Tiden rusar verkligen iväg. Jag har trots att jag nu heltidsarbetat i över tre månader fortfarande inte vant mig vid hur lite tid och energi som faktiskt finns kvar efter en lång arbetsdag. Lite tid och ändå så mycket att göra. Som igår när jag direkt efter att barnen somnat fick ställa mig med sugproppen och rensa avloppet i köket som korkat igen innan jag kunde äte lite middag medan ännu en tvätt tumlade runt i tvättmaskinen, helt färdig. Hade någon liten tanke om att komma ut på en joggingtur också men en snabb kik ut på den grå himlen och på haglet som smattrade på vår altan fick mig istället att dra en filt upp till öronen i soffan och där blev jag sedan kvar resten av kvällen. 

 

Har verkligen börjat landa i jobbet nu på allvar i alla fall och det är verkligen kul att känna att jag är en viktig del i arbetet på avdelningarna. Nu känner jag mig bekväm med att ronda själv på eftermiddagarna och stämmer snabbt av med min överläkare om några frågetecken uppstår som jag inte kan reda ut själv. Överläkarna lyssnar på mina synpunkter och svarar på mina frågor vilket gör att jag lär mig mycket varje dag. Jag har börjat få en riktig härlig relation med flera av sköterskorna på avdelningen och det är kul att se att även dem verkar uppskatta mitt arbete på avdelningen. Vi har roligt när vi jobbar tillsammans och arbetet blir så mycket lättare när ingen av oss är rädda för att fråga saker vi undrar över. Det bidrar verkligen till att jag börjat känna mig mer och mer trygg att vara "enda läkaren på avdelningen/modulen" vilket jag är lite då och då.

 

 

Jag skulle kunna babbla på i evigheter om vad jag lärt mig dessa tre månader men det får nog bli i ett annat inlägg. Nu tänkte jag faktiskt lägga mig till rätta i soffan igen, trots att det inte haglar, och riva av några avsnitt av Crazy Ex-girlfriend på Netflix. En dag kvar till helg för min del eftersom jag skall ta ut min första komledighet på fredag. Längtar!