Räknas man som höggravid snart kanske? Känner mig i alla fall helt plötsligt VÄLDIGT gravid. Vet inte om det har att göra med att jag nu äntligen är helt frisk och då får chansen att känna efter vad graviditeten har att erbjuda vad det gäller krämpor? Tror i alla fall att det hör till att man skall börja känna sig rätt less i slutet så att man verkligen är redo för förlossning och kämpig första tid med en liten nyföding. Det är ju inte så ofta man träffar höggravida som säger att "jag hade lätt kunnat gå ett par månader till". Nä nu längtar vi mycket efter att få träffa vår lilla sprattelgubbe.

 

Barnet:

Lillebror vägde ju in på ca 2,2 kg enligt tillväxtultraljudet jag var på i början på veckan och borde nu väga kring 2,4 kg fördelat på en 46 cm lång kropp. Det finns ingen tvekan om att han fortsatt ligger med huvudet nerborrat i mitt bäcken för så fort jag ställer mig upp och börjar gå blir jag i princip kissenödig och detta trots att det ibland var toastolen som var min senaste sittplats. Vid sammandragningarna upplever jag också att han borras djupare ner i mitt bäcken och är det då mer än ca 5 droppar urin i blåsan, ja då är det nästa anhalt toaletten som gäller. Nu är lillebrors lungor dessutom i princip färdiga så nu är det verkligen bara kvar för honom där inne att tjocka på sig lite och vila upp sig inför förlossningen. Det blir bara trängre och trängre för honom där inne och vissa rörelser han gör kan göra förbaskat ont.

 

Jag:

Nu börjar det som sagt bli väldigt påtagligt att jag är Gravid med stort G. Bara den senaste veckan har foglossningen eskalerat, magen känns helt enorm och en helt lamslående trötthet kan skölja över mig utan förvarning trots att jag inte gjort något speciellt egentligen. Jag vaknar hela tiden på nätterna och måste vända och vrida på mig vilket är ett projekt i sig med tung mage och ja... höggravid var namnet. Dessutom känns det som min hjärna helt tagit semester och motivationen till att plugga ligger på 0 så jag funderar helt ärligt över hur sjutton jag skall orka med en hel kurs till nu innan förlossningen? Allt detta gör att jag börjar bli ganska så less och nu börjar jag längta efter min "ogravida" kropp i vilken man kan böja sig fram och plocka upp nått på golvet utan att ha ont i magen i flera minuter efteråt.

 

Blev ett riktigt klagoinlägg idag men så är det kanske inte min bästa dag idag heller (hormoner i gungning också såklart). Är så OTROLIGT tacksam för att jag äntligen är frisk i alla fall och kan andas igen. Att få slippa den förfärliga hostan jag fick dras med känns också helt magiskt. Nu hoppas vi att dessa sista veckor går fort och att vi slipper gå allt för långt över beräknat datum innan han väljer att kika ut.