Måndag

Måndag och första dagen på psykiatrikursen.. i alla fall för mina kurskamrater. Här hemma inleder vi nämligen veckan med VAB. Fick mejla kurssekreteraren tidigt imorse och göra en frånvaroanmälan då uppropet inför varje kurs är obligatoriskt. Har aldrig missat ett upprop tidigare så det känns lite konstigt faktiskt.
 
Vincent var lite varm igår när vi kom hem från affären och gissningsvis hade han feber. Brukar inte ta febern på honom då jag inte tycker att det tillför så mycket. Är han sjuk så är han sjuk liksom och då märker vi det (dessutom blir han som ett element så det är inte så svårt att missa). Idag är han inte febrig (än!) men jag kände att det var bäst att ta det säkra före det osäkra och vara hemma med honom. Har vi lite tur, vilket vi i och för sig nästan aldrig har, så kan han gå till föris imorgon. Hellre att han är sjuk den här veckan dock då vi bara har föreläsningar än att han är sjuk nästa vecka då jag går på VFU.
 
Nu skall jag försöka få lite skolarbete gjort medan lillkillen sitter uppbullad i soffan med filt, snutte, 4 nappar och en hel arsenal med småbilar och tittar på tv.
 
 



Får jag gå och lägga mig nu?

Hallå, tjena och hej! Dygnet på St Jörgens SPA har verkligen varit helt magiskt. Sådär härligt rödmosiga och avslappnade körde vi direkt efter utcheckningen för att hämta upp Vincent, som haft ett lika fantastiskt dygn tillsammans med mina föräldrar, och sedan bar det av mot Onsala för ettårskalas.
 
Några timmar spenderades tillsammans med ca 10 barn under 3 och deras föräldrar och det var tre något matta individer, fullproppade med sötsaker, som tillslut satte sig i bilen för att åka och veckohandla. DET tog nog musten ur oss alla tre för så fort vi kom hem var det som om all energi bara försvann. Hade väl kanske trott att jag skulle känna mig lite mer utvilad efter en helg med SPA men nu är jag så trött så ögonen går i kors. Skall alldeles strax gå och lägga mig vilket verkligen skall bli såååå skönt! Ett inlägg om vårt SPA-dygn kommer, det lovar jag. 
 
 
Hoppas ni haft en fin helg underbaringar!



Att rädda liv

De flesta förknippar nog akuten med långa väntetider. Det är tid i väntrummet med kölapp, det är väntan på att få träffa en läkare och det är väntan på att få provsvar och behandling. Även de allra flesta som inkommer med ambulans till sjukhuset får ligga och vänta i ett så kallat liggande väntrum. Då och då kommer det ju dock in kritiskt sjuka patienter som inte kan vänta och dessa hamnar på akutrummet. Här bedöms patienterna direkt enligt ABCDE. Akut omhändertagande enligt ABCDE är en metod som är utformad så att man snabbt skall kunna identifiera akuta åkommor och stabilisera en patient inför vidare utredning (är ni nyfikna mer specifikt på vad som ingår kan ni läsa vidare HÄR). 
 
Idag har jag varit på simulatorcentrum som ligger på Östra sjukhuset och övat på akut omhändertagande. Jag och mina 3 kursare fick turas om att antingen vara läkare, sköterska eller åskådare och vi fick sedan testa på olika scenarion där patienter kommer in med ambulans till akuten och är kritiskt dåliga.
 
Själva simuleringsrummet såg nästan precis ut som ett vanligt akutrum bortsett från att ena väggen bestod av en stor spegel a la kriminalfilm med ett bakomliggande kontrollrum. Patienten var en docka som både kunde andas, blinka och prata (en person med mikrofon i kontrollrummet). Det fanns även finesser så som pulsar, hjärt- och lungljud och att tungan kunde svullna. Patienten kunde kopplas upp för att följa andningsfrekvens, puls, blodtryck m.m. och det gick både att defibrillera och ge patienten läkemedel. Just att dockan kunde blinka och höja och sänka bröstkorgen gjorde det på något sätt lite mer verkligt än om dockan bara legat stilla och jag tror vi alla fyra var ordentligt nervösa inför att första fallet skulle dra igång.
 
 
Vi fick turas om att vara läkare och som läkare skulle vi styra över allt som hände i rummet. I vanliga fall är ju sköterskor och undersköterskor superduktiga och gör saker på ren automatik men för övningens skull fick sköterskorna agera nya på jobbet så att den som var läkare verkligen fick tänka till. Det var riktigt svårt att verkligen inte ha någon att bolla sina funderingar med men behövde vi hjälp fick vi snällt "ringa växeln" och be om att få bli kopplade till bakjour/narkos/infektionsjour osv. precis som i verkliga livet (kan för övrigt inte säga det sista utan att tänka på WoW-jocke/Björn Gustavsson #90skid).
 
 
Sist på tur var jag. Eftersom det råder sekretess kring fallen (så att de skall kunna återanvändas till kommande kurser) så kan jag inte berätta så mycket om min patient men är man sist ut så känner man ju lite extra press. Hjärtat slog hårt i väntan på att vår handledare skulle komma in i rummet och ge oss "ambulansrapporten" men väl när patientens öde vilade i mina händer var jag ändå förvånansvärt lugn. Det var givetvis några småsaker som jag glömde men inom 15-20 minuter hade jag fastställt trolig diagnos, stabiliserat patienten och skickat vidare för vidare (och förhoppningsvis livräddande) utredning och behandling och jag kände mig bara så tokstolt över mig själv. Givetvis blir man superstressad om patienten nästan slutar andas, har ett blodtryck som är ruskigt lågt eller som rentav är medvetslös men vi grejade det alldeles utmärkt och vilken otrolig rush det var. Varför får vi inte göra sånt här oftare? Idag har jag (simulerings)räddat liv!



En styck munta

 
Här har ni tjejen som idag kunde checka av Invärtesmedicin II från den oändligt långa kurslistan för läkarprogrammet i Göteborg. Det var länge sen jag var så nervös som jag var inför muntan i diabetesmottagningens konferensrum idag men det gick galant faktiskt och både jag och mina två klasskamrater som gjorde munta tillsammans med mig blev godkända. HALLELUJA!
 
Firade med lyxmiddag beståendes av färdiga köttbullar och spagetti (fint ska det va!) och sitter nu och äter direkt med skeden ur ett Ben and Jerrys-paket framför Netflix. Jag kan konstatera att jag aldrig har varit så duktig på att prokrastinera som jag varit de senaste veckorna. Man måste få ha sina svackor ibland, även som läkarstudent. Som tur är så gick det ju vägen den här gången också och på måndag får det verkligen bli nya tag.
 

Naken på SPA

Ser verkligen så mycket fram emot helgens SPAande. Skall bli extremt mysigt och en välförtjänt belöning efter den gigantiska invärtesmedicinkursen innan det är dags för ny kurs på måndag. Jag kom dock på i förra veckan att man kanske bör ha någon form av halvtäckande klädesplagg när man glider runt där på SPAt, med andra ord en bikini. Bikinin jag hade förra säsongen, och som även fick följa med till Bulgarien, är verkligen hur gammal som helst. Jag tror jag köpte den innan jag blev gravid med Vincent.. och han skall fylla tre i sommar (!!!).
 
Heh, så i lite halvpanik fick jag bege mig till Frölunda torg i slutet av förra veckan och leta efter en bikini, vilket ju inte är det lättaste under vinterhalvåret. Styrde dock mina steg mot New Yorker som inte heller denna gång gjorde mig besviken. Kirrade hem en bikini för 249 pix och passade även på att köpa mig ett par vantar. Kändes som en något udda kombo, haha. Har inte lust att tappa bort fler vantar nu så funderar starkt på att häfta fast dem i jackärmen, som den småbarnsmamma jag är. NU är jag i alla fall redo för bubbelpool och body scrubs!
 



Studielivet före och efter jag fick barn

"Aaah.. jag är så jäkla trött efter en heldag i skolan. Skall gå hem och lägga mig på soffan och titta på Netflix resten av dagen, jag äter väl några mackor till middag.. igen." 
 
"Aaah.. jag är så jäkla trött efter en heldag i skolan. Måste skynda till förskolan och sen direkt hem för att laga mat till hela familjen samtidigt som jag underhåller min 2,5åring. När vi har ätit upp är det tandborstning och pyjamas, busa runt i lägenheten och sedan läggning innan jag ÄNTLIGEN kan landa i soffan."
 
- - - - -
 
"Nä idag mådde jag inte så bra så jag beslöt mig för att stanna hemma och vila så att förhoppningsvis inte den här förkylningen bryter ut."
 
"Ja jag mår väl kanske inte så bra men än så länge har jag i alla fall ingen feber. Jag trycker i mig lite Alvedon och släpar mig till skolan ändå. Om några dagar är det säkert Vincent som är sjuk och då måste jag vabba. Jag har inte råd att missa mer än absolut nödvändigt i skolan."
 
- - - - -
 
"Vad jag har gjort i helgen? Jo vi har väl mest tagit det lugnt. Varit och ätit middag hos mina föräldrar och så pluggade jag en del i söndags."
 
"Vad jag har gjort i helgen? Jag har byggt en koja i vardagsrummet, lekt med bilar, kollat på pippi på rymmen 3 gånger, varit på middag hos mina föräldrar och förskt städa och jobba på vår ständigt enorma tvätthög. Försökte mig på att plugga i söndags kväll men det slutade med att jag somnade."
 
- - - - -
 
"Usch det duggregnar ute. Bästa att skynda mig hem från bussen."
 
"Usch det duggregnar ute. Vi kan väl vara ute en liiiiten stund efter förskolan då eftersom Vincent älskar att hoppa i vattenpölarna. Oups, nu fastnade han i gyttjan med skorna. Varför har jag inte gummistövlar på mig?"
 
Livet med barn alltså. Ingen dag är någonsin tråkig och jag skulle inte byta ut det mot något! Älskade unge :)
 

Hur du får skatteåterbäringen till påsk

Nu kanske jag är sist på jorden att upptäcka detta men jag tänkte ändå dela med mig till de som eventuellt har missat informationen och känner att det är lite extra skralt i kassan. För några veckor sedan fick jag nämligen reda på att man kan få sin skatteåterbäring, som ju vanligtvis trillar in så där lagom till midsommar, redan till påsk. För att göra detta så behöver du skaffa dig en digital brevlåda senast den 1 mars och deklarera på skatteverkets e-tjänst eller i deras app senast den 29e mars (gäller alltså bara de som ej gör tillägg/ändringar). Sen betalas pengarna ut mellan den 5e och den 7e april. Bra va? Att ha en digital brevlåda är dessutom supersmidigt för de som liksom jag alltid runt den 25e springer runt i lägenheten i jakt på förlagda räkningar då många företag väljer att ansluta sig till dessa tjänster så att du kan få dina brev från bl.a. CSN, försäkringskassan och din mobiloperatör digitalt. 
 
Nu hoppas jag bara att det är skatteåterbäring som väntar för mig och inte restskatt. Det hade ju varit surt minst sagt!
 
Mer info om skatteåterbäring till påsk kan du hitta HÄR
 



Släng skiten

Barnet har äntligen somnat och om 20 minuter väntar mello på laptopen. Har en fullkomligt mellovägrande sambo vilket för mig är helt oförståeligt, mello är väl typ obligatoriskt att titta på?! Jag har i alla fall bunkrat upp med lantchips och en av mina tekoppar från indiska med te (som lär räcka i alla fall halva kvällen pga lika stor som ett badkar).
 
Är helt färdig efter dagens rensande som resulterade i en bil helt fullproppad med grejer som Tom körde iväg till soptippen. Känns såhåå befriande att slänga en massa prylar som annars bara ligger och skräpar. Bra också inför morgondagens fikagäster som slipper fundera över varför vi har en trasig tavla, två svarta sopsäckar med oklart innehåll och en ihoprullad matta ståendes precis innanför dörren. Nästa gång får det bli rensning av vårt källarförråd. Lär bli.. svettigt ;D
 
Två tröttisar läser böcker i soffan innan läggdags



Fredagsmys hos päronen

Spenderat min fredag i vår lilla kontorshörna och pluggat. Är verkligen såå nöjd att vi rev ut garderoben och gjorde plats för ett litet skrivbord. När man sitter och pluggar där så finns det inga distraktioner och det är så mysigt på något konstigt sätt att krypa upp i kontorsstolen iförd mjukisar och sippra på en kopp te framför högar med anteckningar och böcker.
 
 
När Tom kom hem från jobbet åkte vi tillsammans och hämtade Vincent och köpte sen med oss semlor på Steinbrenner och Nyberg och åkte hem till mina föräldrar för lite fredagsfika. Deras semlor är verkligen magiska! Tom och Vincent lämnade sedan mig hemma hos mamma och pappa för en grabbkväll hemma och så lite kvalitetstid för mig med mina föräldrar. Det är inte ofta vi bara får hänga precis som på den gamla goda tiden och vi har haft en jättemysig kväll. Mamma gick precis och la sig så nu sitter jag och pappa i soffan och tittar på Skavlan och jag tänkte alldeles strax gå och göra mig en kopp te. Imorgon hämtar killarna mig igen och morgondagen skall ägnas åt storröj i lägenheten. Hoppas att ni alla där ute har en mysig fredagkväll!
 



Rosa sötsaker

Hallå hörni! Hade ni en bra allahjärtansdag igår? Här hemma firade vi inte med något speciellt. Jag och Vincent gick hem och bakade chokladbollar efter förskolan, rosa dagen till ära, och när Tom kom hem lagom till middagen fick jag en ask med geléhjärtan. Om 2 veckor fyller ju Tom år och vi har bokat in en övernattning på SPA då så vi tänkte att vi slår flera flugor i en smäll och firar ordentligt då istället med barnfritt och härligt SPAande.
 
Några droppar röd karamellfärg i pärlsockret och voila! 
 
Jobbandet igår och i måndags gick bra. Det är verkligen extremt lite patienter på akuten nu jämfört med hur det har sett ut den senaste tiden, antagligen på grund av alla skriverier. Jag tycker det är bra att folk inser att det är bättre att söka sin jourcentral eller vårdcentral när de inte är akut sjuka men tror tyvärr inte att detta kommer att hålla i sig så länge. Bristen på t.ex. sjuksköterskor är fortfarande stor och det måste ske en förändring snarast.
 
Nåväl, resten av veckans skall ägnas åt självstudier inför muntan på torsdag i nästa vecka. Nu är det inte långt kvar innan jag kan checka av invärtesmedicin på listan och det känns galet bra! Har sett de nya T6orna på akuten nu när jag har jobbat och det känns så konstigt att se dem där jag var för bara ett halvår sen och veta vilken enorm utveckling de kommer att göra under den närmsta tiden. Älskar läkarprogrammet!!

Söndag

Så har vi nått slutet på ännu en vecka. Nu är jag och Vincent helt friska vilket verkligen känns superskönt med tanke på vilka veckor vi haft med influensa som verkligen klubbade ner oss alla tre. Tom har en del hosta kvar och har lite problem med sin fot vilket gör att han sovit minimalt den senaste veckan men nu håller det på att vända även för honom så förhoppningsvis får vi alla tre vara friska nästa helg då vi planerar att röja ordentligt i lägenheten. Ska bli så skönt att få rensa ut en massa prylar som bara står och samlar damm.
 
Imorgon vankas 2,5 årskontroll på BVC för Vincent och efter det skall jag iväg och jobba. Vi har ju en hel vecka inläsning nästa vecka så jag passar på att klämma in två arbetspass för att kompensera för den ekonomiska katastrofen som 3 veckor med sjukledighet varvat med VAB innebär för vår lilla familj. Nästa år kommer vi förmodligen vaccinera hela familjen för att slippa influensan. Med vår otur lär vi väl åka på världens magsjuka, vattkoppor eller nått annat kul istället men man kan ju i alla fall försöka.
 
 
Nu skall jag krypa upp i sängen och kika på ännu ett avsnitt av How to get away with murder. Såg första avsnittet för bara några dagar sedan och fastnade direkt. Har varit uppe alldeles för länge de senaste nätterna för att vara mig bara för att jag inte kunnat slita mig. Min stora last här i livet är helt klart serier på Netflix. Har ni något tips på en bra serie man bara inte får missa får ni gärna tipsa mig!



Hej då medicinkliniken!

Sista dagen avklarad på VFUn för den här kursen. Det kändes faktiskt konstigare än jag hade trott att lämna sjukhuset och medicinkliniken idag efter att ha sagt hej då till alla härliga människor på avdelningen. Undrar om jag någonsin kommer att komma tilbaks dit? AT i Göteborg är ju i princip omöjligt att få så det kommer väl att dröja ett tag i så fall. Dessutom var det sista dagen tillsammans med vår grupp som hållt ihop en hel termin. Känns rätt märkligt efter att ha umgåtts så mycket det senaste halvåret.
 
Slut på cykling i bitande kyla klockan halv 7 på morgonen.. utan dubbdäck!!
 
Avslutade i alla fall placeringen på topp. Har idag varit med och assisterat vid en pleuratappning (tappa ut vätska från lungsäcken via en nål som sticks in mellan revbenen) och tagit min tredje blodgas (blodprov i handleden), den här gången helt på egen hand vilket gör mig så himla stolt. På eftermiddagen sen hade vi ett seminarie med en av överläkarna på kliniken där vi gick igenom reflektionstexter som vi skrivit om vår professionella utveckling under kursens gång och vi kunde alla konstatera att vi på bara ett halvår utvecklats något enormt.
 
Nu väntar en välförtjänt helg tillsammans med mina favoritkillar och imorgon kommer Toms familj förbi på lite fika vilket skall bli mysigt. Vi skall bara fokusera på att ta igen oss och bli 100% friska inför nästa vecka. Hoppas ni får en mysig fredagkväll hörni :)

Palliation

De allra flesta patienter som hamnar på en medicinavdelning får efter en tids vård återgå till hemmet eller får hjälp att flytta till ett boende som kan hjälpa dem med deras fortsatta vård. Varje dag skrivs behandlade patienter ut och nya skrivs in. Några lämnar dock aldrig avdelningen. För några patienter är sjukhusrummet det sista de ser innan de somnar in efter en kortare eller längre tids sjukdom.
 
På läkarspråk kallas denna vård för palliation (sen fas) eller vård i livets slutskede. Detta innebär att patientens vanliga läkemedel kanske sätts ut och in sätts läkemedel som gör den sista tiden så smärtfri som möjligt. Under min tid på avdelning den här kursen har jag stött på ett flertal palliativa patienter. Många är riktigt riktigt sjuka redan när de kommer in och då känns det på något sätt inte lika svårt att acceptera. Det svåra har varit patienter som jag ena veckan suttit och pratat med och som veckan därpå inte finns mer.
 
Idag har vi fått säga adjö till två av avdelningens palliativa patienter och trots att jag vet att man inte skall ta med sig jobbet hem så känns det lite extra tungt idag. Imorgon kommer nya patienter att ha tagit deras plats i sjukhussängarna. Imorgon kommer avdelningen rulla på som vanligt igen. Idag skänker jag dock en extra tanke till de anhöriga som ikväll går och lägger sig efter en av livets sorgligaste dagar.
 
 



Sista VFU-veckan

Och så var vi helt plötsligt inne på sista VFU-veckan. Vad hände där egentligen? När veckan är slut så har vi en veckas inläsning, 1 dag på simulatorcentrum och en styck munta kvar innan invärtesmedicinen är avklarad. Det känns faktiskt rätt konstigt att det jag kan om invärtesmedicin nu är den grund jag sedan kommer att ha när jag kommer ut och arbetar. Jag kan ju givetvis ofantligt mycket mer nu än för en termin sen men det finns ju sååå mycket kvar att lära. Antar att man mer eller mindre alltid kommer att känna så även som färdig läkare.
 
Tänkte lista några skillnader mellan VFU 1 i början av kursen och VFU 3 som vi har just nu:
 
1. Jag gick ständigt vilse den första veckan och vågade mig absolut inte på några genvägar i kulvertarna -> Jag vet precis vilken hiss, trappa och mystisk underjordsgång jag skall ta för att snabbast möjligt ta mig dit jag ska
 
2. Jag kände inte igen en kotte och hade svårt att veta vilka som var läkare, sköterskor och undersköterskor på avdelningen -> Nu kan jag heja på och skämta med både läkare och sköterskor och man känner sig mer som en i gänget
 
3. Det kändes stort att bli introducerad för patienter som en blivande kollega på ronden -> Nu har jag själv rondat egna patienter med mina "blivande kollegor" som åhörare
 
4. Det kändes otroligt pinsamt att diktera när någon lyssnade och jag kunde sitta med en enda inskrivningsanteckning nästan hela eftermiddagen -> Dikterade häromdan 2 slutanteckningar och en inskrivning på samma eftermiddag och kunde ändå sluta i tid
 
 
 
Sammantaget så känner jag att utvecklingen varit enorm. Jag har gått från att känna mig enbart som en belastning till att vara värdefull och kunna hjälpa till med det dagliga avdelningsarbetet. Jag har dessutom fått förmånen att träffa så fina människor som sliter varje dag för patienterna, trots budgetnedskärningar och personalbrist. Det känns verkligen bitterljuvt att lämna detta som nu blivit vardag och gå vidare. Livet som läkarstudent I guess!



Bosareds kurort

God morgon! Har spenderat det senaste dygnet i Bosared tillsammans med min familj. Vi tar det så lugnt vi bara kan och försöker att kurera oss bäst det går. Vincent och jag är på bättringsvägen medan stackars Tom fortfarande är rätt hängig. Gissningsvis så är det influensan vi har haft med tanke på hur länge vi varit sjuka. Vincent har varit sjuk i 1,5 vecka nu, det måste vara någon form av rekord för hans del.
 
Hur som helst, vi har det verkligen tokmysigt här. Jag kan tycka att det är svårt att slappna av helt och inte göra någonting när jag är hemma men här på landet kan jag fullkomligt varva ner. Här strosar vi alla runt i myskläder och igår förmiddags var jag och Vincent, till hans stora förtjusning, ute en stund och lekte i snön. Jag har dock förlagt mina nästan helt nya vantar så när fingrarna var så kalla att jag nästan trodde att de skulle trilla av fick vi gå in och värma oss framför den sprakande brasan. Alltså bara det, att kunna krypa upp framför brasan med en kopp te och sin lilla goa son med rosiga kinder i famnen. Underbart! 
 

 
Nu vankas det alldeles strax frukost och sen skall vi nog gå ut en sväng igen och kika på grannarnas hästar och busa i snön. Är det någonstans man skall åka för att stressa ner, mysa och bli frisk så är det verkligen hit!



Veckans diagnos: KOL

Kronisk obstruktiv lungsjukdom eller mera känd som KOL är nog en sjukdom som de flesta förknippar med gamla rökare, om man nu ens har hört talas om den. Så vad är egentligen KOL? Du blir nog strax lite klokare då jag idag tänkte bjussa på 5 fakta om denna folksjukdom:
 
1. Den absolut dominerande orsaken till KOL är rökning eller passiv rökning. Sjukdomen kan dock även orsakas av exponering för luftvägsretande ämnen under lång tid och det finns även en liten procentandel som beror på en genmutation.
 
2. Vid KOL blir lungfunktionen sämre och lungan blir svårventilerad vilket innebär att patienterna har svårt att andas ut koldioxiden i lungorna till förmån för ny luft. Detta kallas "air trapping".
 
3. Symtom vid KOL är en smygande debut av andningssvårigheter, trånghetskänsla och pip i luftvägarna och slemhosta som varierar med sjukdomens svårighetsgrad från lättare andfåddhet vid ansträngning till svår andnöd i vila.
 
4. Sjukdomen är kronisk och kan således inte botas. Läkemedel kan dock lindra symtomen och förbättra den drabbades livskvalité.
 
5. Det är aldrig försent för rökare att sluta röka, inte ens vid KOL. Rökstopp är den enda åtgärd som kan hejda den snabba sjukdomsprogressen.
 
Källa: Internetmedicin och KOL.se

Hallå världen!

 
Äntligen ute ur VAB-dimman. Visserligen med en envis torrhosta som hänger kvar och än är inte lilleman frisk. Idag är det dock Toms tur att vara hemma och vi håller alla tummar nu för att han snart blir frisk. Det finns mycket som är positivt med att ha barn när man pluggar men något som dessvärre inte är det är dessa eländiga vintertider då alla miljoner virus vandrar mellan barnen på förskolan vilket innebär sjukt barn och VAB. VAB och nästan 100% närvarokrav är liksom inte kompatibelt med varandra och det är i lägen som dessa som man längtar till ett fast jobb där det faktiskt är helt okej att vara hemma och vara sjuk eller ta hand om ett sjukt barn utan att hela din karriär ställs på sin spets.
 
Idag njuter jag i alla fall till fullo av att:
 
1. Få se dagsljus och röra mig utanför hemmets väggar
2. Få fixa till mig och ta på mig något annat än myskläder (scrubs <3)
3. Slippa se Zack och Quack för sjuttioelfte gången (yep, fortfarande favoriten)
 
Tänk vad knappt en veckas isolering kan göra med en. Kommer dock att sakna att ha min lilla gospelle sovandes i min famn. Det händer ju knappt annars att han ens sitter i mitt knä mer än några sekunder när han är frisk. Nåja, man kan inte få allt här i livet!
 



Årets första bacill

Det är mindre än en vecka kvar till februari, aka VABruari, och nu var det tillslut vår tur att äntra VAB-bubblan. Vi har ändå varit ganska beskonade den här vintern från alla härjande dagisbaciller men då hela Vincents avdelning inklusive fröknarna gick runt med snoriga näsor i början på veckan var det ganska väntat när Vincent i onsdags kväll fick feber. 
 
Dessutom, efter att ha levt två dygn med en liten sjuk koalabjörn kring halsen är det verkligen inte så konstigt att jag själv börjar känna mig rätt kass. Jag går givetvis och hoppas på att det som vanligt skall stanna vid lite rinnsnuva och halsont för min del för att sedan gå i regress eftersom jag påbörjar min sista praktikperiod nästa vecka (=max 1 dags giltig frånvaro), men vi får vänta och se vad det blir av det hela.
 
 
När småbarn är sjuka flyger alla regler gällande skärmtid och sötsaker ut genom fönstret. Jag vet ärligt inte hur många gånger jag sett det avsnitt av Zack och Quack som går på tvn just nu. Försöker att lirka med andra program på Netflix och ibland kan vi kolla på en film en stund men det slutar nästan alltid med att han tröttnar och vill titta på Zack och Quack igen. Vincents aptit är nere i botten och det är svårt att ens få i honom kakor och frukt som han i vanliga fall älskar. Som tur är dricker han bra (antagligen på grund av febern som fortfarande kommer och går) vilket gör att jag inte känner mig något vidare orolig. Det är mest jobbigt att se sitt stackars barn så ynkligt och ledset utan att kunna göra mer än att finnas där för mys och gos i väntan på att immunförsvaret skall göra sitt.
 
Att vara stressad över det faktum att man håller på att bli sjuk är ju dessutom en urusel idé så nu skall jag bädda ner mig ordentigt bredvid Vincent i soffan med en kopp te, en rulle snytpapper, chokladbollar och så ska vi mysa resten av helgen. Måtte vi vara friska tills på måndag!

Nattligt springande

God förmiddag goingar!
 
Sitter just nu i soffan, uppkrupen under en filt och muntapluggar. Påsarna under mina ögon vittnar om en natt som spenderats springandes in och ut ur Vincents rum då han vid 1 fick för sig att det inte var roligt att sova längre och var vaken från och till i ett par timmar. Jag gav tillslut upp försöken att försöka sova mellan allt springande och la mig på soffan i väntan på att Vincent skulle somna om. Vid 4-5 någon gång vaknade jag, lägenheten var tyst och jag kunde tillslut återvända till min säng för att knipa de sista timmarnas sömn innan det var dags att stiga upp. Det var alltså inte ett särskilt svårt beslut att ta om att stanna hemma och plugga idag istället för att gå på dagens föreläsningar.
 
 
Vi är ju så otroligt bortskämda med en son som somnar själv i sin egen säng på kvällarna och som allt som oftast sover nätterna igenom. Han har aldrig varit barnet som vaknar supertidigt på morgonen och man vänjer sig snabbt vid sådan lyx. Jag vet ju att många har barn som långt upp i åren gärna gör morgon innan klockan 6 även på helgerna. Då är det ju faktiskt helt okej med en sådan här natt då och då, även fast jag just nu känner mig som ett vrak och lätt hade kunnat trycka i mig ett ben&jerrys-paket eller två.



Bubblande lyckorus

Det är med en bubblande lyckoruskänsla ända ut i fingerspetsarna som jag kan meddela er att jag klarat invärtesmedicintentan!
 
Som alltid gick pulsen upp i 150 när det plingade till i mobilen och jag fick en notis om att tentaresultaten nu laddats upp på universitetets intranät. Känns så otroligt skönt att ha klarat en av de absolut största tentorna på hela läkarprogrammet och dessutom slippa omtentaplugg nu när energinivåerna inte är speciellt höga. Hade en väldigt intensiv helg med jour, jobb och släktkalas så idag bestämde jag mig faktiskt för att stanna hemma och plugga och ta igen mig en smula. Man ska ju hålla hela vägen fram till sommaren liksom.
 
Några bilder från min helg på sjukhuset!
 
Nu har jag bara en munta kvar men den är jag inte specielt orolig över och sen är det dags för psykiatri. Det är egoboostar som dessa som gör att man känner sig ostoppbar.. i alla fall för en liten stund!



Slaget om neurologiplatserna

I tisdags släpptes gruppindelningen inför de två kommande kurserna Psykiatri och Neurologi. Som jag nämnt tidigare delas klassen in i två delar efter invärtesmedicinmuntan och hälften skall alltså läsa psykiatri och den andra hälften neurologi den första delen av terminen för att sedan bytas av. Jag hamnade i den delen av klassen som börjar med psykiatri. Genast efter att listan var släppt började telefonen att plinga av alla notifikationer från klassens facebookgrupp om att göra byten från den ena gruppen till den andra. Ryktet säger att psykiatrikursen är något slappare än vad neurokursen är (jag har hört både och) och det var en hel del som försökte byta bort psykiatri mot neurologi för att hamna i samma grupp som sina vänner de brukar tentaplugga tillsammans med med hopp om att ha det lite lugnare innan sommaren.
 
Jag å andra sidan är jättenöjd med att få ha psyk först. Är det som somliga hävdar att det är en lugnare kurs så passar det mig alldeles utmärkt då risken att jag missar något viktigt om jag behöver vabba under resterande delarna av vintern (VABruari liksom!!) är mindre. Dessutom skiljer sig psykiatri betydligt mer från medicin än vad neurologi gör vilket kommer vara en skön kontrast till den senaste terminens korvstoppning eller jag menar pluggande ;)
 
Något nervös kan jag inte sticka under stolen med att jag är dock. Hur tar man anamnes på en person med psykos egentligen? Hur uttrycker man sig för att inge framtidshopp hos en person med självmordstankar? Hur hanterar man själv mentalt att se någon som nästan svultit sig till oigenkännelighet? Hur får man patienter att öppna upp sig om det missbruk de i förnekelse lever med? Det kommer onekligen bli en intressant kurs med många lärorika möten och jag hoppas att jag kommer starkare och klokare ut på andra sidan för att i mitt kommande yrke kunna möta dessa patienter med i första anblicken "osynliga" sjukdomar.
 



Veckans diagnos: Reumatoid artrit

Nytt år och dags för årets första diagnos! Tänkte återuppta detta lite smått även om jag kanske inte kan lyckas ladda upp en ny diagnos varje vecka. Bättre lite då och då än ingen alls liksom. Idag tänkte jag dela 5 fakta om RA (Reumatoid artrit):
 
1. RA är en kronisk sjukdom där den bakomliggande orsaken till sjukdomen är okänd.
 
2. Symtomen innefattar (morgon)stelhet, svaghet, svullnad och smärta i en eller flera av kroppens leder.
 
3. Diagnosen ställs genom ett sammanvägande av både sjukhistoria och ledundersökning samt labprover. RF (reumatoid faktor) samt anti-CCP är två antikroppar som ofta förkommer vid RA som man kan titta efter i blodet.
 
4. Förr innebar RA-diagnosen svår leddestruktion och felställningar där de drabbade slutligen hamnade i rullstol på grund av smärta och sjukdomens destruktiva förlopp. Idag finns mycket bra bromsande behandling vilket gör att t.ex. snedställda fingrar som klassiskt setts hos reumatiker är mycket sällsynt idag.
 
5. Behandlingen innefattar smärtstillande, antiinflammatorisk behandling, sjukgymnastik och vid behov även så kallade biologiska läkemedel.
 
Källa: Internetmedicin

År 4

Woop woop, nu kära vänner säger vi hej då till T6 och hej till T7 och mitt fjärde år som läkarstudent! Alltså vaa? När hände detta egentligen? Äntligen känns det som att man börjar komma någon vart i den här utbildningen. Kursbeskrivningen pryds nu av formuleringen Avancerad Nivå istället för Grundläggande Nivå och nog visst känner jag mig som en äkta läkarstudent nu för tiden. Det borde man ju känna med 180 hp (!!) i bagaget och X antal kronor i studieskulder menar jag ;)
 
Terminen inleds med Invärtesmedicin II som knyter ihop säcken med den tredje och sista VFU-perioden, case- och livsstilsseminarier, simuleringsträning och en stor fet munta. Efter det skall min klass delas upp i två och läsa antingen neurologi eller psykiatri för att sedan växla halvvägs igenom terminen.
 
Jag ser fram emot en ny termin. Mycket för att jag är sååå trött på kylan och regnet och bara vill ha vår nununu, men också för att det känns spännande att få testa på lite andra specialiteter än medicin. Dessutom får man ju alltid den där nystarten när nästa kurs börjar då man i alla fall första veckan inte ligger efter med pluggandet. En liten honeymoon innan allvaret drar igång igen. Det kan jag behöva efter den här kursen.
 



Slapphelgen

Slapphelg skulle det bli och slapphelg blev det. Fick igår sovmorgon ända till 11 men när Vincent skulle lägga sig på kvällen sen var jag ändå helt färdig. Inte konstigt egentligen efter denna rätt så galna vecka. Tentaplugg, tenta, hemtenta, jour på akuten och ett avslutande jobbpass på Sahlgrenska i fredags gjorde mig rätt mör om man säger så.
 
Efter att Vincent tagit en liten lur i soffan igår (snacka om uttråkad 2,5åring haha, han har egentligen slutat med att sova på dagen) åkte vi hem till min lillebror som nyss kommit hem efter nästan en månad i Australien. Vi åt mat tillsammans och blev sedan bjudna på lite australienskt godis och ginger beer, allt medan vi fick höra om min lillebrors och hans vänners äventyr borta på andra sidan jorden. De verkade ha haft det toppenbra. Efter några timmar där åkte vi och handlade lite mat och sen raka vägen hem igen. Det var allt vi hittade på den lördagen :'D
 
 
Idag väntar vi besök av Toms syster (och Vincents faster/gudmor) och hennes nya kille Simon så dagens söndagsbestyr består i att dammsuga, städa toaletten och laga tacos. Alldeles lagom tycker jag. Hoppas ni alla får en trevlig söndag, KRAM!

Tentan skriven

Stånk och stön! Känns som jag gått och blivit en riktig surmule de senaste dagarna. Får ursäkta min tråkiga ton. Idag var det äntligen (??) dags för tenta och med en rätt stor klump i magen begav jag mig in mot järntorget och skrivningssalen imorse. Tentan var bedrövlig, I'm not gonna lie. Hade tårar i ögonen hela vägen hem och det kändes bara allmänt pissjobbigt. Som tur var dränktes de eventuella tårarna som letade sig fram i ögonvrån av regnet som trots att jag stod under tak och väntade på bussen ändå lyckades landa på mig pga orkanvindar som hur jag än stod alltid lyckades blåsa rakt mot mitt ansikte??!
 
Väl hemma så gick jag lugnt och metodiskt igenom alla tentafrågor och jämförde med facit som vi fått med oss efter tentan och då blev jag i alla fall lite lugnare. Rättar föreläsarna som jag rättade idag så kommer jag klara mig vilket gjort att jag känt mig betydligt mer avslappna resterande delen av dagen. Hade varit bedrövligt om jag inte gjorde det med tanke på hur mycket jag pluggat denna gången. Nåväl, det får vi reda på om några veckor och tills dess skall jag inte ägna tentan mer energi.
 
Firar avklarad tenta med Netflix (Jane the Virgin såklart!) i sängen, all by my self. Underbart! (och förtränger för en liten stund att jag skall skriva hemtenta i klinisk farmakologi imorgon)
 
Jordgubbar för 20 kronor asken åkte snabbt ner i kundvagnen vill jag lova, mvh jordgubbsberoende_93



Den senaste veckan

Antal flashcards gjorda:
2 miljoner... minst!
 
Antal förbrukade tepåsar:
Hur många är det i ett paket? Köpte ett nytt paket i tisdags och det är typ 3-4 påsar kvar nu??!!
 
Antal besök på toaletten pga överkonsumtion av te:
37 typ
 
Antal gånger jag duschat:
1 (tror jag)
 
Antal gånger jag fått påminna mig själv om att jag egentligen inte tycker om att hänga tvätt utan bara gör det för att komma undan plugget:
3
 
Antal dagar jag faktiskt lämnat lägenheten:
4
 
 
Antal timmar jag önskar att jag kunde sova just nu:
72
 
Det slår mig varje gång hur bisarrt det är med detta tentapluggande. Plötsligt kan man gå 4 dagar i samma mjukiströja, inte se solljus på 2 dagar, tycka att hushållssysslor är det roligaste som finns och under den tiden mata hjärnan med info som den säkerligen inte vet var den ska göra av. Min hjärna är mos och huvudvärken var imorse ett faktum (kan ha berott på att jag blev nockad av en viss liten 2,5 åring inatt också men låter inte lika dramatiskt). Kämpa kämpa på Alice! Bara några dagar kvar nu, ge inte upp hoppet ännu.
 
 



Tentapluggstider

1 vecka kvar till tenta och pluggat börjar kännas en aningen segt. Min rosa överstrykningspenna håller liksom på att ta slut av allt överstryckande i vår älskade medicinbok, det har nog aldrig hänt mig tidigare. Jag tycker det är det mesta jag läser just nu är så intressant och det känns otroligt häftigt att man kan få plats med så mycket kunskap i ett litet huvud. Däremot så tar det emot att trycka in så pass mycket som jag försöker göra inför en tenta på bara några veckor. Mycket kunde jag väl givetvis sen tidigare under kursen men när det är tentaplugg inser man hur otroligt många detaljer det finns att lära sig och det är inte alldeles lätt att både trycka in det och sen försöka hålla det på plats där inne. Se nedanstående GIF för illustration av mitt huvud just nu:
 
 
Jag försöker i alla fall så gott jag kan att hålla kvällarna fria så jag inte blir fullkomligt tokig. Igår innebar ledig kväll att klippa och såga ner julgranen som verkligen inte ville ge sig utan kamp. De ser så oskyldiga och vackra ut när de står där men AJ vad de kan stickas! Som belöning för ett gott arbete när golvet var dammsuget på alla miljarder barr mös Tom och jag i soffan framför en film och åt nachos. Finfina grejer det!
 
 
Nu skall jag sluta prokrastinera och hänge mig åt de inflammatoriska tarmsjukdomarna en stund innan jag stänger butiken för idag. Oh härliga tentapluggstider!



Datastrul och nyårsbilder

Hej på er! Jobbandet gick finfint igår bortsett från en del behörighetsstrul som tog de inledande 40 minuterna av mitt arbetspass i anspråk *suck*. På sahlgrenska används journalsystemet Melior som kanske inte är helt poppis bland personalen som jobbar med det. Efter en hel sommar med journalskrivning kan jag mycket väl förstå varför då det är en hel del saker som inte fungerar helt optimalt.
 
Bland annat så kan jag inte ha dubbel behörighet och jobba både som sekreterare (kunna skriva) och som läkarstudent (kunna diktera) utan jag måste inför varje arbetspass eller praktik som jag går från den ena eller den andra rollen ringa till en systemadministratör som kan ändra mina behörigheter. Givetvis jobbade ju inte någon sådan på nyårsdagen så efter mycket snokande och ringande slutade det med att jag fick skriva på min kollegas inlogg. SÅ irriterande!
 
Hade glömt hur kallt det är nere i källaren // Nyårsdagssnask som sällskap 
 
För övrigt gick det i alla fall bra och jag kom snabbt in i jobbet igen. Det är märkligt hur mycket kortkommandon som bara sitter i fingrarna egentligen. Ett oranget larm hann jag springa på dessutom vilket var alldeles lagom. Inga seriekrockar på grund av bakfulla nyårsfirare alltså vilket kändes rätt skönt.
 
Nu var det ju egentligen inte alls detta jag tänkte sriva om utan jag hade tänkt hålla mitt löfte och dela med mig av lite bilder från nyår. Skrev ju lite om det igår och vår kväll blev mer än lyckad. Blir lite extra glad när man trots småbarn ändå kan bjuda hem sina barnfria vänner och ha en rolig kväll tillsammans. Vincent älskar dessutom våra vänner som han snabbt engagerar i bus och lek så fort vi ses vilket vi föräldrar verkligen uppskattar. Nåja, nu var det slutbabblat. Här kommer bilderna:
 
Finaste nyårskillen med fluga och hängslen i guld
 
Vincent, Michaela och Alice hade mycket intressant att prata om tydligen
 
Inget kort på förrätt och huvudrätt men här är efterrätten: Chokladfondant med hallonsky och gräddglass med chokladkross
 
Nyårsbingo och lite rosé när barnet tillslut har somnat
 
Lite matkoma i soffan innan vi drog fram Cards Against Humanity
 
 
Och så avslutar jag med den obligatoriska gruppbilden från nyår 2016/2017. Tack Jakob, Michaela, Johannes och Alice för att ni ville komma och skåla in det nya året med oss!

1a januari

Gott nytt år på er alla underbara människor som trots brist på inlägg den senaste tiden kikar in här, det gör mig så otroligt glad skall ni veta!

Vår nyårsafton var verkligen toppen. God mat, trevligt umgänge, bingolotto och sällskapsspel fram till tolvslaget som vi sedan spenderade i dörröppningen i skydd från duggregnet blickandes ut över en himmel fylld av fyrverkerier. Fantastiskt! Kan faktiskt nästan lova er lite bilder från kvällen så fort jag får lite tid över eftersom jag blev löjligt stolt över årets nyårsdukning och dekor. Man måste väl få skryta lite ibland??
 
Nu står jag i alla fall vid busshållplatsen och väntar på bussen in till sjukhuset för årets första jobbpass. Det var att bra tag sen jag var inne och jobbade sist så det ska bli jättekul.
 
Visst är det något speciellt ändå med årets första dag. Som att vända blad och ha ett helt tomt ark framför sig att fylla med färgsprakande innehåll. Det är ju inte för intet som folk avlägger nyårslöften liksom. 2017, bring it on! Vem vet vad som väntar oss?!
 
 



Byebye julen

Hoppas ni alla haft en fin jul! Det har jag i alla fall haft om än dock lite intensiv. Vi har ju varit både i Stenungsund och i Bosared så det har blivit en hel del bilåkande. Dessutom är det rätt trist att leva med en resväska där man måste ha packat med allt nödvändigt för flera dagar framåt, särskilt när man har barn. En mysig högtid där man får träffa hela tjocka släkten men nu är det faktiskt rätt skönt att den är över för i år ;)
 
 
Jag kanske kan berätta lite mer om vår jul om någon dag eller så men jag vågar inte lova någonting eftersom jag nu gått in i tentapluggs-mode. Hela internmedicinkursen skall nu pluggas in på 2 veckor och jag är fast besluten om att klara detta trots att tankarna gärna vandrar iväg mot nyårsdukning och annat fix inför lördagens nyårsfirande med våra vänner. Till hjälp använder jag mig av alla mina studieknep (som ni hittar samlade under kategorin Pluggtips) och försöker hitta en bra balans mellan plugg och att vara med Tom och Vincent som ju har jullov.
 
Givetvis är tentatoffsen på huvudet och myskläderna på och på bordet står en rykande kopp te som håller mig vaken och alert. Inför den här tentan känner jag mig verkligen taggad och trots stress har inte någon tentaångest infunnit sig, ännu. Jag tröstar mig med att jag vet att jag inte är ensam om att sitta i mellandagarna och plugga i alla fall. Lycka till med tentaplugget hörni. Vi grejar detta!