Hej T8!

Och där var vi igång! Nu kan jag officiellt titulera mig T8a på Läkarprogrammet och visst måste jag erkänna att det ändå börjar kännas lite pirrigt. Även fast det ju är 2 år kvar på utbildningen så tror jag vi alla i klassen känner att vi sakta men säkert närmar oss den där examen och själv känner jag en viss panik över att det finns människor som förväntar sig att jag skall kunna en massa saker. Helt ärligt så känns det som att jag glömt ca 90% av allt det jag lärt mig sen jag började där på hösten 2012 men pratar man med andra i klassen så känns det i alla fall inte som att man är ensam om att känna så. Vi kan nog dessutom säkert mer än vad vi tror.
 
De första två dagarna på termin 8 och kirurgikursen har inte direkt tagit någon med storm. Det har varit fullmatat från 8-16.30 med olika typer av introföreläsningar och jag tror nog bara att 2 eller 3 av dessa 45-minuterspass varit något att ha. Hoppas på bättre lycka imorgon. På torsdag skall vi däremot få hänga en halvdag på KTC (kliniskt träningscentrum) och lära oss steriltvätt och basal suturering vilket jag verkligen ser fram emot.
 
Det är spännande hur snabbt man faller tillbaks in i studentlivet igen. Släpa tunga väskor fyllda med laptops och högar med papper fram och tillbaks till skolan, värma matlådor i microvågsugnar som är i stort behov av rengöring, "lyxa till det med en fika" och köpa en chokladboll och dricka kranvatten till, ta sig an det kryptiska terminsschemat och ändå inte förstå ett smack.. ja listan kan göras lång. Studentlivet är brutalt och genomstressigt ibland, men det har allt sin charm. Nu kör vi!
 




Dags att öppna böckerna?

Lugnet före stormen. Det är lite så jag känner nu bara dagar innan höstterminsstarten. Spenderar mitt sommarlovs sista dagar i Bosared med mina föräldrar, Tom och Vincent och förutom att jag glömde ta en allergitablett innan jag kom hit och därför har gått och snörvlat prick hela dagen (tack för den kattskrälle) så har vi det otroligt lugnt och mysigt.



En liten del av mig vill faktiskt öppna anatomiboken en smula och repetera lite anatomi men den förnuftiga delen av mig (ja det finns en sån) gör att jag låter bli. Jag skall insupa den allra sista sommarlovsluften så gott jag kan. Anatomiboken kan vänta i två dagar till!



Snart tillbaks till verkligheten

Så var det bara en vecka kvar på det här sommarlovet. Herre jisses vad fort det har gått! Augusti måste ju dessutom vara årtiondets gråaste då det bara har regnat och varit ruggigt här på västkusten i stort sett. Jag som hade hoppats på lite fler varma dagar än de där veckorna i juli. Idag ser det dock lovande ut men skall jobba kvällspasset på akuten idag så då får man inte se så mycket sol överhuvudtaget.
 
Har tre arbetspass kvar för sommaren och sen avslutar vi det hela med en helg i Bosared tillsammans med min familj. Det skall bli väldigt kul att få dra igång med skolan igen men jag är allt lite nervös. Det känns som att det är mycket man hinner glömma bara över en sommar och jag känner mig väl kanske inte riktigt lika utvilad inför skolstarten som jag brukar. Rädslan att misslyckas, att inte orka, att inte hinna med och att inte göra tillräckligt är något jag brottas med ständigt under terminernas gång och jag tror det är viktigare än någonsin att faktiskt försöka jobba på den där balansen mellan skola och resten av livet. Tur att jag ändå tycker att det jag läser är så sjukt spännande! 
 
Nu skall jag och Vincent traska iväg til förskolan i det fina vädret! Hoppas att ni alla får en fin måndag :)
 
 Bilder från mitt allra första pass som sekreterare i fjol!



"Hur är det att läsa till läkare i Göteborg?"

Jag tycker det är väldigt kul att läsa bloggar av andra läkarstudenter och en stor anledning till att jag vill blogga om min väg till läkare (förutom att det är lite utav en terapi) är att jag själv vill lämna efter mig tankar, information och erfarenheter från utbildningen som jag själv frenetiskt eftersökt när jag varit nyfiken på någon kommande kurs på programmet t.ex. Slående när man läser andra läkarstudentbloggar är dock hur extremt olika utbildningarna ser ut beroende på var man läser. Jag tänkte därför i en supersnabb och något förenklad form (hallåå ni skall ju orka ta er igenom inlägget också) berätta för er hur det är att läsa till läkare just här och hur programmet är uppbyggt.
 
På GU (alltså Göteborgs Universitet för er som inte listade ut det själva) är undervisningen till största delen katedral. Detta betyder att man går på föreläsningar (om man vill) och sedan pluggar inför en stor tenta och ibland även munta. Utbildningen är alltså inte casebaserad på samma sätt som på vissa andra lärosäten även fast det givetvis hela tiden körs patientfall under föreläsningarna.
 
KAOS!
 
Termin 1-5 räknas som de prekliniska terminerna. Här har vi väldigt lite praktik och väldigt mycket föreläsningar men detta varvas även med labbar, grupparbeten, självstudier osv. Praktiken under de 4 första terminerna kallas TYK (=tidig yrkeskontakt) och är ett mycket välbehövt avbrott i de väldigt teoretiska studierna i början ungefär en dag i månaden. Under termin 5 läser vi en hel kurs som heter konsultationskunskap vilket består av ett tre dagars internat samt praktikpraktikpraktik för att öva på att ta anamnes (sjukhistoria) och status (undersökning).
 
I Göteborg läser vi alla ämnesområden för sig. Anatomi är alltså en egen kurs och under kursens gång lär vi oss HELA kroppens anatomi. Under fysiologikursen så läser vi HELA kroppens fysiologi (ja eller inte samtidigt, kursen är ju ändå 40,5 hp :O) etc. På vissa lärosäten vet jag att man delar upp det hela efter organsystem istället och läser t.ex. cirkulationssystemets anatomi, fysiologi, patologi osv, men så gör alltså inte vi.
 
Termin 6-11 är de kliniska terminerna och här varvas praktik med föreläsningar där den största delen dock är praktik ute på sjukhusen.Det är ju liksom så man lär sig allra bäst och det är dessutom mycket lättare att banka in all kunskap man får på föreläsningarna om man faktiskt är ute och träffar livs levande exemplar av de olika sjukdomstillstånden. Det är nu den roliga delen av utbildningen börjar och det är också nu kursledningen börjar avråda folk från att boka någon form av resa under terminernas gång (det stoppar dock inte många). Under termin 10 skriver vi vårt examensarbete och avslutar sedan med barn och gyn under termin 11.
 
 
Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med upplägget som finns på GU. Kanske är det för att jag inte testat något annat men jag gillar att gå på föreläsningar och få lite saker serverat för att sen kunna gå hem och grotta ner mig i böcker och min kära vän google. Jag hade troligen även trivts med mer casebaserat upplägg också men med tanke på att jag inte hade så jättestor lust att flytta från mitt kära Göteborg direkt efter studenten så är jag väldigt glad att jag kom in på mitt förstahandsval. Oavsett vilket lärosäte vi läser på så kommer vi alla säkerligen bli grymma doktorer!
 
Vill ni dela med er av hur det ser ut där ni pluggar så får ni hemskt gärna göra det i kommentarerna nedan! Länka gärna er blogg om ni har någon också så jag kan gå in och kika. Kram på er :D


Vilken kurslitteratur behöver man köpa?

Nu när jag börjat jobba igen känns det mer påtagligt att höstterminen verkligen är på väg. Ser verkligen fram emot en ny kurs och att få banka in en massa ny kunskap i huvudet. Älskar när man har den känslan för då vet man att sommarlovet varit tillräckligt långt. Har suttit och surfat runt lite i jakt på en bra kirurgibok så är det någon som har nått bra tips får ni gärna hojta till. 
 
På tal om böcker har det varierat väldigt om jag köpt kurslitteraturen eller ej under terminerna. De kostar ju ändå en ansenlig summa pengar (700-1000 spänn oftast). Vissa böcker har varit fantastiskt onödiga och andra svinbra och det är ju svårt att veta i förväg. Oftast kommer man väldigt långt på föreläsningsanteckningar och google men lite beroende på studieteknik kan det vara väldigt skönt att ha en bok ibland. Jag har märkt att jag nu under de kliniska kurserna tenderar att vilja köpa fler av böckerna då jag tänker att de kan vara bra att ha att slå i även senare under programmet eller under början av min karriär som färsk underläkare.
 
Om jag skall rekommendera en bok så är det ett anatomiatlas. Det går aldrig ur tiden (de flesta ben sitter liksom där de sitter) och du kommer alltid behöva det då ingen superläkare på denna planet kan hålla alla latinska ord i huvudet. Dessutom återkommer anatomi i nästan alla kurser.
 
Är det någon bok jag inte skulle rekommendera så är det en histologibok. Jag gjorde tabben och köpte en eftersom jag hade svårt att hitta bra bilder på google men alltså, jag har typ öppnat boken 5 gånger totalt. Den står bara och samlar damm och tynger ner min vid det här laget något sviktande bokhylla. Kika istället på youtube, där finns en massa bra preparatvisningar och om du absolut vill köpa boken (och inte har tänkt att bli patolog) så behöver du inte ha det minsta dåliga samvete över att sälja den när kursen är slut. Någon som vill köpa min?
 
Älskade infektionsboken, framförallt eftersom den var så liten och behändig  ;)
 
>Hur brukar ni göra när det kommer till kurslitteratur? Vilka böcker tycker ni att man bara måste ha?




Blivande kollegor?

Har helt glömt bort att gratulera alla er som för några veckor sedan fick beskedet att ni blivit antagna till läkarprogrammet. Grattis och välkomna till en fantastiskt rolig, utmanande och spännande utbildning. Feel free to bläddra i mitt arkiv (med reservation att jag gick T1 på typ stenåldern) för att läsa lite om utbildningen. Jag vet i alla fall om en av tjejerna som skall hålla i nollningen här i Göteborg och hon är väldigt härlig så ni kommer få en grym start på er läkarkarriär om ni blivit antagna hit. Ni är välkomna att fråga mig om det är nått ni undrar och annars så kanske vi ses i höst, om inte på sjukhuset så i alla fall här va?! Heja er!




Dags för semester!

Och så äntligen var det dags för mig att få gå på tre långa och härliga veckors semester. Inte en dag för tidigt vill jag lova! Tycker verkligen om mitt sommarjobb men har känt mig så förbaskat sliten i huvudet det senaste och har bara gått och räknat ner dagarna.
 
Första veckan har jag och Vincent helt för oss själva. Har än så länge inte bokat in så mycket utan vill gärna ta det lite som det kommer och bara få slappa och ha det mysigt vi två. Efter det har vi två veckor tillsammans hela familjen och det skall verkligen bli härligt. Har blivit mycket kvälls- och helgjobb för mig nu den senaste månaden så det känns som att jag och Tom knappt har umgåtts något alls.
 
 
 
Semestern firades in med ett par nya skor och sedan hämtpizza till middag. Nu sitter jag uppkrupen i en av solstolarna på balkongen under mitt täcke och carpar diem lite med te, vindruvor i en tupperware burk och alldeles strax ett avsnitt Unbreakable Kimmy Schmidt på Netflix (rekommenderas verkligen om ni vill se på en riktigt feel-good serie med mycket humor). Let the vacation begin!
 
 



Sista rycket innan semestern

Är inne på sista veckan innan semestern nu och har bara 4 pass kvar. Känner väl såhär i efterhand att jag kanske gick ut lite väl hårt eftersom jag började jobba heltid direkt efter att skolan slutade men nu ser jag äntligen ljus i tunneln och det skall bli så enormt skönt med 3 veckors "semester". Har sen ytterligare tre veckor kvar på jobbet innan skolan drar igång igen i augusti.
 
 
På tal om skolan så har jag helt glömt att berätta för er att jag blev godkänd på neurologitentan. Var faktiskt inte så orolig den här gången (första gången typ??!) eftersom att det kändes så bra efteråt men det är ju allltid en liten lättnad att få se det där G:et bredvid ens tentanummer på resultatlistan. Vi har ju bara underkänt och godkänt på läkarprogrammet vilket jag tycker är fantastiskt bra då stämningen blir så mycket bättre i klassen. Alla delar med sig av anteckningar och små knep eftersom vi inte behöver "tävla" med varandra om bäst resultat.
 
Idag har jag dock inte behövt tänka på nått av det där då jag är ledig. Skall spendera större delen av dagen ute med min lilla sidekick i det fantastiska vädret och ikväll kommer Josefin på middag. Åh vad jag älskar sommaren alltså. Låt den aldrig ta slut!
 
 Är nyklippt förresten, vad tycks? Blev så galet nöjd men så har jag ju bästa frisören också ;)


"Bara" 2 år kvar

I början av läkarprogrammet kunde jag, som den framtidsdrömmare jag är, sitta och drömma mig bort till hur det skulle kännas att vara längre fram i utbildningen. Jag satt och tittade på översiktsschemat över de olika terminerna och kurserna på termin 6-7 kändes svindlande långt bort. När man läst så långt så var man ju nästan färdig liksom. 
 
Nu sitter jag här och har precis avslutat termin 7. Nästa termin väntar den stora kirurgikursen och nästa sommar kommer en stor andel av mina klasskamrater gå ut på sitt första underläkarvik. Ändå känns det som att examen är en livstid bort. Har de senaste veckorna flängt runt på diverse studentmottagningar, konfirmationer och släktkalas och jag får alltid frågan om hur långt jag har kvar. Det är något uppgivet som jag måste berätta att det trots allt är 2 hela år kvar. Jag är så otålig och vill bara bli klar nununu samtidigt som jag verkligen inte känner mig redo för det där underläkarviket på långa vägar. Kluven helt klart.
 
Från en av de lite mer soliga försommarkvällarna ute på balkongen (som för övrigt snart skall få sig en liten makeover)
 
Samtidigt vet jag att denna tid som är kvar kommer gå svindlande fort och det är troligen bäst att passa på att njuta av de fördelar som faktiskt finns med att vara student. Jag har verkligen INTE bråttom. Jag är fortfarande ung och kommer jobba i många herrans år innan det är dags för pension. Det där med att leva i nuet är kanske inte ett helt dumt motto trots allt!




Journalgrodor

En av mina sekreterarkollegor på akuten driver en sida på Facebook som heter Journalgrodor. Där delar vi med oss av roliga och konstiga saker som läkarna säger, saker som helt kan misstolkas eller felskrivningar som någon sekreterare råkat göra i en patientjournal. Kan bli hysteriskt roligt ibland. Hade själv en läkare igår som på flera ställen i diktatet upprepade att patienten hade ett sår på vänster underläpp. Tur att den högra underläppen inte var skadad liksom ;) Här kommer några favoritgrodor (länk till facebooksidan HÄR):
 
"Slog ansiktet i pannan vid fallet"
 
"Jobbar som frisör, i övrigt frisk"
 
"Svårt att utföra status då patienten kittlas"
 
"Patienten har aldrig opererat sig i buken"
 
"Får ut en munfull var ur abscessen"
 
"Säger att det gör ont när han hostar i ändtarmen"
 
"Vid utskrivning är patienten fortfarande slemmig"
 


Tack och hej T7!!

Så helt plötsligt var tentan skriven och det är sommarlov! Måste nästan nypa mig själv i armen för kan inte riktigt förstå att det där efterlängtade sommarlovet nu äntligen är här. Tentan tyckte jag gick bra och igår fick jag även göra om mitt praktiska prov som jag blev godkänd på med råge. Har fått höra att jag inte är ensam om att kugga patienten jag hade förra gången vilket har varit en liten tröst i alla fall och ni kan ju bara tänka er lättnaden jag kände när jag traskade ut från neurologmottagningen efter 2 mycket nervösa timmar. Ordningen är återställd och så också självförtroendet. Skall nog bli en grym läkare av mig med så småningom ;)


Med godkänt prov och en bra magkänsla efter tentan kan jag nu med gott samvete omfamna sommaren och släppa skolan och studentlivet helt i drygt två månader, och vet ni vad? Det känns så fantastiskt skönt!


Nu skall studentskylt och stetoskop få ligga på hyllan och istället plockar jag fram min otroligt fräsiga sekreterarskylt. På söndag kör jag mitt första pass på akuten, hoppas inte vi ses där!




Sista veckan på T7

Hejhej ja, jag lever fortfarande! Nu är jag (och även många av er gissningsvis) mitt uppe i tentaveckan och varje vaken och ledig stund spenderas djupt försjunken i vår rosaprickiga neurologibok, våra två gigantiska kompendier med föreläsningsslides samt surfandes runt i cyberrymden på jakt efter svar på luriga gamla tentafrågor. Förutom tentapluggandet har jag dessutom placering på neurokirurgen denna veckan vilket i princip inneburit skolrelaterade aktiviteter majoriteten av dygnets 24 timmar. Snacka om att man kommer vara helt slutkörd där på fredag eftermiddag när tentan äntligen är gjord!




Nu skall jag inte spilla mer av mina ytterst dyrbara sovtimmar här utan lägga ner mobilen och gå och lägga mig. Ville bara kika in så att ni vet att jag lever och hörs vi inte innan fredag så får ni gärna hålla tummarna för mig på förmiddagen. Önskar även alla er andra som skall skriva tenta ett stort lycka till. Snart är det sommarlov, vi grejar det här hörni!



När man inte når hela vägen fram

Och så hände precis det som jag varit så rädd för, jag kuggade mitt praktiska prov. En patient med en ovanlig sjukdom med svårtolkade symtom gjorde att jag trots att båda anamnes och status satt som en smäck satt frågande över den topiska diagnosen (vart skadan sitter i nervsystemet). Lägg till en examinator som vaknat upp på alldeles fel sida av sängen och inte alls kunde ha överseende med att det faktiskt tagit många år innan patienten fått sin diagnos (hur skall jag då lista ut det efter EN undersökning?) och att symtom som inte borde funnits fanns där och vice versa.

Nä, jag tänker inte älta detta mer. Har redan spenderat 2 timmar i sängen gråtandes trots att jag ju egentligen inte gjort något fel. Hade jag bara fått patienten som min kurskamrat hade (vi sitter med under en examination och lyssnar också) hade jag tagit diagnosen under den första minuten men nu blev det ju inte så. Ett sjukt konstigt system att examineras på där patientens diagnos och examinatorns bedömning har större individuell betydelse än ens egen prestation. Hur kan det vara en rättvis bedömning?

Nu skall jag i alla fall försöka ladda om inför tentan nästa fredag och så får jag göra om det praktiska provet i sommar. Jag får inte göra det till en större grej än vad det är. Jag är VERKLIGEN INTE värdelös och kommer att bli en bra läkare ändå (även fast jag för 2 timmar sedan i en kort minut funderade på att hoppa av programmet i ren protest). Jag blir bara så förbannad då läkarprogrammet borde vara något som bygger upp en och inte bryter ned ens självförtroende. Det klarar jag så bra själv, tack!




"Vem skall göra lumbalpunktionen?"

Det märks verkligen att sommaren närmar sig med stormsteg. Igår hade vi sista repetitionen med kören innan vår avslutningskonsert nästa söndag och idag var det avslutning på scouterna. Dessutom var jag på konfirmation i lördags och nästa vecka vankas student och det framkallar ju sommarkänslor om något.
 
När det gäller skolan så märks det även där att det börjar närma sig sommarlov, men där är det väl inte riktigt samma härliga känsla som infinner sig. Tentaångesten har hunnit smyga sig på och jag känner mig så fruktansvärt dåligt förberedd eftersom jag missat så pass mycket föreläsningar och pluggtid då både jag, Vincent och Tom varit sjuka både en och två gånger. På onsdag väntar det praktiska provet för mig och jag är skapligt nervös. Försöker intala mig själv att det värsta som kan hända är att jag får göra om det och att det ju inte är hela världen men samtidigt vill jag ju vara 100% ledig nu i sommar. Lova att hålla tummarna för mig!
 
För att avsluta inlägget lite mer positivt måste jag bara få dela med mig av vad jag fick avsluta placeringen på avdelningen i förra veckan med att göra. Jag fick göra en LP för första gången! (LP=Lumbalpunktion=Sticka en nål mellan ryggkotorna och dra ut likvor/ryggmärgsvätska) Eftersom det bara skulle göras en LP drog vi fyra som var på avdelningen lott och som ni kanske förstod så blev det alltså jag som fick göra LPn. Jag försökte skaka av mig så mycket nervositet jag bara kunde eftersom jag blir så skakig i händerna när jag blir nervös och tanken som snurrade i huvudet var att bara göra det eftersom man aldrig vet när man får chansen att göra det igen (och att jag garanterat skulle ha ångrat mig om jag överlåtit det till någon annan).
 
Jag fick göra alla moment själv, inklusive att tvätta, montera ihop sprutor och nålar, lägga bedövning och tappa upp likvorn i provrören. Allt under fantastisk handledning av vår avdelningsamanuens. Hon lät mig verkligen göra själv men var samtidigt noga med att allt blev precis rätt vilket ju givetvis är jätteviktigt när man gör något för första gången. Fick dessutom världens mest underbara patient som var så så duktig under hela tiden.
 
Efteråt var hela jag tokvarm och adrenalinpåslaget fick pulsen att klappa på ordentligt men jag kände mig också så grymt lycklig och nöjd. Ibland är det allt lite extra kul att få vara läkarstudent, trots att man är aningens skoltrött!
 
Sängen har kanske inte så mycket med saken att göra men ville ha nån mer bild än bara en selfie, haha!


Dr House på neurologen

Den här veckan har jag VFU på avdelning. 4 ynka dagar har vi där två dagar spenderas på strokavdelningen och de andra två på den "vanliga" neurologiavdelningen. Anledningen till att jag sätter citationstecken över vanliga är att patienterna som ligger på Sahlgrenska ganska sällan har de vanliga sjukdomarna eftersom dessa oftast kan skötas på respektive hemortssjukhus. Den ena sidan av avdelningen beskrevs av vår avdelningsamanuens som det närmaste Dr House man kan komma där många av patienterna har väldigt atypiska sjukdomsvarianter eller symtom där t.o.m. överläkarna rynkar pannan och patienterna får utredas med många utredningar och prover man själv aldrig hört talas om i jakt på en diagnos.
 
Jag började i alla fall min vecka på stroken och där blev vi försedda med en strokesökare. Vi hade verkligen tur (om man nu kan kalla det tur) att vi under våra 2 dagar där hann springa iväg på inte mindre än 5 strokelarm. Det var väldigt intressant att bevittna det akuta omhändertagandet och vi fick till och med följa med en patient upp till operation för en akut trombektomi där man går in i blodkärlen med en kateter i ljumsken, letar sig upp till hjärnans blodkärl och drar ut proppen manuellt. Eftersom operationen sker inuti kärlen kan operatören givetvis inte se hur hen skall styra katetern och därför sker hela operationen med röntgengenomlysning.
 
Här har ni yours truly iförd blydräkt och blyhaklapp (förlåt Birgitt för att jag lånade din, vi kandidater kan inte göra något rätt tydligen) som skydd för röntgenstrålningen. På den högra bilden står några av mina kurskamrater och tappert försöker förstå en patients perfusionsbilder (fråga inte, jag vet inte heller riktigt vad det är!).
 
 
Idag har jag istället varit på Dr House-sidan på neurologiavdelningen. Syftet med vår placering på avdelningarna är att vi skall träffa så mycket patienter som möjligt och helst av allt vill ju vi kandidater få se så många sjukdomar som möjligt för att få ett ansikte på allt vi läser i böckerna. Då är det minst sagt lite klurigt när mer än hälften av patienterna har oklara eller atypiska sjukdomar. Visst är det intressant att få se alla sällsynta sjukdomstillstånd men det är ju med största sannolikhet inte dem vi kommer stöta på i vår framtida karriär. Imorgon skulle vi förhoppningsvis få träffa en parkinssonpatient i alla fall. Skall bli spännande att se om symtombilden i boken stämmer överens med det vi får fram hos patienten!
 



Soffhäng eller kvällsplugg? Motivationstips!

Fick en fråga för ett tag sen om mina tips för att inte hamna i tv-soffan varje kväll och käka chips utan istället motivera sig och plugga, men faktum är att det faktiskt är precis så som mitt liv ser ut just nu. Visserligen äter jag inte chips varje kväll men 9 gånger av 10 bullar jag upp mig i soffan eller sängen med datorn i knät för ett avsnitt på netflix eller lite youtube-videos. Jag är HELT FÄRDIG på kvällarna och rätt slut i huvudet vilket gör att jag varken har lust eller förmåga att sätta mig ner och trycka in mer saker i huvudet. Det skulle helt enkelt inte tjäna någonting till då det ändå inte skulle fastna. Mitt flugpapper är redan fullsmockat så att säga.
 
Utan barn kan jag tänka mig att man kan vara lite mer flexibel med sin tid. Man kan välja att krasha framför tvn direkt efter att man kommit hem och bre sig en macka om man inte orkar laga middag men med barn finns inte riktigt den valmöjligheten. Istället försöker jag få så mycket av pluggandet gjort under min arbetstid (=innan jag hämtar Vincent) och lämnar resten av tiden till hushållssysslor, barnlek, matlagning och egentid.
 
Då och då känner jag dock att det finns lite energi över och då kan jag faktiskt sitta en timme efter att Vincent somnat framför högarna med anteckningar och färgpennor. Dessa dagar har dock av någon anledning blivit färre den senaste tiden då jag börjat bli rejält skoltrött. Det kan jag väl inte vara ensam om att vara eller? Känns som att vintertröttheten fortfarade hänger över axlarna och jag läängtar efter att få stänga skolböckerna i några månader och bara jobba.
 
Mina tips är alltså att redan från början bestämma när din pluggtid skall ligga. Schemalägg den om du så vill i din kalender men se också till att du då schemalägger ledig tid. Annars kommer du inte hålla speciellt länge och med tanke på hur lång läkarutbildningen är så måste man bara hitta den där gyllene balansen. Hitta sen det som håller din motivation uppe och den där lilla tanken som fungerar som en spark i baken. Jag blir extremt motiverad exempelvis av att tänka på hur mycket jag faktiskt kan och hur otroligt nära det är att jag kan få börja jobba som underläkare (nästa sommar!??). Sen när allt känns motigt och tungt brukar jag försöka påminna mig själv om hur otroligt kul jag faktiskt tycker att allt jag lär mig är (svårare under cellbiologin kanske, hehe) och oftast blir det genast mycket lättare.
 
Lite epilepsiplugg framför semifinalen i eurovision denna tisdagkväll!
 
Och sen hörni, det där med chipsen, ta med dig dem när du pluggar. Vem har sagt att plugga inte skall vara mysigt och trevligt? Med lite pluggsnacks blir allt lite bättre och let's face it, det kan man behöva så här en månad från sommarlovet! Heja dig, heja oss!


"Vill du berätta varför du har kommit hit idag?"

Idag har jag för första gången i mitt liv haft kandidatmottagning. Somliga i min klass har haft det långt tidigare under utbildningen och vissa har till och med varit på kandidatavdelning där hela avdelningen drivs av läkarstudenter och sjuksköterskestudenter, men för mig var det i alla fall första gången och det var verkligen skitkul!
 
Jag fick reda på vilken patient jag skulle ha på morgonen när jag kom till neurologmottagningen och fick därefter gå och läsa på inne i undersökningsrummet. Jag gick igenom patientens remiss och tidigare journal och med lite fjärilar i magen gick jag sedan ut i väntrummet och ropade upp min patient, presenterade mig och traskade sedan iväg mot undersökningsrummet noggrant observerandes patientens förflyttningsförmåga i korridoren som vi fått lära oss under konsultationskunskapskursen #exemplariskläkarstudent
 
Därefter följde en timmes anamnes (sjukhistoria) och status (undersökning) och för första gången någonsin så kändes det som att allt flöt på så himla bra. Det kändes verkligen som att jag fick en bra bild av patientens problem och jag kände mig trygg med att utföra alla de olika undersökningsmoment som ingår i ett neurologiskt status. Dessutom är jag lite extra stolt över mig själv eftersom jag lyckades jag knacka fram alla reflexer (det jag, och många med mig, tycker är allra svårast). Det är så svårt att förklara men det var en sån mäktig känsla att vara helt själv inne på rummet med patienten och faktiskt känna att man kan någonting och vet vad man håller på med.
 
Efter att jag pratat färdigt med patienten bad jag hen att sätta sig i väntrummet och gick därefter och pratade med min handledare om vad jag fått fram och om mina tankar. Därefter fick även min handledare träffa patienten innan hen slutligen kunde skickas hem med remiss till vidare undersökning samt ett återbesök om några månder. Fick själv lite feedback och fick mycket nyttiga saker att ta med mig från mitt patientmöte och tillslut var det bara själva dikteringen kvar. Väldigt kul alltså och väldigt lärorikt. Varför får vi inte göra detta oftare?
 
Gammal bild på glad läkarstudent på Infektionskliniken i Borås




Ute på klipporna

Wow alltså, vilket fantastiskt väder vi haft de senaste dagarna! En riktig försmak på sommaren and I löv it. Lurade ut pojkarna på en liten utflykt igår ut till Amundön och där spenderade vi hela eftermiddagen och bara hade det så mysigt. Dessutom lyckades vi med konsten att hitta en aktivitet som föll oss alla i smaken. Jag kunde fotografera, Tom fick fiska och Vincent var överlycklig över att få springa runt bland klipporna, plaska i vattnet med pinnar och samla snäckor. Nästa gång blir det att ta med grillen och grilla lite korv tror jag.
 
 
Idag har det också varit kanonfint men har inte riktigt haft tiden att sitta ner och njuta av solen då jag haft fullt upp hela dagen. 7.30 var jag på plats imorse på neurologmottagningen och fick då reda på att patienten som jag skulle ha på kandidatmottagningen var avbokad. Fick istället auskultera (finare ord för att svansa) en neurolog hela dagen vilket i och för sig var lärorikt men kanske inte lika givande som att faktiskt ha ett eget patientbesök.
 
Efter skolan cyklade jag direkt till mölndal för att tillsammans med Kristina hålla i traumabiten av introduktionen för alla nya sommavikarier på VAC. Var lite nervös precis innan men det släppte helt när vi stod där framme och pratade och det verkar som att vi inte fullkomligt skrämde livet ur stackarna i alla fall vilket ju är positivt. Hoppas att de flesta är sugna på att komma och arbeta med oss på akuten nu i sommar. Imorgon bitti kommer en ny grupp sommarvikarier till kontoret så då gör vi om allt igen.
 
Kom stapplandes in genom dörren här hemma strax efter 7 i alla fall så ni kan ju tänka er en som är trött. Nu har jag bänkat mig ute på balkongen, invirad i filtar och ackompangerad av en kopp te och lite kvällsmat. Här tänker jag nog sitta tills det är dags att sova (vilket med tanke på hur trött jag är kanske inte blir speciellt länge, hehe). Hoppas ni får en trevlig kväll!


Neurologjouren

Medan vissa är ute och firar valborg spenderar jag kvällen, liksom de flesta andra kvällar, nerbäddad i soffan framför Netflix. Är trött efter en intensiv vecka trots att jag haft två riktiga kanondagar till helg. Valde att skippa trippen till Bosared den här gången och är rätt så nöjd med mitt beslut då jag verkligen behövt lugnet här hemma för att kunna ladda om ordentligt. Nu är ju helgen dessutom inte ens slut vilket känns såhåå lyxigt. På morgondagens to-do list står både fönsterputsning och plugg, får se hur ambitiös jag känner mig imorgon bara (*host* prokrastineringsmästare).
 
Tänkte berätta lite kort om min fredag. Hade smart som jag är bokat in ett jourpass på fredagkvällen efter en hel dag med föreläsningar nämligen. Fråga mig inte hur jag tänke, jag tänkte nog inte alls, men det var bara att bita i det sura äpplet och svälja tröttheten medan resten av kursarna gick hem för dagen vid tre eftersom nästa lediga jourtid är typ dagen innan tentan (=nej tack). Det är illa nog att jag inte var snabb nog att boka min andra jour som jag skall ha 4 dagar innan. (På neurologikursen har vi två obligatoriska jourer där en skall vara på akuten och den andra antingen på akuten eller med neurokirurgjouren.)
 
Any hoooow, eftersom det känns som att det var år sen jag pratade med en patient själv och jag dessutom har väldigt dålig koll på alla neurologiska sjukdomar (logisk då vi bara läst neuro i två veckor men ändå) så satte jag mig direkt och panikpluggade efter sista föreläsningen på lite sjukdomar jag tänkte att jag skulle kunna stöta på samtidigt som jag slängde i mig några pannkakor. 
 
 
När jag sedan traskade ner till omklädningsrummen så möttes jag av en glad överaskning. Plötsligt stod nämligen ännu ett skåp ledigt som jag snabbt som attan norpade för att slippa 5 veckor inklämd i mitt lilla hörnskåp. Nu kan jag stryka bultsax från önskelistan och jag lovar att ni från och med nu skall slippa ännu fler uppdateringar från min skåpsföljetång.
 
 
Traskade sedan iväg mot akuten och spenderade 5 alldeles lagom händelserika timmar där tillsammans med neurologjouren och en annan läkarstudent. Min oro om att känna mig otillräcklig och okunnig visade sig väldigt obefogad då vi mest fick svansa vår läkare och den patient vi träffade själva tog jag och min kursare tillsammas och vi kunde då kompletera varandra med saker som vi ev. missat i anamnes (sjukhistoria) eller status (undersökning). Lite malliga blev vi dessutom när vi fick medhåll kring våra tankar om diagnos och behandling när vi efter samtalet gick för att diskutera med vår handledare. Hur kunde jag ha glömt hur roligt det är att få gå och ta patienter på akuten??
 
Det var i alla fall med två trötta små ögon som jag sedan något zombielikt vandrade mot bussen strax efter nio och väl hemma var det raka vägen in på toaletten för att borsta tänderna och sedan sova. Trött men nöjd över att äntligen få ta helg!



Skriver arga lappar

Igår kom tentaresultatet för psykiatritentan och vet ni hörni? Jag blev godkänd! Kanske inte med någon skrytsam mängd poäng men ändå godkänd och nu kan jag helhjärtat ägna tankarna åt neurologikursen som ju dragit igång med full fart. Ryktet säger att neurologin är lite mer intensiv än vad psykiatrin har varit med väldigt lite tid för självstudier så det återstår att se vad jag själv tycker om den saken i slutet av maj.
 
Jag lyckades för övrigt erövra ett skåp igår. Jag och Emelie styrde bestämt våra steg mot källarplan under en av våra raster för att skriva ihop en fin lapp och fästa på skåpet som jag satt mitt namn på men som någon annan tagit sig friheten att hänga sitt hänglås på. När jag väl knåpat ihop en alldeles lagom arg lapp vände jag mig dock om och såg att det faktiskt fanns ett ledigt skåp inne i hörnet av omklädningsrummet så, med en viss motvillighet, valde jag att riva min fantastiska lapp och istället låta den anonyma skåpstjuven vinna.
 
Mitt gamla skåp // Mitt nya skåp 
 
Nu måste jag istället trycka in mig i ett litet hörn och i princip slänga in grejerna i skåpet då jag knappt kommer runt skåpsdörren (som givetvis öppnas åt fel håll, vem tänkte där??). Smällar man får ta för att ha ett skåp som inte ligger borta i "öron-huset" som ligger typ så långt bort man kan komma i kulverten där jag hade skåp förra terminen. Nästa termin kanske jag kan avancera till ett normalt skåp, vem vet? Annars kanske en bultsax är en bra sak att önska sig i 24årspresent?!


Tidigare inlägg