Bus i snön

Haft två dagar nu med ett mer eller mindre snötäckt Göteborg. Alla bussar är sena, skorna blir genomvåta av slask så fort man kliver utanför dörren och jag är fullkomligt livrädd för att ramla och bryta benen, handen eller nått annat skoj. Vincent är helt överlycklig över att det äntligen kommit snö så trots att vi var hemma och kurerade oss i måndags var vi bara tvungna att bege oss ut en stund i kylan. På gården hade några barn byggt snögubbar och plogbilen var i full färd med att ploga gångvägarna, till Vincent fordonsfantastens stora förtjusning.
 
 
Idag har han istället varit på förskolan och när jag hämtade berättade han glatt att de varit och åkt pulka. Ja snö är verkligen härligt när man är barn! På grund av ovan nämda obekvämligheter så är jag kanske inte lika förtjust men det är ändå slående vackert med snötäckta landskap. Får jag bara inhandlat ett par vettiga vinterskor till mig själv också så skall vi nog se att även jag kan få bygga lite snögubbar och åka pulka med Vincent i vinter.
 
Det allra mysigaste är väl kanske ändå att få komma in efter lek i snön, dra av sig de blöta och kalla kläderna, tända lite ljus och smutta på en kopp varm choklad tillsammans med min fina lilla kille. Jag njuter verkligen av all egentid jag kan få med honom innan han måste dela min uppmärksamhet med en till liten kille!



Julen närmar sig

Ja men då kickar vi väl igång sista veckan i skolan då! Inleder veckan med VAB då Vincent varit förkyld hela helgen stackarn och både han och jag kan behöva en dags lugn och ro här hemma för att kurera oss. Handkirurgi står det i alla fall på schemat och jag skall försöka få lite plugg gjort här hemma idag, men det brukar vara lättare sagt än gjort med en treåring kretsandes kring benen.
 
I helgen har jag verkligen fått ordentlig julfeeling. I lördags var vi och inhandlade årets gran som vi klädde på kvällen efter att vi kommit hem från jul på Liseberg med några vänner. Sen igår hade vi istället Toms familj över på julbrunch och mumsade i oss både glögg, julgodis, vörtbröd och pepparkakskladdkaka. En riktig kanonhelg helt enkelt bortsett från att vi alla tre varit lite småkrassliga då. Tänk att det bara är två veckor kvar till julafton? Det känns helt galet!
 
 

Vecka 24

Nu är det mindre än 4 månader kvar tills lillen är beräknad att titta ut. Ärligt talat så känns det rätt långt bort fortfarande, särskilt när man tittar ut och får se snöflingor falla i skenet från gatlyktorna. Känns lite som man är i mellanveckorna nu när det fortfarande är långt kvar till mållinjen men man har "passerat" allt spännande med rutinultraljud och första sparkarna.
 
Barnet:
Lillebror är nu 29 cm lång och kommer den här veckan lägga på sig ett helt hekto i vikt. Det börjar bli lite trängre där inne för honom nu trots att han har en hel del växande kvar att göra. Han kan nu suga på tummen vilket är en träning av sugreflexen som ju är alldeles nödvändig för att klara ett liv utanför livmodern. Bukspottkörteln mognar och lillebror börjar producera insulin som hjälper till att ta upp socker ur blodet och använda det som näring.
 
Jag:
Den här veckan har lillkillen verkligen levt loppan där inne. Tittar jag tillbaks på graviditeten med Vincent så var det tydligen lika mycket liv där inne även då. Det sparkas och boxas så fort jag sätter mig ner i princip och lilebror verkar älska att rikta sina sparkar neråt vilket ibland ger känslan av att han håller på att gräva sig ut. Dessutom lyckas han rätt ofta måtta in en spark mot min stackars urinblåsa. Var jag inte kissenödig innan så blir jag definitivt det efter en sån spark.
 
Har i övrigt haft en väldigt bra vecka. Har en förkylning som sitter i halsen som jag gissar att de både pojkarna i hushållet överfört till mig men jag hoppas på att det bara håller sig till lite halsont och småhängighet. Det börjar närma sig slutet på andra trimestern nu och jag förvånas typ varje dag över att jag egentligen inte känner mig så gravid. Kanske har jag blivit magblind men vissa dagar känns det liksom som att jag knappt har någon mage alls och även fast jag märker av att jag lättare blir andfådd, fogarna skäller på mig om jag gått för mycket under dagen, halsbrännan gör sina härliga besök allt oftare, jag får kissa konstant och att tröttheten kan slå till en som en ridå så är det rätt lätt att "glömma av" att det faktiskt bor en liten där inne. Kanske tur att han är så aktiv som han är så att man blir påmind om sin lilla inneboende. Känns som jag säger det hela tiden men jag njuter verkligen varje dag över att få må bra.. man vet aldrig om/när det vänder.
 
 


Bebisens skötväska

De senaste veckorna har jag fått ett växande sug efter att förbereda inför bebisens ankomst. Igår var det ju exakt 4 månader kvar till lillebrors ankomst så det är väl inte helt konstigt att det börjar klia i fingrarna men samtidigt så känns det på något sätt alldeles för tidigt att göra några större inköp. Dumt egentligen då det ju rent ekonomiskt borde vara bättre att sprida ut inköpen lite mer under graviditeten. Än så länge har det mest varit fönstershopping på tradera och diverse andra hemsidor men efter jul tror jag att jag kanske kommer igång och handlar lite mer.
 
På black friday passade jag ju dock på att köpa en skötväska. Till Vincent hade vi en billig sak från stadium som vi verkligen använde tills den inte höll ihop längre så det var helt klart läge att införskaffa en ny väska. Blev väldigt glad när jag hittade denna för över 60% rea på jollyroom och efter en snabb googling för att se så att recensionerna inte var urusla fick det bli ett köp.
 
 
Egentligen kan man ju använda vilken väska som helst och man behöver inte lägga ner en massa pengar på en speciell skötväska (som sagt, Vincents skötväska var nog en vanlig skolväska för 149 kr på stadium) men eftersom jag fick denna till ett bra pris, den har en massa praktiska fack på insidan samt att det följde med krokar så att den går att hänga fast smidigt på vagnen så tyckte jag allt att jag kunde unna mig att köpa den. Förhoppningsvis kommer den lika väl till användning som storebrors väska gjorde. Nu skall det bara köpas en vagn att hänga den på också ;)

Tack och hej ortopedi!

Helt ärligt så vet jag inte vart den andra halvan av den här terminen tog vägen? Jag kommer ihåg att jag och mina klasskamrater satt och var så glada över att vi var halvvägs igenom terminen och nu helt plötsligt så har jag bara en ynka vecka på handkirurgen kvar innan det är dags för tentaplugg. Vad hände?
 
Avslutade alltså ortopediplaceringen idag med en dugga och dessutom en powerpresentation av axelsmärta och dess olika orsaker. Allt pluggande igår måste ändå ha lönat sig då jag lyckades kamma hem 17/20 poäng men vår amanuens var så snäll och berättade för vår grupp på 15 stackars slitna studenter att vi hade fått sämst resultat av alla hans grupper han haft under terminen. Uppmuntrande.. eller inte! Det som vi hade haft svårast för var helt klart att tolka olika röntgenbilder men det är ju inte konstigt att det är svårt när vi inte hunnit skaffa oss ett ordentligt referensbibliotek i huvudet, både av vad som är normalt och av alla miljontals skador som kan uppkomma. Nåväl, jag vet att de brukar ha med en del röntgen även på stora tentan sen så det är bara sätta sig ner med min kära vän google och traggla.
 
 
Idag tänker jag minsann inte ägna en minut till på plugg. Ramlade nästan ihop av trötthet när jag kom hem för en stund sen så idag är det vila och mys med familjen som gäller. Tänkte kanske ta och baka lite julgodis som vi skall ha på söndag då Toms familj kommer på adventsbrunch också, men vi får se vad jag orkar med. Nu får det bli julmusik och en kopp te! 



Ett nålstick i armen

 
God förmiddag hörni! Idag står det självstudier på schemat vilket passar perfekt då jag har min slutdugga (dugga=läxförhör fast på universitetet ungefär) i ortopedi imorgon. Skall gå igenom hela kroppen från top till tå så det lär bli en intensiv dag detta.
 
Har just kommit hem från vårdcentralen då jag äntligen fått tummen ur att ta influensavaccinet. Som gravid i den andra halvan av graviditeten tillhör man ju en riskgrupp att drabbas lite extra hårt om man skulle få influensan och får därför reducerat pris och kan jag slippa få influensan som gravid hade det varit väldigt skönt faktiskt. Tror jag hade influensan förra säsongen och det är banne mig inte speciellt kul. Det skulle ta 2 veckor tills vaccinet har full effekt så nu håller jag tummarna att det inte är influensan som Tom går och hostar ut just nu.
 
Gick igenom undersökningstekniker medan jag satt i väntrummet på vårdcentralen
 
Nu skall jag sätta klockan på 50 minuter och och börja med lite fotortopedi. 50 minuter plugg och 10 minuters rast känns som en bra balans och det hjälper mig hålla fokus hela dagen. Vill ni läsa andra pluggtips så har jag listat en hel del inlägg under kategorin "Pluggtips" som ni kan hitta länkad i listan längst upp på bloggen.

Pluggstök och julstök

Nu är det bara två veckor kvar till jullov! Jag väljer att kalla det jullov även fast större delen av lovet kommer spenderas med näsan i kirurgiboken inför tentan den 8e januari. Det är rätt värdelöst det här med att ha en tenta väntandes efter jul men efter 4 år på läkarprogrammet så har man liksom vant sig. Vi har en vecka ortopedi kvar och sedan avslutar vi terminen med en veckas handkirurgi, sen är det tentaplugg för hela slanten som gäller.
 
Jag tycker terminen gått rasande fort och ännu en gång kan jag fascineras över hur mycket det faktiskt går att banka in i skallen på en termin. Termin 8 har varit en av de mer intensiva terminerna på läkarprogrammet helt klart och jag är verkligen inte ensam om att så här mot slutet ha lite småpanik över att man pluggat hemma alldeles för lite. Tänker man efter så har vi ju ändå lärt oss enormt mycket bara genom att delta, lyssna och praktiskt utföra allt det vi lär oss under vår praktik.
 
Jag försöker dock ta det hela med ro. Jag vet att jag gör mitt bästa och det är faktiskt bra nog. Nu skall jag satsa gärnet på att gå igenom så mycket som möjligt den dryga månaden som är kvar innan tentan och sen får det bära eller brista. Oavsett vad kommer jag ändå vara så stolt över mig själv och hur grym jag är som fixar detta trots att jag inte alltid har båda fötterna stadigt på jorden. Vill verkligen skicka ett stort hejarop till alla er studenter där ute som kämpar in i det sista mitt i allt julstök! Glöm inte bort att ta en paus och njuta av allt det mysiga som julen faktiskt innebär med pepparkakor, tända ljus, frostiga promenader och en stor mugg med varm choklad.
 
"Mamma titta det är frost!" utbrast Vincent glatt när han kom utanför dörren igår morse. Ja, visst är det vackert?!


Vecka 23

Glömde mitt kamerastativ på konserten förra helgen och fick tillbaks det först igår vilket ju var tur eftersom jag behöver det för att fota magen varje vecka. Tycker det är så kul att få dokumentera den här resan och ha fina bilder att titta tillbaks på när lillebror väl är ute.
 
Barnet:
Lillebror är nu 28 cm lång och räknas från och med den här veckan juridiskt som ett barn om han skulle födas nu. Det är häftigt att det faktiskt finns barn som fötts i den här veckan och överlevt men lillebror får gärna stanna till april innan han bestämmer sig för att kika ut. Bebisen väger nästan 0,5 kg nu och kommer de närmaste fyra veckorna fördubbla sin vikt i en ordentlig tillväxtspurt. Bebisens hörsel förbättras och han kan nu skilja på olika ljud som både kommer inifrån och utifrån magen.
 
Jag:
Den här veckan har jag inte känt av fogarna speciellt mycket vilket ju är skönt. Jag hoppas att jag slipper lika lindrigt undan som jag gjorde med Vincent. Däremot märker jag ju fortfarande av att jag får en del sammandragningar och igår hade jag en dag med extra mycket av den varan vilket ju lite är som ett kvitto på hur bra man varit på att ta hand om sig själv. Just nu ser jag mållinjen framför mig med "jullov" om två veckor och sedan tentan i början av januari. Efter det hoppas jag kunna ta nya tag och varva ner. Nästa termin har jag avsagt mig en del grejer vilket både känns ledsamt men också ganska skönt med tanke på hur stressigt jag haft det den senaste tiden. Tänk att vila skall vara så hima svårt va?
 
Det är ett väldans liv i magen nu för tiden. Sparkar utdelas kors och tvärs och det ser rätt märkligt ut när man tittar ner på magen och ser hur det knuffas och buffas där inne. Än har jag inte lyckats få det på film för så fort man drar upp tröjan eller tar fram kameran så ligger han givetvis blickstilla. Josefin fick känna några sparkar i veckan när hon var här och det var fantastiskt att se hennes min. Sparkarna och att få sitta och klappa på magen är det absolut bästa med att vara gravid och jag njuter till fullo. Än känner jag ju mig ändå relativt smidig och kan andas utan större svårigheter utan att ha en mage tryckandes mot revbenen.
 
 
Har jag några fler gravida läsare där ute förresten? Vilken vecka är du i så fall och hur mår du i din graviditet? Dela gärna med dig!
 

Med fötterna på soffbordet

Sitter i fåtöljen med fötterna på soffbordet och njuter av lugnet och tystnaden här hemma. Vincent och Tom är iväg och handlar och jag själv känner mig helt färdig efter en förmiddag på julmarknad och sedan även barnvälsignelse för mitt lilla kusinbarn. Platser med mycket folk brukar ha den här effekten på mig och jag gissar att den bara intensifieras när man dessutom skall ha hand om en 3 åring samtidigt som man är gravid. Nu vill jag bara mysa resten av dagen och det har utlovats filmmys till lördagsgodiset ikväll vilket känns som en alldeles ypperlig lördagsaktivitet.
 
Bjöds på smarrig grötlunch efter barnvälsignelsen som jag längtat efter hela veckan! Hemmagjord tomtegröt är ju bara sååååå gott!
 
Igår efter förmiddagens föreläsningar om smärtterapi var det dags för ett besök hos barmorskan. Nu börjar jag gå dit mer regelbundet och nästa gång jag kommer dit, om ca en månad, skall vi börja mäta magen. Så mysigt! 
 
 
Vi pratade först lite om hur jag mått hittills och passade på att kontrollera mitt Hb (blodvärde) som låg fint på 124. Lite snopet ändå då det ju betyder att tröttheten antagligen beror på att jag kör på lite för hårt och det är så mycket svårare att fixa än att bara äta lite extra järntillskott. Sen lyssnade vi, eller ja, vi försökte att lyssna på bebisens hjärta. Han levde verkligen rövare där inne nämligen så så fort min barnmorska fått fatt i hjärtljuden så bökades det runt och vi fick tillslut nöja oss med att "det ju lät helt frisk i alla fall". 
 
Efter det så pratade vi lite om min förlossning med Vincent och mina tankar inför hur förlossningen med lillebror kommer att bli (förlossningsberättelsen med Vincent kan ni läsa del 1 HÄR och del 2 HÄR). Tänkte att jag ska dela mina tankar om detta i ett eget inlägg men det var i alla fall en sån lättnad att få prata av sig om det hela och verkligen känna att det var någon som förstod och att mina känslor och min upplevelse togs på allvar. Satt med tårarna brännande bakom ögonen under halva samtalet och lättnaden jag kände när jag gick därifrån var så härlig. I mångas ögon hade jag ju en riktig drömförlossning men som sagt så har min egen upplevelse inte riktigt stämt överens med den bilden. Men mer om det i ett annat inlägg!
 
För att fira, ja jag vet inte riktigt vad egentligen men jag hade ju en sån go känsla i kroppen, så gick jag svängen om kappahl innan jag tog bussen hem och handlade ett set kläder till bebbeloni. De hade 25% på hela sortimentet så passade även på och köpte en kabelstickad tröja till Vincent. Hur gulliga är inte de små grävlingara då? Känns så ofattbart att vi ska få en till liten kille som kommer ha dessa yttepytte kläder. 
 
 
Nu skall jag stänga ner datorn för idag. Hoppas ni får en mysig lördagskväll!



Allt är så annorlunda den här gången

Jag tycker att det är väldigt roligt att jämföra graviditeten med Vincent med den här graviditeten. Det är så annorlunda att vara gravid den här gången på så många olika sätt. Tänkte bjussa på en liten jämförande lista på skillnader mellan de första halvorna av de båda graviditeterna:
 
1. Magen
 
Sist fick jag mage väldigt tidigt och magens form var väldigt spetsig. Nu kunde jag ha mina vanliga byxor betydligt längre och den här gången är magen mer oval.
 
Vecka 22 med Vincent till vänster och lillebror till höger
 
2. Trötthet
 
Med Vincent var jag vid det här laget sjukskriven pga trötthet och sov nog nästan 14 timmar om dygnet och visst är jag lite trött nu också men det går ju knappt att jämföra med min första graviditet.
 
3. Förberedelser
 
HAHA! Tittar jag tillbaks i arkivet från graviditeten med Vincent hade jag vid det här laget köpt vagn, sytt babynest, handlat en hel del bebiskläder, bestämt oss för namn m.m. Den här gången har vi på sin höjd handlat några plagg när vi var i London och på black friday beställde jag faktiskt hem en skötväska vilket verkligen kändes tidigt.
 
Det kliar lite i fingrarna att handla just bebiskläder men jag bestämde mig för att gå igenom Vincents gamla kläder först och insåg snabbt att det inte är sådär jättemycket vi behöver komplettera med och då avvaktar jag gärna lite så att jag kan handla när det verkligen närmar sig. Sa till Tom häromdan att vi säkert kommer stå där i mars utan varken barnvagn, babyskydd eller spjälsäng. Snacka om att man är mycket mer avslappnat inställd till det hela den här gången. (Kanske lite för avslappnad?!)
 
Alldeles nykläckt liten Vincent i sitt hemsydda babynest!! Ska nog allt ta mig tid att sy ett till lillebror också längre fram.
4. Vikten
 
Med Vincent gick jag upp extremt mycket i vikt. Mycket var vatten då jag ju var höggravid på sommaren men jag la dessutom på mig en hel del onödiga kilon eftersom jag ju mådde så förbaskat dåligt och var sjukskriven i 22 veckor. Nu kanske jag inte skall ropa hej än men den här gången är jag mycket mer medveten om var jag stoppar i mig och hur viktigt det är att jag håller igång och rör på mig. Än ser det ut som att det lönat sig och vikten går sakta men säkert uppåt i en lagom takt den här gången!
 
5. Längtan
 
Visst är vi väldigt nyfikna på vem det är som gömmer sig där inne men jämfört med förra gången då graviditeten kändes oändligt lång och man bara ville att han skulle komma ut kan jag den här gången känna att det gott kan dröja lite till april. Vi är ju som ni förstår på punkt 3 inte alls redo rent prylmässigt och dessutom vill jag hinna njuta av att vara gravid och vara en familj på tre utan att behöva amma 5 gånger varje natt och byta 10 blöjor om dagen ett tag till. Tiden går redan så ruskigt fort!

VAB-dag och länktips

Idag är jag istället för att stå på operation hela dagen hemma och tar hand om en liten sjukling som just nu sover i min famn. Det måste ju bara vara det bästa som finns att ha sitt goa lilla barn sovandes på sig?! Så länge man inte blir alt för kissenödig vill säga.
 
Största delen av dagen har jag spenderat med Vincent och tagit det lugnt då jag själv också känner mig lite krasslig men jag har ändå både lyckats få upp adventsljusstakarna i sovrummet och en stjärna på Vincents rum samt producerat en alldeles förträfflig text om impingement (vanligaste orsaken till smärta i axeln) och är därmed klar med min del av grupparbetet som vi skall lämna in imorgon. Känns jätteskönt att ha fått det överstökat! Nu sitter jag bara och väntar på att Tom skall komma hem så att vi kan påbörja matlagningen. Är verkligen jättehungrig men vill låta V sova en stund till innan jag väcker honom.
 
 
Tänkte avsluta det här inlägget med att ge er läkarstudenter, blivande läkarstudenter eller allmänt medicinintresserade människor några länktips:
 
Hypocampus - Som en enorm kursbok som sträcker sig över läkarprogrammets alla kurser. Finns även möjlighet att quizas på olika delar vilket är perfekt när man exempelvis tentapluggar.
 
Läkarstudent.se - Massa information samlad om antagning, de olika lärosätena, extrajobb under utbildningen m.m.. Finns även ett forum där man kan prata med andra studenter/läkare.
 
Internetmedicin - Som ett medicinskt wikipedia. Här hittar ni (oftast) uppdaterad information om tusentals olika sjukdomstillstånd och hur dessa diagnosticeras och behandlas i Sverige (till skillnad från kursböcker som gärna har några år på nacken).
 
Medibas.se - Också en helt fantastisk sida med information för studenter och vårdpersonal om ALLT. Perfekt att komplettera kurslitteraturen med! (Gratis för studenter)
 
 


Vecka 22

Igår gick jag och magen in i vecka 22. Nu känns det verkligen som att det går undan. Visst känns april fortfarande långt bort men jag hinner ju knappt blinka och så är det en ny vecka. Tror det har mycket att göra med att tiden överlag går så fort i slutet av året.
 
Barnet:
Lillebror växlar mellan att sova och vara vaken och har redan en egen dygnsrytm säger min app vilket gör mig aningens nervös då jag ofta kan känna honom när jag vaknar för att vända på mig sådär klockan 4 på morgonen. Annars är han som allra mest aktiv på eftermiddagarna och jag känner sparkarna många många gånger, varje dag. Naglarna på lillkillen är nu så långa att de täcker fingertopparna och på tungan börjar små smaklökar att bildas.
 
Jag:
Den här veckan kan man på de flesta sidor läsa om att somliga börjar känna av foglossning kring mitten av graviditeten och faktum är att jag sedan vår weekend i London förra helgen, där vi ju gick i princip konstant, börjat känna av vad jag tror är foglossning. Jag hade ju i princip ingen alls med Vincent så jag vet ju inte exakt hur det skall kännas men med tanke på var värken sitter och att den oftast kommer efter att jag varit uppe och rört på mig mycket så tänker jag att det nog kan vara det. Tänker att jag skall ta upp det med min barnmorska när jag skall dit på fredag och se om jag kanske kan få lite bäckenstabiliserande övningar jag kan göra hemma.
 
Annars så är det nog inte mycket nytt när det gäller mig. Är fortfarande trött och glömmer att ta mina förbaskade järntabletter hela tiden men annars så mår jag väldigt bra. Älskar min lilla kula jag har nu men har fortfarande så svårt att greppa att det ligger en liten person där inne. Nåja, jag har ju minst 4 månader till att bearbeta det hela X'D
 
 
 
Här har ni en jämförelse med magen för bara 4 veckor sedan, visst händer det grejer?
 

Gipsade armar och luxerade fingrar

Så var 1/3 av delkursen i ortopedi avklarad. De här fyra dagarna har varit fullkomligt fullproppade med information och vi har fått träna en massa på att göra olika typer av ledstatus. Har papper med långa listor på olika tester man kan göra för diverse sjukdomstillstånd och just nu känns det mest som ett stort moln bara. Trots det så tycker jag nog ändå att ortopedi hittills varit förvånansvärt kul och jag tror att det är ännu roligare ju mer man kan. Det är en specialitet som är väldigt "hands on" och mycket handlar ju om att bekräfta eller utesluta en diagnos med endast en bra klinisk undersökning, sjukhistoria och oftast även någon form av bildundersökning.
 
Idag har vi fått träna gipsteknik och fått sätta radiusskenor på varandra (vanligaste gipstypen vid en handledsfraktur) vilket var mycket mer komplext än vad man kanske kan tro. Min klasskompis gjorde en fuling och skickade en bild till sin pappa på sin gipsade underarm och skrämde slaget på stackarn men riktigt så elak kände inte jag att jag ville vara.
 
 
Efter att vi klippt upp våra gips igen (Halleluja säger jag bara! Förstår inte hur man klarar av att ha det där på sig i 6 veckor?!) så traskade jag och Fiona vidare mot ortopedakuten för att gå tillsammans med kvällsjouren. Jag hade enormt tur och fick en helt fantastisk handledare och fick både reponera ett luxerat lillfinger (dra rätt ett lillfinger som gått ur led), diagnosticera min första distala radiusfraktur (handledsfraktur) samt sticka och spruta in bedövningsmedel i en axel (subacromiell carbocaininjektion för misstänkt impingement för att vara exakt). Vid 21 knallade vi iväg hemåt och nu ligger jag i sängen och somnar nog när som helst. Grymt avslut på min första ortopedivecka helt klart!
 
 



Vintern är här

Det var ett snötäckt Göteborg vi kom hem till igår och helt plötsligt så är vintern här. Jag som hade hoppats kunna cykla till Mölndals sjukhus där vi nu skall ha vår ortopediplacering i 3 veckor. Istället fick jag snällt knata till fots imorse då jag varken vågar eller är särskilt sugen på att slira runt med cykeln utan dubbdäck, särskilt inte som gravid. Det skall hur som helst bli väldigt spännande att äntligen få lära sig lite ortopedi så att jag äntligen kan svara på alla familjemedlemmar och vänners frågor om deras onda knän och knakande ryggar.
 
Ligger just nu i sängen med ögonlock som snart faller ihop av trötthet. Det är så mycket som händer i livet just nu och det tar på krafterna helt klart även fast det mesta är himla skoj. Idag var jag t.ex. och packade godispåsar till barnen som kommer på konserten på söndag tillsammans med vår körledare och Elin ute i Onsala och vi hade det bara så mysigt. Imorgon får jag nog ta och sätta mig ner och skriva en lista på allt som skall hinnas med de närmaste för just nu känns det som det snurrar miljontals tankar i huvudet och det gör mig bara stressad. Nu skall jag få lite välbehövlig sömn och imorgon väntar en heldag med föreläsningar om proteser och titthålskirurgi i leder bl.a. God natt!!
 
Från en av alla våra promenader i det några grader varmare London

Weekend i London

Hej hallå från London! Japp igår lyckades vi, EU-toppmöte till trots, ta oss till Landvetter och lämnade Sverige runt 18.30 för en weekend i London på tu man hand. En liten babymoon innan lillebror kommer.


Ligger just nu och vilar oss lite på hotellrummet. Vi har varit ute på språng sen 8 imorse så fötterna ömmar rejält och jag som i vanliga fall inte alls har foglossning har börjat känna lite värk från bäckenet. Har haft en supermysig dag med shopping och lunch på Camden market och sedan ett besök på Imperial War Museum. Om en liten stund skall vi bege oss ut igen i jakt på ett trevligt ställe att äta middag på.


Som ni ser går det verkligen ingen nöd på oss (utom möjligtvis våra fötter då). Min mamma är dessutom supergullig och skickar oss uppdateringar i form av bilder på vad hon och Vincent hittar på. Känns jättekonstigt att vara ifrån honom men jag vet att han har det kanonbra hos mina föräldrar. Nu skall vi fortsätta njuta och ladda batterierna innan det är dags att flyga hemåt igen på söndag. Hoppas ni alla har en underbar helg hemma i Sverige!



Vecka 20

Det har blivit mycket inlägg om graviditeten det senaste men jag lovar er att det kommer lite annat framöver också! För mig är ju graviditeten och lilla lillebror i magen ständigt närvarande så då är det skönt att i alla fall få utlopp för lite av alla miljontals tankar här inne. Hoppas ni tycker om att följa vår resa! Här kommer i alla fall inlägget för vecka 20:
 
Barnet:
Barnet mäter nu hela 25,6 cm från huvud till fot och enligt min app (som jämför barn med frukter och grönsaker, lite konstigt ändå eller?!) så är han stor som en zucchini. Fram tills nu växer de flesta barnen lika fort men efter halva graviditeten så börjar skillnader framträda. Vissa barn blir långa och smala medan andra blir kortare och "knubbiga". Vincent var en lång och smal en så det är ju det jag ser framför mig nu, särskilt när jag vet att det är en liten lillebror där inne, men det skall bli otroligt spännande att få se hur denna lilla bebis ser ut. Svettkörtlar är färdiga nu även fast han inte kommer börja svettas förrän efter födseln. Lillebrors sinnen utvecklas och han kan känna smärta, hur sjutton nu man tagit reda på det? Dessutom kan han göra mer avancerad akrobatik som bakåtkullerbyttor.
 
Jag:
Jag känner mig så fantastiskt lyckligt lottad som bär på en till liten frisk pojke. Jag blev rätt chockad först när vi fick reda på att det var en kille just för att jag var så säker på att det var en tjej men för varje dag som går så känns det bara mer och mer självklart att det ju är en liten lillebror som skall få komma till vår familj. Är supersugen på att gå loss och köpa en massa kläder nu men jag försöker hålla mig tills vi åker till London nu i helgen.
 
När det kommer till graviditeten så mår jag fortfarande bra. Jag känner mig som en av de där jobbiga gravida kvinnorna som jag själv kände sånt avund för sist jag var gravid men jag njuter så länge det varar för man vet aldrig hur länge man får må bra. Det enda som stör mig är tröttheten som smugit sig på och jag hoppas som sagt att det vänder nu när jag börjat äta järntabletter. Har känt av lite mindre sparkar från lillkillen denna veckan men på ultraljudet så kunde man se att han låg med ryggen mot min mage så det kanske förklarar saker och ting. Förhoppningsvis gör han en av de där berömda bakåtkullerbyttorna snart så att jag får känna lite mer sparkar igen och även nyfikna vänner och släktingar som gärna också vill känna en spark.
 
Tycker att jag blivit så stor på bara några dagar nu om magen men det kanske bara är jag som inbillar mig. Vad tycker ni? Visst börjar det likna en riktig liten gravidkula?
 

Det blir en..

Vecka 20 igår redan men veckoinlägget får komma senare i veckan då jag inte hunnit fota magen denna hektiska helg. Däremot så har jag en liten video att dela med er alla. Jag bad ju er gissa på om ni tror att det ligger en lillasyster eller lillebror i magen och det blev väl ungefär 7-3 till team tjej. Själv var jag ju så säker på att det var en tjej, tror ni jag hade rätt?
 
 



En frisk liten bebis

Wow alltså! Det är helt magiskt att få se sin bebis på ultraljud. 2 minuter sena fick vi springa mot ultraljudsmottagningen på Östra från parkeringen och med andan i halsen, välfylld urinblåsa (precis enligt instruktion) och bultande hjärta av nervositet fick vi komma in i undersökningsrummet. Organ efter organ gicks noggrant igenom och för varje "det ser helt normalt ut" kunde jag pusta ut en aning. Moderkakan ligger dessutom i bakvägg vilket antagligen är anledningen till att jag känt sparkar relativt tidigt.
 
Allt såg alltså strålande fint ut med bebisen och vi blev flyttade 1 dag framåt och beräknat förlossningsdatum är nu den 7e april och jag byter således veckor på söndagar istället. Är så otroligt lättad att allt såg bra ut och nu kan jag förhoppningsvis vara mer lugn framöver och bara njuta av graviditeten och alla små sparkar.
 
Efter att ha gått och oroat mig så mycket inför ultraljudet hela dagen var jag så trött när vi kom hem att jag knappt visste vad jag hette. En rejäl urladdning helt enkelt och det blev tidig sänggång för min del.
 
 
Könet fick vi också reda på och precis som förra gången planerar jag att göra en liten film och lägga upp så håll utkik! Oavsett vilket så är ju det absolut viktigaste att allt var precis som det skulle. Vi älskar dig så lilla vän!

Dags för rutinultraljud

Idag är det dags och herrejisses vad nervös jag är. Kunde knappt somna igår kväll utan hjärnan gick på högvarv. Är bebisen frisk? Ser allt ut som det ska? Kommer vi få reda på kön? 
 
Å ena sidan så skall det bli så så så kul att få se den lilla kickboxaren där inne men å andra sidan är jag livrädd för att något skulle visa sig vara fel. Givetvis har vi inte tid förrän efter att Tom slutat jobbet så jag får allt plågas av denna ovisshet i några timmar till. Det kommer bli en låååång dag!
 
Nu vill jag ha era sista gissningar. Blir det en lillasyster eller lillebror? Håll tummarna för oss idag att det går bra. Uppdaterar er senare ikväll om hur det har gått!
 
Jag precis innan vi skulle in på vårt första ultraljud i vecka 9. Ungefär lika nervös då som nu men då såg allt tiptop ut! 


Welcome to the dark side

Ringde och pratade med min barnmorska igår om den tilltagande tröttheten jag känt under de senaste veckorna. Hon slängde ett öga på de prover som jag tog i vecka 11 och tyckte nog att det var dags att jag började med järntillskott. Under graviditeten ökar blodvolymen med 40-50% och många gravida brukar i mitten av graviditeten behöva extra järn (en viktig produkt vid tillverkningen av röda blodkroppar). Symtom på blodbrist är bland annat trötthet, andfåddhet och blekhet och visst kan jag ticka av all dessa punkter, även fast jag visserligen i mitt normaltillstånd är blek som ett spöke.
 
Något som är väldigt dåligt att kombinera med extra trötthet är specialveckan i radiologi, vilket givetvis är just den veckan jag har just nu. Inget illa om radiologispecialiteten som sådan egentligen, jag tycker att det är ganska kul att få leka lite detektiv och försöka koppla ihop kliniska symtom med fynd inuti kroppen. Det jag däremot verkligen inte kan förstå är hur man frivilligt, trots att det är strålande sol utanför fönstret, släcker lamporna och drar för mörkläggningsgardinerna och spenderar dagens få soltimmar i totalt mörker.  Detta tillsammans med projektorer och datorer som sakta värmer upp den syrefattiga luften (pga alldeles för många personer i ett alldeles för litet rum) gör vem som helst rätt dåsig.
 
Mörkläggningsgardinerna glipar och skvallrar om det vackra vädret som vi går miste om!
 
Nä hade det inte varit för det att vi har en grym amanuens den här veckan som har hand om oss och att jag känner att jag utvecklats massor på bara ett fåtal dagar när det kommer till att tolka slätröntgen CT, MR, ultraljud m.m. så hade jag nog inte stått ut i mörkret. Jag undrar om det är något man vänjer sig vid som radiolog eller om de bara inte gillar ljus som personer?
 
Nu har jag som sagt köpt hem lite Niferex i alla fall och förhoppningsvis kan jag få tillbaks lite energi. Resten hänger nog tyvärr bara på att jag blir bättre på att varva ner och stressa mindre. Dumt att det inte finns något piller som fixar det!

Vecka 19

Barnet:
Bebisen är nu drygt 14 cm från huvud till rumpa, enligt min app stor som en sötpotatis. Barnets hud, som nu inte längre är genomskinlig, täcks av fosterfett. Under anlagen för mjölktänderna finns nu även anlag för de permanenta tänderna. Bebisen sväljer fostervatten och njurarna producerar sedan urin som kissas ut igen.
 
Jag:
Trött, trött, trött! Ja det känns som att tröttheten från första trimestern smyger sig tillbaka. Funderar på om det kanske inte är så att jag lider av järnbrist vilket är ganska vanligt när man närmar sig mitten av graviditeten. Dessutom har jag sovit rätt dåligt på nätterna det senaste då jag vaknat och behövt byta position eftersom jag haft så ont i höfterna. Skall försöka mig på att sova med en kudde mellan knäna inatt och se om det hjälper mot värken. I fredags natt vaknade jag dessutom av en fruktansvärd vadkramp och jag trodde på riktigt att jag skulle svimma så ont det gjorde. Inte konstigt att man är lite trött helt enkelt!
 
Nu känner jag bebisens sparkar tydligt, flera gånger om dagen. Har även sett sparkarna utanpå magen och igår fick Tom känna sparkar för första gången. Har fortfarande en hel del sammandragningar till och från under dagen och ibland kommer dessa efter att bebisen kört någon form av kickboxningsmatch med sig själv där inne. Sammandragningarna är rätt obehagliga men gör fortfarande inte ont så då är ju allt som det ska.
 
Slutligen har jag även fått några omgångar med härlig halsbränna. Den har försvunnit lika snabbt som den kommit så än behöver jag nog inte springa till apoteket och inhandla Omeprazol (min livräddare förra graviditeten). Det är nog dessvärre bara en tidsfråga så jag njuter så länge jag kan av att slippa vara en eldsprutande drake ;)
 
Här har vi veckans magbilder:
 
 



Lillasyster eller lillebror?

Okej hörni, nu är det mindre än en vecka kvar tills vi skall på rutinultraljud (iiiiih!!) och förutom att få se så allt ser bra ut så hoppas vi även kunna få veta vilket kön barnet har. Givetvis spelar det abolut ingen roll vilket kön det är och är barnet bara friskt är vi givetvis nöjda men vi är alldeles för nyfikna för att inte ta reda på det om det går.
 
Vincent, bara ett par veckor gammal <3
 
Jag har sen dag 1 trott att det ligger en liten lillasyster i magen. Varför vet jag inte riktigt men har råkat säga hon om bebisen flera gånger och det är väl helt enkelt vad magkänslan säger. Tom tror att det blir en liten kille igen så vi får väl se vem av oss som har rätt. Ligger bebisen med benen i kors eller med navelsträngen i vägen så kanske det ändå inte går att se och då får vi snällt vänta till förlossningen men som sagt, vi är väldigt nyfikna av oss och har dessutom väldigt svårt med namn den här gången så det hade underlättat att kunna sålla lite.
 
Här är några "Old wives tales" som säger sig kunna förutspå vilket kön bebisen har:
 
Craving för salt eller sött? Lite mer sötsugen än vanligt faktiskt, brukar annars vara en riktig salttjej (Flicka)
Finnar? Ooooohja, både i ansiktet, på ryggen och bröstet -.- (Flicka)
Huvudvärk? Har haft problem med både migrän och "vanlig" huvudvärk (Pojke)
Humörsvängningar? Jadå i alla fall i början av graviditeten (Flicka)
Spetsig eller rund mage? Magen är mycket mer oval än sist då den var mer spetsig (Flicka)
Kinesisk kalender (hittar ni HÄR)? Den säger pojke (Pojke)
Kalla fötter? Ja verkligen! Drar alltid på mig mina tofflor när jag är hemma (Pojke)
 
Nu är jag inte mycket för skrönor men det verkar som att de är ganska oense om vad det faktiskt är som ligger där i magen.
 
Nu får ni vara med och gissa! Vad tror du att det är, en lillasyster eller lillebror? Gissa i kommentarsfältet så sammanställer jag resultatet innan vi avslöjar för er vad ultraljudet visade.

Ett litet spöke

I tisdags var det halloweenkalas på Vincents förskola och trots att vi har en spidermandräkt liggandes hemma sen han var på maskerad i somras så ville han absolut klä ut sig till spöke. Eftersom jag är en sån curlingmamma (och för att jag tycker det är rätt skoj att pyssla) knåpade jag givetvis ihop en liten spökkostym till min lilla trollunge. Det blev inget avancerat då jag har ganska så lite energi över till pyssel överlag nu för tiden men ett vitt lakan och lite svart filt som jag klippte ut och limmade fast blev en urgullig liten spökdräkt och Vincent var SÅ lycklig när han på morgonen fick traska iväg mot förskolan på morgonen utklädd till spöke.
 
 
Enkelt, billigt och ett supernöjt barn, kan en mamma önska sig något mer? Tips till andra föräldrar där ute som snabbt behöver fixa en maskeradkostym och inte vill lägga en massa pengar på något som bara kommer användas en gång!


Säg JA!

Så var det tack och hej till två fina veckors anestesi. Har lärt mig massor om sövningens ädla konst och fått göra en hel del praktiskt som alltid är väldigt skoj. Har satt PVK, tagit blodgas, satt larynxmask, intuberat (!!), övat en hel del på att hålla fri luftväg och ventilera sövda patienter m.m. Man blir helt klar lite mallig när man får ett "bra jobbat" efter att ha intuberat sin första patient vill jag lova.
 
 
Många grejer som man gör som läkarstudent ute på praktiken är saker man gör för första gången. Första blodgasen, första gången du slår reflexer, första sutureringen, första rektalpalpationen, första gången du tar ett blodtryck.. Med ständigt till antalet ökande klasser på läkarprogrammet så blir de där tillfällena man får chansen att öva på dessa moment färre och färre. Man är helt enkelt oftast flera studenter på samma placering som får turas om och tar man inte chansen så vet man aldrig när man får nästa chans.
 
Jag brukar därför försöka att så gott jag kan utmana mig själv när jag får en förfrågan att göra någonting som egentligen känns rätt läskigt, en "förstagångare". Jag säger helt enkelt bara ja och litar på att den som ställt frågan också känner sig trygg med att jag som grön kandis gör ett försök under deras handledning. Som exempel kan vi ju ta intubationen som jag fick göra i veckan. Läkaren frågade om jag intuberat tidigare och istället för att svara nej så sa jag att jag varit med på intubationer och dessutom intuberat på docka och gärna ville försöka. Det gäller bara att tro på sig själv och att våga ta steget att testa. Det är okej att vara nervös men visa inte att du tvekar för det är så lätt att erbjudandet försvinner till någon annan. Lyckas man kan man sväva på moln resten av dagen och det värsta som kan hända är egentligen att handledaren får ta över.
 
Så mitt tips helt enkelt till läkarstudenter (och alla andra egentligen) där ute, våga ta för er och tro på er själva. Får ni en fråga så säg JA och tryck undan alla tankar som "inte kan väl jag" och "äh jag tar det nästa gång". Som student har man rätt att lära sig och då krävs övningövningövning. Ta varje tillfälle du får och jag lovar dig att det med allra största sannolikhet kommer att gå kanonbra!

November, du är mer än välkommen!

Äntligen november! Har längtat efter den här månaden på så många olika sätt och ni förstår snart varför. Att jag dessutom avslutade oktober med en riktig skitdag gör mig bara ännu gladare över att få vända blad. Var lite för godhjärtad igår och gav pengar till en okänd person som verkligen såg ut att behöva dem men där jag, givetvis försent, insåg att jag faktiskt blivit lurad. Hur sjutton kan man ha mage att stå och ljuga ihop en historia för att lura pengar av trevliga och hjälpsamma medmänniskor?  Blir arg så att jag kokar och hormonerna gör samtidigt att jag bara vill lägga mig ner och gråta! Dessutom fick jag hämta en febrig liten 3åring igår på förskolan så ja, inte bästa dagen på året precis.
 
I alla fall, för att vända blad från det jobbiga. I november har jag varenda helg uppbokad med roligheter. Det hela gör mig visserligen lite stressad men mest känns det himla skoj. Klassfest, rutinultraljud (!!), dop, avslutningskonsert med kören och så skall dessutom jag och Tom åka på en weekend till London. Ja, ni hör ju! Slår vad om att månaden kommer att susa förbi och så är det helt plötsligt december.
 
Känner mig faktiskt väldigt ambivalent när det gäller det här med tiden. När man är gravid handlar ju allt om att räkna veckor och man längtar så mycket efter nästa milstolpe. Skolan däremot.. för varje vecka som går får jag mer och mer ångest känns det som. Ännu mer information läggs till min redan enorma hög som bara ligger och väntar på att proppas in i hjärnan och jag har varken speciellt mycket tid eller energi att plugga den mängd som behövs. Jag tröstar mig med att de flesta känner som jag och att jag inte på något sätt är unik om att inte ha hunnit plugga under våra rätt så fullsmockade praktikveckor. Nu i november skall jag fokusera på att må bra först och främst för det är ju trots allt det viktigaste! Sen får vi se hur mycket pluggande som blir gjort.
 
Bjussar på fyra härliga novemberbilder från 2016. Hoppas på en minst lika mysig månad i år!
 



Vecka 18

Ojoj hej vecka 18! 17+0 idag och vi har bara 3 veckor till halvvägs, är inte det lite galet? Det är rackarns smidigt att byta veckor på måndagar tycker jag. Det är enkelt att hålla reda på och det gör i alla fall att söndagsångesten inte blir fullt så stor. Får se om vi får behålla vårt datum när vi går på ultraljud om mindre än två veckor. Kickar igång veckan med en liten graviduppdatering i alla fall.
 
Barnet:
Nu är barnet 13 cm från huvud till rumpa och barnet är inne i en enormt aktiv period just nu med kickar, volter och grimaser. Det finns ju ännu ganska gott om plats inne i livmodern för en hel del akrobatik. Fingrar och tår ser allt mer färdiga ut och man kan även ana fingeravtrycken. Ögonen har ögonbryn och antydan till ögonfransar.
 
Jag:
På många olika sidor kan man den här veckan läsa om att man kan ha konstiga och livliga drömmar när man är gravid och det kan jag inget annat än att hålla med om. Hade en så galet verklig mardröm i helgen där hela familjen fick hålla sig gömd då det var folk som var ute efter att döda Tom. Efter en sån natt är man helt slut! Jag märker att jag vaknar fler gånger på natten nu, ibland för att kissa men oftast är det bara för att vända mig om till andra sidan. Är egentligen mest en ryggsovare vilket ju inte är helt bra när man är gravid då livmodern trycker mot de stora venerna då och försämrar blodtillförseln till hjärtat. Gissar att det hela kommer kompliceras ytterligare dessto längre fram i graviditeten man kommer då man även skall brottas med en stor mage.
 
Har känt av en hel del sammandragningar den här veckan och valde ju som sagt att stanna hemma i fredags och vila just pga detta. Har inte pratat med min barnmorska om det än men är själv inte så särskilt orolig. Jag får helt enkelt bara bli bttre på att ta pauser och vila när det börjar kännas lite tungt. Något som däremot är roligare är att jag i princip varje dag känner små buffar både inuti och utanpå magen (enormt aktiv var det va?). Igår när jag la mig för att vila en stund efter att ha flugit runt och storstädat hela huset fick jag en riktig liten karatekick mot handen och hjärtat svämmar över av lycka. Nu hoppas vi bara att Tom snart skall kunna känna lillens puffar snart!
 
 
Beroende på vilket ljus jag kan använda när jag tar bilderna framträder mina gamla bristningar olika tydligt. Jag har absolut inte fått några nya bristningar ännu denna graviditet men tänker att det kanske är någon som undrar när de ser mina veckobilder. Jag bryr mig faktiskt förvånansvärt lite om bristningarna jag har på mage och höfter. För mig är det ett fantastiskt bevis på att jag burit och fött världen bästa kille. Allas magar är fina som de är och vi ska hylla och vårda våra kroppar för det fantastiska jobb de gör under livets gång!!
 

Morgonstress

Äntligen är det fredag! Har haft en väldigt hektisk vecka den här veckan känns det som. Jag känner mig helt enkelt lite sliten. Tror mycket har att göra med att vi behövt gå upp så förbaskat tidigt (allt innan 6 enligt mig är på tok för tidigt) och därför startat dagarna med stress vilket verkligen inte bäddar gott för resten av dagen. Jag tycker det är så extremt viktigt att inte lägga över den här stressen på Vincent och jag tar mig alltid tid vid t.ex. lämningen på förskolan att sätta mig ner på huk, prata lite grann och säga hej då ordentligt så att han kan känna sig lugn och trygg innan jag rusar iväg. Jag har dock varje dag kommit med andan i halsen typ 2 minuter innan jag skall vara ombytt och klar till sjukhuset med tårar brännande bakom ögonen vilket inte alls är särskilt kul.

Igår när jag vaknade hade jag dessutom lite molande värk i magen och jag har även börjat känna lite sammandragningar som säkert inte är farliga i sig men som ju också kan vara ett tecken på att man stressar lite för mycket och det skall man givetvis lyssna på. Idag blir det därför hemmapluggsdag och efter lite smskontakt med en av mina klasskompisar har jag förstått att det var ett rätt bra beslut med tanke på att föreläsningarna tydligen inte var något vidare idag heller. Kan ibland sakna lite av den flexibiliteten man hade på preklin när man själv kunde välja lite mer var, när och hur man ville plugga. Nu får vi nöja oss med att fredagarnas föreläsningar (oftast) inte är obligatoriska och idag är det något jag är lite extra tacksam över.

Efter lämning på föris gick jag alltså hem igen, drog på mig mjukisar och dukade upp en riktigt härlig mysfrukost. Supersmarrigt och det känns som att jag kommer vara mätt i flera månader framöver. Nu skall jag sätta mig och plugga en stund och sen har jag lite andra punkter på dagens "att göra"-lista som skall betas av (bland annat att vika tvätt, wihooo -.-). Ha en underbar fredag goingar!



Konsten att ta hand om patienter som sover

Ny vecka och givetvis också ny delkurs. Den här veckan är det Anestesi som står på schemat. För första gången så har jag faktiskt riktigt sett fram emot en delkurs och det beror helt enkelt på att jag tycker att anestesi och intensivvård verkar sjukt roligt att hålla på med. En anestesiolog eller narkosläkare har hand om att förbereda en patient inför operation, sövning och smärtlindring under operationen samt den postoperativa vården. Dessutom är det narkosläkare som jobbar på IVA (intensivvårdsavdelning) och bemannar läkarambulanser och ambulanshelikoptrar. Jag kan nog inte riktigt sätta fingret på varför jag tycker det verkar så kul men det skall bli väldigt spännande i alla fall att se vad jag tycker i slutet av dessa två veckors placering. Kanske är det inte alls som jag har tänkt mig men det lär jag väl märka så småningom.
 
 
Hittills har vi mest haft föreläsningar men igår var jag en halvdag på operation tillsammans med världens härligaste narkossköterska. Han var något så grymt pedagogisk och jag hann knappt ställa frågor innan han var där och förklarade vad de olika kurvorna på monitorerna betydde, varför han gjorde som han gjorde etc. Det är rätt roligt med allt det praktiska som narkosen faktiskt får göra, allt ifrån att sätta olika nålar till att intubera och lägga ryggbedövning. Förhoppningsvis får jag vara med och göra lite mer av det praktiska nu senare under veckan och inte bara stå bredvid och observera. När vi gick igenom intubering (när man stoppar ner en slang i luftstrupen så att man kan hjälpa patienten att andas när hen är sövd) i måndags så lyckades jag faktiskt med att intubera på första försöket utan att varken skada tänder eller lägga slangen i matstrupen. Nu är ju inte riktigt en docka och en faktisk patient samma grej men visst fick man lite mersmak ändå. Visst är det rätt sjukt ändå att teknik finns så att vi kan söva patienter och ta bort smärtsignaleringen i kroppen till den grad att man kan öppna upp magen på någon eller byta ut en höft mot en protes? Det är så nära magi man kommer skulle jag vilja säga. Det är nog det som gör att jag blir så fascinerad av jobbet som narkosläkare.

Vecka 17

Jag tycker att tiden gått väldigt fort efter vecka 12 men nu börjar den sakta ner igen. Den senaste veckan har verkligen släpat sig fram. Tror det har att göra med att vi börjar närma oss rutinultraljudet som vi skall på om inte ens 3 veckor. Längtar såå efter att få se vår lilla ior som Vincent döpt bebisen i magen till. Här kommer i alla fall veckans graviduppdatering!
 
Barnet:
Barnet mäter nu ca 11,6 cm från huvud till rumpa. Ögonen är slutna och öppnar sig först kring vecka 27 men kan ändå uppfatta ljus utanför magen. Även öronen är så pass utvecklade att bebisen nu kan höra saker som händer utanför magen. Nu börjar bebisens tunna genomskinliga hud lagra underhudsfett som hjälper barnet att hålla värmen och ger energi. Från och med den här veckan väger bebisen mer än moderkakan.
 
Jag:
Veckan har som sagt gått extremt långsamt. Skrev förra veckan att jag mår väldigt bra, så pass bra att man nästan inte känner sig gravid om det inte vore för den lilla putande magen vilket ju både är positivt och negativt. Har känt mig så frustrerad över att tiden går så långsamt och det bara känns som man står och stampar. Kände de första rörelsena med Vincent i magen i vecka 16 och eftersom jag väntar andra barnet hade jag lite väntat mig att jag skulle känna sparkarna tidigare. Har ju hittills mest känt fladder som skulle kunna vara bebis men så äntligen i fredags kunde jag känna den första lilla buffen i magen och sen dess har jag känt lillen där inne flera gånger vilket gör mig så otroligt lycklig. Har längtat efter detta sen dagen jag plussade så nu njuter jag till fullo.
 
Har haft en del växtvärk denna veckan som inte är särskilt trevligt. Känns lite som svagt molande mensvärk och tror även jag börjat få lite sammandragningar. Har även hela veckan haft två gigantiska finnar på hakan som verkligen inte velat ge med sig. Härliga saker man får ta när man är gravid. Pendlar dessutom mellan att känna mig jättepigg och att vara så trött att jag somnar på föreläsningen eller efter jag kommit hem från skolan. Energin tar helt enkelt slut mycket snabbare än vad jag är van vid så jag får bli duktigare på att hushålla med den innan den tar slut helt enkelt.
 
Här har vi veckans mage:
 
 
Vad tycks om den nya headern förresten? Fick ett infall igår och bytte ut min gamla då jag verkligen inte gillade den. Grafisk design är inte riktigt min starka sida hehe.



Tillbaks på akuten

 
God morgon hörni!
 
Vaknade upp något mör idag efter att ha jobbat mitt första pass på akuten sen i sommras igår kväll. Det var väldigt kul att komma tillbaks och träffa alla goa kollegor men det är klart att helgen blir lite kort om man jobbar även på lördagen. Kom snabbt in i skrivandet igen så det var inga problem men sen kom ju såklart tröttheten smygande där vid 7. Känns skönt i alla fall att få ett litet tillskott till kassan lagom till all julhandel och dessutom lär jag snart behöva uppdatera garderoben ytterligare. Gick i alla fall upp idag och fixade i ordning lite frukost till mig och Vincent och satte mig sen med datorn vid matbordet för att fila lite på morgondagens graviduppdatering.
 
 
Idag skall vi hålla oss inomhus då regnet öser ner utanför fönstret. Jag har lovat Vincent att vi skall bygga torn med klossar så fort jag knapprat färdigt här på datorn. Sen vid 16 är det dags för veckans höjdpunkt, nämligen körövning. Varför går alltid veckorna så långsamt och helgerna så fort? Hoppas ni alla får en trevlig söndag!