Charlies rum

De senaste veckorna har jag som jag nämnt tidigare haft ett litet kvällsprojekt. Tom flyttade ju in Charlie i hans blivande sovrum och det kändes så tråkigt att bara ha hans säng stående där i ett tomt rum så vi bestämde oss för att fräscha upp rummet med lite ny färg på väggarna och inredning. Tom har låtit mig göra det mesta den här gången vilket varit lite kul för självförtroendet men jag har haft en del värk i axlar och armbåge efter många kvällars, slipning, spackling, maskering och målning eftersom min kropp är ganska ovan vid den typen av arbete.
 
Nu är det i alla fall klart så när som på att lite tavlor och nån hylla som skall upp och så. Det blev väldigt mysigt och nu känns det inte lika jobbigt att låta Charlie sova där inne (inte för att han bryr sig det minsta, men ändå!). Han har dessutom fått en egen byrå för sina kläder så nu slipper han dela garderob med Tom. Här kommer lite före- och efterbilder från mobilen. Skall försöka ta lite bättre bilder när allt är 100% klart med kameran men så länge får dessa duga.
 
 



Trubbigt och skarpt våld

Idag påbörjade vi delkursen i rättsmedicin. Det var faktiskt ovanligt mycket folk bänkade på föreläsningen idag efter den skrala skara som lyckats ta sig till skolan för föreläsningarna i arbets- och miljömedicin den senaste veckan. Antagligen kände väl de flesta som jag att det var lite uppfriskande med något helt nytt som vi inte läst om förut. Bullerskador och asbestorsakad luncancer i all ära men AMM är nog inte riktigt min specialitet.
 
 
På förmiddagen hade vi en genomgång av lite juridik, hur man skriver ett rättsintyg och hur man bäst dokumenterar skador i journalen med text och bilder. Sen gick vi igenom olika skador som kan uppkomma av mekaniskt våld med mer eller mindre obehagliga bilder för att demonstrera. Rättmedicin är ju något som blivit rätt så förskönat på tv och film och det är ju inte jättemycket som stämmer med verkligheten tyvärr. Det här med att kunna se gärningsmannens position i förhållande till offret eller att veta exakt vilket vapen som användes t.ex. är oftast inget som man med säkerhet kan säga och lik i verkligheten ser ju tyvärr inte alls ut som lik på film.
 
 
På eftermiddagen sedan fick vi sitta i grupper och diskutera kring olika fall och både öva på att beskriva olika skador samt fundera över vilka våra skyldigheter, möjligheter och rättigheter är som läkare i olika misshandelssituationer. Det är faktiskt mycket klurigare än man kanske kan tro att förstå när man får bryta sin sekretess och tystnadsplikt gentemot patienten och när man inte får det.
 
Imorgon skall vi på likvisning i bårhuset. Låter ju lagom obehagligt men jag tänker att det ändå nog är nyttigt att se. Det är ju inte alls säkert att jag någonsin får den möjligheten igen. Så är det faktiskt med mycket på läkarprogrammet. Vi har en väldans tur att få se så mycket ovanliga saker och det gäller att passa på för när man väl jobbar sen så har man varken möjligheten eller tiden att få se hur en strålbehandling går till, vara med på en embolektomi (drar ut en blodpropp ur blodkärl i hjärnan via ett större blodkärl) eller få se hur det går till när en patient får bloddialys om man inte jobbar specifikt med just det. Lyxigt tycker jag att få chansen att få en inblick i så pass många olika specialiteter innan det är dags att välja vad man själv vill specialicera sig till.

Ullared, dop och fars dag-firande

Borta bra men hemma bäst! Ja, det slog mig idag att det nog är första gången sen vi flyttade hit som det verkligen känts så. Så otroligt skönt att få komma hem till vårt hus efter en helg i Bosared. Det har varit en lång process att bo in sig här och byta ut känslan av att ha flyttat in alla sina grejer i nån annans hus till att verkligen känna sig hemma. Mycket är nog tack vare att vi gjort om en hel del sen flytten i maj och att vi fått möjlighet att sätta vår prägel på huset. Inte hade jag väl kunnat tro att det skulle dröja ett halvår innan jag skulle få känna mig 100% hemma men så har det varit väldigt känslomässigt för mig att byta ut allt det gamla mot allt detta nya och det har helt enkelt behövt ta lite tid.
 
Men nog om det nu. I helgen har vi hunnit med en trip till Ullared, gå på dop av barnens syssling och firat fars dag hemma hos min mormor och morfar. Jag som hade tänkt plugga lite i helgen har inte ens hunnit ta fram böckerna men det är väl tanken som räknas, right?! :P
 
Vi började i fredags med trippen till Ullared som blev lite spontan och också ganska dyr. Fick köpt en hel del nödvändigheter så som ytterkläder och julklappar så det var ju inte direkt pengar slängda i sjön men det känns ju i plånboken att lägga en så stor summa på ett och samma köp.
 
 
Så på lördagen var det dags för dop. Jag hittade en sjukt snygg klänning på Gekås som jag hade på dopet och som verkligen satt som en smäck. Jag har haft väldigt svårt att hitta kläder jag känner mig snygg i nu det senaste så jag blev verkligen positivt överraskad att jag hittade den. Dopet var så fint och jag satt som vanligt och försökte hålla tillbaks tårarna när solisten sjöng de där förbaskat snyftiga sångerna om barn som livets största gåva (alltså varje gång!!). Efter dopet bjöds det på lunch och dopfika.
 
 
Idag har vi firat fars dag som de flesta andra. Först firade jag och barnen Tom med frukost på sängen och paket, sen firade vi min pappa och tillsammans åkte vi sedan hem till mormor och morfar och hade fars dag-fika med ostkaka, kakor och bullar. Charlie fick smaka grädde på sked från sin gammelmorfar och ögonen blev stora som tennisbollar samtidigt som han bara fortsatte att gapa efter mer, haha. Efter fikat begav vi oss slutligen hemåt och nu skall jag bara skriva klart här innan jag borstar tänderna och kryper ner i sängen. En hektisk men härlig helg må jag säga men nu skall det bli bra skönt att få sova i min egna säng!
 


Lyx för en läkarstudent

Denna veckan startade med en tvådagars ledarskapsutbildning på konferenscentrum Wallenberg på medicinareberget. Det blev rätt långa dagar fyllda av föreläsningar med tid för reflektion kring teamarbete och ledarskap men som lättades upp en hel del med att universitetet bjöd på fika och lunch. Riktigt lyxigt för oss studenter som är vana vid att släpa med oss matlådor, bananer och kaffetermosar fram och tillbaks till skolan var eviga dag.
 
 
Vi var nog många studenter som var överens om att en dag nog hade räckt gott och väl då det blev lite mycket repetition och återkommande diskussioner kring liknande ämnen, men det är nog ändå väldigt nyttigt att lära sig mer om detta då vi kommer att få utöva ledarskap i vårt framtida yrke redan från start. Som exempel kan tas att leda en rond på avdelningen eller så kan det vara att förmedla handläggningsplan till teamet på akuten.
 
Vi fick bland annat lära oss att all feedback inte är bra feedback och att det snarare kan ha negativ inverkan på en persons utveckling om den ges på fel sätt. Det är t.ex. viktigt att ge feedback som är konstruktiv och att den aldrig är riktad mot person utan på situation/handling. Givetvis blev vi bombade med en hel del annan information också men just nu är jag för trött för att komma på något bra exempel. Ögonlocken känns väldigt tunga just nu så det är nog dags att släcka ner här. Tar nog inte många sekunder innan jag somnar ikväll. Jag längtar verkligen till helgen då vi skall åka till Bosared och förhoppningsvis kan jag få chansen att sova ut eller ta en middagslur för att återhämta lite energi inför nästa vecka. Det märks helt klart att det tar på krafterna att få ihop vardagspusslet just nu. God natt hörni så hörs vi!

Två nya projekt

Sitter just nu i sängen med datorn i knät med en sovande liten bebis tätt intill. Charlie sover ju sen länge i egen säng egentligen och sen ett par veckor tillbaka har han fått flytta in i sitt rum. Nu håller vi dock på att fixa i ordning lite lätt inne i hans rum så därför får han sova mellan oss några nätter innan han kan flytta tillbaks in dit igen. Jag tycker det skall bli jättemysigt att få ha honom alldeles tätt intill medan Tom inte är lika övertygad. Det blir ju aningens trångt i sängen och Tom gillar att snurra runt en del när han sover medan jag är en sån som ligger helt still.
 
 Throwback till när C sov många av sina sovstunder så här! Saknar detta myset något enormt *storbölar*
 
Bara av att få sitta här i mörkret och lyssna på hans små andetag gör mig lycklig ända in i själen. Hade jag fått bestämma hade han gärna fått sova mellan oss ett bra tag till men vi får nog alla bättre sömn av att sova i våra egna sängar egentligen. Flytten till eget rum var på Toms initiativ och jag tycker att det har funkat jättebra men det har nog mycket med att göra att Tom tar de flesta av Charlies uppvak nu när jag går i skolan. Han får springa fram och tillbaks några gånger varje natt men än har han inte föreslagit att flytta tillbaks spjälsängen in i sovrummet igen så jag antar att han tycker att det är okej han med.
 
Nu hade ju jag inte alls tänkt att detta inlägget skulle handla om var Charlie sover utan jag hade tänkt visa er resultatet av helgens stora projekt. Tom och vår kompis Johannes har nämligen bytt vår ytterdörr (!!). Den nya dörren, som har stått någon månad i förrådet i väntan på upphängning, är verkligen sååå fin och precis som jag ville ha den. Nu hoppas vi kunna göra klart resten av hallen lagom till jul. Efter att dörren kommit på plats igår kom även Johannes sambo Anna hem till oss och så lagade vi middag ihop och spelade spel hela kvällen. En jättemysig kväll helt klart.
 
 
Nä nu tror jag minsann jag skall ta och släcka ner här och göra tidig kväll för att ladda inför en fullproppad skolvecka. Sov gott!



För lite tid

Är det bara jag som tycker att dagarna är på tok för korta? Jag hinner inte med allt som jag skulle vilja göra under dygnets vakna timmar. Dagarna går verkligen i ett. Just nu ser en typisk dag ut ungefär såhär:
 
Går upp ca 6.45 och gör mig i ordning för dagen. Börjar jag lite senare fixar jag lite frukost och sätter mig framför datorn med den och pluggar en stund innan det är dags att åka men annars äter jag frukost i köket och packar ner matlåda, mellis, skolmaterial och bröstpump i väskan och cyklar iväg mot tåget.
 
 
Under dagen har jag ju som jag skrev i gårdagens inlägg varierande upplägg med föreläsningar, seminarier, grupparbeten, studiebesök etc. Lunchen intas oftast i sällskap av min fd kursare Emelie som gör sitt examensarbete på berget där vi just nu håller till. Allt som oftast slutar jag mellan 15-16 och tar buss, tåg och cykel hem.
 
Landar hemma mellan 16-17 och då har Tom oftast gjort eller påbörjat middagen som vi äter tillsammans och sen försöker jag att ladda om energin och umgås lite med barnen innan vi påbörjar läggningen strax innan 7. Idag blev det pussel på vardagsrumsgolvet med Vincent och en mysig amningsstund med efterföljande bus med Charlie. Vissa dagar somnar båda barnen samtidigt men Charlie kan ibland vara uppe en timme extra och då sitter vi oftast och myser med honom i soffan. 
 
 
Vid 7.30-8 sover förhoppningsvis båda barnen och jag och Tom plockar i ordning lite hemma och sen kanske vi tittar på något serieavsnitt eller så sitter vi på varsitt håll med tv/dator. Ibland passar jag på att plugga lite till, besvarar mejl eller fixar med annat pyssel som jag ju inte hunnit med under dagen. Vips så har klockan slagit 22 och det är dags för mig att gå och lägga mig för att orka gå upp 1-2 ggr under natten och amma och sen ringer klockan igen vid 6.40.
 
Jag hade verkligen önskat att jag lyckades få in lite träning i mina vardagsrutiner och att jag liksom inte behövde välja en sak som jag hinner innan jag måste gå och lägga mig. När jag var föräldraledig så hade jag ju givetvis fullt upp för det mesta med barnen men speciellt när Vincent var i skolan hann jag ju med en hel del annat också. Nu känns det nästan som att jag får skriva en lista på saker jag vill/måste göra och välja ut en varje kväll eftersom varken tiden eller energin räcker till. Ser verkligen fram emot helgen på ett helt annat sätt nu och njuter verkligen av den stunden jag får varje dag med Tom och barnen. 
 
 
Men än så länge är ju allt väldigt nytt och vi kommer säkert in i vardagslunken lite mer om några veckor. Det är ju trots allt väldigt kul att ha kommit igång med studierna igen. Däremot får man verkligen hålla tungan rätt i mun så att man inte sätter för höga krav på sig själv, särskilt inte så här i början. Jag tycker det är fantastiskt att få möjligheten att se situationen ur Toms perspektiv nu när vi har ombytta roller och jag tror att det kommer leda till att jag bara njuter av föräldraledigheten ännu mer nästa sommar.

Vad är samhällsmedicin?

Fick en fråga i förra veckan om jag inte kunde förklara vad begreppet samhällsmedicin innebär och eftersom det hela var ganska oklart för mig också fram tills för bara några veckor sedan så tänkte jag försöka mig på att förklara begreppet i ett eget inlägg.
 
Samhällsmedicin är ett samlingbegrepp som innefattar hälso- och sjukvård som sker utanför sjukhusen, alltså ute i samhället. Till detta hör givetvis vårdcentralerna men också t.ex. företagshälsovård och försäkringsmedicin. Vår kurs består av 5 delkurser:
 
- Socialmedicin (hit hör t.ex. försäkringsmedicin, epidemiologi och även kunskapen om hur det sociala påverkar individer och samhällets hälsa och hur man förebygger ohälsa i samhället)
- Arbets- och miljömedicin (företagshälsovård och kunskap om hur miljö- och arbetsplatsfaktorer påverkar vår hälsa)
- Rättsmedicin
- Allmänmedicin (vårdcentral)
- Geriatrik (äldrevård som ligger utanför sjukhus som hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende)
 
Ett ganska brett område helt klart och tidsvis lite svårgreppbart. Vi har allt ifrån föreläsningar om luftföroreningar och global hälsa till seminarium i sjukintygsskrivning och studiebesök på olika organisationer som t.ex. stöttar människor som blivit utsatta för våld i nära relationer eller bedriver daglig verksamhet för folk med funktionsvariation. Hittills har föreläsningarna varierat en hel del i kvalité (föreläsningen igår om organisering, styrning och prioritering i vården får INTE någon topplacering direkt) och vi har en hel del seminarium, rapporter och grupparbeten som skall göras under kursens gång utöver föreläsningarna som behandlar de 5 olika områdena.
 
Något trött läkarstudent kanske!?
 
Efter att tentan är skriven avslutar vi kursen med en 2 veckor lång vårdcentralsplacering där vi skall öva på att framförallt avsluta en konsultation. Hittills när vi haft egna patienter har vi tagit anamnes (sjukhistoria) och status (undersökning) för att sedan gå ut till vår handledare och diskutera vidare handläggning och sedan oftast gå tillbaks in till patienten tillsammans med läkaren för att informera patienten tillsammans. Nu är det alltså dags för oss att hålla en konsultation från början till slut och träna på det ack så viktiga momentet att ta beslut om vad som skall göras och förklara detta begripligt för patienten. Jag ser jättemycket fram emot den placeringen och hoppas att det skall bli två lärorika veckor som gör att jag känner mig ett steg närmare att faktiskt vara "riktig" läkare.
 
Efter den kursen är jag nämligen klar med termin 9 och kan (även fast jag inte kommer att göra det) söka en underläkartjänst och jobba som läkare. Är inte det lite häftigt ändå? Mina kursare har hudkursen kvar men den läste jag ju som höggravid så jag får 4 veckor ledighet över jul vilket ju inte är fy skam. 
 
Men nu skall jag inte sväva iväg i drömmar och tankar om min framtida yrkesroll. Hoppas att ni blev lite klarare av min förklaring om vad samhällsmedicin innebär. Tveka inte att ställa en plfråga om det är något som fortfarande är lite oklart!


Halloweenfest, examensarbete och ett besök på akuten

Herregud vad mycket bollar jag hållt i luften samtidigt de senaste dagarna! Igår hade vi halloween-/inflyttnings/25årsfest hemma hos oss som blev fantastiskt lyckad. Under veckan har vi alltså förberett inför denna med planering av mat och inköp, städning, dekoration, utklädnader m.m. Barnen sov över hemma hos sin mormor och morfar och det hela hade gått jättebra enligt dem trots att båda barnen fortfarande är lite hostiga. Det var första gången som jag lämnade bort Charlie över natten så jag var helt klart lite nervös men det är ju jättehärligt att det funkat så bra för alla.
 
 Har ingen helkroppsbild på mig men jag var passande nog utklädd till kossa!
 
Under veckan har jag dessutom varit i kontakt med perinattallaboratoret på Östra sjukhuset angående vårens examensarbete. I fredags var jag där på möte och fick presenterat för mig lite olika projekt så det känns jättespännande. Jag som varit så nervös och stressad över att fixa detta tycker att det känns som en enorm tyngd faller från mina axlar. Perinatallaboratoriet driver forskning om graviditet, fosterdiagnostik och förlossning vilket jag ju tycker är väldigt intressant så förhoppningsvis blir det en givande vårtermin.
 
Utöver dessa två stora händelser har jag ju påbörjat en ny kurs med massvis med nya grejer att lära sig och barnen har, innan vi ens hunnit bli helt friska, snappat upp ännu en förkylning. Vincent (och Tom) var inne på akuten en gång till i veckan med andningssvårigheter så vi var lite oroliga över att vi skulle behöva ställa in festen men utöver hostan har han varit pigg och sitt vanliga spexiga jag. Och tur är väl det, för den som hade blivit allra mest besviken hade ju varit Vincent om han inte fick komma och sova över hos mormor och morfar som han sett fram emot hela veckan.
 
Som sagt, lite mycket att tänka på de senaste dagarna men nu hoppas jag att veckan som kommer blir lite lugnare. I veckan skall jag försöka bestäma mig för vilket av de fyra projekt som de la fram som jag är mest intresserad av och till helgen kommer en vän till oss och skall tillsammans med Tom påbörja projektet att byta ytterdörr. Så kul! Nu är det nog dags för mig att göra mig i ordning och åka iväg till skolan. Ha en trevlig måndag hörni!

Samhällsmedicin och en omtenta

God förmiddag!

Har just avslutat en förvånansvärt intressant föreläsning om socialtjänsten och läkarens ansvar. Det är som vanligt olidligt kallt i föreläsningssalen och tet är uppdrucket sen länge. Tycker fortfarande det är alldeles för tidigt med föreläsning redan kl 8 på morgonen. Hjärnan är liksom inte vaken.

Samhällsmedicinkursen är alltså officiellt igång och föreläsningarna hittills har verkligen varierat i kvalité. Nu börjar snart en föreläsning om försäkringsmedicin och jag vet inte om jag är supertaggad, haha. 


Idag kom resultatet för geriatriktentan och trots att jag hade över 66% (godkäntgräns) totalt sett så blev jag ändå underkänd då man behövde ha 50% på alla delar (kuggade del 3 som var den mest flummiga av de alla). Så typiskt! Inte så konstigt kanske med tanke på förkylning och sömnbrist men det hade ju känts skönt att kunna checka av den och gå vidare med samhällsmedicinen.

Jaja, en helgs plugg så lär omtentan vara en piece of cake. Nu skall jag lägga bort telefonen och fortsätta med nästa föreläsning. Önskar er alla en finfin onsdag!



Tips inför placering på avdelning

Det allra bästa på utbildningen är att få komma ut på praktik. Då får man äntligen ett litet provsmak på livet som färdig läkare och ett hum om vad sjuttsingen en sjukhusläkare gör om dagarna. Här nedanför har jag listat mina 5 bästa tips på saker att tänka på när man går ut på avdelningspraktik för första gången. För min del var det medicinkursens 6 veckor som jag hade allra störst nytta av de här.
 
1. Kom i tid. Och då pratar jag inte om att komma i tid så att jag hinner byta om lagom till att ronden skall börja utan jag kom i god tid, tog mig en kopp te och satte mig vid datorn för att läsa på patienterna i lugn och ro. På så sätt kunde jag hänga med på ett helt annat sätt när vi rondade och visste vad som hänt under natten med patienterna. Det låter kanske fruktansvärt onödigt men detta är på riktigt mitt allra största tips. Att vara väl förberedd är A och O inför alla inlärningsmoment och jag kunde känna att jag verkligen bidrog till arbetet på avdelningen och hänga med i diskussionerna på ronderna. (Detta var på den tiden då Tom kunde lämna på förskolan på morgonen dock. Nu för tiden börjar han tidigare och då är det såklart svårt att få till men jag håller ändå på att förberedelser vid ffa längre avdelningsplaceringar är superviktigt)
 
Här satt  jag många mornar uppe på medicinadministrationen med en macka och en kopp te
 
2. Hälsa på alla. Sköterskor och undersköterskor kan visserligen vara stressade på avdelningarna men de är allt som oftast helt ofarliga och bits väldigt sällan ;) Vi är generationen som skall slå hål på vi och dom-tänket inom vårdens olika yrkeskategorier och jag lovar att din placering blir så himla mycket trevligare om folk hälsar glatt på dig när du kommer istället för att du smyger fram i korridoren stirrandes ner i golvet för att undvika ögonkontakt. Sitt gärna någon gång med sköterskorna i fikarummet med och bonda lite, det brukar vara både uppskattat och trevligt.
 
3. Våga! Åh så jobbigt det är att kliva ut ur bekvämlighetszonen men vågar man inte så lär man sig heller aldrig något nytt. Är det någon som behövs tas en blodgas på så skall du inte tveka. Det kanske är enda gången du får möjligheten att få träna på det? Så länge du har handledning så är det inte mycket som kan gå fel.
 
Känslan när man sätter sitt livs första PVK eller dikterar sitt allra första diktat!!
 
4. Ta för dig på ronden! Det är jobbigt att känna att man är till besvär för patienten men du är på avdelningen för att lära dig och då måste du få chansen att se, höra och känna så mycket som möjligt. Har patienten ett blåsljud på hjärtat så skall du lyssna på det, trots att överläkaren, ST-läkaren och underläkaren redan gjort det. Kanske kan du vara snabb och lägga på stetoskopet samtidigt som någon annan? Kläm på underben, lyssna på lungor, känn på magar.. det är på detta sätt du bygger din referensram om vad som är normalt och onormalt vilket du kommer att behöva när du står där själv på akuten som AT-läkare. Finns det inte tid på ronden kan du alltid gå tillbaks senare under dagen när du har en lucka och inget att göra. De flesta patienter har det väldigt långtråkigt när de ligger inne och har inget emot att du undersöker dem igen och pratar lite med dem.
 
 
5. Ställ frågor! Passa på att ställa frågor om det är något du inte förstår till läkarna du går med (eller annan personal för den delen). De sitter inne på så fantastiskt mycket kunskap och äntligen kanske du kan få grepp om det där luddiga som föreläsaren sa med ett konkret patientfall att relatera till. Inga frågor är för dumma och faktum är att det är ganska sannolikt att du någon gång får en fråga tillbaks som du kan svara på. Vi läkarstudenter som precis läst kursen sitter oftast inne på mycket färska teoretiska kunskaper. 
 
Har ni några bra tips inför sjukhuspraktik eller praktik i största allmänhet? Fler yrkesgrupper än läkare får mer än gärna svara!






Geriatrik och den evighetslånga läkemedelslistan

Så var första veckan tenterad och klar. Ja vad ska man egentligen säga om geriatriktentan?? Det hela målades upp som ett enkelt läxförhör och de flesta i klassen var nog överens om att det inte skulle vara några problem i och med att kursen bara är på 1,5 hp men de flesta såg precis lika förvirrade ut efter tentan som jag kände mig.
 
Tentan var uppdelad i tre delar och man var tvungen att ha minst 50% rätt på alla delar och 66% totalt på tentan för att bli godkänd. Det var många som efter lite diskussion kunde konstatera att sista delen om demens med märkliga multiple choice-frågor där flera svar alternativt inga svar alls kändes rätt inte gått särskilt bra. Att skriva om en sån här tenta är ju dock inte hela världen men ändå lite trist att inte kunna ta fredag och känna att man nilat första tentan efter mammaledigheten.
 
I onsdags och torsdags var vi som sagt ute på avdelningarna och fick tilldelat patienter som vi sedan skulle presentera kring olika teman på seminarium på eftermiddagen. Det var en sån härlig känsla att få dra på sig landstingspyjamasen igen trots att helvitt, som vi läkarstudenter uppmanas bära, inte är min favvokombo.
 
 
Bäst gillar jag helblått eller helgrönt (som man har på kirurgen) eftersom de blåa och gröna byxorna har dragsko i midjan till skillnad från de vita byxorna som har knapp och noll resår what so ever. När jag läste hud i slutet av graviditeten fanns det bara vita byxor i klädförrådet så då fick jag ta en extra stor tröja för att dölja gylfen och de eventuellt skymtande trosorna. Skåda årets snyggaste magbilder här: 
 
 
Förutom Etik- och CGA-seminarium (Comprehensive Geriatric Assessment, om det gör er något klokare?) så hade vi på fredag förmiddag även ett läkemedlesseminarium vilket jag faktiskt tyckte var höjdpunkten på veckan. Där fick vi presentera patienter från avdelningarna med en mer eller mindre komplex läkemedelslista och tillsammans i gruppen göra en så kallad läkemedelsgenomgång- Därtittar man bland annat på läkemedlens indikation (varför patienten har läkemedlet), interaktioner (är läkemedlen lämpliga tillsammans), justera doser osv. Gamla tenderar ju att ha väldigt många läkemedel som de stått på väldigt länge och som satts in av olika läkare vilket gör att det ofta finns ett behov av att "städa upp" i läkemedelslistan (det vi kallar läkemedelsgenomgång alltså). Dessutom klarar äldre patienter med t.ex. sviktande hjärt-, hjärn- och njurfunktion inte av samma typer och doser av läkemedel som en ung och frisk patient.
 
Jag har upplevt tidigare att vi som läkarstudenter bara har förväntats kunna detta utan att egentligen få någon träning i det alls och jag kanske bara talar för mig själv men att bli satt med en läkemedelslista på kanske 20 läkemedel i handen och frågan vilka som patienten skall ha nu när hen läggs in från akuten är rätt överväldigande. Därför var det så givande att i lugn och ro få sitta och metodiskt gå igenom läkemedelslistor på olika patienter med tid för diskussion och att ställa frågor till vår handledare. Nu skall ju inte jag vicka i sommar men för många av mina kursare är detta en verklighet om bara dryga halvåret och med ganska stor säkerhet får de handlägga just äldre multisjuka patienter.
 
Oj vilken uppsats det blev men jag hoppas att ni uppskattar dessa lite mer detaljerade inläggen om utbildningen. Läkaryrket är så mycket mer komplext än vad jag tror många förstår. Det är ju kanske därför man läser 5,5 år på universitetet och ändå kommer ut i arbetslivet och känner sig alldeles vilsen. Vissa kanske tycker att det låter jobbigt att aldrig vara "färdiglärd" så att säga men jag tycker det skall bli otroligt spännande att det trots när man är 63 år och överläkare finns möjlighet till utveckling och jag bara hoppas att man kan få behålla sin nyfikenhet karriären igenom.


Den åldrande patienten

Ojojoj, ögonlocken är SÅ tunga! Tänkte att jag skulle kika in här en kortis bara men sen blir det sängen för mig direkt. Den här stafettpinneöverlämningen kunde ju ha gått lite smidigare än vad den gjort. Nu har Tom blivit ordentligt sjuk och fick feber inatt så det var ju såklart inget tal om att han skulle hjälpa till med C på natten. Min hjärna känns som en mosad potatis just nu med 2 dagars föreläsningar inbankat i en trött och snorig hjärna.
 
Kursen jag läser nu är läkarprogrammets kortaste. 5 dagar har vi på oss att bli fullfjädrade geriatriker tydligen och kursledningen borde nästan få en stående ovation då de lyckats klämma in 4 obligatoriska seminarier och en tenta på dessa dagar. Puh! Hittills har vi haft föreläsningar om bl.a. osteoporos (benskörhet), konfusion (akut förvirring), läkemedel och palliativ vård och imorgon är det dags att bege sig ut på avdelningarna. Om jag inte fått det hela om bakfoten så skall vi där bli tilldelade patienter att studera och presentera på seminarier på eftermiddagen (imorgon och på torsdag) men det återstår att se imorgon. Det har funnits prick 0 tid och energi att plugga till den där tentan på fredag i och med sjukstugan här hemma men jag tror å andra sidan inte tentan blir allt för svår då kursen är så pass kort.
 
 
Det har i alla fall gått finfint för Charlie hemma med pappa. Han har inga problem att ta flaskan med ersättning och verkar inte heller rata bröstet när vi väl ammar vilket gör mig väldigt glad. Har kommit undan med att bara pumpa en gång kring lunch de här två dagarna och kommer nog att fortsätta med det ett tag så att inte produktionen sinar för snabbt. Tanken är ju att även ge lite ersättning på natten framöver så att jag skall kunna sova och då känns det säkrast att göra en långsam utfasning. Det har i alla fall varit underbart att få komma hem på eftermiddagarna och se båda barnen skina upp som solar när de får syn på en. Mammahjärtat smälter verkligen och det är väl så det skall vara? Härligt att vara iväg men ännu härligare att få komma hem!
 
Nä nu får det vara slut på rapport! God natt hörni :)

Skolbänken, här kommer jag!

Det gick nästan inte att somna igår. Söndagsångesten var verkligen påtaglig. Det har varit så mycket blandade känslor de senaste dygnen men nu så är äntligen dagen kommen. Det är dags att bänka sig i skolbänken igen.
 
Väskan är packad med matlåda, anteckningblock, pennor, näsdukar och bröstpump. Inte kanske det som normalt finns i de flesta universitetsstuderandes väskor, heh. Skall försöka att pumpa så lite som möjligt för att få brösten att förstå det nya läget men gissar att jag måste lätta på trycket åtminstone en gång under dagen inne på valfri sjukhustoalett. Glammigt värre! Dessutom är min näsa alldeles illröd efter att jag legat och snorat hemma hela helgen så jag känner att det där ack så viktiga första intrycket på mina nya klasskamrater kommer vara lite sisådär. Men har jag skrivit tenta 2 veckor innan beräknad födsel så klarar jag nog detta lätt som en plätt.
 
Nåväl, nu känner jag mig mest taggad på att äntligen få börja plugga igen! Jag har ju inte något annat val egentligen än att få detta att fungera?! Nu skall här rivas av två kurser innan jul och sen har jag bara 1 år kvar på den här utbildningen. Nu kör vi!






Avslutar med flaggan i topp?!

Ja här ligger man återigen i en hög av snorpapper och tycker synd om sig själv. Många tycker nog hösten är en riktigt mysig årstid men vi småbarnsföräldrar fasar för ett halvår fyllt av sjukdomar och vabbande.
 
Det hela började med att Vincent blev sjuk i tisdags och viruset satte sig återigen på hans stämband vilket ledde till krupphosta, svårt att andas och en natt tillbringad på akuten för honom och Tom. Det är 4e gången nu på 3 år som vi fått söka akut med vårt lilla kruppbarn men läkarna vill inte skriva ut kortison till oss att ha hemma då de gärna vill ha koll på honom när anfallen kommer eftersom han blir så pass påverkad i andningen jämfört med många andra barn. 
 
Redan igår kände jag hur det rev som om jag svalt ett gäng osthyvlar i halsen och efter en relativt lugn förmiddag idag hemma med barnen så bröt slutligen förkylningen ut i full blom under eftermiddagen och nu ligger jag som sagt uppe i sovrummet framför tvn och väntar på att Vincent skall gå och lägga sig så att jag kan gå ner och lassa ner en halvliter glass med kolasås i en skål och trycka i mig.
 
Sjuk mamma och pigg bebis!
 
Dagen har därför inte varit särskilt produktiv. Har suttit och pluggat en liten stund medan Charlie sov och Vincent tittade på tv och sen var jag bara tvungen att få komma ut i det ljuvliga vädret så jag passade på att rensa bort de halvdöda växterna ur mina pallkragar och i växthuset. Till min stora förvåning hittade jag dessutom 3 små morötter växandes mitt bland jordgubbsplantorna vilket är väldigt skumt då jag inte planterat några morötter alls i år. Hade velat fått klippt gräset också men där tog krafterna slut och resten av dagen har spenderats i soffan tillsammans med barnen.
 
 
Må detta elände vara över lika fort som det kom så jag får vara frisk lagom till skolstarten på måndag. Fint sätt att avsluta denna mammaledighet, tycker ni inte?!

Barnkalas

I lördags hade vi ett försenat 4årskalas för Vincent och hans kompisar. Vi hade lovat honom att han skulle få ha ett barnkalas i år men så har vi ju renoverat hela sommaren och inte varit så sugna på att bjuda hem en massa barn till slipdamm och byggmaterial liggandes huller om buller.
 
Kalaset blev otroligt lyckat och faktiskt inte så jobbigt som jag hade föreställt mig utan faktiskt ganska trevligt trots att det ju såklart var rätt intensivt med så mycket barn, småsyskon och föräldrar här hemma. Till mat bjöd vi på grillspett med köttbullar, korv och grönsaker med potatiskroketter till och tillefterrätt serverades tårta och glass med tillbehör.
 
 
Efter maten hade vi presentöppning och så lite dans och fri lek fram tills att det var dags för fiskedamm. Tom hade fäst en påsklämma på sitt kastspö och med hans hjälp fick de kasta ut från balkongen på övervåningen och sedan veva upp var sin godispåse som jag satt fast i klämman nere på altanen. Väldigt populärt bland barnen vill jag lova! Nästa gång hoppas vi dock kunna ha ett kalas lite närmare hans födelsedag hehe.


Inför skolstarten

Sista skälvande mammaledighetsveckan är här och det är antagligen därför det varit så tyst här inne. Mår nog egentligen inte alls särskilt bra med en kombinerad sömnbrist tillsammans med oro och stress inför omställningen i nästa vecka. Jag är 100% säker på att det kommer bli kanonbra men ångest tar ju å andra sidan sällan hänsyn till rationellt tänkande. Så, jag försöker göra det bästa jag kan av det hela och hoppas på ett bättre mående om några veckor när den stora förändringen ligger bakom mig. Jag sysselsätter mig så gott det går och njuter av att få vara hemma med mina små. Idag t.ex. somnade C i min famn efter att han ätit och i vanliga fall brukar jag lägga över honom i hans säng men idag så bara njöt jag av att ha honom vilandes med sin kind mot min bröstkorg.
 
Eftersom att jag fortfarande helammar och vi inte ännu börjat ge C några större mängder mat så har vi under den senaste veckan börjat vänja honom vid att ta ersättning på flaska. I början tittade han på mig som att jag var dum i huvudet och bara spottade ut det han fick trots att jag blandat ut ersättningen med bröstmjölk men nu verkar det som att han börjar få kläm på det hela. Förhoppningsvis fattar även brösten galoppen snart också så att jag slipper spendera varje rast i skolan med att pumpa på toaletten. Tanken och förhoppningen är sen att fortsätta amma den tiden som jag är hemma om bebis och bröst vill.
 
 
Jag har även så smått börjat läsa lite igen. Inte på något sätt för att jag tror jag behöver förbereda mig något särskilt inför de kurser jag skall läsa utan mer för att väcka hjärnan ur denna bebisbubblan. Aldrig har det varit mer intressant att läsa om patofysiologin bakom osteoporos (benskörhet) som efter ett halvårs studieuppehåll hehe.
 
 
Sömnen kommer bli svårare att komma till rätta med dock. Jag och Tom pratade lite om det igår och kom fram till att vi nog får dela upp nätterna till att börja med så att jag förhoppningsvis får några fler timmar sammanhängande sömn. Annars vet jag inte hur jag skall få in nått i huvudet!
 
Nä nu skall jag äta tacos med familjen. Vi hörs!

Det är tack vare bloggen

Jag har inte många vänner med barn i samma ålder som Vincent. Nu är det ju kanske inte så konstigt då jag bara var 21 när han föddes men jag kan ändå tycka att det är rätt tråkigt att jag inte har fler mammakompisar. Jag upplever, särskilt som mamma, att åldern bara är en siffra och håller tummarna för att vi skall träffa lite mer folk i närheten med barn som vi kan umgås med. 
 
När jag var gravid med Vincent träffade jag Elin som idag är en av mina närmsta vänner. Det är rätt roligt egentligen då hon sett en bild jag lagt upp på min blogg där jag varit och hämtat ut ett paket på hemköp och sett att vi bodde i samma område. Är verkligen helt otroligt tacksam att bloggen lett till den vänskapen. Hur som helst så var Elin också gravid och vi fick barn med 3 dagars mellanrum, jag en liten Vincent och hon en liten Isabella. Nu är vi båda tvåbarnsmammor och ingen av oss bor kvar i vårt gamla bostadsområde längre men umgås ju en hel del ändå.
 
I förra veckan var Elin och barnen här och lekte då hon och barnen var lediga. Olivia, som hennes yngsta dotter heter, är helt överförtjust i bebisar och skall gosa, klappa och hålla i Charlie så mycket det bara går när vi ses. Så himla go alltså.
 
 
I måndags sågs vi igen då vi följde med Elin för att köpa en diskmaskin på IKEA. Vi lyckades få med oss både diskmaskin och alla 4 barnen med oss ut till bilarna igen efter lite lunch trots att barnen trissade upp varandra en del men det gick ändå förvånansvärt smidigt måste jag säga. Elin är lugn som en filbunke så hon smittade nog av sig lite på mig.
 
 
Det är så kul att se att ens vänners barn kan leka så bra med ens egna och vi hoppas att det kan fortsätta så i många år till. Nu med Charlie har jag lite fler vänner som har barn i samma ålder så det skall bli riktigt kul att få följas åt och se när de växer upp! Förhoppningsvis har vi en och annan lekkamrat där också :)



Jag kommer missa så mycket

Det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu. Satt för några dagar sedan med Geriatrikschemat och skrev in i min och Toms gemensamma kalender och plötsligt blev det så påtagligt att min föräldraledighet faktiskt snart är slut. Om inte ens 2 veckor är det dags för mig att bänka mig i skolbänken igen och det är verkligen med blandade känslor.
 
 
Det är rätt beslut. Det hade inte känts bra att vänta ytterligare ett halvår och det hade dessutom blivit extremt dyrt för mig att skjuta på jobb ytterligare. Jag är sugen på att dra igång hjärnan igen och äntligen bli klar med denna evighetslånga utbildning. Samtidigt har jag ångest, det kan jag inte förneka. Jag är inte det minsta orolig för att Tom inte skulle fixa barnen hemma, det kommer han lösa alldeles strålande, utan jag tänker istället på allt jag kommer missa med Charlie. Han kommer lära sig krypa, sitta, äta, stå och kanske till och med gå under det kommande halvåret och jag är livrädd för att kanske inte få vara där och se honom ta alla dessa milstolpar. Dessutom kan jag (högst egoistiskt) bli ledsen över att han kanske inte kommer fortsätta att ha lika tät anknytning till mig som han haft tidigare då ju Tom ganska naturligt blir hans första anknytningsperson. Nu unnar jag ju dem verkligen det bandet de förhoppningsvis kommer ha kvar resten av livet men ja.. det är så svårt att förklara. Det är väl avundsjuka skulle jag tro.
 
 
Slutligen så ammar jag ju fortfarande. Amningen har funkat så otroligt bra den här gången och jag är verkligen inte redo att ge upp den än, men det finns en ganska stor risk att Charlie föredrar flaska framför bröstet och självmant väljer att sluta utan att det finns så mycket jag kan göra åt saken.
 
Som sagt, mycket tankar som snurrar just nu när dagarna tickar på. Jag kan för mitt liv inte förstå hur 6 månader kan gå så här fort?! Det har varit fantastiskt att ha fått spendera detta halvår med mina fantastiska barn. Nu går vi in i nästa fas och jag håller tummar och tår för att det inte skall bli allt för jobbigt för någon av oss. Jag får ta igen allt gos jag missar om kvällarna och på helgerna och sen hoppas jag få en del fritid nästa termin då jag ju skall skriva mitt examensarbete. Helt slut är ju dessutom inte mammaledigheten då jag ju skall vara hemma även nästa sommar! Får längta tills dess :)
 
 Charlie fick smaka på livets första gröt igår och blev superarg när han inte fick mer!

Vardagsrummet är färdigt!

Är ni redo för en massiv bildbomb från vardagsrummet? Nu står det nämligen (bortsett från några smådetaljer) äntligen klart och vi är verkligen mer än nöjda. Delade redan igår lite bilder på instagram och fick riktigt härlig respons vilket verkligen känns skönt efter 4 månaders slit. Inte hade vi kunnat tro att det skulle ta så pass lång tid men med facit i hand är det inte så konstigt med tanke på allt vi gjort och förutsättningarna vi haft. Det saknas fortfarande lite tavlor och så men alla stora möbler är på plats och rummet har verkligen blivit som jag visualiserat det i huvudet men nog pladdrat.. här kommer bilderna!
 
Vi börjar med två "före-" och efterbilder för att det är så härligt effektfullt och tillfredställande:
 
 
Och sen lite fler bilder på det färdiga resultatet:
 
 


Fredagsstatus

- I tisdags kom äntligen soffan!!! Hann bara hjälpa Tom att lasta av den från skåpbilen innan jag skulle iväg till skolan men nu har jag hunnit slappa i den några kvällar och är rackarns nöjd måste jag ändå säga. I början kändes den väldigt stor men har börjat vänja mig och det känns kul att ha en soffa som många kommer få plats i när man har gäster över t.ex. Sen tyvärr så får man ju lite vad man betalar för och vi har valt en ganska privärd soffa så vi får se hur den håller sig över åren.
 
Don´t mind skrotupplaget på altanen.. vi skall åka och slänga skräp imorgon!
 
- Vår tvättmaskin har brakat ihop och när Tom pratade med en servicetekniker imorse trodde hen inte att det var någon idé att laga den så nu står vi inför att köpa ny tvättmaskin. SÅÅ tråkig utgift just nu men det är ju sånt som händer när man äger sitt eget boende. Vi som verkligen skulle behöva spara pengar nu efter renoveringen..
 
- Idag är båda barnen hostiga och snörvliga. Charlie har sovit jättedåligt hela veckan så jag har väl varit uppe ca 1 gång i timmen och antingen stoppat om/gett nappen eller ammat. Trodde jag skulle bryta ihop totalt i onsdags och psyket var verkligen i obalans men sen mådde jag lite bättre igår igen så nu känner jag mig "bara" trött. Har aldrig längtat så mycket efter helgen känns det som!
 
 
- Ikväll, om inte stormen ställer till det, kommer mina föräldrar hem efter dryga veckan i Kroatien. Vi har varit kattvakt vilket har inneburit dagliga besök fram och tillbaka med barnen hem till mamma och pappa för att släppa in och ut katten eftersom de inte har någon kattlucka. Måste erkänna att det ska bli rätt skönt att slippa springa dit varje dag men jag unnar dem verkligen denna välförtjänta semester i solen trots att man är aningens avundsjuk ;) Tror dessutom vi har en viss liten 4åring som saknar sin mormor och morfar en del!
 
- Igår hade vi grannen över efter förskolan så barnen fick leka av sig lite. De har en kille på snart 2,5 och en bebis på 7,5 månad. Vincent har verkligen längtat efter att få bjuda över L till oss men vi har ju renoverat hela sommaren så de har än så länge bara kunnat leka i trädgården. Vet inte vem av dem som var gladast över att äntligen få kunna leka hemma hos oss och de kilade snabbt upp på övervåningen och röjde runt på Vincents rum medan mammor och bebisar satt kvar i vardagsrummet och pratade. Är så glad att vi fått så trevliga grannar med barn i (ungefär) samma ålder!

AT-mässan

I tisdags lämnade jag för första gången bebisbubblan på över 5 månader för att bänka mig i en förläsningssal på medicinareberget. Mötte upp Emelie som sitter och jobbar med sitt examensarbete i längan för att gå på terminens AT-mässa som anordnas för oss på termin 9-11 av Sveriges läkarförbund. Vi fick först en föreläsning om AT-upplägget, löneförhandling och tips och trix om hur man skall tänka när man söker AT och sedan var det dags att armbåga sig fram bland resten av studenterna och de olika landstingens representanter utanför. 
 
 
Föreläsningen tycker jag var givande men väl på själva mässan kände jag mig mest uppgiven. Det är ju tyvärr så att jag inte har så mycket valmöjligheter när det kommer till AT i och med att jag varken kan flytta eller veckopendla och alla AT-möjligheter inom pendlingsavstånd bjussar på saftiga kötider vilket i slutändan leder till en förskjutning i framförallt löneutveckling. Att välja AT framförallt på grund av avståndet känns ju sådär när man ser hur mycket möjligheter som finns men det är väl bara att acceptera läget. Förhoppningsvis kommer jag att trivas oavsett var jag hamnar!



Var är soffan?

Lördag idag och tyvärr fortfarande sofflösa. Vi har haft en hel del krångel med MIO men detta tar nog priset. Soffan var efter en veckas försening sagd att levereras under denna veckan. När fredagen kom hade vi inte hört ett knyst om någon soffleverans så Tom åkte faktiskt in till butiken men fick där svaret att deras sista leverans för veckan inte kommit än och att de skulle höra av sig under eftermiddagen. Vid 16 igår fick vi ett samtal om att soffan inte skulle komma denna vecka heller. Suck. Så vi fortsätter helt enkelt att använda vår skara med omaka fåtöljer och korgstolar i helgen och så hoppas vi på en soffa tidigt i nästa vecka.
 
Vi fortsätter att pyssla färdigt i vardagsrummet i alla fall. I tisdags åkte vi en sväng till IKEA och handlade fåtöljer, bokhylla, gardiner osv. Det var ett enda tetris att få in allt i bilen och jag satt med en palm i ansiktet hela vägen hem men ännu en gång blev vi överraskade av hur mycket vår lilla bil rymmer. Mattan som vi fick med oss hem passade dock inte in så den fick Tom åka och lämna tillbaks och istället har vi köpt två mattor på mattlandet.
 
 
Tänkte att jag skulle bjussa på en ytte pytte sneak peak på fåtöljhörnan:
 
 
Vet inte hur många gånger jag tänkt säga det men detta kommer bli SÅ bra! Bara den där rackarns soffan kan hitta hit snart...

Första kvällen i vardagsrummet

Det är en riktigt grå dag som vi vaknar upp till idag, både på grund av nattens valresultat och regnet som bara öser ned utanför fönstret. Hade mamma och pappa över på kvällsmat och valvaka igår kväll och vi hade det väldigt mysigt valresultat till trots.
 
Jag och barnen har varit i Bosared i helgen och varit på släktmiddag för att fira min farmor som fyller 80 år. Tyvärr kunde Tom inte följa med då han skulle fira sin pappa som fyllt 50 år men när vi kom hem igår så hade han burit ner fåtöljer och TV från vårt provisoriska vardagsrum på övervåningen så att vi kunde sitta allihopa runt vårt nya soffbord och följa valet på TVn.
 
Så himla mysigt att vi nu äntligen kan börja använda vardagsrummet igen och att det jag visualiserat i nästan ett halvår nu faller på plats. I veckan skall soffan komma och vi skall åka en sväng till IKEA och mattlandet men sen är det liksom färdigt. Ska bli så kul att få visa er!
 
 
Just nu sover Charlie och Vincent är på förskolan (idag istället för på torsdag då de skulle ha invigning av "sagogrottan" på förskolan idag) så jag har krupit upp med en stor kopp te i fåtöljen framför TVn. Efter en natt med dålig sömn och regn smattrande på fönsterbläcket känns det som en rätt bra aktivitet. Huset börjar äntligen kännas som hemma nu och jag bara njuter!


Det där examensarbetet..

Det är något med mig och sena blogginlägg alltså. Det är väl lite så att det är den enda tid som jag har på dagen att faktiskt sitta ner för mig själv och skriva. Här kommer hur som helst ännu lite kvällstankar.
 
Jag var hemma hos min före detta klasskompis Emelie igår och åt middag. Det är verkligen så roligt att kunna få en liten inblick i den värden igen när man just nu lever ett helt annat liv. Hon har i alla fall påbörjat T10 nu vilket är terminen då vi skriver våra examensarbeten. Jag har länge känt mig så grymt stressad över detta arbete och inte alls lyckats få grepp om vad det egentligen är man skall pyssla med under en hel termin, så det känns ju perfekt att få följa mina gamla kursare och se vad de hittar på. Fick läsa Emelies projektplan bland annat och det känns redan lite klarare. Än har jag ju tid på mig att hitta ett arbete som jag tycker är intressant men som ändå kan ge mig lite tid över att umgås med familjen. Jag hoppas att det kommer bli kul och att jag som sagt inte kommer känna mig fullt så förvirrad när terminen väl drar igång i januari.
 
 Höggravid läkarkandis på hudkursen.. här 2 veckor innan beräknat datum!
 
Det känns så otroligt häftigt att de påbörjat sin näst sista termin. Jag är visserligen bara en termin bakom men det känns som om skillnaden mellan att vara T9a och T10a är superstor även fast jag är fullt medveten om att så inte är fallet. För mig känns det som att jag fortfarande är mitt i utbildningen medan det känns som att mina gamla kursare snart är klara. Helt orimlig känsla men ändå.
 
Nä nu skall jag sluta pladdra på här och stänga ner datorn. Sov gott alla fina!

Liseberg och öppna förskolan

Det är väl typiskt att vi på den första varma och soliga dagen på nästan en månad bokat in vårt årliga Lisebergsbesök med våra vänner. Ja igår var vi på Liseberg och hade kanske hoppats på lite halvtaskigt väder för att slippa långa köer men uppenbarligen så var det fler som tänkte i de banorna. Vi hade hur som helst en härlig dag och var rätt slut i fötterna när vi kom hem efter en hel dags traskande. Vincent körde premiär både med sockervadd och ett åk i Flumeride. Jag måste säga att jag är rätt impnerad att han vågade åka den och var rätt rädd att han väl i båten skulle tycka att den var för läskig men han kom skrattandes ut från attraktionen med blöta kläder så jag gissar att det var en succé.
 
 
Idag startade vi veckan med en förmiddag på öppna förskolan. En riktig guldgruva för oss föräldralediga om du frågar mig. Sångstund, pyssel, lek och bus utanför hemmets fyra väggar får dagen att gå supersnabbt och dessutom kan man slippa renoveringskaoset för en stund. Det är på riktigt så nära att bli klart här hemma nu men det behövs ett ordentligt röj och ett lass till tippen för att bli av med en massa skräp. Förstår ni hur skönt det skall bli när det är klart??! 
 
 
Nu inväntar vi bara att Tom skall komma hem från jobbet så att jag och Charlie kan kila iväg till scouterna. Ni får ha en fortsatt trevlig måndagskväll!



Mammaoro

Att vara mamma innebär en konstant oro. När barnen är precis nyfödda sitter man och tittar så bebisen säkert andas och oroar sig för om hen får i sig ordentligt med mat. När bebisen är lite större börjar oro för diverse milstolpar och det blir ett himla jämförande med andras barn vem som kan rulla runt och vem som kan sitta utan stöd.
 
När barnet blir ännu lite större och börjar interagera med andra börjar oron för det sociala samspelet, om barnet kommer väl överens med både vuxna och barn eller om det t.ex. kommer bli utfryst. I den oron har jag själv varit ett tag. V är en försiktig liten killen som inte tar så mycket plats i nya situationer och mammaoron slog till direkt när vi var tvugna att byta förskola i och med flytten. Därför blev jag så otroligt glad när jag lämnade Vincent på förskolan tidigare i veckan och vi inte ens han komma ut på gården förrän en pojke ropade på Vincent som hoppade upp på hans cykel och så var de iväg innan jag ens han säga hej då. 
 
På väg till förskolan imorse med mina pojkar
 
Jag försöker så gott jag kan att inte applicera min oro på Vincent och har fått acceptera det faktum att oron aldrig kommer att ta slut. Det hör liksom till föräldraskapet. Alla föräldrar vill ju att deras barn skall må bra och lyckas i livet.
 
Bytet av förskola har i alla fall helt klart gått över förväntan som ni kanske hör. Första 1,5 veckan var väl lite svår men sakta men säkert lossnar det och han pratar alltid så gott om förskolan så det märks att han trivs. Pedagogerna verkar engagerade och trevliga och idag hade de ordnat så att de skulle fira Vincents födelsedag i efterskott på hans avdelning. Är inte det fint? Kanske kan jag släppa lite på oron.. i alla fall tills det är dags för nästa sak att oroa sig över ;D
 

Sned i nacken

Hösten verkar ha kommit hit till Göteborg ungefär lika snabbt som sommaren kom i maj. Det har nog nästan regnat här till och från i två veckor nu. Jag har absolut inget emot lite regn men det hade ju varit trevligt med lite sensommarkvällar ute på altanen eftersom vi ju fortfarande inte fått vår soffa. Tom fick ett sms från MIO i förra veckan att leveransen blivit uppskjuten en vecka (som om vi inte väntat länge nog redan..) så nu beräknas den levereras i vecka 37. Håll ut!!
 
Har precis kommit hem från fysioterapeuten (sjukgymnasten) med Charlie. Vi upptäckte redan när han bara var någon månad att han var sned i nacken. Han låg hela tiden med huvudet åt vänster både när han satt i babysittern, när han låg på rygg och när han låg på magen. Vår BVC-sköterska rekommenderade oss att söka sjukgymnast för bedömning och vi var där i juni på kontroll. Väl där kunde fysioterapeuten konstatera en svaghet i ena sidans muskulatur och en skallasymmetri där det skiljde en halv centimeter mellan höger och vänster sida. Inte en jättestorskillnad men ändå ett tecken på den snedheten som vi upplevt.
 
 
Nu idag var vi som sagt där igen på ett återbesök. All träning vi gjort hade lönat sig för nu var skillnaden bara 4 mm och vi upplever honom inte alls lika sned som han var för 2 månader sen, även fast han absolut har en favoritsida. Vi fick lite nya övningar för att träna upp hans nackstyrka ytterligare men beslutade sedan att inte boka något mer återbesök utan att vi istället fick höra av oss om vi kände att vi behövde komma in. Charlie var helt färdig efter besöket och somnade mot min axel precis innan vi skulle gå haha. 
 
Visst har han blivit stor min lilla kille??!
 
Nu sover Charlie uppe i sin spjälsäng och jag och Vincent har just ätit lite lunch och tänkte spela lite spel. Hoppas ni alla får en fin men regnig måndag!
 
 


I efterskott

God morgon! 
 
Vad roligt att få höra att det är fler studenter och blivande studenter här inne. Bloggen har ju legat lite på is sen Charlie föddes så det är extra kul att se att det ändå hänger kvar läsare här. Nu är tanken att jag skall uppdatera lite oftare igen då jag saknar bloggen alldeles för mycket så jag skall försöka blanda typen av inlägg här trots att jag ju fortfarande är mammaledig ett tag till. Vad är ni sugna på att läsa om?
 
Igår hade vi Toms föräldrar här en stund och firade Vincents födelsedag i efterskott då de varit iväg i Frankrike på semester. Jag och Vincent hade bakat morotskaka efter förskolan som verkligen blev supermumsig (länk till receptet hittar ni HÄR, jag gräddade dock bara ca 50 min) och så blev det givetvis lite presentöppning.
 
 
Idag var planen att gå till öppna förskolan med barnen men så vaknade Vincent för en stund sedan och var lite snuvig så vi blir nog hemma och vilar istället. Ganska skönt ändå med en slapparfredag då Charlie sovit urkasst på nätterna med uppvak minst varannan timme i ca 3 veckor nu (sen han blev sjuk). Skall bli helt magiskt underbart med helg vill jag lova!

Terminen drar igång

Nu drar universiteten runt om i landet igång sina utbildningar och nästa vecka är det dags för mina nya kurskamrater att dra igång sin 9onde termin. Jag har ju dock redan läst halva terminen så för mig väntar knappt 2 månaders mammaledighet till innan jag hoppar på utbildningen igen. Visst är det inte bara jag som tycker tiden gått grymt fort. Fattar inte att jag snart "sitter i skolbänken" igen och då för att köra ända in i mål och ta läkarexamen. Det är så ruskigt nära nu!
 
Lillplutten.. tänk att han där väger över 8 kg nu??!!
 
Om 1,5 vecka börjar dessutom alla nya T1or på läkarprogrammet i Göteborg. Kommer precis ihåg känslan jag hade i magen när det började närma sig skolstart för mig, trots att det ju nu var 6 år sedan (så här skrev jag om min första vecka på läkarprogrammet då). Ett nervöst men gjädjefyllt pirr. Jag kommer även ihåg att jag drömde om uppropsdagen några dagar innan och kan än idag minnas delar av den drömmen. Om någon av er blivande T1or läser här så skall ni bara veta att ni har ett grymt äventyr framför er och trots att 5,5 år känns som en evighet så kommer tiden bara susa förbi.
 
 
Nu är jag ju inte riktigt färdig än och tur är väl det. Jag känner nog att jag behöver vänja mig lite vid tanken på att jag faktiskt snart är färdig läkare. När Vincent var och tog bort gipset (halleluja!!) i måndags på sjukhuset var hans läkare min gamla kurskamrat från klassen som tog examen i januari. Vi båda kände igen varandra och det var en minst sagt konstig känsla att sitta där och veta att det om inte lång tid alls kommer vara jag som sitter där och tar emot patienter. Så skumt!
 
För tre veckor sedan när vi var på omkontroll och bytte gips
 
Nä jag längtar faktiskt lite smått efter att få använda hjärnan igen trots att jag verkligen njuter av att få vara hemma med mina små. Det kommer nog bli motigt att lämna pojkarna hemma den första tiden och sätta sig på bussen till skolan men det blir nog bra i slutändan. Bara jag får sova bättre än vad jag gör nu ;)
 
Har vi några studenter som läser min blogg? Vad pluggar du och vilken termin? Om inte, finns det någon som funderar på att plugga något speciellt? Hade varit så spännande att få höra!



Förlossningen med Charlie, del 3

Det här är tredje delen av min förlossningsberättelse med Charlie. Första delen kan du läsa här och andra delen kan du läsa här.
 
Okej, bättre sent än aldrig! Här kommer tredje och sista delen av min förlossningsberättelse:
 
Charlie ligger alldeles varm på mitt bröst och börjar ganska så snabbt att skrika. Känslan att ha sin alldeles nyfödda bebis på bröstet går bara inte att beskriva med ord. Jag är så lycklig över att han äntligen är här och så otroligt lättad över att han äntligen är ute efter de mest smärtsamma minutrarna i hela mitt liv. Trots hela härligheten med en alldeles nyfödd bebis på mitt bröst kan jag inte undgå att lägga märke till hur stressade barnmorskan och undersköterskan är. Jag förstår av det dem säger att det kommit ganska mycket blod och de jobbar snabbt. Jag får Oxytocin både intramuskulärt (detta får alla) och intravenöst eftersom blödningen är så pass stor vilket skall få livmodern att snabbt dra ihop sig. De vill ganska så direkt att jag försöker krysta ut moderkakan (ifall det är den som står och blöder) och 22.39 slinker den obehagligt ut och Felicia konstaterar att moderkakan är hel och livmodern är väl kontraherad. Jag försöker så gott jag kan att bara fokusera på min lilla bebis och att jag trots allt är i trygga händer och som väl är verkar blödningen avta något när moderkakan väl är ute. I journalen står det att jag förlorade 1100 ml blod vilket är 100 ml mer än vad som anses som normal blodförlust vid en förlossning.
 
 
Medan jag och Tom bekantar oss med lilla Charlie skall barnmorskan sy de två bristningar jag fick under förlossningen. Eftersom jag fortfarande blöder tar det lite extra lång tid. Vid förlossningen med Vincent kände jag absolut ingenting när barnmorskan sydde men den här gången gör det betydligt ondare då det är svårt att lägga bedövning. Tillslut får Tom ta Charlie och jag grabbar tag i lustgasen igen och andas mig igenom denna inte särskilt trevliga stund.
 
 
När jag är ihopsydd lämnar de oss själva en liten stund med Charlie för att hämta förlossningsbrickan. Jag känner mig ganska så slutkörd i kroppen och tänker att det nog blir bra med lite påfyllning av energiförråden. Jag får amma lillen för första gången och han får ett riktigt fint tag vilket gör mig väldigt glad då amningen krånglade så mycket med hans storebror. Vi kalasar loss på förlossningsbrickan men jag känner mig bara tröttare och när det är dags för vägning och mätning av lillen känns ögonlocken ordentligt tunga och jag orkar knappt lyssna på vad de säger borta vid skötbordet.
 
 
Sen är det dags för mig att gå upp och kissa. Det är viktigt att komma upp och göra det efter en förlossning då det kan vara svårt och särskilt om man fått ryggbedövning. Felicia säger åt mig att ta det försiktigt då jag känner mig lite yrslig och de hjälper mig att komma upp på sängkanten i sittande. Jag sitter och dinglar med benen ett tag och försöker sen ställa mig upp men inser snabbt att det inte alls går eftersom det känns som jag skall svimma och ber om att få lägga mig ner igen.
 
Vi försöker på nytt en stund senare och nu har Felicia varit och hämtat en rullstol. Jag får hjälp att komma över i den och så körs jag in på toaletten. Så fort jag kommit över till toastolen och börjat kissa känner jag hur kroppen blir alldeles kall och jag blir fruktansvärt illamående. Jag hänger mig över Felicia som sitter på huk framför mig och den enda tanken som går i mitt huvud är att jag inte får spy ner min barnmorska. Alla ljud hörs mer och mer avlägsna och jag hör Felicia upprepa mitt namn gång på gång och hon får något svagt grymtande till svar från mig. Felicia säger att jag måste tillbaks till rullstolen och jag säger att det aldrig kommer att gå, att jag vill lägga mig på golvet. Ytterligare en person kallas in på rummet och med gemensamma krafter (jag vet inte riktigt hur) får de över mig till rullstolen och vidare upp i sängen. 
 
Allt snurrar och jag orkar inte öppna ögonen men märker att de kopplar upp blodtrycksmanchett och mäter min syremättnad på fingret. Jag får dropp och undersköterskan hämtar ett glas stark saft som jag tvingar i mig. Jag får också en blöt handduk på pannan och det känns som att min kropp väger 2 ton. Efter en liten stund när droppet börjat gå in orkar jag i alla fall öppna ögonen och prata och det är dags för mig att bli nedrullad till BB. Felicia berättar att Tom tyvärr inte kan stanna och jag frågar direkt vem som då skall ta hand om min bebis, för jag orkar ju inte ens lyfta mina egna armar.
 
 
De lägger i alla fall Charlie bredvid mig i sängen och han sover så sött tätt intill mig och sedan rullar de ner hela sängen till mitt BB-rum. Jag får stränga direktiv om att inte försöka ställa mig upp själv utan att ringa på klockan och sen med tårar i ögonen får jag säga hej då till Tom som beger sig hemåt. Jag slocknar ganska så snabbt vilket inte är särskilt konstigt efter nattens händelser och det är som att Charlie känner på sig att hans mamma är så sliten för han är så lugn och snäll hela natten. Mot morgonen ligger jag vaken en stund med Charlie i famnen och det är inte förrän nu, efter att jag återhämtat mig från blodtrycksfallet och blodförlusten en smula, som det slår mig hur mycket jag älskar denna lilla kille. Glädjetårarna bara rinner.
 
 
Älskade lillebror, välkommen till jorden!