Att ta sig ut med två småttingar

God morgon!
 
Onsdag idag vilket innebär hemmadag med båda barnen för mig. Såg inte jättemycket fram emot de långa dagarna hemma ensam med båda barnen när vi bodde i lägenheten men här känns det betydligt enklare. Det är liksom inget jätteprojekt när vädret är fint att bara slänga på sig skorna, stoppa Charlie i vagnen och gå ut i trädgården eller till en lekplats i närheten. Inga trappor det skall kånkas i, inga barnvagnsförråd att öppna där dörren knappt går att få upp och behövs det en kissepaus/mellanmålspaus/drickapaus kan man bara snabbt smita in igen utan att upprepa hela "kånka två barn upp för två trappor"-proceduren.
 
 
Eftersom vädret ser ut att även idag bli fint är planen att så småningom bege oss ut på en promenad bort till affären och köpa lite nödvändigheter (tvättmedel och annat roligt) och sedan fortsätta hem till mamma som har sin lediga dag på onsdagar. Ikväll kommer dessutom Josefin hit och kikar på nya lyan så dagen kommer nog gå i ett.
 
Vet förresten att det är flera av er som är sugna på en förlossningsberättelse och jag lovar, det kommer. Det har bara inte funnits varken tid eller energi nog att sätta mig och skriva den, av förklarliga skäl, men både för er och min egen skull så vill jag verkligen skriva ner den. Får se hur lång tid det tar bara, hehe. 




Husägare

Ja här sitter jag i skuggan på altanen med Charlie sovandes i vagnen bredvid blickandes ut över min alldeles egna lilla trädgård och bara njuter. I fredags var det ju äntligen dags för oss att skriva på de sista papperna, få nycklar och med hjälp av ett härligt gäng flytta in alla våra grejer i vårt alldeles egna radhus. Det känns helt magiskt att vi äntligen är här!
 
Givetvis bjöd vi alla "flyttgubbarna" på pizza som tack för hjälpen. 13 personer och en bebis fick tydligen plats i vårt kök!
 
 Obligatorisk IKEA-trip för inhandling av förnödenheter
 
Helgen har verkligen gått i ett. Jag är fortfarande helt fysiskt och mentalt slut idag men tror också det har att göra med att jag inte riktigt får sova så bra på nätterna just nu. Än ligger det påsar och prylar nästan överallt men jag och Tom har bestämt oss för att inte stressa allt för mycket utan ta en sak i taget i den mån vi har tid och orkar. 
 
Kan inte riktigt påstå att det känns som hemma här än. Både jag och Tom tycker det känns lite som att vi lånat någons hus och flyttat in våra saker i det men så kändes det å andra sidan när vi flyttade till lägenheten också så tids nog vänjer man väl sig. Någon som däremot älskat att bo här från första stund är Vincent. Han trivs verkligen som fisken i vattnet, framförallt med vår nya lilla trädgård, och vi har egentligen inte upplevt någon "separationsångest" från hans sida alls. Kanske kommer det om några veckor när han även slutar på förskolan men det återstår att se. Är glad att det gått så bra för honom då det var ett stort orosmoment från min sida.
 
Provisoriska utemöbler!
 
Lilla guldklimpen som blir en månad gammal idag <3
 
Pallkragarna där jag och Vincent satt jordgubbar, smultron, potatis, persilja och sallad. Så mysigt att äntligen kunna odla eget!
 
Lilla tomatplantan inne i växthuset
 
 Snabb bild på köksbänken. Får återkomma med fler bilder senare!
 
Nu skall jag fortsätta att njuta av lugnet och vila en stund här i skuggan innan det är dags att åka och hämta på förskolan igen och ta båda barnen med mig till Charlies första läkarbesök på BVC. Känner mig fortfarande ganska stressad så fort jag skall iväg och ha med mig båda barnen men hoppas att det lägger sig så småningom. Stress och sömnbrist är verkligen ingen bra kombination har jag märkt nämligen så något av det måste helt enkelt förbättras (gärna båda hehe). Det är fantastiskt mysigt med en nyfödd hemma men det är helt klart inte en dans på rosor, särskilt inte med äldre syskon som såklart också kräver sitt. Nu skall vi landa här i huset hela lilla familjen och förhoppningvis känns det snart mer som "hemma" för oss alla och jag kan släppa lite på den värsta stressen både vad gäller barn och hus. Hoppas ni alla får en riktigt härlig och solig måndag!


Flyttdag nummer 1

Ojoj vilken dag! Har precis kommit hem till mamma och pappa igen efter att ha kört en sista vända till lägenheten och tömt kylskåpet på mat. Idag har jag, Tom, Gabriel (min lillebror) och pappa tömt hela lägenheten på grejer så när som på soffan och soffbordet som skall lämnas kvar till Gabriel som ju köpt lägenheten av oss. Det har varit riktigt slitigt (särskilt eftersom det varit så galet varmt) men nu är vi redo för den stora inflyttningsdagen imorgon då vi äntligen skall skriva på de sista papperna och få nycklarna till huset.
 
Det var verkligen skumt att gå runt en sista gång i den tomma lägenheten och liksom säga hej då till alla fina minnen där. Fick verkligen hålla tillbaks tårarna. Jag känner mig som en känslobergochdalbana just nu då jag samtidigt som jag känner vemod och sorg över slutet på ett kapitel känner sån sjuk längtan och pirrighet över att få påbörja nästa.
 
 
Dagen har verkligen gått i ett så jag är kolossalt trött. Charlie och Vincent har varit med mamma och min kusin Lisa nästan hela dagen men jag har såklart fått åka hem med jämna mellanrum för att amma. Har nog burit lite mer än vad som är okej knappt 4 veckor efter förlossningen men imorgon skall jag ta det betydligt lugnare eftersom jag då istället skall agera arbetsledare på plats i huset och dirigera flytthjälpen till rätt rum. Vi har rekryterat nästan hela Gabriels grabbgäng att hjälpa oss eftersom de ändå tänkt ställa upp och hjälpa Gabriel flytta in i lägenheten så på kvällen sen skall vi bjuda igen med grillning och öl. 
 
Det hela känns så surrealistiskt på något sätt. Har trots att vi väntat så länge på att få flytta in inte riktigt kunnat greppa att vi faktiskt inte skall bo i lägenheten längre. Man vet ju alltid vad man har men inte vad man får och det ÄR skrämmande. Är lite rädd för att vi skall kliva över tröskeln imorgon och tänka "vad sjutton har vi gjort?" liksom.
 
Nä, det här kommer bli så sjukt kul och jag vet ju att det så småningom kommer skapas lika fantastiska minnen i detta hus som i lägenheten och jag hoppas att det ganska så snart kommer kännas som "hemma". Nu skall jag ansluta mig till resten av familjen och äta pizza innan det är dags att krypa ner med Charlie i sängen och sova. Imorgon kör vi!



Dags att vända blad

Så var det äntligen fredag och jag har överlevt de första tre dagarna ensam med barnen. Igår var det dags för första lämningen på förskolan och det var med ren och skär viljestyrka som jag gick upp när klockan ringde vid 7 eftersom natten bjudit på en hel del uppvak och amningssessioner. På något magiskt sätt så lyckades jag ändå få med mig båda barnen med mat i magen till förskolan i tid och efter en kort promenad i det fina vädret gick jag hem och sov med Charlie i knappt en timme innan det var dags att dra ut igen för vägning på BVC. Efter det var det hem igen för lunch och sen dags för hämtning av liten treåring igen. Dagen gick verkligen i ett.
 
 
 
Idag har vi varit hemma alla tre igen. Hemma i flyttkaoset vill säga. Om exakt en vecka har vi ett nytt ställe att börja kalla vårt hem och det känns helt overkligt. Ju närmare flytten vi kommer desto mer separationsångest känner jag att jag får. Jag börjar nästan böla bara vid tanken på att vi inte längre kommer att promenera runt i det här området, handla på vårt lokala lilla Hemköp, leka ute på gården med Vincent, bada i vårt badkar, ta bussen snabbt in till stan eller laga mat i vårt älskade kök vi renoverat precis som vi ville ha det.
 
I onsdags efter middagen tog vi med barnen ut på en promenad och stannade för att leka på en av gårdarna några gator bort och jag och Tom konstaterade båda två att det hela känns lite konstigt att det liksom är slut nu. Det är dags att vända blad. Nu vet jag ju att mycket kommer bli så mycket bättre i vårt nya hem men det är allt med en liten tår i ögat som vi stänger detta kapitlet bakom oss och går vidare. Sex fina år har vi fått här och så många fantastiska, svåra, jobbiga och lyckliga minnen vi lämnar i den här lägenheten. Inte konstigt att man känner lite separationsångest.
 
Första barnvagnspromenaden med Vincent
 
Byggkaos när vi renoverade köket
 
Drinkar med bästa Josefin inför en kväll på stan
 
Vacker solnedgång från balkongen
 
Fredagsmys med pappa i soffan (som inte får följa med till huset heller)
 
 Plusset med Charlie som jag slog in för att överraska Tom med
 
 Matlagning tillsammans med min lille medstjälpare
 
Nu svävade jag iväg lite grann men känns på något sätt viktigt att dokumentera dessa känslor inför framtiden. I helgen skall det packas, tvättas och köras skräp och i mitten på nästa vecka flyttar jag och barnen hem till mina föräldrar så att Tom kan packa ihop det sista i lugn och ro medan jag och barnen slipper leva i kartonger. På torsdag fyller vi sedan släp och bilar för att så fort vi får nycklarna på fredag kunna börja bära in i huset. Det här skall bli så sjukt spännande, läskigt och kul. Skall försöka hålla er uppdaterade om hur det går men annars hittar ni mig som vanligt på Snapchat (Alvert93) och Instagram (alvert1993).
 
Nu skall jag njuta av fredagskvällen med lite choklad framför Let's dance och ladda upp inför sista helgen i lägenheten. Ha en fortsatt underbar fredag hörni!


Kaoset hemma

Ja då var kaoset ett faktum. Inte nog med att vi lever i vår lilla bebisbubbla där halvdruckna kaffekoppar, kräkhanddukar och diverse av Vincents leksaker slåss om bästa platsen på soffbordet så har vi nu även börjat flyttpacka. Högen med flyttlådor i vardagsrummet växer sig större och större medan lådor, garderober och väggar töms på grejer vi förhoppningsvis kan klara oss utan i två veckor.
 
 
Helt plötsligt så känns det mer verkligt att vi verkligen skall flytta ifrån vår älskade lilla lägenhet och både jag och Tom ser verkligen så galet mycket fram emot den här flytten. Det kommer nog allt kännas lite sorgset att lämna stället där vi bott i nu snart 6 år, där både Vincent och Charlie spenderat sin första tid i livet och där vi har så många fina minnen. Å andra sidan skall det bli SÅ skönt att slippa kånka saker upp och ner för alla dessa trappor, att inte behöva gå 200 meter bara för att slänga soporna, att bara kunna öppna dörren och släppa ut barnen i trädgården medan man lagar mat, att kunna köra tvättmaskinen och diskmaskinen samtidigt (för mycket för våra säkringar just nu haha), att kunna grilla.. ja skall jag fortsätta?? Vi är ju båda uppvuxna i hus och även fast det är mycket som är rackarns smidigt med lägenhet så känns det bara helrätt att vi äntligen skall få flytta tillbaks till ett hus igen. Hoppas att ni inte tycker det är allt för tråkigt med flyttuppdateringar för det lär bli en hel del av den varan framöver!




På besök i VÅRT radhus

I söndags var vi och hälsade på nuvarande ägarna i vårt radhus. Kändes så surrealistiskt att kliva in över tröskeln och veta att detta kommer att vara vårt hem om bara lite drygt två månader, särskilt som det ju fortfarande var ett hem fyllt av en annan familjs grejer.  Medan vi blev bjudna på fika passade vi på att fråga om diverse praktiska saker kring boendet och efter det tog vi en del mått i de olika rummen inför flytten och den kommande renoveringen. Ägarna som bor där just nu är verkligen supertrevliga och vi fick bland annat se bilder på hur huset såg ut när de flyttade in och jag är SÅ glad att det inte är vi som flyttar in med det enorma renoveringsbehovet framför oss, haha. Vi fick oss många goa skratt i alla fall och både jag och Tom gick därifrån med ett leende på läpparna och vi ser så mycket fram emot att flytta in nu. 
 
Vi utforskade närområdet en stund innan det var dags att besöka huset!
 
Tom kravlar runt på golvet och tar mått, med en mycket nyfiken katt hack i häl X'D
 
En liten tjuvkik på köket och vårt blivande sovrum, två rum som tack och lov inte behöver renoveras!
 
Förberedelserna inför flytten är redan i full gång här hemma. Vi vill helt enkelt hinna göra så mycket som möjligt innan vi kliver in i bebisbubblan. Vi går igenom rum för rum och rensar ut saker som skall slängas, skänkas och tas med och allt vi inte behöver inom de närmsta månaderna försöker vi packa ner i flyttlådor redan nu. Tom har tagit på sig att fixa med diverse avtal, abonnemang och försäkringar som behöver fixas inför flytten och jag har ställt Vincent i kö till en ny förskola. Vi spenderade dessutom vår måndagskväll med att lägga upp en budget inför renoveringen av hall och vardagsrum som kommer ske ganska så direkt efter att vi flyttat in. Det är nästan så att man glömmer bort ibland att vi dessutom skall bli fyra då mycket fokus ganska naturligt ligger på flytten just nu. Känns faktiskt rätt skönt att ha något att fokusera på nu i slutet av graviditeten då tiden ju går rätt långsamt just nu och när bebis väl är här vill jag ha tid att bara få vara mamma och inte packa och fixa varje ledig stund.


Att rensa källarförrådet

Med graviditetsveckor förbipasserande i en rasande fart och en flytt stundande senare i vår med en liten nyföding insåg jag och Tom ganska snabbt att det finns mycket som behöver fixas med här hemma rent praktiskt. Vi har bott i lägenheten vi bor i nu sen vi flyttade hemifrån hösten 2012 och under den tiden har vi dessutom fått barn vilket innebär att vi samlat på oss en hel del grejer. Eftersom orken så sakta kommer minska ju tyngre jag blir och vi absolut vill slippa rensa med en nykläckt unge hemma så fick vi lite eld i baken och bestämde oss för att ta en heldag och rensa ur förrådet i lördags.
 
Förrådet har varit en liten ångestbubbla för mig. Varje gång jag varit nere där för att leta fram något så har jag mötts av en vägg av prylar som jag bokstavligen behlvt klättra över för att ens ha en möjlighet att ta mig in. Jag har lite på skoj sagt att jag aldrig vill flytta härifrån just för att jag då måste ta tag i och rensa där nere. Nu var det dock bara att bita i det sura äpplet och hugga in. Tom och Vincent åkte och hyrde en stor släpkärra medan jag gick ner och ställde mig och gick igenom ALLT.
 
Konstverk! Skrattade gott när jag hittade det här porträttet på min familj :'D
 
Sopsäck efter sopsäck fyllde vi med gammal skit som vi knappt rört sen vi flyttade in och vi sparade så lite vi kunde av det där gamla sentimentala grejerna för att slippa ta med det till huset. 5 timmar stod vi där och rensade utan paus och skall jag vara ärig så var det riktigt kul. Fick mig rätt många härliga skratt när jag gick igenom gamla dagböcker och foton och tyngden som lättade från mina axlar när vi slängde upp den sista lådan på släpkärran var helt enorm. 
 
Före // Efter 
 
Nu är det bara 7 kartonger kvar där nere (varav två av dem är fyllda med Vincents urvuxna kläder) och trots att jag dyrt fick betala på söndagen med en värkande rygg så är jag så himla nöjd och stolt över vår insats. Att flytta till huset kommer verkligen bli en nystart för hela lilla familjen och då kan man inte ha med sig en massa gamla saker som bara kommer stå och samla damm. Nästa projekt blir att rum efter rum rensa ut även här uppe i lägenheten men det känns inte alls lika skrämmande nu efter vår förrådsrensning. Varför rensar man inte bland sina saker lite oftare för?



Vi har köpt hus!!!

Ja den här veckan går nog till historien som en av de mest händelserika veckorna i mitt liv. Inte nog med att jag skrivit en megatenta och haft praktiskt prov som jag varit så nervös inför att jag knappt kunnat sova (blev godkänd förresten, wohoo!!), så har vi också hunnit skriva på ett kontrakt på vårt alldeles egna radhus!
 
Ja i onsdags kväll stod det klart att vi vunnit budgivningen och vi packade in oss i vår lilla bil och åkte iväg till mäklaren för att skriva på alla papper efter två hela dagar med en riktig nagelbitare till budgivning. Det var väldigt roligt att äntligen få träffa säljarna som var väldigt härliga och vi åkte sedan hem och firade med lite pizza. Jag har inte riktigt hunnit smälta det hela ännu men det sjunker så sakta in att vi innan sommaren skall flytta och äntligen få bo i hus och det känns så otroligt roligt.
 
 
2018 blir ett spännande år på så många plan. Först skall vi bli tvåbarnsföräldrar och sen skall vi flytta till hus. Ännu en resa som jag hoppas att ni vill hänga med på!