Vecka 20

Det har blivit mycket inlägg om graviditeten det senaste men jag lovar er att det kommer lite annat framöver också! För mig är ju graviditeten och lilla lillebror i magen ständigt närvarande så då är det skönt att i alla fall få utlopp för lite av alla miljontals tankar här inne. Hoppas ni tycker om att följa vår resa! Här kommer i alla fall inlägget för vecka 20:
 
Barnet:
Barnet mäter nu hela 25,6 cm från huvud till fot och enligt min app (som jämför barn med frukter och grönsaker, lite konstigt ändå eller?!) så är han stor som en zucchini. Fram tills nu växer de flesta barnen lika fort men efter halva graviditeten så börjar skillnader framträda. Vissa barn blir långa och smala medan andra blir kortare och "knubbiga". Vincent var en lång och smal en så det är ju det jag ser framför mig nu, särskilt när jag vet att det är en liten lillebror där inne, men det skall bli otroligt spännande att få se hur denna lilla bebis ser ut. Svettkörtlar är färdiga nu även fast han inte kommer börja svettas förrän efter födseln. Lillebrors sinnen utvecklas och han kan känna smärta, hur sjutton nu man tagit reda på det? Dessutom kan han göra mer avancerad akrobatik som bakåtkullerbyttor.
 
Jag:
Jag känner mig så fantastiskt lyckligt lottad som bär på en till liten frisk pojke. Jag blev rätt chockad först när vi fick reda på att det var en kille just för att jag var så säker på att det var en tjej men för varje dag som går så känns det bara mer och mer självklart att det ju är en liten lillebror som skall få komma till vår familj. Är supersugen på att gå loss och köpa en massa kläder nu men jag försöker hålla mig tills vi åker till London nu i helgen.
 
När det kommer till graviditeten så mår jag fortfarande bra. Jag känner mig som en av de där jobbiga gravida kvinnorna som jag själv kände sånt avund för sist jag var gravid men jag njuter så länge det varar för man vet aldrig hur länge man får må bra. Det enda som stör mig är tröttheten som smugit sig på och jag hoppas som sagt att det vänder nu när jag börjat äta järntabletter. Har känt av lite mindre sparkar från lillkillen denna veckan men på ultraljudet så kunde man se att han låg med ryggen mot min mage så det kanske förklarar saker och ting. Förhoppningsvis gör han en av de där berömda bakåtkullerbyttorna snart så att jag får känna lite mer sparkar igen och även nyfikna vänner och släktingar som gärna också vill känna en spark.
 
Tycker att jag blivit så stor på bara några dagar nu om magen men det kanske bara är jag som inbillar mig. Vad tycker ni? Visst börjar det likna en riktig liten gravidkula?
 



Det blir en..

Vecka 20 igår redan men veckoinlägget får komma senare i veckan då jag inte hunnit fota magen denna hektiska helg. Däremot så har jag en liten video att dela med er alla. Jag bad ju er gissa på om ni tror att det ligger en lillasyster eller lillebror i magen och det blev väl ungefär 7-3 till team tjej. Själv var jag ju så säker på att det var en tjej, tror ni jag hade rätt?
 
 

En frisk liten bebis

Wow alltså! Det är helt magiskt att få se sin bebis på ultraljud. 2 minuter sena fick vi springa mot ultraljudsmottagningen på Östra från parkeringen och med andan i halsen, välfylld urinblåsa (precis enligt instruktion) och bultande hjärta av nervositet fick vi komma in i undersökningsrummet. Organ efter organ gicks noggrant igenom och för varje "det ser helt normalt ut" kunde jag pusta ut en aning. Moderkakan ligger dessutom i bakvägg vilket antagligen är anledningen till att jag känt sparkar relativt tidigt.
 
Allt såg alltså strålande fint ut med bebisen och vi blev flyttade 1 dag framåt och beräknat förlossningsdatum är nu den 7e april och jag byter således veckor på söndagar istället. Är så otroligt lättad att allt såg bra ut och nu kan jag förhoppningsvis vara mer lugn framöver och bara njuta av graviditeten och alla små sparkar.
 
Efter att ha gått och oroat mig så mycket inför ultraljudet hela dagen var jag så trött när vi kom hem att jag knappt visste vad jag hette. En rejäl urladdning helt enkelt och det blev tidig sänggång för min del.
 
 
Könet fick vi också reda på och precis som förra gången planerar jag att göra en liten film och lägga upp så håll utkik! Oavsett vilket så är ju det absolut viktigaste att allt var precis som det skulle. Vi älskar dig så lilla vän!


Dags för rutinultraljud

Idag är det dags och herrejisses vad nervös jag är. Kunde knappt somna igår kväll utan hjärnan gick på högvarv. Är bebisen frisk? Ser allt ut som det ska? Kommer vi få reda på kön? 
 
Å ena sidan så skall det bli så så så kul att få se den lilla kickboxaren där inne men å andra sidan är jag livrädd för att något skulle visa sig vara fel. Givetvis har vi inte tid förrän efter att Tom slutat jobbet så jag får allt plågas av denna ovisshet i några timmar till. Det kommer bli en låååång dag!
 
Nu vill jag ha era sista gissningar. Blir det en lillasyster eller lillebror? Håll tummarna för oss idag att det går bra. Uppdaterar er senare ikväll om hur det har gått!
 
Jag precis innan vi skulle in på vårt första ultraljud i vecka 9. Ungefär lika nervös då som nu men då såg allt tiptop ut! 

Welcome to the dark side

Ringde och pratade med min barnmorska igår om den tilltagande tröttheten jag känt under de senaste veckorna. Hon slängde ett öga på de prover som jag tog i vecka 11 och tyckte nog att det var dags att jag började med järntillskott. Under graviditeten ökar blodvolymen med 40-50% och många gravida brukar i mitten av graviditeten behöva extra järn (en viktig produkt vid tillverkningen av röda blodkroppar). Symtom på blodbrist är bland annat trötthet, andfåddhet och blekhet och visst kan jag ticka av all dessa punkter, även fast jag visserligen i mitt normaltillstånd är blek som ett spöke.
 
Något som är väldigt dåligt att kombinera med extra trötthet är specialveckan i radiologi, vilket givetvis är just den veckan jag har just nu. Inget illa om radiologispecialiteten som sådan egentligen, jag tycker att det är ganska kul att få leka lite detektiv och försöka koppla ihop kliniska symtom med fynd inuti kroppen. Det jag däremot verkligen inte kan förstå är hur man frivilligt, trots att det är strålande sol utanför fönstret, släcker lamporna och drar för mörkläggningsgardinerna och spenderar dagens få soltimmar i totalt mörker.  Detta tillsammans med projektorer och datorer som sakta värmer upp den syrefattiga luften (pga alldeles för många personer i ett alldeles för litet rum) gör vem som helst rätt dåsig.
 
Mörkläggningsgardinerna glipar och skvallrar om det vackra vädret som vi går miste om!
 
Nä hade det inte varit för det att vi har en grym amanuens den här veckan som har hand om oss och att jag känner att jag utvecklats massor på bara ett fåtal dagar när det kommer till att tolka slätröntgen CT, MR, ultraljud m.m. så hade jag nog inte stått ut i mörkret. Jag undrar om det är något man vänjer sig vid som radiolog eller om de bara inte gillar ljus som personer?
 
Nu har jag som sagt köpt hem lite Niferex i alla fall och förhoppningsvis kan jag få tillbaks lite energi. Resten hänger nog tyvärr bara på att jag blir bättre på att varva ner och stressa mindre. Dumt att det inte finns något piller som fixar det!



Vecka 19

Barnet:
Bebisen är nu drygt 14 cm från huvud till rumpa, enligt min app stor som en sötpotatis. Barnets hud, som nu inte längre är genomskinlig, täcks av fosterfett. Under anlagen för mjölktänderna finns nu även anlag för de permanenta tänderna. Bebisen sväljer fostervatten och njurarna producerar sedan urin som kissas ut igen.
 
Jag:
Trött, trött, trött! Ja det känns som att tröttheten från första trimestern smyger sig tillbaka. Funderar på om det kanske inte är så att jag lider av järnbrist vilket är ganska vanligt när man närmar sig mitten av graviditeten. Dessutom har jag sovit rätt dåligt på nätterna det senaste då jag vaknat och behövt byta position eftersom jag haft så ont i höfterna. Skall försöka mig på att sova med en kudde mellan knäna inatt och se om det hjälper mot värken. I fredags natt vaknade jag dessutom av en fruktansvärd vadkramp och jag trodde på riktigt att jag skulle svimma så ont det gjorde. Inte konstigt att man är lite trött helt enkelt!
 
Nu känner jag bebisens sparkar tydligt, flera gånger om dagen. Har även sett sparkarna utanpå magen och igår fick Tom känna sparkar för första gången. Har fortfarande en hel del sammandragningar till och från under dagen och ibland kommer dessa efter att bebisen kört någon form av kickboxningsmatch med sig själv där inne. Sammandragningarna är rätt obehagliga men gör fortfarande inte ont så då är ju allt som det ska.
 
Slutligen har jag även fått några omgångar med härlig halsbränna. Den har försvunnit lika snabbt som den kommit så än behöver jag nog inte springa till apoteket och inhandla Omeprazol (min livräddare förra graviditeten). Det är nog dessvärre bara en tidsfråga så jag njuter så länge jag kan av att slippa vara en eldsprutande drake ;)
 
Här har vi veckans magbilder:
 
 

Lillasyster eller lillebror?

Okej hörni, nu är det mindre än en vecka kvar tills vi skall på rutinultraljud (iiiiih!!) och förutom att få se så allt ser bra ut så hoppas vi även kunna få veta vilket kön barnet har. Givetvis spelar det abolut ingen roll vilket kön det är och är barnet bara friskt är vi givetvis nöjda men vi är alldeles för nyfikna för att inte ta reda på det om det går.
 
Vincent, bara ett par veckor gammal <3
 
Jag har sen dag 1 trott att det ligger en liten lillasyster i magen. Varför vet jag inte riktigt men har råkat säga hon om bebisen flera gånger och det är väl helt enkelt vad magkänslan säger. Tom tror att det blir en liten kille igen så vi får väl se vem av oss som har rätt. Ligger bebisen med benen i kors eller med navelsträngen i vägen så kanske det ändå inte går att se och då får vi snällt vänta till förlossningen men som sagt, vi är väldigt nyfikna av oss och har dessutom väldigt svårt med namn den här gången så det hade underlättat att kunna sålla lite.
 
Här är några "Old wives tales" som säger sig kunna förutspå vilket kön bebisen har:
 
Craving för salt eller sött? Lite mer sötsugen än vanligt faktiskt, brukar annars vara en riktig salttjej (Flicka)
Finnar? Ooooohja, både i ansiktet, på ryggen och bröstet -.- (Flicka)
Huvudvärk? Har haft problem med både migrän och "vanlig" huvudvärk (Pojke)
Humörsvängningar? Jadå i alla fall i början av graviditeten (Flicka)
Spetsig eller rund mage? Magen är mycket mer oval än sist då den var mer spetsig (Flicka)
Kinesisk kalender (hittar ni HÄR)? Den säger pojke (Pojke)
Kalla fötter? Ja verkligen! Drar alltid på mig mina tofflor när jag är hemma (Pojke)
 
Nu är jag inte mycket för skrönor men det verkar som att de är ganska oense om vad det faktiskt är som ligger där i magen.
 
Nu får ni vara med och gissa! Vad tror du att det är, en lillasyster eller lillebror? Gissa i kommentarsfältet så sammanställer jag resultatet innan vi avslöjar för er vad ultraljudet visade.


Ett litet spöke

I tisdags var det halloweenkalas på Vincents förskola och trots att vi har en spidermandräkt liggandes hemma sen han var på maskerad i somras så ville han absolut klä ut sig till spöke. Eftersom jag är en sån curlingmamma (och för att jag tycker det är rätt skoj att pyssla) knåpade jag givetvis ihop en liten spökkostym till min lilla trollunge. Det blev inget avancerat då jag har ganska så lite energi över till pyssel överlag nu för tiden men ett vitt lakan och lite svart filt som jag klippte ut och limmade fast blev en urgullig liten spökdräkt och Vincent var SÅ lycklig när han på morgonen fick traska iväg mot förskolan på morgonen utklädd till spöke.
 
 
Enkelt, billigt och ett supernöjt barn, kan en mamma önska sig något mer? Tips till andra föräldrar där ute som snabbt behöver fixa en maskeradkostym och inte vill lägga en massa pengar på något som bara kommer användas en gång!

Säg JA!

Så var det tack och hej till två fina veckors anestesi. Har lärt mig massor om sövningens ädla konst och fått göra en hel del praktiskt som alltid är väldigt skoj. Har satt PVK, tagit blodgas, satt larynxmask, intuberat (!!), övat en hel del på att hålla fri luftväg och ventilera sövda patienter m.m. Man blir helt klar lite mallig när man får ett "bra jobbat" efter att ha intuberat sin första patient vill jag lova.
 
 
Många grejer som man gör som läkarstudent ute på praktiken är saker man gör för första gången. Första blodgasen, första gången du slår reflexer, första sutureringen, första rektalpalpationen, första gången du tar ett blodtryck.. Med ständigt till antalet ökande klasser på läkarprogrammet så blir de där tillfällena man får chansen att öva på dessa moment färre och färre. Man är helt enkelt oftast flera studenter på samma placering som får turas om och tar man inte chansen så vet man aldrig när man får nästa chans.
 
Jag brukar därför försöka att så gott jag kan utmana mig själv när jag får en förfrågan att göra någonting som egentligen känns rätt läskigt, en "förstagångare". Jag säger helt enkelt bara ja och litar på att den som ställt frågan också känner sig trygg med att jag som grön kandis gör ett försök under deras handledning. Som exempel kan vi ju ta intubationen som jag fick göra i veckan. Läkaren frågade om jag intuberat tidigare och istället för att svara nej så sa jag att jag varit med på intubationer och dessutom intuberat på docka och gärna ville försöka. Det gäller bara att tro på sig själv och att våga ta steget att testa. Det är okej att vara nervös men visa inte att du tvekar för det är så lätt att erbjudandet försvinner till någon annan. Lyckas man kan man sväva på moln resten av dagen och det värsta som kan hända är egentligen att handledaren får ta över.
 
Så mitt tips helt enkelt till läkarstudenter (och alla andra egentligen) där ute, våga ta för er och tro på er själva. Får ni en fråga så säg JA och tryck undan alla tankar som "inte kan väl jag" och "äh jag tar det nästa gång". Som student har man rätt att lära sig och då krävs övningövningövning. Ta varje tillfälle du får och jag lovar dig att det med allra största sannolikhet kommer att gå kanonbra!



November, du är mer än välkommen!

Äntligen november! Har längtat efter den här månaden på så många olika sätt och ni förstår snart varför. Att jag dessutom avslutade oktober med en riktig skitdag gör mig bara ännu gladare över att få vända blad. Var lite för godhjärtad igår och gav pengar till en okänd person som verkligen såg ut att behöva dem men där jag, givetvis försent, insåg att jag faktiskt blivit lurad. Hur sjutton kan man ha mage att stå och ljuga ihop en historia för att lura pengar av trevliga och hjälpsamma medmänniskor?  Blir arg så att jag kokar och hormonerna gör samtidigt att jag bara vill lägga mig ner och gråta! Dessutom fick jag hämta en febrig liten 3åring igår på förskolan så ja, inte bästa dagen på året precis.
 
I alla fall, för att vända blad från det jobbiga. I november har jag varenda helg uppbokad med roligheter. Det hela gör mig visserligen lite stressad men mest känns det himla skoj. Klassfest, rutinultraljud (!!), dop, avslutningskonsert med kören och så skall dessutom jag och Tom åka på en weekend till London. Ja, ni hör ju! Slår vad om att månaden kommer att susa förbi och så är det helt plötsligt december.
 
Känner mig faktiskt väldigt ambivalent när det gäller det här med tiden. När man är gravid handlar ju allt om att räkna veckor och man längtar så mycket efter nästa milstolpe. Skolan däremot.. för varje vecka som går får jag mer och mer ångest känns det som. Ännu mer information läggs till min redan enorma hög som bara ligger och väntar på att proppas in i hjärnan och jag har varken speciellt mycket tid eller energi att plugga den mängd som behövs. Jag tröstar mig med att de flesta känner som jag och att jag inte på något sätt är unik om att inte ha hunnit plugga under våra rätt så fullsmockade praktikveckor. Nu i november skall jag fokusera på att må bra först och främst för det är ju trots allt det viktigaste! Sen får vi se hur mycket pluggande som blir gjort.
 
Bjussar på fyra härliga novemberbilder från 2016. Hoppas på en minst lika mysig månad i år!