Jag tycker att det är väldigt roligt att jämföra graviditeten med Vincent med den här graviditeten. Det är så annorlunda att vara gravid den här gången på så många olika sätt. Tänkte bjussa på en liten jämförande lista på skillnader mellan de första halvorna av de båda graviditeterna:

 

1. Magen

 

Sist fick jag mage väldigt tidigt och magens form var väldigt spetsig. Nu kunde jag ha mina vanliga byxor betydligt längre och den här gången är magen mer oval.

 

 

2. Trötthet

 

Med Vincent var jag vid det här laget sjukskriven pga trötthet och sov nog nästan 14 timmar om dygnet och visst är jag lite trött nu också men det går ju knappt att jämföra med min första graviditet.

 

3. Förberedelser

 

HAHA! Tittar jag tillbaks i arkivet från graviditeten med Vincent hade jag vid det här laget köpt vagn, sytt babynest, handlat en hel del bebiskläder, bestämt oss för namn m.m. Den här gången har vi på sin höjd handlat några plagg när vi var i London och på black friday beställde jag faktiskt hem en skötväska vilket verkligen kändes tidigt.

 

Det kliar lite i fingrarna att handla just bebiskläder men jag bestämde mig för att gå igenom Vincents gamla kläder först och insåg snabbt att det inte är sådär jättemycket vi behöver komplettera med och då avvaktar jag gärna lite så att jag kan handla när det verkligen närmar sig. Sa till Tom häromdan att vi säkert kommer stå där i mars utan varken barnvagn, babyskydd eller spjälsäng. Snacka om att man är mycket mer avslappnat inställd till det hela den här gången. (Kanske lite för avslappnad?!)

 

4. Vikten

 

Med Vincent gick jag upp extremt mycket i vikt. Mycket var vatten då jag ju var höggravid på sommaren men jag la dessutom på mig en hel del onödiga kilon eftersom jag ju mådde så förbaskat dåligt och var sjukskriven i 22 veckor. Nu kanske jag inte skall ropa hej än men den här gången är jag mycket mer medveten om var jag stoppar i mig och hur viktigt det är att jag håller igång och rör på mig. Än ser det ut som att det lönat sig och vikten går sakta men säkert uppåt i en lagom takt den här gången!

 

5. Längtan

 

Visst är vi väldigt nyfikna på vem det är som gömmer sig där inne men jämfört med förra gången då graviditeten kändes oändligt lång och man bara ville att han skulle komma ut kan jag den här gången känna att det gott kan dröja lite till april. Vi är ju som ni förstår på punkt 3 inte alls redo rent prylmässigt och dessutom vill jag hinna njuta av att vara gravid och vara en familj på tre utan att behöva amma 5 gånger varje natt och byta 10 blöjor om dagen ett tag till. Tiden går redan så ruskigt fort!

Idag är jag istället för att stå på operation hela dagen hemma och tar hand om en liten sjukling som just nu sover i min famn. Det måste ju bara vara det bästa som finns att ha sitt goa lilla barn sovandes på sig?! Så länge man inte blir alt för kissenödig vill säga.

 

Största delen av dagen har jag spenderat med Vincent och tagit det lugnt då jag själv också känner mig lite krasslig men jag har ändå både lyckats få upp adventsljusstakarna i sovrummet och en stjärna på Vincents rum samt producerat en alldeles förträfflig text om impingement (vanligaste orsaken till smärta i axeln) och är därmed klar med min del av grupparbetet som vi skall lämna in imorgon. Känns jätteskönt att ha fått det överstökat! Nu sitter jag bara och väntar på att Tom skall komma hem så att vi kan påbörja matlagningen. Är verkligen jättehungrig men vill låta V sova en stund till innan jag väcker honom.

 

 

Tänkte avsluta det här inlägget med att ge er läkarstudenter, blivande läkarstudenter eller allmänt medicinintresserade människor några länktips:

 

Hypocampus - Som en enorm kursbok som sträcker sig över läkarprogrammets alla kurser. Finns även möjlighet att quizas på olika delar vilket är perfekt när man exempelvis tentapluggar.

 

Läkarstudent.se - Massa information samlad om antagning, de olika lärosätena, extrajobb under utbildningen m.m.. Finns även ett forum där man kan prata med andra studenter/läkare.

 

Internetmedicin - Som ett medicinskt wikipedia. Här hittar ni (oftast) uppdaterad information om tusentals olika sjukdomstillstånd och hur dessa diagnosticeras och behandlas i Sverige (till skillnad från kursböcker som gärna har några år på nacken).

 

Medibas.se - Också en helt fantastisk sida med information för studenter och vårdpersonal om ALLT. Perfekt att komplettera kurslitteraturen med! (Gratis för studenter)

 

 

Igår gick jag och magen in i vecka 22. Nu känns det verkligen som att det går undan. Visst känns april fortfarande långt bort men jag hinner ju knappt blinka och så är det en ny vecka. Tror det har mycket att göra med att tiden överlag går så fort i slutet av året.

 

Barnet:

Lillebror växlar mellan att sova och vara vaken och har redan en egen dygnsrytm säger min app vilket gör mig aningens nervös då jag ofta kan känna honom när jag vaknar för att vända på mig sådär klockan 4 på morgonen. Annars är han som allra mest aktiv på eftermiddagarna och jag känner sparkarna många många gånger, varje dag. Naglarna på lillkillen är nu så långa att de täcker fingertopparna och på tungan börjar små smaklökar att bildas.

 

Jag:

Den här veckan kan man på de flesta sidor läsa om att somliga börjar känna av foglossning kring mitten av graviditeten och faktum är att jag sedan vår weekend i London förra helgen, där vi ju gick i princip konstant, börjat känna av vad jag tror är foglossning. Jag hade ju i princip ingen alls med Vincent så jag vet ju inte exakt hur det skall kännas men med tanke på var värken sitter och att den oftast kommer efter att jag varit uppe och rört på mig mycket så tänker jag att det nog kan vara det. Tänker att jag skall ta upp det med min barnmorska när jag skall dit på fredag och se om jag kanske kan få lite bäckenstabiliserande övningar jag kan göra hemma.

 

Annars så är det nog inte mycket nytt när det gäller mig. Är fortfarande trött och glömmer att ta mina förbaskade järntabletter hela tiden men annars så mår jag väldigt bra. Älskar min lilla kula jag har nu men har fortfarande så svårt att greppa att det ligger en liten person där inne. Nåja, jag har ju minst 4 månader till att bearbeta det hela X'D

 

 

Så var 1/3 av delkursen i ortopedi avklarad. De här fyra dagarna har varit fullkomligt fullproppade med information och vi har fått träna en massa på att göra olika typer av ledstatus. Har papper med långa listor på olika tester man kan göra för diverse sjukdomstillstånd och just nu känns det mest som ett stort moln bara. Trots det så tycker jag nog ändå att ortopedi hittills varit förvånansvärt kul och jag tror att det är ännu roligare ju mer man kan. Det är en specialitet som är väldigt "hands on" och mycket handlar ju om att bekräfta eller utesluta en diagnos med endast en bra klinisk undersökning, sjukhistoria och oftast även någon form av bildundersökning.

 

Idag har vi fått träna gipsteknik och fått sätta radiusskenor på varandra (vanligaste gipstypen vid en handledsfraktur) vilket var mycket mer komplext än vad man kanske kan tro. Min klasskompis gjorde en fuling och skickade en bild till sin pappa på sin gipsade underarm och skrämde slaget på stackarn men riktigt så elak kände inte jag att jag ville vara.

 

Efter att vi klippt upp våra gips igen (Halleluja säger jag bara! Förstår inte hur man klarar av att ha det där på sig i 6 veckor?!) så traskade jag och Fiona vidare mot ortopedakuten för att gå tillsammans med kvällsjouren. Jag hade enormt tur och fick en helt fantastisk handledare och fick både reponera ett luxerat lillfinger (dra rätt ett lillfinger som gått ur led), diagnosticera min första distala radiusfraktur (handledsfraktur) samt sticka och spruta in bedövningsmedel i en axel (subacromiell carbocaininjektion för misstänkt impingement för att vara exakt). Vid 21 knallade vi iväg hemåt och nu ligger jag i sängen och somnar nog när som helst. Grymt avslut på min första ortopedivecka helt klart!

 

 

Det var ett snötäckt Göteborg vi kom hem till igår och helt plötsligt så är vintern här. Jag som hade hoppats kunna cykla till Mölndals sjukhus där vi nu skall ha vår ortopediplacering i 3 veckor. Istället fick jag snällt knata till fots imorse då jag varken vågar eller är särskilt sugen på att slira runt med cykeln utan dubbdäck, särskilt inte som gravid. Det skall hur som helst bli väldigt spännande att äntligen få lära sig lite ortopedi så att jag äntligen kan svara på alla familjemedlemmar och vänners frågor om deras onda knän och knakande ryggar.

 

Ligger just nu i sängen med ögonlock som snart faller ihop av trötthet. Det är så mycket som händer i livet just nu och det tar på krafterna helt klart även fast det mesta är himla skoj. Idag var jag t.ex. och packade godispåsar till barnen som kommer på konserten på söndag tillsammans med vår körledare och Elin ute i Onsala och vi hade det bara så mysigt. Imorgon får jag nog ta och sätta mig ner och skriva en lista på allt som skall hinnas med de närmaste för just nu känns det som det snurrar miljontals tankar i huvudet och det gör mig bara stressad. Nu skall jag få lite välbehövlig sömn och imorgon väntar en heldag med föreläsningar om proteser och titthålskirurgi i leder bl.a. God natt!!

 

Ligger just nu och vilar oss lite på hotellrummet. Vi har varit ute på språng sen 8 imorse så fötterna ömmar rejält och jag som i vanliga fall inte alls har foglossning har börjat känna lite värk från bäckenet. Har haft en supermysig dag med shopping och lunch på Camden market och sedan ett besök på Imperial War Museum. Om en liten stund skall vi bege oss ut igen i jakt på ett trevligt ställe att äta middag på.

Som ni ser går det verkligen ingen nöd på oss (utom möjligtvis våra fötter då). Min mamma är dessutom supergullig och skickar oss uppdateringar i form av bilder på vad hon och Vincent hittar på. Känns jättekonstigt att vara ifrån honom men jag vet att han har det kanonbra hos mina föräldrar. Nu skall vi fortsätta njuta och ladda batterierna innan det är dags att flyga hemåt igen på söndag. Hoppas ni alla har en underbar helg hemma i Sverige!

Det har blivit mycket inlägg om graviditeten det senaste men jag lovar er att det kommer lite annat framöver också! För mig är ju graviditeten och lilla lillebror i magen ständigt närvarande så då är det skönt att i alla fall få utlopp för lite av alla miljontals tankar här inne. Hoppas ni tycker om att följa vår resa! Här kommer i alla fall inlägget för vecka 20:

 

Barnet:

Barnet mäter nu hela 25,6 cm från huvud till fot och enligt min app (som jämför barn med frukter och grönsaker, lite konstigt ändå eller?!) så är han stor som en zucchini. Fram tills nu växer de flesta barnen lika fort men efter halva graviditeten så börjar skillnader framträda. Vissa barn blir långa och smala medan andra blir kortare och "knubbiga". Vincent var en lång och smal en så det är ju det jag ser framför mig nu, särskilt när jag vet att det är en liten lillebror där inne, men det skall bli otroligt spännande att få se hur denna lilla bebis ser ut. Svettkörtlar är färdiga nu även fast han inte kommer börja svettas förrän efter födseln. Lillebrors sinnen utvecklas och han kan känna smärta, hur sjutton nu man tagit reda på det? Dessutom kan han göra mer avancerad akrobatik som bakåtkullerbyttor.

 

Jag:

Jag känner mig så fantastiskt lyckligt lottad som bär på en till liten frisk pojke. Jag blev rätt chockad först när vi fick reda på att det var en kille just för att jag var så säker på att det var en tjej men för varje dag som går så känns det bara mer och mer självklart att det ju är en liten lillebror som skall få komma till vår familj. Är supersugen på att gå loss och köpa en massa kläder nu men jag försöker hålla mig tills vi åker till London nu i helgen.

 

När det kommer till graviditeten så mår jag fortfarande bra. Jag känner mig som en av de där jobbiga gravida kvinnorna som jag själv kände sånt avund för sist jag var gravid men jag njuter så länge det varar för man vet aldrig hur länge man får må bra. Det enda som stör mig är tröttheten som smugit sig på och jag hoppas som sagt att det vänder nu när jag börjat äta järntabletter. Har känt av lite mindre sparkar från lillkillen denna veckan men på ultraljudet så kunde man se att han låg med ryggen mot min mage så det kanske förklarar saker och ting. Förhoppningsvis gör han en av de där berömda bakåtkullerbyttorna snart så att jag får känna lite mer sparkar igen och även nyfikna vänner och släktingar som gärna också vill känna en spark.

 

Tycker att jag blivit så stor på bara några dagar nu om magen men det kanske bara är jag som inbillar mig. Vad tycker ni? Visst börjar det likna en riktig liten gravidkula?

 

Vecka 20 igår redan men veckoinlägget får komma senare i veckan då jag inte hunnit fota magen denna hektiska helg. Däremot så har jag en liten video att dela med er alla. Jag bad ju er gissa på om ni tror att det ligger en lillasyster eller lillebror i magen och det blev väl ungefär 7-3 till team tjej. Själv var jag ju så säker på att det var en tjej, tror ni jag hade rätt?

 

 

Wow alltså! Det är helt magiskt att få se sin bebis på ultraljud. 2 minuter sena fick vi springa mot ultraljudsmottagningen på Östra från parkeringen och med andan i halsen, välfylld urinblåsa (precis enligt instruktion) och bultande hjärta av nervositet fick vi komma in i undersökningsrummet. Organ efter organ gicks noggrant igenom och för varje "det ser helt normalt ut" kunde jag pusta ut en aning. Moderkakan ligger dessutom i bakvägg vilket antagligen är anledningen till att jag känt sparkar relativt tidigt.

 

Allt såg alltså strålande fint ut med bebisen och vi blev flyttade 1 dag framåt och beräknat förlossningsdatum är nu den 7e april och jag byter således veckor på söndagar istället. Är så otroligt lättad att allt såg bra ut och nu kan jag förhoppningsvis vara mer lugn framöver och bara njuta av graviditeten och alla små sparkar.

 

Efter att ha gått och oroat mig så mycket inför ultraljudet hela dagen var jag så trött när vi kom hem att jag knappt visste vad jag hette. En rejäl urladdning helt enkelt och det blev tidig sänggång för min del.

 

Könet fick vi också reda på och precis som förra gången planerar jag att göra en liten film och lägga upp så håll utkik! Oavsett vilket så är ju det absolut viktigaste att allt var precis som det skulle. Vi älskar dig så lilla vän!

Idag är det dags och herrejisses vad nervös jag är. Kunde knappt somna igår kväll utan hjärnan gick på högvarv. Är bebisen frisk? Ser allt ut som det ska? Kommer vi få reda på kön? 

 

Å ena sidan så skall det bli så så så kul att få se den lilla kickboxaren där inne men å andra sidan är jag livrädd för att något skulle visa sig vara fel. Givetvis har vi inte tid förrän efter att Tom slutat jobbet så jag får allt plågas av denna ovisshet i några timmar till. Det kommer bli en låååång dag!

Ringde och pratade med min barnmorska igår om den tilltagande tröttheten jag känt under de senaste veckorna. Hon slängde ett öga på de prover som jag tog i vecka 11 och tyckte nog att det var dags att jag började med järntillskott. Under graviditeten ökar blodvolymen med 40-50% och många gravida brukar i mitten av graviditeten behöva extra järn (en viktig produkt vid tillverkningen av röda blodkroppar). Symtom på blodbrist är bland annat trötthet, andfåddhet och blekhet och visst kan jag ticka av all dessa punkter, även fast jag visserligen i mitt normaltillstånd är blek som ett spöke.

 

Något som är väldigt dåligt att kombinera med extra trötthet är specialveckan i radiologi, vilket givetvis är just den veckan jag har just nu. Inget illa om radiologispecialiteten som sådan egentligen, jag tycker att det är ganska kul att få leka lite detektiv och försöka koppla ihop kliniska symtom med fynd inuti kroppen. Det jag däremot verkligen inte kan förstå är hur man frivilligt, trots att det är strålande sol utanför fönstret, släcker lamporna och drar för mörkläggningsgardinerna och spenderar dagens få soltimmar i totalt mörker.  Detta tillsammans med projektorer och datorer som sakta värmer upp den syrefattiga luften (pga alldeles för många personer i ett alldeles för litet rum) gör vem som helst rätt dåsig.

 

 

Nä hade det inte varit för det att vi har en grym amanuens den här veckan som har hand om oss och att jag känner att jag utvecklats massor på bara ett fåtal dagar när det kommer till att tolka slätröntgen CT, MR, ultraljud m.m. så hade jag nog inte stått ut i mörkret. Jag undrar om det är något man vänjer sig vid som radiolog eller om de bara inte gillar ljus som personer?

 

Nu har jag som sagt köpt hem lite Niferex i alla fall och förhoppningsvis kan jag få tillbaks lite energi. Resten hänger nog tyvärr bara på att jag blir bättre på att varva ner och stressa mindre. Dumt att det inte finns något piller som fixar det!

Barnet:

Bebisen är nu drygt 14 cm från huvud till rumpa, enligt min app stor som en sötpotatis. Barnets hud, som nu inte längre är genomskinlig, täcks av fosterfett. Under anlagen för mjölktänderna finns nu även anlag för de permanenta tänderna. Bebisen sväljer fostervatten och njurarna producerar sedan urin som kissas ut igen.

 

Jag:

Trött, trött, trött! Ja det känns som att tröttheten från första trimestern smyger sig tillbaka. Funderar på om det kanske inte är så att jag lider av järnbrist vilket är ganska vanligt när man närmar sig mitten av graviditeten. Dessutom har jag sovit rätt dåligt på nätterna det senaste då jag vaknat och behövt byta position eftersom jag haft så ont i höfterna. Skall försöka mig på att sova med en kudde mellan knäna inatt och se om det hjälper mot värken. I fredags natt vaknade jag dessutom av en fruktansvärd vadkramp och jag trodde på riktigt att jag skulle svimma så ont det gjorde. Inte konstigt att man är lite trött helt enkelt!

 

Nu känner jag bebisens sparkar tydligt, flera gånger om dagen. Har även sett sparkarna utanpå magen och igår fick Tom känna sparkar för första gången. Har fortfarande en hel del sammandragningar till och från under dagen och ibland kommer dessa efter att bebisen kört någon form av kickboxningsmatch med sig själv där inne. Sammandragningarna är rätt obehagliga men gör fortfarande inte ont så då är ju allt som det ska.

 

Slutligen har jag även fått några omgångar med härlig halsbränna. Den har försvunnit lika snabbt som den kommit så än behöver jag nog inte springa till apoteket och inhandla Omeprazol (min livräddare förra graviditeten). Det är nog dessvärre bara en tidsfråga så jag njuter så länge jag kan av att slippa vara en eldsprutande drake ;)

 

Här har vi veckans magbilder:

 

Okej hörni, nu är det mindre än en vecka kvar tills vi skall på rutinultraljud (iiiiih!!) och förutom att få se så allt ser bra ut så hoppas vi även kunna få veta vilket kön barnet har. Givetvis spelar det abolut ingen roll vilket kön det är och är barnet bara friskt är vi givetvis nöjda men vi är alldeles för nyfikna för att inte ta reda på det om det går.

 

 

Jag har sen dag 1 trott att det ligger en liten lillasyster i magen. Varför vet jag inte riktigt men har råkat säga hon om bebisen flera gånger och det är väl helt enkelt vad magkänslan säger. Tom tror att det blir en liten kille igen så vi får väl se vem av oss som har rätt. Ligger bebisen med benen i kors eller med navelsträngen i vägen så kanske det ändå inte går att se och då får vi snällt vänta till förlossningen men som sagt, vi är väldigt nyfikna av oss och har dessutom väldigt svårt med namn den här gången så det hade underlättat att kunna sålla lite.

 

Här är några "Old wives tales" som säger sig kunna förutspå vilket kön bebisen har:

 

Craving för salt eller sött? Lite mer sötsugen än vanligt faktiskt, brukar annars vara en riktig salttjej (Flicka)

Finnar? Ooooohja, både i ansiktet, på ryggen och bröstet -.- (Flicka)

Huvudvärk? Har haft problem med både migrän och "vanlig" huvudvärk (Pojke)

Humörsvängningar? Jadå i alla fall i början av graviditeten (Flicka)

Spetsig eller rund mage? Magen är mycket mer oval än sist då den var mer spetsig (Flicka)

Kinesisk kalender (hittar ni HÄR)? Den säger pojke (Pojke)

Kalla fötter? Ja verkligen! Drar alltid på mig mina tofflor när jag är hemma (Pojke)

 

Nu är jag inte mycket för skrönor men det verkar som att de är ganska oense om vad det faktiskt är som ligger där i magen.

 

Nu får ni vara med och gissa! Vad tror du att det är, en lillasyster eller lillebror? Gissa i kommentarsfältet så sammanställer jag resultatet innan vi avslöjar för er vad ultraljudet visade.

I tisdags var det halloweenkalas på Vincents förskola och trots att vi har en spidermandräkt liggandes hemma sen han var på maskerad i somras så ville han absolut klä ut sig till spöke. Eftersom jag är en sån curlingmamma (och för att jag tycker det är rätt skoj att pyssla) knåpade jag givetvis ihop en liten spökkostym till min lilla trollunge. Det blev inget avancerat då jag har ganska så lite energi över till pyssel överlag nu för tiden men ett vitt lakan och lite svart filt som jag klippte ut och limmade fast blev en urgullig liten spökdräkt och Vincent var SÅ lycklig när han på morgonen fick traska iväg mot förskolan på morgonen utklädd till spöke.

 

Så var det tack och hej till två fina veckors anestesi. Har lärt mig massor om sövningens ädla konst och fått göra en hel del praktiskt som alltid är väldigt skoj. Har satt PVK, tagit blodgas, satt larynxmask, intuberat (!!), övat en hel del på att hålla fri luftväg och ventilera sövda patienter m.m. Man blir helt klar lite mallig när man får ett "bra jobbat" efter att ha intuberat sin första patient vill jag lova.

 

 

Många grejer som man gör som läkarstudent ute på praktiken är saker man gör för första gången. Första blodgasen, första gången du slår reflexer, första sutureringen, första rektalpalpationen, första gången du tar ett blodtryck.. Med ständigt till antalet ökande klasser på läkarprogrammet så blir de där tillfällena man får chansen att öva på dessa moment färre och färre. Man är helt enkelt oftast flera studenter på samma placering som får turas om och tar man inte chansen så vet man aldrig när man får nästa chans.

 

Jag brukar därför försöka att så gott jag kan utmana mig själv när jag får en förfrågan att göra någonting som egentligen känns rätt läskigt, en "förstagångare". Jag säger helt enkelt bara ja och litar på att den som ställt frågan också känner sig trygg med att jag som grön kandis gör ett försök under deras handledning. Som exempel kan vi ju ta intubationen som jag fick göra i veckan. Läkaren frågade om jag intuberat tidigare och istället för att svara nej så sa jag att jag varit med på intubationer och dessutom intuberat på docka och gärna ville försöka. Det gäller bara att tro på sig själv och att våga ta steget att testa. Det är okej att vara nervös men visa inte att du tvekar för det är så lätt att erbjudandet försvinner till någon annan. Lyckas man kan man sväva på moln resten av dagen och det värsta som kan hända är egentligen att handledaren får ta över.

 

Så mitt tips helt enkelt till läkarstudenter (och alla andra egentligen) där ute, våga ta för er och tro på er själva. Får ni en fråga så säg JA och tryck undan alla tankar som "inte kan väl jag" och "äh jag tar det nästa gång". Som student har man rätt att lära sig och då krävs övningövningövning. Ta varje tillfälle du får och jag lovar dig att det med allra största sannolikhet kommer att gå kanonbra!

Äntligen november! Har längtat efter den här månaden på så många olika sätt och ni förstår snart varför. Att jag dessutom avslutade oktober med en riktig skitdag gör mig bara ännu gladare över att få vända blad. Var lite för godhjärtad igår och gav pengar till en okänd person som verkligen såg ut att behöva dem men där jag, givetvis försent, insåg att jag faktiskt blivit lurad. Hur sjutton kan man ha mage att stå och ljuga ihop en historia för att lura pengar av trevliga och hjälpsamma medmänniskor?  Blir arg så att jag kokar och hormonerna gör samtidigt att jag bara vill lägga mig ner och gråta! Dessutom fick jag hämta en febrig liten 3åring igår på förskolan så ja, inte bästa dagen på året precis.

 

I alla fall, för att vända blad från det jobbiga. I november har jag varenda helg uppbokad med roligheter. Det hela gör mig visserligen lite stressad men mest känns det himla skoj. Klassfest, rutinultraljud (!!), dop, avslutningskonsert med kören och så skall dessutom jag och Tom åka på en weekend till London. Ja, ni hör ju! Slår vad om att månaden kommer att susa förbi och så är det helt plötsligt december.

 

Känner mig faktiskt väldigt ambivalent när det gäller det här med tiden. När man är gravid handlar ju allt om att räkna veckor och man längtar så mycket efter nästa milstolpe. Skolan däremot.. för varje vecka som går får jag mer och mer ångest känns det som. Ännu mer information läggs till min redan enorma hög som bara ligger och väntar på att proppas in i hjärnan och jag har varken speciellt mycket tid eller energi att plugga den mängd som behövs. Jag tröstar mig med att de flesta känner som jag och att jag inte på något sätt är unik om att inte ha hunnit plugga under våra rätt så fullsmockade praktikveckor. Nu i november skall jag fokusera på att må bra först och främst för det är ju trots allt det viktigaste! Sen får vi se hur mycket pluggande som blir gjort.

 

Bjussar på fyra härliga novemberbilder från 2016. Hoppas på en minst lika mysig månad i år!