Så härligt!

Gjorde sista dagen på praktiken i torsdags. Känns som att dessa 10 praktikdagar bara försvunnit ner i ett hål och samtidigt så känner jag att jag utvecklats massvis som vanligt. Jag känner mig fortfarande inte särskilt duktig på psykiatri men mot slutet av praktiken fick vi ta ett ganska stort ansvar och vara en del av verksamheten vilket givetvis är skrämmande men också väldigt peppande då man inser att det där underläkarvicket inte känns alldeles ouppnåeligt ändå. Det var hur som helst rätt skönt att få lämna ifrån sig det där personlarmet innan vi gick som jag i 2 veckors tid vördat likt en nyfödd bebis för att inte av misstag råka trycka på det för att i nästa sekund vända sig om och se 15 människor kommande springande mot en.
 
 
I fredags var det åter dags för att bänka sig i föreläsningssalen och det var med en något mosig hjärna som jag satte mig på cykeln och cyklade hem klockan 4 på eftermiddagen. Efter lite "sista minuten"-packning (framförhållning, vad är det??) satte vi oss i bilen och nu har vi spenderat ett underbart härligt dygn i Bosared. Känns som att jag skriver det varje gång jag är här men lugnet, myset och friheten här är magisk. Dessutom har vi även här haft strålande sol och årets första riktiga vårvärme så då kan ni ju lista ut någon som är nöjd i alla fall.
 
 
Nu skall jag köra ett sista ryck med pluggandet och sedan vankas det middag, badtunna och sällskapsspel. Japp, precis så härligt som det låter!



Tar jag all VAB själv?

Vi har ju vabbat en hel del under början av 2017 och jag fick en fråga om det är jag som tar de mesta av VAB-dagarna och hur vi i så fall tänker kring det. Svaret på frågan är att jag tar låååångt ifrån alla dagarna men det beror lite på vilken kurs jag läser. Har jag inget obligatoriskt (eller superviktigt) i skolan så är jag oftast den som är hemma. Detta beror på två saker:
 
1. Jag förlorar ingen inkomst om jag är hemma. Jag får alltså lika mycket studiemedel som alla andra i slutet på månaden, så länge jag sköter mina studier när det kommer till resultat såklart.
 
2. Toms arbetsplats är inte så tillmötesgående när det gäller sjukledighet och barn och vi är helt enkelt rädda för att förlora vår enda riktiga inkomst om Tom är hemma för mycket.
 
Det är väldigt tråkigt att det skall behöva vara så såklart och att vara hemma med sjukt barn är ju både en laglig rätt likväl som det är en självklarhet. Har inte skrivit så mycket om vår privatekonomi här av uppenbara anledningar men när Vincent var liten bebis var Tom arbetslös under en ganska långt tid så vi har varit nere i det träsket och är inte så sugna på att hamna där igen om vi kan undvika det.
 
Vincent blir extremt gosig när han är sjuk och lite gos tackar man ju aldrig nej till!
 
Detta innebär att under Vincents första höst på förskolan (det är mest under vinterhalvåret som VAB egentligen är ett problem eftersom förskolevirusen haglar) när jag läste patologi och mestadels hade föreläsningar så tog jag nästan all VAB. Jag var alltså i princip hemma varannan vecka hela hösten och det var SKITTUFFT, men det gick. Den här terminen har istället Tom tagit majoriteten av VAB-dagarna då jag har obligatorisk praktik och endast får ha frånvaro 2 dagar (av 6 veckor på internmedicin och av 10 dagar på psykiatri) och ibland har vi, när Vincent nästan varit helt frisk, fått hjälp av släkt och vänner. Ni märker ju att det inte finns så mycket utrymme för VAB-dagar och jag själv får absolut under inga som helst omständigheter bli sjuk. Det krävs rätt mycket ska ni veta för att man skall stanna hemma för egen del nu för tiden.
 
De otaliga VAB-perioderna under vinterhalvåret är nog egentligen det enda som faktiskt är riktigt jobbigt stundtals med att ha barn och plugga. Jag är så otroligt tacksam över det nätverk vi har runt oss som stöttar upp när det verkligen krisar och jag säger som jag sagt varje dag den senaste månaden, jag är SÅ glad att det snart är vår! Bye bye vinterkräkis och influensa!

Måndag

Men wow vilken fantastisk fin respons jag fick på gårdagens inlägg! Blir så otroligt glad över att läsa era fina ord och nu har jag inhämtat en massa härlig inspiration till nya inlägg. Det är dessutom väldigt kul att få ett namn eller en liten kort beskrivning på siffrorna i besöksstatistiken och jag lovar att jag skall göra mitt bästa för att försöka svara på era frågor och funderingar!
 
Idag inleder jag sista praktikveckan på psykiatrikursen. Den här kursen rusar verkligen fram i en hiskelig fart och med tanke på att jag var hemma hela första veckan och VABbade känns det som att jag har en hel del att ta igen rent pluggmässigt. Vi skriver vår tenta på skärtorsdagen och det känns ju som att det är typ.. snart?! När vi är ute på praktik så finns det ju inte så mycket tid (eller ork) över till att plugga några större mängder men nästa vecka börjar vår seminarieperiod och då får jag sätta mig ner och strukturera upp plugget lite bättre.
 
Men nu.. frukost!!
 

Behöver er hjälp!

God morgon godingar! Hoppas ni alla haft en bra helg hittills. Igår hade vi riktigt kanonväder här i Göteborg och nu känns det verkligen som om våren på riktigt är här, underbart! Precis vad min trötta och D-vitamintömda kropp behöver. Min stackars bleka hud ser ju nästan genomskinlig ut just nu så jag välkomnar lite solbränna och fräknar med öppna armar.
 
Idag står det städning på schemat. Dammsög nästan hela lägenheten igår innan jag la Vincent och kröp upp i soffan med lite chips och en skål jordgubbar men på något mystiskt sätt har det smugit sig fram smuts ändå så jag får ta en extra sväng innan jag kan våttorka golven här hemma idag. Känns som om en förbannelse vilar över vår damsugare alltså för detta händer mig VARJE gång. Börjar fundera på om dammsugaren kanske spottar ut allt jag sugit upp under natten när ingen ser, bara för att jävlas med mig.
 
I eftermiddag skall jag sen möta upp Elin i Kungsbacka för att ta en långfika och prata av oss ordentligt (UTAN barn!!) innan körövningen. Ser verkligen fram emot söndagar på ett helt annat sätt nu sedan kören dragit igång. Det är verkligen så härligt att få åka iväg och sjunga, snacka lite skit och bara göra något som jag mår bra av och som är inbokat varje vecka. Oavsett hur jag mår innan jag åker iväg kommer jag hem med ett leende på läpparna.
 
Avslutningsvis så skulle jag vilja be ER om en sak. Inspirationen till nya blogginlägg har varit lite klen det senaste och jag har haft svårt att komma på vad jag skall skriva om. Har ni några önskemål om ämnen ni vill att jag diskuterar, erfarenheter jag delar eller andra frågor ni skulle vilja ha svar på så skulle jag bli jätteglad om ni berättar det för mig, alla kommentarer och inputs uppskattas! Ha en go söndag nu hörni :)
 
Favorit i repris till frulle idag, MUMS!

Jag är ju snart läkare?!

Jag och min kurskamrat har verkligen haft jättetur och fått en fantastisk handledare på vår avdelning. Han är dock pappaledig 50% så vi träffar honom inte så ofta som man kanske hade velat men han tar sig verkligen tid att sitta och gå igenom avdelningens patienter med oss och lär oss allt ifrån lagen om tvångsvård till olika psykofarmakas biverkningsprofiler.
 
Det som gör mig lite smått nervös är att han är underläkare. Inget ont om underläkare, han är verkligen fantastisk duktig, men han tog examen för bara några månader sen. Jag tar examen om 4 terminer och då skall jag tydligen vara lika duktig som den här killen som tillsammans med överläkare och specialister sitter och diskuterar de olika behandlingsalternativen hos de riktigt svårt sjuka patienterna.
 
Bara tanken på detta får det att knyta sig i magen av nervositet. Det finns ju inga möjligheter att någon ens skulle få för sig att låta mig ta hand om egna patienter, eller? Det låter ju helt vansinnigt! När ska någon inse att man bluffar och egentligen inte kan någonting? Ändå så kan jag inte låta bli att tycka att det känns enormt häftigt. Trots att jag från en dag till en annan går från att titulera mig läkarstudent till att det står underläkare på min namnskylt kommer jag ju inte magiskt kunna allt, men kan jag vara 10% så duktig, pedagogisk och lugn som min handledare är 2 månader efter examen så är jag nöjd. Det känns dock rätt betryggande att jag fortfarande har 4 terminer på mig att lista ut hur jag skall undvika att fullständigt drabbas av panik när jag skall ha hand om min allra första egna patient.
 
 Throwback till när jag gjorde mitt första diktat på medicinavdelningen och var såhåå stolt!



Ett psykiatriskt status

Att göra ett psykiatriskt status är banne mig inte lätt. Jag antar att det är som med allt annat och det bara krävs lite övning men ändå. Ett vanligt somatiskt (kroppsligt) status innehåller ju objektiva saker som att auskultationen av hjärtat låter bra utan blåsljud men att hjärtrytmen är oregelbunden. Plättlätt ju! Redan under termin 5 examinerades vi på ett fullständigt somatiskt status och nu för tiden känner jag mig trygg både i själva utförandet (lyssna, titta, känna) och att journalföra det.
 
 
Ett psykiatriskt status är rena motsatsen. Här handlar det om att subjektivt tolka en persons psykiska mående. Där skall ingå allt ifrån hur patientens kognitiva förmåga är till patientens stämningsläge. Dessutom skall man bedöma om patienten verkar ha sjukdomsinsikt eller inte och göra en suicidbedömning. Allt detta (och mer därtill) skall man få fram genom att bara prata med patienten och observera hur denne fungerar i samtalet, kroppspråk osv. SÅ svårt! 
 
Dessutom gör ju varje läkare sin bedömning utifrån sin referensram. Har man träffat någon med ordentligt "utslätad ansiktsmimik" har man ju något att jämföra med när man sitter där och ska göra sin bedömning. Ja ni förstår ju att det inte är helt lätt när man som jag har 0 personer i den psykiatriska status-databasen. Jag och min kursare har därför slitit vårt hår för att få till de där journalanteckningarna under vår praktik men det går sakta men säkert framåt. Förhoppningsvis kan vi lämna praktiken lite tryggare och med en liten, men ack så viktig, referensram inför framtida patientmöten!
 
 

Efterlängtad helg

Har varit så fruktansvärt trött när jag kommit hem från praktiken att jag gått på ren och skär viljestyrka fram till sängdags. Ni vet känslan när man är ny på jobbet eller precis börjat i en ny klass. That's me varje ny placering! Det var nog ingen som var gladare än jag när det tillslut var dags att packa ihop igår och ta helg.


Startade dagen med sovmorgon och senare lite våffelbrunch tillsammans med lillkillen. I detta nu sitter vi i bilen på väg mot Stenungsund och släktkalas och senare ikväll åker vi vidare mot mina föräldrar för middag och lördagsmys. Lär nog inte behöva gå hungrig en minut den här dagen!

Som pricken över iet har vi dessutom kanonväder här på västkusten och jag kör kjolpremiär dagen till ära. Nu får det gärna fortsätta vara vår tack!

Hoppas ni får en underbar lördag!


Psykplacering

Första dagen på min psykiatriska placering är nu avklarad! En väldigt lugn dag för personalen skulle jag gissa men en väldigt händelserik dag för mig som grön läkarstudent. Innan vi gick ut på vår VFU under invärtesmedicin var jag ändå någorlunda lugn, medicinpatiener har man ju stött på och de flesta känner eller känner till människor som har kärlkramp, astma eller diabetes. De flesta känner visserligen säkert ett flertal med psykiatriska sjukdomar också av något slag såklart men för det första är det av någon underlig anledning väldigt tabu att prata om det och för det andra träffar man inte de riktigt riktigt sjuka patienterna som t.ex. personer med paranoida vanföreställningar, rösthallucinationer eller med drogutlösta psykoser.
 
Därför var det med viss nervositet som jag begav mig mot sjukhuset imorse. När vi fått en liten introduktion i ett av klinikens konferensrum blev vi försedda med personlarm och nycklar och gick sedan upp till avdelningen som vi blivit tilldelade. Jag och en annan kandidat som skall vara på samma avdelning blev presenterade för personalen och sedan spenderades dagen med att ronda och hålla långa personliga samtal med några av patienterna. Väldigt nytt och främmande men framförallt lärorikt. Har verkligen kunnat checka av många "första gångare" idag vilket känns kul. Ser fram emot resten av praktiken med skräckblandad förtjusning helt klart!
 

Irriterade studenter

Det märks verkligen att det var ett bra tag sen som vi satt bänkade vecka efter vecka i föreläsningssalarna och hade förelsäningar från morgon till kväll (eller ja eftermiddag i alla fall). Det absolut bästa med att ha de prekliniska terminerna bakom sig är helt klart att vi nu för tiden oftast slipper sitta dagarna långa i de extremt oergonomiska bänkraderna och frenetiskt anteckna och hålla koncentrationen uppe i timmar. Genom åren som läkarstudent har jag kunnat identifiera några riktiga irritationsmoment när det kommer till föreläsningar och jag tänkte därför dela med mig av en liten demonstrerande lista:
 
1. Föreläsaren använder inte mikrofon, trots att det finns. Vi skiter i om DU tycker att du hörs bra, vi vill gärna lägga energin på annat än att läsa dina läppar.
 
2. Föreläsaren håller inte på rasterna. Raster är HELIGA för oss studenter. Genom hela programmet har vi alltid haft 45 min föreläsning följt av 15 min rast. Är det någon föreläsare som inte håller på detta, om så bara för några minuter, kommer ingen kunna fokusera på något annat än den tickande sekundvisaren och tanken på det hägrande kaffet i kafeterian.
 
3. Ventilationen fungerar inte. Redan 10 minuter in på föreläsningen kan man känna hur temperaturen stiger och luften blir alldeles tjock. Om man inte var trött innan föreläsningen började är man definitivt det efter 45 minuter utan tillräckligt med syre.
 
4. Föreläsaren har för många sidor i sin power point. Många sidor = Mindre tid per sida vilket innebär att man knappt hinner börja skriva ner den första raden innan föreläsaren gått vidare till nästa slide och det blir överlag väldigt svårt att hänga med.
 
5. Datastrul. Behöver man ens förklara varför det är irriterande? Väldigt många föreläsare dyker upp 5 minuter innan föreläsningen skall dra igång och jag vet inte hur många gånger hela klassen fått sitta och vänta på att den stackars föreläsaren skall komma på varför projektorn inte fungerar, varför inte deras dator går att koppla in osv. Detta leder oftast till att föreläsaren får kapa rasterna istället och ni kan ju tänka er hur det bemöts av den kaffeberoende studentskaran ;)
 
Nu låter jag kanske som världens gnällkärring men listan är givetvis skriven med glimten i ögat. Det finns ju ingenting som inte en kanelbulle från pressbyrån kan lösa liksom ;) Finns det något ni andra studenter kan störa er på när ni sitter på föreläsningar? 
 



Bästa hejarklacken

God morgon! Sitter i soffan tillsammans med Vincent och har precis ätit lite frukost. Fick ge upp halva min sista macka till Vincent som äntligen verkar ha fått tillbaks aptiten igen vilket jag mer än gärna gör såklart. Hade en underbar tjejkväll igår med Josefin då vi först gick på hockeymatch Frölunda-Rögle på scandinavium för att sedan åka hem till mig och prata och kolla på mello. Fick låna Josefins pappas gigantiska Frölunda tröja och tack vare våra peppande hejaramsor och fantastiska applåder så slutade matchen 3-1 till Frölunda (givetvis helt vår förtjänst)!
 
 
Idag står det plugg på schemat. Välbehövligt med tanke på att jag missat en hel vecka med föreläsningar nu. Inte direkt en bra start på en ny kurs om man säger så. I eftermiddag skall jag sen iväg tillsammans med min vän Elin på vår allra första körrepetition med Joyvoice i Kungsbacka. Det var för någon månad sedan som Elin frågade mig om jag inte var sugen på att sjunga i kör nu under vårterminen och jag var genast på. Det var väldigt länge sedan jag sjöng i kör nu och det ska bli kul att få åka iväg och göra något bara för mig varje söndag hela våren. 
 
Hoppas ni får en finfin söndag!

Vårt SPA-dygn på Sankt Jörgen

Efter en vecka med minimalt med sömn är det så otroligt skönt att det 1. är fredag och 2. vi alla tre är friska. Eftersom 0 intressant har hänt pga ovan nämnda sömnbrist de senaste dagarna tänkte jag ge er den maffiga bildbomben från vår SPA-helg för en vecka sedan istället.
 
Så fort vi lämnat Vincent hos sin mormor och morfar i lördags åkte vi hem för att packa det sista och sedan satte vi oss åter i bilen med siktet inställt på Sankt Jörgen Park Resort. Lagom till att vi rullat upp för den jättelika uppfarten till hotellet och parkerat hade det börjat regna så med väskorna i högsta hugg skyndade vi oss in i receptionen och checkade in.
 
Vårt härliga rum med utsikt mot golfbanan
 
Snabbt som attan bytte vi dock om och traskade ner till SPA-avdelningen. Där hängde vi några timmar i väntan på att vi skulle få göra vår inbokade SPA-ritual.
 
 
När det var dags för SPA-ritual fick vi först en liten introduktion tillsammans med några av de andra gästerna och blev tilldelade en liten necessär med produkter och instruktioner om hur ritualen skulle utföras. Vi kunde välja mellan tre olika teman: Relax, Purify och Energy. Vi valde Relax då den skulle innebära mest varma stationer och vi båda gillade doften som dessa produkter hade. 
 
Efter introduktionen fick vi en kort rundvisning på SPA-avdelningen och sedan var det dags att sätta igång. Vi fick bland annat skrubba oss, sitta i ångbastu, lägga ansiktsmask och gå i ett växlande varmt och kallt fotbad. Till en början var det lite trångt inne i himmelriket (där sparitualen äger rum) men jag och Tom tog lång tid på oss och tillslut var vi nästan de sista som var kvar. Vi avslutade vår ritual med att ligga och läsa en stund i eldrummet i sköna vattensängar framför en brinnande brasa. Hög mysfaktor helt klart! Jag vet ärligt inte när det var jag läste senast (annat än kurslitteratur då) men det måste ha varit innan Vincent föddes i alla fall. Innan vi lämnade SPA-avdelningen för dagen passade vi på att ta oss ett dopp i utomhuspoolen samtidigt som våra huvuden och axlar täcktes av snöflingor.
 
 
Efter allt SPAande gick vi upp till rummet för att göra oss i ordning inför middagen. I vårt SPA-paket ingick middag i priset och menyn för kvällen var redan satt vilket vi båda tyckte var lite synd. Maten var verkligen jättefin och vi fick varje rätt presenterad för oss men varken jag eller Tom är särkilt förtjusta i allt för "krånglig" mat (tacka vetja husman!!) och det kändes nästan lite jobbigt att inte kunna uppskatta maten som den verkligen förtjänade. Ett minus helt klart då jag och Tom hellre hade sett att man kunnat välja mellan några rätter i alla fall. Blodigt kött och fiskrom är inte riktigt för oss helt enkelt.
 
Förrätt bestående av grönkålssoppa, varmrökt lax, äpple och rom
 
Efter den sena middagen (vi hade blivit tilldelade en sittningstid klockan 21!) så satt vi en stund och pratade i hotellets lobby och bar. Efter knappt en timme var vi dock båda så trötta att vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Visst blir man avslappnad av att vara på SPA, men också fasansfullt sömnig.
 
 
Morgonen därpå hade vi ställt klockan på 8 och drog då på oss träningskläderna för att köra ett pass i hotellets gym. Ett riktigt härligt sätt att kicka igång dagen och med tanke på den enorma frukost som vi sedan mumsade i oss var det nog bra att vi fick svettas lite grann haha. Frukostbuffén var till skillnad från middagen helt MAGISK. Det fanns verkligen allt som man kunnat önska sig och vi åt tills det verkligen inte gick att svälja en enda tugga till. Det enda som kanske saknades var pankakor/våfflor för att uppfylla alla mina frukostdrömmar (drömmer inte alla om gigantiska frukostbufféer?) men man kan ju inte få allt här i livet.
 
 
Efter frukosten rullade vi oss själva ut från matsalen och in i glashissen för att åka upp till hotellrummet igen och byta om. Resterande delen av dagen spenderades i SPA-avdelningen och jag låg länge uppe och läste på swayhyllan där det stod ett gäng motordrivna sängar som kunde gunga fram och tillbaka. Ljuvligt! Klockan 14 var det tillslut dags att checka ut och vi kunde glatt konstatera att vi, maten till trots, gärna kommer tillbaks till Sankt Jörgen.
 

Glädjespridarskor

I julklapp fick jag ett par arbetsskor att ha när jag är på sjukhuset av min kära mamma. Jag fick dock inga fysiska skor i handen eftersom hon givetvis ville att jag skulle vara med och välja då det finns cirka en miljard olika skor och märken att välja mellan. Först nu fick jag äntligen tummen ur efter mycket velande fram och tillbaka och beställde ett par från Scholl och i förra veckan damp de ner i brevlådan.
 
 
Lila är väl kanske inte riktigt min färg i vanliga fall men jag ville ha något som stack ut från mängden och när jag hittade dessa var den lila varianten enligt mig den snyggaste. Skorna sitter väldigt bra på foten och ger ett skönt stöd vilket ju är viktigt om man är på fötterna många timmar om dagen. Gick runt i dem hela kvällen när jag fick dem som den 5åring jag är och jag föll pladask (ja inte bokstavligt talat då, det hade ju varit ett sådär betyg på ett par skor). Nu får det bli upp till bevis de kommande månaderna. Som tur är springer vi ju inte runt lika mycket som många andra personalkategoriet på sjukhuset gör men förhoppningsvis kan dessa skor skydda mig från ömmande fötter och samtidigt sprida lite glädje i många år framöver.
 
En viss liten 2,5åring ville också prova mammas nya skor ;)

Måndag

Måndag och första dagen på psykiatrikursen.. i alla fall för mina kurskamrater. Här hemma inleder vi nämligen veckan med VAB. Fick mejla kurssekreteraren tidigt imorse och göra en frånvaroanmälan då uppropet inför varje kurs är obligatoriskt. Har aldrig missat ett upprop tidigare så det känns lite konstigt faktiskt.
 
Vincent var lite varm igår när vi kom hem från affären och gissningsvis hade han feber. Brukar inte ta febern på honom då jag inte tycker att det tillför så mycket. Är han sjuk så är han sjuk liksom och då märker vi det (dessutom blir han som ett element så det är inte så svårt att missa). Idag är han inte febrig (än!) men jag kände att det var bäst att ta det säkra före det osäkra och vara hemma med honom. Har vi lite tur, vilket vi i och för sig nästan aldrig har, så kan han gå till föris imorgon. Hellre att han är sjuk den här veckan dock då vi bara har föreläsningar än att han är sjuk nästa vecka då jag går på VFU.
 
Nu skall jag försöka få lite skolarbete gjort medan lillkillen sitter uppbullad i soffan med filt, snutte, 4 nappar och en hel arsenal med småbilar och tittar på tv.
 
 



Får jag gå och lägga mig nu?

Hallå, tjena och hej! Dygnet på St Jörgens SPA har verkligen varit helt magiskt. Sådär härligt rödmosiga och avslappnade körde vi direkt efter utcheckningen för att hämta upp Vincent, som haft ett lika fantastiskt dygn tillsammans med mina föräldrar, och sedan bar det av mot Onsala för ettårskalas.
 
Några timmar spenderades tillsammans med ca 10 barn under 3 och deras föräldrar och det var tre något matta individer, fullproppade med sötsaker, som tillslut satte sig i bilen för att åka och veckohandla. DET tog nog musten ur oss alla tre för så fort vi kom hem var det som om all energi bara försvann. Hade väl kanske trott att jag skulle känna mig lite mer utvilad efter en helg med SPA men nu är jag så trött så ögonen går i kors. Skall alldeles strax gå och lägga mig vilket verkligen skall bli såååå skönt! Ett inlägg om vårt SPA-dygn kommer, det lovar jag. 
 
 
Hoppas ni haft en fin helg underbaringar!

Att rädda liv

De flesta förknippar nog akuten med långa väntetider. Det är tid i väntrummet med kölapp, det är väntan på att få träffa en läkare och det är väntan på att få provsvar och behandling. Även de allra flesta som inkommer med ambulans till sjukhuset får ligga och vänta i ett så kallat liggande väntrum. Då och då kommer det ju dock in kritiskt sjuka patienter som inte kan vänta och dessa hamnar på akutrummet. Här bedöms patienterna direkt enligt ABCDE. Akut omhändertagande enligt ABCDE är en metod som är utformad så att man snabbt skall kunna identifiera akuta åkommor och stabilisera en patient inför vidare utredning (är ni nyfikna mer specifikt på vad som ingår kan ni läsa vidare HÄR). 
 
Idag har jag varit på simulatorcentrum som ligger på Östra sjukhuset och övat på akut omhändertagande. Jag och mina 3 kursare fick turas om att antingen vara läkare, sköterska eller åskådare och vi fick sedan testa på olika scenarion där patienter kommer in med ambulans till akuten och är kritiskt dåliga.
 
Själva simuleringsrummet såg nästan precis ut som ett vanligt akutrum bortsett från att ena väggen bestod av en stor spegel a la kriminalfilm med ett bakomliggande kontrollrum. Patienten var en docka som både kunde andas, blinka och prata (en person med mikrofon i kontrollrummet). Det fanns även finesser så som pulsar, hjärt- och lungljud och att tungan kunde svullna. Patienten kunde kopplas upp för att följa andningsfrekvens, puls, blodtryck m.m. och det gick både att defibrillera och ge patienten läkemedel. Just att dockan kunde blinka och höja och sänka bröstkorgen gjorde det på något sätt lite mer verkligt än om dockan bara legat stilla och jag tror vi alla fyra var ordentligt nervösa inför att första fallet skulle dra igång.
 
 
Vi fick turas om att vara läkare och som läkare skulle vi styra över allt som hände i rummet. I vanliga fall är ju sköterskor och undersköterskor superduktiga och gör saker på ren automatik men för övningens skull fick sköterskorna agera nya på jobbet så att den som var läkare verkligen fick tänka till. Det var riktigt svårt att verkligen inte ha någon att bolla sina funderingar med men behövde vi hjälp fick vi snällt "ringa växeln" och be om att få bli kopplade till bakjour/narkos/infektionsjour osv. precis som i verkliga livet (kan för övrigt inte säga det sista utan att tänka på WoW-jocke/Björn Gustavsson #90skid).
 
 
Sist på tur var jag. Eftersom det råder sekretess kring fallen (så att de skall kunna återanvändas till kommande kurser) så kan jag inte berätta så mycket om min patient men är man sist ut så känner man ju lite extra press. Hjärtat slog hårt i väntan på att vår handledare skulle komma in i rummet och ge oss "ambulansrapporten" men väl när patientens öde vilade i mina händer var jag ändå förvånansvärt lugn. Det var givetvis några småsaker som jag glömde men inom 15-20 minuter hade jag fastställt trolig diagnos, stabiliserat patienten och skickat vidare för vidare (och förhoppningsvis livräddande) utredning och behandling och jag kände mig bara så tokstolt över mig själv. Givetvis blir man superstressad om patienten nästan slutar andas, har ett blodtryck som är ruskigt lågt eller som rentav är medvetslös men vi grejade det alldeles utmärkt och vilken otrolig rush det var. Varför får vi inte göra sånt här oftare? Idag har jag (simulerings)räddat liv!

En styck munta

 
Här har ni tjejen som idag kunde checka av Invärtesmedicin II från den oändligt långa kurslistan för läkarprogrammet i Göteborg. Det var länge sen jag var så nervös som jag var inför muntan i diabetesmottagningens konferensrum idag men det gick galant faktiskt och både jag och mina två klasskamrater som gjorde munta tillsammans med mig blev godkända. HALLELUJA!
 
Firade med lyxmiddag beståendes av färdiga köttbullar och spagetti (fint ska det va!) och sitter nu och äter direkt med skeden ur ett Ben and Jerrys-paket framför Netflix. Jag kan konstatera att jag aldrig har varit så duktig på att prokrastinera som jag varit de senaste veckorna. Man måste få ha sina svackor ibland, även som läkarstudent. Som tur är så gick det ju vägen den här gången också och på måndag får det verkligen bli nya tag.
 

Naken på SPA

Ser verkligen så mycket fram emot helgens SPAande. Skall bli extremt mysigt och en välförtjänt belöning efter den gigantiska invärtesmedicinkursen innan det är dags för ny kurs på måndag. Jag kom dock på i förra veckan att man kanske bör ha någon form av halvtäckande klädesplagg när man glider runt där på SPAt, med andra ord en bikini. Bikinin jag hade förra säsongen, och som även fick följa med till Bulgarien, är verkligen hur gammal som helst. Jag tror jag köpte den innan jag blev gravid med Vincent.. och han skall fylla tre i sommar (!!!).
 
Heh, så i lite halvpanik fick jag bege mig till Frölunda torg i slutet av förra veckan och leta efter en bikini, vilket ju inte är det lättaste under vinterhalvåret. Styrde dock mina steg mot New Yorker som inte heller denna gång gjorde mig besviken. Kirrade hem en bikini för 249 pix och passade även på att köpa mig ett par vantar. Kändes som en något udda kombo, haha. Har inte lust att tappa bort fler vantar nu så funderar starkt på att häfta fast dem i jackärmen, som den småbarnsmamma jag är. NU är jag i alla fall redo för bubbelpool och body scrubs!
 



Studielivet före och efter jag fick barn

"Aaah.. jag är så jäkla trött efter en heldag i skolan. Skall gå hem och lägga mig på soffan och titta på Netflix resten av dagen, jag äter väl några mackor till middag.. igen." 
 
"Aaah.. jag är så jäkla trött efter en heldag i skolan. Måste skynda till förskolan och sen direkt hem för att laga mat till hela familjen samtidigt som jag underhåller min 2,5åring. När vi har ätit upp är det tandborstning och pyjamas, busa runt i lägenheten och sedan läggning innan jag ÄNTLIGEN kan landa i soffan."
 
- - - - -
 
"Nä idag mådde jag inte så bra så jag beslöt mig för att stanna hemma och vila så att förhoppningsvis inte den här förkylningen bryter ut."
 
"Ja jag mår väl kanske inte så bra men än så länge har jag i alla fall ingen feber. Jag trycker i mig lite Alvedon och släpar mig till skolan ändå. Om några dagar är det säkert Vincent som är sjuk och då måste jag vabba. Jag har inte råd att missa mer än absolut nödvändigt i skolan."
 
- - - - -
 
"Vad jag har gjort i helgen? Jo vi har väl mest tagit det lugnt. Varit och ätit middag hos mina föräldrar och så pluggade jag en del i söndags."
 
"Vad jag har gjort i helgen? Jag har byggt en koja i vardagsrummet, lekt med bilar, kollat på pippi på rymmen 3 gånger, varit på middag hos mina föräldrar och förskt städa och jobba på vår ständigt enorma tvätthög. Försökte mig på att plugga i söndags kväll men det slutade med att jag somnade."
 
- - - - -
 
"Usch det duggregnar ute. Bästa att skynda mig hem från bussen."
 
"Usch det duggregnar ute. Vi kan väl vara ute en liiiiten stund efter förskolan då eftersom Vincent älskar att hoppa i vattenpölarna. Oups, nu fastnade han i gyttjan med skorna. Varför har jag inte gummistövlar på mig?"
 
Livet med barn alltså. Ingen dag är någonsin tråkig och jag skulle inte byta ut det mot något! Älskade unge :)
 

Hur du får skatteåterbäringen till påsk

Nu kanske jag är sist på jorden att upptäcka detta men jag tänkte ändå dela med mig till de som eventuellt har missat informationen och känner att det är lite extra skralt i kassan. För några veckor sedan fick jag nämligen reda på att man kan få sin skatteåterbäring, som ju vanligtvis trillar in så där lagom till midsommar, redan till påsk. För att göra detta så behöver du skaffa dig en digital brevlåda senast den 1 mars och deklarera på skatteverkets e-tjänst eller i deras app senast den 29e mars (gäller alltså bara de som ej gör tillägg/ändringar). Sen betalas pengarna ut mellan den 5e och den 7e april. Bra va? Att ha en digital brevlåda är dessutom supersmidigt för de som liksom jag alltid runt den 25e springer runt i lägenheten i jakt på förlagda räkningar då många företag väljer att ansluta sig till dessa tjänster så att du kan få dina brev från bl.a. CSN, försäkringskassan och din mobiloperatör digitalt. 
 
Nu hoppas jag bara att det är skatteåterbäring som väntar för mig och inte restskatt. Det hade ju varit surt minst sagt!
 
Mer info om skatteåterbäring till påsk kan du hitta HÄR
 

Släng skiten

Barnet har äntligen somnat och om 20 minuter väntar mello på laptopen. Har en fullkomligt mellovägrande sambo vilket för mig är helt oförståeligt, mello är väl typ obligatoriskt att titta på?! Jag har i alla fall bunkrat upp med lantchips och en av mina tekoppar från indiska med te (som lär räcka i alla fall halva kvällen pga lika stor som ett badkar).
 
Är helt färdig efter dagens rensande som resulterade i en bil helt fullproppad med grejer som Tom körde iväg till soptippen. Känns såhåå befriande att slänga en massa prylar som annars bara ligger och skräpar. Bra också inför morgondagens fikagäster som slipper fundera över varför vi har en trasig tavla, två svarta sopsäckar med oklart innehåll och en ihoprullad matta ståendes precis innanför dörren. Nästa gång får det bli rensning av vårt källarförråd. Lär bli.. svettigt ;D
 
Två tröttisar läser böcker i soffan innan läggdags

Fredagsmys hos päronen

Spenderat min fredag i vår lilla kontorshörna och pluggat. Är verkligen såå nöjd att vi rev ut garderoben och gjorde plats för ett litet skrivbord. När man sitter och pluggar där så finns det inga distraktioner och det är så mysigt på något konstigt sätt att krypa upp i kontorsstolen iförd mjukisar och sippra på en kopp te framför högar med anteckningar och böcker.
 
 
När Tom kom hem från jobbet åkte vi tillsammans och hämtade Vincent och köpte sen med oss semlor på Steinbrenner och Nyberg och åkte hem till mina föräldrar för lite fredagsfika. Deras semlor är verkligen magiska! Tom och Vincent lämnade sedan mig hemma hos mamma och pappa för en grabbkväll hemma och så lite kvalitetstid för mig med mina föräldrar. Det är inte ofta vi bara får hänga precis som på den gamla goda tiden och vi har haft en jättemysig kväll. Mamma gick precis och la sig så nu sitter jag och pappa i soffan och tittar på Skavlan och jag tänkte alldeles strax gå och göra mig en kopp te. Imorgon hämtar killarna mig igen och morgondagen skall ägnas åt storröj i lägenheten. Hoppas att ni alla där ute har en mysig fredagkväll!
 



Rosa sötsaker

Hallå hörni! Hade ni en bra allahjärtansdag igår? Här hemma firade vi inte med något speciellt. Jag och Vincent gick hem och bakade chokladbollar efter förskolan, rosa dagen till ära, och när Tom kom hem lagom till middagen fick jag en ask med geléhjärtan. Om 2 veckor fyller ju Tom år och vi har bokat in en övernattning på SPA då så vi tänkte att vi slår flera flugor i en smäll och firar ordentligt då istället med barnfritt och härligt SPAande.
 
Några droppar röd karamellfärg i pärlsockret och voila! 
 
Jobbandet igår och i måndags gick bra. Det är verkligen extremt lite patienter på akuten nu jämfört med hur det har sett ut den senaste tiden, antagligen på grund av alla skriverier. Jag tycker det är bra att folk inser att det är bättre att söka sin jourcentral eller vårdcentral när de inte är akut sjuka men tror tyvärr inte att detta kommer att hålla i sig så länge. Bristen på t.ex. sjuksköterskor är fortfarande stor och det måste ske en förändring snarast.
 
Nåväl, resten av veckans skall ägnas åt självstudier inför muntan på torsdag i nästa vecka. Nu är det inte långt kvar innan jag kan checka av invärtesmedicin på listan och det känns galet bra! Har sett de nya T6orna på akuten nu när jag har jobbat och det känns så konstigt att se dem där jag var för bara ett halvår sen och veta vilken enorm utveckling de kommer att göra under den närmsta tiden. Älskar läkarprogrammet!!

Söndag

Så har vi nått slutet på ännu en vecka. Nu är jag och Vincent helt friska vilket verkligen känns superskönt med tanke på vilka veckor vi haft med influensa som verkligen klubbade ner oss alla tre. Tom har en del hosta kvar och har lite problem med sin fot vilket gör att han sovit minimalt den senaste veckan men nu håller det på att vända även för honom så förhoppningsvis får vi alla tre vara friska nästa helg då vi planerar att röja ordentligt i lägenheten. Ska bli så skönt att få rensa ut en massa prylar som bara står och samlar damm.
 
Imorgon vankas 2,5 årskontroll på BVC för Vincent och efter det skall jag iväg och jobba. Vi har ju en hel vecka inläsning nästa vecka så jag passar på att klämma in två arbetspass för att kompensera för den ekonomiska katastrofen som 3 veckor med sjukledighet varvat med VAB innebär för vår lilla familj. Nästa år kommer vi förmodligen vaccinera hela familjen för att slippa influensan. Med vår otur lär vi väl åka på världens magsjuka, vattkoppor eller nått annat kul istället men man kan ju i alla fall försöka.
 
 
Nu skall jag krypa upp i sängen och kika på ännu ett avsnitt av How to get away with murder. Såg första avsnittet för bara några dagar sedan och fastnade direkt. Har varit uppe alldeles för länge de senaste nätterna för att vara mig bara för att jag inte kunnat slita mig. Min stora last här i livet är helt klart serier på Netflix. Har ni något tips på en bra serie man bara inte får missa får ni gärna tipsa mig!

Hej då medicinkliniken!

Sista dagen avklarad på VFUn för den här kursen. Det kändes faktiskt konstigare än jag hade trott att lämna sjukhuset och medicinkliniken idag efter att ha sagt hej då till alla härliga människor på avdelningen. Undrar om jag någonsin kommer att komma tilbaks dit? AT i Göteborg är ju i princip omöjligt att få så det kommer väl att dröja ett tag i så fall. Dessutom var det sista dagen tillsammans med vår grupp som hållt ihop en hel termin. Känns rätt märkligt efter att ha umgåtts så mycket det senaste halvåret.
 
Slut på cykling i bitande kyla klockan halv 7 på morgonen.. utan dubbdäck!!
 
Avslutade i alla fall placeringen på topp. Har idag varit med och assisterat vid en pleuratappning (tappa ut vätska från lungsäcken via en nål som sticks in mellan revbenen) och tagit min tredje blodgas (blodprov i handleden), den här gången helt på egen hand vilket gör mig så himla stolt. På eftermiddagen sen hade vi ett seminarie med en av överläkarna på kliniken där vi gick igenom reflektionstexter som vi skrivit om vår professionella utveckling under kursens gång och vi kunde alla konstatera att vi på bara ett halvår utvecklats något enormt.
 
Nu väntar en välförtjänt helg tillsammans med mina favoritkillar och imorgon kommer Toms familj förbi på lite fika vilket skall bli mysigt. Vi skall bara fokusera på att ta igen oss och bli 100% friska inför nästa vecka. Hoppas ni får en mysig fredagkväll hörni :)

Palliation

De allra flesta patienter som hamnar på en medicinavdelning får efter en tids vård återgå till hemmet eller får hjälp att flytta till ett boende som kan hjälpa dem med deras fortsatta vård. Varje dag skrivs behandlade patienter ut och nya skrivs in. Några lämnar dock aldrig avdelningen. För några patienter är sjukhusrummet det sista de ser innan de somnar in efter en kortare eller längre tids sjukdom.
 
På läkarspråk kallas denna vård för palliation (sen fas) eller vård i livets slutskede. Detta innebär att patientens vanliga läkemedel kanske sätts ut och in sätts läkemedel som gör den sista tiden så smärtfri som möjligt. Under min tid på avdelning den här kursen har jag stött på ett flertal palliativa patienter. Många är riktigt riktigt sjuka redan när de kommer in och då känns det på något sätt inte lika svårt att acceptera. Det svåra har varit patienter som jag ena veckan suttit och pratat med och som veckan därpå inte finns mer.
 
Idag har vi fått säga adjö till två av avdelningens palliativa patienter och trots att jag vet att man inte skall ta med sig jobbet hem så känns det lite extra tungt idag. Imorgon kommer nya patienter att ha tagit deras plats i sjukhussängarna. Imorgon kommer avdelningen rulla på som vanligt igen. Idag skänker jag dock en extra tanke till de anhöriga som ikväll går och lägger sig efter en av livets sorgligaste dagar.
 
 



Sista VFU-veckan

Och så var vi helt plötsligt inne på sista VFU-veckan. Vad hände där egentligen? När veckan är slut så har vi en veckas inläsning, 1 dag på simulatorcentrum och en styck munta kvar innan invärtesmedicinen är avklarad. Det känns faktiskt rätt konstigt att det jag kan om invärtesmedicin nu är den grund jag sedan kommer att ha när jag kommer ut och arbetar. Jag kan ju givetvis ofantligt mycket mer nu än för en termin sen men det finns ju sååå mycket kvar att lära. Antar att man mer eller mindre alltid kommer att känna så även som färdig läkare.
 
Tänkte lista några skillnader mellan VFU 1 i början av kursen och VFU 3 som vi har just nu:
 
1. Jag gick ständigt vilse den första veckan och vågade mig absolut inte på några genvägar i kulvertarna -> Jag vet precis vilken hiss, trappa och mystisk underjordsgång jag skall ta för att snabbast möjligt ta mig dit jag ska
 
2. Jag kände inte igen en kotte och hade svårt att veta vilka som var läkare, sköterskor och undersköterskor på avdelningen -> Nu kan jag heja på och skämta med både läkare och sköterskor och man känner sig mer som en i gänget
 
3. Det kändes stort att bli introducerad för patienter som en blivande kollega på ronden -> Nu har jag själv rondat egna patienter med mina "blivande kollegor" som åhörare
 
4. Det kändes otroligt pinsamt att diktera när någon lyssnade och jag kunde sitta med en enda inskrivningsanteckning nästan hela eftermiddagen -> Dikterade häromdan 2 slutanteckningar och en inskrivning på samma eftermiddag och kunde ändå sluta i tid
 
 
 
Sammantaget så känner jag att utvecklingen varit enorm. Jag har gått från att känna mig enbart som en belastning till att vara värdefull och kunna hjälpa till med det dagliga avdelningsarbetet. Jag har dessutom fått förmånen att träffa så fina människor som sliter varje dag för patienterna, trots budgetnedskärningar och personalbrist. Det känns verkligen bitterljuvt att lämna detta som nu blivit vardag och gå vidare. Livet som läkarstudent I guess!

Bosareds kurort

God morgon! Har spenderat det senaste dygnet i Bosared tillsammans med min familj. Vi tar det så lugnt vi bara kan och försöker att kurera oss bäst det går. Vincent och jag är på bättringsvägen medan stackars Tom fortfarande är rätt hängig. Gissningsvis så är det influensan vi har haft med tanke på hur länge vi varit sjuka. Vincent har varit sjuk i 1,5 vecka nu, det måste vara någon form av rekord för hans del.
 
Hur som helst, vi har det verkligen tokmysigt här. Jag kan tycka att det är svårt att slappna av helt och inte göra någonting när jag är hemma men här på landet kan jag fullkomligt varva ner. Här strosar vi alla runt i myskläder och igår förmiddags var jag och Vincent, till hans stora förtjusning, ute en stund och lekte i snön. Jag har dock förlagt mina nästan helt nya vantar så när fingrarna var så kalla att jag nästan trodde att de skulle trilla av fick vi gå in och värma oss framför den sprakande brasan. Alltså bara det, att kunna krypa upp framför brasan med en kopp te och sin lilla goa son med rosiga kinder i famnen. Underbart! 
 

 
Nu vankas det alldeles strax frukost och sen skall vi nog gå ut en sväng igen och kika på grannarnas hästar och busa i snön. Är det någonstans man skall åka för att stressa ner, mysa och bli frisk så är det verkligen hit!

Veckans diagnos: KOL

Kronisk obstruktiv lungsjukdom eller mera känd som KOL är nog en sjukdom som de flesta förknippar med gamla rökare, om man nu ens har hört talas om den. Så vad är egentligen KOL? Du blir nog strax lite klokare då jag idag tänkte bjussa på 5 fakta om denna folksjukdom:
 
1. Den absolut dominerande orsaken till KOL är rökning eller passiv rökning. Sjukdomen kan dock även orsakas av exponering för luftvägsretande ämnen under lång tid och det finns även en liten procentandel som beror på en genmutation.
 
2. Vid KOL blir lungfunktionen sämre och lungan blir svårventilerad vilket innebär att patienterna har svårt att andas ut koldioxiden i lungorna till förmån för ny luft. Detta kallas "air trapping".
 
3. Symtom vid KOL är en smygande debut av andningssvårigheter, trånghetskänsla och pip i luftvägarna och slemhosta som varierar med sjukdomens svårighetsgrad från lättare andfåddhet vid ansträngning till svår andnöd i vila.
 
4. Sjukdomen är kronisk och kan således inte botas. Läkemedel kan dock lindra symtomen och förbättra den drabbades livskvalité.
 
5. Det är aldrig försent för rökare att sluta röka, inte ens vid KOL. Rökstopp är den enda åtgärd som kan hejda den snabba sjukdomsprogressen.
 
Källa: Internetmedicin och KOL.se

Hallå världen!

 
Äntligen ute ur VAB-dimman. Visserligen med en envis torrhosta som hänger kvar och än är inte lilleman frisk. Idag är det dock Toms tur att vara hemma och vi håller alla tummar nu för att han snart blir frisk. Det finns mycket som är positivt med att ha barn när man pluggar men något som dessvärre inte är det är dessa eländiga vintertider då alla miljoner virus vandrar mellan barnen på förskolan vilket innebär sjukt barn och VAB. VAB och nästan 100% närvarokrav är liksom inte kompatibelt med varandra och det är i lägen som dessa som man längtar till ett fast jobb där det faktiskt är helt okej att vara hemma och vara sjuk eller ta hand om ett sjukt barn utan att hela din karriär ställs på sin spets.
 
Idag njuter jag i alla fall till fullo av att:
 
1. Få se dagsljus och röra mig utanför hemmets väggar
2. Få fixa till mig och ta på mig något annat än myskläder (scrubs <3)
3. Slippa se Zack och Quack för sjuttioelfte gången (yep, fortfarande favoriten)
 
Tänk vad knappt en veckas isolering kan göra med en. Kommer dock att sakna att ha min lilla gospelle sovandes i min famn. Det händer ju knappt annars att han ens sitter i mitt knä mer än några sekunder när han är frisk. Nåja, man kan inte få allt här i livet!
 



Årets första bacill

Det är mindre än en vecka kvar till februari, aka VABruari, och nu var det tillslut vår tur att äntra VAB-bubblan. Vi har ändå varit ganska beskonade den här vintern från alla härjande dagisbaciller men då hela Vincents avdelning inklusive fröknarna gick runt med snoriga näsor i början på veckan var det ganska väntat när Vincent i onsdags kväll fick feber. 
 
Dessutom, efter att ha levt två dygn med en liten sjuk koalabjörn kring halsen är det verkligen inte så konstigt att jag själv börjar känna mig rätt kass. Jag går givetvis och hoppas på att det som vanligt skall stanna vid lite rinnsnuva och halsont för min del för att sedan gå i regress eftersom jag påbörjar min sista praktikperiod nästa vecka (=max 1 dags giltig frånvaro), men vi får vänta och se vad det blir av det hela.
 
 
När småbarn är sjuka flyger alla regler gällande skärmtid och sötsaker ut genom fönstret. Jag vet ärligt inte hur många gånger jag sett det avsnitt av Zack och Quack som går på tvn just nu. Försöker att lirka med andra program på Netflix och ibland kan vi kolla på en film en stund men det slutar nästan alltid med att han tröttnar och vill titta på Zack och Quack igen. Vincents aptit är nere i botten och det är svårt att ens få i honom kakor och frukt som han i vanliga fall älskar. Som tur är dricker han bra (antagligen på grund av febern som fortfarande kommer och går) vilket gör att jag inte känner mig något vidare orolig. Det är mest jobbigt att se sitt stackars barn så ynkligt och ledset utan att kunna göra mer än att finnas där för mys och gos i väntan på att immunförsvaret skall göra sitt.
 
Att vara stressad över det faktum att man håller på att bli sjuk är ju dessutom en urusel idé så nu skall jag bädda ner mig ordentigt bredvid Vincent i soffan med en kopp te, en rulle snytpapper, chokladbollar och så ska vi mysa resten av helgen. Måtte vi vara friska tills på måndag!