Det blev ingen veckouppdatering förra söndagen eftersom det ju var mitt i julhelgen och jag befann mig i sommarstugan. Igår gick jag in i vecka 27 och det känns verkligen som att hela december bara rusat förbi. Bara två veckor kvar tills jag går in i den tredje och sista trimestern. Känns verkligen som det var alldeles nyss som jag blev gravid.

 

Barnet:

Lillebror väger nu nästan 900 g och är drygt 35 cm lång, som en bowlingkägla enligt en av mina appar. Efter att ha haft ögonen slutna i många månader kan han äntligen öppna och stänga sina ögon. Han jobbar fortfarande på att lägga på sig underhudsfett men än är huden fortfarande för stor i förhållande till hans lilla kropp. Huden skyddas dock av ett tjockt lager med fett som kallar vernix/fosterfett. Ögonfransarna är fullt utvecklade och liknar han sin storebror det allra minsta så innebär det lååååånga sådana. Många appar skriver dessutom om att barnet kan få hicka i magen och japp, det har jag börjat känna. Kanske inte alltid jätteroligt när man skall sova då det kan hålla på i flera minuter hehe.

 

Jag:

Jag känner mig fortfarande ganska liten om magen (särskilt om man jämför med graviditeten med Vincent) men jag har börjat märka att jag råkar stöta in i saker med magen och att det ibland kommer ett litet flås eller stön när jag t.ex. skall sätta mig i bilen eller böja mig ner och plocka upp nått från golvet. Magen börjar helt klart vara lite i vägen.

 

Tröttheten är inte lika påtaglig längre (eller så har jag vant mig) men å andra sidan har jag drabbats av hemsk halsbränna istället. Humörsvängningarna är dessutom tillbaks (förlåt familjen) och har fortfarande en del problem med ryggvärk, foglossning och sammandragningar när jag varit igång lite för mycket. Är så glad att jag har en sån förstående sambo som tar över när jag måste vila.

 

Det som nästan är mest irriterande är att mina slemhinnor i näsan svullnat upp så jag konstant går runt och är lite småtäppt i näsan utan att för den sakens skull vara sjuk. Så länge jag bara slipper svullna i kroppen så mycket som jag gjorde sist så kan jag i och för sig ta all nästäppa i världen.

 

Lillebror lever verkligen rövare där inne nu för tiden. Jag kan ligga länge och titta på hans akrobatkonster när han studsar som en boll från sida till sida. Imorse kom Vincent och kröp upp bredvid mig i sängen och la sig bakom mig och då var det full rulle på karate kid i magen samtidigt som jag hade två små kalla fossingar från min treåring mot min hud innanför täcket. Sååå mysigt!

 

Det känns som jag kan skriva på i evigheter men nu skall jag avrunda och avsluta med veckans mage innan det är dags för mig att göra mig i ordning för ett jobbpass denna nyårdag: