För lite tid
Tiden rusar verkligen iväg. Jag har trots att jag nu heltidsarbetat i över tre månader fortfarande inte vant mig vid hur lite tid och energi som faktiskt finns kvar efter en lång arbetsdag. Lite tid och ändå så mycket att göra. Som igår när jag direkt efter att barnen somnat fick ställa mig med sugproppen och rensa avloppet i köket som korkat igen innan jag kunde äte lite middag medan ännu en tvätt tumlade runt i tvättmaskinen, helt färdig. Hade någon liten tanke om att komma ut på en joggingtur också men en snabb kik ut på den grå himlen och på haglet som smattrade på vår altan fick mig istället att dra en filt upp till öronen i soffan och där blev jag sedan kvar resten av kvällen.
Har verkligen börjat landa i jobbet nu på allvar i alla fall och det är verkligen kul att känna att jag är en viktig del i arbetet på avdelningarna. Nu känner jag mig bekväm med att ronda själv på eftermiddagarna och stämmer snabbt av med min överläkare om några frågetecken uppstår som jag inte kan reda ut själv. Överläkarna lyssnar på mina synpunkter och svarar på mina frågor vilket gör att jag lär mig mycket varje dag. Jag har börjat få en riktig härlig relation med flera av sköterskorna på avdelningen och det är kul att se att även dem verkar uppskatta mitt arbete på avdelningen. Vi har roligt när vi jobbar tillsammans och arbetet blir så mycket lättare när ingen av oss är rädda för att fråga saker vi undrar över. Det bidrar verkligen till att jag börjat känna mig mer och mer trygg att vara "enda läkaren på avdelningen/modulen" vilket jag är lite då och då.
Jag skulle kunna babbla på i evigheter om vad jag lärt mig dessa tre månader men det får nog bli i ett annat inlägg. Nu tänkte jag faktiskt lägga mig till rätta i soffan igen, trots att det inte haglar, och riva av några avsnitt av Crazy Ex-girlfriend på Netflix. En dag kvar till helg för min del eftersom jag skall ta ut min första komledighet på fredag. Längtar!
Menskoppar till indiska flickor
Visste du att en flicka i Indien i genomsnitt missar 5 dagar/månaden i skolan pga mens? Att menstruerande kvinnor ofta anses som sjuka, de isoleras och förbjuds vidröra exempelvis mat då de anses smittsamma och smutsiga? Att 83% av flickorna aldrig har hört talas om mens innan de får sin första blödning?
Jag har två klasskamrater som dragit igång ett projekt för att hjälpa dessa utsatta flickor och jag kände att jag bara måste uppmärksamma och sprida det till så många som möjligt. De har startat en insamling för att bekosta menskoppar och kommer tillsammans med organisationen MACHA (Mother and Child Health Association) åka till Kolkata, Indien, för att utbilda flickor och pojkar om mens och dela ut menskoppar. Det är helt absurt att mens skall få vara en sån stor skam för dessa flickor och att de skall missa skolan och möjlighet till utbildning pga detta.
Ni kan läsa mer om projektet HÄR och kan redan här och nu swisha en peng till 123 1159 656 (märk betalningen med MENSKOPP) för att vara med och bidra till en bättre framtid för dessa tjejer. På bara någon vecka har insamlingen nått 87 192,50 kr!! En menskopp kostar 138,75 kr men alla bidrag är välkomna.
Blivande kollegor?
Har helt glömt bort att gratulera alla er som för några veckor sedan fick beskedet att ni blivit antagna till läkarprogrammet. Grattis och välkomna till en fantastiskt rolig, utmanande och spännande utbildning. Feel free to bläddra i mitt arkiv (med reservation att jag gick T1 på typ stenåldern) för att läsa lite om utbildningen. Jag vet i alla fall om en av tjejerna som skall hålla i nollningen här i Göteborg och hon är väldigt härlig så ni kommer få en grym start på er läkarkarriär om ni blivit antagna hit. Ni är välkomna att fråga mig om det är nått ni undrar och annars så kanske vi ses i höst, om inte på sjukhuset så i alla fall här va?! Heja er!
Fobier
Det finns en del saker som får det att verkligen krypa under mitt skinn. Kanske inte helt kan kalla det fobier men det var det närmaste ordet jag kunde komma på. Skulle snarare förknipa dem med rädsla och obehag än att säga att det är fobier men jag tror ni fattar. Tänkte lista mina 3 stycken största "fobier" här:
1. Spindlar. Usch dessa små krypande sakerna med långa och spretiga ben som i ena stunden sitter still i ett hörn för att i andra stunden susa över golvet. Orationellt javisst, men varje gång jag ser en spindel känns det som den skall krypa in under mina kläder... mår nästan illa bara av att tänka på det. Nä, spindlar är inte något för mig.
2. Mörker. Har sedan jag varit liten varit väldigt rädd för mörkret. Jag har helt enkelt lite för livlig fantasi och tycker det är så obehagligt att inte se vad som finns runt omkring mig. Brukar bli rädd för allt ifrån inbrottstjuvar och våldtäktsmän (dock inte helt orationellt kanske?) till stora vilda djur. Är jag ensam hemma och ska gå och lägga mig vågar jag nästan inte släcka i taket eftersom jag inte kan se en eventuell mördare som gömt sig i garderoben komma utsmygandes, haha. Tur att man nästan aldrig sover ensam när man är småbarnsförälder!
3. Mat i vasken. Detta låter nog konstigt men jag tycker att mat som legat i vasken är otroligt äckligt att ta upp. Jag vet inte vad det är som jag tycker är så äckligt egentligen men att ta matskrapan i vasken är nog något av det vidrigaste som finns. Har blivit mycket bättre sen jag flyttade hemifrån men när jag bodde hemma så undvek jag att rensa vasken så mycket det bara var möjligt. Väldigt skum rädsla egentligen!
Har ni några konstiga fobier?? Dela gärna med er i kommentarsfältet!
En mammalista
Hur många barn har du och hur många planerar du att skaffa?
Ett och vill nog ha tre barn. Tom däremot vill bara ha två så vi får väl helt enkelt vänta och se hur många det blir ;)
En grej som är barn/babyrelaterad som är ett måste:
Våtservetter! Nu vet jag att alla inte vill använda våtservetter på sina barn men de är bra till så mycket mer än att torka rumpor med. Kladd och smuts på kläder, i ansikte, på nappar, händer, vagnen eller dina jeans räddas allt som oftast av en våtservett. Perfekt om man som vi har ett barn som mer än ofta kladdar ner sig och allt i sin omgivning!
Något du älskar att göra med ditt barn:
Att sätta på hög musik i vardagsrummet och dansa loss tillsammans. Egentligen spelar det inte så stor roll vad vi gör så länge vi är tillsammans och när jag ser att han har roligt har jag det också.
Hur har ditt liv förändrats sedan du fick barn?
På väldigt många olika sätt. Jag tillhör inte de människor som säger att "de knappast märkt att de fick barn" och att "allt var så självklart och han bara hängde med". Livet förändrades totalt den dagen Vincent kom till oss. Det har varit en bergodalbana som både varit jobbig men också fantastiskt härlig. Det var mycket jobbigare att få barn än jag hade trott men också mycket mycket roligare. Nu när Vincent är "lite äldre" har vi landat i en perfekt balans och livet som mamma är helt magiskt trots känslan av att tiden aldrig räcker till till allt man vill göra. Jag har fått ett helt annat perspektiv på livet och utvecklats till det bättre, både som människa och som mamma.
Favoritbutik att shoppa till barnet och varför?
NEXT. En butik på nätet (finns en fysisk butik i stockholm) från England som säljer sååååå fina barnkläder. Bra kvalité, finare än de ser ut på bilderna och till riktigt riktigt bra priser. Nu när pundet står lägre så skall man verkligen passa på!
Har du alltid velat ha egna barn? Varför/varför inte?
Så länge jag kan minnas. Har alltid velat bli mamma och för mig är familjen en så otroligt viktig del av livet. Kommer själv från en stor släkt och är uppvuxen i en fantastisk familj. Jag är dessutom löjligt intresserad av allt som har med graviditeter och förlossningar att göra. Vi får se vad jag tycker om barnmedicin och obstretik under termin 11 ;)
Det bästa som finns med att vara mamma?
Den villkorslösa kärleken och att från dag ett få följa ett litet knytes resa mot att bli vuxen.
Något mindre roligt med att vara mamma?
Att känna att tiden och energin inte räcker till allt man vill göra.. och allt kladd! Tror jag blir galen ibland på allt som hela tiden skall torkas av och alla kläder som förstörs med diverse fula fläckar.
Ditt bästa tips för en ny mamma:
Lyssna på dig själv mer än på någon annan. Jag stod ut med amning i 10 månader trots att jag i perioder satt och grät av smärta vid varje matning eftersom amning ju är "det absolut bästa för barnet" och jag så hemskt gärna ville amma eftersom det också såklart är väldigt mysigt. Jag hade besparat mig mycket lidande och antagligen fått en mycket bättre upplevelse av att ge ersättning delvis.
Vi försökte också få Vincent att somna i egen säng när han var mindre med varierande resultat. Vissa dagar kunde läggningen ta timmar. Så här i efterhand så undrar jag varför jag inte bara lät honom somna hos oss i soffan de kvällar då han hade svårt att komma till ro. Antagligen läst något dumt på nätet om att barn ABSOLUT skall kunna somna själva i egen säng. När det väl är dags för nummer två hoppas jag att jag lyssnar bättre på mig själv och på vad mitt barn egentligen behöver.
Slutligen, visa oss en bild på dig och ditt barn:
Foto taget av min fina vän Michaela
Tre saker
Tre saker jag skulle vilja uppleva igen
En graviditet och förlossning skulle jag verkligen vilja uppleva igen. Det häftigaste man någonsin kan vara med om helt klart trots att jag ändå hade en rätt jobbig graviditet och inte är helt nöjd med min förlossning. Vill liksom få revansch. Jag skulle också väldigt gärna vilja åka till London igen då jag verkligen älskar den staden. Den tredje saken jag gärna skulle vilja uppleva igen är att få rida. Det var ett bra tag sen och det lär dröja innan det blir verklighet med vår ekonomi och fullspäckade vardag men det är något jag vet att jag verkligen tycker är kul och vill göra igen.
Här gravid i vecka 23 med Vincent
Tre saker jag uppskattar
Ett nystädat hem, en grillkväll med familjen och när Tom kommer och ger mig en kopp te utan att jag bett honom om det. Det är oftast det lilla som verkligen uppskattas här hemma!
Tre saker jag älskar att göra
Sjunga får mig alltid att bli glad och må bra. Kramas och gosa med Vincent likaså. Dessutom älskar jag att få lite egentid med min älskade fästman och göra egentligen vad som helst, allt från att gå på bio och äta middag till att sitta hemma i soffan och spela Yatzy.
Tre ord som beskriver mig
Humoristisk, drömmande och eftertänksam
Tre saker jag vill bli bättre på
Att ta tag i saker på en gång, annars har jag en tendens att glömma av grejer vilket gör både mig själv och andra väldigt irriterade. Hålla bättre ordning hemma. Nu när vi ändå har det så fint har jag blivit så peppad på att verkligen fortsätta hålla det så fint som möjligt. Vi får se vad orken säger i mitten av terminen bara. Jag vill dessutom bli bättre på att prioritera mig själv och verkligen undvika att sätta mig själv i sista rummet. Ingenting fungerar ändå om inte jag själv orkar med.
Tre saker jag inte kan vara utan
Mobiltelefonen (tyvärr), en toffs att sätta upp håret i och givetvis kan jag inte vara länge utan min fina familj och mina fantastiska vänner.
Tre drömmar jag hoppas blir verkliga
Att få gifta mig, köpa hus och skaffa fler barn, en riktig klassiker men det är något jag går och drömmer om ofta. Dessutom vill jag ju givetvis lyckas ta mig igenom min utbildning och bli en bra läkare! Tänk vad häftigt det hade varit att hoppa fram 10 år i tiden och se vart vi hamnat. Har så mycket roligt att se fram emot i mitt liv!
Livet stannar upp
Av privata skäl har det varit lite tyst här inne de senaste dagarna. Jag har varken haft lust eller känt ett behov av att skriva ett långt och eftertänksamt inlägg om det. Jag kan ändå inte med alla ord i världen göra det som hänt lättare att förstå eller acceptera. Det har däremot känts konstigt att köra på som vanligt här inne så därav radioskuggan. Jag känner mig bara så otroligt lyckligt lottad att jag har min enormt fina familj runt mig som alltid finns där. Ikväll skall vi åka hem till mina föräldrar och grilla, gråta och skratta tillsammans vilket skall bli skönt.
Så länge tänkte jag tipsa om att ni förutom på instagram (alvert1993) även kan hitta mig på snapchat. Uppdaterar i princip dagligen med bilder och videosnuttar på mig och min familj. Alvert93 heter jag där! Ta hand om er!
Bryssel
Explosionerna i Bryssel har nog inte gått någon obemärkt förbi. Så fort jag läste om det fick jag en stor klump i magen. Samma klump som infann sig veckorna efter attentaten i Paris. Tankarna snurrar och man håller om sina nära och kära lite extra hårt. För tänk om det varit jag? Jag som bara råkade befinna mig på en flygplats eller en buss. Jag som på ett ögonblick träffats av bomben som kanske lämnat mitt barn utan sin mamma. Ryser av bara tanken..
Skänker en extra tanke till alla drabbade av denna katastrof och alla drabbade vid andra bombningar runt om i världen, som kanske inte riktigt fått samma inverkan på oss som nu när det händer nära, men som givetvis är lika fruktansvärda.
Jag är på riktigt livrädd för att Vincent skall få växa upp i en värld fylld av allt detta hat. Extremister, terrorister och främlingsfientliga har fått alldeles för stor makt och jag är rädd för att det skall ha gått för långt innan vi inser vårt misstag. Världen behöver fyllas med mer kärlek och inte utanförskap.
Stor kram till er alla! Tillsammans sprider vi gemenskap, glädje och värme!
"Att älska någon är att alltid ha sitt hjärta utanför kroppen"
Årsresumé 2015
Det är dags att sammanfatta året som gått. Kan väl tycka att det är dags såhär på självaste nyårsafton. Tycker att året har gått hur snabbt som helst och helt galet att vi nu inväntar året då Vincent fyller 2 år. Jag har varken en bebis hemma eller kan kalla mig nybliven mamma längre vilket känns rätt konstigt. Bara mamma duger dock alldeles utmärkt för mig. Det finaste man någonsin kan vara helt klart! Då drar vi igång:
Januari
Kickade igång året med att fira nyår hemma hos Toms föräldrar och sedan bara dagar in på det nya året ställde vi till med stort kalas då min kära mamma fyllde 50. Temat var mustasch och festen blev fantastiskt lyckad. Vincent började så smått att smaka på riktig mat och fullkomligt totalratade gröt (som nu är en av hans absoluta favvisar haha). Fick även gå ut med lite tjejkompisar och dansa loss för första gången vilket var väldigt roligt såklart.
Februari
Den vitguldiga/blåsvarta klänningens månad. Vincent blev ett halvår och gjorde sin gungpremiär i det kalla februarivädret. De flesta av inläggen handlar om sömn (eller snarare bristen av det) vilket ju kanske inte är så förvånande när man har med en liten halvåring att göra. Vi uppgraderade oss däremot till stor bilbarnsstol och så åkte vi hela familjen och badade på Åby Simhall.
Mars
Jag överraskar Tom med barnfri spelkväll när han fyller år. Vi börjar gå till öppna förskolan här i närheten vilket snabbt blir mycket populärt både bland barn och mammor. Vincent gaddar sig (ja alltså får sina första tänder då) och jag landar en jobbintervju och anställning på ett äldreboende inför sommaren. När jag kikar tillbaks på bilderna ser det ändå ovanligt varmt ut för att vara mars så jag håller tummarna för att det blir detsamma nästa år!
April
April månad bjöd på lite gott och blandat. Vi firade både påsk i Bosared med min familj och i Stenungsund med Toms släkt. Jag fick äran att sitta barnvakt åt ljuvliga lilla Isabella, vi blev bjudna på grillpremiär hos mina föräldrar och så fick Tom och jag chansen att gå ut och äta middag på tu man hand vilket var sååå mysigt. Mycket grubblerier ägnade jag mig också åt eftersom min föräldraledighet började gå mot sitt slut. Hade jag bara vetat hur bra allt skulle gå redan då så hade jag sluppit all stress jag kände.
Maj
En mysig men hektisk månad. Jag har börjat plugga igen och vi bollar båda två skola med familjeliv och fritid. Hänger hemma hos mina föräldrar och i Bosared och Vincent vill gärna gågågå genom att hålla oss i händerna vilket han ju som ni vet fortsätter med enda fram tills han lär sig gå för egen maskin i juli *pust*
Juni
Sommaren infinner sig så sakteligen. Jag skriver en tenta som går kalasbra och sedan är det jobb som gäller för min del. Nu känner jag mig allt mer säker och klumpen jag tidigare haft när jag gått till jobbet försvinner. Toms lillasyster tar studenten vilket vi givetvis är med och firar. Vi firar midsommar tillsammans med våra vänner och så har vi överraskningskalas för min bror som fyller 20 år med släkt och vänner. Dessutom bjuder jag och Tom med lite vänner till Bosared där vi har det kalasbra med god mat och slappande och sen beställer vi vårt nya kök.
Juli
Jag är sjuk mitt i värmen vilket är sådär kul. Köksrenoveringen drar igång på allvar och vi flyttar hem till mina föräldrar för att bli kvar där hela sommaren. Jag ställer till med 22årsfest när jag fyller år och Vincent tar tillslut sina första steg för att sedan dratta på ändan. Till hejarop och applåder från både föräldrar, morbror och morföräldrar. Det är med mycket känslor som vi närmar oss månadskiftet med mycket tankar och tillbakablickar från förra året.
Augusti
Startar månaden med kalas för världens finaste lilla ettåring. Vi fick även komma på kalas till Onsala för att fira Isabella (och då avslöjade hon också att hon skulle bli storasyster). Det var även dags för inskolning som gick över all förväntan och så drog min skola igång igen på riktigt samtidigt som renoveringen fortsatte hemmavid.
September
Köket är nästintill klart och vi får äntligen flytta hem. Dagarna fylls av mycket plugg och jag oroar mig redan för hur tentan kommer att gå. Jag hjälper till med serveringen på min kusins bröllop och vi premiärar även på Liseberg.
Oktober
Tentar av anatomin och drar vidare till patologen. Åker iväg på kämpalek med scouterna och hänger både på landet och uppe i Stenungsund. Vi gillar att flänga omkring som ni märker xD I slutet av månaden blir det även ytterligare ett besök på Liseberg under halloweenhelgen och så förevigar vi lilla familjen framför kameran.
November
Vi vabbar varannan vecka hela hösten vilket ger mig mycket gostid med min lilla prins men desto mindre tid för plugget. Vi får vår nya säng levererad och även bilderna från vår fotografering som blev sååå fina. Mot slutet av månaden vankas både julmarknad och glöggpremiär.
December
Årets sista månad blir riktigt mysig. Julstämning med pynt och gran och dessutom firar vi att Tom fått förlängd provanställning på sitt jobb. Julen firas hemma hos Toms familj och idag skall vi åka iväg till Onsala för att skåla in det nya året.
Ni har väl inte missat att ni kan följa mig på instagram (länk uppe i huvudmenyn under fliken "följ mig")?
6 saker jag stör mig på
- Folk som inte blinkar i rondeller. Detta kan jag verkligen bli fullständigt tokig av. Hur svårt är det liksom egentligen? Det är särskilt jobbigt när det är mycket bilar och man får stå länge och vänta på en lucka och en bil svänger av, utan att ha blinkat, vilket gör att du missar luckan och får stå och vänta 7115 minuter till.
- När vädergudarna inte kan bestämma sig. Ska man ha vinterjacka och dubbla fleecetröjor eller räcker det med skinnjackan? Vädret kan verkligen variera. Hade ju vart bättre för alla om årstiderna var liiiiite mer förutsägbara. Mvh, tjejen med ballerina i ösregn
- Att spilla på alldeles nytvättade byxor. Särskilt när de är ont om par som sitter bra i garderoben. Ger dock inte upp hoppet direkt.. våtservetter kan, om man har lite tur, rädda en mindre fläck.
- Strulande WiFi.. do I need to say more?
- När jag för hundraelfte gången har förlagt mina nycklar, min mobil eller något annat viktigt. Är verkligen expert på det och både jag och Tom tycker det är EXTREMT irriterande, haha.
- Att vi inte kan köra diskmaskinen och tvättmaskinen samtidigt eftersom de går på samma säkring. VILKET LJUSHUVUD kom på det egentligen?
Arrgghh.. Nu får jag titta på lite youtubeklipp med kattungar så jag lugnar ner mig. Har ni något som ni verkligen stör er på?
Bjuder på en gammal selfie i motvind
3 saker du kanske inte visste om mig
- Jag har alltid hatat och tyckt att det är jobbigt och obekvämt att sitta skräddare. Vet inte vad det beror på riktigt då det verkliegn hängt med sen jag var liten men antagligen är jag inte särskilt vif (haha)
- Jag är väldigt mörkrädd och får ofta katastroftankar i mörkret om allt ifrån blodtörstiga björnar till hämndlytsna mördare som skall attackera mig. Hua.. ryser när jag tänker på det!
- Mint, apelsin och viol är tre smaker som INTE hör hemma bland sötsaker. Ni skulle sett min min förra året när min familj köpt hem pepparkakor.. MED APELSINSMAK??!!
Många levande ljus (och en ordentligt låst ytterdörr) råder bot på min mörkerrädsla
under det mörka vinterhalvåret. Försöker göra mörker till mys istället!
under det mörka vinterhalvåret. Försöker göra mörker till mys istället!
En sån dag
Det är en sån dag idag. En sån dag när man vaknar upp med nackspärr, går till skolan i regnet, blir alldeles för åksjuk på bussen på vägen hem och lägger sig med huvudvärk. Man känner inte för att göra någonting och är allmänt oinspirerad. En sån dag där man allra helst hade velat ligga själv i sängen och glo netflix hela dagen lång.
Det har inte varit en dålig dag, inte alls. Seminariet idag gick strålande och blev inte ett dugg nervös över att stå och prata inför vår lärare och 10 klasskamrater. Eftermiddagen tillsammans med mina två pojkar var jättemysig och Vincent var på gott humör nästan hela tiden.
Ändå så har denna känslan hängt över mig hela dagen. Känslan av att ha vaknat på fel sida. Därför ekar bloggen tom. Kanske är det de senaste nätternas dåliga sömn som tar ut sin rätt, vad vet jag. Är något så kopiöst trött nu i alla fall. Jag vet däremot att det säkerligen är bättre imorgon. Ny dag, nya tag!
Lite känslan idag faktiskt! (Jag som bebis för de som inte ser ^^)
Lite mammatankar
Mitt timehop fylls dagligen av bilder som får tårarna att bränna bakom ögonen. Igår var bilden ovan tagen för ett år sedan. Hur kan tiden gå så fort?
Det är nästan så att jag känner en liten sorg. Sorg över att den tiden är förbi. Sorg över att den aldrig mer kommer tillbaks. Tom säger att jag tänker för mycket och visst har han alldeles rätt. Det är onödigt att sakna det som varit. Jag borde leva i nuet så mycket jag bara kan och njuta av vår ljuvliga ettåring, men nog känns det i hjärtat när jag ser på alla dessa bilder. Min tid som förstföderska med en alldeles färsk liten bebis är förbi. Det kapitlet ligger på hyllan och jag kommer aldrig få uppleva det igen. Något jag i så många år sett fram emot och drömt om är nu över. Luften går ur en och man undra lite vad som händer nu?
Givetvis skall vi ha fler barn någon gång i framtiden men det kommer inte vara på samma sätt. Visst har jag glömt allt det jobbiga och kämpiga med det livet, så fungerar naturen, men åh vad jag önskar ibland att jag njutit mer. Hållt kvar vid varje sekund. Gått på fler promenader. Jag kanske är lite galen, eller så är det fler mammor som känner som jag. En fasa över tidens snabba tåg som bara rusar förbi.
Däremot vill jag inte vara den som säger "ååh njut av bebisbubblan.. tiden går sååå fort". Det vill man inte höra när man sitter och gråter i amningssmärtor eller sovit max två timmar i sträck i flera veckor. Däremot så önskar jag att jag kunnat tala om för mig själv att inte ha så bråttom. Leva i nuet och inte i oron över när nästa utvecklingssteg skall ske. På så sätt tror jag nästa barn blir lite enklare. Jag vet vad som väntar och hur snabbt tiden går. Det är bara tråkigt att jag inser det först nu.
Finaste barn. Du var så älskad ifrån första stund och jag är så stolt över dig. Älskad då, nu och för alltid. Ser fram emot en livstid med dig och vår familj. Tänk att vi har ju ingen aning om vilka äventyr som väntar.
Någon annan mamma som känner igen sig?
Gilla-Knapp
Vissa av er har kanske sett nytillskottet här i bloggen? Jo det är ju en liten gul knapp som flyttat in här under varje inlägg.
Hade varit jätteskoj om ni hade velat trycka på den om ni läst inlägget och tycker det är bra/roligt/häftigt/konstigt/igenkännande/nytänkande/inspirerande/tidsfördrivande osv osv. Jag hade blivit superduperglad i alla fall om ni lämnade ett litet avtryck då jag ju ser på statistiken att ni kikar in men annars inte hör så mycket av er. Kul med en tvåvägskommunikation ibland liksom när man börjar känna sig lite smått galen.
På mobilen går det givetvis också bra att gilla så känner ni att det är en sån dag idag så GILLA på! (Pluss i kanten är ju att flest gillade inlägg syns på blogg.se's framsida, mvh storhetsvansinne)
Ta hand om ditt psyke!
När jag låg i sängen imorse och inte riktigt ville gå upp, trots att den lille bebisen låg och pratade i sin säng, läste jag ett inlägg på Vanjas blogg. Jag följer både Vanjas och Josefins blogg och blir så otroligt berörd av vad de både skriver om detta heta ämne; psykisk ohälsa. Kanske är det för att både jag själv och många av mina nära drabbats och kanske är det för att jag vissa dagar känner att jag är på väg i 250 km/h mot den där berömda väggen.
Kan man gå in i väggen som mammaledig undrar nog många, inklusive jag. Har hittills varit fast övertygad om att det inte går. Att man som mamma klarar allt och bara gör, hur trött och sliten man än är eftersom man ju har en liten som går före varenda behov du har.
På senaste tiden så kanske jag har blivit lite mer skeptisk mot mitt eget tänkande. Jag har så FRUKTANSVÄRT många bollar i luften som både är roliga och mindre roliga. Jag går runt med en ständig stress inombords som vissa dagar känns så övermäktig att jag bara vill lägga mig ner på golvet och ligga kvar där. Eftersom jag ju funnit ett nytt intresse för studietekniken mind maps så tänkte jag visa er lite hur mitt liv ser ut just nu:
Allt det här är saker som är mitt liv. Vissa saker kan jag inte rå för, vissa saker brinner jag för men oavsett så är det ännu en sak som skall hinnas med och det ger upphov till STRESS. Att inte räcka till och finnas där för människorna i min omgivning är min stora skräck men någonstans inser jag att jag bara är människa och orkar inte jag så hinner jag inte med något alls.
Nu är jag glad att jag (förhoppningsvis) är såpass smart att jag lyckas bromsa mig själv i tid eftersom jag redan vandrat rakt in i den där väggen en gång och inte planerar att göra ett återbesök. Att stanna upp och reflektera över sitt eget liv är väldigt viktigt och ett friskhetstecken i mina ögon. Däremot finns det ju människor, många många människor, som tyvärr bara kör på. Det verkar fungera ett tag och man får uppskattning och imponerande kommentarer av sina medmänniskor. Plötsligt en dag så lovar jag att du kraschar. Du gör INGEN en tjänst genom att hålla så många bollar i luften.
Det pratas alldeles för lite om psykiskt mående. Det är tabu när det egentligen är den vanligaste anledningen till sjukskrivning i dagens samhälle. VANLIGASTE! Jag ber er att våga prata med någon om ni känner att stressen blir för mycket och jag lovar er att ni INTE är ensamma.
Om jag inte uppdaterar här lika ofta som jag brukar så vet ni att jag försöker att släppa på alla måsten och stress. Älskar att blogga men när det blir ångestladdat så får man ta ett steg tillbaka och andas lite. Ta hand om er alla! Kärlek <3
Följ mig på Instagram
God morgon i ottan! Ni missar väl inte att jag givetvis också finns på Instagram??!!!!!! (ja det är en uttrycksfull dag idag okej???!) Alvert1993 heter jag där och ni hittar en direktlänk uppe i menyn (funkar ej på mobilen).
Vad heter ni på Instagram? Har ni några konton som jag bara måååste spana in??
Slänga lite kaos
Jag tycker själv att det egentligen är rätt roligt med inredning, men har man varken tid eller pengar så blir det aldrig av att man fixar till det där lilla extra, det som gör hemmet till DITT. Just nu ser vårt hem ut som en väldigt typiskt första bostad kan jag tänka mig. Eftersom vi båda flyttade in i gemensam lägenhet direkt hade vi i början nästan dubbelt av allt.
Nu när vi bott här ett tag så har vi en hel del som vi faktiskt köpt gemensamt men mycket är fortfaranda ganska missmatchat och framförallt så har vi så extremt mycket saker. Har inte riktigt hittat en bra förvaringplats för alla pryttlar och inte blev det lättare när vi fick Vincent och vi skulle hitta nya hem för cirkus hundra bebisgrejor.
I onsdags så fick vi i alla fall tummen ur att köra lite grejer till tippen medan Vincent hängde en stund med sin mormor. Blev två fyllda bilar samt två sopsäckar (som vi såklart inte slängde utan skänkte bort till en klädinsamling) med skit som vi äntligen blev av med. Hade säkert kunnat köra fler omgångar men det hanns inte med så vi börjar där. Nu känns vardagsrummet helt plötsligt mycket större och man vågar öppna garderoberna utan att vara rädd för att begravas under ett ton med saker.
Känns som att det är att börja i rätt ände i alla fall att slänga saker innan man kan köpa nytt. Förhoppningsvis i framtiden, när vi bor i hus, så finns det mer utrymme för mig både tidsmässigt och ekonomiskt att inreda lite mer ordentligt.
Hurrahurra, tänk vad tiden går!
En av kanalerna jag följer på youtube är Gravid Vecka för Vecka. För er som inte vet vad det är för något så är det en kanal som följer olika blivande föräldrar under dera graviditet fram till förlossningen. För er som inte vet vad en youtubekanal är rekommenderar jag wikipedia, google eller närmaste tonåring. En av de första mammorna när kanalen startade var Vanja. En superhärlig tjej bosatt i Stockholm med sin goa kille Niclas. Jag (tillsammans med resten av cyberspace) fick följa henne från vecka 18 fram till att lilla Iggy föddes med kejsarsnitt den 29 januari förra året.
29 januari?? Tänker ni då. Det är ju idag. Jajjemen, idag fyller Niclas och Vanjas lille bebis 1 år! Jag känner ju inte dessa tre alls förutom genom youtube, Vanjas blogg och instagram men på något sätt så blir man så otroligt rörd över det faktum att deras lille som man följt sen innan han ens var född nu levt i 365 dagar.
På söndag blir ju vår lillbebbelino 6 månader och bara det känns helt galet att han också kommer att bli ett år så småningom. De växer så galet fort och man får vara mad om så mycket galna och häftiga grejer som förälder så det är inte klokt. Hurra för lille Iggy och hurra för att få vara förälder, det är ju helt fantastiskt!!
Ps. Följ familjen WikströmMamlqvist på youtube eller kika in på vanjaw.com för att ta del av denna härliga och inspirerande familj!!
5 saker
Ja passa på att njuta av saker som att fixa håret, kolla på 5 avsnitt i rad av en bra serie och göra saker på tu man hand med Tom för visst kan du göra det sen men det blir genast mycket krångligare med en bebis att ta hänsyn till.
Vikthetsa absolut inte! Jag mådde rätt kasst under graviditeten och led av extrem trötthet vilket gjorde att det blev mycket enkel mat och en hel del onyttigheter. Det är dock skillnad på att unna sig en donut eller trycka i sig fyra. Gravidkilona är inte så skojsiga att ha kvar precis. Däremot fullkomligt hatar jag vikthets bland gravida. Man går upp det man går upp och skall inte jämföra sig med någon annan.
Alla sa att jag köpt alldeles för mycket bebiskläder men faktum är att jag tycker vi fått tvätta enorma mängder tvättar och hade gärna haft fler klädesplagg, i alla fall i de större storlekarna.
Det är såååå svårt att röra på sig när man känner sig som en uppsvälld kossa men försök att ta några korta promenader i veckan. Om inte för motionen så för ljuset och den friska luftens skull.
Man känner sig så otroligt jobbig som klagar men det får man. Att vara gravid är inte en dans på rosor (inte för alla i alla fall). Utnyttja all hjälp du kan få och kom ihåg att njuta lite mer. Jag önskar så att jag hade fler njutminnen och lite färre "gråtandes med värkande kropp"-minnen hehe.
Vad skulle du säga om du kunnat till ditt gravida jag? Eller, vad skulle du förändra om du blev gravid igen?