Balansen mellan skolan och allt annat
Det är lördag kväll. Skålen bredvid mig i sängen är fylld med chips och jag skall alldeles strax sätta på nått serieavsnitt på Netflix. Jag njuter av att det är helg, att jag kan få umgås med min familj hela dagen lång och framförallt att jag slipper ställa klockan på 5.45 imorgon. Veckan har varit så sjukt lärorik och rolig och antagligen är just denna placeringen en av de roligare under hela kursen men det är klart att det tar på krafterna också. Därför känns det extra härligt att balansera ut vardagen på sjukhuset med hemmastrosande och mys med mina två killar.
Det är inte helt lätt det där med balans alltid. Jag tycker det brukar vara rätt knepigt så här efter sommaren när man är van vid en annan rutin att komma in i höstlunken igen. Som jag säkert berättat innan så försöker jag vara noga med att planera in min skoltid så att jag kan vara ledig till 100% när jag väl är hemma med Vincent sen. Hittills har det dock varit rätt svårt under kirurgikursen då jag redan har så långa dagar i skolan och det inte riktigt finns tid över för plugg. Här låter jag dock mitt sunda förnuft och mitt mående styra. Har jag energi eller ett sug att plugga (ja jag brukar få det lite då och då, tro det eller ej) så tar jag mig lite tid efter att Vincent har somnat eller tar några timmar under helgen men är jag å andra sidan för trött så prioriterar jag vila och återhämtning. Allt för att orka med och hålla ihop hela vägen fram till jul ;)
Jag tröstar mig med att det är långt till tentan och att jag lär mig så otroligt mycket bara genom att aktivt delta under praktiken. Trots ynka 4 veckor in på terminen så kommer jag på mig själv att kunna svara på klasskamraters frågor, eller i alla fall kunna delta i diskussionen, kring olika sjukdomar vilket känns rätt häftigt med tanke på hur extremt lite tid jag spenderat framför kursboken. Inte konstigt att man är lite trött ibland!
Min fredagskväll! Kvällsbus, glass och så lite suturering på det.
Barnakuten och kirurgakuten
Jag skrev ju visserligen att det var en kaosvecka som väntade men att veckan i själva verket skulle ta hem priset i Årets kaosvecka 2017 hade jag ingen aning om.
På måndag morgon hade jag precis köpt mig en macka med ost på pressbyrån utanför Östra sjukhuset och kom inknatandes på kirurgkliniken när det började flimra framför ögonen och jag fick vända på klacken igen och sova av mig ännu ett migränanfall. Som vanligt var jag ordentligt trött resten av dagen men lyckades ändå laga middag till familjen och sen ta mig till scouterna på kvällen.
Tisdagen var veckans lugnaste dag (hittills) och trots att tröttheten hängde med från gårdagen lyckades jag ta mig igenom både en förmiddag med mottagning och en eftermiddag på endoskopienheten innan det bar av hemåt.
På onsdag morgon var Vincent lite hostig men var i övrigt pigg så jag lämnade honom som vanligt på förskolan och åkte iväg till skolan för ett seminarie. Strax efter lunch ringer det i min mobil och det är föris som säger att Vincent blivit väldigt hostig och vill att jag kommer och hämtar honom. Skyndar mig snabbt till bussen och en halvtimme senare på förskolan möts jag av en ledsen och krupphostande kille. Vincent brukar få ganska besvärlig hosta när han är sjuk (så pass att han oftast kräks tillslut) och om ni har bra minne kanske ni kommer ihåg att vi faktiskt varit inne med honom på akuten en gång tidigare just på grund av krupp och att han fick svårt med andningen (det inlägget hittar ni HÄR). Jag gick hem med honom i regnet och i den friska luften lugnade sig hostan en aning men så kom den och gick under eftermiddagen och Vincent fick allt jobbigare med andningen trots att vi hade fullt korsdrag här hemma och lockade med dricka samtidigt som vi försökte hålla honom lugn. Tillslut ringde vi ändå 1177 och de tyckte att det hållt på så länge nu att vi borde åka in så att han kunde få medicin.
Sagt och gjort, in i bilen och så spenderade vi resten av kvällen på barnakuten. 4 doser adrenalininhalationer, kortison och så två isglassar fick den lille kämpen innan han av utmattning somnade i min famn och vi kunde tillslut strax efter 10 lämna akuten. Vill verkligen ge en stor ros till personalen på barnakuten som innan vi ens hann ta en nummerlapp fångade upp oss (ni som hört krupphosta vet att det inte går att ta miste på) och såg till att vi fick hjälp direkt.
Något mörbultad vaknade jag (vi fick tack och lov en bra natts sömn) på torsdag morgon med vetskapen om att jag skulle spendera både dagen och kvällen på sjukhuset. Det var kanske inte med värdens entusiasm som jag såg mina klasskamrater gå hem för dagen när jag istället kilade iväg mot kulverten för att byta om inför mitt andra jourpass på kirurgakuten. Tji fick jag för jag fick ett helt fantastiskt spännande, roligt och lärorikt jourpass. Efter att ha svansat läkarna hela förra jourpasset kände jag mig ändå redo att försöka mig på att ta egna patienter, trots att det nog säkert var ett halvår sen jag gjorde det sist "på riktigt". Vilken tur att jag vågade mig på det för vilken enorm självförtroendeboost jag fick. Så nära färdig läkare har jag nog aldrig känt mig och jag kunde faktiskt bidra till arbetet på akuten.
Gick själv in till patienterna, tog anamnes (sjukhistoria) och riktat status (undersökning) som om jag aldrig gjort annat och presenterade sedan kortfattat patienten för min handledare samt föreslog åtgärd. Till min förvåning var det i princip bara medhåll från min handledare och jag fick sedan själv beställa röntgen (i mitt namn!), rapportera till sköterskorna och diktera. Som kronan på verket fick jag mot slutet av kvällen även sy mina allra första stygn på en patient. 5 snygga suturer blev det och jag svävade som på moln trots att ögonen gick i kors när jag tillslut fick gå av mitt pass och cykla iväg hemåt.
Och så slutligen idag då. Idag har jag haft VAB-dag hemma med Vincent. Vi har haft det mysigt men han har såklart varit trött och hängig också vilket såklart bäddar för sura miner. Lyckades i alla fall med konsten att baka pizzabullar som inte vill släppa från bullpappret och sen somnade lillen lite tidigare idag än vanligt vilket innebär att jag haft tid att skriva detta mastodontinlägg.
Nu väntar äntligen helg men för min del har jag en jour kvar på söndag kväll innan veckan är slut. Efter gårdagens egoboost så ser jag dock fram emot att få vara läkare ännu en gång även fast jag kanske helst av allt skulle vilja ha en lugn och ledig helg. Ha en mysig kväll nu hörni! Nu skall jag gå och hämta min chipsskål som står och väntar på mig i köket!
Helgens äventyr
Haft en helt underbar helg som dock varit aningens kort. Tror det känns så eftersom jag inte riktigt fått någon netflixkväll i soffan utan varit ute på annat kul istället och i fredags hade jag dessutom migrän så den kvällen föll ju helt bort. Vi var i alla fall i lördags på Jeepträff (till vår lilla killes stoooora förtjusning) med våra vänner och åkte efteråt hem till dem och grillade och spelade spel. Igår hängde jag och Vincent istället hos mamma och pappa hela dagen då Tom inte mådde så bra och hade det kanonmysigt.
Denna veckan kommer bli helt galen. Har två jourer inbokade som jag på något sätt skall hinna och orka med utöver mina heltidsstudier och en fallpresentation på torsdag som jag och mina gruppkamrater skall hinna förbereda tills dess. Krävs nog några extra andetag för att ta sig igenom veckan men sen väntar två veckor på avdelning vilket jag verkligen ser fram emot. Vad har ni för planer för veckan?
Dags att öppna böckerna?
Lugnet före stormen. Det är lite så jag känner nu bara dagar innan höstterminsstarten. Spenderar mitt sommarlovs sista dagar i Bosared med mina föräldrar, Tom och Vincent och förutom att jag glömde ta en allergitablett innan jag kom hit och därför har gått och snörvlat prick hela dagen (tack för den kattskrälle) så har vi det otroligt lugnt och mysigt.
En liten del av mig vill faktiskt öppna anatomiboken en smula och repetera lite anatomi men den förnuftiga delen av mig (ja det finns en sån) gör att jag låter bli. Jag skall insupa den allra sista sommarlovsluften så gott jag kan. Anatomiboken kan vänta i två dagar till!
När napparna och sovmornarna försvann
När vi var på Liseberg för lite drygt en vecka sedan fick Vincent lämna sina nappar till bebiskaninerna. Hela överlämnandet gick alldeles strålande men vi bävade lite för hur läggningarna skulle gå nu utan napp. Det hela har ändå gått över förväntan. Vincent somnar inte längre själv i sin säng som han gjorde tidigare men det räcker med att vi sitter på en stol bredvid dörren så slocknar han ändå ganska fort.
Det vi däremot INTE hade räknat med var mornarna. Vincent har nämligen helt plötsligt gått och blivit morgonpigg, till föräldrarnas stora fasa. Antagligen var det för att han hade sin napp och kunde somna om när han vaknade till på morgonen vilket är mycket svårare nu (då vi ju inte sitter på den där stolen hela natten). Idag vaknade han klockan 6 vilket säkert får många föräldrar till morgonpigga barn att fnysa men för oss som är vana att få sova till halv åtta-åtta var det något av en omskakning.
Eftersom dagen började så rrrruskigt tidigt har vi alla tre gått på sparlåga idag och skulle domarna till "världens bästa mamma"-medaljen komma och utvärdera mig idag så skulle jag inte skramla ihop många poäng. På förmiddagen var vi visserligen och hälsade på en alldeles liten färsk bebis hemma hos ett par vänner men eftermiddagen har gått som i slow motion och vi har inte gjort ett smack. Det skall på riktigt bli helt magiskt att få gå och lägga sig nu. Imorgon hoppas jag på att i alla fall få sova till 7 och annars vet jag en tekokare som kommer gå varm på jobbet.
Eftermiddagens enda aktivitet: Laga mat med 3åring. Tillräckligt utmanande för en zombiemamma!
Vincent 3 år!!
Idag vaknade jag av att jag hörde två små barnfötter springa över parketten i köket mot vardagsrummet och jag flög upp ur sängen då jag insåg vad som höll på att hända. Vi hade nämligen lämnat Vincents paket i vardagsrummet innan vi gick och la oss eftersom Vincent vanligtvis inte brukar gå up ur sängen själv utan gärna ligger och ropar tils någon kommer och säger god morgon. Idag var dock inte en sån dag vilket ju var väldigt klantigt av oss men så kan det gå. Vincent hade ju givetvis fått syn på den oinslagna springcykeln och var i full färd med att öppna sina inslagna paket när två nyvakna föräldrar stapplade ut i vardagsrummet med kameran i högsta hugg.
Efter presentöppning gjorde Tom födelsedagsfrukost och födelsedagsbarnet fick dessutom glass till efterrätt med ett ljus i som han givetvis fick blåsa ut. Det är tur att vi har ett helt år på oss att finslipa våra födelsedagsfirningskunskaper. Efter frukosten var det bara att dra på sig kläder och bege sig ut i det fantastiska vädret för att inviga cykeln.
Vid halv ett cyklade jag till jobbet och lämnade pojkarna hemma och vad Tom har berättat så har de haft en riktig mysdag tillsammans. Tänk att vår lilla kille är hela tre år?! Man slutar ju inte förundras över hur snabbt tiden går. Han är så himla rolig just nu och berättar en massa konstiga historier som han hittat på. Jag brukar få ca 100 stycken (ingen överdrift) pussar varje dag och kärleken till denna lilla kille bara växer och växer. Vart skall detta sluta? Grattis älskade stora kille! Det är en sån gåva att få vara din mamma.
Sista semesterveckan
Ojoj vilken vecka vi haft! Kunde varkligen inte bett om ett bättre avslut på semestern. Har hunnit med en grillkväll i Onsala, ett besök på Liseberg, ett besök på Borås djurpark, en inomhuspicknick med Josefin och idag också släktkalas för Vincent som ju fyller 3 år i nästa vecka. En riktig kanonvecka! Tänkte att jag låter bilderna på systemkamerans minneskort do the talking:
Lite bilder från dagens kalas och besöket på djurparken alltså. Har även bilder på mobilen från resterande delen av veckan men vill ju inte att ni skall sitta och somna medan ni scrollar igenom 5 miljarder bilder. Nu skall jag bänka mig framför någon härlig film i soffan med en skål med cheez ballz. Det är ju inte mer än rätt när man ätit glassbuffé till lunch menar jag. Njuter av den sista semesterkvällen så gott jag kan för på måndag ringer klockan 5.30. Kan inte säga att jag toklängtar men det skall nog bli kul att få jobba lite grann igen innan skolan drar igång.
Sista kvällen i stugan
Nu är det sista kvällen här ute i ljuvliga Bosared innan vi imorgon tar vårt pick och pack och åker hem till Göteborg. Verkligen bitterljuvt då vi haft 9 helt fantastiska dagar här men hemma är ju alltid hemma. Längtar efter min dator och att inte behöva leva ur en resväska.
Vi har precis vinkat av mamma och pappa som varit här sedan i fredags och jag har blivit firad ordentligt med både god mat, tårta och present. Lyckligast har nog ändå Vincent varit som äntligen fått åka traktor med morfar (och morfar är precis lika exalterad). Vincent och morfar har åkt på utflykter till olika ställen i närheten med traktorn och trots att de varit borta långa stunder så vill han ändå bara åka mera.
Nästa vecka är det inplanerat massa skojigheter så det blir nog en perfekt avslutning på min semester. Jag kan inte lova nått men jag hoppas att jag snart kan vara tillbaks och uppdatera lite mer "som vanligt" här inne. Saknar bloggandet och jag hoppas att ni också saknat det.
Ha en mysig söndagskväll nu!
Sommarlov
Bloggen har fått halka in lite i semestermode precis som jag. Ligger för närvarande på en handduk på gräsmattan utanför vår sommarstuga och lapar lite sol medan V och T busar i badtunnan. Rätt så underbart faktiskt.
Idag fyller jag dessutom 24 år. Startade dock dagen med världshistoriens värsta migrän och min födelsedagspresent ligger hos vår DHL-leverantör hemma i Götet så har inte riktigt någon vidare födelsedagsfeeling direkt. Räcker gott och väl för mig att få spendera dagen med mina två favoritkillar och imorgon kommer min familj hit och firar mig.
Vi har haft några magiska dagar här ute i Bosared i alla fall. Haft vänner här sen i lördags och vi har bara tagit det lugnt, grillat god mat, solat, spelat kort, varit ute med båten, löst korsord och badat badtunna. Nu har de åkt hemåt så ikväll skall jag och Tom duka upp lite gottis framför TVn och bara njuta av lugnet. Tur att jag har halva semestern kvar för jag är inte redo att gå tillbaks till verkligheten än.
Dags för semester!
Och så äntligen var det dags för mig att få gå på tre långa och härliga veckors semester. Inte en dag för tidigt vill jag lova! Tycker verkligen om mitt sommarjobb men har känt mig så förbaskat sliten i huvudet det senaste och har bara gått och räknat ner dagarna.
Första veckan har jag och Vincent helt för oss själva. Har än så länge inte bokat in så mycket utan vill gärna ta det lite som det kommer och bara få slappa och ha det mysigt vi två. Efter det har vi två veckor tillsammans hela familjen och det skall verkligen bli härligt. Har blivit mycket kvälls- och helgjobb för mig nu den senaste månaden så det känns som att jag och Tom knappt har umgåtts något alls.
Semestern firades in med ett par nya skor och sedan hämtpizza till middag. Nu sitter jag uppkrupen i en av solstolarna på balkongen under mitt täcke och carpar diem lite med te, vindruvor i en tupperware burk och alldeles strax ett avsnitt Unbreakable Kimmy Schmidt på Netflix (rekommenderas verkligen om ni vill se på en riktigt feel-good serie med mycket humor). Let the vacation begin!
Sista rycket innan semestern
Är inne på sista veckan innan semestern nu och har bara 4 pass kvar. Känner väl såhär i efterhand att jag kanske gick ut lite väl hårt eftersom jag började jobba heltid direkt efter att skolan slutade men nu ser jag äntligen ljus i tunneln och det skall bli så enormt skönt med 3 veckors "semester". Har sen ytterligare tre veckor kvar på jobbet innan skolan drar igång igen i augusti.
På tal om skolan så har jag helt glömt att berätta för er att jag blev godkänd på neurologitentan. Var faktiskt inte så orolig den här gången (första gången typ??!) eftersom att det kändes så bra efteråt men det är ju allltid en liten lättnad att få se det där G:et bredvid ens tentanummer på resultatlistan. Vi har ju bara underkänt och godkänt på läkarprogrammet vilket jag tycker är fantastiskt bra då stämningen blir så mycket bättre i klassen. Alla delar med sig av anteckningar och små knep eftersom vi inte behöver "tävla" med varandra om bäst resultat.
Idag har jag dock inte behövt tänka på nått av det där då jag är ledig. Skall spendera större delen av dagen ute med min lilla sidekick i det fantastiska vädret och ikväll kommer Josefin på middag. Åh vad jag älskar sommaren alltså. Låt den aldrig ta slut!
Är nyklippt förresten, vad tycks? Blev så galet nöjd men så har jag ju bästa frisören också ;)
Till Vincents pedagoger
Efter semestern är det dags för Vincent att byta avdelning på sin förskola. Just nu går han på en småbarnsavdelning och till hösten flyttas han upp till "de stora barnen". Kommer bli jättekul för Vincent att få äldre barn att se upp till och han kommer säkert att utvecklas massor i höst men känslosam som jag är så är det ändå väldigt jobbigt att säga hej då till hans nuvarande avdelning. Vi har varit så otroligt nöjda med hans pedagoger som verkligen är hjältar alla tre och både Vincent och vi föräldrar kommer sakna dem massor.
För att tacka dem för två fantastiska år så gjorde jag därför i ordning en liten present tillsammans med ett tackkort med några väl valda ord. Jag trodde att jag skulle kunna hålla tårarna tillbaks när jag överlämnade presenterna idag men det gick inte serru. Fick några ordentliga kramar och blev så glad av att få höra allt fint de hade att säga om Vincent. Bättre start på förskoletiden hade vi inte kunnat få.
Tror mest det är jag som tycker flytten är lite jobbig och känslosam. Jag är helt övertygad om att Vincent kommer att älska att vara på nya avdelningen och inskolningen där kommer säkerligen inte vara några problem alls. Stackars pojk som har en så blödig mamma ;) Liten börjar bli stor!
Glad midsommar
Glad midsommar på er hörni! Precis som förra året jobbade jag midsommaraftons kväll. Vi var tre på plats på trauma för ovanlighetens skull så vi hade ett rätt trevligt pass med knytis med resten av personalen på akuten till middag.
Avslutade passet med 3 larm som kom nästan samtidigt så 20 över 9 kunde jag slutligen springa iväg till bilen i regnet och köra till mina föräldrars hus där Tom och våra vänner så snällt hade väntat på mig för att få äta jordgubbar. Trots att jag var rätt trött lyckades jag hålla mig vaken några timmar till i alla fall och hade en väldigt härlig avslutning på min midommarafton.
Idag är vi alla rätt trötta (vilket vi gissningsvis inte är ensamma om) så vi skall bara ta det lugnt och skall alldeles strax åka hem och förhoppningsvis få lite städning gjord hemma. Ni skulle se hur det ser ut hemma hos oss just nu alltså, KATASTROF! Vi har en del att göra alltså och det blir nog ett alldeles lagom projekt för denna midsommardag.
Hoppas ni får en fortsatt härlig midsommarhelg nu!
På scoutläger
Här var det tyst, men det har sin förklaring. Igår vid strax efter 10 på kvällen ramlade nämligen en svettig, knott- och myggbiten, rökluktande, lätt solbränd, glad och megatrött scoutledare in genom ytterdörren efter att ha spenderat 2 dygn på scoutläger. Ni kan ju bara tänka er hur fantastiskt det varit att få sova i egen säng efter att ha spenderat två dygn på liggunderlag i nedförsbacke omgiven av en triljard knott och att få duscha av sig sot, granbarr och 40 lager myggmedel. Lägret pågår ända fram till torsdag men jag åkte som sagt hem sent igår eftersom jag inte kunde få mer ledigt från jobbet. Helt lagom länge tycker jag och trots att det är fantatiskt att vara hemma igen så måste jag erkänna att det är bra härligt att få vara på sommarläger också.
Har haft en liten kille hemma som saknat sin mamma rätt ordentligt så det var verkligen kul att få kika in i hans rum imorse och se hur hela han sken upp när han såg vem det var. Att sen få höra att "han längtade efter mig" och "jag älskar dig mamma" får ju en att aldrig någonsin vilja åka hemifrån igen haha. Nu har vi haft en riktig mysmorgon tillsammans där vi fått ta igen helgens missade kramar och vi skall strax klä på oss och traska iväg mot förskolan. Känner på mig att det kommer bli en hel del te ikväll på jobbet med tanke på hur trött jag är. Tur att det alltid finns mycket att göra så att jag kan hålla mig vaken.
Mamma-Sondag
Hallå godingar!
Äntligen fredag, eller det är väl vad de flesta säger idag i alla fall. Själv skall jag jobba både idag och imorgon innan jag får "helg". Kunde efter att ha fått mitt sommarschema konstatera att det inte blir en enda ledig helg för min del fram tills semestern om man inte räknar de dagar jag tagit ledigt nästa helg för att åka iväg på scoutläger. Det negativa med det blir ju att det blir mindre tid hela familjen tillsammans och att jag dessutom har svårt att kunna planera in saker med vänner och familj men det positiva är ju såklart att Vincent får ett fantastiskt förskoleschema med minst en dag i veckan helt ledig då han får hänga med la mama och hitta på spännande saker.
Igår hade vi just en sådan dag. Efter en lång mysfrukost tillsammans tog vi på oss kläder och åkte till Frölunda torg för att köpa ett nytt regnställ till V. Vi passade även på att fynda ett par snygga sommarskor till honom samt underkläder till mig. Efter att shoppingen var avklarad gick vi till Honeycomb och fikade, till Vs stora lycka då han fick komponera ihop sin alldeles egna frozen yoghurt. Efter det gick vi till köpcentrets lekhörna. Har hyllat detta ställe förut när Vincent var liten då det är stort och fräscht, utrustat med allt man kan tänkas behöva som förälder till allt ifrån en liten nyföding till en busig 3åring. Vi spenderade säkert en timme där och V fick verkligen öva på "du måste dela med dig, leksakerna tillhör alla"-tänket, vilket jag kan berätta inte är helt lätt när man är 3. Resten av dagen spenderade vi hemma med lek ute på gården och tvmys i soffan.
Ikväll jobbar jag kortpass vilket innebär att V skall spendera maffiga 2 timmar och 45 min på föris innan Tom kommer och hämtar honom, haha. Älskar att jag får så mycket tid med honom nu i sommar även fast han just nu bråttas med mycket starka känslor från och till (med andra ord den berömda treårstrotsen). Känns bra att kunna vara där för honom då och hjälpa honom förstå alla dessa nya känslor även fast jag skulle ljuga om jag sa att det inte testar tålamodet ibland. När blev vår lilla bebis plötsligt så stor kan man ju undra?!
Sommarens första utflykt
Inledde första sommarlovsdagen med en liten utflykt till Mölnlycke med lilla familjen, mina föräldrar och min bror. Först besökte vi Barnens Miljöark där det bland annat fanns kaniner som man kunde klappa vilket Vincent tyckte var väldigt spännande. Det såg nog rätt roligt ut när vi gick där 5 vuxna svansandes efter ett barn bland klätterställningar och djurinhängnader men så är det ju när man är enda barnet.
Efter en stunds lek kurrade det i magen och vi satte oss i bilen och körde bort till Råda säteri där det serverades pannkaksbuffé. Ett väldigt mysigt ställe men möjligtvis något dyrt med tanke på att pannkakorna hela tiden var slut och gästerna fick stå i kö för att få mat. Oavsett hade vi det jättemysigt tillsammans och vi satt länge och väl och njöt ute i solen.
Vi avslutade vår lilla utflykt med att gå och kika på hästarna nere på ridskolan som ligger precis bredvid Råda säteri. Givetvis hittade Vincent en traktor där som vi nästan fick köpa loss och släpa med oss hem eftersom Vincent inte ville gå där ifrån.
Fick en riktig semesterkänsla i kroppen efter detta lilla äventyr men nu skall jag alldeles strax krypa ner i sängen då klockan ringer 5.30 imorgon, ingen semester här inte. Det känns dock så otroligt härligt att få vara ledig från skolan nu ett tag. Har inte riktigt varit mig själv det senaste eftersom jag varit så sjukt pluggtrött och stressad men jag känner redan att tyngden över axlarna har lättat och jag kan känna mig lugnare igen. Hoppas tentorna gått bra för er andra som skrivit det och njut nu av ett välförtjänt sommarlov!
Dags för konsert!!
Så var det dags att lägga neurologiboken åt sidan och istället bege sig mot Kungsbacka för att öva hela dagen tillsammans med kören innan det är dags för konsert kl 18.
Väcktes av mina två pojkar med frukost på sängen och paket då det ju är mors dag och efter att jag packat väskan och klätt på mig begav jag mig ut mot bussen. 30 sek (ingen överdrift!!) efter att jag gått ut öppnade sig himlen och på de ynka 10 minuter det tar att gå till bussen hann jag bli ordentligt blöt vill jag lova. Varför är jag så noga med att kolla vädret så att V har rätt kläder på föris men glömmer av det helt när jag själv skall ut?? Tur att jag inte hunnit fixa håret.
Trots regn är jag ändå supertaggad. Sjunga i kör är banne mig något av det bästa som finns! Nu kör vi!
3 saker om mig
3 saker jag älskar
Netflix, färgglada strumpor och stuvad spenat
3 saker jag inte gillar
Läsk, folk som inte använder blinkers och att prata i telefon
3 saker jag längtar till
Sommarlov, sommarlov och sommarlov!
3 saker jag kunde bli bättre på
Laga mat (blir alltid samma gamla vanliga hör hemma), poppa popcorn i micron (förstår inte hur jag kan misslyckas typ varje gång?) och sluta oroa mig över saker i onödan
3 oväntade saker i min skolväska just nu
En Ahlgrens bilar-nyckelring, 5 tepåsar och en brochyr om det antipsykotiska läkemedlet Latuda #dagsattstädaväskan?
En Ahlgrens bilar-nyckelring, 5 tepåsar och en brochyr om det antipsykotiska läkemedlet Latuda #dagsattstädaväskan?
3 saker jag vill göra i sommar
Bruncha igen på Egg&Milk (bästa!!), åka och bada med Vincent och grilla en massa gottigheter hemma hos vänner och familj
Sa jag att jag längtar efter sommarlov??!
Bilder från förra årets besök till havet med en lagom imponerad 2åring
Helghosta
Pang sa det och så blev även jag sjuk. Var ju hemma måndag-onsdag med Vincent som var dålig och Tom var hemma onsdag-fredag med feber. Själv har jag haft lite känningar i halsen men ignorerat det fullständigt då jag ju behövs här hemma och även haft obligatoriskt i skolan. Dessutom hade jag bokat in ett jobbpass igår och då är det väl klart att kroppen tillslut inte orkar mer.
Idag är Vincent bara lite hostig så han är full av energi medan både jag och Tom känner oss rätt sega. Tom är fortfarande mest sjuk *host mancold* så jag försöker samla de sista krafterna för att orka fixa med de allra nödvändigaste här hemma och leka med Vincent. Tacka vetja Netflix en sån här dag alltså!
Just nu sover både Vincent och Tom och jag har krupit upp i soffan framför Lyxfällan. Trots förkylning så blir jag dock fort väldigt rastlös vilket är extremt frustrerande då jag verkligen borde låta kroppen vila. Jag får helt enkelt tvinga mig själv att låta den ovikta tvätten ligga kvar på byrån och låta diskmaskinen förbli oupplockad en liten stund åtminstone. Vila vila vila.
Soffhäng eller kvällsplugg? Motivationstips!
Fick en fråga för ett tag sen om mina tips för att inte hamna i tv-soffan varje kväll och käka chips utan istället motivera sig och plugga, men faktum är att det faktiskt är precis så som mitt liv ser ut just nu. Visserligen äter jag inte chips varje kväll men 9 gånger av 10 bullar jag upp mig i soffan eller sängen med datorn i knät för ett avsnitt på netflix eller lite youtube-videos. Jag är HELT FÄRDIG på kvällarna och rätt slut i huvudet vilket gör att jag varken har lust eller förmåga att sätta mig ner och trycka in mer saker i huvudet. Det skulle helt enkelt inte tjäna någonting till då det ändå inte skulle fastna. Mitt flugpapper är redan fullsmockat så att säga.
Utan barn kan jag tänka mig att man kan vara lite mer flexibel med sin tid. Man kan välja att krasha framför tvn direkt efter att man kommit hem och bre sig en macka om man inte orkar laga middag men med barn finns inte riktigt den valmöjligheten. Istället försöker jag få så mycket av pluggandet gjort under min arbetstid (=innan jag hämtar Vincent) och lämnar resten av tiden till hushållssysslor, barnlek, matlagning och egentid.
Då och då känner jag dock att det finns lite energi över och då kan jag faktiskt sitta en timme efter att Vincent somnat framför högarna med anteckningar och färgpennor. Dessa dagar har dock av någon anledning blivit färre den senaste tiden då jag börjat bli rejält skoltrött. Det kan jag väl inte vara ensam om att vara eller? Känns som att vintertröttheten fortfarade hänger över axlarna och jag läängtar efter att få stänga skolböckerna i några månader och bara jobba.
Mina tips är alltså att redan från början bestämma när din pluggtid skall ligga. Schemalägg den om du så vill i din kalender men se också till att du då schemalägger ledig tid. Annars kommer du inte hålla speciellt länge och med tanke på hur lång läkarutbildningen är så måste man bara hitta den där gyllene balansen. Hitta sen det som håller din motivation uppe och den där lilla tanken som fungerar som en spark i baken. Jag blir extremt motiverad exempelvis av att tänka på hur mycket jag faktiskt kan och hur otroligt nära det är att jag kan få börja jobba som underläkare (nästa sommar!??). Sen när allt känns motigt och tungt brukar jag försöka påminna mig själv om hur otroligt kul jag faktiskt tycker att allt jag lär mig är (svårare under cellbiologin kanske, hehe) och oftast blir det genast mycket lättare.
Lite epilepsiplugg framför semifinalen i eurovision denna tisdagkväll!
Och sen hörni, det där med chipsen, ta med dig dem när du pluggar. Vem har sagt att plugga inte skall vara mysigt och trevligt? Med lite pluggsnacks blir allt lite bättre och let's face it, det kan man behöva så här en månad från sommarlovet! Heja dig, heja oss!