Tgif
Hallå fredag! TGIF är det många som skrålar medan jag själv känner en liten pärla svett kika fram på min panna. I väskan har jag preppat med två lunchlådor, fika och diverse mellanmål och magen bubblar av förväntning och nervositet.
Efter dagens förmiddagsföreläsning om akut njursvikt är alla i min grupp helglediga förutom jag. Ikväll skall jag nämligen gå mitt allra första jourpass på akuten. Vad det mer specifikt innebär har jag alltså inte så stor koll på då det som sagt är mitt första pass men om jag förstått det rätt så skall jag följa arbetet på akuten med allt ifrån att svansa läkare till att ta egna patienter. Skrämmande och spännande på samma gång! Får återkomma med en rapport efteråt.
Innan jag ikläder mig scrubs och stetoskop skall jag dock in till stan för att klippa mig (äntligen!!!!). Mitt hår ser just nu ut som ett förfallet fågelbo och jag tappar hårtussar både här och där vilket gör mig fullständigt galen. Jag förstår inte varför jag inte klipper mig oftare för att slippa leva ett halvår i mammatoffs innan jag får tummen ur och bokar en tid?!
En fullspäckad dag som ni hör så jag lär vara helt slut när jag landar i soffan ikväll. Allt som allt så blir det nog ändå en grym fredag!
I brist på annan bild bjuder jag på en bild på gårdagens pluggfika på Espresso House!
Höstlek
Trots att hösten är både kylig och blöt så slås jag varje dag när jag går utanför dörren av hur magiskt vackert det är med de vackra färgskiftningarna på träden. Mössa och halsduk har åkt fram och jag har även insett att ett par nya fingervantar står längst upp på min "måste ha" lista då 4 av 10 fingrar har hål i fingertopparna. Får se hur lång tid det faktiskt tar innan jag får tummen ur och faktiskt köper mig ett par. De kostar ju inte många kronor om man säger så.
Efter att jag hämtat Vincent på föris idag och lekt en stund på förskolegården gick vi hem till vår gård och gungade en liten stund och sprang runt bland alla lövhögar på marken. Gunga har tydligen blivit jättekul efter att i över 1,5 år totalratat att ens sitta i en. Man slutar aldrig att förvånas över barns svängiga idéer och humör vill jag lova. Långt bort hördes i alla fall ljudet från en helikopter och vi konstaterade att vi inte kunde se den och att den nog gömde sig bakom molnen. "Flygplan osså gömme sig" sa Vincent varpå jag frågade lite på skoj om båten också gömde sig bakom molnen. "Nä" svarade han eftertänksamt, "båten gömme sig bakom stjänona". Älskade lilla påhittiga pojk!
Nu skall jag stänga ner datorn och få lite välbehövd sömn. Imorgon står självstudier och ett tandläkarbesök på schemat. Besöket är dock först vid halv 11 så jag ser fram emot att få sova lite extra imorgon och unna mig en härlig långfrukost. Nattinatt!
Hur man pluggar ensam
Fick en kommentar från en läsare som undrade om jag hade några tips på hur man strukturerat lägger upp sitt pluggande när man sitter och pluggar själv. Jag kände igen mig mycket i hennes beskrivning av att inte riktigt veta hur man skall lägga upp plugget då det finns enormt mycket olika metoder att välja mellan. Jag hade jättesvårt att hitta en studieteknik som passade mig i början och därför har även jag tyvärr kuggat en och annan tenta (säger bara MCB, USCH!).
Jag tycker att det är guld att plugga tillsammans med någon. Lyckas man att inte sväva iväg i annat småprat kan det vara extremt värdefullt då man både får en chans att få saker förklarade som man inte förstår och få förklara saker som någon annan inte förstår. På så sätt fastnar informationen mycket bättre. 99% av tiden pluggar jag dock ensam och nu, såhär halvvägs igenom utbildningen, har jag nog testat de flesta studietekniker som finns. Jag har gjort mind maps, skrivit sammanfattningar, läst böcker, läst äldrekursares anteckningar, gjort flash cards.. YOU NAME IT!
De första kurserna på programmet körde jag med att skriva sammanfattningar utifrån kursmålen och studiehandledningen. Allt som stod att man skulle kunna kom med i mina sammanfattningar. Detta var både tidsödande och ineffektivt. Givetvis lärde jag mig mycket på att verkligen grotta ner mig i varje ämne och metodiskt tugga mig igenom kursplanen men motivationen dalade till slut (såklart!) och sammanfattningarna blev inte färdiga. Dessutom tog det såååå lång tid att skriva vilket gjorde att jag läst all information noga men inte så många gånger. MCB var en sådan kurs och den skrev jag som bekant 4 gånger...
Kan bli lite rörigt ibland med alla miljoner papper :'D
Efter jag fick Vincent insåg jag att jag verkligen var tvungen att hitta en annan strategi. När man har barn så har man inte all tid i världen att plugga och det måste vara effektivt men ändå bra. Jag ville hitta sätt att plugga som gjorde att jag fick med allt viktigt utan att behöva skriva en hel roman. Jag testade mind mapping under en kort kurs men insåg snabbt att det inte riktigt var för mig.
Tillslut snubblade jag över några youtubevideos som en läkarstudent i USA gjort om studieteknik och genast fick jag en massa nytt att testa. Hon betonade vikten av att repetera repetera repetera och det kunde inte vara mer sant. För att lära sig något ordentligt räcker det inte med att ha läst det en gång. Jag fick upp ögonen för flash cards och question sheets men satte min egen prägel på det hela. Jag gick igenom ett kapitel i boken eller mina föreläsningsanteckningar och föreläsarens powerpoint och fångade upp nyckelbegreppen. Dessa formulerade jag som korta frågor som jag sedan kunde förhöra mig själv med om och om igen. På så sätt missade jag inget viktigt men behövde heller inte lägga mer än nödvändigt med energi på allt "onödigt".
Flashcards i sängen på iPaden under kardiologiveckorna!
Dessutom insåg jag vikten av att faktiskt gå på alla föreläsningar. I princip inga föreläsningar på Läkarprogrammet i Göteborg är obligatoriska. Det är dock en fantastisk möjlighet att få sitta på första parkett och ta del av det senaste inom olika ämnen presenterade av forskare och kliniker som verkligen är experter på just det de pratar om. Man får hjälp att sålla bort all onödig information som man stöter på om man försöker sig på att läsa in en föreläsning på egen hand. Nu för tiden missar jag väldigt sällan föreläsningar eftersom jag VET att jag inte kommer att ha tid eller ork till att sitta och läsa in det på egen hand.
Sen har jag fått anpassa min studieteknik efter hur kurserna ser ut. Under anatomin var det mycket visuell inlärning och jag spenderade många timmar med anatomiska modeller och repeterade. Under infektionskursen spenderade jag mååånga timmar framför whiteboarden i studierummet och svarade på mina egna frågor på tavlan, suddade ut och upprepade proceduren tills jag kunde alla frågor (Note to self: Måste verkligen skaffa en whiteboard som jag kan ha hemma!). Under kursen vi läser nu har jag upptäckt AnkiApp, en app med flashcards som man kan synka med telefon och dator för att även kunna sitta och plugga under en 15 min rast eller på bussen till skolan, allt för att frigöra tid till att vara med min lilla familj. Passar mig perfekt!
Mina tips är alltså ganska enkla. Fokusera på att repetera många gånger och försök att involvera flera sinnen. Då sätter sig informationen enligt mig som bäst. Utnyttja föreläsningar och föreläsningsanteckningar då föreläsarna givetvis oftast lägger krut på det som är mest relevant. Försök att inte haka upp dig på allt för många detaljer utan fokusera på det som verkligen känns viktigt och relevant (annars blir det väääldigt många flash cards kan jag lova). Böcker kan vara aaalldeles för omfattande men överlag rekommenderar jag att ha en bok att kunna slå upp i och som sagt skumma igenom, stryka under och göra frågor av något viktigt stycke. Läs gärna inlägget "Att hålla studiefokus" för att få tips om hur man gör pluggstunden så effektiv som möjligt.
Slutligen, studieteknik är väldigt individuellt och det finns inga rätt eller fel. Det är värt att påpeka att jag nu läst snart 3 år på läkarprogrammet och fortfarande slipar på vad som funkar bäst just för mig. Det jag vet är att sedan jag fick Vincent och la om min studieteknik har jag inte kuggat en enda tenta. Om det är motivationen som ett barn faktiskt ger en att lyckas eller om det är min studieteknik är svårt att säga.. troligen en kombination. Stort lycka till med studierna och känns det jobbigt just nu med all teori så kan jag trösta er med att det bara blir roligare och roligare för varje kurs som går.
Världens bästa utbildning helt klart!
På första försöket
Glad och fruktansvärt trött. Det är en bra beskrivning av mig just nu. Imorgon gör jag min sista dag på min första praktikperiod denna kurs och nästa vecka är det åter igen rotering mellan olika så kallade specialveckor som gäller, först ut är njurmedicin. Efter två veckors praktik är jag helt slutkörd, inte kanske bara på grund av att jag befunnit mig på sjukhuset mellan 7 och 16-17 utan också för att allt varit så i n t e n s i v t.
Som ny läkarstudent på en avdelning är man konstant på tå med spetsade öron för att lära sig så mycket som möjligt och samtidigt aldrig vara ivägen. Dessutom befinner man sig i ett konstant fokus för att försöka förstå och svara på frågor som ställs. Allt detta gör att man är helt slut när man kommer hem på kvällarna. Hur kul det än har varit att vara på praktik skall det alltså faktiskt bli ganska skönt att göra annat i de 5 nästkommande veckorna. Lovar att jag skall berätta mer om mina två veckor på avdelningen så fort jag orkar och hinner.
Idag hämtade jag kopp efter kopp med te för att försöka hålla mig alert men när det var dags att cykla hem var tröttheten alldeles som bortblåst, i alla fall för en liten stund. Anledningen var att jag avslutade dagen med att ta en blodgas för allra första gången, och jag lyckades dessutom på första försöket!! (blodgas=arteriellt blodprov som oftast tas i handleden)
Ni kommer väl ihåg i våras när jag skrev att jag blev så deppig efter en misslyckad venprovtagning? (Du kan läsa inlägget HÄR). Denna gång lät jag mig inte nedslås av nervositet utan försökte att inte tänka så mycket alls och inte vela så mycket över var och hur jag skulle sticka på bästa sätt. På med handskar, sprita, palpera fram pulsen över radialisartären och sen, efter att ha förvarnat patienten om att det skulle sticka till, stack jag snabbt och bestämt ner nålen. Knappt 2 sekunder tog det innan jag såg hur sprutan snabbt fylldes med arteriellt blod och jag kunde riktigt känna hur leendet spred sig från öra till öra. Vilken fantastisk egoboost och vilket grymt avslut på en annars väldigt trött dag! Känslan att lyckas med något man tycker är både svårt och lite pirrigt är obeskrivlig!
Förresten.. ledsen att det inte kommit upp en veckans diagnos på ett tag. Får pausa lite grann med det då jag hellre prioriterar "vanliga" inlägg om jag väl hinner kika in här när livet är så hektiskt som det varit det senaste. Hoppas ni inte är alltför ledsna! Kram på er!
Att bygga en säng
Startade veckan på sämsta tänkbara sätt med en fruktansvärd huvudvärk. 30 min efter jag vaknat smög den sig på och jag fick verkligen tvinga mig iväg till bussen med tårarna brännande bakom ögonen eftersom vi ju hade ett obligatoriskt grupparbete i skolan idag. Huvudvärken blev bara värre och värre trots att jag tagit en tablett och jag var sekunder från att ringa Tom eller mamma och be dem komma och köra hem mig. Jag hade så ont att jag ville kräkas men bet bestämt ihop munnen och efter lite vila liggandes i en soffa kickade slutligen tabletten jag tagit nästan två timmar tidigare in. Jag tror inte att det var ett migränanfall då jag inte hade någon aura men man kan ju säga som så att det var den absolut värsta "vanliga" huvudvärken jag haft i hela mitt liv.
Efter grupparbetet var klart åkte jag därför trots att huvudvärken i princip försvunnit raka vägen hem och har suttit och pluggat hemma i sängen istället. Kände för en stund sen att huvudvärken kom smygandes tillbaka igen men har nu tagit ännu en ipren och håller tummarna för att slippa mer huvudvärk idag.
Meeeen.. det var ju inte det jag hade tänkt att skriva om idag. Istället hade jag tänkt berätta vad vi sysslat med i helgen. Jag har länge haft en vision om att få till en "riktig" säng på Vincents rum och har haft en plan färdig i huvudet. Fram tills nu har han ju sovit på sin resårmadrass direkt på golvet men eftersom hans rum är si litet hade det varit super att få upp sängen en aning och få plats med förvaring under sängen för att frilägga mer lekyta på golvet.
Att gå från idé till verklighet brukar dock ta extremt lång tid hemma hos oss men så i helgen var det dags. Vi lämnade Vincent några timmar hemma hos min bror och åkte sedan och handlade allt material som vi behövde och sen var det bara att sätta igång.
Först tillverkade vi sängben för att få upp sängen över marken och redan här var Vincent toknöjd. När han äntligen fick se vad vi hållt på och stökat med inne på hans rum utbrast han "Mamma pappa vad (har) ni gjort?" och ville genast klättra upp i "flygplanet". Vi sågade även till sängsidan som jag sedan stod och sandpapprade tills hela vardagsrummet var fyllt av damm. Blev en ordentlig dammtorkning efter det vill jag lova!
Vi hämtade som sagt hem Vincent på lördagskvällen och när vi väl lagt honom för natten i vår säng fortsatte sängbygget. Igår, innan vi skulle lägga oss, gjorde vi den sista strykningen med färg och så här blev resultatet:
Jag är verkligen otroligt nöjd med resultatet och det blev till och med bättre än jag hade föreställt mig. Tanken var ju att sängen skulle matcha Vincents byråer från IKEA och det tycker jag verkligen att vi lyckats få till. Dessutom finns det nu MASSOR med förvaringsutrymme under sängen för allt möjligt som kanske inte behöver stå framme. Nu återstår bara att se vad lilleman säger om att sova i sin nya säng inatt!
Det är okej att vara kass
Idag har jag gjort min andra dag på en medicinavdelning på Mölndals sjukhus. Både denna och nästa vecka har vi något som kallas för VFU (verksamhetsförlagd utbildning) vilket innebär att vi helt enkelt skall följa det dagliga arbetet på avdelningen och lära oss så mycket som möjligt, både av det medicinska, det logistiska och det administrativa. Det är nu vi skall få testa på livet som läkare på riktigt.
Kom en timme tidigare (07.00) för att sitta och läsa på om patienterna på avdelningen samtidigt som jag försökte vakna till liv med frukostmacka och te.
Idag har jag således gjort mitt livs första diktat. För er som inte vet vad det är så är det en röstinspelning där man säger allt som skall stå i journalen som sedan sekreterarna lyssnar på och skriver ut. Allt för att försöka korta ner läkarnas tid framför datorn, vilket tyvärr ändå är där läkarna spenderar större delen av arbetspasset. Jag trodde i alla fall att diktera skulle bli en baggis. Jag menar.. jag har ju suttit och skrivit diktat hela sommaren liksom, hur svårt kan det vara?
HA! Så fel man kan ha. Det var en av de jobbigaste sakerna jag gjort på länge. Att formulera sig i skrift är ju inte så svårt när man kan skriva, titta, gå tillbaka, byta ut ett ord osv men pratar man skall man formulera sig på ett bra sätt och komma på vad man skall säga samtidigt som man spelar in. Det blev många tryck på pausknappen och många tillbakaspolningar för att lyssna på min egen skakiga röst (ingen gillar väl att lyssna på sig själv direkt??) eftersom jag glömt bort vad jag sagt. Dessutom skall man komma ihåg att sätta kommatecken och punkter vilket känns väldigt ovant minst sagt.
Diktatet tog över en timme att göra. De första 10 minutrarna satt jag bara och funderade på hur jag skulle börja och vågade inte riktigt köra igång då avdelningens AT-läkare satt vid datorn bredvid mig och jobbade. Totalt blev diktatet 8 minuter långt (!!), förhoppningsvis innehållandes hyffsat relevant information om patienten. Jag avslutade det hela med att kort be om ursäkt för längden på diktatet och för alla mina av- och påknäppningar för att sedan snabbt trycka på spara. Förmådde mig inte ens själv att lyssna igenom diktatet eftersom jag skämdes så otroligt över min dåliga presentation. Imorgon får jag min dom när jag skall få feedback från sekreteraren. Det blir ju.. spännande, haha.
Oavsett hur jobbigt det än var och hur besviken jag faktiskt blev över den usla kvalité det blev på diktatet så är det nu äntligen gjort och det kan faktiskt bara bli bättre från och med nu. Det var ju trots allt rätt skoj (minus all svett och alla stakningar) och kände mig faktiskt rätt cool, om än något trött, som grejat det helt på egen hand. Är det någon annan läkarstudent där ute som ännu inte börjat diktera så hoppas jag kunna bjuda på ett gott skratt och få er att inse att man får vara urusel i början. Det är okej. Det är så man lär sig! Jag slår vad om att jag kommer bli en grym dikterare tids nog.
Helt slut efter diktatskrivningen och på väg ner till omklädningsrummet för att byta om och cykla hemåt
Från sommar till vinter
Hutter, hutter.. idag blev det plötsligt vinter tydligen. Det riktigt isade i händerna, trots att jag hade vantar, när jag susade hem efter dagens röntgenföreläsning på sjukhuset. Dags att dra fram Vincents overall snart kanske? Blir högst förvirrad när väderlek slår om så här fort. För en månad sedan var det liksom fortfarande sensommar och man behövde knappt ha jacka på sig.
Väl hemma kunde jag i alla fall smaska i mig en värmande god köttfärssoppa och har nu suttit hela eftermiddagen och pluggat vid matbordet i vardagsrummet. Till mellis blev det av någon underlig anledning glass gjord på kvarg, fryst banan och frysta hallon. När jag väl börjat smaska i mig den insåg jag mitt misstag och kände åter igen att jag började frysa. På med en filt och så en kopp te till det så var ordningen återställd igen. Glassen blev ju dessutom väldigt mumsig så ingen skada skedd!
Matlådan som inte vill bli uppäten
Helgen kom och seglade snabbt förbi. Igår efter en scoutinvigning i kyrkan med alla våra nya småscouter åkte jag raka vägen hem för att slänga i mig lite lunch, byta om och sedan cykla iväg för ett kvällspass på akuten. Skulle ljuga om jag sa att det inte tog emot att lämna killarna hemma och bege mig ut i höstrusket.
Väl på plats kom jag dock snabbt på andra tankar. Trivs ju så bra på jobbet och det är nog den största anledningen till att jag faktiskt vill hoppa in och jobba lite extra. Trevliga kollegor och ett lärorikt arbete och sen blir det ju såklart lite extra julklappspengar vilket inte är fel. Sen kanske jag borde lära mig att sätta gränser för hur mycket jag orkar under en vecka, hehe.
Jag hade precis satt mig för att äta min matlåda igår när vi fick ett hjärtstoppslarm. Det var bara att släppa gaffeln och springa upp till traumarummet. En timme senare var vi klara och jag värmde på min ljumna portion med köttfärsås och spagetti. Jag hann ta 3 tuggor innan vi fick ett rött trauma i sökaren och då var det bara att bege sig upp igen. Ytterligare en timme senare fick jag tillslut värma på min middag en tredje gång och trots att maten inte längre smakade något vidare slevade jag i mig den eftersom jag var så hungrig. Det är som om larmen känner på sig att man sitter och äter!
Idag är jag trött med stort T och det var nästan lite skönt att behöva stanna hemma och vabba en liten förkyld kille idag. Givetvis missar jag saker i skolan men det får jag ta igen en annan dag. Idag är det mys och vila som gäller för oss båda!
Tiden räcker inte till
Jag gissar att det inte bara är jag som tycker att dygnet har alldeles för få timmar? Ibland önskar jag att jag hade kunnat klara mig på 4 timmars sömn så att jag kunde få fyra timmar extra att bara göra allt det som inte hinns med dygnets övriga timmar. Det är med nöd och näppe jag hinner med allt som måste göras och då finns det sååå mycket som jag vill göra som helt enkelt inte får plats. Mycket frustrerande!
Idag har dock dagens planer ställts in eftersom Vincent blivit sjuk och vi har fått lite tid över att bara ta det lugnt och umgås med familjen vilket har varit väldigt välbehövligt. Har luffsat hemma hela dagen i myskläder, busat loss med Vincent och för någon timme sedan åkte vi iväg en sväng till Sisjön för att inhandla lite blöjor och lördagsgottis och så köpte vi med oss take away hem.
Gick en sväng på mattlandet vilket tydligen var väldigt spännande // Redo att hugga in!
Ikväll väntar således lördagsmys med Tom i soffan framför någon bra film. Helt ok ändå trots att våra ursprungliga lördagsplaner fick ställas in. Förhoppningsvis blir nästa vecka något lugnare för min del, så att jag hinner kika in här till exempel!
Veckans diagnos: Hypotyreos
Läser ju som sagt endokrinologiveckan (hormonsjukdomar) nu och vad passar då bättre än ett typiskt endokrinologifall? Idag tänkte jag dela 5 fakta om hypotyreos, underfunktion i sköldkörteln (tyroidea):
1. Hypotyreos är en vanlig sjukdom som drabbar 2-3% av alla kvinnor (vanligare hos kvinnor än hos män)
2. Vid hypotyreos har man bristande sköldkörtelhormonsproduktion och detta leder till låg metabolism med symtom som frusenhet, trötthet, depression, förstoppning, håravfall, viktuppgång och låg puls. Det kan vara svårt att sätta fingret på dessa ospecifika symtom och många patienter söker sin läkare för att "något inte stämmer i kroppen".
3. Hypotyreos är en kronisk sjukdom vilket innebär behandling resten av livet.
4. Sköldkörtelns funktion blir sämre med åldern och därför har äldre ökad risk att drabbas. Kvinnor efter en förlossning har också större risk att utveckla en hypotyreos både övergående och kronisk sådan.
5. Lyckligtvis är hypotyreos allra oftast lätt att behandla och man ersätter hormonbristen med tabletter.
Källa: Internetmedicin
Diabetesveckan
Förra veckan hade vår grupp diabetesvecka. Jag hann inte prata så mycket om den här pga livskaos i övrigt men tänke att jag skulle sammanfatta mina tankar om diabetesveckan i en fin liten lista:
1. Diabetes (både typ 1 och 2) är en sjukdom som är betydligt mer komplicerad än vad jag trott, men också väldigt intressant.
2. Diabetes är verkligen inte en sjukdom som jag skulle vilja ha. Jag hyser en stor respekt för de (särskilt de insulinbehandlade) som dagligen måste sköta en av kroppens livsviktiga funktioner helt manuellt.
3. Läkarna (eller de två jag träffat i alla fall) på diabetesmottagningen är mycket trevliga och duktiga
4. Sjukdomen drabbar personer olika hårt. Alltifrån att tycka att sjukdomen är ett heltidsjobb till att känna att sjukdomen knappt stör ens vardag är helt normalt bland diabetespatienter, något jag själv inte alls reflekterat över innan diabetesveckan.
5. Det märks klart och tydligt när en patient är obekväm i en läkarstudents närvaro. Tacka nej om det inte känns bekvämt, både för din egen skull och för vår.
6. Diabetesmottagningens fikarum är tydligen det fikarum där det bjuds på mest kakor och andra sötsaker. Något motsägelsefullt kanske :'D
Allt som allt är jag mycket nöjd med diabetesveckan. Hade två dagars självstudier vilket var rätt skönt och resten av veckan fylldes med kandidatmottagning, föreläsningar och en massa falldiskussioner. Nu är vi snart halvvägs in i Endokrinologiveckan och jag tänkte att jag berättar lite om den i slutet av veckan.
Nu är det dags för mig att få mig lite skönhetssömn! Ni skulle se mina påsar under ögonen... Godnatt vänner!
Är ni sugna på att veta mer om diabetes kan jag varmt rekommendera bloggen diabetesia.se där en 23årig tjej skildrar livet som typ 1 diabetiker och allt vad det innebär!
En höstgarderob
Det är ingen hemlighet att jag är helt förälskad i NEXTs barnkläder. De gör så ofantligt mycket fint, särskilt till de allra minsta, men även till "äldre" barn (om man nu kan kalla Vincent för äldre). Inför hösten insåg vi att det var läge att byta ut garderoben fylld med t-shirts och shorts till en liten varmare sådan och också gå upp i storlek (till stl 92 för nyfikna julklappsköpande släktingar och vänner). Det blev en beställning från NEXT som kom fram i rekordfart och jag är som vanligt sååå nöjd.
Favoriten hos både klädköparen och klädbäraren blev genast tröjan ovan med "stora maskiner" på. Den åkte på direkt tillsammans med ett par roströda mjukisbrallor och Vincent visade med stolthet upp sin tröja för alla vi träffade under gårdagen. Tummen upp för snygga, bekväma, prisvärda och snabbt levererade kläder!
Dopingkontrollen
Igår var det dags för årets kämpalek. Klockan 7.45 packade vi bilarna fulla med utrustning och barn och ställde sedan in GPSen på Vårgårda. För er som fortfarande inte riktigt har koll på vad en kämpalek innebär så är det kort och gått en enormt stor tipspromenad för scouter (1500 ca i år!!) där man både får hitta till kontroller och frågor med karta och kompass. Det hela är dessutom givetvis en tävling och den patrull (en grupp på 5-8 scouter) som vinner i respektive åldersgrupp får ett pris.
I år skulle vår scoutkår vara med och engagera kämpaleken och därför skulle vi hålla i en av kontrollerna. Temat på hela kämpaleken var olympiad och därför kom vi så finurligt på att vi kunde hålla i en "dopingkontroll".
Iförda en labrock i engångsmaterial hämtade "labassistenterna" på kontrollen in varsin patrull för att genomföra dopingkontrollen. Där fick grupperna förklarat för sig att patrullen som varit där innan lämnat urinprov och att de nu skulle testa och se så att de inte dopat sig under den pågående olympiaden. Reaktionerna från barnen (särskilt de yngre) var obetalbara innan vi såklart avslöjade att det faktiskt inte var kiss i muggarna de hade framför sig.
I de 5 muggarna fanns istället en gulfärgad vätska (vatten och karamellfärg) som var smaksatt med 5 stycken olika aromer; Hallon, banan, jordgubbe, svarta vinbär och mynta. De fick sedan lukta och smaka på "kisset" och placera ut kort på de olika smakerna framför rätt mugg. För att göra det ännu svårare för de äldre fanns det fler än 5 kort att välja på för dem.
Själv hade jag som uppgift att fylla på nya muggar inför varje ny patrull och eftersom vi hade mellan 6 och 7 stationer rullande samtidigt hade jag inte en lugn stund. Förutom ett ösregn som gjorde oss alla helt genomblöta så var det dock en väldigt rolig dag och jag kom hem med händer luktandes som en hel godisaffär. Det är så härligt att få vara ute i friska luften en hel dag och kontrollen verkade uppskattas av de flesta barn som skrattandes traskade vidare efter att ha "smakat på kiss".
Mitt lilla tillhåll i skogen, försökte undkomma regnet genom att spänna upp en presenning
Veckans diagnos: Celiaki
Av någon underlig anledning var detta inlägg inte publicerat i torsdags trots att jag tidsinställt det att komma upp prick klockan 8, argghh. Här kommer i alla fall veckans diagnos.
Vetemjöl är en självklarhet i mångas skafferi men för personer med glutenintolerans, eller Celiaki, ställer gluten till med en hel del bekymmer. Här kommer 5 fakta om celiaki:
1. Celiaki innebär en livslång intolerans mot gluten och sjukdomen kan debutera när som helst i livet.
2. Vid sjukdomen blir tunntarmslemhinnan inflammerad och tarmluddet förstörs så länge man inte utesluter gluten ur kosten.
3. Vanliga besvär vid en obehandlad celiaki är trötthet, mag-tarmbesvär, viktminskning/tillväxthämning och depression.
4. Det är ganska vanligt att sekundärt få en laktosintolerans vid obehandlad celiaki. Detta beror på att tarmen är skadad och inte längre kan bryta ner laktos. Detta är övergående när tarmen återhämtat sig då man utesluter gluten ur kosten (detta tar ca 6-12 månader).
5. Diagnosen celiaki ställs vanligen med en biopsi från tunntarmsslemhinnan
Källa: Internetmedicin och celiaki.se