom våra vänner som han snabbt engagerar i bus och lek så fort vi ses vilket vi föräldrar verkligen uppskattar. Nåja, nu var det slutbabblat. Här kommer bilderna:
 
Finaste nyårskillen med fluga och hängslen i guld
 
Vincent, Michaela och Alice hade mycket intressant att prata om tydligen
 
Inget kort på förrätt och huvudrätt men här är efterrätten: Chokladfondant med hallonsky och gräddglass med chokladkross
 
Nyårsbingo och lite rosé när barnet tillslut har somnat
 
Lite matkoma i soffan innan vi drog fram Cards Against Humanity
 
 
Och så avslutar jag med den obligatoriska gruppbilden från nyår 2016/2017. Tack Jakob, Michaela, Johannes och Alice för att ni ville komma och skåla in det nya året med oss!

1a januari

Gott nytt år på er alla underbara människor som trots brist på inlägg den senaste tiden kikar in här, det gör mig så otroligt glad skall ni veta!

Vår nyårsafton var verkligen toppen. God mat, trevligt umgänge, bingolotto och sällskapsspel fram till tolvslaget som vi sedan spenderade i dörröppningen i skydd från duggregnet blickandes ut över en himmel fylld av fyrverkerier. Fantastiskt! Kan faktiskt nästan lova er lite bilder från kvällen så fort jag får lite tid över eftersom jag blev löjligt stolt över årets nyårsdukning och dekor. Man måste väl få skryta lite ibland??
 
Nu står jag i alla fall vid busshållplatsen och väntar på bussen in till sjukhuset för årets första jobbpass. Det var att bra tag sen jag var inne och jobbade sist så det ska bli jättekul.
 
Visst är det något speciellt ändå med årets första dag. Som att vända blad och ha ett helt tomt ark framför sig att fylla med färgsprakande innehåll. Det är ju inte för intet som folk avlägger nyårslöften liksom. 2017, bring it on! Vem vet vad som väntar oss?!
 
 

Byebye julen

Hoppas ni alla haft en fin jul! Det har jag i alla fall haft om än dock lite intensiv. Vi har ju varit både i Stenungsund och i Bosared så det har blivit en hel del bilåkande. Dessutom är det rätt trist att leva med en resväska där man måste ha packat med allt nödvändigt för flera dagar framåt, särskilt när man har barn. En mysig högtid där man får träffa hela tjocka släkten men nu är det faktiskt rätt skönt att den är över för i år ;)
 
 
Jag kanske kan berätta lite mer om vår jul om någon dag eller så men jag vågar inte lova någonting eftersom jag nu gått in i tentapluggs-mode. Hela internmedicinkursen skall nu pluggas in på 2 veckor och jag är fast besluten om att klara detta trots att tankarna gärna vandrar iväg mot nyårsdukning och annat fix inför lördagens nyårsfirande med våra vänner. Till hjälp använder jag mig av alla mina studieknep (som ni hittar samlade under kategorin Pluggtips) och försöker hitta en bra balans mellan plugg och att vara med Tom och Vincent som ju har jullov.
 
Givetvis är tentatoffsen på huvudet och myskläderna på och på bordet står en rykande kopp te som håller mig vaken och alert. Inför den här tentan känner jag mig verkligen taggad och trots stress har inte någon tentaångest infunnit sig, ännu. Jag tröstar mig med att jag vet att jag inte är ensam om att sitta i mellandagarna och plugga i alla fall. Lycka till med tentaplugget hörni. Vi grejar detta!
 
 

God Jul

Skulle bara kika in och önska er en god jul! Nu har jag äntligen klarat av och fått sista specialveckan godkänd och nu är det bara slutspurten fram till tentan kvar, men först tar jag några dagars välförtjänt ledighet och firar jul.


Önskar er alla en härlig julhelg!!



Fjärde advent

 
"När fjärde ljuset brinner, vi hämtar julegran och alla barnen räknar dan för dan före doppparedan"
 
Hur är det möjligt att det redan är fjärde advent och mindre än en vecka kvar till jul? Igår löste jag (tillsammans med halva göteborgs befolkning tydligen) de sista julklapparna på frölunda torg och tack vare värdens bästa mamma lyckades jag även kirra juloutfiten. Är det något som jag verkligen hatar mer än något annat så är det att shoppa kläder. För det första är kläder så ruskigt dyrt och för det andra är allt gjort för smala kvinnor utan varken höfter eller byst vilket gör att det som ser bra ut på skyltdockorna ser hemskt ut på mig. Med lite hjälp från min kära mamma lyckades vi dock snoka rätt på en superfin blus som jag verkligen kände mig fin i. Känns otroligt skönt att ha all shopping färdig nu när det bara är en vecka kvar.
 
Idag skall dagen ägnas åt att förbereda mig inför sista specialveckan för den här kursen (!!), nämligen gastro-veckan. Ni vet, tarmar, lever och annat smått och gott som hittas i bukhålan. Gissningsvis blir det mycket prat om kolorektalcancer (en av de absolut vanligaste cancerformerna) och alkoholinducerad leverskada men vi får se. Jag känner att jag har allmänt dålig koll på gastroenterologi så det skall bli spännande. Dessutom skall jag göra julgodis idag som vi skall ta med oss hem till svärisarna på fredag. Gjorde lite förra året som verkligen blev populärt så det får bli en favorit i repris.
 
Men nu, gastro!

På pendelbussen

Klockan är strax efter sju och jag sitter på en buss som susar fram på riksväg 40 mot Borås. Denna veckan läser vi reumatologi och eftersom vårt eget universitetssjukhus tydligen inte har tid för oss har vi i två dagar blivit utlokaliserade till andra sjukhus i regionen. 

Skall väl egentligen inte klaga då jag har klasskamrater som pendlar såhär varje VFU-period och ärligt talat så är det faktiskt rätt mysigt att åka pendelbuss. Hade det inte varit för att dagarna blir så otroligt långa och dagishämtningar inte går ihop sig så hade jag nog kunnat pendla lite oftare. Under nästan hela min skoltid pendlade ju jag ca 1 h enkel väg och nu tar det 1 h och 15 min.
 
Bussen är i alla fall nedsläckt och de flesta stolar bakåtlutade. Om man sneglar bakåt ser man halvöppna munnar och nerdragna mössor i nästan varje stolsrad. Själv sitter jag med en kopp te och försöker vakna samtidigt som jag från bussfönstret kan se solen gå upp över horisonten. Ett helt ok sätt att starta dagen på om man bortser från att jag kände mig helt död när klockan ringde 5.30 imorse.
 
Nu ska jag njuta av lugnet den sista biten innan det är dags att lämna bussens värme för att förhoppningsvis hitta till reumatologmottagningen på SÄS. Med mitt lokalsinne är det lite av en utmaning ;)
 
 

Lilljulaftonsmorgon

God morgon och god jul! Idag skall hela familjen Valfridsson fira julafton här i Bosared eftersom vi inte kommer vara tillsammans den 24e. Min lillebror åker till Australien om bara några dagar med sina kompisar och stannar där över helgerna och min lilla familj skall fira jul med svärisarna i år igen.
 
Startade lilljulafton på bästa sätt med en urkass natt då stackars Vincent legat och hostat konstant. Kanske inte riktigt den natt jag behövde efter en hel arbetsvecka på sjukhuset men så är det ju när man har barn på förskola som släpar hem diverse virusar och bakterier om vartannat. Meeeen nu kan det bara bli bättre! Nu är Vincent i alla fall nere och förbereder frukost tillsammans med mina föräldrar så då passar jag på att ligga en liten stund till och vila innan dagen drar igång på riktigt.
 
På agendan idag står en massa familjemys. Vi ska baka julgodis och pepparkakor, dricka glögg, lyssna på julmusik, spela spel och mot kvällen blir det nog dessutom lite julklappsutdelning. Tom blev plötsligt sjuk igår han också så vi fick tyvärr lämna honom hemma vilket givetvis är jättetråkigt. Nu får han dock vila upp sig i lugn och ro och det är ju inte fy skam det heller. Får ta med lite smaskigt julbak hem till honom imorgon.
 
Nu ska jag fortsätta njuta av min prefrukostvila och så får jag önska er alla en god jul.. eller trevlig lördag i alla fall!
 
 

Lite trött och lite cool

Sista dagen på min VFU-placering för i år. Sista dagen jag cyklar i bitande kyla (vart sjutton har jag lagt mina vantar jag köpta för bara några veckor sedan?) klockan halv 7 på morgonen för att komma i god tid och kunna gå igenom alla patienter som ligger på vår avdelning. Gå igenom vad som har hänt under natten och vilka nya som lagts in. Nu har jag bara två specialveckor innan jul och sen väntar skriftlig tenta den 9onde januari. Efter det skall vi på vår sista VFU-period och sen är det muntlig tenta som gäller. Det känns som det är otroligt mycket att banka in i huvudet tills dess just nu och själv är jag rätt sliten vid det här laget, som man ju ofta är i slutet av en termin.
 
Men nu skall jag inte tänka på allt jag har kvar utan det jag faktiskt har klarat av. Jag har skrivit min livs första remiss signerad i mitt namn, jag börjar bli liiiite mindre obekväm med att diktera, jag har skrivit både daganteckningar och dikterat slutanteckningar på patienter som nu för alltid kommer vara arkiverade i deras journaler och sakta men säkert känner jag mig mer och mer delaktig i arbetet på avdelningen. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte känner mig lite cool. Jag skulle i och för sig också ljuga om jag säger att jag inte är trött, men det är ju inte så konstigt såhär 2 veckor innan jullovet.
 
 
Idag är planen att åtminstone få dikterat en inskrivningsanteckning och sen ha en sit-in med avdelningens överläkare. Är skapligt nervös trots att jag under mycket mer seriösa former examinerats på samma sätt under konsultationskunskapen, men det tror jag man är oavsett hur duktig och erfaren man är. Jag menar, vem skulle inte bli nervös av att ha en tyst överläkare sittandes bredvid när man pratar och undersöker en patient, ivrigt klottrandes i sitt lilla anteckningsblock? Nåja, om jag förstått mina kamrater rätt så var denna sit-in betydligt mindre blodig än den vi hade i våras och jag tror nog det kommer gå alldeles utmärkt. Ikväll åker vi till Bosared och skall ha familjehäng vilket skall bli sååååå mysigt! Hoppas ni får en trevlig fredag!

Liseberg, blommor och ansiktsmasker

Hade en helt fantastisk helg verkligen, förbered er på en bildbomb! Inledde på fredagen med det årliga besöket på jul på Liseberg tillsammans med våra vänner. Jag hade varit rätt orolig för att det inte skulle bli en lugn stund för oss som hade Vincent med oss men han var verkligen en liten ängel och han tycker dessutom det är superkul att busa med våra vänner vilket givetvis underlättar saker och ting. Trots att han inte ville somna i vagnen som han gjorde i fjol när vi tillslut satte oss inne på Trebello så satt han snällt på sin egen stol eller i någons knä och pratade, lekte med sin polisbil och drack varm choklad. En riktigt mysig kväll fick vi. 
 
 
På lördagen fick jag den fantastiska förmånen att vara med på en födelsedagsöverraskning för min kusin. Vi åkte nämligen till Lindomefloristerna i Lindome centrum och fick lära oss dekorera våra egna adventsljusstakar. En så kul idé verkligen och jag som verkligen är dålig på allt vad växter heter blev trots allt mycket nöjd med min kreation. 
 
 
Direkt efter kursen gick (eller snarare sprang så svetten sprutade då jag möjligtvis var lite för tidsoptimistisk) jag ner till tågstationen och tog tåget och bussen till Kungälv där jag blev upphämtad av Josefin för att spendera ett dygn med henne på Marstrand i deras sommarhus. Vi lagade god mat, drack bubbel, gjorde ansiktsmasker, målade naglarna och pratadepratadepratade om allt mellan himmel och jord verkligen, allt i lugnet på idylliska marstrandsön. Magiskt! Kände mig verkligen så avslappnad och glad när vi slutligen på söndagseftermiddagen tog färjan över till fastlandet igen för att åka hem. Vi har pratat om att ta ett sånt här tjejdygn så länge nu och äntligen blev det av. Nu hoppas jag bara att det inte tar lika långt tid innan vi gör det igen.
 
Kväll med matlagning, bubbel och brasmys
 
Söndagsfrukost med nybakat bröd från det lokala bageriet
 
Snygga ansiktsmaskselfies!!
 
Två nöjda tjejer på färjan hem

Julstök

Så har vi passerat första advent och är på riktigt inne i julstöket. Och med stök så menar jag just stök, då vi varken haft tid eller ork att adventsstäda. En liten adventsjusstake har vi i alla fall lyckats få upp i fönstret och på köksbordet står både julblommor som jag vann under helgens julmarknad samt vår fyrarmade ljusstake. Städandet får vi ta tag med i veckan helt enkelt. Jul blir det väl ändå liksom?!
 
I helgen var Tom iväg och kopplade av ett dygn i Bosared och jag och Vincent hade mor och son-tid. På fredagskvällen tittade vi på Alvin och gänget (vilket sen dess råkat bli hans absoluta favoritfilm och efterfrågas nu konstant... oups) under en filt och åt vindruvor. Så otroligt mysigt!
 
På lördag förmiddag tog vi bussen till Lindome och gick på årets julmarknad i Johanneskyrkan. Som vanligt var det fullsmockat med folk men julmarknad är ändå julmarknad och på något sätt så blir ju tumultet ändå väldigt mysigt. Vincent fick träffa tomten vilket verkligen inte var populärt. Han var helt livrädd och klamrade sig fast runt min hals så fort vi skulle gå förbi där han satt. Det bådar inte gott inför julafton om man säger så trots att vi försökte förklara att tomten är snäll och kommer med en massa presenter.
 
 
På lördagskvällen kom Tom hem igen och på söndag var det dags för årets sista jour för min del. Jag har två till pass inplanerade i januari också och efter två veckor med akutmedicin var det ganka skönt att faktiskt vara klar med akuten för i år. Det är visserligen både roligt och lärorikt att gå jourpass men som jag skrivit tidigare så börjar hjärnan så smått ställa in sig på jullov och likaså energidepåerna. Då känns det smart att fokusera på att klara av skolan och inte springa runt på en massa extragrejer på kvällar och helger.
 
 
Som ni hör så hade jag en väldigt mysig men intensiv första advent-helg. Kan möjligtvis varit så att jag låg i sängen på söndagskvällen och önskade mig att helgen kunde vara en dag till, meeeeen jag behöver inte hänga läpp allt för mycket för nästa helg så är det min tur att åka iväg. Vart får ni veta lite senare i veckan!

EKG och PVK

Och där var två veckor akutmedicin avklarat! Eller ja, imorgon avslutar vi placeringen med redovisning av varsitt akut sjukdomstillstånd men det går säkert bra och det känns som att jag lite har tagit ut helgen i förskott. Det börjar verkligen kännas i huvudet att vi närmar oss slutspurten på kursen och om jag skall vara helt ärlig är studiemotivationen sådär. Nu skall jag bara njuta av en lugn helg och sen får det bli nya tag på måndag.
 
Under de här två veckorna har vi haft mycket praktiskt arbete. Vi har varvat arbete på akuten med att få undervisning i bland annat avancerad hjärt- och lungräddning och akut omhändertagande enligt ABCDE. Känns riktigt bra att ha blivit lite mer varm i kläderna på akuten och för varje patient känns det som man blir lite mer självsäker. Dessutom har vi fått diktera en hel del och även det känns lite mindre skrämmande.
 
Vår "patient" som så snällt lät oss öva HLR på honom
 
Idag hade vi en hel förmiddag med en av akutmottagningens mest erfarna sjuksköterskor och fick lära oss att ta EKG, sätta PVKer (perifer venkateter), sätta syrgas och testa på en CPAP-mask m.m. En mycket lärorik förmiddag och ännu en gång fick jag känna lyckoruset av att ha lyckats sticka någon rätt på första försöket. Möjligen kan det ha underlättat något att jag hade världens grymmaste stickpartner som hade superbra kärl men jag känner ju mig inte mindre mallig för det. 
 
Voila! Bildbevis på min utomordentligt satta PVK i Henriks högra armveck
 
Två superbra veckor helt klart trots att det ibland varit underbemannat på akuten och vi kandidater snällt fått köa för att få stämma av med vår handledare. Har fått en del instuderingstid också som jag pratat om tidigare vilken jag kanske inte utnyttjat till pluggande på bästa sätt, men jag har istället passat på att återhämta mig lite grann och det är ju minst lika viktigt. Nu är jag redo för två veckors intensiv VFU!

Halvtidssittning

Igår var det dags att damma av den gamla balklänning, plocka fram skorna som endast är till för att sitta med och fixa hår och smink för att äntligen fira att vi nu är halvvägs läkare. Jag var rätt osäker på om jag skulle gå på halvtidssittningen överhuvudtaget till en början och var egentligen inte så jättepeppad men övertalades till slut av Jagoda från klassen och så här i efterhand är jag väldigt tacksam över det.
 
Kvällen inleddes med bubbel och festfixande hemma hos en av Jagodas vänner och när klockan slog 18 traskade fyra otroligt snygga, långklänningsbärande tjejer iväg mot Hvillan, Sahlgrenskas eget kårhus. Där möttes vi av ett hav av uppklädda och förväntansfulla klasskamrater som vi minglade runt med lite innan vi fick slå oss ner vid borden och avnjuta en mycket god trerätters som serverades av T5orna. Maten varvades med sånger, tal och spex och när efterrättstallrikarna slutligen dukades bort fälldes borden ihop och det var dags för dans.
 
Bjuder på två suddiga mobilbilder från kvällen ;) Fler hittar ni på min snapchat
 
Hann prata med en massa härliga människor och hade en helt fantastiskt mysig kväll. Tänk att nu är vi äntligen inne på andra halvan av utbildningen och innan vi vet ordet av är sittningar och tentaplugg ett minne blott. Bäst att njuta av det härliga med studentlivet så länge det varar!

3 frågor man alltid får när man säger att man läser till läkare

Att fråga någon vad de jobbar med/pluggar till är en vanlig ice breaker när man träffar folk som man inte riktigt känner. När jag berättar att jag läser till läkare har jag märkt att det ofta är samma frågor som återkommer i dessa samtal. Jag tänkte nämna de 3 vanligaste som jag brukar få höra:
 
1. Jaha har du läst 6 terminer, då är det inte så långt kvar va?
 
Tyvärr har jag hoppat på en av de längsta utbildningarna som finns i Sverige och varje gång man snällt får förklara att man bara läst halvvägs möts man rätt ofta av "hur i hela friden orkar du med en så lång utbildning"-blicken", något jag flera gånger frågat mig själv. Blicken brukar jag oftast besvara med ett snabbt "men utbildningen går så fort" vilket varken brukar övertyga frågeställaren eller mig själv någe vidare bra.
 
2. Då måste du haft väldigt bra betyg då eller?
 
En väldigt märklig fråga egentligen som sätter de flesta svenskar i en besvärlig sits. Svenskar gillar oftast inte att skryta om sina framgångar. Det är som att fråga vad någon man inte alls känner har för lön, man gör det bara inte.
 
3.Vad vill du bli för sorts läkare då?
 
Om det är någon fråga som verklligen ställs ofta så är det just den här. Redan från termin 1 har jag fått svara på den trots att jag då knappt satt min fot på ett sjukhus. Misstolka mig rätt, jag förstår absolut att folk är nyfikna på vad man har för mål med sin karriär men jag är ledsen att behöva berätta att de flesta läkarstudenter har för lite kött på benen för att kunna göra det valet redan nu. Vi skall först gå klart hela utbildningen, jobba som underläkare, göra vår AT, skriva AT-tentan och få vår legitimation och först efter det har vi möjlighet att påbörja en specialistutbildning. För mig där termin 8 känns som en livstid bort så är tanken på vilken specialitet jag skall välja så ofantligt långt fram i tiden. Kanske blir jag barnläkare, kanske gastroenterolog, kanske hamnar jag på en gemytlig liten vårdcentral på någon mindre ort. Jag har ingen aning eftersom jag inte provat på något av det. Något jag också får förklara såklart, om och om igen.
 
Snabbselfie på akuten i förra veckan
 
Överlag tycker jag att de flesta blir intresserade när man berättar att man är läkarstudent vilket givetvis är väldigt kul. Jag svarar gärna på frågor eftersom jag älskar min utbildning men ibland kan det också vara skönt att inte vara "läkarstudenten" hela tiden. Man är ju så mycket mer än bara sitt (blivande) yrke.

Inläsningstid

Igår började vi akutmedicinveckorna. De flesta specialveckor under invärtesmedicinkursen är bara en vecka långa men kardiologi och akutmedicin har fått två veckor. Gissningsvis eftersom de är två så pass viktiga områden att kunna oavsett vilken specialitet du väljer sen.
 
Förmiddagen spenderades med en introduktionsföreläsning på sjukhuset och sedan delades vår lilla grupp på 6 studenter in i ytterligare två grupper. Dessa två grupper kommer under de kommande två veckorna alternera på akuten så att 3 personer deltar i den vanliga akutverksamheten och de andra tre har inläsningstid. Jag gjorde mitt första akutenpass igår på eftermiddagen och därför har jag idag hela dagen för inläsning. SÅ skönt!
 
Jag går ju fortfarande och brottas med den där nedrans förkylningen som inte vill ge med sig så idag skall jag släppa lite på tyglarna och låta kroppen vila. Plugga skall jag ju givetvis också göra men det gäller att passa på när det ges en lucka att andas lite grann. Började dagen med att dra mig kvar i sängen en bra stund och klev sen upp och gjorde i ordning lite mysfrukost med mitt absoluta favoritsurdegsbröd från Dahls (samma som de har på fredagsfrukosten på akuten där jag jobbade i sommras, SMASKENS!), lite te och peppisar. Det är en stående punkt på julförberedelselistan här hemma att bråka om vilka pepparkakor som är godast men sist vi var och handlade lyckades jag smyga ner ett paket med ANNAS som är mina absoluta favoriter. Vilka tycker ni är godast?
 
 
Hoppas ni får en härlig tisdag, trots detta skitväder!

Fars dag-firande

Hej vänner!
 
Precis hemkommen efter att ha varit på fars dag-firande hemma hos svärisarna. Jag och Vincent startade dagen med att laga brunch åt Tom som givetvis fick sovmorgon. Efter att ha proppat oss fulla med en massa smarrigheter fick pappan öppna sina paket och sedan gjorde vi oss i ordning för att åka iväg.
 
 
Hos svärföräldrarna blev vi bjudna på ännu mer smarrigheter (som vanligt!) och Vincent fick även busa runt i snön lite grann med farbror Kevin. Här i Göteborg så har all snö töat bort men hemma hos svärisarna låg det en decimeter kvar på marken och då blev det givetvis pulkapremiär. 
 
 
Nu är vi som sagt hemma igen och jag skall försöka ta det så lugnt jag bara kan resten av kvällen. Har varit rejält förkyld nästan hela veckan men tvingat mig iväg till skolan ändå vilket givetvis har tärt på krafterna. Som ett brev på posten kom migränen på fredag eftermiddag och istället för att gå jour på akuten fick jag snällt knalla hem och lägga mig.
 
Just nu mår jag ändå relativt bra trots att mina näsborrar tydligen har någon slags tävling om vilken av dem som skall släppa igenom luft. Förhoppningen är att jag imorgon mår ännu lite bättre och att resten av familjen håller sig frisk, men nu är vi ju inne i den förkylningstätaste perioden på hela året så man skall nog inte hoppas på för mycket.
 
Nu skall jag gosa ner mig i sängen och kika på det senaste avsnittet av Designated Survivor på Netflix. Kan verkligen rekommendera den serien. Såg alla avsnitt som kommit ut hittills i rak efter att ha blivit tipsad om serien av Tom igår kväll. Det är väl ett gott betyg om något? Hoppas ni får en trevlig söndagkväll!

Överraskningen

Har varit svårt att veta vad jag skall blogga om här de sista två veckorna och det har berott på att jag och Tom hållt på med ett stort och hemligt projekt. Egentligen var det väl inte så hemligt men vi ville överraska mina föräldrar och eftersom min kära mor är en flitig bloggläsare så kunde jag varken avslöja någonting här, på instagram eller snapchat. Det har i alla fall varit full rulle här hemma från morgon till kväll och jag kan säga att det har varit två rätt intensiva veckor som nu äntligen är över.
 
Vad är det nu vi hållt på med, undrar ni såklart. Jo, vi har renoverat vår hall. Nytt golv, ny färg på väggarna, nya lampor, vi har rivit ut en garderob och byggt kontorshörna m.m. Själva är vi fantastiskt nöjda med resultatet och makalöst imponerade över att vi själva faktiskt gjort allting. Stackars mamma höll på att få en smärre hjärtattack när hon klev över tröskeln idag för en kvällsfika, helt ovetandes om vad vi sysslat med de senaste veckorna och tyckte det blev jättefint. Så gjorde även pappa så det blev en väldigt lyckad överraskning.
 
 
Efter att de fått gå runt och kika på allt en liten stund slog vi oss ner vid matsalsbordet och åt nybakta scones och drack te. Givetvis med dagens fruktansvärda valresultat som ett av samtalsämnena. Efter lite lek och bus med Vincent var det dags för honom att sova och för mina föräldrar och åka hem. Jag som känt en förkylning komma smygandes ända sen igår kväll däckade så fort de hade gått i sängen och har legat där sen dess, halvslumrandes i ett hav av föreläsningsanteckningar i ett desperat försök att få något gjort.
 
Då jag inte varit särskilt produktiv och ögonlocken väger som två containrar fulla med bildäck just nu så skall jag nog släcka ner för idag och hoppas att jag mår bättre efter en god natts sömn. Om inte så får jag trycka näsan full med nässpray och hälla i mig en Alvedon för den här veckan har jag inte tid med sjukdom. God natt på er!

Första snön

Så kom den första snön och det med besked. Lagom till att jag skulle hämta Vincent igår på föris hade det börjat singla ner vita små flingor från himlen och efter en stunds lek utomhus snöade det rejält. Vi fick tillslut skynda oss in i värmen då våra fingervantar snabbt blev blöta och fingrarna kalla och så gjorde jag varm choklad med grädde till oss båda två. 
 
 
Det är något alldeles speciellt med vinterns första snöfall, nästan lite magiskt. Snarare än snarast kommer dock mysfaktorn bytas ut mot stånk och stön med slasktäckta vägar, försenade bussar och frusna nästippar. Det är ju tyvärr så när man bor i en storstad att snö mest ställer till med en massa elände men just då, när jag igår från sovrumsfönstret såg snöflingorna dala ner i gatlampornas sken, så var det fantastiskt mysigt.
 
Nu på morgonen var snön bortregnad igen och inte är jag speciellt ledsen över det. Den kommer ju förr eller senare tillbaks så man får passa på att njuta av slaskfrihet så länge det varar. Men nog längtar man ändå liteyttepytte efter glögg, pepparkakor och julmusik.

Första halvan av invärtesmedicin

Min ambition i början av den här kursen var att hinna skriva en kort sammanfattning av alla olika specialveckor som vi hoppar runt mellan. Redan under tredje placeringen fallerade denna målsättning och nu har vi som sagt reda tagit oss igenom halva kursen. Som kompensation för folk som, liksom jag, är nyfikna på hur det är att läsa internmedicin här i Göteborg så tänkte jag försöka mig på en übersnabb sammanfattning på det jag läst hittills för att komma ikapp. Ja, here it goes:
 
Vecka 1 och 2 läste vi kardiologi, om dessa två veckor kan du läsa HÄR.
 
Vecka 3 var det diabetesvecka och om den kan du läsa HÄR.
 
Vecka 4 läste vi endokrinologi. Endokrinologi är en specialitet inriktad på hormonsjukdomar. Då är det alltifrån rubbningar i könshormoner till sköldkörtelhormoner och hypofystumörer. Det är nog lite svårt att greppa exakt vad specialiten innebär om man inte läst medicin. Det tyckte i alla fall jag innan jag börjat läsa till läkare men efter att ha tillbringat en vecka på endokrinmottagningen med mottagningsarbete, avdelningsrond, seminarier och föreläsningar så kunde jag konstatera att det är en mycket spännande specialitet och den toppar definitivt min lista på specialiteter jag i dagsläget kan överväga (vilken än så länge inte är särskilt lång pga NOLL erfarenhet). Jag tycker sjukdomarna är väldigt intressanta och kan ge alla möjliga konstiga symtom (googla acromegali t.ex.), patienterna är både unga och gamla (ja inte samtidigt såklart) och många kan man, om man inte botar dem, ändå ge en bra behandling som gör att patienten kan leva ett relativt normalt liv.
 
På hypofysrond under endokrinveckan där man går igenom knepiga tumörfall med röntgenläkare och kirurger
 
Vecka 5 och 6 hade vi vår första VFU-period. VFU står för verksamhetsförlagd utbildning och som jag skrivit tidigare så är VFU-perioderna en chans för oss studenter att verkligen få testa på livet som läkare på en medicinavdelning. Första veckan inleddes med två föreläsningsdagar och resterande dagar spenderades på sjukhuset. Det var mycket nytt och jag och Andreas som blev placerade på samma avdelning hakade mest på de andra läkarna på avdelningen (svansade med andra ord) vilket inte kändes särskilt stimulerande men helt nödvändigt för att vi skulle förstå hur arbetet går til på avdelningen.
 
Andra veckan var jag mer taggad på att följa kursledarnas uppmaning om att "ta för oss" och försökte att vara både påläst på patienterna och vara en del i arbetet med dem. Detta resulterade i inskrivningssamtal med patienter, min första blodgas (mer om det HÄR), ett besök på iva, att jag sprungit på ett hjärtstoppslarm, att jag utökat mitt referensbibliotek genom att ha lyssnat på så många hjärtan och lungor jag kunnat och mycket mer. Jag kände mig faktiskt som en viktig del i teamet då jag kunde komma med värdefull information om patienter som jag hunnit pratat med lite extra eller haft tid att läsa på om i gamla journaler vilket riktiga läkare kanske inte alltid hinner göra tyvärr. Dessutom fick jag möjligheten att trösta en stackars man som fått reda på att en anhörig också hamnat på sjukhus vilket kändes väldigt viktigt och meningsfullt. Allt som allt så var jag alltså väldigt nöjd, om än rätt så trött, efter två veckors praktik.
 
Läkemedelslunch på VFUn = Gratis lunch där läkemedelsföretag presenterar det senaste.
 
Vecka 7 var njurveckan. Vi startade med en dags föreläsningar för att sedan rotera mellan olika block. Vi var på dialysmottagningarna, transplantationscentrum, njuravdelningen samt hade en föreläsning om akuta sjukdomstillstånd i njurarna. Innan veckan kände jag att jag hade relativt dålig koll på njurar över huvudtaget. Kunskaperna från fysiologin låg lååångt bak i huvudet men fräschades upp i takt med att veckan fortskred. Njurmedicin kanske inte riktigt är min grej men det är ett väldigt viktigt organ som framförallt kan påverkas av felaktig läkemedelsanvändning. Därför är det ju självklart jätteviktigt att ha en övergripande förståelde för hur njurarna fungerar och hur bristande njurfunktion yttrar sig.
 
Jag och min vän överstrykningspennan en självstudiedag under njurveckan
 
Ja det var alla veckor. Just nu läser vi hematologi och förhoppningsvis hinner jag skriva några rader om det i slutet på veckan. Har ni några frågor är det bara att lämna en kommentar eller så kan ni skicka ett mejl! Hoppas ni får en trevlig onsdag.

Halvvägs

Så var jag halvvägs igenom läkarprogrammet. En halv läkare om man så vill. Jag har alltså läst 6,5 av läkarprogrammets maffiga 11 terminer och det känns fantastiskt att ha kommit över den tröskeln, även fast det ju är lika långt kvar. Många av mina klasskamrater tycker att den första halvan gått jättefort medan jag tycker att det känns som om jag har plugat i en evighet. Det beror nog antagligen på att jag tagit 1,5 års uppehåll. Mina gamla kursare läser just nu termin 9 och har alltså bara drygt ett år kvar. DET är galet på riktigt!
 
Det känns bra att jag har den roliga halvan kvar. Även fast kursen vi läser just nu är väldigt tung informationsmässigt och att man vissa dagar bara skulle vilja dra täcket över huvudet när väckarklockan ringer och få vila hjärnan i några dagar så är det så sjukt kul och utvecklande. Innan kursen började kändes läkarrollen sååå långt bort. Jag kände mig knappt som en läkarstudent trots 2,5 år med en massa teoretisk kunskap inbankad i skallen. Nu känns det som att jag börjar bli mer varm i kläderna och jag växer sakta men säkert in i min roll som läkarstudent och helt plötsligt har berget mellan studentalice och läkaralice blivit betydligt mindre. Det blir nog en läkare av mig med så småningom.
 

Tgif

Hallå fredag! TGIF är det många som skrålar medan jag själv känner en liten pärla svett kika fram på min panna. I väskan har jag preppat med två lunchlådor, fika och diverse mellanmål och magen bubblar av förväntning och nervositet.

Efter dagens förmiddagsföreläsning om akut njursvikt är alla i min grupp helglediga förutom jag. Ikväll skall jag nämligen gå mitt allra första jourpass på akuten. Vad det mer specifikt innebär har jag alltså inte så stor koll på då det som sagt är mitt första pass men om jag förstått det rätt så skall jag följa arbetet på akuten med allt ifrån att svansa läkare till att ta egna patienter. Skrämmande och spännande på samma gång! Får återkomma med en rapport efteråt.

Innan jag ikläder mig scrubs och stetoskop skall jag dock in till stan för att klippa mig (äntligen!!!!). Mitt hår ser just nu ut som ett förfallet fågelbo och jag tappar hårtussar både här och där vilket gör mig fullständigt galen. Jag förstår inte varför jag inte klipper mig oftare för att slippa leva ett halvår i mammatoffs innan jag får tummen ur och bokar en tid?!

En fullspäckad dag som ni hör så jag lär vara helt slut när jag landar i soffan ikväll. Allt som allt så blir det nog ändå en grym fredag!

I brist på annan bild bjuder jag på en bild på gårdagens pluggfika på Espresso House!

Höstlek

Trots att hösten är både kylig och blöt så slås jag varje dag när jag går utanför dörren av hur magiskt vackert det är med de vackra färgskiftningarna på träden. Mössa och halsduk har åkt fram och jag har även insett att ett par nya fingervantar står längst upp på min "måste ha" lista då 4 av 10 fingrar har hål i fingertopparna. Får se hur lång tid det faktiskt tar innan jag får tummen ur och faktiskt köper mig ett par. De kostar ju inte många kronor om man säger så.
 
 
Efter att jag hämtat Vincent på föris idag och lekt en stund på förskolegården gick vi hem till vår gård och gungade en liten stund och sprang runt bland alla lövhögar på marken. Gunga har tydligen blivit jättekul efter att i över 1,5 år totalratat att ens sitta i en. Man slutar aldrig att förvånas över barns svängiga idéer och humör vill jag lova. Långt bort hördes i alla fall ljudet från en helikopter och vi konstaterade att vi inte kunde se den och att den nog gömde sig bakom molnen. "Flygplan osså gömme sig" sa Vincent varpå jag frågade lite på skoj om båten också gömde sig bakom molnen. "Nä" svarade han eftertänksamt, "båten gömme sig bakom stjänona". Älskade lilla påhittiga pojk!
 
Nu skall jag stänga ner datorn och få lite välbehövd sömn. Imorgon står självstudier och ett tandläkarbesök på schemat. Besöket är dock först vid halv 11 så jag ser fram emot att få sova lite extra imorgon och unna mig en härlig långfrukost. Nattinatt!

Hur man pluggar ensam

Fick en kommentar från en läsare som undrade om jag hade några tips på hur man strukturerat lägger upp sitt pluggande när man sitter och pluggar själv. Jag kände igen mig mycket i hennes beskrivning av att inte riktigt veta hur man skall lägga upp plugget då det finns enormt mycket olika metoder att välja mellan. Jag hade jättesvårt att hitta en studieteknik som passade mig i början och därför har även jag tyvärr kuggat en och annan tenta (säger bara MCB, USCH!).
 
Jag tycker att det är guld att plugga tillsammans med någon. Lyckas man att inte sväva iväg i annat småprat kan det vara extremt värdefullt då man både får en chans att få saker förklarade som man inte förstår och få förklara saker som någon annan inte förstår. På så sätt fastnar informationen mycket bättre. 99% av tiden pluggar jag dock ensam och nu, såhär halvvägs igenom utbildningen, har jag nog testat de flesta studietekniker som finns. Jag har gjort mind maps, skrivit sammanfattningar, läst böcker, läst äldrekursares anteckningar, gjort flash cards.. YOU NAME IT! 
 
De första kurserna på programmet körde jag med att skriva sammanfattningar utifrån kursmålen och studiehandledningen. Allt som stod att man skulle kunna kom med i mina sammanfattningar. Detta var både tidsödande och ineffektivt. Givetvis lärde jag mig mycket på att verkligen grotta ner mig i varje ämne och metodiskt tugga mig igenom kursplanen men motivationen dalade till slut (såklart!) och sammanfattningarna blev inte färdiga. Dessutom tog det såååå lång tid att skriva vilket gjorde att jag läst all information noga men inte så många gånger. MCB var en sådan kurs och den skrev jag som bekant 4 gånger...
 
Kan bli lite rörigt ibland med alla miljoner papper :'D
 
Efter jag fick Vincent insåg jag att jag verkligen var tvungen att hitta en annan strategi. När man har barn så har man inte all tid i världen att plugga och det måste vara effektivt men ändå bra. Jag ville hitta sätt att plugga som gjorde att jag fick med allt viktigt utan att behöva skriva en hel roman. Jag testade mind mapping under en kort kurs men insåg snabbt att det inte riktigt var för mig.
 
Tillslut snubblade jag över några youtubevideos som en läkarstudent i USA gjort om studieteknik och genast fick jag en massa nytt att testa. Hon betonade vikten av att repetera repetera repetera och det kunde inte vara mer sant. För att lära sig något ordentligt räcker det inte med att ha läst det en gång. Jag fick upp ögonen för flash cards och question sheets men satte min egen prägel på det hela. Jag gick igenom ett kapitel i boken eller mina föreläsningsanteckningar och föreläsarens powerpoint och fångade upp nyckelbegreppen. Dessa formulerade jag som korta frågor som jag sedan kunde förhöra mig själv med om och om igen. På så sätt missade jag inget viktigt men behövde heller inte lägga mer än nödvändigt med energi på allt "onödigt".
 
Flashcards i sängen på iPaden under kardiologiveckorna!
 
Dessutom insåg jag vikten av att faktiskt gå på alla föreläsningar. I princip inga föreläsningar på Läkarprogrammet i Göteborg är obligatoriska. Det är dock en fantastisk möjlighet att få sitta på första parkett och ta del av det senaste inom olika ämnen presenterade av forskare och kliniker som verkligen är experter på just det de pratar om. Man får hjälp att sålla bort all onödig information som man stöter på om man försöker sig på att läsa in en föreläsning på egen hand. Nu för tiden missar jag väldigt sällan föreläsningar eftersom jag VET att jag inte kommer att ha tid eller ork till att sitta och läsa in det på egen hand.
 
 
Sen har jag fått anpassa min studieteknik efter hur kurserna ser ut. Under anatomin var det mycket visuell inlärning och jag spenderade många timmar med anatomiska modeller och repeterade. Under infektionskursen spenderade jag mååånga timmar framför whiteboarden i studierummet och svarade på mina egna frågor på tavlan, suddade ut och upprepade proceduren tills jag kunde alla frågor (Note to self: Måste verkligen skaffa en whiteboard som jag kan ha hemma!). Under kursen vi läser nu har jag upptäckt AnkiApp, en app med flashcards som man kan synka med telefon och dator för att även kunna sitta och plugga under en 15 min rast eller på bussen till skolan, allt för att frigöra tid till att vara med min lilla familj. Passar mig perfekt!
 
Mina tips är alltså ganska enkla. Fokusera på att repetera många gånger och försök att involvera flera sinnen. Då sätter sig informationen enligt mig som bäst. Utnyttja föreläsningar och föreläsningsanteckningar då föreläsarna givetvis oftast lägger krut på det som är mest relevant. Försök att inte haka upp dig på allt för många detaljer utan fokusera på det som verkligen känns viktigt och relevant (annars blir det väääldigt många flash cards kan jag lova). Böcker kan vara aaalldeles för omfattande men överlag rekommenderar jag att ha en bok att kunna slå upp i och som sagt skumma igenom, stryka under och göra frågor av något viktigt stycke. Läs gärna inlägget "Att hålla studiefokus" för att få tips om hur man gör pluggstunden så effektiv som möjligt.
 
Slutligen, studieteknik är väldigt individuellt och det finns inga rätt eller fel. Det är värt att påpeka att jag nu läst snart 3 år på läkarprogrammet och fortfarande slipar på vad som funkar bäst just för mig. Det jag vet är att sedan jag fick Vincent och la om min studieteknik har jag inte kuggat en enda tenta. Om det är motivationen som ett barn faktiskt ger en att lyckas eller om det är min studieteknik är svårt att säga.. troligen en kombination. Stort lycka till med studierna och känns det jobbigt just nu med all teori så kan jag trösta er med att det bara blir roligare och roligare för varje kurs som går.
 
Världens bästa utbildning helt klart!

På första försöket

Glad och fruktansvärt trött. Det är en bra beskrivning av mig just nu. Imorgon gör jag min sista dag på min första praktikperiod denna kurs och nästa vecka är det åter igen rotering mellan olika så kallade specialveckor som gäller, först ut är njurmedicin. Efter två veckors praktik är jag helt slutkörd, inte kanske bara på grund av att jag befunnit mig på sjukhuset mellan 7 och 16-17 utan också för att allt varit så i n t e n s i v t.
 
Som ny läkarstudent på en avdelning är man konstant på tå med spetsade öron för att lära sig så mycket som möjligt och samtidigt aldrig vara ivägen. Dessutom befinner man sig i ett konstant fokus för att försöka förstå och svara på frågor som ställs. Allt detta gör att man är helt slut när man kommer hem på kvällarna. Hur kul det än har varit att vara på praktik skall det alltså faktiskt bli ganska skönt att göra annat i de 5 nästkommande veckorna. Lovar att jag skall berätta mer om mina två veckor på avdelningen så fort jag orkar och hinner.
 
 
Idag hämtade jag kopp efter kopp med te för att försöka hålla mig alert men när det var dags att cykla hem var tröttheten alldeles som bortblåst, i alla fall för en liten stund. Anledningen var att jag avslutade dagen med att ta en blodgas för allra första gången, och jag lyckades dessutom på första försöket!! (blodgas=arteriellt blodprov som oftast tas i handleden)
 
Ni kommer väl ihåg i våras när jag skrev att jag blev så deppig efter en misslyckad venprovtagning? (Du kan läsa inlägget HÄR). Denna gång lät jag mig inte nedslås av nervositet utan försökte att inte tänka så mycket alls och inte vela så mycket över var och hur jag skulle sticka på bästa sätt. På med handskar, sprita, palpera fram pulsen över radialisartären och sen, efter att ha förvarnat patienten om att det skulle sticka till, stack jag snabbt och bestämt ner nålen. Knappt 2 sekunder tog det innan jag såg hur sprutan snabbt fylldes med arteriellt blod och jag kunde riktigt känna hur leendet spred sig från öra till öra. Vilken fantastisk egoboost och vilket grymt avslut på en annars väldigt trött dag! Känslan att lyckas med något man tycker är både svårt och lite pirrigt är obeskrivlig!
 
 
Förresten.. ledsen att det inte kommit upp en veckans diagnos på ett tag. Får pausa lite grann med det då jag hellre prioriterar "vanliga" inlägg om jag väl hinner kika in här när livet är så hektiskt som det varit det senaste. Hoppas ni inte är alltför ledsna! Kram på er!