Går det att ha någon fritid när man är läkarstudent?

Fick en fråga innan påsk från en av er läsare som funderar på att söka läkarprogrammet till hösten och som undrade lite kring hur tidskrävande jag tycker att programmet är och hur jag lyckas bibehålla en balans mellan skola och allt annat som skall rymmas i livet utan att bli fullkomligt tokig. Kändes som en alldeles ypperlig fråga att göra ett blogginlägg av så här kommer svaret till dig och alla ni andra som har liknande funderingar.
 
Att plugga på universitetet är verkligen en helt annan femma än att plugga på gymnasiet. Det fick jag lära mig den hårda vägen när jag började på läkarprogrammet här i Göteborg. Det krävs en helt annan studieteknik och motivation till att göra saker men jag upplevde också att jag helt plötsligt hittat hem, att jag äntligen var på väg någonstans och det var med stor glädje jag satte mig ner och pluggade översiktlig anatomi under termin 1.
 
Man brukar säga att heltidsstudier skall uppta 40 timmar i veckan, precis som en vanlig arbetsvecka, och det är väl ändå en bra mall att utgå ifrån. Min upplevelse är att det både tar mindre och mer tid än detta och jag skall alldeles strax förklara vad jag menar. När man är student på universitetet är man nämligen aldrig ledig. Det finns alltid mer att lära sig. Jag är bara inne på tredje dagen på neurologikursen och jag har redan massor som jag skulle vilja göra men som jag inte hunnit och orkat med.
 
Obligatorisk hisspegelselfie på väg upp till medicinavdelningen i höstas
 
 
Det är dock inte meningen att man skall kunna ALLT utan lära sig att sålla bland all information och ta till sig det som verkligen är viktigt. Jag hade med mig "kunna allt"-inställningen från grundskolan och gymnasiet och jag kan säga att efter att jag kuggat min första tenta var jag helt förstörd. Sakta men säkert har jag dock provat mig fram till en studieteknik som passar mig och hittat ett bra sätt att både kunna tillräckligt och samtidigt inte gå under av all press.
 
Överlag skulle jag alltså säga att jag lägger betydligt mindre tid än 40 timmar i veckan på skolan men detta kan ju självklart variera från vecka till vecka. Jag tycker det är viktigt att sätta en tydlig gräns mellan skola och fritid så att man till största möjliga mån kan vara "ledig" och fokusera på annat utan dåligt samvete. För mig är det ganska lätt. När jag gör Vincents förskoleschema bestämmer jag indirekt när min skoldag börjar och när den slutar för direkt när jag hämtat V på förskolan ligger 100% fokus på honom (och möjligen också på att hålla ordning på kaoset där hemma).
 
Vissa dagar kan jag sitta någon timme efter att Vincent gått och lagt sig också på kvällen men oftast är jag då alldeles för trött. Som småbarnsförälder är ju de sista timmarna innan sängdags så otroligt viktiga för att orka med och ladda om så allra oftast prioriterar jag att stänga ner hjärnan på kvällarna och kolla ett serieavsnitt på Netflix.
 
När det gäller kurskamraterna så känns det överlag som att de flesta har saker vid sidan av studierna och det finns en hel del som liksom jag har barn hemma. Många ägnar stor tid åt träning, andra forskar eller jobbar extra och ytterligare några är kåraktiva med allt vad det innebär. Jag upplever alltså att de allra flesta i allra högsta grad fixar att ha en god balans i livet trots läkarstudier på heltid.
 
Jag skall dock inte sticka under stolen med att läkarprogrammet är tufft. Det är en enorm mängd kunskap som skall in i huvudet på relativt kort tid (5,5 år visserligen men ni som läser till läkare förstår nog vad jag menar!). Under veckorna innan tentan blir det dessutom extra intensivt och pluggtid prioriteras högt på listan. Vi har haft kursare i klassen som fått ta uppehåll då det blivit för mycket och själv har jag absolut känt mig stressad och ångestfylld stundtals. Detta är dock absolut inget som fått mig att ångra mitt val och jag känner mig så otroligt stolt över att ha kommit så långt som jag gjort och lärt mig så fantastiskt mycket. Man kan alltid (och bör enligt min mening, den psykiska hälsan är oerhört viktig att vårda) ta uppehåll om det börjar kännas övermäktigt, det är det väldigt många som gör då utbildningen är så lång ändå.
 
Är läkarprogrammet något som du känner dig sugen på och du tror att läkaryrket skulle passa dig så skulle jag inte låta just arbetsbelastningen avskräcka dig. Antal timmar jag lägger per vecka har ju givetvis ökat nu under de kliniska kurserna då vi har mer obligatorisk praktik men jag upplever att det kan variera mycket från kurs till kurs. Så länge man lyckas hitta en bra studieteknik, lyckas lära sig vara nöjd med att prestera på en lagom nivå och lär sig att tillåta sig själv att också vara ledig och ta hand om sig själv klarar man sig nog alldeles utmärkt.
 
Stort lycka till och hoppas att vi ses ute på klinikerna inom en snar framtid! Skriv gärna tillbaks och berätta hur det går, KRAM!
 
Min största motivation att lyckas med det jag gör får jag av denna lilla pojke (gammal bild från för ca 1,5 år sedan)
 
Jag skulle bli fantastisk glad om det finns andra läkarstudenter där ute som skulle vilja dela sin uppfattning om detta ämne för att ge en bättre bild av hur det är att balansera läkarstudier med privatliv här nere i kommentarsfältet! Alla är vi olika och har olika upplevelser och tankar.



10,5 högskolepoäng till sommarlovet

Första dagen efter påsklovet och jag känner mig redan rätt matt. Det kan möjligen ha att göra med att vi ränt runt en del under påskledigheten och dessutom avslutade allt med både veckohandling och en trip till IKEA igår. Som pricken över iet är Vincent nu sjuk och jag själv har både ont i halsen och känner mig allmänt murrig (är det ens ett riktigt ord?!). 
 
Kickade igång neurologikursen idag med att komma instapplandes i hjärtats aula prick 8.30 och har under dagen som fyllts av rekapitulerande föreläsningar i neuroanatomi belönat mig med en glass för att jag tyckt allmänt synd om mig själv. Det kan man faktiskt få unna sig när det river i halsen, föreläsaren håller föreläsning på två språk samtidigt (skickligt ändå ju!? *suck*) och pressbyrån just nu kör glass för halva priset. Det känns att det var ett tag sedan man läste anatomi och visst är det mycket av informationen som sitter lååååångt bak i skallen men föreläsningarna har ändå varit rätt lättsmälta och jag är fast besluten om att ta mig an kursen med stor entusiasm och intresse trots att jag och många kursare med mig börjar längt allt mer efter den där sommar"ledigheten".
 
 En styck inte alltför pigg läkarstudent
 
Eftersom Tom är hemma med Vincent och jag inte har bråttom till förskolan passar jag därför på att sitta kvar en stund i skolan och plugga. Ja, jag vet att det är första dagen men det gäller att passa på när tid finns och vem vet, jag kanske ligger hemma med 39 graders feber imorgon. Nu skall jag alltså avsluta inlägget och grotta ner mig i föreläsningskompendierna och be en stilla bön att jag slipper ligga hemma en vecka i influensa. Vill absolut inte göra den här "sjuk första kursveckan"-trenden till en vana.

Äntligen påskledig

Hallå från lugnet i Bosared! Vincent ligger uppe på övervåningen med mormor och vilar middag och själv har jag placerat mig i en fåtölj vid ett av fönsterna som vetter mot sjön. Stackars Tom fick migrän igår precis när vi skulle åka hit så han kommer hit lite senare tillsammans med min bror och mina kusiner.
 
 
Tentan igår gick nog ändå rätt bra. Det var några frågor som var lite konstiga som gör att jag känner mig lite osäker då det alldeles beror på hur de rättar dessa men efter att ha diskuterat tentan lite grann med Emelie efteråt så känns det bra. Nu kan jag ju ändå inte göra annat än att vänta de där 14 arbetsdagarna det tar att rätta tentan. Just nu njuter jag fullt ut av att vara 100% ledig innan neurologikursen drar igång på tisdag. Vincent är verkligen överlycklig här då han är omgiven av personer som kan ge honom uppmärksamhet och som han tycker extra mycket om samtidigt som det finns en massa spännande saker att leka med och platser att utforska. Himmelriket helt klart för en liten 2,5åring!
 
Nu vankas det alldeles strax lunch så jag skall gå upp och väcka min lille pojk! Ha en fortsatt underbar dag :)


En styck magisk brunch

Dagen innan tenta och jag känner mig ändå fortfarande förvånansvärt lugn. Hade ju min lite panikiga period i förra veckan men känner väl att det inte finns så mycket mer nu som jag kan göra och det får helt enkelt gå som det går imorgon. Förhoppningsvis går det bra! Skall alldeles strax stänga ner datorn och få mig en god natts sömn så att jag är ordentligt utvilad inför morgondagen.
 
Jag har dock inte bara pluggat idag. Imorse mötte jag nämligen upp Josefin på Linnéplatsen och tillsammans traskade vi vidare mot Egg&Milk för lite brunch. Jag har aldrig varit på Egg&Milk tidigare men blev genast helt frälst när jag fick hugga in på brunchmenyn beståendes av amerikanska pannkakor, bagel med cream cheese, yoghurt och en kopp te. Magiskt gott verkligen! Hela stället var dessutom inrett som en klassisk american diner och i vårt lilla bås satt vi och snickesnackade en bra stund om allt mellan himmel och jord. En perfekt start på en tentapluggsdag och jag var typ proppmätt resten av dagen.
 
 
Ni ser ju! Varför finns det inte fler ställen som dessa?? Ni får förresten ursäkta min "jag har precis cyklat i 25 minuter i uppförsbacke och är helt genomsvett"-frisyr. Bjuder på den idag.
 
Imorgon efter tentan (som kommer gå bra, positivt tänkande här) åker jag direkt hem och packar våra väskor för att sedan åka till Bosared över påsk. Hoppas på fint väder så vi kan vara ute mycket med Vincent och kanske till och med ta en tur med båten i sjön. Vi har dessutom äntligen lyckats sätta upp Vincents gunga i ett av träden som han fick i ettårspresent. *Host* bättre sent än aldrig.
 
Nä nu får det vara slutsvamlat för den här gången! God natt på er :D

3 dagar kvar

Så var tentaveckan här. Hade i förmiddags den sista föreläsningen innan tentan och det var en interaktiv föreläsning om akutpsykiatri där vi fick chansen att testa våra kunskaper lite och den kändes ändå rätt okej. Nu ljuger jag ju i och för sig lite då vi även hade en föreläsning om psykoterapi på eftermiddagen men den skippade jag och satt istället i biblioteket och pluggade med Emelie och åt tigerkaka. Helt klart en bra prioritering såhär 3 dagar innan tentan.
 
Just nu sitter jag vid köksbordet omgiven av högar med anteckningar strödda över halva bordet tillsammans med min dator, några pennor, en kopp te och en näve lösgodis och pluggar demens, ångest och personlighetssyndrom. Just nu känns magkänslan bra. Jag är ovanligt lugn och trots att det finns gott om saker som jag kan lära mig mer om så känns det ändå som att jag har greppet om det viktigaste, i alla fall inför tentan. Sen får vi väl se hur det går när jag kör min första arbetsdag på psykiatriblocket under ATn för ja, det är nästa gång jag kommer handskas med den kunskap som jag lär mig nu. Känns helt galet!
 
Är det någon annan som också sitter och tentapluggar just nu? Vad är det ni skall tenta i så fall och vilket program läser ni? Är så nyfiken på vad ni har för er! Nu peppar vi varandra så att vi alla kan njuta av lite påskledighet!
 
 
 



Lycka och förtvivlan

Äntligen fredag och vilket fantastiskt väder det varit idag! Efter en förmiddag med seminarie om mänskliga rättigheter och stigma inom psykiatrin och några timmars lunchplugg tillsammans med ett gäng kursare var det tillslut bara jag och Emelie som tappert satt kvar inne i studentcentrum på Sahlgrenska. För att orka suga ut den sista produktivitieten ur dagen belönade vi oss själva med lite fika och gick sedan upp och satte oss på en takterass på sjukhusområdet och fortsatte förhöra varandra på gamla tentafrågor. Solen gassade verkligen där uppe och det var bara alldeles underbart!
 
 
Det plingade dock helt plötsligt till i min mobil när vi satt där uppe och njöt i solen och när jag tittade efter hade jag fått en notis från SR om att man rapporterar om en misstänkt terrorattack i Stockholm. Så otroligt fruktansvärt! Vi försökte så gott vi kunde att distrahera oss med plugget men då och då fick vi pausa våra diskussioner om tvångsvård och psykoser för att uttrycka vår frustration och prata av oss.
 
Väl hemma möttes jag av en strålande glad pojke som varit och klippt sig och fått håret färgat lila. Vi lekte en bra stund alla tre tillsammans ute på gården innan det var dags att gå in och laga mat, vilket som vanligt möttes av livliga protester från en viss liten herre. Jag är så glad och tacksam över min underbara familj och att vi ändå befinner oss långt bort från händelserna i Stockholm. Min son är ännu lyckligt ovetandes om världen han tyvärr kommer att växa upp i.
 
Nu sitter jag istället uppkrupen i soffan med en skål frukt (perfekt mogen mango bland annat, det är ju bara föööör gott!!) och skall försöka få ytterligare plugg gjort innan ögonen säckar ihop totalt. Känner att det hettar lite i kinderna efter stunden i solen och har en konstig känsla av både lycka och förtvivlan i kroppen. Lycka över den fantastiska dag jag själv haft och förtvivlan, ja.. jag saknar ord. Ta hand om er allihopa och glöm inte vad som egentligen är viktigt i livet! Skickar stora cyberkramar till er alla :)

Mina sociala medier

Ni har väl inte missat att ni kan hitta mig på snapchat va?? Alvert93 heter jag där. Finns även på instagram under Alvert1993 men där uppdaterar jag mer sällan. In och kika vettja!




Tentapluggsvecka

Goder morgon! Var lite segstartad imorse och valde att skippa första timmens föreläsningar mot en kopp te i soffan. Tentaångesten börjar så smått krypa sig på och jag har ENORMT många föreläsningar att gå igenom nu på en vecka innan tentan nästa torsdag. Det är ju lite tråkigt ändå då jag ser mycket fram emot min stundande långhelg på påsk där jag kommer vara 100% ledig i 5 hela dagar!! Vet inte när det hände sist?



Försöker i alla fall så gott jag kan att bemöta ångesten på bästa sätt genom att lugnt och strukturerat beta av punkter på min plugglista och samtidigt göra tid för att ta hand om mig själv och göra saker som får mig att må bra. Fick för mig i måndags att jag skulle ut och springa i kvällssolen efter en hel dags pluggande men det hela slutade med sträckt rumpmuskel och extremt håll vilket ju inte var helt lyckat kanske. Ibland är man lite för envis för sitt eget bästa.

Idag skall jag och Emelie sitta och plugga hela eftermiddagen i skolan och förhoppningsvis får vi en hel del gjort. Det här skall nog gå vägen! Snart är det påsklooov!


Pluggbreak på balkongen

Vilket kanonväder det är ute idag, nästan lite försommarvarmt när vinden inte ligger på allt för mycket! Jag har dessvärre suttit inne större delen av dagen och pluggat missbruk och suicidologi för att då och då slänga ett suktande öga mot den klarblå himlen utanför fönstret.


Nu har jag dock tagit en kort rast och njuter för fulla muggar i solen ute på balkongen tillsammans med en liten kaka och en kopp te och försöker lapa i mig så mycket D-vitamin som möjligt. Jag har varit så sjukligt trött de senaste dagarna så jag tänker att lite solljus borde göra susen (hämmar utsöndring av sömnhormon bl.a.) och vem vet när det blir såhär fint nästa gång?!

Kombinationen julstrumpor och vårsol är helt klart att rekommendera ;)


Statisktiken på blogg.se har legat nere nu i nästan en vecka vilket verkligen är supertrist. Det är ju så himla roligt att logga in på bloggen och se hur ni bara blir fler och fler som kikar in här. Om ni vill så får ni gärna klicka på Gilla-knappen under inläggen så ser jag att ni läst och vad ni tycker mest om att läsa. 

Hoppas ni får en strålande dag!!




Vägen till antagningsbeskedet

Jag kan inte minnas att jag velat bli något speciellt när jag växte upp. Jag hade definitivt inga tankar på att bli något inom vården i alla fall. Min mamma gillar att påminna mig om historien då jag var inlagd på sjukhus när jag var liten. Jag var i femårsåldern och en i personalen hade frågat mig om jag inte skulle bli doktor när jag blev stor varpå jag hade svarat "Det går ju inte, jag är ju tjej". Snacka om att mina föräldrar skämdes, haha. Där flög allt prat om jämställdhet ut genom fönstret.
 
Det var nog egentligen någon gång på högstadiet som jag verkligen började fundera på vad jag skulle vilja jobba med i framtiden. Redan på den tiden var google min bästa vän och jag sökte mig till en massa information om olika yrken och fastnade för biomedicinsk analytiker. Jag tyckte det lät väldigt kul att få jobba med att hjälpa patienter och analysera blodprov m.m. för att hjälpa till att diagnosticera olika sjukdomar. Är inte riktigt säker på hur det kom sig att jag sedan började fundera på att bli läkare men vad jag kan minnas så dök tanken upp i mitt huvud i slutet av 9an. Yrkesvalet kändes dock långt bort men jag var hur som helst ambitiös i skolan och hade siktet inställt på en gymnasieskola i Göteborg med gott rykte men också höga intagningspoäng och lyckades gå ut högstadiet med MVG i alla ämnen.
 
Jag slutar 9an, här på bild med min mycket snygga kusin Evelina!
 
På gymnasiet höjdes kraven. Alla mina klasskamrater var väldigt duktiga i skolan och det märktes att både skolan och jag ställde betydligt högre krav på mig själv. Tanken på att faktiskt söka till läkarprogrammet växte sig starkare och starkare och för mig fanns det bara en väg dit, nämligen att få MVG i allt. Dessa enorma krav på en 17 åring med klassisk "duktig flicka"-personlighet blev en dag helt enkelt för mycket. Under vårterminen i tvåan diagnosticerades jag med måttlig egentlig depression. Jag mådde i perioder fruktansvärt dåligt, hade knappt ork att ta mig upp ur sängen på morgonen och livet kändes tomt och meningslöst. Jag fick träffa både läkare och kurator på BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) och började med antidepressiv medicin och sen kämpade jag på. Jag hade ett otroligt stöd från mina fantastiska föräldrar, från Tom (som jag träffat när jag gick i 9an) och även från mina fantastiska lärare på gymnasiet.
 
Den där bruttan som har förgyllt gymnasietiden även med härliga minnen och som fortfarande är min stöttepelare i livet <3
Det pratades om att jag kanske borde ta ett uppehåll från skolan eller att jag kanske borde skita i betygen men det fanns inte på kartan för mig. Det var inte ett alternativ. Såhär i efterhand kan jag omöjligt förstå hur jag klarade det men på något sätt gjorde jag det, trots att jag efter endast några månader på BUP blev utslängd eftersom jag fyllde 18. Som tur var fick jag kontakt med en fantastisk psykolog på Psykologiska Institutet i Göteborg där jag gick i KBT nästan ända fram till studenten.
 
Under vårterminen var det alltså dags att söka till universitetet. Det var jag och en till i min klass som bestämt oss för att söka till läkarprogrammet i Göteborg vilket var extra roligt. Vi hade dessutom några dagars praktik som jag lyckats fixa på en vårdcentral hos en av våra familjevänner som jobbade där som läkare. Efter tre dagar på vårdcentralen var jag SÅLD. Det var givetvis läkarprogrammet jag skulle söka till och det var med en smått euforisk blick som jag gick därifrån på eftermiddagarna hem till mina föräldrar för att berätta om min dag.
 
Första spegelselfin med scrubs på praktiken i 3an
 
Studenten kom och jag var så lycklig. Lycklig över att ha lämnat allt det mörka bakom mig, lycklig över att äntligen vara färdig med grundskolan och lycklig över att veta att jag lyckats, depressionen till trots, gå ut med MVG i alla ämnen ännu en gång. Gymnasietiden kommer för alltid vara en av de bästa men också den värsta tiden i mitt liv. Nu väntade en sommar med jobb inom hemtjänsten som jag tyckte var en alldeles ypperlig start på min karriär inom vården.
 
 
Det var strålande sol den där dagen mitt i juli. Jag var på jobbet och mellan varje brukare jag varit hos försökte jag uppdatera antagning.se's hemsida. Tydligen var jag inte ensam om detta då sidan bara laddade och laddade utan att det hände något. Jag låg bra till i mitt schema så jag bestämde mig för att ta en kort rast innan jag gick in till nästa brukare och satte mig på en bänk ute i solen. Ännu en gång uppdaterade jag sidan och jag väntade och väntade. Helt plötsligt dök sidan upp på skärmen. Jag loggade in snabbt som bara den och där, där stod det ANTAGEN, Läkarprogrammet Göteborgs Universitet 330 hp. Lyckan rusade genom kroppen och tårarna brände bakom ögonen när jag läste det om och om igen för att se så att det verkligen stämde. Jag klarade det! Jag kom in! Jag skulle bli läkare!

I längan på besök

Nu är seminariedelen av kursen i full gång och det betyder att det verkligen är dags att ta tag i pluggandet för min del. Satt i förra veckan och skrev en lista på allt som jag behöver beta av och än så länge har jag kunnat bocka av några stycken punkter i alla fall. Alltid en början.
 
Satt under förmiddagen igår tillsammans med två andra kurskamrater och förberedde en presentation av Aripiprazol, ett av de läkemedel man kan behandla schizofreni med, inför redovisningen på torsdag. Vid lunch begav jag mig för ovanligheternas skull upp till medicinareberget för att köpa mig lite mat och satte mig sedan i längan och pluggade lite tills det att det var dags att cykla hem och hämta på förskolan. Kände mig riktigt nostalgisk av att sitta och plugga där uppe. Så många föreläsningar jag haft där och så många gånger jag traskat fram och tillbaks i den långa korridoren.
 
Som vanligt var det liv och rörelse i korridoren under rasterna för att bli förvånansvärt tyst under föreläsningstidens 45 min. Kan sakna det lite grann ändå, men samtidigt inte. När jag gick på föreläsningar där uppe var det sååå svårt att föreställa sig att jag skulle kunna bli läkare med all information som jag bombaderades med. Nu är istället sjukhuset mitt andra hem där jag både är student och jobbar och det föredrar jag alla dagar i veckan framför en föreläsning om citronsyracykeln i längan.
 


Så härligt!

Gjorde sista dagen på praktiken i torsdags. Känns som att dessa 10 praktikdagar bara försvunnit ner i ett hål och samtidigt så känner jag att jag utvecklats massvis som vanligt. Jag känner mig fortfarande inte särskilt duktig på psykiatri men mot slutet av praktiken fick vi ta ett ganska stort ansvar och vara en del av verksamheten vilket givetvis är skrämmande men också väldigt peppande då man inser att det där underläkarvicket inte känns alldeles ouppnåeligt ändå. Det var hur som helst rätt skönt att få lämna ifrån sig det där personlarmet innan vi gick som jag i 2 veckors tid vördat likt en nyfödd bebis för att inte av misstag råka trycka på det för att i nästa sekund vända sig om och se 15 människor kommande springande mot en.
 
 
I fredags var det åter dags för att bänka sig i föreläsningssalen och det var med en något mosig hjärna som jag satte mig på cykeln och cyklade hem klockan 4 på eftermiddagen. Efter lite "sista minuten"-packning (framförhållning, vad är det??) satte vi oss i bilen och nu har vi spenderat ett underbart härligt dygn i Bosared. Känns som att jag skriver det varje gång jag är här men lugnet, myset och friheten här är magisk. Dessutom har vi även här haft strålande sol och årets första riktiga vårvärme så då kan ni ju lista ut någon som är nöjd i alla fall.
 
 
Nu skall jag köra ett sista ryck med pluggandet och sedan vankas det middag, badtunna och sällskapsspel. Japp, precis så härligt som det låter!

Tar jag all VAB själv?

Vi har ju vabbat en hel del under början av 2017 och jag fick en fråga om det är jag som tar de mesta av VAB-dagarna och hur vi i så fall tänker kring det. Svaret på frågan är att jag tar låååångt ifrån alla dagarna men det beror lite på vilken kurs jag läser. Har jag inget obligatoriskt (eller superviktigt) i skolan så är jag oftast den som är hemma. Detta beror på två saker:
 
1. Jag förlorar ingen inkomst om jag är hemma. Jag får alltså lika mycket studiemedel som alla andra i slutet på månaden, så länge jag sköter mina studier när det kommer till resultat såklart.
 
2. Toms arbetsplats är inte så tillmötesgående när det gäller sjukledighet och barn och vi är helt enkelt rädda för att förlora vår enda riktiga inkomst om Tom är hemma för mycket.
 
Det är väldigt tråkigt att det skall behöva vara så såklart och att vara hemma med sjukt barn är ju både en laglig rätt likväl som det är en självklarhet. Har inte skrivit så mycket om vår privatekonomi här av uppenbara anledningar men när Vincent var liten bebis var Tom arbetslös under en ganska långt tid så vi har varit nere i det träsket och är inte så sugna på att hamna där igen om vi kan undvika det.
 
Vincent blir extremt gosig när han är sjuk och lite gos tackar man ju aldrig nej till!
 
Detta innebär att under Vincents första höst på förskolan (det är mest under vinterhalvåret som VAB egentligen är ett problem eftersom förskolevirusen haglar) när jag läste patologi och mestadels hade föreläsningar så tog jag nästan all VAB. Jag var alltså i princip hemma varannan vecka hela hösten och det var SKITTUFFT, men det gick. Den här terminen har istället Tom tagit majoriteten av VAB-dagarna då jag har obligatorisk praktik och endast får ha frånvaro 2 dagar (av 6 veckor på internmedicin och av 10 dagar på psykiatri) och ibland har vi, när Vincent nästan varit helt frisk, fått hjälp av släkt och vänner. Ni märker ju att det inte finns så mycket utrymme för VAB-dagar och jag själv får absolut under inga som helst omständigheter bli sjuk. Det krävs rätt mycket ska ni veta för att man skall stanna hemma för egen del nu för tiden.
 
De otaliga VAB-perioderna under vinterhalvåret är nog egentligen det enda som faktiskt är riktigt jobbigt stundtals med att ha barn och plugga. Jag är så otroligt tacksam över det nätverk vi har runt oss som stöttar upp när det verkligen krisar och jag säger som jag sagt varje dag den senaste månaden, jag är SÅ glad att det snart är vår! Bye bye vinterkräkis och influensa!



Måndag

Men wow vilken fantastisk fin respons jag fick på gårdagens inlägg! Blir så otroligt glad över att läsa era fina ord och nu har jag inhämtat en massa härlig inspiration till nya inlägg. Det är dessutom väldigt kul att få ett namn eller en liten kort beskrivning på siffrorna i besöksstatistiken och jag lovar att jag skall göra mitt bästa för att försöka svara på era frågor och funderingar!
 
Idag inleder jag sista praktikveckan på psykiatrikursen. Den här kursen rusar verkligen fram i en hiskelig fart och med tanke på att jag var hemma hela första veckan och VABbade känns det som att jag har en hel del att ta igen rent pluggmässigt. Vi skriver vår tenta på skärtorsdagen och det känns ju som att det är typ.. snart?! När vi är ute på praktik så finns det ju inte så mycket tid (eller ork) över till att plugga några större mängder men nästa vecka börjar vår seminarieperiod och då får jag sätta mig ner och strukturera upp plugget lite bättre.
 
Men nu.. frukost!!
 

Behöver er hjälp!

God morgon godingar! Hoppas ni alla haft en bra helg hittills. Igår hade vi riktigt kanonväder här i Göteborg och nu känns det verkligen som om våren på riktigt är här, underbart! Precis vad min trötta och D-vitamintömda kropp behöver. Min stackars bleka hud ser ju nästan genomskinlig ut just nu så jag välkomnar lite solbränna och fräknar med öppna armar.
 
Idag står det städning på schemat. Dammsög nästan hela lägenheten igår innan jag la Vincent och kröp upp i soffan med lite chips och en skål jordgubbar men på något mystiskt sätt har det smugit sig fram smuts ändå så jag får ta en extra sväng innan jag kan våttorka golven här hemma idag. Känns som om en förbannelse vilar över vår damsugare alltså för detta händer mig VARJE gång. Börjar fundera på om dammsugaren kanske spottar ut allt jag sugit upp under natten när ingen ser, bara för att jävlas med mig.
 
I eftermiddag skall jag sen möta upp Elin i Kungsbacka för att ta en långfika och prata av oss ordentligt (UTAN barn!!) innan körövningen. Ser verkligen fram emot söndagar på ett helt annat sätt nu sedan kören dragit igång. Det är verkligen så härligt att få åka iväg och sjunga, snacka lite skit och bara göra något som jag mår bra av och som är inbokat varje vecka. Oavsett hur jag mår innan jag åker iväg kommer jag hem med ett leende på läpparna.
 
Avslutningsvis så skulle jag vilja be ER om en sak. Inspirationen till nya blogginlägg har varit lite klen det senaste och jag har haft svårt att komma på vad jag skall skriva om. Har ni några önskemål om ämnen ni vill att jag diskuterar, erfarenheter jag delar eller andra frågor ni skulle vilja ha svar på så skulle jag bli jätteglad om ni berättar det för mig, alla kommentarer och inputs uppskattas! Ha en go söndag nu hörni :)
 
Favorit i repris till frulle idag, MUMS!


Jag är ju snart läkare?!

Jag och min kurskamrat har verkligen haft jättetur och fått en fantastisk handledare på vår avdelning. Han är dock pappaledig 50% så vi träffar honom inte så ofta som man kanske hade velat men han tar sig verkligen tid att sitta och gå igenom avdelningens patienter med oss och lär oss allt ifrån lagen om tvångsvård till olika psykofarmakas biverkningsprofiler.
 
Det som gör mig lite smått nervös är att han är underläkare. Inget ont om underläkare, han är verkligen fantastisk duktig, men han tog examen för bara några månader sen. Jag tar examen om 4 terminer och då skall jag tydligen vara lika duktig som den här killen som tillsammans med överläkare och specialister sitter och diskuterar de olika behandlingsalternativen hos de riktigt svårt sjuka patienterna.
 
Bara tanken på detta får det att knyta sig i magen av nervositet. Det finns ju inga möjligheter att någon ens skulle få för sig att låta mig ta hand om egna patienter, eller? Det låter ju helt vansinnigt! När ska någon inse att man bluffar och egentligen inte kan någonting? Ändå så kan jag inte låta bli att tycka att det känns enormt häftigt. Trots att jag från en dag till en annan går från att titulera mig läkarstudent till att det står underläkare på min namnskylt kommer jag ju inte magiskt kunna allt, men kan jag vara 10% så duktig, pedagogisk och lugn som min handledare är 2 månader efter examen så är jag nöjd. Det känns dock rätt betryggande att jag fortfarande har 4 terminer på mig att lista ut hur jag skall undvika att fullständigt drabbas av panik när jag skall ha hand om min allra första egna patient.
 
 Throwback till när jag gjorde mitt första diktat på medicinavdelningen och var såhåå stolt!

Ett psykiatriskt status

Att göra ett psykiatriskt status är banne mig inte lätt. Jag antar att det är som med allt annat och det bara krävs lite övning men ändå. Ett vanligt somatiskt (kroppsligt) status innehåller ju objektiva saker som att auskultationen av hjärtat låter bra utan blåsljud men att hjärtrytmen är oregelbunden. Plättlätt ju! Redan under termin 5 examinerades vi på ett fullständigt somatiskt status och nu för tiden känner jag mig trygg både i själva utförandet (lyssna, titta, känna) och att journalföra det.
 
 
Ett psykiatriskt status är rena motsatsen. Här handlar det om att subjektivt tolka en persons psykiska mående. Där skall ingå allt ifrån hur patientens kognitiva förmåga är till patientens stämningsläge. Dessutom skall man bedöma om patienten verkar ha sjukdomsinsikt eller inte och göra en suicidbedömning. Allt detta (och mer därtill) skall man få fram genom att bara prata med patienten och observera hur denne fungerar i samtalet, kroppspråk osv. SÅ svårt! 
 
Dessutom gör ju varje läkare sin bedömning utifrån sin referensram. Har man träffat någon med ordentligt "utslätad ansiktsmimik" har man ju något att jämföra med när man sitter där och ska göra sin bedömning. Ja ni förstår ju att det inte är helt lätt när man som jag har 0 personer i den psykiatriska status-databasen. Jag och min kursare har därför slitit vårt hår för att få till de där journalanteckningarna under vår praktik men det går sakta men säkert framåt. Förhoppningsvis kan vi lämna praktiken lite tryggare och med en liten, men ack så viktig, referensram inför framtida patientmöten!
 
 



Efterlängtad helg

Har varit så fruktansvärt trött när jag kommit hem från praktiken att jag gått på ren och skär viljestyrka fram till sängdags. Ni vet känslan när man är ny på jobbet eller precis börjat i en ny klass. That's me varje ny placering! Det var nog ingen som var gladare än jag när det tillslut var dags att packa ihop igår och ta helg.


Startade dagen med sovmorgon och senare lite våffelbrunch tillsammans med lillkillen. I detta nu sitter vi i bilen på väg mot Stenungsund och släktkalas och senare ikväll åker vi vidare mot mina föräldrar för middag och lördagsmys. Lär nog inte behöva gå hungrig en minut den här dagen!

Som pricken över iet har vi dessutom kanonväder här på västkusten och jag kör kjolpremiär dagen till ära. Nu får det gärna fortsätta vara vår tack!

Hoppas ni får en underbar lördag!


Psykplacering

Första dagen på min psykiatriska placering är nu avklarad! En väldigt lugn dag för personalen skulle jag gissa men en väldigt händelserik dag för mig som grön läkarstudent. Innan vi gick ut på vår VFU under invärtesmedicin var jag ändå någorlunda lugn, medicinpatiener har man ju stött på och de flesta känner eller känner till människor som har kärlkramp, astma eller diabetes. De flesta känner visserligen säkert ett flertal med psykiatriska sjukdomar också av något slag såklart men för det första är det av någon underlig anledning väldigt tabu att prata om det och för det andra träffar man inte de riktigt riktigt sjuka patienterna som t.ex. personer med paranoida vanföreställningar, rösthallucinationer eller med drogutlösta psykoser.
 
Därför var det med viss nervositet som jag begav mig mot sjukhuset imorse. När vi fått en liten introduktion i ett av klinikens konferensrum blev vi försedda med personlarm och nycklar och gick sedan upp till avdelningen som vi blivit tilldelade. Jag och en annan kandidat som skall vara på samma avdelning blev presenterade för personalen och sedan spenderades dagen med att ronda och hålla långa personliga samtal med några av patienterna. Väldigt nytt och främmande men framförallt lärorikt. Har verkligen kunnat checka av många "första gångare" idag vilket känns kul. Ser fram emot resten av praktiken med skräckblandad förtjusning helt klart!
 


Irriterade studenter

Det märks verkligen att det var ett bra tag sen som vi satt bänkade vecka efter vecka i föreläsningssalarna och hade förelsäningar från morgon till kväll (eller ja eftermiddag i alla fall). Det absolut bästa med att ha de prekliniska terminerna bakom sig är helt klart att vi nu för tiden oftast slipper sitta dagarna långa i de extremt oergonomiska bänkraderna och frenetiskt anteckna och hålla koncentrationen uppe i timmar. Genom åren som läkarstudent har jag kunnat identifiera några riktiga irritationsmoment när det kommer till föreläsningar och jag tänkte därför dela med mig av en liten demonstrerande lista:
 
1. Föreläsaren använder inte mikrofon, trots att det finns. Vi skiter i om DU tycker att du hörs bra, vi vill gärna lägga energin på annat än att läsa dina läppar.
 
2. Föreläsaren håller inte på rasterna. Raster är HELIGA för oss studenter. Genom hela programmet har vi alltid haft 45 min föreläsning följt av 15 min rast. Är det någon föreläsare som inte håller på detta, om så bara för några minuter, kommer ingen kunna fokusera på något annat än den tickande sekundvisaren och tanken på det hägrande kaffet i kafeterian.
 
3. Ventilationen fungerar inte. Redan 10 minuter in på föreläsningen kan man känna hur temperaturen stiger och luften blir alldeles tjock. Om man inte var trött innan föreläsningen började är man definitivt det efter 45 minuter utan tillräckligt med syre.
 
4. Föreläsaren har för många sidor i sin power point. Många sidor = Mindre tid per sida vilket innebär att man knappt hinner börja skriva ner den första raden innan föreläsaren gått vidare till nästa slide och det blir överlag väldigt svårt att hänga med.
 
5. Datastrul. Behöver man ens förklara varför det är irriterande? Väldigt många föreläsare dyker upp 5 minuter innan föreläsningen skall dra igång och jag vet inte hur många gånger hela klassen fått sitta och vänta på att den stackars föreläsaren skall komma på varför projektorn inte fungerar, varför inte deras dator går att koppla in osv. Detta leder oftast till att föreläsaren får kapa rasterna istället och ni kan ju tänka er hur det bemöts av den kaffeberoende studentskaran ;)
 
Nu låter jag kanske som världens gnällkärring men listan är givetvis skriven med glimten i ögat. Det finns ju ingenting som inte en kanelbulle från pressbyrån kan lösa liksom ;) Finns det något ni andra studenter kan störa er på när ni sitter på föreläsningar? 
 

Bästa hejarklacken

God morgon! Sitter i soffan tillsammans med Vincent och har precis ätit lite frukost. Fick ge upp halva min sista macka till Vincent som äntligen verkar ha fått tillbaks aptiten igen vilket jag mer än gärna gör såklart. Hade en underbar tjejkväll igår med Josefin då vi först gick på hockeymatch Frölunda-Rögle på scandinavium för att sedan åka hem till mig och prata och kolla på mello. Fick låna Josefins pappas gigantiska Frölunda tröja och tack vare våra peppande hejaramsor och fantastiska applåder så slutade matchen 3-1 till Frölunda (givetvis helt vår förtjänst)!
 
 
Idag står det plugg på schemat. Välbehövligt med tanke på att jag missat en hel vecka med föreläsningar nu. Inte direkt en bra start på en ny kurs om man säger så. I eftermiddag skall jag sen iväg tillsammans med min vän Elin på vår allra första körrepetition med Joyvoice i Kungsbacka. Det var för någon månad sedan som Elin frågade mig om jag inte var sugen på att sjunga i kör nu under vårterminen och jag var genast på. Det var väldigt länge sedan jag sjöng i kör nu och det ska bli kul att få åka iväg och göra något bara för mig varje söndag hela våren. 
 
Hoppas ni får en finfin söndag!



Vårt SPA-dygn på Sankt Jörgen

Efter en vecka med minimalt med sömn är det så otroligt skönt att det 1. är fredag och 2. vi alla tre är friska. Eftersom 0 intressant har hänt pga ovan nämnda sömnbrist de senaste dagarna tänkte jag ge er den maffiga bildbomben från vår SPA-helg för en vecka sedan istället.
 
Så fort vi lämnat Vincent hos sin mormor och morfar i lördags åkte vi hem för att packa det sista och sedan satte vi oss åter i bilen med siktet inställt på Sankt Jörgen Park Resort. Lagom till att vi rullat upp för den jättelika uppfarten till hotellet och parkerat hade det börjat regna så med väskorna i högsta hugg skyndade vi oss in i receptionen och checkade in.
 
Vårt härliga rum med utsikt mot golfbanan
 
Snabbt som attan bytte vi dock om och traskade ner till SPA-avdelningen. Där hängde vi några timmar i väntan på att vi skulle få göra vår inbokade SPA-ritual.
 
 
När det var dags för SPA-ritual fick vi först en liten introduktion tillsammans med några av de andra gästerna och blev tilldelade en liten necessär med produkter och instruktioner om hur ritualen skulle utföras. Vi kunde välja mellan tre olika teman: Relax, Purify och Energy. Vi valde Relax då den skulle innebära mest varma stationer och vi båda gillade doften som dessa produkter hade. 
 
Efter introduktionen fick vi en kort rundvisning på SPA-avdelningen och sedan var det dags att sätta igång. Vi fick bland annat skrubba oss, sitta i ångbastu, lägga ansiktsmask och gå i ett växlande varmt och kallt fotbad. Till en början var det lite trångt inne i himmelriket (där sparitualen äger rum) men jag och Tom tog lång tid på oss och tillslut var vi nästan de sista som var kvar. Vi avslutade vår ritual med att ligga och läsa en stund i eldrummet i sköna vattensängar framför en brinnande brasa. Hög mysfaktor helt klart! Jag vet ärligt inte när det var jag läste senast (annat än kurslitteratur då) men det måste ha varit innan Vincent föddes i alla fall. Innan vi lämnade SPA-avdelningen för dagen passade vi på att ta oss ett dopp i utomhuspoolen samtidigt som våra huvuden och axlar täcktes av snöflingor.
 
 
Efter allt SPAande gick vi upp till rummet för att göra oss i ordning inför middagen. I vårt SPA-paket ingick middag i priset och menyn för kvällen var redan satt vilket vi båda tyckte var lite synd. Maten var verkligen jättefin och vi fick varje rätt presenterad för oss men varken jag eller Tom är särkilt förtjusta i allt för "krånglig" mat (tacka vetja husman!!) och det kändes nästan lite jobbigt att inte kunna uppskatta maten som den verkligen förtjänade. Ett minus helt klart då jag och Tom hellre hade sett att man kunnat välja mellan några rätter i alla fall. Blodigt kött och fiskrom är inte riktigt för oss helt enkelt.
 
Förrätt bestående av grönkålssoppa, varmrökt lax, äpple och rom
 
Efter den sena middagen (vi hade blivit tilldelade en sittningstid klockan 21!) så satt vi en stund och pratade i hotellets lobby och bar. Efter knappt en timme var vi dock båda så trötta att vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Visst blir man avslappnad av att vara på SPA, men också fasansfullt sömnig.
 
 
Morgonen därpå hade vi ställt klockan på 8 och drog då på oss träningskläderna för att köra ett pass i hotellets gym. Ett riktigt härligt sätt att kicka igång dagen och med tanke på den enorma frukost som vi sedan mumsade i oss var det nog bra att vi fick svettas lite grann haha. Frukostbuffén var till skillnad från middagen helt MAGISK. Det fanns verkligen allt som man kunnat önska sig och vi åt tills det verkligen inte gick att svälja en enda tugga till. Det enda som kanske saknades var pankakor/våfflor för att uppfylla alla mina frukostdrömmar (drömmer inte alla om gigantiska frukostbufféer?) men man kan ju inte få allt här i livet.
 
 
Efter frukosten rullade vi oss själva ut från matsalen och in i glashissen för att åka upp till hotellrummet igen och byta om. Resterande delen av dagen spenderades i SPA-avdelningen och jag låg länge uppe och läste på swayhyllan där det stod ett gäng motordrivna sängar som kunde gunga fram och tillbaka. Ljuvligt! Klockan 14 var det tillslut dags att checka ut och vi kunde glatt konstatera att vi, maten till trots, gärna kommer tillbaks till Sankt Jörgen.
 

Glädjespridarskor

I julklapp fick jag ett par arbetsskor att ha när jag är på sjukhuset av min kära mamma. Jag fick dock inga fysiska skor i handen eftersom hon givetvis ville att jag skulle vara med och välja då det finns cirka en miljard olika skor och märken att välja mellan. Först nu fick jag äntligen tummen ur efter mycket velande fram och tillbaka och beställde ett par från Scholl och i förra veckan damp de ner i brevlådan.
 
 
Lila är väl kanske inte riktigt min färg i vanliga fall men jag ville ha något som stack ut från mängden och när jag hittade dessa var den lila varianten enligt mig den snyggaste. Skorna sitter väldigt bra på foten och ger ett skönt stöd vilket ju är viktigt om man är på fötterna många timmar om dagen. Gick runt i dem hela kvällen när jag fick dem som den 5åring jag är och jag föll pladask (ja inte bokstavligt talat då, det hade ju varit ett sådär betyg på ett par skor). Nu får det bli upp till bevis de kommande månaderna. Som tur är springer vi ju inte runt lika mycket som många andra personalkategoriet på sjukhuset gör men förhoppningsvis kan dessa skor skydda mig från ömmande fötter och samtidigt sprida lite glädje i många år framöver.
 
En viss liten 2,5åring ville också prova mammas nya skor ;)


Måndag

Måndag och första dagen på psykiatrikursen.. i alla fall för mina kurskamrater. Här hemma inleder vi nämligen veckan med VAB. Fick mejla kurssekreteraren tidigt imorse och göra en frånvaroanmälan då uppropet inför varje kurs är obligatoriskt. Har aldrig missat ett upprop tidigare så det känns lite konstigt faktiskt.
 
Vincent var lite varm igår när vi kom hem från affären och gissningsvis hade han feber. Brukar inte ta febern på honom då jag inte tycker att det tillför så mycket. Är han sjuk så är han sjuk liksom och då märker vi det (dessutom blir han som ett element så det är inte så svårt att missa). Idag är han inte febrig (än!) men jag kände att det var bäst att ta det säkra före det osäkra och vara hemma med honom. Har vi lite tur, vilket vi i och för sig nästan aldrig har, så kan han gå till föris imorgon. Hellre att han är sjuk den här veckan dock då vi bara har föreläsningar än att han är sjuk nästa vecka då jag går på VFU.
 
Nu skall jag försöka få lite skolarbete gjort medan lillkillen sitter uppbullad i soffan med filt, snutte, 4 nappar och en hel arsenal med småbilar och tittar på tv.
 
 

Får jag gå och lägga mig nu?

Hallå, tjena och hej! Dygnet på St Jörgens SPA har verkligen varit helt magiskt. Sådär härligt rödmosiga och avslappnade körde vi direkt efter utcheckningen för att hämta upp Vincent, som haft ett lika fantastiskt dygn tillsammans med mina föräldrar, och sedan bar det av mot Onsala för ettårskalas.
 
Några timmar spenderades tillsammans med ca 10 barn under 3 och deras föräldrar och det var tre något matta individer, fullproppade med sötsaker, som tillslut satte sig i bilen för att åka och veckohandla. DET tog nog musten ur oss alla tre för så fort vi kom hem var det som om all energi bara försvann. Hade väl kanske trott att jag skulle känna mig lite mer utvilad efter en helg med SPA men nu är jag så trött så ögonen går i kors. Skall alldeles strax gå och lägga mig vilket verkligen skall bli såååå skönt! Ett inlägg om vårt SPA-dygn kommer, det lovar jag. 
 
 
Hoppas ni haft en fin helg underbaringar!



Att rädda liv

De flesta förknippar nog akuten med långa väntetider. Det är tid i väntrummet med kölapp, det är väntan på att få träffa en läkare och det är väntan på att få provsvar och behandling. Även de allra flesta som inkommer med ambulans till sjukhuset får ligga och vänta i ett så kallat liggande väntrum. Då och då kommer det ju dock in kritiskt sjuka patienter som inte kan vänta och dessa hamnar på akutrummet. Här bedöms patienterna direkt enligt ABCDE. Akut omhändertagande enligt ABCDE är en metod som är utformad så att man snabbt skall kunna identifiera akuta åkommor och stabilisera en patient inför vidare utredning (är ni nyfikna mer specifikt på vad som ingår kan ni läsa vidare HÄR). 
 
Idag har jag varit på simulatorcentrum som ligger på Östra sjukhuset och övat på akut omhändertagande. Jag och mina 3 kursare fick turas om att antingen vara läkare, sköterska eller åskådare och vi fick sedan testa på olika scenarion där patienter kommer in med ambulans till akuten och är kritiskt dåliga.
 
Själva simuleringsrummet såg nästan precis ut som ett vanligt akutrum bortsett från att ena väggen bestod av en stor spegel a la kriminalfilm med ett bakomliggande kontrollrum. Patienten var en docka som både kunde andas, blinka och prata (en person med mikrofon i kontrollrummet). Det fanns även finesser så som pulsar, hjärt- och lungljud och att tungan kunde svullna. Patienten kunde kopplas upp för att följa andningsfrekvens, puls, blodtryck m.m. och det gick både att defibrillera och ge patienten läkemedel. Just att dockan kunde blinka och höja och sänka bröstkorgen gjorde det på något sätt lite mer verkligt än om dockan bara legat stilla och jag tror vi alla fyra var ordentligt nervösa inför att första fallet skulle dra igång.
 
 
Vi fick turas om att vara läkare och som läkare skulle vi styra över allt som hände i rummet. I vanliga fall är ju sköterskor och undersköterskor superduktiga och gör saker på ren automatik men för övningens skull fick sköterskorna agera nya på jobbet så att den som var läkare verkligen fick tänka till. Det var riktigt svårt att verkligen inte ha någon att bolla sina funderingar med men behövde vi hjälp fick vi snällt "ringa växeln" och be om att få bli kopplade till bakjour/narkos/infektionsjour osv. precis som i verkliga livet (kan för övrigt inte säga det sista utan att tänka på WoW-jocke/Björn Gustavsson #90skid).
 
 
Sist på tur var jag. Eftersom det råder sekretess kring fallen (så att de skall kunna återanvändas till kommande kurser) så kan jag inte berätta så mycket om min patient men är man sist ut så känner man ju lite extra press. Hjärtat slog hårt i väntan på att vår handledare skulle komma in i rummet och ge oss "ambulansrapporten" men väl när patientens öde vilade i mina händer var jag ändå förvånansvärt lugn. Det var givetvis några småsaker som jag glömde men inom 15-20 minuter hade jag fastställt trolig diagnos, stabiliserat patienten och skickat vidare för vidare (och förhoppningsvis livräddande) utredning och behandling och jag kände mig bara så tokstolt över mig själv. Givetvis blir man superstressad om patienten nästan slutar andas, har ett blodtryck som är ruskigt lågt eller som rentav är medvetslös men vi grejade det alldeles utmärkt och vilken otrolig rush det var. Varför får vi inte göra sånt här oftare? Idag har jag (simulerings)räddat liv!

En styck munta

 
Här har ni tjejen som idag kunde checka av Invärtesmedicin II från den oändligt långa kurslistan för läkarprogrammet i Göteborg. Det var länge sen jag var så nervös som jag var inför muntan i diabetesmottagningens konferensrum idag men det gick galant faktiskt och både jag och mina två klasskamrater som gjorde munta tillsammans med mig blev godkända. HALLELUJA!
 
Firade med lyxmiddag beståendes av färdiga köttbullar och spagetti (fint ska det va!) och sitter nu och äter direkt med skeden ur ett Ben and Jerrys-paket framför Netflix. Jag kan konstatera att jag aldrig har varit så duktig på att prokrastinera som jag varit de senaste veckorna. Man måste få ha sina svackor ibland, även som läkarstudent. Som tur är så gick det ju vägen den här gången också och på måndag får det verkligen bli nya tag.
 


Naken på SPA

Ser verkligen så mycket fram emot helgens SPAande. Skall bli extremt mysigt och en välförtjänt belöning efter den gigantiska invärtesmedicinkursen innan det är dags för ny kurs på måndag. Jag kom dock på i förra veckan att man kanske bör ha någon form av halvtäckande klädesplagg när man glider runt där på SPAt, med andra ord en bikini. Bikinin jag hade förra säsongen, och som även fick följa med till Bulgarien, är verkligen hur gammal som helst. Jag tror jag köpte den innan jag blev gravid med Vincent.. och han skall fylla tre i sommar (!!!).
 
Heh, så i lite halvpanik fick jag bege mig till Frölunda torg i slutet av förra veckan och leta efter en bikini, vilket ju inte är det lättaste under vinterhalvåret. Styrde dock mina steg mot New Yorker som inte heller denna gång gjorde mig besviken. Kirrade hem en bikini för 249 pix och passade även på att köpa mig ett par vantar. Kändes som en något udda kombo, haha. Har inte lust att tappa bort fler vantar nu så funderar starkt på att häfta fast dem i jackärmen, som den småbarnsmamma jag är. NU är jag i alla fall redo för bubbelpool och body scrubs!
 

Studielivet före och efter jag fick barn

"Aaah.. jag är så jäkla trött efter en heldag i skolan. Skall gå hem och lägga mig på soffan och titta på Netflix resten av dagen, jag äter väl några mackor till middag.. igen." 
 
"Aaah.. jag är så jäkla trött efter en heldag i skolan. Måste skynda till förskolan och sen direkt hem för att laga mat till hela familjen samtidigt som jag underhåller min 2,5åring. När vi har ätit upp är det tandborstning och pyjamas, busa runt i lägenheten och sedan läggning innan jag ÄNTLIGEN kan landa i soffan."
 
- - - - -
 
"Nä idag mådde jag inte så bra så jag beslöt mig för att stanna hemma och vila så att förhoppningsvis inte den här förkylningen bryter ut."
 
"Ja jag mår väl kanske inte så bra men än så länge har jag i alla fall ingen feber. Jag trycker i mig lite Alvedon och släpar mig till skolan ändå. Om några dagar är det säkert Vincent som är sjuk och då måste jag vabba. Jag har inte råd att missa mer än absolut nödvändigt i skolan."
 
- - - - -
 
"Vad jag har gjort i helgen? Jo vi har väl mest tagit det lugnt. Varit och ätit middag hos mina föräldrar och så pluggade jag en del i söndags."
 
"Vad jag har gjort i helgen? Jag har byggt en koja i vardagsrummet, lekt med bilar, kollat på pippi på rymmen 3 gånger, varit på middag hos mina föräldrar och förskt städa och jobba på vår ständigt enorma tvätthög. Försökte mig på att plugga i söndags kväll men det slutade med att jag somnade."
 
- - - - -
 
"Usch det duggregnar ute. Bästa att skynda mig hem från bussen."
 
"Usch det duggregnar ute. Vi kan väl vara ute en liiiiten stund efter förskolan då eftersom Vincent älskar att hoppa i vattenpölarna. Oups, nu fastnade han i gyttjan med skorna. Varför har jag inte gummistövlar på mig?"
 
Livet med barn alltså. Ingen dag är någonsin tråkig och jag skulle inte byta ut det mot något! Älskade unge :)
 



Hur du får skatteåterbäringen till påsk

Nu kanske jag är sist på jorden att upptäcka detta men jag tänkte ändå dela med mig till de som eventuellt har missat informationen och känner att det är lite extra skralt i kassan. För några veckor sedan fick jag nämligen reda på att man kan få sin skatteåterbäring, som ju vanligtvis trillar in så där lagom till midsommar, redan till påsk. För att göra detta så behöver du skaffa dig en digital brevlåda senast den 1 mars och deklarera på skatteverkets e-tjänst eller i deras app senast den 29e mars (gäller alltså bara de som ej gör tillägg/ändringar). Sen betalas pengarna ut mellan den 5e och den 7e april. Bra va? Att ha en digital brevlåda är dessutom supersmidigt för de som liksom jag alltid runt den 25e springer runt i lägenheten i jakt på förlagda räkningar då många företag väljer att ansluta sig till dessa tjänster så att du kan få dina brev från bl.a. CSN, försäkringskassan och din mobiloperatör digitalt. 
 
Nu hoppas jag bara att det är skatteåterbäring som väntar för mig och inte restskatt. Det hade ju varit surt minst sagt!
 
Mer info om skatteåterbäring till påsk kan du hitta HÄR