Coronarenoverar
Sommarvärmen har äntligen flyttat hit och förhoppningsvis är den här för att stanna. Jag gick med Emelie och hennes kollegor på rehabkliniken ner till grillen på sjukhusområdet vid lunch idag och kunde sitta ute och äta i skuggan av ett stort träd och det var bara så otroligt härligt. Innanför sjukhusets tjocka tegelväggar är det dock fortfarande kallt så västen som jag lämnade i skåpet imorse fick jag snabbt springa tillbaks och hämta när jag kom på mig själv med att sitta och huttra inne på läkarexpeditionen när jag satt och dikterade epikriser (sammanfattande slutanteckingar från ett vårdtillfälle).
Vi har som de flesta andra nu i coronatider varit i full gång med renovering hemma. När man inte kan åka iväg och hitta på en massa blir det ju en hel del tid hemma och man får verkligen en spark i baken att ta tag i saker som vi länge gått och pratat om att göra. Planen för sommaren är att måla om vår fisgula (och ganska så skitiga) husfasad och vi insåg ganska så snabbt att vi inte skulle kunna tvätta och skrapa bort färgresterna från förrådsfasaden utan att få med oss hälften av plankorna på köpet, så det fick helt enkelt bli ett "riva ner och sätta nytt"-projekt som sparkades igång för några veckor sedan.
Vi har verkligen haft roligt jag och Tom medan vi jobbat och vi har fått hjälp lite då och då med barnvakt för att få kunna jobba lite längre ostörda perioder vilket givetvis underlättat massor. Jag som aldrig någonsin isolerat, reglat eller hanterat en spikpistol är många erfarenheter rikare efter detta projekt vill jag lova. Vi är ju inte riktigt klara än men verkligen på god väg. Det är verkligen så härligt att komma hem varje dag och mötas av vårt nya snygga förråd som ju är det första man ser av radhuset från gångvägen. Härnäst väntar målning av förrådet samt tvätt och målning av resten av huset vilket nog kommer att ta sitt lilla tag om vi inte lyckas skaka fram en snäll liten barnvakt igen, så vi håller verkligen tummarna för en riktigt fin och solig sommar.
Att få tid för varandra
Jag hann bara jobba en vecka innan det var dags för karantän igen med lite hosta och rivig hals. Nu har hela familjen varit hemma sen i måndags och det gör mig enormt stressad. Stressad över att ekonomin blir drabbad men framförallt att det känns som att jag sviker min arbetsplats när jag går hemma och är lite småförkyld. Igår lovade regeringen att vi inom någon vecka skall börja testa betydligt fler inom vården vilket inte är en dag försent. Vården behöver ju inte krypa på knäna redan innan vågen av cronapatienter sköljer över oss i Borås?
Men.. det finns givetvis mycket positivt med att få tid över till familjen också. Vi har fått stanna upp i livet och sätta det mesta på paus vilket gör att vi kunnat umgås mycket alla fyra och pyssla på här hemma. Tom har jobbat på bra med hallen som nu äntligen börjar ta form på riktigt. Vi har alltså snart levt med ett renoveringsobjekt till hall i två år nu så att nu se hur visionen växer fram framför mina ögon är magiskt. Skall visa er lite före- och efterbilder när allt är klart.
Även jag och Tom har fått mer energi och tid för varandra. Vanligtvis är jag ju brutalt trött på kvällarna när jag kommer hem och vi har dessutom en hel massa saker att göra både med hemmet och barnen. Nu har vi hela dagarna på oss att tillsammans göra alla dessa saker så på kvällarna har vi kunnat krypa upp i soffan och sitta och prata om allt mellan himmel och jord eller kolla på tv tillsammans. Så mysigt verkligen!
Nu är i alla fall barnen helt friska och jag hoppas att vi alla kan få hålla oss friska nu över påskveckan då jag ska jobba både långfredagen och påskafton. Nog för att det är supermysigt att få tid med familjen men jag älskar ju också mitt jobb och att få utvecklas varje dag i mitt yrke. Hoppas ni alla har en fortsatt fin onsdagskväll!
Karantän
Tre dagar fick jag jobba efter semestern innan förkylningssymtomen kom smygande. Det var bara att smsa chefen och säga att jag var tvungen att stanna hemma och isolera oss. Även Tom och barnen har varit snoriga men ingen av oss har varit speciellt sjuka. Tror inte riktigt vi haft Coronaviruset men vi håller ju givetvis oss ändå hemma 48 timmar efter sista symtom som de plikttroga samhällsmedborgare vi är.
Jag har snabbt insett att jag verkligen inte är en karantänmänniska, om det nu finns sådana överhuvutaget. Det började krypa i mig redan första dagen av att bara luffsa runt hemma och det har resulterat i att vi nu målat om Vincents rum, planterat om blommor, rensat i skåp och lådor, grejat med den aldrig avslutade renoveringen i hallen samt planerat upp projekt med huset som skulle kunna hålla oss sysselsatta i många år framöver. Jag har fått tacka nej till både play dates och grillkvällar med vänner och jag känner mig så otroligt tråkig men jag gissar att vi inte är ensamma om att verkligen inte vilja få nåt nytt virus om det går att undvika. Det slår hårt på ekonomin att vara hemma och vabba eller sjukskriva sig för minsta lilla symtom (+48 timmar!!) och dessutom behövs jag verkligen på jobbet nu där vi ju också har hög sjukfrånvaro. Nä, nu vill jag ha vår och sommar fort som bara den så att i alla fall några av dessa virus dör ut och vi så smått kan återgå till någon form av normalitet igen.
Nu är ju äntligen frisk i alla fall och imorgon skall jag få komma tillbaks till jobbet. Jag håller tummar och tår för att jag inte skall bli sjuk nu mer framöver men skall jag vara uppriktig så tror jag ju inte det dröjer jättelänge innan jag faller dit igen. Tom kommer ta den mesta av vabben framöver i och med att jag ju behövs i vården i dessa tider men optimalt hade ju varit om vi fick nååågra dagar för barnen på förskolan så att han också kunde jobba lite grann. Så mycket för att njuta av att äntligen ha börjat tjäna pengar! Givetvis ett ilandsproblem i dessa svåra tider, det inser jag också, men ibland måste man bara få vara lite bitter över sina egna småproblem också.
Snögubben Snöis
Vilken fin helg vi har haft! Här i Göteborg ligger det ca 15 centimeter snö på marken och har så gjort i över en veckas tid nu, till vår lilla fyraårings stora förtjusning. Tom har varit iväg en del i helgen så jag och barnen har fått en massa mystid och jag har försökt att bara vara och återhämta mig lite efter rivstarten på det nya året. Jag och Vincent passade på att vara ute i trädgården när Charlie låg och sov och lekte en stund i snön. När fingrar och tår blev allt för frusna gick vi in och drack varm choklad.
Nu kanske detta kommer låta väldigt klyschigt och så men jag tycker det är helt fantastiskt att få vara med och skapa dessa fina barndomsminnen tillsammans med barnen. Det är lätt att glömma av att stanna upp och njuta när man är mitt uppe i alla vardagsmåsten men barnen hjälper till att dra ner mig på jorden och vara här och nu. Så otroligt tacksam för mina två underbara pojkar och jag hoppas verkligen att de kan få se tillbaka på sin barndom med glädje och värme precis som jag gör med min egen uppväxt.
Nä, slut på känslobabbel nu.. Imorgon skall jag upp tidigt för att ta mig till labbet så det är nog dags att göra sig i ordning för sängen. God natt alla fina!
Charlies rum
De senaste veckorna har jag som jag nämnt tidigare haft ett litet kvällsprojekt. Tom flyttade ju in Charlie i hans blivande sovrum och det kändes så tråkigt att bara ha hans säng stående där i ett tomt rum så vi bestämde oss för att fräscha upp rummet med lite ny färg på väggarna och inredning. Tom har låtit mig göra det mesta den här gången vilket varit lite kul för självförtroendet men jag har haft en del värk i axlar och armbåge efter många kvällars, slipning, spackling, maskering och målning eftersom min kropp är ganska ovan vid den typen av arbete.
Nu är det i alla fall klart så när som på att lite tavlor och nån hylla som skall upp och så. Det blev väldigt mysigt och nu känns det inte lika jobbigt att låta Charlie sova där inne (inte för att han bryr sig det minsta, men ändå!). Han har dessutom fått en egen byrå för sina kläder så nu slipper han dela garderob med Tom. Här kommer lite före- och efterbilder från mobilen. Skall försöka ta lite bättre bilder när allt är 100% klart med kameran men så länge får dessa duga.
Två nya projekt
Sitter just nu i sängen med datorn i knät med en sovande liten bebis tätt intill. Charlie sover ju sen länge i egen säng egentligen och sen ett par veckor tillbaka har han fått flytta in i sitt rum. Nu håller vi dock på att fixa i ordning lite lätt inne i hans rum så därför får han sova mellan oss några nätter innan han kan flytta tillbaks in dit igen. Jag tycker det skall bli jättemysigt att få ha honom alldeles tätt intill medan Tom inte är lika övertygad. Det blir ju aningens trångt i sängen och Tom gillar att snurra runt en del när han sover medan jag är en sån som ligger helt still.
Throwback till när C sov många av sina sovstunder så här! Saknar detta myset något enormt *storbölar*
Bara av att få sitta här i mörkret och lyssna på hans små andetag gör mig lycklig ända in i själen. Hade jag fått bestämma hade han gärna fått sova mellan oss ett bra tag till men vi får nog alla bättre sömn av att sova i våra egna sängar egentligen. Flytten till eget rum var på Toms initiativ och jag tycker att det har funkat jättebra men det har nog mycket med att göra att Tom tar de flesta av Charlies uppvak nu när jag går i skolan. Han får springa fram och tillbaks några gånger varje natt men än har han inte föreslagit att flytta tillbaks spjälsängen in i sovrummet igen så jag antar att han tycker att det är okej han med.
Nu hade ju jag inte alls tänkt att detta inlägget skulle handla om var Charlie sover utan jag hade tänkt visa er resultatet av helgens stora projekt. Tom och vår kompis Johannes har nämligen bytt vår ytterdörr (!!). Den nya dörren, som har stått någon månad i förrådet i väntan på upphängning, är verkligen sååå fin och precis som jag ville ha den. Nu hoppas vi kunna göra klart resten av hallen lagom till jul. Efter att dörren kommit på plats igår kom även Johannes sambo Anna hem till oss och så lagade vi middag ihop och spelade spel hela kvällen. En jättemysig kväll helt klart.
Nä nu tror jag minsann jag skall ta och släcka ner här och göra tidig kväll för att ladda inför en fullproppad skolvecka. Sov gott!
Vardagsrummet är färdigt!
Är ni redo för en massiv bildbomb från vardagsrummet? Nu står det nämligen (bortsett från några smådetaljer) äntligen klart och vi är verkligen mer än nöjda. Delade redan igår lite bilder på instagram och fick riktigt härlig respons vilket verkligen känns skönt efter 4 månaders slit. Inte hade vi kunnat tro att det skulle ta så pass lång tid men med facit i hand är det inte så konstigt med tanke på allt vi gjort och förutsättningarna vi haft. Det saknas fortfarande lite tavlor och så men alla stora möbler är på plats och rummet har verkligen blivit som jag visualiserat det i huvudet men nog pladdrat.. här kommer bilderna!
Vi börjar med två "före-" och efterbilder för att det är så härligt effektfullt och tillfredställande:
Och sen lite fler bilder på det färdiga resultatet:
Fredagsstatus
- I tisdags kom äntligen soffan!!! Hann bara hjälpa Tom att lasta av den från skåpbilen innan jag skulle iväg till skolan men nu har jag hunnit slappa i den några kvällar och är rackarns nöjd måste jag ändå säga. I början kändes den väldigt stor men har börjat vänja mig och det känns kul att ha en soffa som många kommer få plats i när man har gäster över t.ex. Sen tyvärr så får man ju lite vad man betalar för och vi har valt en ganska privärd soffa så vi får se hur den håller sig över åren.
Don´t mind skrotupplaget på altanen.. vi skall åka och slänga skräp imorgon!
- Vår tvättmaskin har brakat ihop och när Tom pratade med en servicetekniker imorse trodde hen inte att det var någon idé att laga den så nu står vi inför att köpa ny tvättmaskin. SÅÅ tråkig utgift just nu men det är ju sånt som händer när man äger sitt eget boende. Vi som verkligen skulle behöva spara pengar nu efter renoveringen..
- Idag är båda barnen hostiga och snörvliga. Charlie har sovit jättedåligt hela veckan så jag har väl varit uppe ca 1 gång i timmen och antingen stoppat om/gett nappen eller ammat. Trodde jag skulle bryta ihop totalt i onsdags och psyket var verkligen i obalans men sen mådde jag lite bättre igår igen så nu känner jag mig "bara" trött. Har aldrig längtat så mycket efter helgen känns det som!
- Ikväll, om inte stormen ställer till det, kommer mina föräldrar hem efter dryga veckan i Kroatien. Vi har varit kattvakt vilket har inneburit dagliga besök fram och tillbaka med barnen hem till mamma och pappa för att släppa in och ut katten eftersom de inte har någon kattlucka. Måste erkänna att det ska bli rätt skönt att slippa springa dit varje dag men jag unnar dem verkligen denna välförtjänta semester i solen trots att man är aningens avundsjuk ;) Tror dessutom vi har en viss liten 4åring som saknar sin mormor och morfar en del!
- Igår hade vi grannen över efter förskolan så barnen fick leka av sig lite. De har en kille på snart 2,5 och en bebis på 7,5 månad. Vincent har verkligen längtat efter att få bjuda över L till oss men vi har ju renoverat hela sommaren så de har än så länge bara kunnat leka i trädgården. Vet inte vem av dem som var gladast över att äntligen få kunna leka hemma hos oss och de kilade snabbt upp på övervåningen och röjde runt på Vincents rum medan mammor och bebisar satt kvar i vardagsrummet och pratade. Är så glad att vi fått så trevliga grannar med barn i (ungefär) samma ålder!
Var är soffan?
Lördag idag och tyvärr fortfarande sofflösa. Vi har haft en hel del krångel med MIO men detta tar nog priset. Soffan var efter en veckas försening sagd att levereras under denna veckan. När fredagen kom hade vi inte hört ett knyst om någon soffleverans så Tom åkte faktiskt in till butiken men fick där svaret att deras sista leverans för veckan inte kommit än och att de skulle höra av sig under eftermiddagen. Vid 16 igår fick vi ett samtal om att soffan inte skulle komma denna vecka heller. Suck. Så vi fortsätter helt enkelt att använda vår skara med omaka fåtöljer och korgstolar i helgen och så hoppas vi på en soffa tidigt i nästa vecka.
Vi fortsätter att pyssla färdigt i vardagsrummet i alla fall. I tisdags åkte vi en sväng till IKEA och handlade fåtöljer, bokhylla, gardiner osv. Det var ett enda tetris att få in allt i bilen och jag satt med en palm i ansiktet hela vägen hem men ännu en gång blev vi överraskade av hur mycket vår lilla bil rymmer. Mattan som vi fick med oss hem passade dock inte in så den fick Tom åka och lämna tillbaks och istället har vi köpt två mattor på mattlandet.
Tänkte att jag skulle bjussa på en ytte pytte sneak peak på fåtöljhörnan:
Vet inte hur många gånger jag tänkt säga det men detta kommer bli SÅ bra! Bara den där rackarns soffan kan hitta hit snart...
Första kvällen i vardagsrummet
Det är en riktigt grå dag som vi vaknar upp till idag, både på grund av nattens valresultat och regnet som bara öser ned utanför fönstret. Hade mamma och pappa över på kvällsmat och valvaka igår kväll och vi hade det väldigt mysigt valresultat till trots.
Jag och barnen har varit i Bosared i helgen och varit på släktmiddag för att fira min farmor som fyller 80 år. Tyvärr kunde Tom inte följa med då han skulle fira sin pappa som fyllt 50 år men när vi kom hem igår så hade han burit ner fåtöljer och TV från vårt provisoriska vardagsrum på övervåningen så att vi kunde sitta allihopa runt vårt nya soffbord och följa valet på TVn.
Så himla mysigt att vi nu äntligen kan börja använda vardagsrummet igen och att det jag visualiserat i nästan ett halvår nu faller på plats. I veckan skall soffan komma och vi skall åka en sväng till IKEA och mattlandet men sen är det liksom färdigt. Ska bli så kul att få visa er!
Just nu sover Charlie och Vincent är på förskolan (idag istället för på torsdag då de skulle ha invigning av "sagogrottan" på förskolan idag) så jag har krupit upp med en stor kopp te i fåtöljen framför TVn. Efter en natt med dålig sömn och regn smattrande på fönsterbläcket känns det som en rätt bra aktivitet. Huset börjar äntligen kännas som hemma nu och jag bara njuter!
Söndag
Ojoj vilken vecka! Hur kan man ha sån otur att man blir dunderförkyld första veckan efter semestern? Har verkligen kämpat mig igenom veckan men nu är både jag och Charlie i princip friska och det ser ut som att Tom och Vincent klarat sig från sjukdom denna gång.
Inskolningen på nya förskolan har gått toppenbra för Vincent i alla fall, trots att jag varit ett vrak. Redan i torsdags lämnade jag honom för första gången själv och det gick hur bra som helst. Han ville inte ens gå hem när jag kom och hämtade honom igen efter 5 timmar. Jag brukar tycka att det är lite löjligt med alla instagrammammor som längtar efter sina barn så fort de lämnat dem på förskolan men i torsdags kände jag verkligen så. Det kändes helt fel att vara ensam hemma med Charlie efter en hel sommar tillsammans. Det var nog mycket oro i botten dessutom över hur det skulle gå men nu gick det ju strålande så jag tror inte det blir lika jobbigt att lämna i nästa vecka.
Det går undan med renoveringen nu vilket verkligen är SÅ kul. Golvet är på plats och igår var vi på MIO och beställde soffa (!!!!!). Nu är det väl egentligen mest småfix kvar så som lister, foder, eluttag och så skall vi lägga matta i trappan. Jag har redan spånat en del på inredning och vet på ett ungefär hur jag vill ha det men sen får vi se vad vi har råd med också, hehe. Det kommer bli så roligt att få visa er lite före- och efterbilder här om några veckor.
Vardagsrummet växer fram
Nu är vi halvvägs igenom Toms sista semestervecka. Det känns verkligen tråkigt att tiden gått så ruskit fort men å andra sidan skall det bli lite skönt att komma in i vardagsrutiner igen. Vi har dessutom haft en riktig toppensemester så jag kan verkligen inte klaga.
Idag har vi hållt på och grejat i vardagsrummet men också hunnit med en fika och lekstund hemma hos min lillebror som ju bor i vår gamla lägenhet. Det känns väldigt konstigt att åka tillbaks dit och så fort man svänger in på parkeringen ramlar en massa gamla fina minnen över en. Den lägenheten kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Blir enormt sentimental och känslosam när jag tänker på allt vi fått uppleva där men jag inser ju också att vi kommer skapa minst lika många fina minnen i vårt lilla radhus.
Nu börjar vardagsrummet ta form hemma. Vi har verkligen fått upp farten nu den sista veckan och särskilt Tom har jobbat på ordentligt för att hinna med så mycket som möjligt innan han börjar jobba igen. Vi alla är så sjukt trötta på detta renoveringskaos och det känns som att vardagsrummet är den pusselbit som saknas för att radhuset verkligen skall kännas "hemma".
Bilder från i helgen.. nu har vi kommit betydligt längre!
Det är inte lätt att renovera med småbarn och det är kanske inget jag skulle rekommendera andra att göra med tanke på både brist på tid och ork, men oj vad bra det kommer bli när det är klart. Idag har vi målat tak och väggar och i helgen skall gamla golvet rivas och så hoppas vi få det nya på plats i nästa vecka. Sen är det ju egentligen fritt fram att köpa soffa även fast det saknas lister och dörrkarmar samt att trappan behöver en uppfräschning. Alltså soffa.. ni som följt mig ett tag vet ju hur mycket jag brukar hänga i soffan om kvällarna så det ska bli så UNDERBART att äntligen få köpa en. Blir alldeles pirrig när jag ser hur fint det börjar bli och så himla stolt över oss som faktiskt gjort detta alldeles själva (med viss hjälp av min pappa och Toms farbror). Ser verkligen fram emot att visa er bilder när det är klart!
Vardagsrummet före kofoten
Fick frågan om det inte finns lite före-bilder från innan renoveringen och visst finns det det. Har tyvärr inte tagit jättemycket bilder men det räcker nog för att ni skall få er en bild av hur det såg ut. Det syns dock inte alls hur extremt slitet det var men tro mig, det såg inte alls trevligt ut. Här har ni det oerhört vackra (obs obs mycket ironi) vardagsrummet och hallen som förhoppningsvis inom inte allt för lång tid ser betydligt mer hemtrevligt ut:
Idag har det varit min tur att få svinga kofoten och med lite blod och svett (inga tårar dock som tur är) så rev jag ner hela innertaket i hallen och vardagsrummet. Visst är det okej att skryta lite grann i alla fall? Hade betong och damm i hela håret och innanför både tröjan och bhn, haha, så att få ta en ordentlig långdusch ikväll var helt magiskt. Nu är det bara golvet kvar som skall rivas men det sparar vi tills taket och väggarna är färdiga. Dessutom skall ytterdörren bytas och hallfönstret byggas igen men annars så är det uppbyggnad som gäller från och med nu. Det kommer bli så otroligt fint när det väl är klart, eller det är visionen i alla fall. Kan hur som helst inte bli mycket värre än det var så det är ju en tröst ändå.
Nu skall jag krypa ner i sängen brevid min lilla bebis och sova!
Renoveringen är igång!
Ja om ni undrar hur man ser till så att man får så lite tid för sig själv som det bara går så tar man och skaffar en bebis, gärna med ett äldre syskon som kräver sitt, och flyttar till ett radhus med renoveringsbehov och dessutom låter det där äldre syskonet gå kvar på gamla förskolan 3 dagar i veckan vilket innebär att du får spendera nästan 1/5 av tiden barnet är på förskolan i bilen. Antingen tar man hand om något av barnen och gör man inte det finns det ju cirkus en miljon saker att göra här hemma.
Dagarna rullar på i ett och både jag och Tom ramlar bokstavligen i säng på kvällarna. Tom är nu i full gång med att riva i vardagsrummet och hallen och jag har tagit det större ansvaret för barnen och hemmet. Tröttheten till trots så njuter vi ändå till fullo av vårt lilla radhus och våra två pojkar. Vi har verkligen fått en otroligt snäll och lugn bebis. Jag vet nog inte om vi hade lyckats få ihop allt om Charlie varit som Vincent var som knappt gick att lägga ifrån sig och som ofta var ledsen och hade magknip stackarn.
Charlie och Vincent (dock svårfångad på bild) är med och bygger medan jag fixar middagen
Vi försöker att göra lagom mycket för att inte slita ut oss fullständigt. Vi kör små projekt varje dag både vad gäller renovering och att komma i ordning här hemma men ser även till att umgås med barnen, sitta och avnjuta middag tillsammans ute på altanen och ligga i 30 min och slökolla på tv/mobilen innan vi skall sova. Vi har dessutom haft en hel del besök vilket inneburit fika, grillning och lek för Vincent och det är ju bara för härligt att vädret fortfarande är helt rackarns magiskt. Sen får det vara att tvätthögen bara växer sig större, disbänken nästan aldrig är tom på disk och att jag duschar alldeles för sällan. Det viktigaste är ju faktiskt att jag och min familj mår bra. Egentiden den kommer så småningom. Det vet jag ju att den gjorde i takt med att Vincent blev äldre så jag oroar mig inte så mycket, men några extra timmars sömn hade faktiskt inte suttit fel, hehe.
Att ta sig ut med två småttingar
God morgon!
Onsdag idag vilket innebär hemmadag med båda barnen för mig. Såg inte jättemycket fram emot de långa dagarna hemma ensam med båda barnen när vi bodde i lägenheten men här känns det betydligt enklare. Det är liksom inget jätteprojekt när vädret är fint att bara slänga på sig skorna, stoppa Charlie i vagnen och gå ut i trädgården eller till en lekplats i närheten. Inga trappor det skall kånkas i, inga barnvagnsförråd att öppna där dörren knappt går att få upp och behövs det en kissepaus/mellanmålspaus/drickapaus kan man bara snabbt smita in igen utan att upprepa hela "kånka två barn upp för två trappor"-proceduren.
Eftersom vädret ser ut att även idag bli fint är planen att så småningom bege oss ut på en promenad bort till affären och köpa lite nödvändigheter (tvättmedel och annat roligt) och sedan fortsätta hem till mamma som har sin lediga dag på onsdagar. Ikväll kommer dessutom Josefin hit och kikar på nya lyan så dagen kommer nog gå i ett.
Vet förresten att det är flera av er som är sugna på en förlossningsberättelse och jag lovar, det kommer. Det har bara inte funnits varken tid eller energi nog att sätta mig och skriva den, av förklarliga skäl, men både för er och min egen skull så vill jag verkligen skriva ner den. Får se hur lång tid det tar bara, hehe.
Husägare
Ja här sitter jag i skuggan på altanen med Charlie sovandes i vagnen bredvid blickandes ut över min alldeles egna lilla trädgård och bara njuter. I fredags var det ju äntligen dags för oss att skriva på de sista papperna, få nycklar och med hjälp av ett härligt gäng flytta in alla våra grejer i vårt alldeles egna radhus. Det känns helt magiskt att vi äntligen är här!
Givetvis bjöd vi alla "flyttgubbarna" på pizza som tack för hjälpen. 13 personer och en bebis fick tydligen plats i vårt kök!
Obligatorisk IKEA-trip för inhandling av förnödenheter
Helgen har verkligen gått i ett. Jag är fortfarande helt fysiskt och mentalt slut idag men tror också det har att göra med att jag inte riktigt får sova så bra på nätterna just nu. Än ligger det påsar och prylar nästan överallt men jag och Tom har bestämt oss för att inte stressa allt för mycket utan ta en sak i taget i den mån vi har tid och orkar.
Kan inte riktigt påstå att det känns som hemma här än. Både jag och Tom tycker det känns lite som att vi lånat någons hus och flyttat in våra saker i det men så kändes det å andra sidan när vi flyttade till lägenheten också så tids nog vänjer man väl sig. Någon som däremot älskat att bo här från första stund är Vincent. Han trivs verkligen som fisken i vattnet, framförallt med vår nya lilla trädgård, och vi har egentligen inte upplevt någon "separationsångest" från hans sida alls. Kanske kommer det om några veckor när han även slutar på förskolan men det återstår att se. Är glad att det gått så bra för honom då det var ett stort orosmoment från min sida.
Provisoriska utemöbler!
Lilla guldklimpen som blir en månad gammal idag <3
Pallkragarna där jag och Vincent satt jordgubbar, smultron, potatis, persilja och sallad. Så mysigt att äntligen kunna odla eget!
Lilla tomatplantan inne i växthuset
Snabb bild på köksbänken. Får återkomma med fler bilder senare!
Nu skall jag fortsätta att njuta av lugnet och vila en stund här i skuggan innan det är dags att åka och hämta på förskolan igen och ta båda barnen med mig till Charlies första läkarbesök på BVC. Känner mig fortfarande ganska stressad så fort jag skall iväg och ha med mig båda barnen men hoppas att det lägger sig så småningom. Stress och sömnbrist är verkligen ingen bra kombination har jag märkt nämligen så något av det måste helt enkelt förbättras (gärna båda hehe). Det är fantastiskt mysigt med en nyfödd hemma men det är helt klart inte en dans på rosor, särskilt inte med äldre syskon som såklart också kräver sitt. Nu skall vi landa här i huset hela lilla familjen och förhoppningvis känns det snart mer som "hemma" för oss alla och jag kan släppa lite på den värsta stressen både vad gäller barn och hus. Hoppas ni alla får en riktigt härlig och solig måndag!
Flyttdag nummer 1
Ojoj vilken dag! Har precis kommit hem till mamma och pappa igen efter att ha kört en sista vända till lägenheten och tömt kylskåpet på mat. Idag har jag, Tom, Gabriel (min lillebror) och pappa tömt hela lägenheten på grejer så när som på soffan och soffbordet som skall lämnas kvar till Gabriel som ju köpt lägenheten av oss. Det har varit riktigt slitigt (särskilt eftersom det varit så galet varmt) men nu är vi redo för den stora inflyttningsdagen imorgon då vi äntligen skall skriva på de sista papperna och få nycklarna till huset.
Det var verkligen skumt att gå runt en sista gång i den tomma lägenheten och liksom säga hej då till alla fina minnen där. Fick verkligen hålla tillbaks tårarna. Jag känner mig som en känslobergochdalbana just nu då jag samtidigt som jag känner vemod och sorg över slutet på ett kapitel känner sån sjuk längtan och pirrighet över att få påbörja nästa.
Dagen har verkligen gått i ett så jag är kolossalt trött. Charlie och Vincent har varit med mamma och min kusin Lisa nästan hela dagen men jag har såklart fått åka hem med jämna mellanrum för att amma. Har nog burit lite mer än vad som är okej knappt 4 veckor efter förlossningen men imorgon skall jag ta det betydligt lugnare eftersom jag då istället skall agera arbetsledare på plats i huset och dirigera flytthjälpen till rätt rum. Vi har rekryterat nästan hela Gabriels grabbgäng att hjälpa oss eftersom de ändå tänkt ställa upp och hjälpa Gabriel flytta in i lägenheten så på kvällen sen skall vi bjuda igen med grillning och öl.
Det hela känns så surrealistiskt på något sätt. Har trots att vi väntat så länge på att få flytta in inte riktigt kunnat greppa att vi faktiskt inte skall bo i lägenheten längre. Man vet ju alltid vad man har men inte vad man får och det ÄR skrämmande. Är lite rädd för att vi skall kliva över tröskeln imorgon och tänka "vad sjutton har vi gjort?" liksom.
Nä, det här kommer bli så sjukt kul och jag vet ju att det så småningom kommer skapas lika fantastiska minnen i detta hus som i lägenheten och jag hoppas att det ganska så snart kommer kännas som "hemma". Nu skall jag ansluta mig till resten av familjen och äta pizza innan det är dags att krypa ner med Charlie i sängen och sova. Imorgon kör vi!
Dags att vända blad
Så var det äntligen fredag och jag har överlevt de första tre dagarna ensam med barnen. Igår var det dags för första lämningen på förskolan och det var med ren och skär viljestyrka som jag gick upp när klockan ringde vid 7 eftersom natten bjudit på en hel del uppvak och amningssessioner. På något magiskt sätt så lyckades jag ändå få med mig båda barnen med mat i magen till förskolan i tid och efter en kort promenad i det fina vädret gick jag hem och sov med Charlie i knappt en timme innan det var dags att dra ut igen för vägning på BVC. Efter det var det hem igen för lunch och sen dags för hämtning av liten treåring igen. Dagen gick verkligen i ett.
Idag har vi varit hemma alla tre igen. Hemma i flyttkaoset vill säga. Om exakt en vecka har vi ett nytt ställe att börja kalla vårt hem och det känns helt overkligt. Ju närmare flytten vi kommer desto mer separationsångest känner jag att jag får. Jag börjar nästan böla bara vid tanken på att vi inte längre kommer att promenera runt i det här området, handla på vårt lokala lilla Hemköp, leka ute på gården med Vincent, bada i vårt badkar, ta bussen snabbt in till stan eller laga mat i vårt älskade kök vi renoverat precis som vi ville ha det.
I onsdags efter middagen tog vi med barnen ut på en promenad och stannade för att leka på en av gårdarna några gator bort och jag och Tom konstaterade båda två att det hela känns lite konstigt att det liksom är slut nu. Det är dags att vända blad. Nu vet jag ju att mycket kommer bli så mycket bättre i vårt nya hem men det är allt med en liten tår i ögat som vi stänger detta kapitlet bakom oss och går vidare. Sex fina år har vi fått här och så många fantastiska, svåra, jobbiga och lyckliga minnen vi lämnar i den här lägenheten. Inte konstigt att man känner lite separationsångest.
Första barnvagnspromenaden med Vincent
Byggkaos när vi renoverade köket
Drinkar med bästa Josefin inför en kväll på stan
Vacker solnedgång från balkongen
Fredagsmys med pappa i soffan (som inte får följa med till huset heller)
Plusset med Charlie som jag slog in för att överraska Tom med
Matlagning tillsammans med min lille medstjälpare
Nu svävade jag iväg lite grann men känns på något sätt viktigt att dokumentera dessa känslor inför framtiden. I helgen skall det packas, tvättas och köras skräp och i mitten på nästa vecka flyttar jag och barnen hem till mina föräldrar så att Tom kan packa ihop det sista i lugn och ro medan jag och barnen slipper leva i kartonger. På torsdag fyller vi sedan släp och bilar för att så fort vi får nycklarna på fredag kunna börja bära in i huset. Det här skall bli så sjukt spännande, läskigt och kul. Skall försöka hålla er uppdaterade om hur det går men annars hittar ni mig som vanligt på Snapchat (Alvert93) och Instagram (alvert1993).
Nu skall jag njuta av fredagskvällen med lite choklad framför Let's dance och ladda upp inför sista helgen i lägenheten. Ha en fortsatt underbar fredag hörni!
Kaoset hemma
Ja då var kaoset ett faktum. Inte nog med att vi lever i vår lilla bebisbubbla där halvdruckna kaffekoppar, kräkhanddukar och diverse av Vincents leksaker slåss om bästa platsen på soffbordet så har vi nu även börjat flyttpacka. Högen med flyttlådor i vardagsrummet växer sig större och större medan lådor, garderober och väggar töms på grejer vi förhoppningsvis kan klara oss utan i två veckor.
Helt plötsligt så känns det mer verkligt att vi verkligen skall flytta ifrån vår älskade lilla lägenhet och både jag och Tom ser verkligen så galet mycket fram emot den här flytten. Det kommer nog allt kännas lite sorgset att lämna stället där vi bott i nu snart 6 år, där både Vincent och Charlie spenderat sin första tid i livet och där vi har så många fina minnen. Å andra sidan skall det bli SÅ skönt att slippa kånka saker upp och ner för alla dessa trappor, att inte behöva gå 200 meter bara för att slänga soporna, att bara kunna öppna dörren och släppa ut barnen i trädgården medan man lagar mat, att kunna köra tvättmaskinen och diskmaskinen samtidigt (för mycket för våra säkringar just nu haha), att kunna grilla.. ja skall jag fortsätta?? Vi är ju båda uppvuxna i hus och även fast det är mycket som är rackarns smidigt med lägenhet så känns det bara helrätt att vi äntligen skall få flytta tillbaks till ett hus igen. Hoppas att ni inte tycker det är allt för tråkigt med flyttuppdateringar för det lär bli en hel del av den varan framöver!
På besök i VÅRT radhus
I söndags var vi och hälsade på nuvarande ägarna i vårt radhus. Kändes så surrealistiskt att kliva in över tröskeln och veta att detta kommer att vara vårt hem om bara lite drygt två månader, särskilt som det ju fortfarande var ett hem fyllt av en annan familjs grejer. Medan vi blev bjudna på fika passade vi på att fråga om diverse praktiska saker kring boendet och efter det tog vi en del mått i de olika rummen inför flytten och den kommande renoveringen. Ägarna som bor där just nu är verkligen supertrevliga och vi fick bland annat se bilder på hur huset såg ut när de flyttade in och jag är SÅ glad att det inte är vi som flyttar in med det enorma renoveringsbehovet framför oss, haha. Vi fick oss många goa skratt i alla fall och både jag och Tom gick därifrån med ett leende på läpparna och vi ser så mycket fram emot att flytta in nu.
Vi utforskade närområdet en stund innan det var dags att besöka huset!
Tom kravlar runt på golvet och tar mått, med en mycket nyfiken katt hack i häl X'D
En liten tjuvkik på köket och vårt blivande sovrum, två rum som tack och lov inte behöver renoveras!
Förberedelserna inför flytten är redan i full gång här hemma. Vi vill helt enkelt hinna göra så mycket som möjligt innan vi kliver in i bebisbubblan. Vi går igenom rum för rum och rensar ut saker som skall slängas, skänkas och tas med och allt vi inte behöver inom de närmsta månaderna försöker vi packa ner i flyttlådor redan nu. Tom har tagit på sig att fixa med diverse avtal, abonnemang och försäkringar som behöver fixas inför flytten och jag har ställt Vincent i kö till en ny förskola. Vi spenderade dessutom vår måndagskväll med att lägga upp en budget inför renoveringen av hall och vardagsrum som kommer ske ganska så direkt efter att vi flyttat in. Det är nästan så att man glömmer bort ibland att vi dessutom skall bli fyra då mycket fokus ganska naturligt ligger på flytten just nu. Känns faktiskt rätt skönt att ha något att fokusera på nu i slutet av graviditeten då tiden ju går rätt långsamt just nu och när bebis väl är här vill jag ha tid att bara få vara mamma och inte packa och fixa varje ledig stund.