T10 är igång!

Så var termin 10 igång och därmed också mitt sista år som läkarstudent. Det ni! Ett år känns som väldigt lång tid när man står här och trampar slask i januari men vi alla vet ju hur snabbt tiden kan rassla iväg.Termin 10 innebär ju som ni antagligen märkt examensarbete i Göteborg i alla fall och veckan har börjat med statistikföreläsningar och allmän information om terminen. I nästa vecka skall jag äntligen till perinatallaboratoriet på Östra sjukhuset där jag kommer hålla till den största delen av terminen arbetandes med mitt projekt.
 
 
Samtidigt så börjar tankarna mer och mer snurra kring vad som händer sen. Vart kommer jag att hamna och hur kommer livet bli med kombinationen karriär och små barn? Jag är en grubblare och gillar att tänka igenom saker noga både en och två gånger och här finns det ju en hel del att fundera på om man säger så. För er som inte riktigt har koll på hur vägen till specialistläkare ser ut så är det så att efter man tagit examen så skall man göra AT på 18-21 månader för att sedan skriva en AT-tenta och då få sin legitimation. Efter det skall man söka en ST-tjänst som efter 5 år leder till att man blir specialist inom valt område.
 
Tyvärr är det så att det inte hör till det vanliga att man lyckas få en AT-tjänst direkt då det är brist på platser och därför är det nu mer regel än undantag att man måste vikariera som underläkare i väntan på AT. Det är här mitt största grubbleri ligger just nu. Skall jag välja ett vick som ger bäst meriter för AT? Skall jag välja ett vick med bra tider och placering nära hemma så att det blir optimalt för familjen och barnen? Skall jag satsa på en specialitet som jag är lite extra nyfiken eller skall jag välja en bredare specialitet för att få mer kött på benen inför framtiden? Har jag ens möjlighet att välja eller kommer jag bara få ta det som erbjuds? SÅ. MÅNGA. FRÅGOR.
 
Nu är det tack och lov några månader kvar innan jag måste ta tag i detta på riktigt och oavsett kommer det säkert bli br0. Det här med en oviss framtid är inte riktigt min grej känner jag men visst känns det också väldigt spännande!
 
Någon annan läkarstudent/läkare där ute som har tips på vad man skall tänka på inför sitt första underläkarvick?



Mitt jobb är andras olycka

Ojojoj, äntligen kan jag andas ut efter en tuff vecka och njuta av i alla fall en dag ledigt innan vårterminen brakar igång på måndag. Har jobbat 6 dagar i sträck och suttit med projektarbetet på kvällarna så jag är rätt mör om man säger så. Nu är dock projektplanen redo för seminariet andra kursveckan där planen skall diskuteras i grupp och jag slipper ställa klockan på 04.50 för att hinna iväg till jobbet imorgon.
 
Veckan på jobbet har varit lugn. Det har varit väldigt lite larm så vi har suttit för det mesta i lugn och ro och skrivit nere i akutmottagningens källarlokaler. Det är fantastiskt att det inte kommer några larm givetvis eftersom det innebär att folk inte skadar sig allvarligt men arbetspassen utan larm blir så otroligt långdragna så när väl sökaren piper så blir man glad och pulsen går upp direkt. Det är vårt jobb och vi jobbar ju där för att vi tycker att det är kul men det är klart att man önskar ju egentligen att alla människor skulle få slippa att hamna på akutrummet på sjukhuset.
 
 
Det är svårt att förklara men jag tror kanske många av er inom vården kan förstå vad jag menar. Det är roligt och lärorikt att få se och handlägga en patient med hjärtinfarkt, brutet ben, nydebuterad diabetes eller misstänkt cancer men det innebär inte att vi tycker det är roligt att dessa sjukdomstillstånd drabbar så många människor. Nu finns dem dock och människor kommer att drabbas av olyckor och skador och då känns det verkligen som ett privilegium att få vara med och ta hand om dem och ge dem bästa möjliga vård.
 
Om det är någon läkarstudent som letar efter jobb i göteborgstrakten i sommar så kan jag varmt rekommendera att jobba på sahlgrenskaakuten. Jag har lärt mig så otroligt mycket där och tar med mig en massa av det in i min blivande yrkesroll. Hör av er till mig om ni vill meta mer så kan jag förmedla kontakterna vidare!

Projektplan och bussfrukost

Nu är det bara en dryg vecka kvar tills terminen drar igång och jag är faktiskt sjukt taggad. Det kommer bli en väldigt annorlunda termin jämfört med tidigare i och med att det är så mycket självständigt arbete och ärligt talat så vet jag inte riktigt hur våren kommer att se ut, men det skall bli spännande oavsett. Skrev klart ett utkast till projektplanen igår och mejlade det till mina handledare och på tisdag skall jag till östra sjukhuset för ett möte med dem och gå igenom den samt lite andra praktiska grejer. Jag är så glad över att jag tog mod till mig och valde ett projekt inom ett område som jag är lite extra intresserad av för det kommer ju givetvis göra det lättare att hålla motivationen uppe resten av terminen.
 
Först väntar dock en vecka till på akuten. Det är så roligt att vara tillbaks där och känna att man gör lite nytta. Är dock inte riktigt nöjd med att behöva gå upp redan vid 5 för att hinna in till Sahlgrenska och vara färdigombytt för att lösa av nattpersonalen vid 6.45, men jag försöker göra det till en mysig grej och tar bussen hela vägen in till stan. Jag får lämna huset kanske 5-10 minuter tidigare än om jag skulle tagit cykel, tåg och buss men då kan jag sitta i lugn och ro och dricka lite te, äta frukost och lyssna på ett poddavsnitt. Just nu lyssnar jag på AT-läkarnas podcast som är riktigt bra och mysig. Kan verkligen rekommendera den! Perfekt att kunna lyssna på något och lära sig nya saker samtidigt som man sitter och halvsover.
 
 
På tal om halvsova så är det precis vad jag gör just nu här i soffan. Förutom att jag började förbaskat tidigt så jobbade jag dessutom över 2 timmar idag för att täcka upp en sjuklucka så nu är det slut i rutan för den här damen. Skall bli uuunderbart att äntligen få sova vill jag lova! Spännande fredag va? ;D
 


Måndag

Vabruari är inte ens här än och vi är redan inne på andra sjukdomsperioden för i år. Dessa småbarnsår alltså! Igår kväll var vi ute och åt middag för att fira min mammas födelsedag och hade en jättemysig eftermiddag och kväll men Vincent verkade ovanligt trött och på natten sen så fick han feber och ont i halsen. Även Tom vaknade imorse och kände sig inte alls på topp, skoj.. Vi har ju knappt hunnit återhämta oss från nyårsförkylningen ju!
 
 
Själv känner jag mig ändå relativt frisk och håller tummarna för att det får fortsätta vara så framöver. Som vanligt känner jag väl att jag inte riktigt har tid att bli sjuk. Mina klasskamrater har redan börjat plugga igen efter julledigheten men själv börjar jag inte förrän den 21e då det är officiellt upprop och kursstart för examensarbetet och termin 10. Innan dess har jag dock en del som måste fixas. Jag skall skriva klart min projektplan, fixa ett handledarkontrakt och dessutom ha ett första uppstartsmöte med min handledare för att prata igenom upplägget för terminen. Dessutom skall jag göra 9 pass på akuten nu dessa två veckor så nej, jag avböjer vänligast en långdragen sjukdomshistoria till.
 
Idag är jag i alla fall ledig från jobbet. Två av familjemedlemmarna ligger och sover och en sitter och kikar på Netflix så jag tänkte att jag skall jag fylla på muggen med en ny kopp te och försöka ta mig an det där projektplansskrivandet. Ni får ha en fin (och förhoppningsvis sjukdomsfri) måndag!

Jag har slutat amma

Jag har inte skrivit så mycket om amningen denna gången och anledningen är nog att det gått så mycket bättre med Charlie än vad det någonsin gjorde med Vincent. Jag har varit så otroligt glad för detta och därför känns det om möjligt ännu jobbigare att amningen nu nått sitt slut. Hade det varit upp till mig så hade jag gärna fortsatt amma flera månader men Charlie har självmant valt att sluta och då måste jag ju acceptera det.
 
 
De första två veckorna var det jättejättejobbigt verkligen. Det är svårt att förklara för någon som inte ammat men man får ett väldigt speciellt band till sitt barn genom amningen och när det försvann kändes det som en del av bandet mellan mig och honom försvann. Jag kände mig bortvald och irrationella tankar som att han inte älskade mig längre och att jag inte kunde trösta honom flög runt i mitt huvud.
 
Nu har det hela lugnat sig något. Jag saknar fortfarande våra mysiga stunder men har insett att jag visst har en viktig plats i mitt barns liv. Jag kan lite ångra att jag gick tillbaks till skolan så snabbt just på grund av detta men samtidigt så överväger fördelarna nackdelarna här ändå. Jag får vara oerhört tacksam för den amningstid jag fick med honom och inse att tiden ännu en gång går alldeles för fort när man har en liten bebis!
 
 
 



Hej 2019!

Vårt 2018 avslutades verkligen inte på topp. Vincent kräktes morgonen den 30e december så det var bara för oss att ställa in nyårsplanerna och fira nyår hemma i soffan själva. Som tur var visade det sig att det inte var magsjuka då ingen annan blivit sjuk och Vincent var som vanligt efteråt men både jag och Tom åkte istället på en riktigt rejäl förkylning så lagom till nyårsaftonskvällen låg vi helt utslagna i soffan och försökte hålla oss vakna fram till tolvslaget. Till middag blev det tacos och så kikade vi på film hela familjen innan barnen la sig. Vid tolv väckte vi Vincent och stod och kikade på raketerna från ett fönster på övervåningen innan vi alla tre gick och la oss. 
 
 
Släpade mig sedan till jobbet igår. Hade det inte varit för att det var nyårsdagen hade jag sjukanmält mig men det är rätt svårt att hitta vikarier just på nyårsdagen så jag kände att det liksom inte var läge att inte jobba. Tog mig igenom dagen tack vare Otrivin Comp och hinkvis med te medan jag satt och frös och hade ont i princip i var enda muskel i hela kroppen. 
 
 
Idag har jag mått betydligt bättre. Feberkänslan har lämnat kroppen i alla fall vilket gör att jag känner mig mycket piggare trots att näsan är helt täppt. Har varit ledig från jobbet och kunnat vila upp mig så nu skall jag nog orka med två jobbpass till innan vi tar helg.
 
Ganska så ohärligt avslut på 2018 som annars varit ett riktigt kanonår. Året vi blev husägare och året vi fick det stora privilegiet att välkomna ännu en liten familjemedlem som nu är så självklar i vår familj. Svårt att toppa det liksom. Hoppas ändå på ett bra 2019 och det skall bli väldigt spännande att se vad det har att erbjuda. Sista året som läkarstudent blir det i alla fall för i januari om precis ett år tar jag EXAMEN!

Vårt julfirande

Hej mitt i julledigheten! Jag njuter för tillfället av lugnet i Bosared. Har haft ett väldigt intensivt julfirande med översovande gäster hemma hos oss så det var riktigt härligt att få komma ut hit och bara vara. Trots en del stress har vi haft en riktig härlig jul och det har varit så roligt att få se hur magiskt Vincent har tyckt det hela har varit med alltifrån julkalender, mat och julpynt till julklappar och tomtebesök. 
 
Vi började vårt julfirande redan den 23e med traditionsenlig uppesittarkväll. Vi hade bjudit över Toms bror, syster och systers sambo och tillsammans spelade vi bingolotto och smaskade i oss en massa godsaker för att efter sista bingot övergå till att spela sällskapsspel innan det var dags att gå och lägga sig.
 
 
På julafton vaknade vi tidigt och efter öppnandet av morgonpresenter som tomten varit och lämnat hos oss var det bara att ställa sig i köket och börja förbereda inför dagens frosseri. Vid 11 anslöt resten av släktingarna (från Toms sida) och vi hade en riktigt mysig julafton tillsammans.
 
 
Toms syskon och farbror sov över till juldagen men efter att de åkt hem efter lunch och vi fått undan all disk kunde vi äntligen sitta ner och njuta av en kväll med bara lilla familjen.
 
Just nu är det bara min familj och mammas systers familj här i Bosared men imorgon skall vi ha kalkonmiddag med hela släkten på mammas sida. Det skall bli väldigt roligt (och gott) eftersom det blir så sällan man ses nu för tiden då många av mina kusiner skaffat både respektive och barn! Det är tradition sen långt tillbaka att äta kalkonmiddag på juldagen i vår släkt men i år fick vi skjuta lite på det eftersom det var så få som i så fall skulle kunna vara med.
 
Hoppas ni alla haft en fin jul oavsett hur ni firat (eller inte firat) och god fortsättning!


Julstämning

Bara en vecka kvar till julafton och så mycket som skall fixas. Vi skall fira jul hemma hos oss för första gången och det är ju en hel del grejer som skall fixas i och med det. Bara en sån sak som att vi inte har tillräckligt med tallrikar?! Jag har i alla fall som den ordningsamme mamma jag är (obsobs ironi) gjort en lista på allt som behöver fixas i veckan och redan igår började vi med att beta av första punkten och for iväg med barnen till IKEA för att köpa tallrikar och bestick. 
 
 
Idag har vi dock inte hunnit julpreppa något alls. På förmiddagen hade vi hembesök av sjuksköterskan från BVC. "Lille" godingen väger nu hela 10,8 kg.. den ni! Efter att hon gått fick jag rusa iväg till affären och inhandla lite smör och socker för att väl hemma snabbt svänga ihop en pepparkakskladdkaka eftersom jag skulle ha julfika med min föräldragrupp. Förutom att Charlie sov bort halva träffen så hade vi en jättemysig eftermiddag och barnen sprattlade runt på mattan medan vi mammor satt och pratade och fikade bredvid. 
 
När sista mamman gått kom Tom och Vincent hem som varit iväg på lite egentid och så svidade vi snabbt om för luciafirande och julfika på Vincents förskola. Ja ni hör ju! En riktigt fullspäckad och mysig dag och nu har man verkligen kommit i julstämning. Dessutom har vinterns första snö lagt sig som ett fint täcke utanför fönstret som ytterligare förstärker mysighetsfaktorn.
 
 
Nu sitter dock Tom och väntar nere i soffan och vi skall titta på en film. Vi får höras mer en annan dag helt enkelt! Ha en trevlig måndagskväll!

Hej då vårdcentralen!

Så var sista praktikdagen gjord. Kändes nästan lite sorgset att säga hej då till all  go personal som jobbar på vårdcentralen men å andra sidan var det rätt skönt att få checka av ännu en godkänd placering. Lovade ju er att berätta lite om hur min placering har varit så det skall jag ju givetvis göra. 
 
Jag har haft två mycket lärorika veckor på vårdcentralen. Som jag skrev förra veckan så har tanken med placeringen varit att jag i så stor utsträckning som möjligt skall ta egna patienter och det har jag också fått göra i relativt stor utsträckning. Min handledare har haft ganska mycket på sitt eget schema vilket gjort att jag kanske inte riktigt fått lika mycket handledningstid som jag kanske hade behövt. Första veckan var schemat mer luftigt och vi hann sitta ner mellan varje patient och diskutera patientfallet och allmänt kring diagnosen men andra veckan var mer tajt och jag fick klara mig mer självständigt, på gott och ont såklart. Jag fick fortfarande diskutera handläggningen med min handledare men den övergripande reflektionen och feedbacken uteblev och det blev mycket väntan i korridoren för min del.
 
Är överlag ändå väldigt nöjd med mina två veckor på vårdcentralen. Jag har lärt mig så mycket saker och verkligen utvecklats i min läkarroll. Jag märkte tydligt de sista dagarna att jag vågade ta för mig på ett helt annat sätt och även fast rädslan att göra bort sig eller göra fel alltid finns där så har jag mer och mer insett att jag är duktig och sitter inne på mycket kunskap också.  
 
 
Patienterna har varit av väldigt varierande slag, som det ju vanligtvis är på en vårdcentral. Det har blivit mycket möten med barn som jag inte tidigare haft att göra med vilket har varit en liten utmaning. Jag har också träffat många patienter som inte haft svenska som förstaspråk och det är också en utmaning helt klart. Det har varit allt ifrån sårskada på fingret (som jag fick sy själv) till misstänkt cancer till akut buksmärta och jag har nog touchat de flesta av de stora specialiteterna på bara dessa två veckor. Allmänmedicin är verkligen inte lätt och jag har stor respekt för de som jobbar inom primärvården.
 
Sista dagen idag var ganska seg med väldigt lite patienter men de patienter jag hade tycker jag att jag lyckades med riktigt bra. Handläggningen som jag föreslog för handledaren blev godkänd och jag lyckades avsluta patienterna själv utan att låta handledaren ta över vilket är så lätt hänt om han är med i rummet för att hälsa på patienten. Precis innan jag gick fick jag remissvar från en patient jag skickat in akut i förra veckan till sjukhuset och det visade sig att en av våra differentialdiagnoser stämde och patienten fick läggas in för behandling. Det kändes riktigt bra i magen att vi skickade in patienten och att hen fick den hjälp hen behövde. Det är så häftigt att få möjlighet att hjälpa människor på det här sättet! Världens coolaste jobb helt klart.
 



Jullovet närmar sig

Två intensiva praktikveckor som kombinerats med sjukdom hos sambon avslutades med en lugn och avkopplande helg på vårt lantställe i Bosared. Tom har verkligen haft otur nu det senaste och varit väldigt sjuk och jag har fått lämna honom att ta hand om båda barnen själv hemma för att kunna vara på vårdcentralen. I torsdags var det dock så illa att jag fick åka hem och hjälpa till så därför skall jag ta igen den missade dagen imorgon. Har köpt lite fika som jag tänkte ta med och bjuda personalen på vårdcentralen på som tack för dessa två veckor. Hoppas att det blir uppskattat! Tänkte att jag sammanfattar lite mer i detalj mina tankar om placeringen efter att jag gjort min sista praktikdag för den som är nyfiken.
 
Jag slutade i alla fall vid lunch i fredags och åkte direkt hem för att packa. Hade en riktig myshelg i Bosared tillsammans med mina föräldrar och min bror och vi bakade pepparkakor, gjorde julgodis, badade i badtunnan och spelade spel. Vincent och min pappa tog dessutom traktorn ut i skogen för att hugga en gran som nu står så fint ute i blickfånget från köksfönstret. Försökte mig även på att ta årets julkort på barnen och det var lättare sagt än gjort vill jag lova. Av alla kort jag tog var det kanske 2-3 stycken där båda barnen tittade någorlunda mot kameran, bilden var skarp och ingen av dem gjorde någon konstig grimas. Puh!
 
 
Idag har jag varit i skolan och examinerat en text om den lärorika konsultationen som vi skrivit i samband med vår vårdcentralsplacering. Imorgon skall jag tillbaks till vårdcentralen som sagt och på onsdag har vi temadag om våld i nära relationer. Sen är kursen slut och för resten av klasskamraterna börjar hudkursen på torsdag medan jag som ju redan läst den kursen får gå på jullov. Så härligt och så välkommet!

Första veckan på vårdcentralen

Hej från tystanden! Jag vet inte hur jag lyckats men denna hösten har jag verkligen blivit sjuk på de mest opassande tidpunkterna. Först blev jag sjuk lagom till skolstarten, sen fick jag ännu en förkylning lagom till tentorna förrförra veckan och nu, pang bom, har jag mitt under praktiken lyckats dra på mig ännu en. Lovar er att jag säkert kommer vara sjuk lagom till julfirandet också...
 
Bestämde mig efter många om och men att stanna hemma idag från praktiken. Vill verkligen inte missa något men det kändes å andra sidan inte rätt att släpa mig till vårdcentralen så som jag mådde imorse. Har tagit en ordentlig sovmorgon och frukost i sängen och nu mår jag i alla fall aningens bättre så jag hoppas att jag kan åka in till praktiken imorgon.
 
 
Dagarna på vårdcentralen har verkligen varit givande. Jag har mitt eget lilla rum med dator och undersökningsbrits och jag har en bra handledare som förutom att handleda mig i de specifika patienterna även utmanar mig att lära mig mer runtikring de olika sjukdomstillstånden jag stöter på.
 
Efter att jag undersökt och pratat med mina patienter går jag in till min handledare och presenterar fallet och berättar hur jag tänker. Han kommer sen med kompletterande frågor och så diskuterar vi tillsammans hur vi skall gå vidare. Oftast vill min handledare träffa patienten men jag får ändå sköta avslutningen i form av att informera patienten och svara på eventuella frågor. Dessutom beställer jag egna labprover, skickar remisser och skriver journaler. Närmre ett "riktigt" underläkarjobb kommer jag nog inte. Förra veckan fick jag skicka två av mina patienter till akuten för vidare kontroller och då fick de en remiss med sig i handen som jag fick skriva under med penna. Det kändes verkligen stort.
 
 
På bara 4 ynka dagar känns det som jag växt så otroligt mycket i min läkarroll. Helt plötsligt börjar det kännas mer rimligt att jag om bara 1 år står där med examen i näven. Visst kommer den första tiden som underläkare inte vara speciellt lätt då jag säkerligen kommer behöva ställa massvis med frågor men med tanke på hur mycket jag utvecklats på bara denna korta tid så gör det mig inte lika orolig längre. Att dessutom få ett tack så mycket för hjälpen av en patient som man inte gjort annat än att prata med och lugnat är helt magiskt. Kan jag göra skillnad i en enda människas liv så är jag oändligt tacksam!


Utfrågad framför patienten

Ojoj vilken dag! Så mycket nya ansikten och intryck så jag känner mig alldeles färdig. Klockan kvart i åtta imorse var jag på plats på vårdcentralen och fick tag på en snäll sköterska som kunde visa mig vart jag kunde byta om. Efter att jag iklätt mig byxor och pikétröja fick jag träffa min handledare C för de kommande två veckorna och vi gick tillsammans igenom journalen för dagens första patient.
 
Det visade sig att jag inte fått några behörigheter för att logga in själv i vårdcentralens datasystem så medan administratörerna fixade med det under dagen fick jag hänga med min handledare och auskultera, som det så fint heter, när han hade sina patienter. En patient fick jag i alla fall prata med själv men det blev lite hackigt då patienten inte talade svenska och en anhörig försökte sig på att tolka samtalet.
 
Däremot fick jag verkligen ha huvudet på skaft då C gillade att slänga ut frågor till mig framför patienten. Egentligen tycker jag att det är rätt jobbigt att få såna frågor då det oftast är svårt att komma på vad det just specifikt är som handledaren tänker på och att man då bara ser dum ut framför patienten, men det känns som man blivit van vid det här laget. Blev i alla fall stolt när C bad mig lyssna på hjärtat och sedan säga vad jag hörde och jag lyckades identifiera att patienten hade ett nytillkommet blåsljud på hjärtat. Det var ju ett bra tag sen jag lyssnade på några hjärtan överhuvudtaget.
 
Mot slutet av dagen fick jag äntligen mina inloggningsuppgifter så imorgon skall jag ta egna patienter från drop in-listan. Är skapligt nervös men tänker att det bara är att slänga sig in i det utan att tänka efter så mycket. Jag är egentligen inte så orolig över att "skada" någon patient då ju C har det fulla medicinska ansvaret och givetvis inte lämnar mig att göra som jag vill med mina patienter. Däremot så är jag nervös över att göra bort mig, att känna mig vilsen och tafatt framför patienterna och min handledare och inte veta vad jag skall säga eller göra. Det är en oundviklig men ack så jobbig känsla när man är student (och nyutexaminerad kan jag tänka mig). Jag håller både tummar och tår för att jag skall få känna mig liiiite mer bekväm och självsäker när vi närmar oss slutet av den här placeringen.
 
I brist på bilder från dagen får det bli en från helgens jobbpass på akuten
 
Nu skall jag mysa till det med en kopp te och några pepparkakor som killarna bakade igår när jag var i skolan!

Tillbaks på akuten

Söndag kväll och det känns som om helgen knappt hunnit börja?! Inte så konstigt egentligen med tanke på jätteurladdningen i fredags och att jag sen gjorde mitt första jobbpass på över 8 månader på akuten.. men ändå. Varför är det alltid så att veckorna går så långsamt men helgerna så fort?
 
Båda tentorna i fredags kändes väldigt bra. Geriatriken som jag ju bara skrev en tredjedel av är jag 100% säker på att jag klarade och det var en häftig känsla att vara först fram och lämna in tentan med den vetskapen. Det har aldrig hänt förut. Samhällsmedicintentan kändes också bra och det skall till någon jättetaskig rättning för att jag inte skall få godkänt på den med. 
 
Så igår stod klockan på 4.50 och jag satte mig på bussen in till stan för ett jobbpass på akuten. Jag kommer ju som sagt ha ett litet miniuppehåll över jul då mina kursare läser hudkursen (som jag läste precis innan jag gick på mammaledighet) så för att fylla hålet i plånboken från en månads förlorat studiemedel har jag bokat in lite jobbpass. I december blir det bara några stycken men sen skall jag jobba heltid de tre första veckorna på året vilket skall bli väligt roligt.
 
 
Det låter kanske konstigt men med allt nytt som varit det senaste året med Charlie, flytt, förskolebyte och byte av klass för min del var det bara så skönt att få komma till jobbet och känna mig "hemma". Att få göra någonting jag kan och är bra på för en gångs skull utan att behöva trycka in en massa ny kunskap och nya intryck. Har verkligen trivts så bra under min tid som sekreterare på akuten (den förfärligt kassa lönen till trots) och det känns faktiskt lite sorgligt att tänka på att det kommande året är det sista året som jag har möjlighet att få jobba där med alla goa kollegor. Det blir allt mer påtagligt att jag faktiskt ganska så snart kommer ta nästa stora steg i livet och påbörja min läkarkarriär och hur roligt sekreterarjobbet än är så kommer det nog aldrig att slå det!



Dagen innan dubbeltentan

Fyra dagars intensivt tentaplugg är över och nu får det nog vara dags att stänga igen datorn och krypa ner i sängen. Jag känner mig förvånansvärt lugn inför den här tentan faktiskt, konstigt nog. Jag har pluggat ovanligt mycket känns det som och när jag gått igenom gamla tentor har det känts.. bra?! Hoppas känslan håller i sig även imorgon och att jag inte får en chock när jag skall sätta mig och skriva tentan bara. Efter lunch skall jag skriva tenta nummer två (den delen av geriatriktentan jag inte klarade) och sen skall jag njuta av att (förhoppningsvis) slippa tentaplugga på flera flera månader.
 
 
Håll tummarna för mig imorgon!

Tentaplugg och jullängtan

Tre dagar kvar till tentan i samhällsmedicin. Just nu är det fortfarande rätt rörigt i mitt huvud med tanke på att det är så pass många olika specialiteter som samsas om en och samma tenta. Socialmedicin, arbets- och miljömedicin, försäkringsmedicin, rättsmedicin, trafikmedicin, geriatrik, allmänmedicin... Man vet liksom inte i vilken ände man skall börja. Sitter just nu och går igenom föreläsningspowerpoints och tänkte även köra lite frågor från gamla tentor för att se vad som verkar vara extra viktigt att kunna och sen lägga mitt fokus på det.
 
 
Efter tentan väntar två veckors vårdcentralspraktik och jag börjar bli lite nervös över det hela. Det var lääänge sen som jag satt ner och hade en konsultation med en patient och det var ännu längre sen som jag faktiskt funderade över handläggning av astma, lunginflammation, huvudvärk och depression som ju är vanliga diagnoser på en vårdcentral. Jag försöker så smått att repetera mina kunskaper genom att lyssna på bl.a. medicinpodden när jag t.ex. sitter på tåget/bussen på väg till och från skolan men det innebär också att jag fullkomligt stupar i säng varje kväll med en hjärna helt fullproppad med information. Förhoppningsvis har min hippocampus gjort sitt och lagrat in minnena i hjärnan så att de dyker upp igen när jag väl behöver dem.
 
Å andra sidan så ser jag redan förbi de sista 3 veckorna av kursen. Jag längtar så efter att få börja julpynta här hemma för första gången, att spela julmusik, äta pepparkakor, titta på julkalendern med Vincent och förbereda för Charlies första julafton som vi i år skall fira hemma hos oss. Tom ser inte alls fram emot allt julstök och visst är det mycket som skall fixas och en hel del julstress kring denna högtid men jag kan ändå inte låta bli att längta efter allt julmys. Jag är helt enkelt en hopplös julromantiker! Någon mer som är som jag?
 
Bilder från julen 2014 (V var nästan 5 månader):


Charlies rum

De senaste veckorna har jag som jag nämnt tidigare haft ett litet kvällsprojekt. Tom flyttade ju in Charlie i hans blivande sovrum och det kändes så tråkigt att bara ha hans säng stående där i ett tomt rum så vi bestämde oss för att fräscha upp rummet med lite ny färg på väggarna och inredning. Tom har låtit mig göra det mesta den här gången vilket varit lite kul för självförtroendet men jag har haft en del värk i axlar och armbåge efter många kvällars, slipning, spackling, maskering och målning eftersom min kropp är ganska ovan vid den typen av arbete.
 
Nu är det i alla fall klart så när som på att lite tavlor och nån hylla som skall upp och så. Det blev väldigt mysigt och nu känns det inte lika jobbigt att låta Charlie sova där inne (inte för att han bryr sig det minsta, men ändå!). Han har dessutom fått en egen byrå för sina kläder så nu slipper han dela garderob med Tom. Här kommer lite före- och efterbilder från mobilen. Skall försöka ta lite bättre bilder när allt är 100% klart med kameran men så länge får dessa duga.
 
 

Trubbigt och skarpt våld

Idag påbörjade vi delkursen i rättsmedicin. Det var faktiskt ovanligt mycket folk bänkade på föreläsningen idag efter den skrala skara som lyckats ta sig till skolan för föreläsningarna i arbets- och miljömedicin den senaste veckan. Antagligen kände väl de flesta som jag att det var lite uppfriskande med något helt nytt som vi inte läst om förut. Bullerskador och asbestorsakad luncancer i all ära men AMM är nog inte riktigt min specialitet.
 
 
På förmiddagen hade vi en genomgång av lite juridik, hur man skriver ett rättsintyg och hur man bäst dokumenterar skador i journalen med text och bilder. Sen gick vi igenom olika skador som kan uppkomma av mekaniskt våld med mer eller mindre obehagliga bilder för att demonstrera. Rättmedicin är ju något som blivit rätt så förskönat på tv och film och det är ju inte jättemycket som stämmer med verkligheten tyvärr. Det här med att kunna se gärningsmannens position i förhållande till offret eller att veta exakt vilket vapen som användes t.ex. är oftast inget som man med säkerhet kan säga och lik i verkligheten ser ju tyvärr inte alls ut som lik på film.
 
 
På eftermiddagen sedan fick vi sitta i grupper och diskutera kring olika fall och både öva på att beskriva olika skador samt fundera över vilka våra skyldigheter, möjligheter och rättigheter är som läkare i olika misshandelssituationer. Det är faktiskt mycket klurigare än man kanske kan tro att förstå när man får bryta sin sekretess och tystnadsplikt gentemot patienten och när man inte får det.
 
Imorgon skall vi på likvisning i bårhuset. Låter ju lagom obehagligt men jag tänker att det ändå nog är nyttigt att se. Det är ju inte alls säkert att jag någonsin får den möjligheten igen. Så är det faktiskt med mycket på läkarprogrammet. Vi har en väldans tur att få se så mycket ovanliga saker och det gäller att passa på för när man väl jobbar sen så har man varken möjligheten eller tiden att få se hur en strålbehandling går till, vara med på en embolektomi (drar ut en blodpropp ur blodkärl i hjärnan via ett större blodkärl) eller få se hur det går till när en patient får bloddialys om man inte jobbar specifikt med just det. Lyxigt tycker jag att få chansen att få en inblick i så pass många olika specialiteter innan det är dags att välja vad man själv vill specialicera sig till.



Ullared, dop och fars dag-firande

Borta bra men hemma bäst! Ja, det slog mig idag att det nog är första gången sen vi flyttade hit som det verkligen känts så. Så otroligt skönt att få komma hem till vårt hus efter en helg i Bosared. Det har varit en lång process att bo in sig här och byta ut känslan av att ha flyttat in alla sina grejer i nån annans hus till att verkligen känna sig hemma. Mycket är nog tack vare att vi gjort om en hel del sen flytten i maj och att vi fått möjlighet att sätta vår prägel på huset. Inte hade jag väl kunnat tro att det skulle dröja ett halvår innan jag skulle få känna mig 100% hemma men så har det varit väldigt känslomässigt för mig att byta ut allt det gamla mot allt detta nya och det har helt enkelt behövt ta lite tid.
 
Men nog om det nu. I helgen har vi hunnit med en trip till Ullared, gå på dop av barnens syssling och firat fars dag hemma hos min mormor och morfar. Jag som hade tänkt plugga lite i helgen har inte ens hunnit ta fram böckerna men det är väl tanken som räknas, right?! :P
 
Vi började i fredags med trippen till Ullared som blev lite spontan och också ganska dyr. Fick köpt en hel del nödvändigheter så som ytterkläder och julklappar så det var ju inte direkt pengar slängda i sjön men det känns ju i plånboken att lägga en så stor summa på ett och samma köp.
 
 
Så på lördagen var det dags för dop. Jag hittade en sjukt snygg klänning på Gekås som jag hade på dopet och som verkligen satt som en smäck. Jag har haft väldigt svårt att hitta kläder jag känner mig snygg i nu det senaste så jag blev verkligen positivt överraskad att jag hittade den. Dopet var så fint och jag satt som vanligt och försökte hålla tillbaks tårarna när solisten sjöng de där förbaskat snyftiga sångerna om barn som livets största gåva (alltså varje gång!!). Efter dopet bjöds det på lunch och dopfika.
 
 
Idag har vi firat fars dag som de flesta andra. Först firade jag och barnen Tom med frukost på sängen och paket, sen firade vi min pappa och tillsammans åkte vi sedan hem till mormor och morfar och hade fars dag-fika med ostkaka, kakor och bullar. Charlie fick smaka grädde på sked från sin gammelmorfar och ögonen blev stora som tennisbollar samtidigt som han bara fortsatte att gapa efter mer, haha. Efter fikat begav vi oss slutligen hemåt och nu skall jag bara skriva klart här innan jag borstar tänderna och kryper ner i sängen. En hektisk men härlig helg må jag säga men nu skall det bli bra skönt att få sova i min egna säng!
 

Lyx för en läkarstudent

Denna veckan startade med en tvådagars ledarskapsutbildning på konferenscentrum Wallenberg på medicinareberget. Det blev rätt långa dagar fyllda av föreläsningar med tid för reflektion kring teamarbete och ledarskap men som lättades upp en hel del med att universitetet bjöd på fika och lunch. Riktigt lyxigt för oss studenter som är vana vid att släpa med oss matlådor, bananer och kaffetermosar fram och tillbaks till skolan var eviga dag.
 
 
Vi var nog många studenter som var överens om att en dag nog hade räckt gott och väl då det blev lite mycket repetition och återkommande diskussioner kring liknande ämnen, men det är nog ändå väldigt nyttigt att lära sig mer om detta då vi kommer att få utöva ledarskap i vårt framtida yrke redan från start. Som exempel kan tas att leda en rond på avdelningen eller så kan det vara att förmedla handläggningsplan till teamet på akuten.
 
Vi fick bland annat lära oss att all feedback inte är bra feedback och att det snarare kan ha negativ inverkan på en persons utveckling om den ges på fel sätt. Det är t.ex. viktigt att ge feedback som är konstruktiv och att den aldrig är riktad mot person utan på situation/handling. Givetvis blev vi bombade med en hel del annan information också men just nu är jag för trött för att komma på något bra exempel. Ögonlocken känns väldigt tunga just nu så det är nog dags att släcka ner här. Tar nog inte många sekunder innan jag somnar ikväll. Jag längtar verkligen till helgen då vi skall åka till Bosared och förhoppningsvis kan jag få chansen att sova ut eller ta en middagslur för att återhämta lite energi inför nästa vecka. Det märks helt klart att det tar på krafterna att få ihop vardagspusslet just nu. God natt hörni så hörs vi!


Två nya projekt

Sitter just nu i sängen med datorn i knät med en sovande liten bebis tätt intill. Charlie sover ju sen länge i egen säng egentligen och sen ett par veckor tillbaka har han fått flytta in i sitt rum. Nu håller vi dock på att fixa i ordning lite lätt inne i hans rum så därför får han sova mellan oss några nätter innan han kan flytta tillbaks in dit igen. Jag tycker det skall bli jättemysigt att få ha honom alldeles tätt intill medan Tom inte är lika övertygad. Det blir ju aningens trångt i sängen och Tom gillar att snurra runt en del när han sover medan jag är en sån som ligger helt still.
 
 Throwback till när C sov många av sina sovstunder så här! Saknar detta myset något enormt *storbölar*
 
Bara av att få sitta här i mörkret och lyssna på hans små andetag gör mig lycklig ända in i själen. Hade jag fått bestämma hade han gärna fått sova mellan oss ett bra tag till men vi får nog alla bättre sömn av att sova i våra egna sängar egentligen. Flytten till eget rum var på Toms initiativ och jag tycker att det har funkat jättebra men det har nog mycket med att göra att Tom tar de flesta av Charlies uppvak nu när jag går i skolan. Han får springa fram och tillbaks några gånger varje natt men än har han inte föreslagit att flytta tillbaks spjälsängen in i sovrummet igen så jag antar att han tycker att det är okej han med.
 
Nu hade ju jag inte alls tänkt att detta inlägget skulle handla om var Charlie sover utan jag hade tänkt visa er resultatet av helgens stora projekt. Tom och vår kompis Johannes har nämligen bytt vår ytterdörr (!!). Den nya dörren, som har stått någon månad i förrådet i väntan på upphängning, är verkligen sååå fin och precis som jag ville ha den. Nu hoppas vi kunna göra klart resten av hallen lagom till jul. Efter att dörren kommit på plats igår kom även Johannes sambo Anna hem till oss och så lagade vi middag ihop och spelade spel hela kvällen. En jättemysig kväll helt klart.
 
 
Nä nu tror jag minsann jag skall ta och släcka ner här och göra tidig kväll för att ladda inför en fullproppad skolvecka. Sov gott!

För lite tid

Är det bara jag som tycker att dagarna är på tok för korta? Jag hinner inte med allt som jag skulle vilja göra under dygnets vakna timmar. Dagarna går verkligen i ett. Just nu ser en typisk dag ut ungefär såhär:
 
Går upp ca 6.45 och gör mig i ordning för dagen. Börjar jag lite senare fixar jag lite frukost och sätter mig framför datorn med den och pluggar en stund innan det är dags att åka men annars äter jag frukost i köket och packar ner matlåda, mellis, skolmaterial och bröstpump i väskan och cyklar iväg mot tåget.
 
 
Under dagen har jag ju som jag skrev i gårdagens inlägg varierande upplägg med föreläsningar, seminarier, grupparbeten, studiebesök etc. Lunchen intas oftast i sällskap av min fd kursare Emelie som gör sitt examensarbete på berget där vi just nu håller till. Allt som oftast slutar jag mellan 15-16 och tar buss, tåg och cykel hem.
 
Landar hemma mellan 16-17 och då har Tom oftast gjort eller påbörjat middagen som vi äter tillsammans och sen försöker jag att ladda om energin och umgås lite med barnen innan vi påbörjar läggningen strax innan 7. Idag blev det pussel på vardagsrumsgolvet med Vincent och en mysig amningsstund med efterföljande bus med Charlie. Vissa dagar somnar båda barnen samtidigt men Charlie kan ibland vara uppe en timme extra och då sitter vi oftast och myser med honom i soffan. 
 
 
Vid 7.30-8 sover förhoppningsvis båda barnen och jag och Tom plockar i ordning lite hemma och sen kanske vi tittar på något serieavsnitt eller så sitter vi på varsitt håll med tv/dator. Ibland passar jag på att plugga lite till, besvarar mejl eller fixar med annat pyssel som jag ju inte hunnit med under dagen. Vips så har klockan slagit 22 och det är dags för mig att gå och lägga mig för att orka gå upp 1-2 ggr under natten och amma och sen ringer klockan igen vid 6.40.
 
Jag hade verkligen önskat att jag lyckades få in lite träning i mina vardagsrutiner och att jag liksom inte behövde välja en sak som jag hinner innan jag måste gå och lägga mig. När jag var föräldraledig så hade jag ju givetvis fullt upp för det mesta med barnen men speciellt när Vincent var i skolan hann jag ju med en hel del annat också. Nu känns det nästan som att jag får skriva en lista på saker jag vill/måste göra och välja ut en varje kväll eftersom varken tiden eller energin räcker till. Ser verkligen fram emot helgen på ett helt annat sätt nu och njuter verkligen av den stunden jag får varje dag med Tom och barnen. 
 
 
Men än så länge är ju allt väldigt nytt och vi kommer säkert in i vardagslunken lite mer om några veckor. Det är ju trots allt väldigt kul att ha kommit igång med studierna igen. Däremot får man verkligen hålla tungan rätt i mun så att man inte sätter för höga krav på sig själv, särskilt inte så här i början. Jag tycker det är fantastiskt att få möjligheten att se situationen ur Toms perspektiv nu när vi har ombytta roller och jag tror att det kommer leda till att jag bara njuter av föräldraledigheten ännu mer nästa sommar.



Vad är samhällsmedicin?

Fick en fråga i förra veckan om jag inte kunde förklara vad begreppet samhällsmedicin innebär och eftersom det hela var ganska oklart för mig också fram tills för bara några veckor sedan så tänkte jag försöka mig på att förklara begreppet i ett eget inlägg.
 
Samhällsmedicin är ett samlingbegrepp som innefattar hälso- och sjukvård som sker utanför sjukhusen, alltså ute i samhället. Till detta hör givetvis vårdcentralerna men också t.ex. företagshälsovård och försäkringsmedicin. Vår kurs består av 5 delkurser:
 
- Socialmedicin (hit hör t.ex. försäkringsmedicin, epidemiologi och även kunskapen om hur det sociala påverkar individer och samhällets hälsa och hur man förebygger ohälsa i samhället)
- Arbets- och miljömedicin (företagshälsovård och kunskap om hur miljö- och arbetsplatsfaktorer påverkar vår hälsa)
- Rättsmedicin
- Allmänmedicin (vårdcentral)
- Geriatrik (äldrevård som ligger utanför sjukhus som hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende)
 
Ett ganska brett område helt klart och tidsvis lite svårgreppbart. Vi har allt ifrån föreläsningar om luftföroreningar och global hälsa till seminarium i sjukintygsskrivning och studiebesök på olika organisationer som t.ex. stöttar människor som blivit utsatta för våld i nära relationer eller bedriver daglig verksamhet för folk med funktionsvariation. Hittills har föreläsningarna varierat en hel del i kvalité (föreläsningen igår om organisering, styrning och prioritering i vården får INTE någon topplacering direkt) och vi har en hel del seminarium, rapporter och grupparbeten som skall göras under kursens gång utöver föreläsningarna som behandlar de 5 olika områdena.
 
Något trött läkarstudent kanske!?
 
Efter att tentan är skriven avslutar vi kursen med en 2 veckor lång vårdcentralsplacering där vi skall öva på att framförallt avsluta en konsultation. Hittills när vi haft egna patienter har vi tagit anamnes (sjukhistoria) och status (undersökning) för att sedan gå ut till vår handledare och diskutera vidare handläggning och sedan oftast gå tillbaks in till patienten tillsammans med läkaren för att informera patienten tillsammans. Nu är det alltså dags för oss att hålla en konsultation från början till slut och träna på det ack så viktiga momentet att ta beslut om vad som skall göras och förklara detta begripligt för patienten. Jag ser jättemycket fram emot den placeringen och hoppas att det skall bli två lärorika veckor som gör att jag känner mig ett steg närmare att faktiskt vara "riktig" läkare.
 
Efter den kursen är jag nämligen klar med termin 9 och kan (även fast jag inte kommer att göra det) söka en underläkartjänst och jobba som läkare. Är inte det lite häftigt ändå? Mina kursare har hudkursen kvar men den läste jag ju som höggravid så jag får 4 veckor ledighet över jul vilket ju inte är fy skam. 
 
Men nu skall jag inte sväva iväg i drömmar och tankar om min framtida yrkesroll. Hoppas att ni blev lite klarare av min förklaring om vad samhällsmedicin innebär. Tveka inte att ställa en plfråga om det är något som fortfarande är lite oklart!

Halloweenfest, examensarbete och ett besök på akuten

Herregud vad mycket bollar jag hållt i luften samtidigt de senaste dagarna! Igår hade vi halloween-/inflyttnings/25årsfest hemma hos oss som blev fantastiskt lyckad. Under veckan har vi alltså förberett inför denna med planering av mat och inköp, städning, dekoration, utklädnader m.m. Barnen sov över hemma hos sin mormor och morfar och det hela hade gått jättebra enligt dem trots att båda barnen fortfarande är lite hostiga. Det var första gången som jag lämnade bort Charlie över natten så jag var helt klart lite nervös men det är ju jättehärligt att det funkat så bra för alla.
 
 Har ingen helkroppsbild på mig men jag var passande nog utklädd till kossa!
 
Under veckan har jag dessutom varit i kontakt med perinattallaboratoret på Östra sjukhuset angående vårens examensarbete. I fredags var jag där på möte och fick presenterat för mig lite olika projekt så det känns jättespännande. Jag som varit så nervös och stressad över att fixa detta tycker att det känns som en enorm tyngd faller från mina axlar. Perinatallaboratoriet driver forskning om graviditet, fosterdiagnostik och förlossning vilket jag ju tycker är väldigt intressant så förhoppningsvis blir det en givande vårtermin.
 
Utöver dessa två stora händelser har jag ju påbörjat en ny kurs med massvis med nya grejer att lära sig och barnen har, innan vi ens hunnit bli helt friska, snappat upp ännu en förkylning. Vincent (och Tom) var inne på akuten en gång till i veckan med andningssvårigheter så vi var lite oroliga över att vi skulle behöva ställa in festen men utöver hostan har han varit pigg och sitt vanliga spexiga jag. Och tur är väl det, för den som hade blivit allra mest besviken hade ju varit Vincent om han inte fick komma och sova över hos mormor och morfar som han sett fram emot hela veckan.
 
Som sagt, lite mycket att tänka på de senaste dagarna men nu hoppas jag att veckan som kommer blir lite lugnare. I veckan skall jag försöka bestäma mig för vilket av de fyra projekt som de la fram som jag är mest intresserad av och till helgen kommer en vän till oss och skall tillsammans med Tom påbörja projektet att byta ytterdörr. Så kul! Nu är det nog dags för mig att göra mig i ordning och åka iväg till skolan. Ha en trevlig måndag hörni!


Samhällsmedicin och en omtenta

God förmiddag!

Har just avslutat en förvånansvärt intressant föreläsning om socialtjänsten och läkarens ansvar. Det är som vanligt olidligt kallt i föreläsningssalen och tet är uppdrucket sen länge. Tycker fortfarande det är alldeles för tidigt med föreläsning redan kl 8 på morgonen. Hjärnan är liksom inte vaken.

Samhällsmedicinkursen är alltså officiellt igång och föreläsningarna hittills har verkligen varierat i kvalité. Nu börjar snart en föreläsning om försäkringsmedicin och jag vet inte om jag är supertaggad, haha. 


Idag kom resultatet för geriatriktentan och trots att jag hade över 66% (godkäntgräns) totalt sett så blev jag ändå underkänd då man behövde ha 50% på alla delar (kuggade del 3 som var den mest flummiga av de alla). Så typiskt! Inte så konstigt kanske med tanke på förkylning och sömnbrist men det hade ju känts skönt att kunna checka av den och gå vidare med samhällsmedicinen.

Jaja, en helgs plugg så lär omtentan vara en piece of cake. Nu skall jag lägga bort telefonen och fortsätta med nästa föreläsning. Önskar er alla en finfin onsdag!

Tips inför placering på avdelning

Det allra bästa på utbildningen är att få komma ut på praktik. Då får man äntligen ett litet provsmak på livet som färdig läkare och ett hum om vad sjuttsingen en sjukhusläkare gör om dagarna. Här nedanför har jag listat mina 5 bästa tips på saker att tänka på när man går ut på avdelningspraktik för första gången. För min del var det medicinkursens 6 veckor som jag hade allra störst nytta av de här.
 
1. Kom i tid. Och då pratar jag inte om att komma i tid så att jag hinner byta om lagom till att ronden skall börja utan jag kom i god tid, tog mig en kopp te och satte mig vid datorn för att läsa på patienterna i lugn och ro. På så sätt kunde jag hänga med på ett helt annat sätt när vi rondade och visste vad som hänt under natten med patienterna. Det låter kanske fruktansvärt onödigt men detta är på riktigt mitt allra största tips. Att vara väl förberedd är A och O inför alla inlärningsmoment och jag kunde känna att jag verkligen bidrog till arbetet på avdelningen och hänga med i diskussionerna på ronderna. (Detta var på den tiden då Tom kunde lämna på förskolan på morgonen dock. Nu för tiden börjar han tidigare och då är det såklart svårt att få till men jag håller ändå på att förberedelser vid ffa längre avdelningsplaceringar är superviktigt)
 
Här satt  jag många mornar uppe på medicinadministrationen med en macka och en kopp te
 
2. Hälsa på alla. Sköterskor och undersköterskor kan visserligen vara stressade på avdelningarna men de är allt som oftast helt ofarliga och bits väldigt sällan ;) Vi är generationen som skall slå hål på vi och dom-tänket inom vårdens olika yrkeskategorier och jag lovar att din placering blir så himla mycket trevligare om folk hälsar glatt på dig när du kommer istället för att du smyger fram i korridoren stirrandes ner i golvet för att undvika ögonkontakt. Sitt gärna någon gång med sköterskorna i fikarummet med och bonda lite, det brukar vara både uppskattat och trevligt.
 
3. Våga! Åh så jobbigt det är att kliva ut ur bekvämlighetszonen men vågar man inte så lär man sig heller aldrig något nytt. Är det någon som behövs tas en blodgas på så skall du inte tveka. Det kanske är enda gången du får möjligheten att få träna på det? Så länge du har handledning så är det inte mycket som kan gå fel.
 
Känslan när man sätter sitt livs första PVK eller dikterar sitt allra första diktat!!
 
4. Ta för dig på ronden! Det är jobbigt att känna att man är till besvär för patienten men du är på avdelningen för att lära dig och då måste du få chansen att se, höra och känna så mycket som möjligt. Har patienten ett blåsljud på hjärtat så skall du lyssna på det, trots att överläkaren, ST-läkaren och underläkaren redan gjort det. Kanske kan du vara snabb och lägga på stetoskopet samtidigt som någon annan? Kläm på underben, lyssna på lungor, känn på magar.. det är på detta sätt du bygger din referensram om vad som är normalt och onormalt vilket du kommer att behöva när du står där själv på akuten som AT-läkare. Finns det inte tid på ronden kan du alltid gå tillbaks senare under dagen när du har en lucka och inget att göra. De flesta patienter har det väldigt långtråkigt när de ligger inne och har inget emot att du undersöker dem igen och pratar lite med dem.
 
 
5. Ställ frågor! Passa på att ställa frågor om det är något du inte förstår till läkarna du går med (eller annan personal för den delen). De sitter inne på så fantastiskt mycket kunskap och äntligen kanske du kan få grepp om det där luddiga som föreläsaren sa med ett konkret patientfall att relatera till. Inga frågor är för dumma och faktum är att det är ganska sannolikt att du någon gång får en fråga tillbaks som du kan svara på. Vi läkarstudenter som precis läst kursen sitter oftast inne på mycket färska teoretiska kunskaper. 
 
Har ni några bra tips inför sjukhuspraktik eller praktik i största allmänhet? Fler yrkesgrupper än läkare får mer än gärna svara!








Geriatrik och den evighetslånga läkemedelslistan

Så var första veckan tenterad och klar. Ja vad ska man egentligen säga om geriatriktentan?? Det hela målades upp som ett enkelt läxförhör och de flesta i klassen var nog överens om att det inte skulle vara några problem i och med att kursen bara är på 1,5 hp men de flesta såg precis lika förvirrade ut efter tentan som jag kände mig.
 
Tentan var uppdelad i tre delar och man var tvungen att ha minst 50% rätt på alla delar och 66% totalt på tentan för att bli godkänd. Det var många som efter lite diskussion kunde konstatera att sista delen om demens med märkliga multiple choice-frågor där flera svar alternativt inga svar alls kändes rätt inte gått särskilt bra. Att skriva om en sån här tenta är ju dock inte hela världen men ändå lite trist att inte kunna ta fredag och känna att man nilat första tentan efter mammaledigheten.
 
I onsdags och torsdags var vi som sagt ute på avdelningarna och fick tilldelat patienter som vi sedan skulle presentera kring olika teman på seminarium på eftermiddagen. Det var en sån härlig känsla att få dra på sig landstingspyjamasen igen trots att helvitt, som vi läkarstudenter uppmanas bära, inte är min favvokombo.
 
 
Bäst gillar jag helblått eller helgrönt (som man har på kirurgen) eftersom de blåa och gröna byxorna har dragsko i midjan till skillnad från de vita byxorna som har knapp och noll resår what so ever. När jag läste hud i slutet av graviditeten fanns det bara vita byxor i klädförrådet så då fick jag ta en extra stor tröja för att dölja gylfen och de eventuellt skymtande trosorna. Skåda årets snyggaste magbilder här: 
 
 
Förutom Etik- och CGA-seminarium (Comprehensive Geriatric Assessment, om det gör er något klokare?) så hade vi på fredag förmiddag även ett läkemedlesseminarium vilket jag faktiskt tyckte var höjdpunkten på veckan. Där fick vi presentera patienter från avdelningarna med en mer eller mindre komplex läkemedelslista och tillsammans i gruppen göra en så kallad läkemedelsgenomgång- Därtittar man bland annat på läkemedlens indikation (varför patienten har läkemedlet), interaktioner (är läkemedlen lämpliga tillsammans), justera doser osv. Gamla tenderar ju att ha väldigt många läkemedel som de stått på väldigt länge och som satts in av olika läkare vilket gör att det ofta finns ett behov av att "städa upp" i läkemedelslistan (det vi kallar läkemedelsgenomgång alltså). Dessutom klarar äldre patienter med t.ex. sviktande hjärt-, hjärn- och njurfunktion inte av samma typer och doser av läkemedel som en ung och frisk patient.
 
Jag har upplevt tidigare att vi som läkarstudenter bara har förväntats kunna detta utan att egentligen få någon träning i det alls och jag kanske bara talar för mig själv men att bli satt med en läkemedelslista på kanske 20 läkemedel i handen och frågan vilka som patienten skall ha nu när hen läggs in från akuten är rätt överväldigande. Därför var det så givande att i lugn och ro få sitta och metodiskt gå igenom läkemedelslistor på olika patienter med tid för diskussion och att ställa frågor till vår handledare. Nu skall ju inte jag vicka i sommar men för många av mina kursare är detta en verklighet om bara dryga halvåret och med ganska stor säkerhet får de handlägga just äldre multisjuka patienter.
 
Oj vilken uppsats det blev men jag hoppas att ni uppskattar dessa lite mer detaljerade inläggen om utbildningen. Läkaryrket är så mycket mer komplext än vad jag tror många förstår. Det är ju kanske därför man läser 5,5 år på universitetet och ändå kommer ut i arbetslivet och känner sig alldeles vilsen. Vissa kanske tycker att det låter jobbigt att aldrig vara "färdiglärd" så att säga men jag tycker det skall bli otroligt spännande att det trots när man är 63 år och överläkare finns möjlighet till utveckling och jag bara hoppas att man kan få behålla sin nyfikenhet karriären igenom.

Den åldrande patienten

Ojojoj, ögonlocken är SÅ tunga! Tänkte att jag skulle kika in här en kortis bara men sen blir det sängen för mig direkt. Den här stafettpinneöverlämningen kunde ju ha gått lite smidigare än vad den gjort. Nu har Tom blivit ordentligt sjuk och fick feber inatt så det var ju såklart inget tal om att han skulle hjälpa till med C på natten. Min hjärna känns som en mosad potatis just nu med 2 dagars föreläsningar inbankat i en trött och snorig hjärna.
 
Kursen jag läser nu är läkarprogrammets kortaste. 5 dagar har vi på oss att bli fullfjädrade geriatriker tydligen och kursledningen borde nästan få en stående ovation då de lyckats klämma in 4 obligatoriska seminarier och en tenta på dessa dagar. Puh! Hittills har vi haft föreläsningar om bl.a. osteoporos (benskörhet), konfusion (akut förvirring), läkemedel och palliativ vård och imorgon är det dags att bege sig ut på avdelningarna. Om jag inte fått det hela om bakfoten så skall vi där bli tilldelade patienter att studera och presentera på seminarier på eftermiddagen (imorgon och på torsdag) men det återstår att se imorgon. Det har funnits prick 0 tid och energi att plugga till den där tentan på fredag i och med sjukstugan här hemma men jag tror å andra sidan inte tentan blir allt för svår då kursen är så pass kort.
 
 
Det har i alla fall gått finfint för Charlie hemma med pappa. Han har inga problem att ta flaskan med ersättning och verkar inte heller rata bröstet när vi väl ammar vilket gör mig väldigt glad. Har kommit undan med att bara pumpa en gång kring lunch de här två dagarna och kommer nog att fortsätta med det ett tag så att inte produktionen sinar för snabbt. Tanken är ju att även ge lite ersättning på natten framöver så att jag skall kunna sova och då känns det säkrast att göra en långsam utfasning. Det har i alla fall varit underbart att få komma hem på eftermiddagarna och se båda barnen skina upp som solar när de får syn på en. Mammahjärtat smälter verkligen och det är väl så det skall vara? Härligt att vara iväg men ännu härligare att få komma hem!
 
Nä nu får det vara slut på rapport! God natt hörni :)


Skolbänken, här kommer jag!

Det gick nästan inte att somna igår. Söndagsångesten var verkligen påtaglig. Det har varit så mycket blandade känslor de senaste dygnen men nu så är äntligen dagen kommen. Det är dags att bänka sig i skolbänken igen.
 
Väskan är packad med matlåda, anteckningblock, pennor, näsdukar och bröstpump. Inte kanske det som normalt finns i de flesta universitetsstuderandes väskor, heh. Skall försöka att pumpa så lite som möjligt för att få brösten att förstå det nya läget men gissar att jag måste lätta på trycket åtminstone en gång under dagen inne på valfri sjukhustoalett. Glammigt värre! Dessutom är min näsa alldeles illröd efter att jag legat och snorat hemma hela helgen så jag känner att det där ack så viktiga första intrycket på mina nya klasskamrater kommer vara lite sisådär. Men har jag skrivit tenta 2 veckor innan beräknad födsel så klarar jag nog detta lätt som en plätt.
 
Nåväl, nu känner jag mig mest taggad på att äntligen få börja plugga igen! Jag har ju inte något annat val egentligen än att få detta att fungera?! Nu skall här rivas av två kurser innan jul och sen har jag bara 1 år kvar på den här utbildningen. Nu kör vi!




Avslutar med flaggan i topp?!

Ja här ligger man återigen i en hög av snorpapper och tycker synd om sig själv. Många tycker nog hösten är en riktigt mysig årstid men vi småbarnsföräldrar fasar för ett halvår fyllt av sjukdomar och vabbande.
 
Det hela började med att Vincent blev sjuk i tisdags och viruset satte sig återigen på hans stämband vilket ledde till krupphosta, svårt att andas och en natt tillbringad på akuten för honom och Tom. Det är 4e gången nu på 3 år som vi fått söka akut med vårt lilla kruppbarn men läkarna vill inte skriva ut kortison till oss att ha hemma då de gärna vill ha koll på honom när anfallen kommer eftersom han blir så pass påverkad i andningen jämfört med många andra barn. 
 
Redan igår kände jag hur det rev som om jag svalt ett gäng osthyvlar i halsen och efter en relativt lugn förmiddag idag hemma med barnen så bröt slutligen förkylningen ut i full blom under eftermiddagen och nu ligger jag som sagt uppe i sovrummet framför tvn och väntar på att Vincent skall gå och lägga sig så att jag kan gå ner och lassa ner en halvliter glass med kolasås i en skål och trycka i mig.
 
Sjuk mamma och pigg bebis!
 
Dagen har därför inte varit särskilt produktiv. Har suttit och pluggat en liten stund medan Charlie sov och Vincent tittade på tv och sen var jag bara tvungen att få komma ut i det ljuvliga vädret så jag passade på att rensa bort de halvdöda växterna ur mina pallkragar och i växthuset. Till min stora förvåning hittade jag dessutom 3 små morötter växandes mitt bland jordgubbsplantorna vilket är väldigt skumt då jag inte planterat några morötter alls i år. Hade velat fått klippt gräset också men där tog krafterna slut och resten av dagen har spenderats i soffan tillsammans med barnen.
 
 
Må detta elände vara över lika fort som det kom så jag får vara frisk lagom till skolstarten på måndag. Fint sätt att avsluta denna mammaledighet, tycker ni inte?!



Barnkalas

I lördags hade vi ett försenat 4årskalas för Vincent och hans kompisar. Vi hade lovat honom att han skulle få ha ett barnkalas i år men så har vi ju renoverat hela sommaren och inte varit så sugna på att bjuda hem en massa barn till slipdamm och byggmaterial liggandes huller om buller.
 
Kalaset blev otroligt lyckat och faktiskt inte så jobbigt som jag hade föreställt mig utan faktiskt ganska trevligt trots att det ju såklart var rätt intensivt med så mycket barn, småsyskon och föräldrar här hemma. Till mat bjöd vi på grillspett med köttbullar, korv och grönsaker med potatiskroketter till och tillefterrätt serverades tårta och glass med tillbehör.
 
 
Efter maten hade vi presentöppning och så lite dans och fri lek fram tills att det var dags för fiskedamm. Tom hade fäst en påsklämma på sitt kastspö och med hans hjälp fick de kasta ut från balkongen på övervåningen och sedan veva upp var sin godispåse som jag satt fast i klämman nere på altanen. Väldigt populärt bland barnen vill jag lova! Nästa gång hoppas vi dock kunna ha ett kalas lite närmare hans födelsedag hehe.