Idag vaknade jag av att jag hörde två små barnfötter springa över parketten i köket mot vardagsrummet och jag flög upp ur sängen då jag insåg vad som höll på att hända. Vi hade nämligen lämnat Vincents paket i vardagsrummet innan vi gick och la oss eftersom Vincent vanligtvis inte brukar gå up ur sängen själv utan gärna ligger och ropar tils någon kommer och säger god morgon. Idag var dock inte en sån dag vilket ju var väldigt klantigt av oss men så kan det gå. Vincent hade ju givetvis fått syn på den oinslagna springcykeln och var i full färd med att öppna sina inslagna paket när två nyvakna föräldrar stapplade ut i vardagsrummet med kameran i högsta hugg.

 

Efter presentöppning gjorde Tom födelsedagsfrukost och födelsedagsbarnet fick dessutom glass till efterrätt med ett ljus i som han givetvis fick blåsa ut. Det är tur att vi har ett helt år på oss att finslipa våra födelsedagsfirningskunskaper. Efter frukosten var det bara att dra på sig kläder och bege sig ut i det fantastiska vädret för att inviga cykeln.

 

Vid halv ett cyklade jag till jobbet och lämnade pojkarna hemma och vad Tom har berättat så har de haft en riktig mysdag tillsammans. Tänk att vår lilla kille är hela tre år?! Man slutar ju inte förundras över hur snabbt tiden går. Han är så himla rolig just nu och berättar en massa konstiga historier som han hittat på. Jag brukar få ca 100 stycken (ingen överdrift) pussar varje dag och kärleken till denna lilla kille bara växer och växer. Vart skall detta sluta? Grattis älskade stora kille! Det är en sån gåva att få vara din mamma.