Sista kvällen i stugan

Nu är det sista kvällen här ute i ljuvliga Bosared innan vi imorgon tar vårt pick och pack och åker hem till Göteborg. Verkligen bitterljuvt då vi haft 9 helt fantastiska dagar här men hemma är ju alltid hemma. Längtar efter min dator och att inte behöva leva ur en resväska.


Vi har precis vinkat av mamma och pappa som varit här sedan i fredags och jag har blivit firad ordentligt med både god mat, tårta och present. Lyckligast har nog ändå Vincent varit som äntligen fått åka traktor med morfar (och morfar är precis lika exalterad). Vincent och morfar har åkt på utflykter till olika ställen i närheten med traktorn och trots att de varit borta långa stunder så vill han ändå bara åka mera.



Nästa vecka är det inplanerat massa skojigheter så det blir nog en perfekt avslutning på min semester. Jag kan inte lova nått men jag hoppas att jag snart kan vara tillbaks och uppdatera lite mer "som vanligt" här inne. Saknar bloggandet och jag hoppas att ni också saknat det. 

Ha en mysig söndagskväll nu!




Sommarlov

Bloggen har fått halka in lite i semestermode precis som jag. Ligger för närvarande på en handduk på gräsmattan utanför vår sommarstuga och lapar lite sol medan V och T busar i badtunnan. Rätt så underbart faktiskt.


Idag fyller jag dessutom 24 år. Startade dock dagen med världshistoriens värsta migrän och min födelsedagspresent ligger hos vår DHL-leverantör hemma i Götet så har inte riktigt någon vidare födelsedagsfeeling direkt. Räcker gott och väl för mig att få spendera dagen med mina två favoritkillar och imorgon kommer min familj hit och firar mig.

Vi har haft några magiska dagar här ute i Bosared i alla fall. Haft vänner här sen i lördags och vi har bara tagit det lugnt, grillat god mat, solat, spelat kort, varit ute med båten, löst korsord och badat badtunna. Nu har de åkt hemåt så ikväll skall jag och Tom duka upp lite gottis framför TVn och bara njuta av lugnet. Tur att jag har halva semestern kvar för jag är inte redo att gå tillbaks till verkligheten än.


Dags för semester!

Och så äntligen var det dags för mig att få gå på tre långa och härliga veckors semester. Inte en dag för tidigt vill jag lova! Tycker verkligen om mitt sommarjobb men har känt mig så förbaskat sliten i huvudet det senaste och har bara gått och räknat ner dagarna.
 
Första veckan har jag och Vincent helt för oss själva. Har än så länge inte bokat in så mycket utan vill gärna ta det lite som det kommer och bara få slappa och ha det mysigt vi två. Efter det har vi två veckor tillsammans hela familjen och det skall verkligen bli härligt. Har blivit mycket kvälls- och helgjobb för mig nu den senaste månaden så det känns som att jag och Tom knappt har umgåtts något alls.
 
 
 
Semestern firades in med ett par nya skor och sedan hämtpizza till middag. Nu sitter jag uppkrupen i en av solstolarna på balkongen under mitt täcke och carpar diem lite med te, vindruvor i en tupperware burk och alldeles strax ett avsnitt Unbreakable Kimmy Schmidt på Netflix (rekommenderas verkligen om ni vill se på en riktigt feel-good serie med mycket humor). Let the vacation begin!
 
 


Sista rycket innan semestern

Är inne på sista veckan innan semestern nu och har bara 4 pass kvar. Känner väl såhär i efterhand att jag kanske gick ut lite väl hårt eftersom jag började jobba heltid direkt efter att skolan slutade men nu ser jag äntligen ljus i tunneln och det skall bli så enormt skönt med 3 veckors "semester". Har sen ytterligare tre veckor kvar på jobbet innan skolan drar igång igen i augusti.
 
 
På tal om skolan så har jag helt glömt att berätta för er att jag blev godkänd på neurologitentan. Var faktiskt inte så orolig den här gången (första gången typ??!) eftersom att det kändes så bra efteråt men det är ju allltid en liten lättnad att få se det där G:et bredvid ens tentanummer på resultatlistan. Vi har ju bara underkänt och godkänt på läkarprogrammet vilket jag tycker är fantastiskt bra då stämningen blir så mycket bättre i klassen. Alla delar med sig av anteckningar och små knep eftersom vi inte behöver "tävla" med varandra om bäst resultat.
 
Idag har jag dock inte behövt tänka på nått av det där då jag är ledig. Skall spendera större delen av dagen ute med min lilla sidekick i det fantastiska vädret och ikväll kommer Josefin på middag. Åh vad jag älskar sommaren alltså. Låt den aldrig ta slut!
 
 Är nyklippt förresten, vad tycks? Blev så galet nöjd men så har jag ju bästa frisören också ;)

Till Vincents pedagoger

Efter semestern är det dags för Vincent att byta avdelning på sin förskola. Just nu går han på en småbarnsavdelning och till hösten flyttas han upp till "de stora barnen". Kommer bli jättekul för Vincent att få äldre barn att se upp till och han kommer säkert att utvecklas massor i höst men känslosam som jag är så är det ändå väldigt jobbigt att säga hej då till hans nuvarande avdelning. Vi har varit så otroligt nöjda med hans pedagoger som verkligen är hjältar alla tre och både Vincent och vi föräldrar kommer sakna dem massor.
 
För att tacka dem för två fantastiska år så gjorde jag därför i ordning en liten present tillsammans med ett tackkort med några väl valda ord. Jag trodde att jag skulle kunna hålla tårarna tillbaks när jag överlämnade presenterna idag men det gick inte serru. Fick några ordentliga kramar och blev så glad av att få höra allt fint de hade att säga om Vincent. Bättre start på förskoletiden hade vi inte kunnat få.
 
 
Tror mest det är jag som tycker flytten är lite jobbig och känslosam. Jag är helt övertygad om att Vincent kommer att älska att vara på nya avdelningen och inskolningen där kommer säkerligen inte vara några problem alls. Stackars pojk som har en så blödig mamma ;) Liten börjar bli stor!



Glad midsommar

Glad midsommar på er hörni! Precis som förra året jobbade jag midsommaraftons kväll. Vi var tre på plats på trauma för ovanlighetens skull så vi hade ett rätt trevligt pass med knytis med resten av personalen på akuten till middag. 



Avslutade passet med 3 larm som kom nästan samtidigt så 20 över 9 kunde jag slutligen springa iväg till bilen i regnet och köra till mina föräldrars hus där Tom och våra vänner så snällt hade väntat på mig för att få äta jordgubbar. Trots att jag var rätt trött lyckades jag hålla mig vaken några timmar till i alla fall och hade en väldigt härlig avslutning på min midommarafton.

Idag är vi alla rätt trötta (vilket vi gissningsvis inte är ensamma om) så vi skall bara ta det lugnt och skall alldeles strax åka hem och förhoppningsvis få lite städning gjord hemma. Ni skulle se hur det ser ut hemma hos oss just nu alltså, KATASTROF! Vi har en del att göra alltså och det blir nog ett alldeles lagom projekt för denna midsommardag. 

Hoppas ni får en fortsatt härlig midsommarhelg nu!


På scoutläger

Här var det tyst, men det har sin förklaring. Igår vid strax efter 10 på kvällen ramlade nämligen en svettig, knott- och myggbiten, rökluktande, lätt solbränd, glad och megatrött scoutledare in genom ytterdörren efter att ha spenderat 2 dygn på scoutläger. Ni kan ju bara tänka er hur fantastiskt det varit att få sova i egen säng efter att ha spenderat två dygn på liggunderlag i nedförsbacke omgiven av en triljard knott och att få duscha av sig sot, granbarr och 40 lager myggmedel. Lägret pågår ända fram till torsdag men jag åkte som sagt hem sent igår eftersom jag inte kunde få mer ledigt från jobbet. Helt lagom länge tycker jag och trots att det är fantatiskt att vara hemma igen så måste jag erkänna att det är bra härligt att få vara på sommarläger också. 
 
 
Har haft en liten kille hemma som saknat sin mamma rätt ordentligt så det var verkligen kul att få kika in i hans rum imorse och se hur hela han sken upp när han såg vem det var. Att sen få höra att "han längtade efter mig" och "jag älskar dig mamma" får ju en att aldrig någonsin vilja åka hemifrån igen haha. Nu har vi haft en riktig mysmorgon tillsammans där vi fått ta igen helgens missade kramar och vi skall strax klä på oss och traska iväg mot förskolan. Känner på mig att det kommer bli en hel del te ikväll på jobbet med tanke på hur trött jag är. Tur att det alltid finns mycket att göra så att jag kan hålla mig vaken.


Hjärtstopp och hur du kan rädda ett liv!

Vet du vad du skall göra om du ser en person eller hittar någon som fått ett hjärtstopp?
 
Hjärtats funktion i kroppen är att pumpa runt vårt blod som transporterar syre och näring till våra organ och vävnader. Dessutom transporteras restprodukter bort för att sedan t.ex. utsöndras via njurar och tarm. Om hjärtat stannar pumpas inte längre blodet runt i kroppen och detta leder till att syre- och näringstillförseln uteblir samt att restprodukter ansamlas ute i vävnaderna. Tillslut dör cellerna och irreversibla skador uppstår i våra organ.
 
Kroppens absolut viktigaste organ är hjärnan. Fungerar inte hjärnan så fungerar inte heller kroppen. Kroppen vet detta och kan genom att reglera blodflödet i blodkärlen prioritera blodflöde till just hjärnan. Genom att så fort som möjligt starta HLR vid ett hjärtstopp kan man bibehålla blodflöde till hjärnan och på så sätt undvika eller i alla fall förlänga tiden till stora irreversibla hjärnskador. Är du första man på plats vid en person som fått hjärtstopp skall du alltså inte tveka. Din insats kan rädda liv.
 
Viktigt att tänka på vid HLR:
 
- Larma 112 (om ni är flera så be någon annan göra det)
- Hjärtkompressioner skall startas så fort som möjligt och pågå med så få avbrott som möjligt tills ambulans är på plats
- HLR skall utföras på hårt underlag (alltså ej i t.ex. en säng)
- Bröstkorgen skall släppas upp mellan varje tryck, annars får inte hjärtat chans att fyllas med nytt blod
- Börja med 30 kompressioner (räkna gärna högt), gör sedan 2 inblåsningar och titta så att bröstkorgen lyfter sig
- Om ni är flera på plats, byts av (under inblåsningstiden företrädesvis för att minimera avbrott). Det är mycket jobbigare att göra hjärtkompressioner än vad man kan tro och ju tröttare man blir dessto mindre effektiva blir komressionerna 
- Använd hjärtstartare om detta finns i närheten, maskinen säger precis vad du skall göra så alla kan använda den även om du aldrig sett en förut.
 
Här kommer en film för er som vill fräscha upp minnet en smula:
 
 

"Bara" 2 år kvar

I början av läkarprogrammet kunde jag, som den framtidsdrömmare jag är, sitta och drömma mig bort till hur det skulle kännas att vara längre fram i utbildningen. Jag satt och tittade på översiktsschemat över de olika terminerna och kurserna på termin 6-7 kändes svindlande långt bort. När man läst så långt så var man ju nästan färdig liksom. 
 
Nu sitter jag här och har precis avslutat termin 7. Nästa termin väntar den stora kirurgikursen och nästa sommar kommer en stor andel av mina klasskamrater gå ut på sitt första underläkarvik. Ändå känns det som att examen är en livstid bort. Har de senaste veckorna flängt runt på diverse studentmottagningar, konfirmationer och släktkalas och jag får alltid frågan om hur långt jag har kvar. Det är något uppgivet som jag måste berätta att det trots allt är 2 hela år kvar. Jag är så otålig och vill bara bli klar nununu samtidigt som jag verkligen inte känner mig redo för det där underläkarviket på långa vägar. Kluven helt klart.
 
Från en av de lite mer soliga försommarkvällarna ute på balkongen (som för övrigt snart skall få sig en liten makeover)
 
Samtidigt vet jag att denna tid som är kvar kommer gå svindlande fort och det är troligen bäst att passa på att njuta av de fördelar som faktiskt finns med att vara student. Jag har verkligen INTE bråttom. Jag är fortfarande ung och kommer jobba i många herrans år innan det är dags för pension. Det där med att leva i nuet är kanske inte ett helt dumt motto trots allt!



Mamma-Sondag

Hallå godingar!
 
Äntligen fredag, eller det är väl vad de flesta säger idag i alla fall. Själv skall jag jobba både idag och imorgon innan jag får "helg". Kunde efter att ha fått mitt sommarschema konstatera att det inte blir en enda ledig helg för min del fram tills semestern om man inte räknar de dagar jag tagit ledigt nästa helg för att åka iväg på scoutläger. Det negativa med det blir ju att det blir mindre tid hela familjen tillsammans och att jag dessutom har svårt att kunna planera in saker med vänner och familj men det positiva är ju såklart att Vincent får ett fantastiskt förskoleschema med minst en dag i veckan helt ledig då han får hänga med la mama och hitta på spännande saker.
 
Igår hade vi just en sådan dag. Efter en lång mysfrukost tillsammans tog vi på oss kläder och åkte till Frölunda torg för att köpa ett nytt regnställ till V. Vi passade även på att fynda ett par snygga sommarskor till honom samt underkläder till mig. Efter att shoppingen var avklarad gick vi till Honeycomb och fikade, till Vs stora lycka då han fick komponera ihop sin alldeles egna frozen yoghurt. Efter det gick vi till köpcentrets lekhörna. Har hyllat detta ställe förut när Vincent var liten då det är stort och fräscht, utrustat med allt man kan tänkas behöva som förälder till allt ifrån en liten nyföding till en busig 3åring. Vi spenderade säkert en timme där och V fick verkligen öva på "du måste dela med dig, leksakerna tillhör alla"-tänket, vilket jag kan berätta inte är helt lätt när man är 3. Resten av dagen spenderade vi hemma med lek ute på gården och tvmys i soffan.
 
 
Ikväll jobbar jag kortpass vilket innebär att V skall spendera maffiga 2 timmar och 45 min på föris innan Tom kommer och hämtar honom, haha. Älskar att jag får så mycket tid med honom nu i sommar även fast han just nu bråttas med mycket starka känslor från och till (med andra ord den berömda treårstrotsen). Känns bra att kunna vara där för honom då och hjälpa honom förstå alla dessa nya känslor även fast jag skulle ljuga om jag sa att det inte testar tålamodet ibland. När blev vår lilla bebis plötsligt så stor kan man ju undra?!

Journalgrodor

En av mina sekreterarkollegor på akuten driver en sida på Facebook som heter Journalgrodor. Där delar vi med oss av roliga och konstiga saker som läkarna säger, saker som helt kan misstolkas eller felskrivningar som någon sekreterare råkat göra i en patientjournal. Kan bli hysteriskt roligt ibland. Hade själv en läkare igår som på flera ställen i diktatet upprepade att patienten hade ett sår på vänster underläpp. Tur att den högra underläppen inte var skadad liksom ;) Här kommer några favoritgrodor (länk till facebooksidan HÄR):
 
"Slog ansiktet i pannan vid fallet"
 
"Jobbar som frisör, i övrigt frisk"
 
"Svårt att utföra status då patienten kittlas"
 
"Patienten har aldrig opererat sig i buken"
 
"Får ut en munfull var ur abscessen"
 
"Säger att det gör ont när han hostar i ändtarmen"
 
"Vid utskrivning är patienten fortfarande slemmig"
 


Sommarens första utflykt

Inledde första sommarlovsdagen med en liten utflykt till Mölnlycke med lilla familjen, mina föräldrar och min bror. Först besökte vi Barnens Miljöark där det bland annat fanns kaniner som man kunde klappa vilket Vincent tyckte var väldigt spännande. Det såg nog rätt roligt ut när vi gick där 5 vuxna svansandes efter ett barn bland klätterställningar och djurinhängnader men så är det ju när man är enda barnet.
 
 
Efter en stunds lek kurrade det i magen och vi satte oss i bilen och körde bort till Råda säteri där det serverades pannkaksbuffé. Ett väldigt mysigt ställe men möjligtvis något dyrt med tanke på att pannkakorna hela tiden var slut och gästerna fick stå i kö för att få mat. Oavsett hade vi det jättemysigt tillsammans och vi satt länge och väl och njöt ute i solen.
 
 
Vi avslutade vår lilla utflykt med att gå och kika på hästarna nere på ridskolan som ligger precis bredvid Råda säteri. Givetvis hittade Vincent en traktor där som vi nästan fick köpa loss och släpa med oss hem eftersom Vincent inte ville gå där ifrån.
 
 
Fick en riktig semesterkänsla i kroppen efter detta lilla äventyr men nu skall jag alldeles strax krypa ner i sängen då klockan ringer 5.30 imorgon, ingen semester här inte. Det känns dock så otroligt härligt att få vara ledig från skolan nu ett tag. Har inte riktigt varit mig själv det senaste eftersom jag varit så sjukt pluggtrött och stressad men jag känner redan att tyngden över axlarna har lättat och jag kan känna mig lugnare igen. Hoppas tentorna gått bra för er andra som skrivit det och njut nu av ett välförtjänt sommarlov!

Tack och hej T7!!

Så helt plötsligt var tentan skriven och det är sommarlov! Måste nästan nypa mig själv i armen för kan inte riktigt förstå att det där efterlängtade sommarlovet nu äntligen är här. Tentan tyckte jag gick bra och igår fick jag även göra om mitt praktiska prov som jag blev godkänd på med råge. Har fått höra att jag inte är ensam om att kugga patienten jag hade förra gången vilket har varit en liten tröst i alla fall och ni kan ju bara tänka er lättnaden jag kände när jag traskade ut från neurologmottagningen efter 2 mycket nervösa timmar. Ordningen är återställd och så också självförtroendet. Skall nog bli en grym läkare av mig med så småningom ;)


Med godkänt prov och en bra magkänsla efter tentan kan jag nu med gott samvete omfamna sommaren och släppa skolan och studentlivet helt i drygt två månader, och vet ni vad? Det känns så fantastiskt skönt!


Nu skall studentskylt och stetoskop få ligga på hyllan och istället plockar jag fram min otroligt fräsiga sekreterarskylt. På söndag kör jag mitt första pass på akuten, hoppas inte vi ses där!




Sista veckan på T7

Hejhej ja, jag lever fortfarande! Nu är jag (och även många av er gissningsvis) mitt uppe i tentaveckan och varje vaken och ledig stund spenderas djupt försjunken i vår rosaprickiga neurologibok, våra två gigantiska kompendier med föreläsningsslides samt surfandes runt i cyberrymden på jakt efter svar på luriga gamla tentafrågor. Förutom tentapluggandet har jag dessutom placering på neurokirurgen denna veckan vilket i princip inneburit skolrelaterade aktiviteter majoriteten av dygnets 24 timmar. Snacka om att man kommer vara helt slutkörd där på fredag eftermiddag när tentan äntligen är gjord!




Nu skall jag inte spilla mer av mina ytterst dyrbara sovtimmar här utan lägga ner mobilen och gå och lägga mig. Ville bara kika in så att ni vet att jag lever och hörs vi inte innan fredag så får ni gärna hålla tummarna för mig på förmiddagen. Önskar även alla er andra som skall skriva tenta ett stort lycka till. Snart är det sommarlov, vi grejar det här hörni!


Dags för konsert!!

Så var det dags att lägga neurologiboken åt sidan och istället bege sig mot Kungsbacka för att öva hela dagen tillsammans med kören innan det är dags för konsert kl 18. 


Väcktes av mina två pojkar med frukost på sängen och paket då det ju är mors dag och efter att jag packat väskan och klätt på mig begav jag mig ut mot bussen. 30 sek (ingen överdrift!!) efter att jag gått ut öppnade sig himlen och på de ynka 10 minuter det tar att gå till bussen hann jag bli ordentligt blöt vill jag lova. Varför är jag så noga med att kolla vädret så att V har rätt kläder på föris men glömmer av det helt när jag själv skall ut?? Tur att jag inte hunnit fixa håret.


Trots regn är jag ändå supertaggad. Sjunga i kör är banne mig något av det bästa som finns! Nu kör vi!



När man inte når hela vägen fram

Och så hände precis det som jag varit så rädd för, jag kuggade mitt praktiska prov. En patient med en ovanlig sjukdom med svårtolkade symtom gjorde att jag trots att båda anamnes och status satt som en smäck satt frågande över den topiska diagnosen (vart skadan sitter i nervsystemet). Lägg till en examinator som vaknat upp på alldeles fel sida av sängen och inte alls kunde ha överseende med att det faktiskt tagit många år innan patienten fått sin diagnos (hur skall jag då lista ut det efter EN undersökning?) och att symtom som inte borde funnits fanns där och vice versa.

Nä, jag tänker inte älta detta mer. Har redan spenderat 2 timmar i sängen gråtandes trots att jag ju egentligen inte gjort något fel. Hade jag bara fått patienten som min kurskamrat hade (vi sitter med under en examination och lyssnar också) hade jag tagit diagnosen under den första minuten men nu blev det ju inte så. Ett sjukt konstigt system att examineras på där patientens diagnos och examinatorns bedömning har större individuell betydelse än ens egen prestation. Hur kan det vara en rättvis bedömning?

Nu skall jag i alla fall försöka ladda om inför tentan nästa fredag och så får jag göra om det praktiska provet i sommar. Jag får inte göra det till en större grej än vad det är. Jag är VERKLIGEN INTE värdelös och kommer att bli en bra läkare ändå (även fast jag för 2 timmar sedan i en kort minut funderade på att hoppa av programmet i ren protest). Jag blir bara så förbannad då läkarprogrammet borde vara något som bygger upp en och inte bryter ned ens självförtroende. Det klarar jag så bra själv, tack!

"Vem skall göra lumbalpunktionen?"

Det märks verkligen att sommaren närmar sig med stormsteg. Igår hade vi sista repetitionen med kören innan vår avslutningskonsert nästa söndag och idag var det avslutning på scouterna. Dessutom var jag på konfirmation i lördags och nästa vecka vankas student och det framkallar ju sommarkänslor om något.
 
När det gäller skolan så märks det även där att det börjar närma sig sommarlov, men där är det väl inte riktigt samma härliga känsla som infinner sig. Tentaångesten har hunnit smyga sig på och jag känner mig så fruktansvärt dåligt förberedd eftersom jag missat så pass mycket föreläsningar och pluggtid då både jag, Vincent och Tom varit sjuka både en och två gånger. På onsdag väntar det praktiska provet för mig och jag är skapligt nervös. Försöker intala mig själv att det värsta som kan hända är att jag får göra om det och att det ju inte är hela världen men samtidigt vill jag ju vara 100% ledig nu i sommar. Lova att hålla tummarna för mig!
 
För att avsluta inlägget lite mer positivt måste jag bara få dela med mig av vad jag fick avsluta placeringen på avdelningen i förra veckan med att göra. Jag fick göra en LP för första gången! (LP=Lumbalpunktion=Sticka en nål mellan ryggkotorna och dra ut likvor/ryggmärgsvätska) Eftersom det bara skulle göras en LP drog vi fyra som var på avdelningen lott och som ni kanske förstod så blev det alltså jag som fick göra LPn. Jag försökte skaka av mig så mycket nervositet jag bara kunde eftersom jag blir så skakig i händerna när jag blir nervös och tanken som snurrade i huvudet var att bara göra det eftersom man aldrig vet när man får chansen att göra det igen (och att jag garanterat skulle ha ångrat mig om jag överlåtit det till någon annan).
 
Jag fick göra alla moment själv, inklusive att tvätta, montera ihop sprutor och nålar, lägga bedövning och tappa upp likvorn i provrören. Allt under fantastisk handledning av vår avdelningsamanuens. Hon lät mig verkligen göra själv men var samtidigt noga med att allt blev precis rätt vilket ju givetvis är jätteviktigt när man gör något för första gången. Fick dessutom världens mest underbara patient som var så så duktig under hela tiden.
 
Efteråt var hela jag tokvarm och adrenalinpåslaget fick pulsen att klappa på ordentligt men jag kände mig också så grymt lycklig och nöjd. Ibland är det allt lite extra kul att få vara läkarstudent, trots att man är aningens skoltrött!
 
Sängen har kanske inte så mycket med saken att göra men ville ha nån mer bild än bara en selfie, haha!



Dr House på neurologen

Den här veckan har jag VFU på avdelning. 4 ynka dagar har vi där två dagar spenderas på strokavdelningen och de andra två på den "vanliga" neurologiavdelningen. Anledningen till att jag sätter citationstecken över vanliga är att patienterna som ligger på Sahlgrenska ganska sällan har de vanliga sjukdomarna eftersom dessa oftast kan skötas på respektive hemortssjukhus. Den ena sidan av avdelningen beskrevs av vår avdelningsamanuens som det närmaste Dr House man kan komma där många av patienterna har väldigt atypiska sjukdomsvarianter eller symtom där t.o.m. överläkarna rynkar pannan och patienterna får utredas med många utredningar och prover man själv aldrig hört talas om i jakt på en diagnos.
 
Jag började i alla fall min vecka på stroken och där blev vi försedda med en strokesökare. Vi hade verkligen tur (om man nu kan kalla det tur) att vi under våra 2 dagar där hann springa iväg på inte mindre än 5 strokelarm. Det var väldigt intressant att bevittna det akuta omhändertagandet och vi fick till och med följa med en patient upp till operation för en akut trombektomi där man går in i blodkärlen med en kateter i ljumsken, letar sig upp till hjärnans blodkärl och drar ut proppen manuellt. Eftersom operationen sker inuti kärlen kan operatören givetvis inte se hur hen skall styra katetern och därför sker hela operationen med röntgengenomlysning.
 
Här har ni yours truly iförd blydräkt och blyhaklapp (förlåt Birgitt för att jag lånade din, vi kandidater kan inte göra något rätt tydligen) som skydd för röntgenstrålningen. På den högra bilden står några av mina kurskamrater och tappert försöker förstå en patients perfusionsbilder (fråga inte, jag vet inte heller riktigt vad det är!).
 
 
Idag har jag istället varit på Dr House-sidan på neurologiavdelningen. Syftet med vår placering på avdelningarna är att vi skall träffa så mycket patienter som möjligt och helst av allt vill ju vi kandidater få se så många sjukdomar som möjligt för att få ett ansikte på allt vi läser i böckerna. Då är det minst sagt lite klurigt när mer än hälften av patienterna har oklara eller atypiska sjukdomar. Visst är det intressant att få se alla sällsynta sjukdomstillstånd men det är ju med största sannolikhet inte dem vi kommer stöta på i vår framtida karriär. Imorgon skulle vi förhoppningsvis få träffa en parkinssonpatient i alla fall. Skall bli spännande att se om symtombilden i boken stämmer överens med det vi får fram hos patienten!
 

3 saker om mig

3 saker jag älskar
Netflix, färgglada strumpor och stuvad spenat
 
3 saker jag inte gillar
Läsk, folk som inte använder blinkers och att prata i telefon
 
3 saker jag längtar till
Sommarlov, sommarlov och sommarlov!
 
3 saker jag kunde bli bättre på
Laga mat (blir alltid samma gamla vanliga hör hemma), poppa popcorn i micron (förstår inte hur jag kan misslyckas typ varje gång?) och sluta oroa mig över saker i onödan
 
3 oväntade saker i min skolväska just nu
En Ahlgrens bilar-nyckelring, 5 tepåsar och en brochyr om det antipsykotiska läkemedlet Latuda #dagsattstädaväskan?
 
3 saker jag vill göra i sommar
Bruncha igen på Egg&Milk (bästa!!), åka och bada med Vincent och grilla en massa gottigheter hemma hos vänner och familj
 
Sa jag att jag längtar efter sommarlov??!
 
Bilder från förra årets besök till havet med en lagom imponerad 2åring


Helghosta

Pang sa det och så blev även jag sjuk. Var ju hemma måndag-onsdag med Vincent som var dålig och Tom var hemma onsdag-fredag med feber. Själv har jag haft lite känningar i halsen men ignorerat det fullständigt då jag ju behövs här hemma och även haft obligatoriskt i skolan. Dessutom hade jag bokat in ett jobbpass igår och då är det väl klart att kroppen tillslut inte orkar mer.
 
Idag är Vincent bara lite hostig så han är full av energi medan både jag och Tom känner oss rätt sega. Tom är fortfarande mest sjuk *host mancold* så jag försöker samla de sista krafterna för att orka fixa med de allra nödvändigaste här hemma och leka med Vincent. Tacka vetja Netflix en sån här dag alltså!
 
 
Just nu sover både Vincent och Tom och jag har krupit upp i soffan framför Lyxfällan. Trots förkylning så blir jag dock fort väldigt rastlös vilket är extremt frustrerande då jag verkligen borde låta kroppen vila. Jag får helt enkelt tvinga mig själv att låta den ovikta tvätten ligga kvar på byrån och låta diskmaskinen förbli oupplockad en liten stund åtminstone. Vila vila vila.

Soffhäng eller kvällsplugg? Motivationstips!

Fick en fråga för ett tag sen om mina tips för att inte hamna i tv-soffan varje kväll och käka chips utan istället motivera sig och plugga, men faktum är att det faktiskt är precis så som mitt liv ser ut just nu. Visserligen äter jag inte chips varje kväll men 9 gånger av 10 bullar jag upp mig i soffan eller sängen med datorn i knät för ett avsnitt på netflix eller lite youtube-videos. Jag är HELT FÄRDIG på kvällarna och rätt slut i huvudet vilket gör att jag varken har lust eller förmåga att sätta mig ner och trycka in mer saker i huvudet. Det skulle helt enkelt inte tjäna någonting till då det ändå inte skulle fastna. Mitt flugpapper är redan fullsmockat så att säga.
 
Utan barn kan jag tänka mig att man kan vara lite mer flexibel med sin tid. Man kan välja att krasha framför tvn direkt efter att man kommit hem och bre sig en macka om man inte orkar laga middag men med barn finns inte riktigt den valmöjligheten. Istället försöker jag få så mycket av pluggandet gjort under min arbetstid (=innan jag hämtar Vincent) och lämnar resten av tiden till hushållssysslor, barnlek, matlagning och egentid.
 
Då och då känner jag dock att det finns lite energi över och då kan jag faktiskt sitta en timme efter att Vincent somnat framför högarna med anteckningar och färgpennor. Dessa dagar har dock av någon anledning blivit färre den senaste tiden då jag börjat bli rejält skoltrött. Det kan jag väl inte vara ensam om att vara eller? Känns som att vintertröttheten fortfarade hänger över axlarna och jag läängtar efter att få stänga skolböckerna i några månader och bara jobba.
 
Mina tips är alltså att redan från början bestämma när din pluggtid skall ligga. Schemalägg den om du så vill i din kalender men se också till att du då schemalägger ledig tid. Annars kommer du inte hålla speciellt länge och med tanke på hur lång läkarutbildningen är så måste man bara hitta den där gyllene balansen. Hitta sen det som håller din motivation uppe och den där lilla tanken som fungerar som en spark i baken. Jag blir extremt motiverad exempelvis av att tänka på hur mycket jag faktiskt kan och hur otroligt nära det är att jag kan få börja jobba som underläkare (nästa sommar!??). Sen när allt känns motigt och tungt brukar jag försöka påminna mig själv om hur otroligt kul jag faktiskt tycker att allt jag lär mig är (svårare under cellbiologin kanske, hehe) och oftast blir det genast mycket lättare.
 
Lite epilepsiplugg framför semifinalen i eurovision denna tisdagkväll!
 
Och sen hörni, det där med chipsen, ta med dig dem när du pluggar. Vem har sagt att plugga inte skall vara mysigt och trevligt? Med lite pluggsnacks blir allt lite bättre och let's face it, det kan man behöva så här en månad från sommarlovet! Heja dig, heja oss!



Dissad

Hallå på er! Hoppas ni haft en strålande helg i detta fantastiska försommarväder. Jag har spenderat mitt senaste dygn på scouthajk och har lyckats bränna mig på halva sidan av kroppen (nej jag vet inte heller hur man lyckas med det!). Är dessutom både mörbultad och myggbiten efter att ha sovit ute i vindskydd inatt med sovsäck och liggunderlag men oj vad härligt vi har haft det. Som tur är får jag en till dag åtminstone på mig att vila upp mig då Vincent blivit sjuk och även jag har småkänningar i halsen och därför tar vi en hemmadag imorgon.
 
Vincent är verkligen för rolig just nu. Han säger så mycket oväntade grejer och oftast kan varken jag eller Tom hålla oss för skratt. I lördags tog han nog priset. När vi var på väg till bilen så sa han helt plötsligt "Mamma och pappa är så fina". Vi blev ju direkt alldeles blödiga och hjärtat bara svämmade över av kärlek men så efter några sekunder klämmer han ur sig "jag skojade bara". HAHA! Dissad av sitt eget barn. Är inte det lite väl tidigt?
 

"Vill du berätta varför du har kommit hit idag?"

Idag har jag för första gången i mitt liv haft kandidatmottagning. Somliga i min klass har haft det långt tidigare under utbildningen och vissa har till och med varit på kandidatavdelning där hela avdelningen drivs av läkarstudenter och sjuksköterskestudenter, men för mig var det i alla fall första gången och det var verkligen skitkul!
 
Jag fick reda på vilken patient jag skulle ha på morgonen när jag kom till neurologmottagningen och fick därefter gå och läsa på inne i undersökningsrummet. Jag gick igenom patientens remiss och tidigare journal och med lite fjärilar i magen gick jag sedan ut i väntrummet och ropade upp min patient, presenterade mig och traskade sedan iväg mot undersökningsrummet noggrant observerandes patientens förflyttningsförmåga i korridoren som vi fått lära oss under konsultationskunskapskursen #exemplariskläkarstudent
 
Därefter följde en timmes anamnes (sjukhistoria) och status (undersökning) och för första gången någonsin så kändes det som att allt flöt på så himla bra. Det kändes verkligen som att jag fick en bra bild av patientens problem och jag kände mig trygg med att utföra alla de olika undersökningsmoment som ingår i ett neurologiskt status. Dessutom är jag lite extra stolt över mig själv eftersom jag lyckades jag knacka fram alla reflexer (det jag, och många med mig, tycker är allra svårast). Det är så svårt att förklara men det var en sån mäktig känsla att vara helt själv inne på rummet med patienten och faktiskt känna att man kan någonting och vet vad man håller på med.
 
Efter att jag pratat färdigt med patienten bad jag hen att sätta sig i väntrummet och gick därefter och pratade med min handledare om vad jag fått fram och om mina tankar. Därefter fick även min handledare träffa patienten innan hen slutligen kunde skickas hem med remiss till vidare undersökning samt ett återbesök om några månder. Fick själv lite feedback och fick mycket nyttiga saker att ta med mig från mitt patientmöte och tillslut var det bara själva dikteringen kvar. Väldigt kul alltså och väldigt lärorikt. Varför får vi inte göra detta oftare?
 
Gammal bild på glad läkarstudent på Infektionskliniken i Borås


Ute på klipporna

Wow alltså, vilket fantastiskt väder vi haft de senaste dagarna! En riktig försmak på sommaren and I löv it. Lurade ut pojkarna på en liten utflykt igår ut till Amundön och där spenderade vi hela eftermiddagen och bara hade det så mysigt. Dessutom lyckades vi med konsten att hitta en aktivitet som föll oss alla i smaken. Jag kunde fotografera, Tom fick fiska och Vincent var överlycklig över att få springa runt bland klipporna, plaska i vattnet med pinnar och samla snäckor. Nästa gång blir det att ta med grillen och grilla lite korv tror jag.
 
 
Idag har det också varit kanonfint men har inte riktigt haft tiden att sitta ner och njuta av solen då jag haft fullt upp hela dagen. 7.30 var jag på plats imorse på neurologmottagningen och fick då reda på att patienten som jag skulle ha på kandidatmottagningen var avbokad. Fick istället auskultera (finare ord för att svansa) en neurolog hela dagen vilket i och för sig var lärorikt men kanske inte lika givande som att faktiskt ha ett eget patientbesök.
 
Efter skolan cyklade jag direkt till mölndal för att tillsammans med Kristina hålla i traumabiten av introduktionen för alla nya sommavikarier på VAC. Var lite nervös precis innan men det släppte helt när vi stod där framme och pratade och det verkar som att vi inte fullkomligt skrämde livet ur stackarna i alla fall vilket ju är positivt. Hoppas att de flesta är sugna på att komma och arbeta med oss på akuten nu i sommar. Imorgon bitti kommer en ny grupp sommarvikarier till kontoret så då gör vi om allt igen.
 
Kom stapplandes in genom dörren här hemma strax efter 7 i alla fall så ni kan ju tänka er en som är trött. Nu har jag bänkat mig ute på balkongen, invirad i filtar och ackompangerad av en kopp te och lite kvällsmat. Här tänker jag nog sitta tills det är dags att sova (vilket med tanke på hur trött jag är kanske inte blir speciellt länge, hehe). Hoppas ni får en trevlig kväll!

Neurologjouren

Medan vissa är ute och firar valborg spenderar jag kvällen, liksom de flesta andra kvällar, nerbäddad i soffan framför Netflix. Är trött efter en intensiv vecka trots att jag haft två riktiga kanondagar till helg. Valde att skippa trippen till Bosared den här gången och är rätt så nöjd med mitt beslut då jag verkligen behövt lugnet här hemma för att kunna ladda om ordentligt. Nu är ju helgen dessutom inte ens slut vilket känns såhåå lyxigt. På morgondagens to-do list står både fönsterputsning och plugg, får se hur ambitiös jag känner mig imorgon bara (*host* prokrastineringsmästare).
 
Tänkte berätta lite kort om min fredag. Hade smart som jag är bokat in ett jourpass på fredagkvällen efter en hel dag med föreläsningar nämligen. Fråga mig inte hur jag tänke, jag tänkte nog inte alls, men det var bara att bita i det sura äpplet och svälja tröttheten medan resten av kursarna gick hem för dagen vid tre eftersom nästa lediga jourtid är typ dagen innan tentan (=nej tack). Det är illa nog att jag inte var snabb nog att boka min andra jour som jag skall ha 4 dagar innan. (På neurologikursen har vi två obligatoriska jourer där en skall vara på akuten och den andra antingen på akuten eller med neurokirurgjouren.)
 
Any hoooow, eftersom det känns som att det var år sen jag pratade med en patient själv och jag dessutom har väldigt dålig koll på alla neurologiska sjukdomar (logisk då vi bara läst neuro i två veckor men ändå) så satte jag mig direkt och panikpluggade efter sista föreläsningen på lite sjukdomar jag tänkte att jag skulle kunna stöta på samtidigt som jag slängde i mig några pannkakor. 
 
 
När jag sedan traskade ner till omklädningsrummen så möttes jag av en glad överaskning. Plötsligt stod nämligen ännu ett skåp ledigt som jag snabbt som attan norpade för att slippa 5 veckor inklämd i mitt lilla hörnskåp. Nu kan jag stryka bultsax från önskelistan och jag lovar att ni från och med nu skall slippa ännu fler uppdateringar från min skåpsföljetång.
 
 
Traskade sedan iväg mot akuten och spenderade 5 alldeles lagom händelserika timmar där tillsammans med neurologjouren och en annan läkarstudent. Min oro om att känna mig otillräcklig och okunnig visade sig väldigt obefogad då vi mest fick svansa vår läkare och den patient vi träffade själva tog jag och min kursare tillsammas och vi kunde då kompletera varandra med saker som vi ev. missat i anamnes (sjukhistoria) eller status (undersökning). Lite malliga blev vi dessutom när vi fick medhåll kring våra tankar om diagnos och behandling när vi efter samtalet gick för att diskutera med vår handledare. Hur kunde jag ha glömt hur roligt det är att få gå och ta patienter på akuten??
 
Det var i alla fall med två trötta små ögon som jag sedan något zombielikt vandrade mot bussen strax efter nio och väl hemma var det raka vägen in på toaletten för att borsta tänderna och sedan sova. Trött men nöjd över att äntligen få ta helg!



Skriver arga lappar

Igår kom tentaresultatet för psykiatritentan och vet ni hörni? Jag blev godkänd! Kanske inte med någon skrytsam mängd poäng men ändå godkänd och nu kan jag helhjärtat ägna tankarna åt neurologikursen som ju dragit igång med full fart. Ryktet säger att neurologin är lite mer intensiv än vad psykiatrin har varit med väldigt lite tid för självstudier så det återstår att se vad jag själv tycker om den saken i slutet av maj.
 
Jag lyckades för övrigt erövra ett skåp igår. Jag och Emelie styrde bestämt våra steg mot källarplan under en av våra raster för att skriva ihop en fin lapp och fästa på skåpet som jag satt mitt namn på men som någon annan tagit sig friheten att hänga sitt hänglås på. När jag väl knåpat ihop en alldeles lagom arg lapp vände jag mig dock om och såg att det faktiskt fanns ett ledigt skåp inne i hörnet av omklädningsrummet så, med en viss motvillighet, valde jag att riva min fantastiska lapp och istället låta den anonyma skåpstjuven vinna.
 
Mitt gamla skåp // Mitt nya skåp 
 
Nu måste jag istället trycka in mig i ett litet hörn och i princip slänga in grejerna i skåpet då jag knappt kommer runt skåpsdörren (som givetvis öppnas åt fel håll, vem tänkte där??). Smällar man får ta för att ha ett skåp som inte ligger borta i "öron-huset" som ligger typ så långt bort man kan komma i kulverten där jag hade skåp förra terminen. Nästa termin kanske jag kan avancera till ett normalt skåp, vem vet? Annars kanske en bultsax är en bra sak att önska sig i 24årspresent?!

Almanackan är full!

Well hello there! Har efter en fullsmockad helg inte riktigt hunnit förbereda mig inför de två kommande veckorna som kommer vara rätt så galna. På knappt två veckor skall jag hinna med skolan + styrelsemöte + planeringsträff inför introduktionen av de nya sommarvikarierna på trauma + neurologjour + första maj-röj i Bosared + 2 x introduktionsträffar med de nya sommarvikarierna + scouthajk. Alltså tillåt mig att säga: Aahhhhh!!
 
Vet 1. inte hur jag skall orka med allt och 2. inte hur jag skall hinna. Många av grejerna är dock väldigt roliga så jag hoppas att jag kan ta mig igenom dessa två veckor med livet i behåll. Sitter i denna stund vid köksbordet och mumsar i mig en äggmacka och dricker en kopp te. Missar dagens första föreläsning om infektioner i nervsystemet men jag behövde verkligen starta dagen lugnt och stadigt idag med tanke på ovan nämnda craziness.
 
Två bilder från gårdagen. Till höger min väl förpackade men ack så smarriga lunch (och ja det är ett wienerbröd ni ser i bakgrunden)
 
När jag nu fått vräka ur mig min frustration här över er intet ont anande bloggläsare (sorry) och jag fått i mig lite frulle känner jag mig aningens lugnare igen. Jag ser fram emot dagens föreläsningar och det skall bli spännande att få höra hur det gick för Emelie igår på hennes neurokirurgjour. Dessutom skall jag vid lunch gå ner och skriva en arg lapp till den mycket elaka människa som tagit mitt skåp i omklädningsrummet trots att det klart och tydligt stod både datum, termin och mitt namn på det. So not cool! Hoppas ni alla får en hääärlig och blöt tisdag (och ursäkta mitt något bipolära skrivande, jag är fortfarande rätt nyvaken).


Går det att ha någon fritid när man är läkarstudent?

Fick en fråga innan påsk från en av er läsare som funderar på att söka läkarprogrammet till hösten och som undrade lite kring hur tidskrävande jag tycker att programmet är och hur jag lyckas bibehålla en balans mellan skola och allt annat som skall rymmas i livet utan att bli fullkomligt tokig. Kändes som en alldeles ypperlig fråga att göra ett blogginlägg av så här kommer svaret till dig och alla ni andra som har liknande funderingar.
 
Att plugga på universitetet är verkligen en helt annan femma än att plugga på gymnasiet. Det fick jag lära mig den hårda vägen när jag började på läkarprogrammet här i Göteborg. Det krävs en helt annan studieteknik och motivation till att göra saker men jag upplevde också att jag helt plötsligt hittat hem, att jag äntligen var på väg någonstans och det var med stor glädje jag satte mig ner och pluggade översiktlig anatomi under termin 1.
 
Man brukar säga att heltidsstudier skall uppta 40 timmar i veckan, precis som en vanlig arbetsvecka, och det är väl ändå en bra mall att utgå ifrån. Min upplevelse är att det både tar mindre och mer tid än detta och jag skall alldeles strax förklara vad jag menar. När man är student på universitetet är man nämligen aldrig ledig. Det finns alltid mer att lära sig. Jag är bara inne på tredje dagen på neurologikursen och jag har redan massor som jag skulle vilja göra men som jag inte hunnit och orkat med.
 
Obligatorisk hisspegelselfie på väg upp till medicinavdelningen i höstas
 
 
Det är dock inte meningen att man skall kunna ALLT utan lära sig att sålla bland all information och ta till sig det som verkligen är viktigt. Jag hade med mig "kunna allt"-inställningen från grundskolan och gymnasiet och jag kan säga att efter att jag kuggat min första tenta var jag helt förstörd. Sakta men säkert har jag dock provat mig fram till en studieteknik som passar mig och hittat ett bra sätt att både kunna tillräckligt och samtidigt inte gå under av all press.
 
Överlag skulle jag alltså säga att jag lägger betydligt mindre tid än 40 timmar i veckan på skolan men detta kan ju självklart variera från vecka till vecka. Jag tycker det är viktigt att sätta en tydlig gräns mellan skola och fritid så att man till största möjliga mån kan vara "ledig" och fokusera på annat utan dåligt samvete. För mig är det ganska lätt. När jag gör Vincents förskoleschema bestämmer jag indirekt när min skoldag börjar och när den slutar för direkt när jag hämtat V på förskolan ligger 100% fokus på honom (och möjligen också på att hålla ordning på kaoset där hemma).
 
Vissa dagar kan jag sitta någon timme efter att Vincent gått och lagt sig också på kvällen men oftast är jag då alldeles för trött. Som småbarnsförälder är ju de sista timmarna innan sängdags så otroligt viktiga för att orka med och ladda om så allra oftast prioriterar jag att stänga ner hjärnan på kvällarna och kolla ett serieavsnitt på Netflix.
 
När det gäller kurskamraterna så känns det överlag som att de flesta har saker vid sidan av studierna och det finns en hel del som liksom jag har barn hemma. Många ägnar stor tid åt träning, andra forskar eller jobbar extra och ytterligare några är kåraktiva med allt vad det innebär. Jag upplever alltså att de allra flesta i allra högsta grad fixar att ha en god balans i livet trots läkarstudier på heltid.
 
Jag skall dock inte sticka under stolen med att läkarprogrammet är tufft. Det är en enorm mängd kunskap som skall in i huvudet på relativt kort tid (5,5 år visserligen men ni som läser till läkare förstår nog vad jag menar!). Under veckorna innan tentan blir det dessutom extra intensivt och pluggtid prioriteras högt på listan. Vi har haft kursare i klassen som fått ta uppehåll då det blivit för mycket och själv har jag absolut känt mig stressad och ångestfylld stundtals. Detta är dock absolut inget som fått mig att ångra mitt val och jag känner mig så otroligt stolt över att ha kommit så långt som jag gjort och lärt mig så fantastiskt mycket. Man kan alltid (och bör enligt min mening, den psykiska hälsan är oerhört viktig att vårda) ta uppehåll om det börjar kännas övermäktigt, det är det väldigt många som gör då utbildningen är så lång ändå.
 
Är läkarprogrammet något som du känner dig sugen på och du tror att läkaryrket skulle passa dig så skulle jag inte låta just arbetsbelastningen avskräcka dig. Antal timmar jag lägger per vecka har ju givetvis ökat nu under de kliniska kurserna då vi har mer obligatorisk praktik men jag upplever att det kan variera mycket från kurs till kurs. Så länge man lyckas hitta en bra studieteknik, lyckas lära sig vara nöjd med att prestera på en lagom nivå och lär sig att tillåta sig själv att också vara ledig och ta hand om sig själv klarar man sig nog alldeles utmärkt.
 
Stort lycka till och hoppas att vi ses ute på klinikerna inom en snar framtid! Skriv gärna tillbaks och berätta hur det går, KRAM!
 
Min största motivation att lyckas med det jag gör får jag av denna lilla pojke (gammal bild från för ca 1,5 år sedan)
 
Jag skulle bli fantastisk glad om det finns andra läkarstudenter där ute som skulle vilja dela sin uppfattning om detta ämne för att ge en bättre bild av hur det är att balansera läkarstudier med privatliv här nere i kommentarsfältet! Alla är vi olika och har olika upplevelser och tankar.

10,5 högskolepoäng till sommarlovet

Första dagen efter påsklovet och jag känner mig redan rätt matt. Det kan möjligen ha att göra med att vi ränt runt en del under påskledigheten och dessutom avslutade allt med både veckohandling och en trip till IKEA igår. Som pricken över iet är Vincent nu sjuk och jag själv har både ont i halsen och känner mig allmänt murrig (är det ens ett riktigt ord?!). 
 
Kickade igång neurologikursen idag med att komma instapplandes i hjärtats aula prick 8.30 och har under dagen som fyllts av rekapitulerande föreläsningar i neuroanatomi belönat mig med en glass för att jag tyckt allmänt synd om mig själv. Det kan man faktiskt få unna sig när det river i halsen, föreläsaren håller föreläsning på två språk samtidigt (skickligt ändå ju!? *suck*) och pressbyrån just nu kör glass för halva priset. Det känns att det var ett tag sedan man läste anatomi och visst är det mycket av informationen som sitter lååååångt bak i skallen men föreläsningarna har ändå varit rätt lättsmälta och jag är fast besluten om att ta mig an kursen med stor entusiasm och intresse trots att jag och många kursare med mig börjar längt allt mer efter den där sommar"ledigheten".
 
 En styck inte alltför pigg läkarstudent
 
Eftersom Tom är hemma med Vincent och jag inte har bråttom till förskolan passar jag därför på att sitta kvar en stund i skolan och plugga. Ja, jag vet att det är första dagen men det gäller att passa på när tid finns och vem vet, jag kanske ligger hemma med 39 graders feber imorgon. Nu skall jag alltså avsluta inlägget och grotta ner mig i föreläsningskompendierna och be en stilla bön att jag slipper ligga hemma en vecka i influensa. Vill absolut inte göra den här "sjuk första kursveckan"-trenden till en vana.



Äntligen påskledig

Hallå från lugnet i Bosared! Vincent ligger uppe på övervåningen med mormor och vilar middag och själv har jag placerat mig i en fåtölj vid ett av fönsterna som vetter mot sjön. Stackars Tom fick migrän igår precis när vi skulle åka hit så han kommer hit lite senare tillsammans med min bror och mina kusiner.
 
 
Tentan igår gick nog ändå rätt bra. Det var några frågor som var lite konstiga som gör att jag känner mig lite osäker då det alldeles beror på hur de rättar dessa men efter att ha diskuterat tentan lite grann med Emelie efteråt så känns det bra. Nu kan jag ju ändå inte göra annat än att vänta de där 14 arbetsdagarna det tar att rätta tentan. Just nu njuter jag fullt ut av att vara 100% ledig innan neurologikursen drar igång på tisdag. Vincent är verkligen överlycklig här då han är omgiven av personer som kan ge honom uppmärksamhet och som han tycker extra mycket om samtidigt som det finns en massa spännande saker att leka med och platser att utforska. Himmelriket helt klart för en liten 2,5åring!
 
Nu vankas det alldeles strax lunch så jag skall gå upp och väcka min lille pojk! Ha en fortsatt underbar dag :)