Ett extra ultraljud

Har varit lite disträ de senaste dagarna med mycket tankar snurrandes i huvudet. Var hos min barnmorska på en extra mätning av magen i torsdags eftersom jag ju legat och pressat på nedersta kurvan och det visade sig att jag låg kvar på samma mått som föregående vecka så min barnmorska tyckte att det var dags att dubbelkolla att lillen växer som han ska med ett tillväxtultraljud.
 
Nu vet jag ju att ett lågt SF-mått är en väldigt grov uppskattning av bebbelinos tillväxt och att den avplanade tillväxten kan bero på något så enkelt som att han lagt sig tillrätta med huvudet neråt men jag har ju liksom inte kunnat låta bli att oroa mig och googla i jakt på mer kunskap och erfarenheter från människor i samma sits. Är så glad för den mammagrupp jag har på facebook dessutom som i just såna här lägen kan komma med en massa pepp och solskenshistorier.
 
Så idag fick jag tid för det där ultraljudet på specialmödravården på Östra sjukhuset. Tom är iväg på jobb i Malmö så han kunde tyvärr inte följa med och det innebar dessutom att jag själv fick sitta och vänta i det där väntrummet och oroa mig för vad ultraljudet skulle visa.
 
 
Fick träffa en ganska så tystlåten läkare. Hon var inte alls otrevlig eller så men jag fick verkligen känslan av att bara vara ett "rutinbesök" för henne. Helt förståeligt egentligen men själv var jag ju vid det laget extremt orolig och nervös. Allt var dock strålande med lillebror. Han beräknades väga ca 2,2 kg vilket är helt normalt för veckan jag är i och det fanns gott om fostervatten och flödet i navelsträngen var prima. Det var en ENORM tyngd som lyftes från mina axlar när jag satte mig i bilen och körde hem igen och just nu känner jag mig helt slut mentalt. Är så otroligt lättad att allt är som det skall och nu skall jag bara ta en riktigt lugn kväll och sitta och njuta av att känna honom sparka och ha sig där inne. Det är rätt galet ändå hur mycket man kan älska och oroa sig över ett barn som man aldrig har träffat <3 Du är redan så älskad lilla vän!
 



Vecka 34

Och så ramlade vi in i vecka 34 helt plötsligt. Tiden går verkligen rasande fort och får lite smått panik över att tänka på att lillebror kan vara här redan om 4 veckor??! Å andra sidan så längtar jag sååå mycket efter att få ha honom liggandes i min famn och inte knölandes runt i magen så att jag kan slippa halsbränna, sammandragningar och andfåddhet. Ska försöka njuta så mycket jag kan trots otympligheten nu de sista veckorna för man vet ju inte, detta kanske är sista gången jag är gravid?!
 
Barnet:
Lillebror är nu ca 45 cm lång och väger ca 2,1 kg. De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar andningen bra själva och behöver inte ligga i kuvös men kan behöva lite hjälp med att hålla värmen och att få i sig näring. Det betyder ju att han i princip är helt färdig där inne och mest bara behöver tjocka till sig lite inför förlossningen. Enligt min barnmorska ligger lillen nu fixerad med huvudet neråt vilket jag upplever som ett ganska stort tryck nedåt av och till. Så fort jag ställer mig upp i princip känns det som han borrar sig ännu djupare ner och jag blir direkt väldigt kissenödig trots att det inte finns en droppe urin i min blåsa. Kanske inte superduperbehagligt haha.
 
Jag:
Det känns som att energin sakta återvänder och jag blir lite piggare igen vilket är skönt. Hostan och snorigheten har inte släppt riktigt än men bara den är borta vid förossningen så är jag glad känns det som. Har fortfarande svårt att äta och dricka några större mängder och kan vara sådär äckligt supermätt i flera timmar efter jag ätit lite för mycket. Då kan jag knappt sitta ner eftersom det känns som maten sakta försöker krypa ut genom min matstrupe. Hade väl hoppats att magen skulle sjunka lite nu i och med att lillen fixerat sig i bäckenet men icke. Kanske beror på att min mage ju är lite mindre redan från början så att det inte blir lika stor skillnad?
 
Annars är nog läget ganska stabilt: minimal svullnad (ringen sitter snarare nästan lösare), halsbränna, sammandragningar i tid och otid, lättare foglossning, andfåddhet och härliga hormonsvängningar. Precis som det skall vara när man är i slutet av en graviditet.
 

Slask, semlor och tentaplugg

God morgon fina cybervänner! Vilket galet väder vi haft de senaste dagarna? Göteborg har varit helt täckt av slask och igår frös all denna slask till is vilket har gjort det EXTREMT halt ute. Har varit livrädd nu två dagar i rad när jag gått med Vincent till förskolan för att halka och slå mig ordentligt. Hoppas snart att det blir några grader varmare så jag slipper riskera mitt och bebbens liv varje gång jag lämnar lägenheten, haha.
 
 
Idag kickar jag officiellt igång tentaplugget för oftalmologi- och ÖNH-kurserna med en heldag med självstudier. Har laddat med en härlig frulle beståendes av ostmackor, te och en halv semla som blev över från gårdagen. Det har inte funnits på kartan de senaste två veckorna att jag skulle kunnat plugga nånting (har bara försökt överleva dagen som sagt) så har massor att göra, men jag försöker att inte stressa upp mig över det.
 
Vet inte hur många semlor jag hunnit äta i år?! Så sjukt gott ju!
 
Det känns som att jag mer och mer gå in i min lilla gravidbubbla just nu och skolan börjar kännas allt mer oviktig på ett sätt. Antar att det är kroppens sätt att ställa in sig på det stora som väntar bara lite drygt 1,5 månad bort. Tentan går som den går och jag tänker inte hänga upp min energi på oron kring det alls faktiskt.
 
Nä nu skall jag sluta att prokrastinera och bli lite produktiv. Var försiktiga där ute i halkan!


Bebisshopping i Ullared

I lördags var det så äntligen dags för den näst intill obligatoriska shoppingen på Gekås i Ullared. Vincent sov hos sin farmor och farfar mellan fredag och lördag eftersom vi bestämt oss för att åka så tidigt och vara där redan när det öppnade vid 7, allt för att vi skulle kunna ta det så lugnt som möjligt med mycket pauser för toabesök, fika och vila.
 
Så klockan 5.15 ljöd mitt alarm och efter en halvtimme satt vi i bilen rustade med termosar med kaffe och te, smörgåsar som jag preppat dagen innan och varsin kanelbulle. Det är galet vad effektiv man blir när man bara har sig själv att rå om och inte behöver tänka på att klä på och packa för någon annan än sig själv.
 
 
Det var på riktigt helt magiskt att kliva in på Gekås bara några minuter efter att de öppnat och se det så tomt. Vi kunde i lugn och ro strosa runt bland grejerna utan att trängas med andra svettiga människor och överfulla kundvagnar och när jag kände att fogarna började protestera kunde vi sätta oss en stund och vila i den i princip helt tomma sportbaren och suga in lugnet. Kan inte nog rekommendera att vara ute i god tid för jag som i vanliga fall får panik bara efter några minuter inne på Gekås kunde verkligen ta det lugnt och ta allt i min egen takt. Perfekt när man både är gravid och förkyld. Vid 11 kände vi oss relativt färdiga och ställde oss i kassakön (som inte heller den var milslång som den brukar) och då kunde man se att det fyllt på sig med massor av människor vid entrén. Efter en lunch på burger king åkte vi sedan hemåt igen, nöjda och några tusenlappar fattigare.
 
 
Vi köpte en hel del nödvändigheter som diskmaskinstabletter, kläder, tandborstar osv men givetvis blev det också en del bebisgrejer. Som jag sagt innan har vi ju en hel del grejer kvar från Vincent men vi hade ändå skrivit en lista som vi nästan helt och hållet lyckades pricka av. Tänkte visa er här vad vi köpte:
 
 
Nödvändiheter till la mama! Bekväma trosor till jättebindorna efter förlossningen, avsminkningsservetter, bindor, amningskupor (ja jag läckte en del med Vincent hehe), amningsnapp och så äntligen lite parfymfritt tvättmedel så att jag kan börja tvätta upp alla bebisens saker.
 
 
För skötsel av lilla bebin! Torra tvättlapar, pysventiler til gasig mage, skötbordsunderlägg att ha i skötväskan, tvättlappar, två nappflaskor och en handduk. Vi köpte även med oss ett 6-pack våtservetter som inte syns på bild för när bebisen blivit lite större att ha i skötväskan när man är på språng.
 
 
Här har vi lite av varje. Plastad frotté till vår säng för att förhindra att den fläckas ner av fostervatten/avslag/bebiskräk/bröstmjölk/bajs/kiss, en badtermometer, solskydd till bilen, en skylt till barnvagnen (ett måste enligt Tom haha), myggnät och lås till vagnen, mugghållare, lakan till spjälsäng och en gosig varm filt med ugglor på.
 
 
Kläder har vi egentligen tillräckligt av (och tänker dessutom att folk gillar att ge i present) så vi köpte bara några enstaka i plagg i framförallt storlek 62. Jag lät Tom få välja det mesta eftersom jag köpt det i princip alla kläder hittills.
 
 
Sist men inte minst en liten skallra i form av en rosa häst som vi tänkte att Vincent skulle få ge bebisen när de träffas för första gången. Till Vincent har vi givetvis också köpt en present som skall vara från lillebror.
 
Ja det var allt vi köpte som var bebisrelaterat i alla fall. Om ni undrar vad någonting kostade så kan jag försöka leta fram det på vårt enorma kvitto. Hoppas ni får en härlig måndag!

Vecka 33

Söndag och vi välkomnar ännu en ny vecka, närmare bestämt vecka 33! Är fortfarande väldigt förkyld typiskt nog men är i alla fall glad att både V och T nu är friska. Immunförsvaret är verkligen helt kasst när man är gravid -.- Var hos barnmorskan i fredags och hade återigen ett SF-mått på nedersta kurvan (27 cm) så skall tillbaks redan nästa vecka för att kontrollera så att jag inte dyker under den. I övrigt verkar dock lillen må prima så jag borde väl inte oroa mig så mycket egentligen men det går ju samtidigt inte att låta bli. Vi får hålla tummarna för att han har växt på sig till på torsdag. 
 
Barnet:
Lillebror beräknas nu vara ca 44 cm lång och väga nästan 2 kg men bebisar växer i regel väldigt olika i den här delen av graviditeten som sagt. SF-måttet kan vara en indikator på att han är lite mindre än genomsnitt men det behöver inte göra det. Det finns mammor som föder 4,5 kilos bebbar med låga SF-mått också. Lillebror badar nu i ca 1 liter fostervatten som nu inte längre ökar i mängd utan hålls relativt konstant fram til förlossningen. Många bebisar väljer att lägga sig med huvudet nedåt redan nu men än har de flera veckor på sig innan man måste ge sig på ett vändningsförsök.
 
Jag:
Just nu tar jag verkligen en dag i taget. Jag känner hela tiden att jag blir lite bättre för varje dag som går men det går extremt långsamt och gissningsvis kommer jag vara ganska så trött flera veckor efter denna pärs. Värst har jag det på nätterna då jag har svårt att andas både på grund av att lungorna får mindre och mindre plats och att näsan dessutom täpper igen med snor. Vaknar dessutom och behöver hosta titt som tätt så kvalitén på min sömn just nu är inte något vidare. 
 
De flesta människor i min närhet tjatar på mig att jag bör ta det lite lugnt och återhämta mig ordentligt (inklusive min kloka barnmorska). Jag tycker verkligen det är lättare sagt än gjort. Kanske hade det i normala fall varit bra med ett par dagars sjukskrivning nu för att låta kroppen ta igen sig men tyvärr funkar det ju inte att pausa heltidsstudier på det sättet. Jag försöker ta pauser när jag kan, tänka på att sakta ner tempot när jag går, undvika att bära tungt osv. Vill bara bli frisk nu!!
 
Idag lyckades jag bättre med bilderna så här kommer dagens mage.. ignorera mitt något pluffsiga ansikte från 10 dagars konstant snörvlande, haha. 
 



Att påminnas om den stora förändringen

Nu är det mindre än 2 månader kvar tills lillen är beräknad och jag pendlar fortfarande mellan att tycka att det är hur lång tid som helst kvar och att han kommer typ imorgon. Eftersom vi skall flytta när lillebror knappt är 2 månader så har vi liksom inte tagit tag i att fixa så mycket här hemma eftersom vi ändå mer eller mindre kommer leva i kartonger under bebisens första tid. Spjälsäng kommer vi t.ex. inte ens köpa förrän vi flyttat till huset och tanken är att bebben under tiden får sova i ett babynest (som jag inte sytt än haha) mellan mig och Tom. Därför så tror jag heller inte vi blivit så påtagligt påminda om det stora som väntar som vi blev sist då vaggan stod bäddad, kläderna låg tvättade och strykta i lådorna, skötbordet var fullproppat med pyttesmå blöjor osv. Visst det går inte missa att jag går runt och bär på en kanonkula men jag tror ni förstår vad jag menar.
 
Imorgon är det dock dags för stora bebisshoppingen i Ullared som jag sett så mycket fram emot. Där skall vi bland annat köpa parfymfritt tvättmedel och andra förbrukningsvaror till första tiden och efter det kan jag börja tvätta upp alla lillebrors saker och inventera vad som behöver köpas från apoteket t.ex. Vi åker tidigt imorgon bitti och skall försöka ta många pauser så att jag orkar med eftersom jag ju både är rätt så gravid och fortfarande inte riktigt frisk.
 
Härom dagen hämtade vi dessutom ut bebisens nya babyskydd på posten. Vincent tyckte det var väldigt spännande att få vara med och packa upp de enorma paketen och tillsammans bältade vi fast hans lilla docka Bodil där i. Nu står babyskyddet och väntar i hallen och får mig att le varje gång jag går förbi. Tänk att där skall det ligga en liten minimänniska om bara några veckor. En fin liten påminnelse för hela familjen om det stora som väntar så där får det stå kvar tills det blir dags för oss att åka in til förlossningen.
 

Att tajma ÖNH-placering med århundradets förkylning

Hej, hallå, ja jag lever! Eller jag skulle snarare vilja säga att jag överlever. Idag är första dagen för Vincent tillbaks på förskolan efter att ha varit hemma i 1,5 vecka. Tom har vabbat måndag till onsdag eftersom jag tyvärr haft mycket obligatoriskt i skolan men det har nog varit bra för honom då han också varit rätt krasslig. Vi är helt klart på bättringsvägen och nu är det nog mest jag som fortfarande känner mig rätt hängig. Har haft väldigt lite tid att ligga och vila och återhämta mig eftersom jag släpat mig till skolan så det är väl antagligen därför som det inte riktigt vill släppa.
 
Den här veckan har jag bytt ut ögonkliniken mot ÖNH (Öron-näsa-hals) och schemat har varit fullproppat med mottagning, jour, seminarier och kandidatmottagningar. Inte kanske den bästa kursen att tajma med århundradets förkylning då vi övat en hel del på att titta på varandra i halsen, näsan och öronen och jag vet inte hur många gånger jag tvättat händerna noga med tvål, vatten och sprit och hållt inne hostreflexer för att inte smitta ner mina kurskamrater eller någon patient. Lägg till otaliga nässprayningar för att kunna andas ordentligt så har jag säkert dragit på mig ett fint nässpraysberoende också.
 
 
Idag fick jag äntligen sluta tidigt efter ett seminarium om sjukdomar i svalget och jag åkte raka vägen (med ett litet pit stop på Dahls för att köpa en kanelbulle #gravidcravings) hem och kröp upp under täcket i sängen med en kopp te och min himmelskt goda kanebulle. Nu skall här vilas ordentligt och ge kroppen lite andrum att ta hand om dessa hemska viruspartiklar som härjar runt i näsan och lungorna. Är SÅÅ trött på framförallt den här förfärliga hostan jag har som gör att det känns som att jag skall vända ut och in på mina inälvor varje gång den kommer. Har träningsvärk i både hals, mage och rygg pga hostan och jag tycker så synd om min stackars familj som får lyssna på mig dag som natt.
 
MEN.. jag börjar se ljuset i tunneln. Jag blir lite bättre för varje dag som går och nu väntar dessutom några veckor i schemat med ganska mycket självstudier vilket gör att jag får möjlighet att vila upp mig ordentligt. Det värsta ligger förhoppningsvis bakom mig nu och vi håller tummar och tår att i alla fall jag slipper mer sjukdom nu innan bebis kommer.
 


Vecka 32

De senaste dygnen har varit riktigt hemska. Kan verkligen inte rekommendera att vara så sjuk som jag varit i tredje trimestern samtidigt som du har ett litet sjukt barn att ta hand om. Tom har varit iväg på konferens ett dygn dessutom och jag har mest försökt att överleva faktiskt. Nä fy nu hoppas jag att jag snart blir frisk och att det dröjer ett bra tag innan jag blir sjuk nästa gång, gärna typ sådär 3 år eller nått. 
 
Hur som helst, ännu en vecka har gått och vi är ännu en vecka närmre att få träffa vår lilla guldklimp i magen. Här kommer veckans update:
 
Barnet:
Lillebror är nu dryga 42 cm lång och väger in på 1,7 kg vilket är nästan exakt hälften av vad Vincent vägde när han föddes. Lillen skall alltså dubblera sin vikt (tack och lov inte sin längd för då vete sjutton hur han hade fått plats där inne) på bara 8 veckor vilket är lite skrämmande med tanke på att jag redan börjar känna mig ganska så stor och otymplig. Vart skall detta sluta? Rörelserna fortsätter att vara mer tryckande, rullande och knuffande men ibland får han til en rejäl spark och då kan jag lova att det känns.
 
Jag:
Okej förutom att jag mått kasst av denna dunderförkylning det aldrig känns som jag skall bli av med så har min magsäck krympt till en pingisboll i storlek. Jag kan varken dricka eller äta några större mängder utan att bli extremt illamående och samtidigt blir jag ju illamående när jag är hungrig så japp, illamåendet är officiellt tillbaks. Jag hoppas verkligen att just detta blir bättre när jag blir frisk och kan röra lite mer på mig igen (så maten kan jobbas ner) för annars vet jag inte hur jag skall överleva de sista 8 veckorna. Skall absolut ta upp detta med min barnmorska på fredag och se om hon har några tips. Att inte ens kunna hälla i sig ett glas vatten när man är törstig är så sjukt frustrerande.
 
Nu har jag dessutom känt av mina första förvärkar. Efter ett rätt hektiskt januari med MYCKET sammandragningar tycker jag äntligen att det lugnat sig något på den fronten men däremot har jag fått ett par sammandragningar som faktiskt gjort en smula ont vilket jag bara tycker känns kul för det måste ju innebära att det verkligen börjar närma sig. Mina fötter har dessutom börjat svälla en aning men har stödstrumporna på i stort sett varje dag så jag hoppas att jag skall slippa svälla allt för mycket denna graviditeten.
 
Ja i övrigt är det svårt att avgöra vad som beror på sjukdom och vad som beror på graviditeten just nu. Blir t.ex. extremt andfådd bara av att gå upp för några trappsteg men det blir ju Tom och Vincent också just nu så vi får väl se helt enkelt hur jag mår när jag äntligen blir frisk.
 
Tyvärr så märkte jag när jag satte mig ner och skulle redigera bilderna på veckans mage att ALLA hamnat ur fokus så idag bjussar jag på en närbild på lille kulan istället (fortfarande inga nya bristningar men mina gamla framträder lite olika tydligt beroende på ljus).
 

Bacillmagneten

Atcho! Ja det var väl ganska så väntat att även jag skulle bli sjuk. Har i vanliga fall rätt bra immunförsvar och brukar klara mig trots att Vicent släpar hem virus efter virus från föris men sen jag blev gravid har mitt immunförsvar blivit betydligt sämre och det känns som att jag lyckas snappa upp varenda bacill här hemma. Vincent stackarn är fortfarande väldigt dålig och har feber. Han mådde ganska så bra i onsdags men det var nog tack vare kortisonet för sakta men säkert har efebrn kommit tillbaks och idag har han sovit bort större delen av eftermiddagen och kvällen.
 
Tack vare att vi försökte truga i honom den där hemska hostmedicinen i tisdags så vägrar V all sorts medicin just nu vilket även inkluderar Alvedon. Feber i sig är ju inte farligt så länge han får i sig att dricka men stackarn klagar på ont i kroppen och han sover rätt oroligt när han är så varm så imorgon, om febern fortfarande sitter i, får vi nog åka och köpa suppar.
 
Från i tisdags när V var aningens piggare och vi lekte och tittade på tv tillsammans
 
Själv mår jag ganska kasst. Kände redan igår hur det kom smygande och nu, utan att ge er allt för mycket trevliga detaljer, känner jag mig rejält hängig. Har suttit hela eftermiddagen i soffan och tyckt synd om mig själv typ så imorgon skall både jag och V vara hemma och kurera oss. Hoppas verkligen jag får tillbaks mitt gamla starka immunförsvar när lillebror väl är ute för det suger ju verkligen att behöva bli så här dålig av en liten förkylning.



"Nu slutar han snart andas"

Igår blev det ännu ett besök på barnakuten Östra med en liten kille som hade svårt att andas. Redan efter lunch ringde förskolan och bad mig hämta Vincent som hostade något förfärligt och redan då hade jag en dålig magkänsla. Under eftermiddagen fick Vincent feber och den klassiska skällande hostan blev bara värre och värre. Vincent var fortfarande relativt pigg och jag tänkte att jag kanske skulle boka in ett läkarmöte i KRY-appen som vi använt tidigare för att kunna få medicin till Vincent och på så sätt undvika ännu ett besök på akuten. Efter bara 30 minuter fick vi prata med en erfaren barnläkare som snabbt och lätt skrev ut två olika sorters hostmedicin som sen Tom kunde åka och plocka ut efter jobbet.
 
Medan vi väntade på att Tom skulle komma hem lyckades Vincent slumra till en stund och vaknade sedan ledsen, hostandes och med den hjärtskärande väsande andningen. Tom kom hem och givetvis var det helt omöjligt trots diverse mutor att få i V mer än ett par droppar av den fruktansvärt illasmakande (och snordyra, Tom fick betala 500 spänn) medicinen. Med båda fönster på vid gavel lyckades V somna till igen och under tiden passade jag och Tom på att bre lite mackor till oss själva för att ha nått i magen innan vi eventuellt skulle behöva åka in. Bara minuter senare vaknade V igen och nu kippade han verkligen efter andan och jag vet att jag tänkte att "nu slutar han snart andas" även fast de vid de andra tillfällena vi varit inne sagt att det inte kommer att hända. Nu blev det fart på oss och snabbt som attan packade vi väskor och bar ut en alldeles matt liten kille till bilen och körde med ilfart mot akuten.
 
Väl på akuten möttes vi av en dörrvakt som med barsk ton informerade oss om att endast EN anhörig fick följa med barnet in pga mässlingsutbrottet. Detta oavsett om vi var vaccinerade eller ej (vilket vi givetvis är alla tre). Jag lämpade över alla grejer på Tom och så försvann mina två killar in på akuten. Det kändes som att hjärtat slitits mitt itu. Det är helt fruktansvärt att inte kunna få vara med sitt lilla barn när de är så pass sjuka även fast jag rationellt visste att han var i trygga händer och att allt mest troligen skulle gå bra (precis som det gjort de andra gångerna). Inte hjälpte det heller med alla gravidhormoner i kroppen som förstärker varenda känsla till tusen. Kämpade verkligen för att hålla tårarna borta när jag satte mig på en av stolarna placerade utanför akuten under en gasolvärmare.
 
 
Medan jag satt där ute i kylan fick jag regelbundna smsuppdateringar från Tom där inne. Vincent var helt slut och hade feber på nästan 41 grader och jag var bara så arg, ledsen och orolig. Ja rent ut sagt rosenrasande för att vi än en gång hamnat på akuten med en så dålig kille när jag vet att han blir bra bara han får i sig de där kortisontabletterna. Om vi bara hade fått ett recept utskrivet att ta hemma innan det blivit såhär illa hade V sluppit denna hemska upplevelse helt och hållet.
 
Efter två timmar utanför akuten kom mina föräldrar och körde hem mig och jag lämnade bilnycklarna till dörrvakten som i sin tur lämnade dem vidare till Tom. Var helt slut mentalt och alldeles kall och kröp väl hemma i lägenheten igen upp i soffan under flera lager med filtar för att invänta Tom och Vincent. Strax efter 10 hörde jag äntligen bilen svänga in på parkeringen och väl innanför dörren fick jag äntligen krama om min älskade son. V somnade så fort jag burit in honom och lagt hans huvud på kudden och sen var det bara att dra av sig kläderna och krypa ner i sängen, HELT slut! 
 
Idag är jag efter dusch och lite frukost halvt människa igen och Vincent mår mycket bättre tack vare kortisonets magi. Det är galet vad en sån liten kropp orkar med alltså, jag är så imponerad och stolt över honom. Vincent har dock helt tappat rösten (krupp sätter sig på stämbanden nämligen) så jag får hålla mig i närheten så att jag kan höra när han viskar. Är så otroligt tacksam att det "bara" var krupp och att han nu mår bättre. Kan inte ens föreställa mig hur det är att ha ett barn som faktiskt drabbas av en svårare sjukdom. Är fortfarande arg över att vi inte har något kortisonrecept till en ev nästa gång men tydligen skall krupp växa bort innan 5 års ålder så vi hoppas verkligen att detta var sista gången för vår 3,5 åring. Idag blir det många kramar och en hel del glass! Tack till alla er som hörde av er med fina ord igår. Det värmer verkligen <3

Pyttekläder

I julklapp fick jag ett presentkort på Newbie-store av min älskade sambo. 500 kronor att köpa vilka bebiskläder jag vill är ju verkligen den ultimata presenten till en blivande mamma så jag blev verkligen jätteglad. Vi har ju rätt mycket kläder kvar från Vincent (särskilt i de större storlekarna) men det är något alldeles speciellt att få köpa lite plagg som bara är lillebrors egna. Efter att ha gått igenom alla Vincents gamla kläder insåg jag att det fanns en del som behövde kompletteras och i förra veckan fick jag äntligen tummen ur att åka iväg en sväng till Frölunda torg för att köpa minikläder.
 
 
Kom hem med ett underbart set i grått i storlek 50 och två bodys i storlek 56 och dessutom lite pengar kvar på presentkortet som jag tänkte spara till shoppingturer när lillebror väl är här och vi vet hur stor/liten han är och hur snabbt han växer. Kan knappt förstå att vår lilla pojke skall ha på sig de här pyttekläderna. Blir alldeles varm inombords bara jag tänker på det!


Vecka 31

Nämen, för en gångs skull ett veckoinlägg som faktiskt kommer upp i tid. Inte illa Alice! Nu har vi passerat 75% den här graviditeten och det är mindre än 10 veckor kvar tills lillebror är beräknad men han kan lika gärna titta ut om 7 som om 13 veckor (hua det sistnämda hoppas vi verkligen inte). Nu har både jag och Tom fått oss en spark i baken att faktiskt börja fixa på riktigt inför lillen och har satt en lista på kylskåpet som sakta men säkert är tänkt att bockas av. Igår beställde vi t.ex. hem babyskyddet och om två veckor skall vi åka och shoppa loss på Gekås.
 
Barnet:
Lillebror är nu ca 41 cm lång och väger ungeför 1,5 kg. De flest organ är snart färdigutvecklade och bebisen skall egentligen bara växa på sig för att klara ett liv utanför livmodern. Jag tycker att rörelserna har ändrat karaktär en del vilket antagligen beror på att det börjar bli trängre där inne för honom. Nu istället för en massa pingpongkickar får jag stora tryckande rörelser där magen kan ta alla möjliga olika former vilket kan se rätt lustigt ut. Hicka gör han fortfarande flera gånger per dag (i ca 10 minuter i sträck) och man känner det även lätt med en hand på magen som ett regelbundet pulserande pick.
 
Jag:
Även denna veckan har varit rätt tuff men jag känner ändå att jag sakta återhämtar mig. Nu har jag lagt väldigt mycket åt sidan och fokus ligger verkligen bara på skola, familjeliv och graviditet i princip. Jag märker att magen tar mer och mer plats då jag kan bli rätt andfådd bara av enkla aktiviteter och livmodern övar med en hel del sammandragningar som nu kommer både i vila och när jag rör mig. Nu börjar det även bli svårare att hitta kläder som passar på morgonen då mycket gärna kryper upp halvvägs på magen och på kvällarna när jag tar av mig strumporna ser jag att fötterna börjat svullna en aning (även fast det är långt ifrån så illa som det var med Vincent tack och lov). Jag känner mig helt enkelt väldigt gravid och den klassiska ankgången har dessutom infunnit sig. 
 
Det som är mest påtagligt är dock längtan som slagit sig ner i mig. Jag ser så otroligt mycket fram emot att få träffa vår lille kille nu och även fast jag periodvis kan få lite panik över hur sjuttsingen vi skall klara av livet med två barn och hur jag skall räcka till som mamma för båda två så längtar jag något enormt efter att få träffa denna lilla nya människa. Det skall bli så spännande att få lära känna honom och se hur han ser ut vår lilla lillebror. Känner på mig att det kommer bli 10 lååååånga veckor tills jag slutligen har honom här i min famn.
 

Gratis från apoteket

Fredag hörni, gud så underbart! Jag ser bara mer och mer fram emot helgerna för varje vecka som går. Antagligen för att jag bara blir tyngre och tyngre och de här fredagskvällarna alltid kommer som en räddande ängel när hela hjärnan går på sparlåga. Helgens planer består i att åka och träffa vänner och låta barnen busa av sig på leklandet imorgon, städa och fortsätta rensa lite här hemma och på söndag skall jag dra in till stan och fika med ett gäng blivande mammor jag lärt känna via facebook. Ska försöka tanka lite energi inför veckan som kommer också såklart och det har utlovats filmmys imorgon kväll med Tom.
 
Idag efter jobbet åkte Tom och köpte lite thaimat till familjen med ett tomt ekande kylskåp på en ny restaurang som öppnat i närheten (maten var galet god!!) och då passade han även på att hämta ut en gratis babybox som vi beställt på apotek hjärtat. Kom ihåg att jag hämtade ut en del såna där boxar med Vincent och att det i de flesta mest var en massa reklam så jag blev verkligen förvånad när jag öppnade denna och möttes av en massa fina och bra grejer.
 
 
Blöjor från ICA, ett paket våtservetter, D-droppar, prover på rump- och bröstvårtssalva, barnplåster, babytops, en napp för nyfödda från MAM, en dinglis, en bok med matnyttig information om att bli förälder samt en hel del rabattkuponger fick plats i denna lilla låda. Blev särskilt glad för nappen som jag ändå tänkt köpa men som jag nu kan stryka från min ständigt växande "fixa innan bebis kommer"-lista. Kan varmt rekommendera er andra föräldrar att signa upp er för denna box. Gratis är ju alltid trevligt ;)
 
Nu skall jag krypa upp i sängen och kika på ett avsnitt Bones på Netflix innan jag utvecklar allt för grav ptos (medicinsk term för hängande ögonlock). Ha en trevlig fredagskväll!



Vackra ögon

Som jag skrivit tidigare så läser jag just nu två kurser samtidigt, ögon och ÖNH. I praktiken är dock kurserna ganska så separerade och antingen så har man sin ögonpraktik först eller så börjar man med ÖNH och byts av efter halva kursens gång. I slutet har båda kurserna varsin tenta så tentaplugget kommer nog bli minst sagt intressant. Jag tillhör den halvan som fått börja med praktik på ögon och har den senaste veckan ägnat mig åt att försöka klura ut hur man rattar ett ögonmikroskop, hur man hittar synnerven i ögonbotten, hur man vänder på folks ögonlock och framförallt försökt förstå varför alla läkare envisas med att blanda de svenska och de latinska namnen på ögats strukturer hej vilt (mycket förvirrande för en som knappt har koll på ögats strukturer överhuvudtaget).
 
 
Det går sakta men säkert framåt men det är verkligen stor skillnad på att vara på ögon jämfört med på kirurgen då området är så mycket mer nischat. De flesta sjukdomar har man ju knappt hört talas om och än mindre alla miljarder med ögondroppar man kan ge för att bota eller lindra diverse tillstånd. Än så länge tycker jag att ögon verkar väldigt intressant. Det är lite som att en helt ny värld öppnats framför en som man inte visste fanns och jag har lärt mig så mycket nytt bara på ett par få dagar. Jag har dessutom insett hur otroligt vackert ett öga är när man tittar på det i mikroskop. Wow säger jag bara!
 
Att titta i mikroskopet på ögonmottagningen hela dagen gör en rätt trött i huvudet dock så nu tänkte jag faktiskt stänga ner här och gå och lägga mig. Som vanligt har lillen i magen sin mest aktiva period just nu och lever rövare där inne men med tanke på hur trött jag känner mig så lär jag nog somna ganska så kvickt ändå. Sov gott hörni!

Vecka 30

Och så klev vi äntligen in i vecka 30! Ja jag skriver äntligen eftersom förra veckan varit en riktig skitvecka och nu känns det dessutom som man är i nedräkning på riktigt. 75 dagar säger appen att det är kvar vilket både känns evighetslångt och superkort på samma gång. Än har vi ju en del kvar att fixa men känner inte så stor stress över det hela faktiskt. Däremot kan jag känna lite frustration att jag inte hinner med att pyssla och greja så mycket som jag kanske hade velat eftersom det ju är så himla mysigt men än är det som sagt 2,5 månad kvar så det skall nog hinnas med det också.
 
Barnet:
Nu är den lilla krabaten ca 40 cm lång och väger drygt 1,3 kg. Nu börjar de hår som hjälpt lillebror att hålla värmen, lanugohåren, att försvinna eftersom han nu själv kan reglera sin kroppstemperatur. Hos många bebisar finns det dock en del hår kvar när de föds och jag minns faktiskt att Vincent var lite luden över ryggen och axlarna när han föddes. Förutom att slå kullerbyttor där inne så hinner han tydigen också med att dricka ca 0,5 liter fostervatten per dygn som han sedan kissar ut.
 
Jag:
Ja jag har som sagt inte haft en särskilt bra vecka. Tenta- och husköpsveckan satte helt klart sina spår på ett ganska så otäckt sätt. Satt bland annat och skulle plugga i onsdags och blev från ingenstans JÄTTEYR och var sekunder från att kräkas. Så fort jag tittade på telefonen eller på datorn kom det tillbaks så jag fick helt enkelt stänga ner all elektronik och gå och lägga mig en stund för att få det att gå över. Dessutom har jag bara över en natt börjat känna mig tokgravid. Jag blir andfådd, magen är stor, sammandragningarna kommer allt oftare, hormonerna väller över vilket gör mitt humör helkasst stundvis och tröttheten har slagit mig som en stock i ansiktet. Det är först idag som jag börjat känna mig lite mer som mig själv igen efter att verkligen ha dragit i bromsen resten av veckan och bara gjort saker jag absolut måste eler som fått mig att må bra och koppla av. Ett riktigt wake up call helt enkelt och nu får det ta mig tusan bli ändring på torpet! Hur svårt får det lov att vara egentligen att bara ta det lite lugnare?
 
Så ja. Det var min vecka och det är först idag som jag börjat känna mig lite mer som mig själv igen. Graviditeten känns inte lika påtagligt tung och jag känner mig inte alls lika fylld till toppen av stress och ångest. Från och med nu skall jag vara riktigt försiktig med att ta ut mig så fullständigt fysiskt och psykiskt som jag gjorde och bara njuta av mina 8-12 veckor som är kvar som enbarnsmamma. Ledsen att denna uppdatering blev så fylld av negativitet men jag vill vara ärlig här i bloggen och jag vill dessutom varna andra om vad som kan hända om man inte tänker sig för ordentligt (gravid eller inte). Ta hand om er för ni har bara en kropp och den förtjänar att rås om!
 


Att rensa källarförrådet

Med graviditetsveckor förbipasserande i en rasande fart och en flytt stundande senare i vår med en liten nyföding insåg jag och Tom ganska snabbt att det finns mycket som behöver fixas med här hemma rent praktiskt. Vi har bott i lägenheten vi bor i nu sen vi flyttade hemifrån hösten 2012 och under den tiden har vi dessutom fått barn vilket innebär att vi samlat på oss en hel del grejer. Eftersom orken så sakta kommer minska ju tyngre jag blir och vi absolut vill slippa rensa med en nykläckt unge hemma så fick vi lite eld i baken och bestämde oss för att ta en heldag och rensa ur förrådet i lördags.
 
Förrådet har varit en liten ångestbubbla för mig. Varje gång jag varit nere där för att leta fram något så har jag mötts av en vägg av prylar som jag bokstavligen behlvt klättra över för att ens ha en möjlighet att ta mig in. Jag har lite på skoj sagt att jag aldrig vill flytta härifrån just för att jag då måste ta tag i och rensa där nere. Nu var det dock bara att bita i det sura äpplet och hugga in. Tom och Vincent åkte och hyrde en stor släpkärra medan jag gick ner och ställde mig och gick igenom ALLT.
 
Konstverk! Skrattade gott när jag hittade det här porträttet på min familj :'D
 
Sopsäck efter sopsäck fyllde vi med gammal skit som vi knappt rört sen vi flyttade in och vi sparade så lite vi kunde av det där gamla sentimentala grejerna för att slippa ta med det till huset. 5 timmar stod vi där och rensade utan paus och skall jag vara ärig så var det riktigt kul. Fick mig rätt många härliga skratt när jag gick igenom gamla dagböcker och foton och tyngden som lättade från mina axlar när vi slängde upp den sista lådan på släpkärran var helt enorm. 
 
Före // Efter 
 
Nu är det bara 7 kartonger kvar där nere (varav två av dem är fyllda med Vincents urvuxna kläder) och trots att jag dyrt fick betala på söndagen med en värkande rygg så är jag så himla nöjd och stolt över vår insats. Att flytta till huset kommer verkligen bli en nystart för hela lilla familjen och då kan man inte ha med sig en massa gamla saker som bara kommer stå och samla damm. Nästa projekt blir att rum efter rum rensa ut även här uppe i lägenheten men det känns inte alls lika skrämmande nu efter vår förrådsrensning. Varför rensar man inte bland sina saker lite oftare för?

Hej T9!!

Hej hörni! Idag är det onsdag och jag har officiellt påbörjat mitt femte år som läkarstudent. Är inte det helt galet? Förra veckan tog dessutom min gamla klass (den jag skulle gått i om jag inte fått Vincent) examen vilket gör det hela ännu mer surrealistiskt. Min resa genom programmet tar visserligen lite längre tid pga två graviditeter och mammaledigheter, men vet ni va? Jag är inte ett dugg ledsen över det! Tids nog står jag också med det där diplomet i handen och vid min sida kommer jag dessutom att ha två fantastiskt goda ungar som jag älskar till månen och tillbaks. Livet är inte alltid raka spåret framåt (ganska så sällan faktiskt) och det är härligt att känna att man faktiskt kan gå sin egen väg utan att behöva klämma in sig i den där mallen om hur livet skall vara.
 
För min del drar termin 9 igång med två kurser parallellt; ÖNH (Öron-Näsa-Hals) och Oftalmologi (Ögon). Det känns lite konstigt att vi skall läsa två kurser samtidigt vilket ju inte tillhör vanligheterna på läkarprogrammet och jag har redan suttit och slitit mitt hår för att lyckas pussla ihop de båda kursernas scheman för att kunna lämna ett förskoleschema till Vs pedagoger på förskolan. Nu tror jag dock att jag lyckats få kläm på det hela och jag hoppas att det inte skall bli allt för rörigt att plugga till två olika tentor samtidigt för min gravidhjärna.
 
 
I måndags hade ÖNH sitt upprop och vi bjöds på fika under den första rasten vilket alltid är väldigt uppskattat och igår hade ögonkursen sitt upprop (dock utan fika). Jag har en bra feeling inför båda kurserna och tror nog det kommer bli kul då stor del av undervisningen sker i form av praktiska moment. Redan idag har jag dock en tom dag i schemat som jag skall ägna åt att repetera ögats anatomi och fysiologi i mitt sprillans nya och tomt gapande anteckningsblock jag inhandlade igår. Dags att sätta igång!



Vecka 29

Då säger vi hej och välkommen till den tredje och sista trimestern. Hur fort har inte den här graviditeten gått egentligen? Jag får verkligen passa på att njuta nu den sista tredjedelen, både av det härliga med att vara gravid och att än så länge bara vara en familj på tre.
 
Barnet:
Lillebror är ca 39 cm lång och väger in på stadiga 1,2 kilo. Nu ökar han snabbt i vikt med upp till 200 g i veckan för att fylla ut den där skrynkliga huden. Det står på de flesta sidor att barnet är så pass stort nu att det kan sparka mot revbenen och det är nog bara en tidsfråga för lille karatekid där inne. Kommer ihåg dessa härliga sparkar med Vincent.. inte kanske det mysigaste jag upplevt! Hjärnan är nu så pass utvecklad att lilebror både kan reglera sin kroppstemperatur och sin andning.
 
Jag:
Ja eftersom den här veckan har varit helt crazy bananas har fokuset på graviditeten inte varit jättestort. På tisdag skall jag i alla fall tillbaks till barnmorskan och mäta mitt SF-mått och jag hoppas att det växt till sig som det skall så att jag slipper extrakontroller. Tittar jag på magbilderna och jämför hur jag känner mig så känns det ju verkligen som att magen växt men jag hoppas bara det är tillräckligt. Glömmer ofta bort att jag har en mage som sticker ut och senast idag råkade jag gå in i min mamma med den när jag skulle slinka förbi lite smidigt i dörren. Kan väl glömma det där med smidighet de närmsta månaderna.
 
Känns som att jag skriver det varje vecka nästan men är så förvånad över att jag kan få må så här bra. Det känns lite som att jag bara går och väntar på att jag skall känna mig tung och less men än så länge är jag verkligen inte där. Jag är till och med rätt så pigg större delen av dagarna även fast jag ju är lite degigare uppe i skallen och hormonerna gör att mitt tålamod inte är som det brukar. Känns så skönt att jag verkligen kan njuta av graviditeten och över att må bra eftersom jag har en helt annan upplevelse i bagaget att jämföra med.
 
Det som börja krångla mer och mer det senaste är dock sömnen. Jag behöver inte gå upp och kissa mer än kanske en gång varje natt men däremot sover jag väldigt lätt och vaknar ofta för att byta sovställning. Detta börjar bli lite av ett projekt eftersom jag sover med en kudde bakom ryggen och en mellan knäna. Antar att det bara är att vänja sig eftersom nyfödda gärna vaknar typ varannan timme den första tiden för att käka. Jag brukar försöka kompensera den taskiga nattsömnen med att lägga mig i tid på kvällarna och än så länge verkar den lösningen fungera ganska bra. Här kommer bilder på veckans kula:
 

Vi har köpt hus!!!

Ja den här veckan går nog till historien som en av de mest händelserika veckorna i mitt liv. Inte nog med att jag skrivit en megatenta och haft praktiskt prov som jag varit så nervös inför att jag knappt kunnat sova (blev godkänd förresten, wohoo!!), så har vi också hunnit skriva på ett kontrakt på vårt alldeles egna radhus!
 
Ja i onsdags kväll stod det klart att vi vunnit budgivningen och vi packade in oss i vår lilla bil och åkte iväg till mäklaren för att skriva på alla papper efter två hela dagar med en riktig nagelbitare till budgivning. Det var väldigt roligt att äntligen få träffa säljarna som var väldigt härliga och vi åkte sedan hem och firade med lite pizza. Jag har inte riktigt hunnit smälta det hela ännu men det sjunker så sakta in att vi innan sommaren skall flytta och äntligen få bo i hus och det känns så otroligt roligt.
 
 
2018 blir ett spännande år på så många plan. Först skall vi bli tvåbarnsföräldrar och sen skall vi flytta till hus. Ännu en resa som jag hoppas att ni vill hänga med på!


Vi har blivit med vagn!

Eftersom julhelg och tentaplugg kommit emellan har jag inte hunnit visa er att vi för några veckor sedan blivit med vagn! Har i flera månader hållt utkik på blocket efter en Britax smile 2 som vi bestämt att vi vill ha till lillebror. Vi har varit supernöjda med Vincents Brio go men den var också begagnad redan när vi köpte den så nu är den så pass sliten att vi inte vill använda den till ett barn till. Plötsligt dök det i alla fall upp ett erbjudande som vi verkligen inte kunde tacka nej till så vi slog till direkt och fick en knappt använd smile till ett riktigt kanonpris.
 
 
Nu står vagnen i barnvagnsförrådet tillsvidare. När vi kommer lite närmare beräknat datum så tänkte jag gå igenom vagnen, tvätta av chassit, tvätta klädsel och madrass och pumpa däcken men jag är bra sugen på att få provbädda i den redan nu. Det är väl de där hormonerna igen som får alla gravida att vilja boa. Vi skall även ta och beställa babyskydd de närmaste veckorna så att det hinner komma hem i god tid innan förlossningen och i februari någon gång planeras det så smått en resa till Gekås. Äntligen börjar det kännas lite mer okej att börja planera och fixa inför bebisens ankomst och det är nog lika bra att passa på när man ändå mår så bra som jag gör fortfarande. Tänk att vår lilla bebis skall få glida runt i den vagnen! Galet!
 

Tentaresultatet..

Fyrverkerier, ballonger, konfetti och guldpokaler.. ja langa fram allt ni har för jag blev GODKÄND på tentan!!! Är fortfarand i chock och har säkert dubbelkollat det där resultatet 5-6 gånger bara för att verkligen förvissa mig om att jag inte sett i syne. Nu får jag väl snart överväga att helt sluta lyssna på den där magkänslan för inte hade den rätt om en flicka i magen och inte hade den rätt nu heller. Jag kanske dessutom skall ställa in mig på att föda innan beräknat med en förlossning på 20 timmar när jag ändå är igång?!
 
Firar just nu med en tallrik glass (ja ni vet mat och känslor!) och sen får jag nog sätta mig ner och börja förbereda mig lite mer noggrant inför fredagens praktiska prov. Försökte ta en selfie på lyckoruset jag känner just nu men inser att jag mest ser väldigt väldigt sliten och trött ut. Jaa hörni, detta blir ett dygn som jag gladeligen lägger på hyllan. T9 här kommer jag!
 



Vecka 28

Godmorgon hörni! Tentan igår kändes väl sådär men nu är den i alla fall skriven och det är bara att invänta resultatet. Skall jag vara ärlig så orkar jag faktiskt inte bry mig så mycket. Just nu är mitt främsta fokus på mig, familjen och vår kommande lilla familjemedlem och just den här tiden kommer aldrig tillbaks. Då vägrar jag låta den överskuggas av onödig oro och stress. Omtentor är verkligen inte hela världen.
 
Såå, för att skifta fokus till nått roligare kommer här äntligen graviduppdateringen för vecka 28. Nu är det mindre än 3 månader kvar tills lillebror är beräknad och inte ens en vecka kvar tills vi går in i den tredje och sista trimestern.
 
Barnet:
Lillebror är nu nästan 38 cm lång från huvud till fot och har nu passerat sitt allra första kilo i vikt. Tydligen så kan han drömma nu där inne men frågan är vad det är han drömmer om egentligen? Om han skulle födas nu skulle han med största sannolikhet att överleva vilket känns helt sjukt med tanke på att vi ju ändå har tre månader kvar innan han beräknas komma. Han får gärna ligga kvar och tjocka på sig ett bra tag till.
 
Jag:
Ja förutom att jag just idag känner mig som om jag blivit körd genom en mangel så har veckan varit bra (tentaskrivning i nästan 6 timmar brukar ha den effekten). Den har präglats av en hel del halsbränna som jag försöker tämja med Novalucol. Det har väl fungerat sådär i ärlighetens namn så jag tror att det får bli en trip till apoteket för att inhandla Omeprazol som jag ju vet fungerar kanon.
 
Jag vet att jag skriver det nästan varje vecka men den här ungen ligger då aldrig stilla. Det känns ibland som att ha en enorm enkilos pingpongboll där inne och särskilt mycket aktivitet brukar det vara på kvällarna precis när jag skall sova vilket i princip gör det omöjligt att somna. Förutom att jag pga av detta ibland blir akut kissenödig så kan jag inte klaga för det är bra mysigt att känna sin alldeles egna bebis ligga där inne och brottas med sina egna fötter. Hans rörelser får mig alltid på gott humör om jag känner mig lite nere.
 
Jag försöker så gott jag kan att undvika tunga lyft och att göra saker hemma som innebär att jag behöver arbeta med ryggen väldigt böjd eftersom det oftast tillslut leder till att jag får ont i ryggen. Är jag dock ensam hemma med Vincent så är det lättare sagt än gjort och dessutom har jag extremt svårt för att lämna saker jag vill göra tills senare när Tom kommer hem och kan hjälpa mig. Det är alltid jag som t.ex. lämnar Vincent på förskolan på morgonen och jag gissar att det bara kommer bli bökigare ju större jag blir att hjälpa honom på med skorna eller jaga ifatt honom när han inte vill klä på sig. Än så länge så går det ju ändå rätt bra.
 
Det kan inte vara lätt för Vincent med en mamma som bara blir mindre mobil för varje vecka som går. Det är nu jag är väldigt glad över att Vincent ändå är så pass stor att han faktiskt klarar mycket själv för jag kan bara föreställa mig hur knepigt det hade varit med en liten 1,5 åring hemma istället.
 
Här kommer veckans bilder på kulan som trots att den fortfarande är rätt liten börjar vara i vägen:
 
 
 

Bära eller brista

Hade tänkt skriva och lägga upp veckans preggoinlägg men kände att jag istället behövde få ur mig lite kvällstankar så här dagen innan tentan. Helgen har varit helt uppslukad av plugg och stressen har framkallat både obehag och huvudvärk. Det känns som att jag för varje tenta som går blir mer och mer nervös men jag tror det har att göra med att man ju verkligen vet hur det känns att klara sig och man vill bara såååå gärna att allt jobb man lagt ner skall vara tillräckligt. Som alltid försöker jag intala mig själv att det inte är hela världen om det inte går vägen men jag vet ju också att en omtenta skulle innebära ännu mer från min redan ganska slitna hjärna och bäst skulle jag nog må om jag slapp den där himla omtentan. Bäst att inte ta ut något i förskott och helt enkelt se hur det går imorgon!
 
 
Tom gick en sväng till affären förut och var så snäll och tog emot min lilla tentasnacksbeställning. Det är superviktigt att fylla på med vätska och energi när man sitter och skriver så länge (6 timmar för min del) men det viktigaste av allt är nog ändå att grunda med en god natts sömn. Nu brukar ju mina nätter kanske inte vara fullt så goda som när jag inte är gravid men jag skall i alla fall ge det bra förutsättningar genom att lägga mig i tid och avsluta dagen med att lyssna på gravidpodd. Stort lycka till till er andra som också skriver tenta imorgon! Oavsett vad så är ni grymma hela högen och jag håller tummarna för att det går bra för oss alla!


Plugga med gravidhjärna?

Dagarna bara tickar på och nu är det 4 dagar kvar till tenta. Jag vet i ärlighetens namn inte hur det kommer gå. Det som är väldigt frustrerande med att vara gravid är att hjärnan inte är 100%. Jag är inte lika skärpt som jag brukar vara och det är väldigt frustrerande att inse att det helt enkelt bara inte går att ta in lika mycket information, köra på lika hårt och komma ihåg lika mycket som mitt ogravida jag brukar kunna. Svårt att acceptera helt enkelt men det är ju bara att finna sig i det och göra det bästa av situationen.
 
Var en sväng i stan igår då jag hade mitt första "mäta magen"-besök hos min barnmorska. Allt såg fint ut med mig och bebisen förutom att jag låg längst ner på normalkurvan med ett SF-mått på 23 cm (mått mellan blygdbenet och övre delen av livmodern). Min barnmorska verkade inte så orolig utan trodde att det nog hade att göra med att lillen låg med kroppen tvärs över magen men jag skall ändå dit om 2 veckor igen för att kontrollera så att livmodern har växt till sig. Jag upplever ju magen som betydligt mindre än med Vincent så själv vart jag inte heller särskilt förvånad även fast jag skulle ljuga om jag sa att det inte väckte en liten nypa oro från min sida. Hjärtljuden var i alla fall fina, mitt blodtryck lågt och bra, ett Hb på 120 och en viktuppgång på ca 6 kg allt som allt hittills.
 
 
Jag och barnmorskan hann prata lite om skolan också och ibland kan det vara skönt att bara få höra från någon annan att det man gör är mer än tillräckligt och att det ju faktiskt inte alls är hela världen om det skulle bli så att jag måste trappa ner skolan lite mot slutet av graviditeten. Det värsta som kan hända är ju att jag får ta igen det i höst. Givetvis är ju det allra viktigaste att jag och bebisen får må bra utan att känna att jag måste prestera på topp trots att min kropp håller på att producera och bära runt på en annan människa.
 
Efter barnmorskebesöket mötte jag upp Josefin och tillsammans lunchade vi på Steinbrenner och Nybergs sopp- och tårtbuffé. Jag var på riktigt så mätt efteråt att jag inte kunde röra mig på säkert 40 minuter så när Josefin traskade tillbaks till jobbet satt jag kvar en bra stund och bara njöt av lugnet. 
 
 
Idag skall jag däremot inte lämna lägenheten (mer än för att lämna och hämta V). Min klasskompis Emelie kommer hit strax och tillsammans skall vi traggla oss igenom lite tentafrågor. Önska oss lycka till för det kan i alla fall jag behöva!

Back to the books

God morgon hörni! Idag är det tillbaks igen till rutinerna (läs tentaträsket) som gäller. Lyckades dock försova mig imorse vilket gjorde att jag valde att stanna hemma och plugga, i alla fall fram till lunch, men nu så är jag igång. Tom har sin sista semesterdag idag vilket innebär att Vincent skall tillbaks till föris imorgon. Tror han har längtat efter alla kompisar så det blir nog kanon även fast det varit ganska skönt att slippa oroa sig över alla förskolebaciller i två veckor.
 
Inledde året med ett pass på akuten igår. Det var verkligen kul att få komma dit och träffa mina goa kollegor trots att vi stundtals hade rätt lite att göra. Fick dock hemsk smärta från fogarna av någon anledning under de första timmarna av passet (dålig tajming liksom då jag verkligen inte har besvär med foglossning varje dag) så skall jag jobba något mer innan lillprinsen tittar ut skall jag försöka komma ihåg att ta med värmekudde och Alvedon.
 
 
Nu skall jag inte slösa mer tid här inne, även fast just prokrastinera är lite av min specialitet. Hoppas ni alla får en underbart solig tisdag!



Vecka 27

Det blev ingen veckouppdatering förra söndagen eftersom det ju var mitt i julhelgen och jag befann mig i sommarstugan. Igår gick jag in i vecka 27 och det känns verkligen som att hela december bara rusat förbi. Bara två veckor kvar tills jag går in i den tredje och sista trimestern. Känns verkligen som det var alldeles nyss som jag blev gravid.
 
Barnet:
Lillebror väger nu nästan 900 g och är drygt 35 cm lång, som en bowlingkägla enligt en av mina appar. Efter att ha haft ögonen slutna i många månader kan han äntligen öppna och stänga sina ögon. Han jobbar fortfarande på att lägga på sig underhudsfett men än är huden fortfarande för stor i förhållande till hans lilla kropp. Huden skyddas dock av ett tjockt lager med fett som kallar vernix/fosterfett. Ögonfransarna är fullt utvecklade och liknar han sin storebror det allra minsta så innebär det lååååånga sådana. Många appar skriver dessutom om att barnet kan få hicka i magen och japp, det har jag börjat känna. Kanske inte alltid jätteroligt när man skall sova då det kan hålla på i flera minuter hehe.
 
Jag:
Jag känner mig fortfarande ganska liten om magen (särskilt om man jämför med graviditeten med Vincent) men jag har börjat märka att jag råkar stöta in i saker med magen och att det ibland kommer ett litet flås eller stön när jag t.ex. skall sätta mig i bilen eller böja mig ner och plocka upp nått från golvet. Magen börjar helt klart vara lite i vägen.
 
Tröttheten är inte lika påtaglig längre (eller så har jag vant mig) men å andra sidan har jag drabbats av hemsk halsbränna istället. Humörsvängningarna är dessutom tillbaks (förlåt familjen) och har fortfarande en del problem med ryggvärk, foglossning och sammandragningar när jag varit igång lite för mycket. Är så glad att jag har en sån förstående sambo som tar över när jag måste vila.
 
Det som nästan är mest irriterande är att mina slemhinnor i näsan svullnat upp så jag konstant går runt och är lite småtäppt i näsan utan att för den sakens skull vara sjuk. Så länge jag bara slipper svullna i kroppen så mycket som jag gjorde sist så kan jag i och för sig ta all nästäppa i världen.
 
Lillebror lever verkligen rövare där inne nu för tiden. Jag kan ligga länge och titta på hans akrobatkonster när han studsar som en boll från sida till sida. Imorse kom Vincent och kröp upp bredvid mig i sängen och la sig bakom mig och då var det full rulle på karate kid i magen samtidigt som jag hade två små kalla fossingar från min treåring mot min hud innanför täcket. Sååå mysigt!
 
Det känns som jag kan skriva på i evigheter men nu skall jag avrunda och avsluta med veckans mage innan det är dags för mig att göra mig i ordning för ett jobbpass denna nyårdag:
 

Gott nytt år!

Ligger nerbäddad i sängen och väntar på att de värsta fyrverkerismällandet skall klinga av så att jag äntligen kan få sova. Har haft en supermysig nyårsafton med vänner som avslutades i mjukiskläder tillsammans med mannen i mitt liv på vår balkong, blickandes ut över ett hav av färgexplosioner. Ni skall få se lite mer bilder från vårt nyårsfirande men det får bli en annan dag när inte ögonlocken är tunga som tegelstenar.
 
 
Tack 2017 för allt men nu blickar vi framåt mot ett nytt, spännande och händelserikt år. Vi har mycket kul framför oss men framförallt skall vi utöka familjen med ännu en liten skatt! 2018 är året vi blir tvåbarnsföräldrar. Jag hoppas ni vill hänga med på resan!


Planen inför T9

Termin 9 närmar sig verkligen med stormsteg (måste bara klara av en liten tenta först, hehe). Känns mäktigt att jag klarat av hela FYRA ÅR på läkarprogrammet nu?! Efter avklarad termin 9 får man börja jobba som underläkare i Sverige vilket många av mina klasskompisar skall göra redan i sommar. För egen del får det dock vänta ett tag till då jag ju inte kommer att hinna läsa färdigt T9 innan lillebror kommer. Inget mig emot faktiskt då det känns lite (läs mycket) läskigt att tänka att jag faktiskt snart är färdig läkare.
 
Har fått lite frågor om hur jag tänker just kring T9 med anledning av graviditeten och även hur vi skall dela på föräldraledigheten så jag tänkte att jag skall försöka svara på det här så gott jag kan. Att exakt planera hur länge man skall orka plugga/jobba när man är gravid eller hur länge man skall vara mammaledig i förväg kan ju vara rätt svårt så vi är öppna för att saker kanske inte blir exakt som vi har tänkt oss men just nu ser planen ut som följande:
 
Termin 9 på läkarprogrammet i Göteborg är överlag en ganska bra termin att få barn under. Den består nämligen av flera småkurser vilket ökar chanserna för mig att kunna gå hem på mammaledighet mellan två kurser och inte mitt i en stor kurs (vilket jag fick göra med Vincent). Jag kommer börja med att läsa oftalmologi (ögon) och ÖNH (öron-näsa-hals), dessa kurser tar slut den 28 februari och det tänker jag att jag kommer att klara av utan problem om jag får fortsätta må så här bra (kommer då vara i vecka 35! Jisses!!). Därefter börjar kursen Dermatologi (hud) och Venereologi (genitala infektioner och hudsjukdomar) som går mellan 1 mars och 27 mars. Min förhoppning är att klara av även denna kurs, gå på påsklov och sedan vara hemma fram till bebisen behagar att kika ut. Jag är dock högst medveten om att jag är beräknad till den 7 april och att bebisen egentligen lika gärna kan komma 2 veckor innan detta datum som 2 veckor efter (även fast jag tror att jag kommer gå över även denna gång).
 
 Hade det väldigt tufft de sista veckorna när jag var gravid med Vincent med sommarvärme och en massamassa vätska i kroppen. Den här gången tror jag inte det kommer bli fullt så illa!
 
 
Planen är alltså som den ser ut nu helt enkelt att försöka ta mig så långt jag bara kan in på termin 9 för att kunna vara hemma så länge som möjligt med bebisen men första delmålet är den 28 februari och så får jag ta det som det kommer därefter.
 
Så till föräldraledigheten då. Jag tar uppehåll en termin (hamnar i samma klass som de som går en termin under mig just nu) och börjar alltså plugga igen i mitten av höstterminen. Med sommarlovet inräknat ger det mig 7 månaders mammaledighet vilket jag tror kommer passa mig alldeles utmärkt. Sist var jag mammaledig i 10 månader och klättrade mot slutet på väggarna i längtan efter att få prata med andra vuxna människor. Visst blir det säkert annorlunda den här gången, dels har jag ju Vincent redan som kommer få dagarna att gå på ett helt annat sätt och dessutom har jag flera vänner som väntar barn ungefär samtidigt som vi, men inget är ju hugget i sten än. Känner jag absolut inte för att börja plugga igen så snart är det liksom bara att kasta om planerna lite grann.
 
Vincent ca 1 månad gammal <3 Tänk att snart får jag ha ett sånt litet knyte sovandes i famnen igen :')
 
 
Tom går på pappaledighet i ett halvår medan jag avslutar T9 och sedan påbörjar mitt examensarbete (T10) och sen är planen att vi pusslar den sista månaden innan sommaren så att Tom så smått kan börja jobba (högsäsongen inom hans bransch drar igång) och jag kan skriva klart mitt exjobb. Sen är jag åter mammaledig över sommaren och påbörjar inskolning av lillplutten i augusti och river av (tillsammans med x antal VAB-dagar) min sista termin som läkarstudent.
 
Så där har ni planen! Inget är som sagt hugget i sten och detta är ju dessutom baserat på att både jag och bebisen får må bra hela tiden. Jag försöker att hålla planerna så flytande som det bara går för att inte bli besviken om något inte blir som jag har tänkt mig men visst skall det bli spännande i vår att se hur jag kommer klara av höggraviditeten samt få se när han väljer att komma ut. Spännande och något annorlunda T9 på läkarprogrammet helt klart!

Mellandagar på biblioteket

God fortsättning får jag väl önska er såhär efter några dagars välbehövd ledighet. Är hemma från ett fantastiskt härligt julfirande i Bosared och befinner mig just nu i en fåtölj på Biomedicinska biblioteket och tentapluggar. Skall alldeles strax packa ihop mina grejer och bege mig ut i regnet för att gå på bio tillsammans med Tom men tänkte att jag ville kika in en snabbis här först.
 
 
Det är rätt så tomt på folk här och har så varit nästan hela dagen. Några tappra stackare har kommit och gått under dagen men annars har det verkligen varit tyst och lugnt. Både Tom och Vincent är lediga i mellandagarna så jag kände att det antagligen inte var någon idé att försöka mig på att plugga hemifrån även fast det tar emot att hoppa ur myskläderna, packa väskan och ta bussen in till skolan. Är rätt så nöjd så här i efterhand dock då jag fått en massa gjort utan att behöva distraheras av barn och sambo, lockande tvätthögar eller läskande skafferi fyllt med överblivet julgodis. Ja det blir nog till att släpa sig hit imorgon igen helt enkelt!



Huset tomt

Hej hörni! Nu sitter jag och kulan i kökssoffan i vår stuga på landet med en kopp te och pluggar syra-basbalans och preoperativ bedömning. Det är helt knäpptyst verkligen då min mamma tagit med sig Vincent in till Gislaved för lite ärenden. Berget med föreläsningar och saker att gå igenom innan tentan känns enormt men bara att få sitta här och då och då slänga en blick ut genom fönstret och se det snötäckta landskapet ger mig ett sådant lugn. Varför åker jag inte alltid hit och tentapluggar liksom?
 
 
Ikväll kommer huset fyllas med folk så jag njuter verkligen av tystnaden och lugnet som råder här just nu. Bara jag, lite levande ljus och lille boxaren i magen!