Sovandet fortsätter
Ännu en natt som Vincent sovit riktigt bra! Visserligen slog han upp sina blå strax efter fem imorse men han somnade gott redan runt 21-tiden. Jag var något så kopiöst trött igårkväll (trots att jag la mig vid 22) och trörrheten hängde kvar när jag masade mig upp vid fem så efter amning och blöjbyte så tog jag lillen och babynestet och kröp ner i sängen igen. Efter en stunds vakenhet somnade även lillkillen om och så fick jag sova i alla fall en timme extra. Skönt!
Nu för första gången på länge så lyckades jag att lägga ner honom i sitt nest efter att han somnat i min famn efter "second breakfast" och där har han legat en bra stund nu så jag har hunnit duscha, klä på mig och äta frukost i lugn och ro. LYX! I vanliga fall är Vincent en liten kille som vill bli runtburen och vaknar inom fem minuter efter att man har lagt ner honom trots att han såg ut att sova som en stock.
Vincent bara 2 dygn gammal i sina första kläder! Tänk vad du har växt sen dess
Nä nu skall jag passa på att sitta och välja ut bilder som skall framkallas innan lillen bestämmer sig för att vakna. Man vet aldrig när nästa tillfälle dyker upp!
Min mobil har sen några dagar tillbaks krånglat med internet så det är lite svårt att föra över mobilbilderna till datorn. Jag hoppas att det på något magiskt sätt skall lösa sig självt men det är väl kanske att önska lite förmycket. Vi får se helt enkelt hur det går.
Sömnrekord
Frukostdax denna fina söndag! Idag blev det mannagrynsgröt med skamset mycket äppelmos. Som jag har gått och längtat och suktat efter det och tillslut så lyckades jag komma ihåg att köpa mannagryn när vi var och handlade igår. Försökte mig på ett misslyckat försök i micron (varför ska det vara så rackarns svårt för?) men fick hälla ut och göra om i en kastrull istället hehe. Mumsigt blev det i alla fall tillslut!
Inatt har lillen slått sovrekord med en enda lång sömnperiod från 9 till 6. Jag gick visserligen och la mig vid midnatt så hann inte avnjuta mer än sex timmar men lillskrutten får gärna fortsätta med att sova hela nätter tycker jag!
På schemat idag står det inte mycket. Kanske knatar ut på en liten promenad men har lite känningar av förkylning i halsen igen så vi får se.
När bebisen sover
Har just lagt lilleman och sitter och kollar den sista kvarten av fångarna på fortet här i soffan. Tom har åkt iväg till några kompisar och jag tänkte att jag skulle göra mig lite te och popcorn, krypa ner under en filt och kika nått avsnitt av The 100.
Man får vara försiktig med att vara uppe när lillen sover bara för eftersom han inte sover något ensam på dagen i princip så är det den sömner man får när han väl lagt sig för natten. Jag känner mig dock inte så sugen på att lägga mig vid 9 varje kväll och det är dessutom väldigt skönt med lite egentid för att bara vara Alice och inte mamma en stund. Däremot säger kroppen till ganska tidigt ändå att jag borde gå och lägga mig så kvällarna blir aldrig så sena hemma hos oss för den här damen.
Idag var vi på förmiddagen en sväng på frölunda torg och shoppade lite småprylar till dopet samt ett par brallor till mig. Just nu är jag nämligen i det där jobbiga stadiet där gravidbyxorna är för stora men där mina vanliga byxor fortfarande alldeles för små. Nu har jag ett par som passar (eller sitter uppe i alla fall). Har inte tänkt att bosätta mig i denna kroppen så länge ändå men kan ju vara skönt att slippa visa rumpan stup i kvarten ;)
Frölunda torg har för övrigt ett grymt barnrum med micro, skötbord, lekhörna och sittplatser. Jag har inte direkt något emot att amma offentligt men idag så provade jag en av deras amningshytter som är som en fåtölj med ett draperi runt. Där sitter man i lugn och ro med lugn musik spelandes från taket. Hur mysigt som helst! Tydligen tyckte även två små barn att det var superkul att kika in på oss under draperiet i smyg också haha. Gjorde inte så mycket för min skull men man kan ju undra vilken koll deras föräldrar hade på sina barn egentligen.
Ha en fortsatt trevlig lördagskväll/natt!
Dags för lite migrän
Weehooo.. strax innan jag skulle hoppa i badet började jag få lite flimmer framför ögonen och ja givetvis kom sen huvudvärken som ett brev på posten. Det var ju bara att skrota allt vad mysig badstund heter. Jag har turen att inte få migrän så där galet ofta som vissa kan få men sen efter förlossningen har det blivit oftare än vanligt. Antlingen beror det på hormoner eller bara p.g.a. sömnbrist och dålig kosthållning.
Nu väntar vila i sängen någon timme om lille herrn tillåter och så hoppas jag att jag lyckades trycka i mig värktabletterna i tid för att slippa spyhuvudvärken. Nä man har inte tid att bli dålig när man har en bebis att ta hand om!
Myskväll och baddax
Igår åkte jag och Vincent iväg för att plocka upp Josefin efter jobbet. Vi passade dessutom på att köpa lite blöjor i storpack på hennes jobb så nu skall vi nog klarar oss några veckor till i alla fall. Josefin följde sedan med oss hem och vi hade en mysig kväll tillsammans med kvällsfika och tjejsnack.
Det var ordentligt länge sen vi sågs och då blir det mycket att ta igen så här när man ses. Lilla Vincent stackarn blev så trött på vårt tjat tillslut att han somnade i famnen på Josefin haha.
Nu är det alldeles strax dags för bad för mig och lilleman. Han verkligen älskar att plaska runt i det stora badkaret och brukar skvätta så att det skvalpar över kanterna. När han ska komma upp är det dock inte lika roligt och oftast blir han jättearg och ledsen. Man skyndar sig så fort man kan för att få på honom kläder men oftast lyckas han som sagt bli lite kall ändå och det är inte poppis!
Dags att kolla vattnet!
Lite egentid
Så här såg dagens frukost ut. Ser kanske inte mycket ut för världen men för mig är det lyx att ens få äta frukost alls. Nu var det ju ett tag sen jag tryckte i mig detta smarriga och nu sitter jag istället i soffan framför The 100 och myser med en liten pratande bebbe.
Tom var nyss ute på en förmiddagspromenix med honom så efter lite käk är han nu go' och glad. Fick lite egentid och passade på att photoshoppa lite, något jag sällan har tid med nu för tiden men tycker är väldigt kul. Så nu bjuder jag på lite mysiga bilder!
Mammahäng och barnvagn på stan
Idag gav jag och V oss ut i regnet för att åka bussen in till stan och fika med lite nya mammor. Ännu en gång så hakade jag på Elin som är med i några facebookmammagrupper och det var lika trevligt även denna gång.
Ett litet minus går ju givetvis till vädret idag men på något sätt så är det ju också rätt mysigt. Regnet och löven på träden som skiftar färg. Jo men visst har hösten sin charm allt. Jag är ju inte en sån människa som är överförtjust i allt vad kyla och mörker heter så jag fasar väl lite för de kommande kalla månaderna men man får göra det bästa av det hela med mycket levande ljus och mysiga halsdukar och koftor.
Ok tillbaks till mammagruppsträffen. Vi promenerade till ett fik i Linné som var ett litet himmelrike för oss småbarnsföräldrar. Där fanns lekhörna, barnstolar, mikro och en massa utrymme för barnvagnar att stå. Ett riktigt bra barnvagnshak helt enkelt. Tummen upp för nischade barnvänliga caféer. Det blir definitivt ett återbesök dit!
Annars så är tyvärr många ställen ganska dåliga på just barnvagnsvänlighetsbiten tycker jag. Inget man gått och tänkt på innan men nu när man tar sig fram med den i släptåg överallt så upptäcker man nästan hela tiden fel och brister. Höga trappsteg är ingenting jämfört med exempelvis de täta slussdörrarna på mc donalds (utan sån elektrisk dörröppnarknapp) eller caféer där borden står fastskruvade i marken så att man inte kommer emellan med vagnen. Dessutom är man ju i vägen exakt ÖVERALLT om man går in i exempelvis mataffären då många gångar är för trånga för att rymma barnvagn pluss en person på bredden (i alla fall på vårt lilla hemköp).
Efter fikandet och pratet oss mammor emellan gick vi en sväng förbi butiken Storken som hade utförsäljning på en massa barnpryttlar. Det mesta var det 20 % på och attans bananer att lönen kommer imorgon för annars hade nog en åkpåse fått följa med oss hem. Har spanat in en lääääänge (typ sen graviditetens början hehe) från elodie details (rättare sagt den här) men den kostar ju lite grann. Med 20 % rea så skulle dock t.o.m. jag kunna tänka mig att slå till. Får se om jag tar mig tillbaks dit någon dag eller om jag köper en åkpåse någon annan stans. Det måste vi ju ändå ha nu när det blir kallt liksom.
Nä med oss hem fick vi istället denna söta napphållare (också från elodie details) så nu blir Vincent riktigt fräsig!
Fikasöndagen
Lovade ju er igår att skriva lite mer om söndagens bravader då jag fick tag i datorn men när man har en liten spädis hemma så är det inte mycket som blir precis som man har tänkt sig hehe. Vincent är högst troligen inne i sin andra utvecklingsfas just nu och därför är han lite extra gnällig och vill gärna var anära mig och Tom mest hela tiden. Så då får datorn vänta helt enkelt ;)
I söndags hade vi världens fikadag. Vi startade som sagt med ett litet besök av grannfamiljen och deras lilla sötnos Isabella som ju bara är fyra dagar yngre än V.
Det var väl kanske mest vi föräldrar som hade det trevligt men en liten stund (när båda småttingarna lyckades vara vakna samtidigt) satt de och kolade undrande på varandra. Blivande lekkamrater eller ärkerivaler tro? Det återstå att se ;)
Vi fortsatte sedan vår tur till Kode för att fira Alex som fyllt år och där bjöds det givetvis på en massa godsaker. Efter vi varit där åkte vi en snabbis och fick kaffe hemma hos Toms föräldrar innan vi avslutade kvällen med pizza hemma hos Johannes och Carro. Ja ni hör ju! Helt galet mycket fika blev det men åh vad kul att få träffa vänner och familj nhär man bara sitter hemma dagarna långa.
Nä nu måste jag rusa till en stackars gråtande kille som säkert är lite tuttig! Dessvärre har ju den där pappan inte så värst mycket att erbjuda från sina så då får man väl ställa upp haha.
Finfrulle
Nu ska här huggas in på frullen. En annan liten miniperson är ju i full gång redan med sin second breskfast ;)
Kusinbesök
Nu har vi precis vinkat av min kusin Evelina och hennes man Jonathan som varit på ett kort besök för att träffa vår lille kille. Innan de kom hit var de först och hälsade på det senaste tillskottet till släkten nämligen underbart söta lilla Elsa, som alltså är syssling till Vincent och inte ens en vecka gammal. Vi har inte fått träffa denna godbiten än men gissar att hon och Vincent kan få mycket roligt tillsammans när de blir lite äldre.
Nu väntar en mysig och riktigt lat lördagskväll och för första gången skall Tom ta Vincents matningar hela natten så att jag får sova ordentligt. Får se hur det kommer att gå. Inte för att jag tvivlar på Toms flaskmatningsskills (med min utpumpade bröstmjölk såklart) utan mest för att mina bröst kommer att bli sprängdfyllda och antagligen behöva tömmas under natten ändå och att min mammaradar gör så att jag vaknar så fort han gnyr det minsta. Rapport får komma imorgon ;)
Försvunnen dator och bvcbesök
Tom åkte nyss iväg till sin bror i Stenungsund för att ha en liten spelkväll och kommer inte komma hem förrän imorgon. Samtidigt så ligger denna goingen i soffan och sover för ovanlighetens skull och då tänkte jag passa på att blogga men hepp..
Jag går in i köket och där gapar skrivbordet tomt. Den lurige karlen har ju självklart tagit med sig datorn så det fick bli ännu ett litet snopet inlägg från mobilen istället.
Idag var vi iväg till BVC för vägning och mätning och lillkillen hade som vanligt tjockat på sig prdentligt. Nu väger han 5350 g på hela 58 cm och det märks kan jag säga. Hur har du lilla fisgris kunnat gå upp 2 kilo på 7 veckor (exakt idag faktiskt)? Det är ju inte klokt.
Förlossningsberättelse del 2
Här kommer fortsättningen på min förlossningsberättelse. Min journal är, tack vare den otroligt snabba förlossningen, ganska kortfattad så jag får gå ganska mycket på mitt minne och kan inte ge er alla exakta klockslag eller så men jag försöker att återberätta så gott det går. Här kan du läsa del ett!
En undersköterska kommer in och jag säger att jag verkligen inte kan ligga på britsen längre. Det gör för ont i ryggen och värkarna är riktigt jobbiga. Hon går och hämtar vår barnmorska och jag försöker sätta mig upp och det känns verkligen som att jag sitter på hans huvud. En inte alltför härlig känsla. Här är jag fortfarande ordentligt orolig för att jag bara skall vara någon centimeter öppen och bli hemskickad.
Barnmorskan vill att vi kommer in i ett förlossningsrum och hämtar en rullstol som jag skall sätta mig i. Det är absolut inte det lättaste kan jag säga med kraftiga värkar och känslan av att ha ett bebishuvud utstickande mellan benen. Jag körs in i vad som kommer att bli vårt förlossningsrum fram tills V föds och får sen hjälp att byta om till sjukhusskjorta och klättra upp i sängen för att bli undersökt. "6 centimeter" säger barnmorskan och både jag och Tom gapar. Inget snack om saken, vi får stanna!
Vår barnmorska förklarar att hon kommer att sätta en skalpelektrod på bebisens huvud eftersom hans hjärtljud gått ner och de vill kunna hålla extra koll på honom. Under graviditeten hade jag fasat för att behöva göra detta då det verkade rätt brutalt att skruva in en liten skruv på huvudet på en liten bebis men just då kändes det bara helt rätt med tanke på att vi sett hjärtljuden gå ner själva. En liten märklig känsla att ha en sladd mellan benen som då och då kunde vifta till av rörelsena från en bebis i min mage. En infart sätts även i min handrygg här ifall jag skulle behöva läkemedel.
Nu halvsitter jag i sängen och tar värkar med Tom sittandes bredvid mig på en stol. Både min och Toms uppfattning är att barnmorskan knappt var inne hos oss under värkarbetet. Detta var antagligen för att de hade så mycket att göra just denna kväll. Förlossningen blev strax efter vi kommit in överbelagd (och de hänvisade folk till skövdes förlossning. Hade jag blivit skickad dit hade jag fött i bilen!!!). Det kom in en kvinna och letade efter lite grejer några gånger men annars blev vi mest tilltittade ibland. Jag får direkt prova lustgas men jag hade önskat att jag fick den tidigare för rätt snabbt så var lustgasen för mesig för mina kraftiga värkar.
Här kommer jag ihåg att jag skriker lite i masken under värkarna och slänger huvudet åt sidorna i de värsta smärtorna och jag har lite smått panik. När barnmorskan kommer in för att kolla till mig undrar hon om jag kanske vill ha ryggbedövning och trots att jag har så ont har jag svårt att tacka ja då jag är lite skraj för hela "sticka gigantonål i ryggraden"-grejen men duktiga Tom bestämmer åt mig att jag vill ha bedövningen.
Denna bild representerar värkarbetet ganska så jättedåligt men mellan värkarna hade jag faktiskt korta perioder av smärtfrihet vilket var otroligt skönt!
Narkosläkaren kommer in till oss ganska fort och ber mig lägga mig på sidan. Han börjar tvätta av min rygg och här har jag galet ont och vet inte riktigt hur jag skall kunna ligga still. Jag har inte mycket snällt att säga om denna läkaren trots att han säkert inte var inne hos oss i mer än 10 minuter. När han håller på och tvättar börjar nämligen min kropp att trycka på. Det är nästan helt omöjligt att hålla emot och jag försöker att få ur mig att jag fått krystvärkar. "Jag krystaaaaaaar" halvt skriker, halvt gråter jag men denna fantastiska läkare sitter lugnt kvar och bryr sig inte det allra minsta om att jag för det första vrider och vänder på mig likt en sprattelgubbe och att jag dessutom krystar.
Jag fortsätter att försöka få kontakt med den helt oberörde läkaren. Jag är så smärtpåverkad, snurrig av lustgasen och framförallt arg och rädd att jag inte har någon känsla alls för hur många som är på rummet. Jag försöker helt enkelt bara att få kontakt med någon, vem som helst som kan få denna idiotläkare att sluta försöka sticka in en nål i mig. Just precis då kommer vår barnmorska in (tack gode gud) och undrar om vi kanske inte ska kolla ändå och se hur öppen jag var.
"Helt öppen.. ja men då behöver vi inte dig" säger hon till narkosläkaren (från 6 cm till fullt öppen på 50 min) och han packar ihop sitt och lämnar rummet. Krystvärkarna känns precis EXAKT som när man sitter och ska skita och är riktigt hård i magen. Det här med att bajsa ut en fotboll är inte en helt dum liknelse faktiskt. Dessutom blir jag så sjukt förvånad över att kroppen liksom börjar krysta själv med mina muskler, som om kroppen satte på autopilot och körde sitt eget race.
Såhär blir det när jag ber Tom ta kort under förlossningen haha
Vid midnatt fick jag börja krysta (eller enligt mig då lägga in en extra växel i de redan väldigt befintliga krystningarna) och känner ganska snabbt när jag gör rätt. Barnmorskan säger givetvis de klassiska "sådärja.. fortsätt så.. lite till kan du.." men jag ler lite inombords för jag vet ju exakt när jag ger 80 % och när jag ger 100%. Vid 100 % tar man i allt vad man orkar och lite till och det var verkligen sjukt jobbigt. Tom och barnmorskan pushar mig att hålla ut så länge som möjligt men tillslut släpper man av ren utmattning. Jag vet att jag någon gång bara inte orkade ta i 100 % och kände att jag bara behövde hämta andan lite så då tog jag och andades frenetiskt i lustgasen istället och kände mig jättebusig haha.
Det känns som att jag krystar i en evighet och såhär i efterhand är det inte så konstigt eftersom resten av förlossningen gick så snabbt. Tom sitter bredvid mig och är världens bästa hejarklack och barnmorskan guidar mig när jag krystar. Efter ett tag sätter hon på sig ett plastförkläde och i samma veva utbrister jag "han kommer aldriiiig uuuut". Jag är trött och sliten men framförallt ganska otålig och vill bara få ett slut på det hela och få träffa min prins. "Jodå, jag hade inte satt på mig det här förklädet om det inte var dags snart eftersom man blir så varm i det" svarar barnmorskan.
Barnmorskan säger att bebisen har hår och även Tom får se men jag fattar inte riktigt att de menar mitt barn (ehm vem annars skulle de prata om liksom?) utan tror att de säger att han kanske skulle kunna ha hår. Jag var ju fullkomligt inställd på en flintis.
När bebisen huvud skall ut (ja AJ säger jag bara) så skall jag för en stund inte krysta och det måste ju vara något av det svåraste i världshistorien. Du skall alltså stoppa kroppen från att göra något den gör på automatik = nästintill omöjligt. Tillslut får jag krysta igen och så kommer hans huvud ut. Krystkryst och så åker hans kropp ut som en liten fisk (eller ja en ganska stor fisk faktiskt). Han föds klockan 01.06. Nu försvinner all smärta och alla krystvärkar men inte är det det jag tänker på..
Mellan mina ben ser jag hur en bebis lyfts upp och detta ögonblickat kommer jag aldrigaldrigaldrig någonsin att glömma. Det känns som om någon har pausat tiden och trots att jag oroat mig så för att det första skriket inte skulle komma är jag nu i någon slags glädje/lättnad/chock-kombo och har faktiskt inget minne av ett tydligt första skrik. Jag håller mina händer för munnen, skrattar, gråter och upprepar gång på gång "åh herregud" medan kroppen fullkomligt skakar.
Han läggs upp på mitt bröst och jag håller om min lilla prins för första gången. Hud mot hud känner jag hur varm han är och jag ser på Tom som också är helt tårögd. Jag kollar på hans små, små fingrar och så ser jag att han har hår. "Men han har ju hår" säger jag varpå Tom svarar att "ja men vi sa ju det innan". Jag kan inte se hans ansikte och efter att jag krystat ut moderkakan (easypeasy alltså jämfört med en hel bebis) så hjälps jag att lägga honom i min famn istället. Absolut det vackraste jag någonsin sett!
Jag fick en lätt grad 2-bristning (i papprena står det grad 1) och får sys med några få stygn vilket inte kändes alls bortsett från den svidande bedövningen. Vi lämnas sedan själva att mysa med vårt mirakel. Efter nån timme kanske (tidsuppfattningen är sämst) får vi in fikabrickan och tillslut efter att jag har gått på toa och vi vägt och mätt lillen så får jag sätta mig i en rullstol och klockan tjugo över fyra skjutsas vi upp till BB-avdelningen.
Är det något ni undrar över är det bara att fråga. Jag svarar så gott jag kan. Ursäktar också att det dröjt så länge att få upp andra delen men faktum är att den varit mycket svårare att skriva. Delvis för att jag har mycket svårare att minnas saker från denna tiden men också för att den är ganska jätte känslomässig för mig. Jag är fortfarande rätt skärrad efter vad som hände med narkosläkaren och förlossningen gick så fort att jag känner att jag knappt hann med. Hade nog behövt prata igenom förlossningen med min barnmorska efteråt men eftersom det var överbelagt så var det nog svårt att få till.
Hur som helst så hoppas jag att ni kan läsa och förstå vad jag har skrivit med denna amningshjärna. En dag jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Födelsen av min son Vincent <3
Maten i hallen
Med bebis sovandes i sjalen står jag nu och försöker laga lunch samtidigt som jag bloggar. Det borde väl ge något slags pris i multitasking, tycker ni inte det? Vad gör man inte när bebisen sömnvägrar fast man riktigt ser hur trött han är. I sjalen somnar han gott på max 5-10 minuter efter att snabbt ha gett upp kampen mot sömntåget för mammas värmande, skumpande famn ;)
Igår var lunchen riktigt tråkig. Nog för att jag gillar både rösti och schnitzel men hallå, hur kul ser detta ut på en skala? Inte ens en fjuttig liten tomat kunde jag fiska fram ur det stora kylskåpsgapet.
Som tur var plingade det på dörren strax efter tre och in kom leveransgubben (/pojken/mannen ja något i den stilen i alla fall) från mat.se med vår första leverans mat. Ja förra veckan när jag satt och ammade och såg mat.ses reklam för typ sjuttioelfte gången så började jag fundera om det verkligen kunde vara så bra. Lät liksom lite "för bra för att vara sant" liksom och så bestämde jag och Tom oss helt enkelt för att testa.
Jag har inte fått någon sponsring för att skriva detta utan de är mina egna åsikter men oj så smidigt alltså. I tisdags la vi vår beställning på kvällen med allt vi ville ha och betalade. Sen igår då så kom det levererat (med gratis frakt) enda fram till dörren (ja på andra våningen utan hiss). Dessutom var mjölken fortfarande kall och fiskpinnarna fortfarande frysta och allt var sorterat i skafferivaror/kallvaror/frysvaror.
Kändes som att få öppna paket när jag packade upp alla varorna. Lite smålurigt ändå för jag har ju betalat för allt men ;)
Kan alltså vaaaaarmt rekommendera er att testa. Detta blir nog inte sista gången vi handlar hos dem. Supersmidigt att slippa springa i affär med bebis och dessutom kunna göra inköpslistan direkt på datorn där man ser vad som finna. Dessutom att få det hemleverat till hallen. Ja ni hör ju!
Lite fööör äventyrligt
Igår var jag ute på en barnvagnspromenad (igen ja, det blir många sådana nu för tiden). Eftersom vi bor precis bredvid ett stort naturreservat så tänkte jag spana in detta. Vi har ju ändå bott här i två år nu *skämskudden åker fram*.
Sagt och gjort tog jag lillen och barnvagnen och traskade iväg. Nu tycker ni säkert att det ser ut som om vi hade en jättemysig skogspromenad att dömma av bilden till vänster men faktum är att stigen snarare såg ut som på den högra bilden plus/minus en och annan rot här och där. Både vagnen och Vincent hoppade frm längs med vägen och han blev inte ledsen av den extrema skumpigheten men kunde inte heller somna så bra.
Vi fick snabbt lämna skogen och höll oss resten av promenaden till de härliga asfaltstrotoarerna. Man hade ju allt kunnat tycka att de borde satt upp en skylt vid ledens början att det var olämplig vistelse för en stackars vilsen mamma med barnvagn + bebis men jag insåg att jag själv borde förstått det när jag kom tillbaks till skyltarna och såg de två parkerade cyklarna. Cyklar man inte tar man sig knappast fram med en barnvagn. Smart där!
Istället gick vi bort mot säröleden och där köpte jag en McFlurry på Mc Donalds innan vi vände hemåt igen. V somnade ganska så direkt när vi kom ut ur skogen stackarn. Blev nog lite för bumpy ride för honom!
Före och Efter
Ja det var inte lite vätska jag bar rúnt där i slutet på graviditeten inte. Det mesta av det rann faktisk av inom en vecka och jag kommer riktigt ihåg hur jag en dag kollade ner på mina händer och riktigt fick en chock över hur "beniga" de såg ut. Det syns särskilt mycket runt naglarna tycker jag.
Nu har jag trots att vätskan försvann en hel del vikt kvar att gå ner men det får jag ta tag i sen. Nu är lillkillen prio ett.
Valet är gjort
Nu har vi för första gången fått gå och rösta i riksdagsvalet. Gick och la mig igår utan att riktigt ha bestämt mig men tillslut så kom jag överens med mig själv och är nöjd med mitt val.
Det är allt lite läskigt att rösta. Det känns liksom som att min röst kommer att avgöra hela sveriges framtid men det är väl tur att det är i alla fall några till som ska rösta.
Måste ärligt säga att politik inte är det som intresserar mig allra mest och får mig att hoppa av iver utan jag har väl som de flesta svenskar ett lagom hum om partierna, men till och med jag tycker att det ska bli rätt intressant att se hur det kommer bli efter valet. Hur det än blir känns det som att det kommer bli ordentligt rörigt med SD mitt i gröten. Kanske blir lite valvaka för mig ikväll om lillen tillåter. Får helt klart köpa popcorn!
Att säga hejdå
Sitter alldeles ensam hemma i lägenheten. Sekundvisaren tickar högt och tydligt här i köket och det är nästan lite kusligt tomt. Tom och Vincent har åkt iväg till Toms föräldrar i Stenungsund och jag kommer att vara borta längre än jag någonsin varit ifrån min lilla prins.
Nu kanske ni tycker att det låter som om han skall vara borta en månad eller två men så är det ju självklart (och som tur är) inte. Nä om 5-6 timmar så kommer vi ses igen och han lär nog väcka mig som vanligt inatt för lite käk, men hittills har jag bara varit ifrån honom i kanske högst 3 timmar och då sov jag bort en migränattack så var inte riktigt "vid medvetande".
Innan jag fick barn tyckte jag att detta verkade totalt uuuuurlöjligt. Hur jobbigt kan det vara att vara ifrån sin bebis några timmar? På 5 timmar hinner man ju knappt se två filmer liksom. Ja helt enkelt så kunde jag inte alls begripa mig på varför alla mammor hade en sån extrem separationsångest från sina bejbysar.
Nu har jag dock själv blivit mamma. Jag har i princip en liten bebis klistrad på mig hela dagarna och stora delarna av nätterna. Ibland kan jag knappt gå på toa eftersom jag ju har en sovande liten minimänniska på mitt bröst.
Jag kan tycka att det är otroligt skönt att få avlastning då och då när någon annan kan hålla honom en stund oavsett om han är glad eller ledsen. Högst någon timme senare så är det ju ändå tillbaks till mamma för att få mat. Nu har jag pumpat ur och Tom kommer ge honom både ett och två mål mat och han kommer dessutom vara en timme bort med bil så inte kan jag komma springandes när han är ledsen.
Helt plötsligt så blir jag den där nojjiga mamman och det värker i mitt hjärta att säga hej då till min lilla gris. Vad var det som hände? Detta skulle väl inte vara något problem.. eller? Jag tror ingen någonsin någonsin kan förstå sig på den separationsångesten man får när man skiljs från sitt barn förrän man själv blir förälder. Antagligen därför att man inte riktigt kan greppa den enorma kärlek en mamma känner för sitt lilla knytte!
Dags för den här mamman att utnyttja tiden till max och vila upp sig innan det är dags att knalla iväg till Felicias 21årsfest. Man vet ju aldrig när jag får så här mycket egentid nästa gång ;)
Nytt i köket
Nu var det ju ett tag sen vi åt frukost men jag tänkte ändå slänga upp några bilder från imorses då vi idag hade nöjet att äta frukost vid vårt nya köksbord.
Tom och min lillebror var iväg häromdan på Ikea och köpte det och igår blev det uppmonterat så idag passade det utmärkt att inviga det med en mysfrukost. Nu skall vi bara köpa stolar som passar till också.
Vi hade tidigare ett runt bord som vi lånade av mina kusiner medan de bodde i Japan och helt ärligt så har vi inte suttit många gånger vid det. Inte så praktiskt tyvärr i vårt kök och det blev mest en plats att lägga räkningar på, men nu hoppas jag att vi kan använda det nya mer flitigt. Det känns om inte viktigt just för Vs skull att vi sitter och äter vid ett riktigt bord.
..och att vi nu sitter och äter tacos vid tvn är bara ett undantag haha
Den där amningshjärnan
Det gick alldeles strålande hos tandläkaren idag. Tydligen har det gjort susen att jag införskaffat en eltandborste för trots att de stackars småttingarna fått minskad omtanke det senaste så såg de jättefina ut, jippie!
Vincent och Tom satt ute i väntrummet medan jag var inne hos tandläkaren och han skötte sig alldeles utmärkt (med andra ord; han stensov). När vi sedan skulle gå så var det min tur att ta barnvagnen i den otroligt pluttiga hissen och man kan kanske tro att det är lätt som en plätt att åka hiss, men då ska jag tala om för er att har man en amningshjärna blir även de lättaste sakerna en utmaning.
Ni förstår att denna fina lilla panel satt bredvid hissen och ni kan ju gissa vilken av knapparna som jag valde att trycka på. Ja inte var det rätt knapp i alla fall! Utan att riktigt tänka mig för (då ju hissen för det första redan är på vår våning) trycker jag glatt på "NED" och ser snopet hur hissen glider just neråt.
Ja det var ju bara att vänta på att hissen skulle stanna så jag kunde trycka på rätt knapp och Tom den skadeglada pojken traskade skrattande ner för spiraltrappan och säger "Vi ses nästa vecka då". *Mutter mutter*. Så typiskt mig på något sätt.
Väl nere på entréplan lyckas jag även trycka på knappen för automatisk dörröppning och nästan bli mosad av en dörr som kommer flygande inåt istället för utåt. Den byggnaden gillar helt enkelt inte mig! Vi kom som tur var hem oskadda båda två.
Nu skall vi försöka natta en bebis som klart och tydligt är trött men vägrar att sova. Får väl se om vi kan lura honom med en liten insomningsslurk mjölk ;)
På bussen till stan
Ja nu är denhär lilla familjen på väg in mot stan med buss. Det är faktiskt första gången för oss och det pirrar helt klart lite i magen.
Anledningen är att jag skall till tandläkaren och då Tom börjar klockan ett kunde vi lösa det så bra att grabbarna kan hänga lite medan jag är uppe och polerar huggtänderna och sedan så åker jag och minstingen hem och Tom åker till skolan.
Måste erkänna att tandborstningen fått lida lite sen Vincent kom då dygnsrytmen ju ställts på ända så förhoppningsvis får jag inte allt för mycket skäll hehe.
Skratta
Är hemma hos mamma och pappa och väntar på att gå iväg till kyrkan och ungdomsrådet där jag sitter som representant för kyrkans scouter.
Lillen ligger i detta improviserade babygym och sparkar och fäktas som en liten tok. Skönt är väl det då jag efter allt bärande idag har en härligt gnagande värk i armarna. Man blir alldeles varm i hjärtat av alla leenden och försök till skratt som den lille killen allt oftare ger ifrån sig.
Och så något helt annat... Ni som känner mig och träffat min mamma vet att hon kan slänga ur sig rätt lustiga saker ibland och när pappa berättade detta var jag bara tvungen att dela det med er.
Mamma och pappa hade gått förbi några valstugor häromdan och fått en sånhär i socialdemokraternas stuga. Inte så vacker kanske men mamma tar det ett steg längre och slänger ur sig "är detta en sån spade man tar upp skit i kattlådan med?". Haha hade kunnat betala för att få se deras miner. Behöver ju inte säga att jag älskar min mamma kanske?! <3
Promenad och Papparazzi
Har varit iväg på en riktig långprommis igen med barnvagnen (och bebis såklart). Denna gången bar det av ner till mölndals centrum och tillbaks och jag var nog borta i en och en halv timme i alla fall.
Passade på att kika in på akademibokhandeln där jag köpte fotoalbum och limstift till kommande "välja ut typ 1 % av alla miljoner bilder vi tagit på vår lille bebis som bara funnits här i fem och en halv vecka för att framkalla"-projektet. Det är verkligen helt sjukt hur mycket bilder jag tagit, särskilt på telefonen, men vem kan med eller ens har tid för den delen att rensa bort en massa bilder? Inte är det då jag!
Nu ropar bebis från vagninsatsen på mat så då är det dags att kila!
Dagens mumsigheter
Sitter mätt och belåten nu efter en sjukt god bit lasagne (totalt opartisk kock då såklart). Det var första gången jag vågade mig på att laga det och såhär efteråt fattar jag inte riktigt varför jag dragit mig så för att testa. Det var ju inte alls svårt?! Tycker ofta det kan vara så när man skall testa nya saker. Man går och nojjar sig i en halv evighet innan man vågar testa för att upptäcka att det ju inte var så svårt. Konstigt det där!
BVC besöket gick strålande och likaså promenaden både dit och hem. Både jag och lillen verkar ha fått kläm på det här med vagnåkandet vilket jag är väldigt glad över. Han hade dragit iväg i både vikt, längd och huvudomfång och han väger nu hela 4898 gram till sina 57,4 centimeter. Stora killen! Det förvånar mig dock inte särskilt mycket då han äter som en gris (ja både mängd och bordsskick).
Nu är det dags för lite soffhäng tror jag bestämt eller så tar jag och städar lite. Det första låter dock hundra gånger mer lockande så vi får väl se ;)
Jag skriver förresten så fort jag får tid på andra delen av förlossningsberättelsen men det här med tid är en sällsynt vara när man är spädispäron. Nog att det går att göra mycket med en hand, men att redigera bilder och skriva långa noveller med en bebbe på armen är lite "over the top" (trots att jag allt har lyckats med det några gånger). Just nu är jag ungefär halvvägs igenom så håll ut mina vänner!
Helgen i bilder
Det är måndag igen men för oss fortsätter helgen lite till. Tom har inga föreläsningar idag så förutom att han behöver plugga lite så har vi ännu en heldag med familjen kvar innan veckan drar igång. Om en och en halv timme skall vi traska iväg mot bvc för lite vägning och mätning av lillplutten men annars så ser dagen ganska lugn ut.
Tänkte slänga upp lite bilder från vår mysiga helg i stugan nu när jag har tillgång till en dator. Vi har visserligen fiber där ute men bloggande från mobilen är väl inte riktigt min favorit så inläggen blir få.
Myspojken
Sitter framför tvn i stugan med en liten pojk stendäckad på bröstet. Eftersom Tom skulle iväg till några kompisar och hänga igår valde jag att följa med mina föräldrar hit för en myshelg och frånsett lite smågnäll från en sömnig kille förut har han varit riktigt gosig.
Har fått en massa söta leenden idag och han har legat och sovit på både mig, sin mormor och sin morfar. Han charmar mig gång på gång den skrutten. Snart kommer dessutom Tom hit och myser så det kan ju knappast bli bättre.
Vi har fått låna en babybjörnsele av Bella och Danne vilken jag använt en hel del nu när jag varit sjuk och sjalen blivit för varm. Lillkillen gillar den starkt men den är ju inte lika mysig eller ergonomisk som sjalen så jag är glad att jag har fått chansen att ha både och. Finns som sagt fördelar med båda och lillen somnar gott i bägge två efter lite skump.
9 tjejer och Vincent
Igår var jag och Vincent ute på ett ordentligt äventyr. Elin skulle träffa lite nya mamas hon lärt känna via en facebookgrupp i slottskogen och undrade om jag ville haka på. Trots att jag fortfarande är rätt förkyld lyckades jag bli övertalad och sagt och gjort packade jag skötväskan och vagnen för vår lilla trip.
Jag, Elin, Vincent och Isabella promenerade sedan hela vägen bort till slottskogen på en timme och mötte där upp tre andra mammor och deras töser. Tillsammans gick vi bort och satte oss på en fin uteservering och satt och tjatade bort nästan två timmar. Hur mysigt som helst!
Världens duktigaste nyblivna vagndiggare sov hela vägen från bifrost till slottskogen och vaknade sen för lite amning på caféet. När vi sedan gick hem blev det lite protester men så somnade han om gott i bärsjalen och jag lyckades utan problem ratta barnvagn med bebis på magen på både en och två bussar för att komma hem.
Jag måste ärligt talat säga att jag var lite skraj för att träffa de andra mammorna eftersom jag ju har en del problem med både amningen och lite kass mage på lillkillen. Jag oroade mig helt enkelt för att jag skulle träffa tre andra perfekta mammor med små perfekta bebisar som levde på något slags rosa fluff hela tiden men jag oroade mig faktiskt helt i onödan.
De var jättehärliga allihopa och hade supersöta tjejer men det var inte alls något dömmande eller jämförande hit och dit utan snarare nyfikna frågor och berättelser om både jobbiga, roliga och oroande saker. Alltså helt normala människor vilket var superskönt.
Skall gå med i facebookgruppen jag med nu och förhoppningsvis träffa mammorna fler gånger för oj så härligt det är med goa tjejer och jämnåriga små bebbar som man har så mycket gemensamt med i och med den här småbarnsförälderifieringen. Jag skulle väl dessutom bli tokig av att bara gå hemma ett helt år och prata bebisspråk så lite socialt umgänge med folk längre än en halv meter skulle nog inte skada precis.
Förlossningsberättelse del 1
Mest kanske för min egen skull med även för andra nyfikna ögon kommer här min förlossningsberättelse. Med reservation för lite lustgasdimma och andra små missar ;) Har ni några frågor får ni gärna ställa dem här eller skicka ett mejl! Here it goes!
Torsdagen den 30 juli börjar som alla andra dagar. Inga förvärkar utan snarare ännu mer hopplöshet och en känsla av att jag nog kommer att vara gravid för alltid. Mitt på dagen tar jag mig en liten nap och vaknar av att jag är kissenödig. Går upp på toa och känner att jag kissar rejält. Ja jag var väl helt enkelt väldigt nödig tänker jag och går ut i hallen där det helt plötsligt rinner till mer. Springer snabbt tillbaks till toaletten och brister ut i gapflabb när jag känner hur det fortsätter att rinna och hasplar fram till Tom som står i hallen att "jag tror nog att det är mitt vatten som går". Klockan var nu kvart i sex på kvällen.
Tom blir eld och lågor och undrar om vi skall ringa till förlossningen direkt medan jag fortfarande sitter och skrattar på toaletten. Jag lugnar honom och säger att jag väl åtminstone kan få sätta på mig en binda först och så ringer vi våra föräldrar.
Toms mamma tror att vi skojar och min egen mamma som var påväg till landet håller på att köra av vägen. Eftersom jag sagt till mamma att jag ville ha henne som backup till förlossningen om jag kände att jag behövde henne också blev hon självklart superstressad och efter att ha lugnat sig lite sa hon att hon och pappa bara skulle installera vattenfiltret i stugan för att sen åka hem igen.
Jag tyckte här att alla var så grymt stressade och förstod inte riktigt varför. Själv var jag fullständigt inställd på en 2-dagars förlossning och jag hade ju inte ens värkar än så jag var coollugn och kände mig bara glad att det äntligen var på gång. Ojojoj om jag bara visste att han bara 7 timmar senare skulle vara ute.
Vi ringer förlossningen och de säger åt oss att invänta värkar och komma in på kontroll vid 10 om det inte hänt något och sedan komma in dagen därpå. Hon rekommenderade även att jag rörde på mig så jag och Tom tog oss ut för en promenad till Hemköp. Hela tiden sipprade det vatten som om jag ständigt kissade på mig. Mycket märklig känsla.
På hemköp köper vi massa gott att snaska på och vi bunkrar upp med lite färdiga matportioner att ha i frysen. Jag kommer så väl ihåg när jag sen gick upp för den eländiga spiraltrappan upp till lägenheten och tänkte "sista gången.. sista gången som gravid".
Jag lägger mig i sängen för att vila och äta jordgubbar men hinner inte ligga länge förrän värkarna sätter igång klockan sju. De kommer redan från början med 3-5 minuters mellanrum och håller i sig i 40 sekunder ungefär enligt värkappen jag laddat ner. Jag blir pirrig i magen och kan inte längre ligga still utan börjar att gå omkring och bestämmer mig för att packa om bb-väskan och se till så att vi har med oss allt som skulle i "i sista minuten".
Jag sätter mig i soffan och ber Tom komma och hålla mig sällskap och kanske kolla på någon serie på tvn. Dock så blundar jag och andas vid varje värk och Tom vill inte alls kolla på tv utan sitter hellre och håller om mig och hjälper mig att klocka värkarna. Jag ber honom hämta vår elektriska värmedyna som jag varvar med att ha över magen och ryggen. Nu känns värkarna som stark mensvärk när de kommer och gör såklart ganska ont men jag klarar mig igenom dem och i värkpauserna är jag helt smärtfri vilket är sååå skönt och jag kan vara mig själv.
På sms har jag mamma som undrar hur det går och frågar om hon skall komma till oss direkt. Jag som fortfarande inte riktigt vet om jag skall ha med henne på förlossningen säger att de kan komma och vara här en stund kanske innan vi åker in. När klockan närmar sig 10 har jag dock värkar som nästan håller i en minut och kommer 3-4 st på 10 minuter, allt enligt "modellen", och Tom tycker nog att vi ska åka in och jag är ganska lättövertalad. Sagt och gjort så ringer vi in ännu en gång till förlossningen och jag smsar mamma för att säga att de kan komma och skjutsa in oss direkt.
Mamma kommer upp till lägenheten och hjälper Tom att kånka på alla våra grejer medan pappa sitter kvar i bilen där nere och jag fokuserar på att försöka ta mig ner emellan mina värkar. Tur att vi hade så kort sträcka till förlossningen för värkar i bilen var inte alls en hit. Särskilt inte när det var ett massivt vägarbete utanför sjukhuset med en massa vägbulor och gupp lite här och där.
Det hela känns fortfarande rätt så overkligt trots att jag har ont och eftersom det är kväll känns sjukhuset helt öde. Vi plingar på och får vänta en bra stund på att någon skall komma och öppna för att ta emot oss. De har visst mycket att göra just den kvällen men riktigt hur fullt det faktiskt var får jag inte reda på förrän efter förlossningen.
Inne i undersökningsrummet får jag svara på lite frågor och så lyssnas det på lillens hjärta innan jag kopplas upp till ett ctg och lämnas för registrering. Mamma har följt med upp ifall det skulle vara så att vi blir hemskickade igen men nu bestämmer vi tillsammans att hon kan åka och så får väl vi ringa tillbaks dem om vi behöver skjuts. Jag och Tom skall allt klara detta själva.
Vi är ensamma inne i undersökningsrummet i vad jag tycker känns som en evighet. Belysningen är dämpad och vi lyssnar på lillens hjärta genom ctgapparaten. Vi märker att hans hjärtljud går ner en hel del vid varje värk men vi oroar oss inte alltför mycket då vi litar på att barnmorskorna har koll. Jag blir mer och mer otålig och får extremt ont i ryggen av att ligga på den hårda britsen. Värkarna gör mer och mer ont och trots att vi säkert inte ligger där mer än 20 minuter står jag tillslut inte ut mer och utbrister gång på gång till Tom att "jag kan inte ligga här mer" och vi trycker på den röda knappen för att tillkalla personalen.
Fortsättning följer ;)
Vad har hänt med min bebis?
Sjukdag nummer två här hemma hos oss och min kära mamma har precis varit förbi med lunch och städat i ordning lite åt mig här hemma. Guld!
Har trots en förfärligt snorig näsa och skakiga ben lyckats ta mig ut på en liten promenad idag. Tanken var att gå ett varv runt huset för att få i mig och V lite frisk luft men hör och häpna, lillkillen låg knäpptyst i vagnen och tillslut somnade han. Av rena chocken blev därför promenaden en tur på 40 min med en snabb sväng in på hemköp för att köpa lite nödvändigheter. Man måste ju passa på liksom!
Vet inte vad som gjorde att han plötsligt gillade vagnen idag men jag bäddade ner både hans snutte som vi sovit med (och som då luktar mamma) och hans amningshandduk med lite mjölkfläckar på och tydligen tyckte han det var tryggt och mysigt där inne.
När vi traskade ut från hemköp börjades det att knorra i vagnen och jag tänkte att "nu är det nog kört" men det var tydligen bara nån gasbubbla i magen för han somnade om på vägen hem. Är så galet stolt över honom och mig själv att det absolut var värt tröttheten jag nu känner när jag ligger här i soffan.
Håller alla tummar och tår att detta inte var någon engångsgrej nu bara!
Självmedicinering
Sitter i soffan framför idol och har nyss vinkat av Josefin som kom förbi med kladdkaka till denna sjukling. Jag hoppas innerligt att det magiskt skall bota mig men gissar att jag tyvärr får dras med denna skiten några dagar till tyvärr. Det är inte det lättaste att vara förkyld, ha sömnbrist och vara hemma ensam med bebis så jag hoppas på en kortare sjukdomstid men vi får väl se.
Får väl strax masa mig i säng om nu Tom lyckas söva lillkillen för natten. Håller tummarna för jag är trööött ;)
Sjukling
Idag är det sjukstuga här hemma och både bebis och mamma hänger i soffan med pyjamas. Jag har på nått sätt dragit på mig en jobbig förkylning och ligger nu här med ond hals och snorar.
Är helt livrädd att Vincent skall bli sjuk och typ sluta andas men det är ju inte mycket jag kan göra för att undvika smitta när han bara vill vara nära hela tiden. Vi har i alla fall en sån näsfrida hemma och jag tror jag ska testa att ta febern på honom varje morgon nu. När det gäller mig får det väl bli försök till vila och käka några liter glass.
Strax kommer Tom hem och då kan jag gå och lägga mig lite tills det e dags för matning igen (tyvärr har han också känningar i halsen). Någon som har en liten hemmakur att bjuda på för att bli frisk lite snabbare?
Mamma- och bebishäng
Idag har jag och lillkillen varit hemma ensamma då Tom haft sin första dag på högskolan idag. Vi invigde denna "riktiga" mammaledighet med ett besök hos Elin och lilla Isabella som jag ju träffade när vi båda hade våra små i magarna fortfarande.
Vi fikade och fick prata av oss allt vad bebisspyor och magknip heter. Det är faktiskt otroligt skönt att umgås med andra småbarnsföräldrar som liksom sitter i samma båt och tiden gick rasande fort. Superkul var det också att träffa lilla Isabella som bara är fyra dagar yngre än Vincent.
V testar lilltjejens babygym som ju är en favorit här hemma
Idag är förresten denna stora kille en månad gammal redan! Tänk vad tiden går ändå? Att bli mamma var inte alls som jag hade föreställt mig. Det var mycket mer fantastiskt men också mer krävande och utmanande än vad jag någonsin trott. Dessutom hade jag kanske trott att man efter en månad såhär skulle ha hittat tillbaks lite mer till vardagen än vad vi gjort men varje dag är fortfarande unik och man vet aldrig vad man har att vänta sig.
Trots allt älskar jag att vara mamma till just denna lilla prins och jag är så otroligt lycklig över att ha vår lilla familj. Grattis på enmånadsdagen lillskiten. Mamma älskar dig!