Nämen, för en gångs skull ett veckoinlägg som faktiskt kommer upp i tid. Inte illa Alice! Nu har vi passerat 75% den här graviditeten och det är mindre än 10 veckor kvar tills lillebror är beräknad men han kan lika gärna titta ut om 7 som om 13 veckor (hua det sistnämda hoppas vi verkligen inte). Nu har både jag och Tom fått oss en spark i baken att faktiskt börja fixa på riktigt inför lillen och har satt en lista på kylskåpet som sakta men säkert är tänkt att bockas av. Igår beställde vi t.ex. hem babyskyddet och om två veckor skall vi åka och shoppa loss på Gekås.

 

Barnet:

Lillebror är nu ca 41 cm lång och väger ungeför 1,5 kg. De flest organ är snart färdigutvecklade och bebisen skall egentligen bara växa på sig för att klara ett liv utanför livmodern. Jag tycker att rörelserna har ändrat karaktär en del vilket antagligen beror på att det börjar bli trängre där inne för honom. Nu istället för en massa pingpongkickar får jag stora tryckande rörelser där magen kan ta alla möjliga olika former vilket kan se rätt lustigt ut. Hicka gör han fortfarande flera gånger per dag (i ca 10 minuter i sträck) och man känner det även lätt med en hand på magen som ett regelbundet pulserande pick.

 

Jag:

Även denna veckan har varit rätt tuff men jag känner ändå att jag sakta återhämtar mig. Nu har jag lagt väldigt mycket åt sidan och fokus ligger verkligen bara på skola, familjeliv och graviditet i princip. Jag märker att magen tar mer och mer plats då jag kan bli rätt andfådd bara av enkla aktiviteter och livmodern övar med en hel del sammandragningar som nu kommer både i vila och när jag rör mig. Nu börjar det även bli svårare att hitta kläder som passar på morgonen då mycket gärna kryper upp halvvägs på magen och på kvällarna när jag tar av mig strumporna ser jag att fötterna börjat svullna en aning (även fast det är långt ifrån så illa som det var med Vincent tack och lov). Jag känner mig helt enkelt väldigt gravid och den klassiska ankgången har dessutom infunnit sig. 

 

Det som är mest påtagligt är dock längtan som slagit sig ner i mig. Jag ser så otroligt mycket fram emot att få träffa vår lille kille nu och även fast jag periodvis kan få lite panik över hur sjuttsingen vi skall klara av livet med två barn och hur jag skall räcka till som mamma för båda två så längtar jag något enormt efter att få träffa denna lilla nya människa. Det skall bli så spännande att få lära känna honom och se hur han ser ut vår lilla lillebror. Känner på mig att det kommer bli 10 lååååånga veckor tills jag slutligen har honom här i min famn.