Att ta sig ut med två småttingar

God morgon!
 
Onsdag idag vilket innebär hemmadag med båda barnen för mig. Såg inte jättemycket fram emot de långa dagarna hemma ensam med båda barnen när vi bodde i lägenheten men här känns det betydligt enklare. Det är liksom inget jätteprojekt när vädret är fint att bara slänga på sig skorna, stoppa Charlie i vagnen och gå ut i trädgården eller till en lekplats i närheten. Inga trappor det skall kånkas i, inga barnvagnsförråd att öppna där dörren knappt går att få upp och behövs det en kissepaus/mellanmålspaus/drickapaus kan man bara snabbt smita in igen utan att upprepa hela "kånka två barn upp för två trappor"-proceduren.
 
 
Eftersom vädret ser ut att även idag bli fint är planen att så småningom bege oss ut på en promenad bort till affären och köpa lite nödvändigheter (tvättmedel och annat roligt) och sedan fortsätta hem till mamma som har sin lediga dag på onsdagar. Ikväll kommer dessutom Josefin hit och kikar på nya lyan så dagen kommer nog gå i ett.
 
Vet förresten att det är flera av er som är sugna på en förlossningsberättelse och jag lovar, det kommer. Det har bara inte funnits varken tid eller energi nog att sätta mig och skriva den, av förklarliga skäl, men både för er och min egen skull så vill jag verkligen skriva ner den. Får se hur lång tid det tar bara, hehe. 



Husägare

Ja här sitter jag i skuggan på altanen med Charlie sovandes i vagnen bredvid blickandes ut över min alldeles egna lilla trädgård och bara njuter. I fredags var det ju äntligen dags för oss att skriva på de sista papperna, få nycklar och med hjälp av ett härligt gäng flytta in alla våra grejer i vårt alldeles egna radhus. Det känns helt magiskt att vi äntligen är här!
 
Givetvis bjöd vi alla "flyttgubbarna" på pizza som tack för hjälpen. 13 personer och en bebis fick tydligen plats i vårt kök!
 
 Obligatorisk IKEA-trip för inhandling av förnödenheter
 
Helgen har verkligen gått i ett. Jag är fortfarande helt fysiskt och mentalt slut idag men tror också det har att göra med att jag inte riktigt får sova så bra på nätterna just nu. Än ligger det påsar och prylar nästan överallt men jag och Tom har bestämt oss för att inte stressa allt för mycket utan ta en sak i taget i den mån vi har tid och orkar. 
 
Kan inte riktigt påstå att det känns som hemma här än. Både jag och Tom tycker det känns lite som att vi lånat någons hus och flyttat in våra saker i det men så kändes det å andra sidan när vi flyttade till lägenheten också så tids nog vänjer man väl sig. Någon som däremot älskat att bo här från första stund är Vincent. Han trivs verkligen som fisken i vattnet, framförallt med vår nya lilla trädgård, och vi har egentligen inte upplevt någon "separationsångest" från hans sida alls. Kanske kommer det om några veckor när han även slutar på förskolan men det återstår att se. Är glad att det gått så bra för honom då det var ett stort orosmoment från min sida.
 
Provisoriska utemöbler!
 
Lilla guldklimpen som blir en månad gammal idag <3
 
Pallkragarna där jag och Vincent satt jordgubbar, smultron, potatis, persilja och sallad. Så mysigt att äntligen kunna odla eget!
 
Lilla tomatplantan inne i växthuset
 
 Snabb bild på köksbänken. Får återkomma med fler bilder senare!
 
Nu skall jag fortsätta att njuta av lugnet och vila en stund här i skuggan innan det är dags att åka och hämta på förskolan igen och ta båda barnen med mig till Charlies första läkarbesök på BVC. Känner mig fortfarande ganska stressad så fort jag skall iväg och ha med mig båda barnen men hoppas att det lägger sig så småningom. Stress och sömnbrist är verkligen ingen bra kombination har jag märkt nämligen så något av det måste helt enkelt förbättras (gärna båda hehe). Det är fantastiskt mysigt med en nyfödd hemma men det är helt klart inte en dans på rosor, särskilt inte med äldre syskon som såklart också kräver sitt. Nu skall vi landa här i huset hela lilla familjen och förhoppningvis känns det snart mer som "hemma" för oss alla och jag kan släppa lite på den värsta stressen både vad gäller barn och hus. Hoppas ni alla får en riktigt härlig och solig måndag!

Flyttdag nummer 1

Ojoj vilken dag! Har precis kommit hem till mamma och pappa igen efter att ha kört en sista vända till lägenheten och tömt kylskåpet på mat. Idag har jag, Tom, Gabriel (min lillebror) och pappa tömt hela lägenheten på grejer så när som på soffan och soffbordet som skall lämnas kvar till Gabriel som ju köpt lägenheten av oss. Det har varit riktigt slitigt (särskilt eftersom det varit så galet varmt) men nu är vi redo för den stora inflyttningsdagen imorgon då vi äntligen skall skriva på de sista papperna och få nycklarna till huset.
 
Det var verkligen skumt att gå runt en sista gång i den tomma lägenheten och liksom säga hej då till alla fina minnen där. Fick verkligen hålla tillbaks tårarna. Jag känner mig som en känslobergochdalbana just nu då jag samtidigt som jag känner vemod och sorg över slutet på ett kapitel känner sån sjuk längtan och pirrighet över att få påbörja nästa.
 
 
Dagen har verkligen gått i ett så jag är kolossalt trött. Charlie och Vincent har varit med mamma och min kusin Lisa nästan hela dagen men jag har såklart fått åka hem med jämna mellanrum för att amma. Har nog burit lite mer än vad som är okej knappt 4 veckor efter förlossningen men imorgon skall jag ta det betydligt lugnare eftersom jag då istället skall agera arbetsledare på plats i huset och dirigera flytthjälpen till rätt rum. Vi har rekryterat nästan hela Gabriels grabbgäng att hjälpa oss eftersom de ändå tänkt ställa upp och hjälpa Gabriel flytta in i lägenheten så på kvällen sen skall vi bjuda igen med grillning och öl. 
 
Det hela känns så surrealistiskt på något sätt. Har trots att vi väntat så länge på att få flytta in inte riktigt kunnat greppa att vi faktiskt inte skall bo i lägenheten längre. Man vet ju alltid vad man har men inte vad man får och det ÄR skrämmande. Är lite rädd för att vi skall kliva över tröskeln imorgon och tänka "vad sjutton har vi gjort?" liksom.
 
Nä, det här kommer bli så sjukt kul och jag vet ju att det så småningom kommer skapas lika fantastiska minnen i detta hus som i lägenheten och jag hoppas att det ganska så snart kommer kännas som "hemma". Nu skall jag ansluta mig till resten av familjen och äta pizza innan det är dags att krypa ner med Charlie i sängen och sova. Imorgon kör vi!


Dags att vända blad

Så var det äntligen fredag och jag har överlevt de första tre dagarna ensam med barnen. Igår var det dags för första lämningen på förskolan och det var med ren och skär viljestyrka som jag gick upp när klockan ringde vid 7 eftersom natten bjudit på en hel del uppvak och amningssessioner. På något magiskt sätt så lyckades jag ändå få med mig båda barnen med mat i magen till förskolan i tid och efter en kort promenad i det fina vädret gick jag hem och sov med Charlie i knappt en timme innan det var dags att dra ut igen för vägning på BVC. Efter det var det hem igen för lunch och sen dags för hämtning av liten treåring igen. Dagen gick verkligen i ett.
 
 
 
Idag har vi varit hemma alla tre igen. Hemma i flyttkaoset vill säga. Om exakt en vecka har vi ett nytt ställe att börja kalla vårt hem och det känns helt overkligt. Ju närmare flytten vi kommer desto mer separationsångest känner jag att jag får. Jag börjar nästan böla bara vid tanken på att vi inte längre kommer att promenera runt i det här området, handla på vårt lokala lilla Hemköp, leka ute på gården med Vincent, bada i vårt badkar, ta bussen snabbt in till stan eller laga mat i vårt älskade kök vi renoverat precis som vi ville ha det.
 
I onsdags efter middagen tog vi med barnen ut på en promenad och stannade för att leka på en av gårdarna några gator bort och jag och Tom konstaterade båda två att det hela känns lite konstigt att det liksom är slut nu. Det är dags att vända blad. Nu vet jag ju att mycket kommer bli så mycket bättre i vårt nya hem men det är allt med en liten tår i ögat som vi stänger detta kapitlet bakom oss och går vidare. Sex fina år har vi fått här och så många fantastiska, svåra, jobbiga och lyckliga minnen vi lämnar i den här lägenheten. Inte konstigt att man känner lite separationsångest.
 
Första barnvagnspromenaden med Vincent
 
Byggkaos när vi renoverade köket
 
Drinkar med bästa Josefin inför en kväll på stan
 
Vacker solnedgång från balkongen
 
Fredagsmys med pappa i soffan (som inte får följa med till huset heller)
 
 Plusset med Charlie som jag slog in för att överraska Tom med
 
 Matlagning tillsammans med min lille medstjälpare
 
Nu svävade jag iväg lite grann men känns på något sätt viktigt att dokumentera dessa känslor inför framtiden. I helgen skall det packas, tvättas och köras skräp och i mitten på nästa vecka flyttar jag och barnen hem till mina föräldrar så att Tom kan packa ihop det sista i lugn och ro medan jag och barnen slipper leva i kartonger. På torsdag fyller vi sedan släp och bilar för att så fort vi får nycklarna på fredag kunna börja bära in i huset. Det här skall bli så sjukt spännande, läskigt och kul. Skall försöka hålla er uppdaterade om hur det går men annars hittar ni mig som vanligt på Snapchat (Alvert93) och Instagram (alvert1993).
 
Nu skall jag njuta av fredagskvällen med lite choklad framför Let's dance och ladda upp inför sista helgen i lägenheten. Ha en fortsatt underbar fredag hörni!

Slut på pappadagarna

Idag var det dags för Tom att gå tillbaks till jobbet efter 2,5 vecka hemma med mig och barnen. Hur är det ens möjligt att tiden kan gå så fort egentligen? Charlie föddes väl typ igår? Vet hur som helst inte vem som hade mest "söndagsångest" över slutet på pappadagarna igår kväll, Tom för att han nu kommer vara så många timmar borta från kidsen eller jag över att ha fulla ansvaret för 2 barn på hemmaplan?
 
Startade första dagen ensam med barnen på bästa sätt med Charlies första vakennatt. Mellan 2 och 5 var jag vaken med en stackars kille som var lite täppt i näsan och inte kunde komma till ro och somna. Tillslut letade jag upp Näsfridan (snorsug för er icke-föräldrar) och tack och lov så hjälpte det honom att andas lite bättre så att jag tillslut kunde få ett par timmars sömn innan det var dags att gå upp med Vincent.
 
Dagen har knallat på i bättre takt än vad jag trott och förutom en liten cirkus vid lunchen som slutade med att jag fick gå runt och amma bebis samtidigt som jag lagade mat och tröstade 3,5åring som ramlat och slagit i armbågen och några små känslostormar under dagen från min stora kille som verkligen testar på tålamodet när man inte sovit ordentligt så måste jag väl ändå säga att vi haft en rätt mysig dag.
 
 
Kom till och med ut en sväng på förmiddagen och gick en promenad till affären för att inhandla lite frukt inför morgondagens förskoleutflykt. Japp, imorgon skall jag för första gången lämna och hämta på förskolan med Charlie på armen. Vet inte riktigt hur jag skall lyckas med bedriften att komma i tid till förskolan med två glada, påklädda och matade barn men på något sätt så kommer det väl att gå. Får ställa klockan med god marginal så kanske jag själv hinner hoppa i något annat än myskläder men det ser jag nog bara som en bonus i så fall.
 
 
Trots svettigheten det innebär att rodda två barn själv på dagarna så ser jag ändå så mycket fram emot mitt halvår som mammaledig. Inte nog med att jag får följa Charlies utveckling på första parkett utan jag får även möjlighet att umgås mer med min stora kille. Mina två hjärtan vad jag älskar er!



Kaoset hemma

Ja då var kaoset ett faktum. Inte nog med att vi lever i vår lilla bebisbubbla där halvdruckna kaffekoppar, kräkhanddukar och diverse av Vincents leksaker slåss om bästa platsen på soffbordet så har vi nu även börjat flyttpacka. Högen med flyttlådor i vardagsrummet växer sig större och större medan lådor, garderober och väggar töms på grejer vi förhoppningsvis kan klara oss utan i två veckor.
 
 
Helt plötsligt så känns det mer verkligt att vi verkligen skall flytta ifrån vår älskade lilla lägenhet och både jag och Tom ser verkligen så galet mycket fram emot den här flytten. Det kommer nog allt kännas lite sorgset att lämna stället där vi bott i nu snart 6 år, där både Vincent och Charlie spenderat sin första tid i livet och där vi har så många fina minnen. Å andra sidan skall det bli SÅ skönt att slippa kånka saker upp och ner för alla dessa trappor, att inte behöva gå 200 meter bara för att slänga soporna, att bara kunna öppna dörren och släppa ut barnen i trädgården medan man lagar mat, att kunna köra tvättmaskinen och diskmaskinen samtidigt (för mycket för våra säkringar just nu haha), att kunna grilla.. ja skall jag fortsätta?? Vi är ju båda uppvuxna i hus och även fast det är mycket som är rackarns smidigt med lägenhet så känns det bara helrätt att vi äntligen skall få flytta tillbaks till ett hus igen. Hoppas att ni inte tycker det är allt för tråkigt med flyttuppdateringar för det lär bli en hel del av den varan framöver!

Ett dygn på landet

Det ekar lite tomt här inne just nu, delvis på grund av att vi har fullt upp med att bara vara här och nu med vår nya lilla familjemedlem men kanske framförallt för att min dator fullkomligt havererat. Den är verkligen enormt seg just nu och stänger dessutom av sig så fort den får lite för mycket att jobba med vilket är sjukt frustrerande. Har inte riktigt lust att lägga pengar på en ny dator just nu så får hoppas på att en ominstallation på något magiskt vis skall daska nytt liv i den igen.
 
Idag har vi kommit hem efter att ha spenderat ett oerhört mysigt dygn i vår sommarstuga.  Min mamma är ledig varannan onsdag och frågade om vi inte ville följa med henne ner och mysa lite och vi var inte sena att hänga på. Var nästan lite surrealistiskt att kliva över tröskeln då det ju var alldeles nyss vi var där, men då med lillebror fortfarande i tryggt förvar i magen. Minns att vi sa då att vi skulle vara fyra nästa gång vi kom dit. Fick flashbacks från när Vincent var mini då vi spenderade en hel del av hans första tid i sommarstugan eftersom Vincent var en ganska så skrikig bebis och vi kände oss väldigt instängda i lägenheten. Ljuvligt att få mysa där ett helt dygn i alla fall utan en massa måsten och dessutom att få ha sin egen mamma nära till hands som avlastning vilket aldrig är fel.
 
 
Passade även på att åka förbi mormor och morfar en sväng och visa upp deras nya barnbarnsbarn och de blev verkligen överaskade och glada.
 
 
Nu är vi som sagt på hemmaplan igen och laddar inför helgen då vi äntligen skall ta tag i flyttpackandet. Nu är det ju bara två ynka veckor kvar innan vi får nycklarna till radhuset och förutom att vi ju rensat en hel del och fyllt några lådor med saker vi inte använder har vi inte packat en grej. Det kanske är dags nu liksom?! Första steget blir att åka till IKEA och inhandla flyttlådor så det får bli morgondagens projekt efter att vi varit och vägt lillen på BVC imorgon. Nu skall jag ta och mata Charlie som jag hör håller på att vakna till i babysittern och sen skall jag ta med mig honom och mysa i sängen framför Robinson med lite godis som Tom så snällt är iväg och handlar. Hoppas ni får en mysig torsdagskväll!!


Han har fått ett namn

Tänk, om bara några timmar blir vår lilla kille en hel vecka gammal. En vecka som fullkomligt susat förbi. Det är rätt intressant det här hur tiden kan upplevas gå så olika fort. Sista veckan som gravid var ju inte direkt lika susande om man säger så. Vi har fått en så snäll liten bebis som mest bara sover och äter men de senaste dagarna har han börjat vara lite mer vaken på förmiddagarna i alla fall och det är så ljuvligt att få titta in i hans små pigga ögon. Längtar så efter att få lära känna hans lilla personlighet mer samtidigt som jag försöker njuta till tusen av att han är så pytteliten.
 
Igår hade vi våra första besökare här hemma i form av Toms syster och pojkvän samt min bästa vän Josefin, Charlies gudmor. För ja, nu har lillebror äntligen fått ett namn. Känns lite konstigt att säga hans namn fortfarande då "lillebror" är så invant vid det här laget men det kommer nog snabbt att landa här hemma. 
 
 
Idag har vi istället haft Toms släktingar på besök och på eftermiddagen packade vi in oss i bilen och körde hem till mina föräldrar för att byta däck på bilen. Vi fick ju liksom inte riktigt gjort det förra helgen eftersom jag låg och födde barn. Vi har även passat på att spendera mycket tid ute på gården de senaste dagarna eftersom vädret verkligen varit magiskt och annars luffsar vi mest runt här hemma i vår lilla bubbla. Min kropp är ju långt ifrån återhämtad än och därför känns det ganska skönt att ha möjligheten att sätta sig ner och vila en stund utan en massa måsten. Precis som under graviditeten får jag betala i form av framförallt värk om jag tar ut mig för mycket så försöker att hålla ett lagom tempo.
 
 
Ja vilken vecka! Så mysig och härlig på så många sätt och det känns så lyxigt att få gå hemma hela familjen och bara få bekanta sig med allt det nya. Ser fram emot ännu en familjevecka innan vi skall försöka hitta tillbaks till någon form av vardag igen. Skulle ljuga om jag sa att det inte skämmer mig lite att Tom skall tillbaks till jobbet och jag skall ha hand om båda barnen själv men det kommer säkert gå bra. Dessutom närmar sig flytten till vårt radhus nu med stormsteg så det känns verkligen som att framtiden är ett oskrivet blad. Vi har verkligen en spännande tid framför oss!
 
Nu skall jag sluta svamla och stänga ner datorn för att få lite välbehövlig sömn. För trots att Charlie än så länge sover rätt bra på nätterna så är man ju ändå rätt slutkörd såhär på kvällen. God natt och sov gott hörni! 

Hej från bebisbubblan!

Vill bara börja med att tacka så hemskt mycket för alla gratulationer och lyckönskningar som vi överösts med de senaste dagarna. Är verkligen helt överväldigad och så otroligt tacksam! Vi börjar så sakta att landa här hemma i allt det nya. Vardagen rullar ju liksom på på ett helt annat sätt när man redan har barn och lillebror har mycket snabbare än vad jag upplevde med Vincent blivit en sån självklar del av livet. Vi njuter verkligen här hemma av varje sekund i denna bubbla och att få ha ett litet sovande knyte på bröstet. Det är nästan så att jag och Tom slåss om vem som skall hålla i honom just nu eftersom vi ju båda är så mycket mer medvetna denna gång om hur snabbt tiden går när man har en liten nyföding.
 
 
Bebbisbubblan kommer ju dock med mycket saker som är mindre trevligt också och det skall inte stickas under stolen med. Att vara nyförlöst är ingen dans på rosor och det talas det ju extremt lite om överlag tycker jag. Mjölkstas, såriga bröstvårtor, eftervärkar, svag och ömmande rygg, degmage, svullet underliv.. ja man kanske inte är på tiptop rent kroppsligt än även fast det verkligen går åt rätt håll. Den enorma hormonomställningen som slår till efter ca 3 dagar har inte heller varit helt lätt med mycket känslor, både total lycka och överväldigande kärlek men också känsla av ensamhet och otillräcklighet. Jag har dessutom svullnat upp något extremt och får deja vu från graviditeten med Vincent med korvfingrar och strumpränder på anklarna.
 
 
Allt går dock åt rätt håll och sakta men säkert återhämtar sig ju kroppen. Det är helt fantastiskt vad kvinnokroppen kan klara av egentligen. Som tur är har jag världens bästa distraktion från de saker som är lite kämpiga i form av en 4 kilos guldklimp. Nu känns det ju inte riktigt som man skall ropa hej än när han inte ens är en vecka gammal men än så länge har vi hand om en väldigt lugn och extremt sömnig bebis som endast gör väsen av sig när han måste vara naken eller om det kniper till lite i magen. Det känns som att man kan sitta och bara titta på honom i all evighet och att se hur snabbt Vincent tagit sig an sin roll som storebror får hjärtat att nästan spricka av kärlek. Vilken vinstlott jag dragit i livet att ha fått bli mamma till dessa två killar alltså!
 
 
Nu skall jag ta och borsta tänderna och krypa ner i sängen, utan halsbränna och liggandes på rygg ÄNTLIGEN! Det ni!



Han är här!

Ja jag gissar att ni redan listat ut vid det här laget att lillebror äntligen är här. Bara en timme efter att jag kommit hem efter att ha varit och fått information om SWEPI-studien och fått tid för igångsättning dagen därpå gick nämligen mitt vatten och 22.37 den 14e april var vi så äntligen tvåbarnsföräldrar.
 
Litet SF-mått men ut kom en stor kille på 4120g och 53 cm lång. Helt perfekt!
 
Vi mår alla bra och stannade på BB 1,5 dygn då jag förlorade en del blod och inte var helt pigg. Nu har vi precis kommit hem, ätit lite lunch och fått hem världens stoltaste storebror. Tom och lillen, som ännu inte har något namn, ligger just nu och sover i sängen och jag och V sitter och fikar framför Netflix i soffan. Skall givetvis berätta mer om allt när vi landat lite men just nu njuter vi bara av att få vara i denna bubbla.
 
Är så kär i denna lilla böna så det känns på riktigt som att hjärtat skall sprängas och att då få se mina två hjärtan tillsammans är nästan bara för mycket. Mina älskade barn. Kärleken är obeskrivlig!
 

BF + 6 och lite goda nyheter

För varje dag som går så börjar man liksom tvivla på att det faktiskt finns en bebis där inne överhuvudtaget. Igår fick jag upp hoppet en smula då jag under förmiddagen hade en hel del starka sammandragningar men det hela la sig vid lunch och fortfarande lyser värkarna med sin frånvaro.
 
I ärlighetens namn så är det inte själv graviditeten som gör att man blir så less egentligen utan det är framförallt det psykiska som är extremt jobbigt. Att ständigt gå och vänta på att något kanske händer, att varje morgon vakna upp besviken över att inget hänt, att möta alla kommentarer som får en att känna sig fullkomligt värdelös på att framkalla värkar (som om jag självmant väljer att gå över tiden liksom?) och att inte kunna planera in något alls på flera veckor och låta livet stå på paus eftersom det ju kan hända "när som helst nu" tär verkligen på psyket. Upplever att jag blir mer och mer introvert ju längre jag lever i den här bubblan och jag känner inte alls igen mig själv. Vill ha tillbaks mitt glada och ognälliga jag, bums!
 
Magen i vecka 33! Känner mig absolut inte lika fräsig med 41-veckorsmagen X'D
 
 
För att lätta upp stämningen tänkte jag i alla fall dela med mig av lite goda nyheter också. Igår ringde jag och anmälde mig till SWEPI-studien och skall redan imorgon förmiddag få komma på informationsmöte och lottning på Östra. Antingen kommer jag då alltså att sättas igång redan på söndag eller så får jag vänta ytterligare en vecka. Det är alltså 50% chans att bebis kommer redan på söndag/måndag vilket alltid är något att hänga upp sig på.
 
Igår kom även resultatet på hudtentan som jag skrev där i vecka 39 (känns som typ 2 månader sen haha) och tro det eller ej men jag blev godkänd, och det med råge! Blev så glad att jag gjorde en liten segerdans i soffan igår och jag är så ruskigt stolt över mig själv. Det känns helt fantastiskt skönt att få gå på mammaledighet utan att ha en enda grej efter mig i skolan!
 
Nu skall jag återgå till min väntar på värkar-bubbla och kika på Paw Patrol med Vincent i soffan! Det är ju fredag den 13onde idag så idag lär det väl inte bli någon bebis ändå, hehe.


BF + 5, vattkoppor och igångsättning

God morgon såhär 5 dagar över tiden! Bebis fortfarande i magen och nu har jag även Vincent hemma på heltid fram till förlossningen då det går vattkoppor på hans avdelning. Alltså tajmingen! Bröt ihop totalt när jag fick reda på det i tisdags när jag hämtade honom på eftermiddagen eftersom jag inte vet hur jag skall orka aktivera min busiga kille nu som höggravid. Håller verkligen tummar och tår för att det drar igång snarast nu så att vi istället kan få vara hemma hela familjen.
 
Igår var jag hos barnmorskan för förhoppningsvis sista gången. Fick vräka ur mig lite av alla mina tankar och även fast min BM inte kan göra så mycket så var det ändå skönt att någon ville lyssna lite på alla mina miljoner tankar som snurrar runt i huvudet nu när man bara går och väntar och känner efter. Allt såg fint ut med bebisen i alla fall och mitt SF-mått låg på 35 cm så jag följer fortfarande min kurva. Min BM gissade på att bebisen kommer väga 3700g så vi får väl se sen när han kommer ut om han är större än brorsan trots allt (Vincent vägde 3390g).
 
 
Fick även information om den så kallade SWEPI-studien som genomförs nu på flera sjukhus i Sverige. Kort sammanfattat vill man titta på skillnaden mellan att sättas igång en eller två veckor över tiden efter det att man nått 40 fullgångna graviditetsveckor. Tänkte att jag skall ringa och anmäla mig idag och i så fall kommer jag få komma in på informationssamtal på söndag eller måndag och då också lottas att antingen sättas igång direkt (eller dagen efter lite beroende på hur mogen man är) alternativt att sättas igång som vanligt efter två veckor. Med min vanliga otur så lär jag väl givetvis bli slumpad till den sena gruppen, hehe. Förhoppningen är ju trots allt ändå att jag kommer igång av mig själv innan dess så jag slipper sättas igång alls.
 
 
Nu skall jag dricka upp mitt te och sen får jag nog samla krafterna och bege mig ut på gården med Vincent en stund. Vi kan ju inte sitta i pyjamas framför tvn heeela dagen lång.
 
Ps. Följ mig på snapchat (Alvert1993) och instagram (alvert93) om ni är nyfikna och vill ha fler uppdateringar om "läget" ;)

BF+3 och ingen bebis i sikte

God morgon alla goa! Märker på statistiken att ni är precis lika nyfikna som vi är på när lillebror tänkt titta ut så jag måste tyvärr meddela att han han fortfarande ligger tryggt inne i magen och gosar. Tre dagar över tiden idag och varje dag känns på riktigt som en vecka. Från ingenstans så känner jag mig helt plötsligt sjukt otymplig och har svårt att ens få på mig strumporna på morgonen. Känner även att kroppen börjar svullna en aning och får lite panikkänslor över det hela även fast min rationella sida vet att det inte kommer att bli lika illa som det var sist. 
 
Nu börjar kommentarer som "känner du något än?" och "skulle inte bebisen varit ute typ igår?" så smått ramla in och tro mig, hade jag fått bestämma hade han kommit redan förra veckan. Visst, sammandragningarna som kommer gör ibland lite mer ont än vanligt men igår hade jag t.ex. ovanligt lite sammandragningar och det kändes verkligen som att det här kan dröja bra många dagar till.
 
Igår hade jag Vincent hemma eftersom det var studiedag för hans del. Sjukt dålig tajming om du frågar mig eftersom jag känner mig som världens sämsta och tråkigaste mamma just nu. Orken är slut och jag får så extremt dåligt samvete när han vill fäktas med mig med sina svärd eller sitta och leka med bilar i hans garage och jag måste säga nej för att jag helt enkelt inte har energi nog. Nä, det skall bli otroligt skönt att snart få tillbaks min egen kropp igen även fast jag är högst medveten om att det väntar helt nya utmaningar på andra sidan förlossningen.
 
På eftermiddagen sen kom Josefin hem till mig för att pigga upp mig en smula. Vincent fick leka av sig lite och när han gått och lagt sig satte vi oss och försökte muta ut bebisen med kladdkaka och alkoholfritt bubbel. Josefin har ju spenderat 2 månader i Asien på resande fot och kom hem för en vecka sedan och vi var lite oroliga att hon inte skulle hinna träffa mig med den stora kulan men nu har vi redan hunnit ses två gånger, haha.
 
BF + 1 med altanhäng i solen hos päronen // BF + 2 med gårdagens bebismuta
 
Idag är planen att göra absolut INGENTING. Känner i hela kroppen att det är precis en sån dag jag behöver. Sitter just nu i sängen framför gårdagens robinsonavsnitt och har faktiskt lite molvärk i ryggen men har ju inbillat mig sååååå många gånger att det är något på g så tror tyvärr bara detta är klassisk "jag rörde mig lite för mycket igår fast jag inte borde för att jag är höggravid"-värk. Imorgon väntar besök hos barnmorskan och då hoppas jag få lite besked om hur vi går vidare om han fortsätter envisas med att bo kvar där inne. Önskar er en trevlig tisdag!!  



"Ingen graviditet är den andra lik"

Fick en kommentar för någon vecka sedan om jag hade några tankar kring varför mina graviditeter varit så extremt olika och jag tyckte det var en väldigt intressant fråga så tänkte att jag skulle lyfta den här i ett eget inlägg.
 
Mina två graviditeter har varit som natt och dag. Med Vincent blev jag sjukskriven på grund av trötthet i vecka 19 och låg i princip och sov/vilade större delen av den graviditeten. Magen började synas väldigt tidigt och jag köpte mina första mammabyxor redan i vecka 10 om jag inte minns fel. Jag gick upp över 30 kg och var så svullen att jag på fullaste allvar gick på bröllop någon månad innan BF i foppatofflor. Med den enorma magen kom givetvis en massa bristningar och min hy var katastrofdålig med finnar överallt. Mot slutet var jag så ofantligt less att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen och allt var fysiskt och psykiskt väldigt väldigt tungt.

Vecka 11 med Vincent i magen och alldeles för små byxor!
 
Med lillebror hade jag ett helt annat utgångsläge. Jag var fast besluten innan vi ens började försöka skaffa barn att ge en graviditet de bästa möjliga förutsättningarna för att inte historien skulle upprepa sig själv. Jag skulle inte säga att jag var världens atlet när jag blev gravid men cyklade ändå till och från skolan varje dag och vägde dessutom 5 kg mindre än när jag blev gravid med Vincent.
 
Under graviditeten har jag mått väldigt bra, särskilt under första och andra trimestern. Magen syntes betydligt senare den här gången och jag har under hela graviditeten varit mindre vilket gjort att jag inte fått några nya bristningar. Om det har att göra med att jag nu endast gått upp 14 kg totalt jämfört med mina 30 sist eller om bebis helt enkelt bara ligger annorlunda är det ingen som riktigt vet. Denna gång har jag inte tyckt att den fysiska biten varit lika jobbig som sist utan det som varit jobbigast har varit att hjärnan fungerar så mycket sämre när man är gravid. Har verkligen fått brottas med det eftersom jag ju pluggade in i det sista och det har i perioder varit mycket frustrerande att känna sig oskarp i sinnet.

Bild från förra helgen i Bosared där det fortfarande låg snö på marken
 
På mig stämmer verkligen "ingen graviditet är den andra lik" på pricken. Det är mycket krämpor man bara måste acceptera när man är gravid och visst har jag fått min beskärda del av dem. Halsbränna, urinläckage, foglossning, migrän, humörsvängningar, sömnsvårigheter.. ja listan kan göras lång. Vissa har en "piece of cake"-graviditet och vissa har det skit rätt igenom och det finns inte så mycket att göra åt saken. Här kommer dock en liten lista på saker som jag gjort som jag tror hjälpt mig att må bättre den här graviditeten:
 
- Jag har hållt igång, mycket tack vare att jag har en liten 3åring att jaga efter och försökt tänka lite mer på vad jag stoppat i mig. En liten promenad i sakta mak klarar de flesta av (med undantag givetvis) och det gör så gott för både kropp och knopp.
- Jag har varit höggravid på vintern/våren och sluppit svälla upp mitt på högsommaren. Nu har ju inte alla lika lätt att bli gravida men att bebis föds nu under våren är absolut ingen slump om man säger så ;D (Vincent är född 1/8)
- Jag har använt stödstrumpor nästan varje dag från tidigt i graviditeten för att minska svullnad och trötta fötter
- Jag har sluppit stressa över den ekonomiska biten som var ett stort orosmoment första graviditeten
- Jag har både gamla och nya vänner som är gravida runt mig som jag kan ventilera mina tankar med
- Jag har lättare kunnat se förbi det jobbiga eftersom jag ju vet vad man får ut i slutändan av den här resan!!
 
En kombination av ren tur, förberedelser och att jag aktivt gjort saker för att minska besvär jag haft är nog sammanfattningen av det hela och jag säger som jag sagt så många gånger förut, jag är så OTROLIGT tacksam över att jag fått må så bra större delen av den här resan och jag är så stolt över vad jag och min kropp klarar av. Det skall bli mycket spännande att se om även de båda förlossningarna skiljer sig lika mycket som graviditeterna gjort! Snart vet vi!

BF är här!

9 långa månader har så äntligen nått sitt slut. Idag är dagen som lillebror är beräknad att födas enligt rutinultraljudet. Nu är nedräkningen avklarad och om han inte väljer att titta ut idag börjar vi räkna upp igen. I Göteborg får man välja mellan igångsättning och överburenhetskontroller i en vecka till när man gått två veckor över tiden och är det nått jag verkligen inte har lust med så är det att vara gravid längre än det absolut är nödvändigt så för mig är det nu max 2 veckor kvar (förhoppningsvis betydligt mindre tid än så). Än så länge har jag dock inga som helst känningar på att han skulle vilja ta sig ut men det hade jag å andra sidan inte med Vincent heller innan det drog igång med ett brak.
 
Men nu skall vi inte hänga läpp, dagen är inte slut än. Idag skall vi på släktkalas i Stenungsund och dessutom är det ju lördag, Vincents favoritdag på hela veckan, vilket innebär lördagsgodis så det får nog bli en trip till Hemmakväll idag för hela lilla familjen innan vi åker hem igen. Ikväll skall jag och Tom, förutom att proppa i oss godis, titta på senaste Beckfilmen på cmore. Mysmysmys och bara massa positiv energi som sagt!
 
Känns ju nästan som igår jag fick det där plusset på stickan??


Berg- och dalbanan i vecka 40

Usch vilken fruktansvärd dag jag hade igår. Egentligen inget fel på själva dagen men hade sovit katastrofdålig på natten då jag hölls vaken mellan 10-02 av en galning till bebis som gång på gång borrade ner sitt huvud ner i mitt bäcken vilket framkallade en massa nervsmärtor som strålade ut i ljumskar, höfter, rumpa och ända ut i tårna. Det gjorde så fruktansvärt ont och även fast jag lyckades slumra till mellan varven vaknade jag varje gång jag fick en ny "elstöt". Var därför helt slut under dagen och det tillsammans med skitvädret påverkade verkligen mitt humör som det senaste ju varit på topp. 
 
alvert93 på snapchat för den som vill följa mig där!
 
Fick i alla fall lite finbesök i form av Carolin och hennes lilla Frank några timmar mitt på dagen vilket fick tiden att gå men på kvällen sen höll jag nästan på att bryta ihop. Vi går bara och väntar och väntar och igår kände jag för första gången att "Nä fasen, han kommer stanna där inne i två veckor till.. han kommer inte alls komma inom de närmsta dagarna", vilket verkligen fick mig att deppa ihop totalt. För varje dag om går kommer vi ju närmare flytten och jag vill verkligen kunna vara i bebisbubblan i några veckor utan att behöva tänka på att packa flyttlådor.
 
Idag vaknade jag som tur var mer utvilad och med ett mycket bättre humör. Tog en promenad i solen (!!) efter förskolan och fyllde på med en massa positiv energi så nu känns livet lite lättare igen. Dagarna går verkligen upp och ner såhär i slutet helt klart. Får fortfarande lite panik över tanken på att kanske behöva gå över mer än med Vincent (7 dagar och en timme för att vara exakt) och ni kan väl hålla tummarna för mig att det inte blir så. Nu skall det bli fantastiskt med helg eftersom dagarna brukar gå betydligt mycket fortare än under veckorna (det är väl konstigt?) och jag skall bara fokusera på att försöka behålla min positivitet och inte sugas upp i "han kommer aldrig komma"-känslorna. Han kommer komma och det ganska så snart dessutom. Snart är han här i min famn!
 

Fyller frysen

Aj aj aj min stackars rygg! Energin jag haft de senaste dagarna har gjort att jag nog halvt tappat omdömet för vad min stackars tunga kropp orkar med så här i vecka 40. Vaknade redan strax efter 5 imorse och kunde för mitt liv inte somna om. Slösurfade ett tag på mobilen (läs googlade olika tecken på att förlossningen är på gång och hur man gör för att man inte skall bli galen när man går över BF) och gav tillslut upp och gick upp och gjorde mig lite frukost. När Vincent vaknade var han fortfarande lite hostig så jag bestämde mig i sista stund för att hålla honom hemma en dag extra.
 
Såå, idag har det alltså bara varit jag och lilleman hela dagen lång. Vi har i ärlighetens namn mest hängt framför tvn då jag efter att ha varit vaken någon timme fullständigt säckade ihop. Vid lunch fick jag dock lite nytänding och ställde mig och gjorde världens största lass med korv stroganoff att ha i frysen till efter förlossningen. Inte nog med det så hade jag i ett svagt ögonblick även råkat lova Vincent att vi skulle baka så efter att lunchen var undandiskad var det bara att dra fram bakgrejerna.
 
Nu sitter jag med värmedyna bakom ryggen och har tryckt i mig en Alvedon eftersom jag fick så extremt ont i ryggen och här får ja nog sitta ett tag och vila. Att jag gång på gång skall vara så dum och röja runt tills kroppen säger ifrån?! Nä, när Vincent är på föris imorgon skall jag minsann passa på och vila! Men, nu har jag i alla fall fyllt på frysen med en massa gott till efter förlossningen (om hallongrottorna inte blir uppätna innan dess vill säga.... you'll never know).



Vår påskhelg

God morgon hörni! Vår påsktrip till Bosared blev lite kortare än tänkt då V lyckades bli ordentligt förkyld med krupphosta och feber. Vi bestämde oss därför för att inte chansa och sova över till måndagen utan åkte hem redan i söndags kväll ifall det skulle behövas en trip till barnakuten (vilket vi tack och lov slapp). Idag är vi därför hemma alla tre. Tom tar VAB trots att jag är "ledig" vilket är rätt skönt just med tanke på att jag själv både är höggravid och småförkyld.
 
Trots sjukdom har vi ändå haft en finfin påskhelg. Inledde påsken med att åka på en överraskningsfest för Jakob i Stenungsund och OM han blev överraskad stackarn. Tog lång tid för honom att förstå att alla varit med på lurandet så att säga och att ingen var på "hans sida". Michaela, som ju är gravid med BF bara ett par veckor efter mig, hade tillsammans med en kompis fixat en himla massa smarrig mat och tilltugg och festen blev väldigt lyckad vad jag förstått även fast jag och Tom lämnde relativt tidigt för att köra mot Bosared.
 
 
Våra dagar i Bosared har även de fyllts med en massa god mat, alldeles för mycket godis, lite välbehövlig vila för mig och en massa bus för Vincent med mina kusiner. Lyckades även bege mig ut på en liten skogspromenad i snön tillsammans med min pappa och trots en del värk från diverse kroppselar var det så välbehövligt och uppfriskande. Tänk nästa gång vi åker ner dit så har vi med oss två barn! 
 
 
Idag står det storhandling och barnmorskebesök på schemat. Kände mig ovanligt pigg igår, troligen på grund av det magiska vädret och det verkar ändå som att humöret håller i sig även idag. Är supertaggad på förlossning och går som vanligt och känner efter alldeles för mycket. Hade passat väldigt bra en dag som denna när man mår bra och känner sig relativt pigg och utvilad (minus nästäppa då) men gissningsvis har jag ingen sån tur. Får väl försöka använda min energi till att tvätta och plocka här hemma istället! Vänta, vänta, vänta. Det är det enda man kan göra! 
 

Vecka 40

Och så igår var det slutligen dags att gå in i vecka 40. Den allra sista veckan innan BF. Veckan som man väntat på och längtat efter sen det där plusset på stickan. Idag är det 5 dagar kvar till beräknat och ju närmare jag kommer dessto mer overkligt börjar det kännas. Jag har verkligen svårt att greppa att vi inom 3 veckor (absolut max) har en liten liten bebis här hemma och att jag skall få genomgå ännu en livsomvälvande förlossning. Livet kommer inom kort aldrig mer vara sig likt. Var mycket mer "redo" för några veckor sedan känns det som haha.
 
Barnet:
Ja lillebror är ju fullgången, fixerad sedan länge med huvudet långt ner i bäckenet och ligger antagligen bara och laddar batterierna inför förlossningen. Magen är sååå spänd och tung just nu men samtidigt så kan jag inte sluta tycka att den är rätt fin. Där inne ligger min lilla skatt och honom har jag fått äran att bära och ta hand om i 9 långa månader. Njuter av att få sitta och känna honom böka runt där inne och att klappa på magen. Har vad jag kan se inte fått en enda ny bristning den här graviditeten men hade ju en hel del från graviditeten med Vincent och har egentligen inte så mycket emot dem. De är bara beviset på att jag fått bära dessa två små underverk.
 
Jag:
Förutom att jag nu varit förkyld och täppt i näsan hela veckan så mår jag väldigt bra. Jag hade ALDRIG i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag skulle kunna må såhär bra i vecka 40 faktiskt med tanke på hur miserabel jag var när jag väntade Vincent. Visst blir man alldeles galen av denna eviga väntan på att nått skall sätta igång och visst är jag rätt trött på att vara gravid men jag är väldigt långt ifrån att sitta i duschen med kallt vatten rinnandes över mina svullna ben, storbölandes. Jag är snarare pirrig och förväntansfull i kombination med tröttheten och otåligheten. Äh, det är så svårt att förklara! 
 
Nu är jag dock som sagt fortfarande lite förkyld och V har även han blivit rätt dålig så man kan ju hoppas att vi alla får bli friska lagom till att det drar igång. Annars är du välkommen ut när du vill älskade lilla vän. Vi är många som väntar på dig och längtar efter att äntligen få träffa dig!
 
Bilderna är lite ur fokus idag men jag orkade bara inte ta om dem så det får helt enkelt duga!!
 
Så roligt att ni vill vara med och gissa när lillebror kommer ut förresten! Såhär ser den uppdaterade listan ut just nu. Många gissar på den 9onde så kanske är det det magiska datumet??
 
När kommer lillebror?
  • 1e April - Mamma och Tom (Inget litet aprilskämt i alla fall!)
  • 7e April - Ellen
  • 8e April - Klara och Nina
  • 9e April - Malin, Angelica och Hannah
  • 10e April - Jag
  • 11e April - K
Var gärna med och gissa om du inte redan gjort det!!


BB-väskan

Nu är vi verkligen på nedräkning med bara 8 dagar kvar till BF (beräknad förlossning på gravidspråk). Sitter just nu i bilen mot Stenungsund för att hälsa på lite vänner innan vi ikväll styr skutan mot Bosared för att fira påsk där tillsammans med min familj och mina kusiner. Bilen är verkligen sprängfylld med prylar eftersom vi inte riktigt vågar åka iväg flera dagar utan att ha med oss BB-väskan bara utifall att.
 
På tal om BB-väskan så tänkte jag visa er vad vi (okej jag, Tom har helt gett mig fria händer) packat såhär andra gången gillt:

 
Jag försökte verkligen packa så lite som möjligt den här gången men det är ju också svårt just eftersom man inte i förväg kan veta hur länge man får stanna. Vi kan ju lika gärna gå hem efter 6-8 timmar (så kallad tidig hemgång) som att vi behöver stanna några dagar om jag eller bebis inte skulle må tipptopp. Får vi stanna mer än ett par dagar får jag nog skicka Tom att komplettera med saker hemifrån.
 
Har packat två filtar, en varmare och en tunn variant, lite beroende på hur varmt det är när vi ska hem (det snöade ju liksom bara för några dagar sedan??) och hur varmt det är på sjukhuset. För bebis skötsel har jag packat en tvättlapp, en "kräkhandduk", amningsnapp, amningskupor, torra tvättlappar, babyolja och två blöjor (vilket man ju får men bara för att ha till hemfärden "just in case").
 
 
I klädväg till lillpysen har jag packat 2 pyjamaser, en outfit att åka hem i, 2 par strumpor, ett par vantar, en tunn och en tjock mössa samt en overall. Lillebror kommer alldeles säkert ändå bara ligga hud mot hud i början men kan ju i alla fall inte åka hem naken och får vi besök kanske en pyjamas kan vara bra att ha.
 
Till mig och Tom har jag packat så lätt som möjligt. Här är listan på det som ligger i den väskan för den som är nyfiken:
 
Mobiltelefon och plånbok
Mobilladdare
Kamera + videokamera
Tandborstar + Tandkräm
Deo
Borste
Hårsnoddar + Hårnålar
Lypsyl
Schampo + Balsam
Bröstvårtssalva
Alvedon och ipren
2 Trosor
2 par strumpor
Morgonrock
Amningsbh
Amningslinne
Myskläder
Kalsonger + strumpor + tshirt till Tom
 
Det vi inte lagt i är snacks men jag får väl skicka Tom till pressbyrån om vi inte hinner komplettera med det senare. Gissningsvis kommer ju det hela gå så snabbt att det sista man tänker på är att äta godis men det kan ju å andra sidan vara gott att ha nått sen efter förlossningen.
 
Är det något vi missat? Ge oss gärna era bästa tips!

När kommer bebisen? Var med och gissa!

Okej hörni, jag skriver mycket om att jag inte tror att bebisen kommer kika ut tidigare den här gången heller men nu tänkte jag att det vore kul att låta er vara med och gissa. Med Vincent gjorde jag en liten gissningslista på datum och tittar man på den så ser man att en person faktiskt gissade helt rätt och det var min kära mor. Frågade därför henne häromdagen när hon tror bebisen kommer och hon sa den 1e april... hmm kanske inte riktigt mitt favoritdatum (även fast jag måste erkänna att det hade varit liiiiiite coolt då både Tom och Vincent är födda den 1e mars resp 1e Augusti).
 
Vincent föddes 7 dagar efter beräknat och bebisen är beräknad till den 7e. När tror du att lillebror tänkt titta ut? Ge mig er bästa gissning! (Som lite kuriosa kan tilläggas att jag själv föddes ca 2 veckor efter beräknat datum men att min lillebror (andra barnet) kom ca 2 veckor innan).
 
När kommer lillebror?
  • 1e April - Mamma och Tom
  • 10e April - Jag



Mammaledig!!

I did it! Gravid i vecka 39 och idag skrev jag slutligen hudtentan och är från och med nu officiellt mammaledig. Halleluja! Lättnaden jag känner i kroppen just nu är obeskrivlig. Ringde upp mamma direkt efter tentan och tillsammans firade vi med en lunch på en indisk resturang, standard när jag och mamma lunchar eftersom jag har en sambo som inte gillar indiskt.
 
Hej då Sahlgrenska, vi ses igen till hösten! (Och alltså SNÖ?? IGEN??)
 
Jag var extremt dåligt förberedd inför den här tentan också. Har under kursens gång försökt gå på så mycket föreläsningar som möjligt just eftersom jag väl hemma haft så lite energi och motivation att jag bara inte orkat plugga särskilt mycket överhuvudtaget. Det gick överlag inte katastrofalt dåligt men vi får helt enkelt se när resultatet släpps om ca 3 veckor. Vid den tiden lär jag dock ha en liten god nykläckt unge här hemma så en eventuell omtenta ligger långt fram i tiden för min del.
 
Känns så otroligt skönt att ha fått den ur världen och nu skall jag bara njuta av de sista dagarna/veckorna innan bebis kommer. Skall passa på att bada, vila, pyssla lite här hemma, kolla serier och bara rå om ALICE till 100%. Förhoppningsvis kanske jag hinner få upp lite fler inlägg här dessutom. Har flera inlägg på lur som jag gärna vill hinna få upp innan bebis kommer så det är väl bara att sätta igång. Nu skall jag vara lite produktiv och ringa och säga upp vårt elavtal inför flytten, sen blir det mera vila. Ciao!
 

Vecka 39

Så vips var vi helt plötsligt inne i den där både efterlängtade och fruktade perioden BF +/- 2 veckor. Han kan alltså lika gärna kika ut idag som om 4 veckor och den vetskapen gör både mig och Tom lätt frustrerade. Man vill ju liksom bara ha ett datum så att man kan slappna av lite grann men hur mycket man än vill så är detta helt enkelt en situation som inte går att kontrollera. Det är bara att vara uppmärksam på när det väl sätter igång och sen köra på.   
 
Barnet:
Medelsnittsbebisen väger nu ca 3,3 kg och är ca 50,5 cm lång. Det är så svårt att greppa att det ligger en helt fullgången, stor bebis där inne även fast det känns som att magen snart spricker. Jag kan se varenda liten rörelse på utsidan av magen och det märks att det är trångt för honom där inne. Jag kan faktiskt t.o.m. se hans snabba andetag när han ligger och tränar på att andas in fostervatten, sjukt häftigt. Den sista tiden har hans rörelser, särskilt mot kvällskvisten, gjort att han kommit åt någon nerv nere i bäckenet och jag får då som blixtrande elstötar som strålar ut i hela benet från ljumsken. Det varar bara någon sekund men AJ alltså, det är INTE bekvämt.
 
Jag:
Spickfärdig ja, det är mitt mellannamn just nu. Ibland får jag känslan av att inte få plats i min egen kropp. Det är svårt att hitta en bekväm position att sitta i som inte gör att jag mår illa, blir kissenödig eller inte kan andas ordentligt. För att vända mig i sängen på natten får jag verkligen ta sats och svänga runt hela magen till andra sidan. Det är svårt för mig att se det själv men jag tror att jag börjar svullna lite grann såhär mot slutet och det är dessutom omöjligt att hitta kläder som passar på morgonen pga av den enorma kulan på magen. Nä nu längtar jag efter den ickegravida kroppen även fast det känns lite vemodigt att detta är de sista skälvande dagarna som jag kanske är gravid för alltid. Det skall ändå bli spännande att se hur kroppen återhämtar sig den här gången jämfört med sist med tanke på att jag nu bara gått upp 13 kg till skillnad från mina 30+ kg med Vincent och jag varit så pass igång under hela graviditeten, mycket tack vare min livliga 3,5åring. 
 


En vilohelg

God morgon hörni! Vaknade upp till en riktigt gråmulen lördag idag och jag är fortfarande lite småsnorig och hängig. Hade väl egentligen tänkt ha mer storslagna planer för helgen men nu blir det nog mest hemmamys vilket egentligen passar oss alla tre ganska bra om man tänker efter. Både jag och Tom har sovit som krattor hela veckan (jag för att jag är gravid och T för att han nog börjar få lite förlossningsnerver han med) och vem vet, detta kanske är sista helgen som vi faktiskt får chansen att vila ut innan vi har en liten bebis här som väcker oss varannan timme dygnet runt. 14 dagar kvar idag så nu kan han verkligen komma när som helst (inte för att jag har några som helst känningar).
 
Vi ska dock lämna huset en liten stund idag i alla fall. Vincents farmor kommer hit vid lunch och jag och T skall ta bilen in till stan och gå på bio, en alldeles lagom aktivitet för två trötta småbarnsföräldrar. Nästa helg åker vi alla till Bosared och där kommer det vara fullt med folk så känns skönt att passa på att på tu man hand göra något utan barn nu den sista tiden.
 
Annars njuter jag ganska mycket bara över att få ge Vincent min fulla uppmärksamhet nu det sista. Känner på mig att det dåliga samvetet kommer krypa på mig ganska snabbt när väl bebis är ute och jag inte alls har energi eller tid som jag brukar till honom.
 
Lite sandlådelek efter föris tidigare i veckan
 
På tal om Vincent så sa han bara för en liten stund sen "Mammaaaaa, vet du vad jag skall bli när jag blir stor? Jag skall bli storebror!!". Alltså!!! Sååå himla gulligt va?! #gravidhormoner
 
Nu skall jag hoppa in i duschen och fräscha till mig lite grann innan jag försöker ta mig an det värsta av kaoset här hemma. Ha en riktigt trevlig lördag!!

Sista praktiken innan bebis

Såg verkligen inte fram emot sista veckan på hudkursen om jag skall vara helt ärlig. Kroppen är tung och trött men värst är det nog ändå att huvudet är segt som kola. Jag sover sämre och sämre på natten vilket jag tror bidrar mycket till den här gravidhjärnan och dessutom börjar jag känna mig lite förkyld igen. Hoppas verkligen att det vänder!
 
Igår hade jag en inte alltför glamorös förmiddag på operation. Kombinationen gravid i vecka 38, lågt blodtryck och operation i ansiktet i lokalbedövning var tydligen inte riktigt lyckad och gång på gång fick jag sätta mig ner på en pall och vicka på tårna för att mota bort yrsel, illamående och kallsvettighet. När första blodtrycksfallet kom sådär redan 10 minuter in och vi hade nästan 3 timmar kvar av förmiddagspasset var tårarna inte långt borta vill jag lova. Det var med en STOR lättnad som jag tillslut fick min signatur och kunde trycka i mig lite välbehövlig lunch med fötterna i högläge.
 
 
Idag var det så äntligen dags för min sista praktikdag på kursen och då också sista innan bebisen kommer. Var ordentligt nervös då det stod studentmottagning på schemat vilket innebär att jag själv under handledning tar en eller flera patienter. I vanliga fall är detta det roligaste momentet då man verkligen får vara läkare "på riktigt" men med gravidhjärna kändes det hela rätt jobbigt. När jag började läsa i patientens journal var det som om orden bara flöt samman och jag fick anstränga mig till max och läsa samma mening om och om igen för att banka in informationen i skallen. Väl inne hos patienten gick det dock bättre och tillsammans med min handledare fick jag vara med och bedöva, skrapa och frysbehandla flera basaliom (en sorts hudtumör) och nu är min dagislapp färdigifylld och jag har bara tentan kvar. Kan knappt förstå att jag gjort det, att jag tagit mig hela vägen hit med en liten en i magen. Nu ska det bli otroligt skönt att bara få tentan ur världen och sen gå på ett halvårs mammaledighet!! Underbart!
 



Vecka 38

Välkommen vecka 38! Jag är ledsen att det inte kommer upp så mycket intressanta inlägg här inne just nu. Jag hoppas ni har lite förståelse för att fokus kanske inte riktigt ligger på bloggen även fast det ju såklart är väldigt viktigt för mig att få dokumentera och skriva av mig. Era små kommentarer som trillar in då och då är väldigt uppskattade i alla fall och jag har inte glömt er, det lovar jag. Om ni vill ha lite mer frekventa uppdateringar från mig så kan ni följa mig på snapchat (alvert93) och instagram (Alvert1993). Nu till veckans graviduppdatering!
 
Barnet:
Lillebror och graviditeten räknas nu som fullgången och det innebär att lillpysen egentligen kan titta ut när som helst från och med nu och drygt 4 veckor framåt. Det hela känns trots det fortfarande så avlägset på något sätt och det känns som att det blir mer och mer overkligt ju närmare vi kommer. Enligt tabellen skall han nu vara ca 50 cm lång och väga in på 3 kg men det skall bli spännande att se hur stor han är när han väl kikar ut. Trots den enorma trångboddheten fortsätter han att vara sitt livliga jag och bökar loss där inne, särskilt på kvällen/natten. Jag hoppas verkligen inte det är ett dygnsmönster som han tar med sig utanför magen för då lär vi få det kämpigt, hehe.
 
Jag:
Trots att det är så svårt att greppa att det snart ligger en bebis i min famn och att jag fortfarande är inställd på att gå över tiden så kan jag inte låta bli att leta tecken på att förlossningen börjar närma sig. Dumt egentligen då jag verkligen hade NOLL förkänningar med V och sen pang bom var han ute inom loppet av 7 timmar. Jag tror det har att göra med att jag fortfarande är lite stressad över att allt skall klicka med barnvakt osv när det väl är dags och att jag liksom måste förstå att det är på gång direkt. Å andra sidan så veeeet jag ju att det liksom inte var någon tvekan när det drog igång sist.
 
Igår hade jag t.ex. som molande mensvärk bak i ryggen när jag och Tom låg och kikade på Robinson i soffan. Givetvis kom det aldrig som klassiska värkar utan var mest som ett konstant molande och antagligen var det väl vanligt ryggont jag kände av men man kan ju inte låta bli att tänka "är det här första värken?" "är det nu det drar igång?". Rätt dumt ändå då jag säkert har minst 3 veckor kvar av den här graviditeten men det går liksom inte att låta bli när det ju är så nära nu.
 
I övrigt är nog status som förra veckan. Jag är påtagligt gravid men mår ändå väldigt bra. Jag märker att jag blir mer och mer trött och orkar mindre och mindre om dagarna men nu har jag å andra sidan bara en vecka kvar i skolan och sen kan jag verkligen bara ligga på soffan och vila hur mycket jag vill. Hade gärna sluppit skolan nu faktiskt men en vecka borde jag klara av med ren och skär viljestyrka. Det är helt otroligt ändå hur länge jag orkat med skolan och hur bra det ändå har gått. Det trodde jag nog aldrig när jag sätt där i första trimestern och planerade inför våren. Visst är det helt okej att ge sig själv en stor klapp på axeln?
 

Halva hud

Nu har halva hudkursen redan slunkit förbi. Det är ju en kort rackare på endast 4 veckor men man skall inte låta sig luras då den hittills varit helt fullproppad med ca en miljon olika sjukdomar man tidigare aldrig hört talas om. Visst kände man väl till de stora sjukdomarna som psoriasis, atopiskt eksem, malignt melanom och klamydia men till dessa tillkommer det ju en hel del differentialdiagnoser, många vars namn jag fortfarande inte kan stava. Vad sägs om lichen ruber planus, xeroderma pigmentosum, dermatitis herpitiformis eller perioral dermatit t.ex?
 
Visst känns det viktigt att kunna en del om hud- och könssjukdomar eftersom man kommer stöta på dessa nästan oavsett vart man jobbar men samtidigt så inser väl jag att man inte kommer komma särskilt långt i sin diagnostik innan man griper tag i telefonen och slår en pling till närmaste hudmottagning för råd. Våra föreläsare får det hela att verka så lätt medan vi stackars studenter sitter som frågetecken framför bild efter bild som slängs upp på projektorduken på ännu ett rodnat och fjällande utslag. Nä hudläkareriet ligger kanske inte på topplistan över tänkbara framtida specialiteter men man skall givetvis aldrig säga aldrig.
 
Nu skall jag strax in till skolan på fallseminarie och är ändå ganska nöjd över att för en gångs skull lyckats vara väl förberedd. Eksem, malignt melanom och syfilis har jag satt som diagnoser på våra tre fall som skall diskuteras så jag hoppas det är rätt och att jag slipper skämma ut mig totalt. Ha det fint hörni!
 
No pain, no gain tydligen när aktinisk keratos skall behandlas // Gravidfötterna i högläge när vi har långa föreläsningsdagar


Vecka 37

I söndags gick vi in i vecka 37 och idag är det 25 dagar kvar tills lillebror är beräknad. När jag kikade i kalendern så insåg jag att jag bara har två "ouppbokade" helger kvar nu innan den 7e vilket verkligen fick mig att inse hur nära det börjar bli. Bebis är ju beräknad till helgen efter påsk och visserligen är jag ju som sagt inställd på att gå över men dagarna runt beräknat datum tar man nog verkligen som de kommer beroende på dagsform. Jag och Tom bestämde oss i alla fall att fösöka hinna gå på bio nu innan påsk vilket ju verkligen är en sån grej som man inte riktigt kan göra med en nyföding.
 
Barnet:
Lillebror närmar sig födelselängd och vikt i raketfart. Enligt tabellen jag utgått från genom graviditeten (ni hittar den HÄR) så beräknas han vara ca 48,5 cm i dagsläget och väga omkring 2,8 kg. Magen känns verkligen helt full av bebis just nu och varenda liten rörelse känns av. För det mesta ligger han och trycker ut sina små fossingar (gissar jag) ut på sidorna och ofta får jag trycka tillbaks dessa sylvassa hälar då han verkar ha noll respekt för att det skulle kunna vara lite obekvämt för hans stackars mamma. Upplever nog också att magen sjunkt lite grann mot förra veckan då trycket neråt ökat en hel del och när han rör sig kan jag få riktiga ilningar i blygdbenet. Trevligt!
 
Jag:
Har faktiskt haft ännu en kanonvecka och särskilt helgen var riktigt magisk. Jag försöker verkligen njuta till tusen av lugnet före stormen. Jag känner mig helt förälskad i livet just nu på något knäppt sätt trots att bara ta sig upp ur sängen på morgonen är ett projekt i sig. Är så tacksam för min sambo som verkligen drar ett stort lass och avlastar mig så gott han kan här hemma med allt jag inte kan göra och för min lilla stora kille som bjuder på så många skratt och är så enormt kärleksfull. Igår vid middagen frågade vi honom vad han tyckte att bebsen skulle heta och efter en liten stunds funderande sa han "Abra!! Det är det bästa namnet jag nånsin hört". Höll på att dö av skratt, min älskade lilla påhittiga kille.
 
Känslorna just nu är en enda soppa. Tanken slog mig häromdagen om jag ens känner mig redo för denna stora förändring? Är jag redo för en förlossning, sömnlösa nätter, känslan av att inte räcka till, syskonavundsjuka, amningsproblem, att inte kunna åka och göra "vad jag vill" utan en massa planering osv? Livet är ju så lätt just nu med bara ett barn. Kommer tvåbarnschocken komma som en käftsmäll eller blir omställningen inte alls lika stor som den var med Vincent? Så många frågor som omöjligt går att svara på förrän lillebror faktiskt är här. Å andra sidan så vill jag ha ut honom NU! Jag är så rackarns nyfiken på hur Vincent kommer bli som storebror, hur livet kommer att vara med två små att älska och att bara få hålla honom i min famn. Dessutom skall det bli UNDERBART att få "tillbaks" min kropp igen så att jag kan gå, andas och få känna mig smidig igen. Som sagt, det pendlar upp och ner från ena minuten till den andra men det finns ju egentligen inget jag kan göra åt det hela mer än att vänta och se. När jag väl får upp honom på mitt bröst så kommer jag att vara redo!
 
 

"Tänk om vi inte hinner in till förlossningen?"

6 timmar. Det var så lång tid det tog från första värken tills det att Vincent låg på mitt bröst. En timme innan första värken kom hade vattnet gått men inte hade vi någon aning om att det skulle gå så fort.
 
Inför förlossningen med Vincent försökte jag ha inställningen att "vad som helst kan hända". Jag var öppen för all sorts smärtlindring om det skulle behövas och jag litade på att jag skulle vara i goda händer på förlossningen. MEN jag hade väl någonstans en bild av hur en "standardförlossnig" går till. Värkarna drar igång och man vankar runt hemma, vilar, tar någon alvedon och kolhydratsladdar för att efter några timmar få komma in till förlossningen där ytterligare timmar väntar studsandes på en pilatesboll, vankandes av och an i korridoren, kanske ta ett bad, få hjälp med smärtlindring och efter mycket svett och tårar äntligen få krysta ut den lilla goa ungen.
 
Min förlossning blev ju inte alls så. Jag kom in 6 cm öppen och öppnade mig de sista 4 centimetrarna på 50 minuter. Någon annan smärtlindring än lustgas hanns inte med. Jag lämnade inte sängen en enda gång under värkarbetet och dessutom kände jag mig väldigt utlämnad, ensam och överrumplad av det snabba förloppet. Inte var det heller många minuter som barnmorskan eller någon annan var inne och kollade till mig förrän krystvärkarna var ett faktum. Antagligen för att jag var förstföderska och det inte förväntades gå så pass fort som det gjorde.
 
Smidigt och snabbt tycker många (inklusive sambon) medan jag själv flera månader efter förlossningen kunde känna mig otroligt ledsen och snuvad på hela upplevelsen. För mig blev förlossningen en traumatisk upplevelse och det tog ett bra tag för chocken att lägga sig. Jag hann liksom aldrig ens reflektera över vad som höll på att hända förrän det var dags att krysta och förlossningen var som ni kanske förstår väldigt intensiv och smärtsam från första stund.
 
I början av den här graviditeten var jag väldigt rädd och ville inte riktigt tänka på förlossningen som väntade i andra änden, men allt eftersom veckorna har gått så har rädslan sakta men säkert runnit av mig. "Tänk om vi inte hinner in till förlossningen?" Visst har tanken slagit mig, men det är snarare en nervositet och stress i nuläget än en rädsla. Det är inget som jag överhuvudtaget kan styra över ändå och jag måste lita på att jag och min kropp grejar detta oavsett.
 
Det var mycket med min förlossning och tiden på BB som inte blev särskilt bra men istället för att visualisera framför mig hur historien upprepar sig själv så har jag valt att använde det hela som en morot. Ett verktyg att få en bättre upplevelse än sist. En möjlighet att få ta revansch. Nu ser jag faktiskt fram emot förlossningen och håler alla tummar och tår för att allt skall klicka när dagen väl kommer vad gäller barnvakt osv. Det sägs ju att andra förlossningen tar halva tiden vilket skulle innebära lite drygt 3 timmar.. tur att vi bara bor 15 minuter från förlossningen.
 
Om en vecka skall jag till barnmorskan och då skall vi sammanfatta min graviditet i journalen samt sammanfatta viktiga punkter inför förlossningen. Den här gången vill jag känna att jag blir tagen på allvar direkt, att jag och Tom får den stöttning vi behöver, att jag om det mot förmodan blir lika omtumlande igen får prata igenom förloppet innan jag går hem och att jag absolut inte vill gå hem förrän jag känner mig trygg att på egen hand fortsätta med amningen på hemmaplan. Det känns bra att vara förberedd på ett helt annat sätt än jag var sist och att även Tom är mer med på noterna den här gången. Kan knappt fatta att jag om ca 1 månad får träffa mitt andra barn! Inget i hela världen slår känslan av att få sitt lilla barn på sitt bröst för allra första gången. Nä, nu är jag peppad på förlossning!
 
Nykläckt Vincent och sliten, nyförlöst (och extremt svullen!!) mamma på BB



På besök i VÅRT radhus

I söndags var vi och hälsade på nuvarande ägarna i vårt radhus. Kändes så surrealistiskt att kliva in över tröskeln och veta att detta kommer att vara vårt hem om bara lite drygt två månader, särskilt som det ju fortfarande var ett hem fyllt av en annan familjs grejer.  Medan vi blev bjudna på fika passade vi på att fråga om diverse praktiska saker kring boendet och efter det tog vi en del mått i de olika rummen inför flytten och den kommande renoveringen. Ägarna som bor där just nu är verkligen supertrevliga och vi fick bland annat se bilder på hur huset såg ut när de flyttade in och jag är SÅ glad att det inte är vi som flyttar in med det enorma renoveringsbehovet framför oss, haha. Vi fick oss många goa skratt i alla fall och både jag och Tom gick därifrån med ett leende på läpparna och vi ser så mycket fram emot att flytta in nu. 
 
Vi utforskade närområdet en stund innan det var dags att besöka huset!
 
Tom kravlar runt på golvet och tar mått, med en mycket nyfiken katt hack i häl X'D
 
En liten tjuvkik på köket och vårt blivande sovrum, två rum som tack och lov inte behöver renoveras!
 
Förberedelserna inför flytten är redan i full gång här hemma. Vi vill helt enkelt hinna göra så mycket som möjligt innan vi kliver in i bebisbubblan. Vi går igenom rum för rum och rensar ut saker som skall slängas, skänkas och tas med och allt vi inte behöver inom de närmsta månaderna försöker vi packa ner i flyttlådor redan nu. Tom har tagit på sig att fixa med diverse avtal, abonnemang och försäkringar som behöver fixas inför flytten och jag har ställt Vincent i kö till en ny förskola. Vi spenderade dessutom vår måndagskväll med att lägga upp en budget inför renoveringen av hall och vardagsrum som kommer ske ganska så direkt efter att vi flyttat in. Det är nästan så att man glömmer bort ibland att vi dessutom skall bli fyra då mycket fokus ganska naturligt ligger på flytten just nu. Känns faktiskt rätt skönt att ha något att fokusera på nu i slutet av graviditeten då tiden ju går rätt långsamt just nu och när bebis väl är här vill jag ha tid att bara få vara mamma och inte packa och fixa varje ledig stund.