Ett jobbigt avsked?!

Det är verkligen urtråkigt att det ekar så tomt här inne just nu. Jag har SÅ mycket som jag vill skriva om och dela med mig av men så extremt lite tid att sätta mig ner i lugn och ro och skriva ett inlägg. Vincent går och lägger sig kring 7 på kvällarna och jag måste i säng senast klockan 10 för att vara människa dagen därpå i och med att jag vaknar några gånger per natt för att amma och under dessa tre timmar skall jag hinna med SÅ mycket att bloggen hamnar långt ner på listan tyvärr.
 
 
Idag gjorde Vincent sin absolut sista dag på förskolan. Nu väntar ett långt sommarlov och i augusti skall han börja på sin nya förskola här i Lindome istället. Det känns på ett sätt otroligt skönt att vi nu helt lämnat det gamla bakom oss och kan blicka framåt mot vårt nya liv här men samtidigt känns det jobbigt att han skall behöva lämna sina vänner och pedagoger som han känner så väl och få "börja om" på ett nytt ställe.
 
 
Just nu är det nog mest jag som tycker att det hela känns lite jobbigt dock då Vincent bara verkar tycka det skall bli kul och spännande att få börja på nya förskolan. Jag är så otroligt stolt över den lille killen alltså. Han har flyttat, blivit storebror och lämnat sin förskola inom loppet av 2 månader och tagit det hela så otroligt bra. Jag är nog faktiskt den som tagit det hårdast med flytten men så är jag inte särskilt bra överlag på att hantera stora förändringar i livet och blir lätt väldigt känslosam och sentimental. Nä, ibland önskar jag att jag var lite mer som min 4åring som ser varje dag som ett nytt äventyr.
 
Vi firade i varje fall in sommarlovet idag med att bjuda hem mina föräldrar och min bror på pannkaksmiddag och hade det jättemysigt tillsammans ute på vår altan en bra stund innan det var dags för dem att dra sig hemåt igen. Nu skall jag och pojkarna vara hemma ensamma fram till i mitten av juli då Tom går på semester. Tur att det är sommar så vi kan vara ute mycket om dagarna så att vi inte börjar klättra på väggarna här hemma. 
 
 
Nu har klockan slagit 10 så då är det dags att krypa ner bredvid min sovande lillskatt och få mig några timmars sömn innan det är matdags. Nattinatt!



Nyblivna underläkare

Nu var det lite drygt 2 månader sen jag skrev min sista tenta innan jag gick på mammaledighet. Tiden har gått så grymt fort och ändå så känns studentlivet på sjukhuset såååå långt bort. I fredags fick mina gamla klasskamrater fira in sommarlov och att de nu klarat av ännu en termin. Att vara klar med 9 terminer är lite extra speciellt. Då får man nämligen jobba som underläkare. Kan ni alltså tänka er att JAG hade kunnat jobba som läkare redan denna sommaren? Hur sjukt är inte det, jag kan ju ingenting?! Vem skulle vilja anställa mig liksom? Visst, jag är godkänd i alla kurser hittills men som på så många högskoleutbildningar så glömmer man ju helt katastrofalt mycket av det man hunnit lära sig direkt när man lämnar tentasalen.
 
 
På ett sätt är jag så glad att "slippa" slängas ut i verkligheten i sommar just på grund av att jag känner mig lite som en bluff av någon anledning men en liten del av mig är ju såklart pyttis avis på mina vänner som nu för första gången får testa på det som vi alla kämpat för i så många år nu. Någon gång måste man ju helt enkelt ge sig ut i arbetslivet, hur läskigt det än må kännas.
 
För mig väntar dock drygt 4 månaders mammaledighet till innan jag är tillbaks i skolbänken igen och det känns faktiskt väldigt bra. När jag väl är tillbaks igen är det bara dryga året kvar som läkarstudent och det kommer säkerligen att susa förbi och sen är det äntligen dags för mig att prova mina vingar. Vad spännande det skall bli! Tills dess skall jag njuta av att få vila hjärnan från allt pluggande och bara umgås med mina älskade pojkar. Det är inte fy skam det heller!