Att ta sig ut med två småttingar
God morgon!
Onsdag idag vilket innebär hemmadag med båda barnen för mig. Såg inte jättemycket fram emot de långa dagarna hemma ensam med båda barnen när vi bodde i lägenheten men här känns det betydligt enklare. Det är liksom inget jätteprojekt när vädret är fint att bara slänga på sig skorna, stoppa Charlie i vagnen och gå ut i trädgården eller till en lekplats i närheten. Inga trappor det skall kånkas i, inga barnvagnsförråd att öppna där dörren knappt går att få upp och behövs det en kissepaus/mellanmålspaus/drickapaus kan man bara snabbt smita in igen utan att upprepa hela "kånka två barn upp för två trappor"-proceduren.
Eftersom vädret ser ut att även idag bli fint är planen att så småningom bege oss ut på en promenad bort till affären och köpa lite nödvändigheter (tvättmedel och annat roligt) och sedan fortsätta hem till mamma som har sin lediga dag på onsdagar. Ikväll kommer dessutom Josefin hit och kikar på nya lyan så dagen kommer nog gå i ett.
Vet förresten att det är flera av er som är sugna på en förlossningsberättelse och jag lovar, det kommer. Det har bara inte funnits varken tid eller energi nog att sätta mig och skriva den, av förklarliga skäl, men både för er och min egen skull så vill jag verkligen skriva ner den. Får se hur lång tid det tar bara, hehe.
Husägare
Ja här sitter jag i skuggan på altanen med Charlie sovandes i vagnen bredvid blickandes ut över min alldeles egna lilla trädgård och bara njuter. I fredags var det ju äntligen dags för oss att skriva på de sista papperna, få nycklar och med hjälp av ett härligt gäng flytta in alla våra grejer i vårt alldeles egna radhus. Det känns helt magiskt att vi äntligen är här!
Givetvis bjöd vi alla "flyttgubbarna" på pizza som tack för hjälpen. 13 personer och en bebis fick tydligen plats i vårt kök!
Obligatorisk IKEA-trip för inhandling av förnödenheter
Helgen har verkligen gått i ett. Jag är fortfarande helt fysiskt och mentalt slut idag men tror också det har att göra med att jag inte riktigt får sova så bra på nätterna just nu. Än ligger det påsar och prylar nästan överallt men jag och Tom har bestämt oss för att inte stressa allt för mycket utan ta en sak i taget i den mån vi har tid och orkar.
Kan inte riktigt påstå att det känns som hemma här än. Både jag och Tom tycker det känns lite som att vi lånat någons hus och flyttat in våra saker i det men så kändes det å andra sidan när vi flyttade till lägenheten också så tids nog vänjer man väl sig. Någon som däremot älskat att bo här från första stund är Vincent. Han trivs verkligen som fisken i vattnet, framförallt med vår nya lilla trädgård, och vi har egentligen inte upplevt någon "separationsångest" från hans sida alls. Kanske kommer det om några veckor när han även slutar på förskolan men det återstår att se. Är glad att det gått så bra för honom då det var ett stort orosmoment från min sida.
Provisoriska utemöbler!
Lilla guldklimpen som blir en månad gammal idag <3
Pallkragarna där jag och Vincent satt jordgubbar, smultron, potatis, persilja och sallad. Så mysigt att äntligen kunna odla eget!
Lilla tomatplantan inne i växthuset
Snabb bild på köksbänken. Får återkomma med fler bilder senare!
Nu skall jag fortsätta att njuta av lugnet och vila en stund här i skuggan innan det är dags att åka och hämta på förskolan igen och ta båda barnen med mig till Charlies första läkarbesök på BVC. Känner mig fortfarande ganska stressad så fort jag skall iväg och ha med mig båda barnen men hoppas att det lägger sig så småningom. Stress och sömnbrist är verkligen ingen bra kombination har jag märkt nämligen så något av det måste helt enkelt förbättras (gärna båda hehe). Det är fantastiskt mysigt med en nyfödd hemma men det är helt klart inte en dans på rosor, särskilt inte med äldre syskon som såklart också kräver sitt. Nu skall vi landa här i huset hela lilla familjen och förhoppningvis känns det snart mer som "hemma" för oss alla och jag kan släppa lite på den värsta stressen både vad gäller barn och hus. Hoppas ni alla får en riktigt härlig och solig måndag!
Flyttdag nummer 1
Ojoj vilken dag! Har precis kommit hem till mamma och pappa igen efter att ha kört en sista vända till lägenheten och tömt kylskåpet på mat. Idag har jag, Tom, Gabriel (min lillebror) och pappa tömt hela lägenheten på grejer så när som på soffan och soffbordet som skall lämnas kvar till Gabriel som ju köpt lägenheten av oss. Det har varit riktigt slitigt (särskilt eftersom det varit så galet varmt) men nu är vi redo för den stora inflyttningsdagen imorgon då vi äntligen skall skriva på de sista papperna och få nycklarna till huset.
Det var verkligen skumt att gå runt en sista gång i den tomma lägenheten och liksom säga hej då till alla fina minnen där. Fick verkligen hålla tillbaks tårarna. Jag känner mig som en känslobergochdalbana just nu då jag samtidigt som jag känner vemod och sorg över slutet på ett kapitel känner sån sjuk längtan och pirrighet över att få påbörja nästa.
Dagen har verkligen gått i ett så jag är kolossalt trött. Charlie och Vincent har varit med mamma och min kusin Lisa nästan hela dagen men jag har såklart fått åka hem med jämna mellanrum för att amma. Har nog burit lite mer än vad som är okej knappt 4 veckor efter förlossningen men imorgon skall jag ta det betydligt lugnare eftersom jag då istället skall agera arbetsledare på plats i huset och dirigera flytthjälpen till rätt rum. Vi har rekryterat nästan hela Gabriels grabbgäng att hjälpa oss eftersom de ändå tänkt ställa upp och hjälpa Gabriel flytta in i lägenheten så på kvällen sen skall vi bjuda igen med grillning och öl.
Det hela känns så surrealistiskt på något sätt. Har trots att vi väntat så länge på att få flytta in inte riktigt kunnat greppa att vi faktiskt inte skall bo i lägenheten längre. Man vet ju alltid vad man har men inte vad man får och det ÄR skrämmande. Är lite rädd för att vi skall kliva över tröskeln imorgon och tänka "vad sjutton har vi gjort?" liksom.
Nä, det här kommer bli så sjukt kul och jag vet ju att det så småningom kommer skapas lika fantastiska minnen i detta hus som i lägenheten och jag hoppas att det ganska så snart kommer kännas som "hemma". Nu skall jag ansluta mig till resten av familjen och äta pizza innan det är dags att krypa ner med Charlie i sängen och sova. Imorgon kör vi!
Dags att vända blad
Så var det äntligen fredag och jag har överlevt de första tre dagarna ensam med barnen. Igår var det dags för första lämningen på förskolan och det var med ren och skär viljestyrka som jag gick upp när klockan ringde vid 7 eftersom natten bjudit på en hel del uppvak och amningssessioner. På något magiskt sätt så lyckades jag ändå få med mig båda barnen med mat i magen till förskolan i tid och efter en kort promenad i det fina vädret gick jag hem och sov med Charlie i knappt en timme innan det var dags att dra ut igen för vägning på BVC. Efter det var det hem igen för lunch och sen dags för hämtning av liten treåring igen. Dagen gick verkligen i ett.
Idag har vi varit hemma alla tre igen. Hemma i flyttkaoset vill säga. Om exakt en vecka har vi ett nytt ställe att börja kalla vårt hem och det känns helt overkligt. Ju närmare flytten vi kommer desto mer separationsångest känner jag att jag får. Jag börjar nästan böla bara vid tanken på att vi inte längre kommer att promenera runt i det här området, handla på vårt lokala lilla Hemköp, leka ute på gården med Vincent, bada i vårt badkar, ta bussen snabbt in till stan eller laga mat i vårt älskade kök vi renoverat precis som vi ville ha det.
I onsdags efter middagen tog vi med barnen ut på en promenad och stannade för att leka på en av gårdarna några gator bort och jag och Tom konstaterade båda två att det hela känns lite konstigt att det liksom är slut nu. Det är dags att vända blad. Nu vet jag ju att mycket kommer bli så mycket bättre i vårt nya hem men det är allt med en liten tår i ögat som vi stänger detta kapitlet bakom oss och går vidare. Sex fina år har vi fått här och så många fantastiska, svåra, jobbiga och lyckliga minnen vi lämnar i den här lägenheten. Inte konstigt att man känner lite separationsångest.
Första barnvagnspromenaden med Vincent
Byggkaos när vi renoverade köket
Drinkar med bästa Josefin inför en kväll på stan
Vacker solnedgång från balkongen
Fredagsmys med pappa i soffan (som inte får följa med till huset heller)
Plusset med Charlie som jag slog in för att överraska Tom med
Matlagning tillsammans med min lille medstjälpare
Nu svävade jag iväg lite grann men känns på något sätt viktigt att dokumentera dessa känslor inför framtiden. I helgen skall det packas, tvättas och köras skräp och i mitten på nästa vecka flyttar jag och barnen hem till mina föräldrar så att Tom kan packa ihop det sista i lugn och ro medan jag och barnen slipper leva i kartonger. På torsdag fyller vi sedan släp och bilar för att så fort vi får nycklarna på fredag kunna börja bära in i huset. Det här skall bli så sjukt spännande, läskigt och kul. Skall försöka hålla er uppdaterade om hur det går men annars hittar ni mig som vanligt på Snapchat (Alvert93) och Instagram (alvert1993).
Nu skall jag njuta av fredagskvällen med lite choklad framför Let's dance och ladda upp inför sista helgen i lägenheten. Ha en fortsatt underbar fredag hörni!
Slut på pappadagarna
Idag var det dags för Tom att gå tillbaks till jobbet efter 2,5 vecka hemma med mig och barnen. Hur är det ens möjligt att tiden kan gå så fort egentligen? Charlie föddes väl typ igår? Vet hur som helst inte vem som hade mest "söndagsångest" över slutet på pappadagarna igår kväll, Tom för att han nu kommer vara så många timmar borta från kidsen eller jag över att ha fulla ansvaret för 2 barn på hemmaplan?
Startade första dagen ensam med barnen på bästa sätt med Charlies första vakennatt. Mellan 2 och 5 var jag vaken med en stackars kille som var lite täppt i näsan och inte kunde komma till ro och somna. Tillslut letade jag upp Näsfridan (snorsug för er icke-föräldrar) och tack och lov så hjälpte det honom att andas lite bättre så att jag tillslut kunde få ett par timmars sömn innan det var dags att gå upp med Vincent.
Dagen har knallat på i bättre takt än vad jag trott och förutom en liten cirkus vid lunchen som slutade med att jag fick gå runt och amma bebis samtidigt som jag lagade mat och tröstade 3,5åring som ramlat och slagit i armbågen och några små känslostormar under dagen från min stora kille som verkligen testar på tålamodet när man inte sovit ordentligt så måste jag väl ändå säga att vi haft en rätt mysig dag.
Kom till och med ut en sväng på förmiddagen och gick en promenad till affären för att inhandla lite frukt inför morgondagens förskoleutflykt. Japp, imorgon skall jag för första gången lämna och hämta på förskolan med Charlie på armen. Vet inte riktigt hur jag skall lyckas med bedriften att komma i tid till förskolan med två glada, påklädda och matade barn men på något sätt så kommer det väl att gå. Får ställa klockan med god marginal så kanske jag själv hinner hoppa i något annat än myskläder men det ser jag nog bara som en bonus i så fall.
Trots svettigheten det innebär att rodda två barn själv på dagarna så ser jag ändå så mycket fram emot mitt halvår som mammaledig. Inte nog med att jag får följa Charlies utveckling på första parkett utan jag får även möjlighet att umgås mer med min stora kille. Mina två hjärtan vad jag älskar er!
Kaoset hemma
Ja då var kaoset ett faktum. Inte nog med att vi lever i vår lilla bebisbubbla där halvdruckna kaffekoppar, kräkhanddukar och diverse av Vincents leksaker slåss om bästa platsen på soffbordet så har vi nu även börjat flyttpacka. Högen med flyttlådor i vardagsrummet växer sig större och större medan lådor, garderober och väggar töms på grejer vi förhoppningsvis kan klara oss utan i två veckor.
Helt plötsligt så känns det mer verkligt att vi verkligen skall flytta ifrån vår älskade lilla lägenhet och både jag och Tom ser verkligen så galet mycket fram emot den här flytten. Det kommer nog allt kännas lite sorgset att lämna stället där vi bott i nu snart 6 år, där både Vincent och Charlie spenderat sin första tid i livet och där vi har så många fina minnen. Å andra sidan skall det bli SÅ skönt att slippa kånka saker upp och ner för alla dessa trappor, att inte behöva gå 200 meter bara för att slänga soporna, att bara kunna öppna dörren och släppa ut barnen i trädgården medan man lagar mat, att kunna köra tvättmaskinen och diskmaskinen samtidigt (för mycket för våra säkringar just nu haha), att kunna grilla.. ja skall jag fortsätta?? Vi är ju båda uppvuxna i hus och även fast det är mycket som är rackarns smidigt med lägenhet så känns det bara helrätt att vi äntligen skall få flytta tillbaks till ett hus igen. Hoppas att ni inte tycker det är allt för tråkigt med flyttuppdateringar för det lär bli en hel del av den varan framöver!
Ett dygn på landet
Det ekar lite tomt här inne just nu, delvis på grund av att vi har fullt upp med att bara vara här och nu med vår nya lilla familjemedlem men kanske framförallt för att min dator fullkomligt havererat. Den är verkligen enormt seg just nu och stänger dessutom av sig så fort den får lite för mycket att jobba med vilket är sjukt frustrerande. Har inte riktigt lust att lägga pengar på en ny dator just nu så får hoppas på att en ominstallation på något magiskt vis skall daska nytt liv i den igen.
Idag har vi kommit hem efter att ha spenderat ett oerhört mysigt dygn i vår sommarstuga. Min mamma är ledig varannan onsdag och frågade om vi inte ville följa med henne ner och mysa lite och vi var inte sena att hänga på. Var nästan lite surrealistiskt att kliva över tröskeln då det ju var alldeles nyss vi var där, men då med lillebror fortfarande i tryggt förvar i magen. Minns att vi sa då att vi skulle vara fyra nästa gång vi kom dit. Fick flashbacks från när Vincent var mini då vi spenderade en hel del av hans första tid i sommarstugan eftersom Vincent var en ganska så skrikig bebis och vi kände oss väldigt instängda i lägenheten. Ljuvligt att få mysa där ett helt dygn i alla fall utan en massa måsten och dessutom att få ha sin egen mamma nära till hands som avlastning vilket aldrig är fel.
Passade även på att åka förbi mormor och morfar en sväng och visa upp deras nya barnbarnsbarn och de blev verkligen överaskade och glada.
Nu är vi som sagt på hemmaplan igen och laddar inför helgen då vi äntligen skall ta tag i flyttpackandet. Nu är det ju bara två ynka veckor kvar innan vi får nycklarna till radhuset och förutom att vi ju rensat en hel del och fyllt några lådor med saker vi inte använder har vi inte packat en grej. Det kanske är dags nu liksom?! Första steget blir att åka till IKEA och inhandla flyttlådor så det får bli morgondagens projekt efter att vi varit och vägt lillen på BVC imorgon. Nu skall jag ta och mata Charlie som jag hör håller på att vakna till i babysittern och sen skall jag ta med mig honom och mysa i sängen framför Robinson med lite godis som Tom så snällt är iväg och handlar. Hoppas ni får en mysig torsdagskväll!!
Han har fått ett namn
Tänk, om bara några timmar blir vår lilla kille en hel vecka gammal. En vecka som fullkomligt susat förbi. Det är rätt intressant det här hur tiden kan upplevas gå så olika fort. Sista veckan som gravid var ju inte direkt lika susande om man säger så. Vi har fått en så snäll liten bebis som mest bara sover och äter men de senaste dagarna har han börjat vara lite mer vaken på förmiddagarna i alla fall och det är så ljuvligt att få titta in i hans små pigga ögon. Längtar så efter att få lära känna hans lilla personlighet mer samtidigt som jag försöker njuta till tusen av att han är så pytteliten.
Igår hade vi våra första besökare här hemma i form av Toms syster och pojkvän samt min bästa vän Josefin, Charlies gudmor. För ja, nu har lillebror äntligen fått ett namn. Känns lite konstigt att säga hans namn fortfarande då "lillebror" är så invant vid det här laget men det kommer nog snabbt att landa här hemma.
Idag har vi istället haft Toms släktingar på besök och på eftermiddagen packade vi in oss i bilen och körde hem till mina föräldrar för att byta däck på bilen. Vi fick ju liksom inte riktigt gjort det förra helgen eftersom jag låg och födde barn. Vi har även passat på att spendera mycket tid ute på gården de senaste dagarna eftersom vädret verkligen varit magiskt och annars luffsar vi mest runt här hemma i vår lilla bubbla. Min kropp är ju långt ifrån återhämtad än och därför känns det ganska skönt att ha möjligheten att sätta sig ner och vila en stund utan en massa måsten. Precis som under graviditeten får jag betala i form av framförallt värk om jag tar ut mig för mycket så försöker att hålla ett lagom tempo.
Ja vilken vecka! Så mysig och härlig på så många sätt och det känns så lyxigt att få gå hemma hela familjen och bara få bekanta sig med allt det nya. Ser fram emot ännu en familjevecka innan vi skall försöka hitta tillbaks till någon form av vardag igen. Skulle ljuga om jag sa att det inte skämmer mig lite att Tom skall tillbaks till jobbet och jag skall ha hand om båda barnen själv men det kommer säkert gå bra. Dessutom närmar sig flytten till vårt radhus nu med stormsteg så det känns verkligen som att framtiden är ett oskrivet blad. Vi har verkligen en spännande tid framför oss!
Nu skall jag sluta svamla och stänga ner datorn för att få lite välbehövlig sömn. För trots att Charlie än så länge sover rätt bra på nätterna så är man ju ändå rätt slutkörd såhär på kvällen. God natt och sov gott hörni!
Hej från bebisbubblan!
Vill bara börja med att tacka så hemskt mycket för alla gratulationer och lyckönskningar som vi överösts med de senaste dagarna. Är verkligen helt överväldigad och så otroligt tacksam! Vi börjar så sakta att landa här hemma i allt det nya. Vardagen rullar ju liksom på på ett helt annat sätt när man redan har barn och lillebror har mycket snabbare än vad jag upplevde med Vincent blivit en sån självklar del av livet. Vi njuter verkligen här hemma av varje sekund i denna bubbla och att få ha ett litet sovande knyte på bröstet. Det är nästan så att jag och Tom slåss om vem som skall hålla i honom just nu eftersom vi ju båda är så mycket mer medvetna denna gång om hur snabbt tiden går när man har en liten nyföding.
Bebbisbubblan kommer ju dock med mycket saker som är mindre trevligt också och det skall inte stickas under stolen med. Att vara nyförlöst är ingen dans på rosor och det talas det ju extremt lite om överlag tycker jag. Mjölkstas, såriga bröstvårtor, eftervärkar, svag och ömmande rygg, degmage, svullet underliv.. ja man kanske inte är på tiptop rent kroppsligt än även fast det verkligen går åt rätt håll. Den enorma hormonomställningen som slår till efter ca 3 dagar har inte heller varit helt lätt med mycket känslor, både total lycka och överväldigande kärlek men också känsla av ensamhet och otillräcklighet. Jag har dessutom svullnat upp något extremt och får deja vu från graviditeten med Vincent med korvfingrar och strumpränder på anklarna.
Allt går dock åt rätt håll och sakta men säkert återhämtar sig ju kroppen. Det är helt fantastiskt vad kvinnokroppen kan klara av egentligen. Som tur är har jag världens bästa distraktion från de saker som är lite kämpiga i form av en 4 kilos guldklimp. Nu känns det ju inte riktigt som man skall ropa hej än när han inte ens är en vecka gammal men än så länge har vi hand om en väldigt lugn och extremt sömnig bebis som endast gör väsen av sig när han måste vara naken eller om det kniper till lite i magen. Det känns som att man kan sitta och bara titta på honom i all evighet och att se hur snabbt Vincent tagit sig an sin roll som storebror får hjärtat att nästan spricka av kärlek. Vilken vinstlott jag dragit i livet att ha fått bli mamma till dessa två killar alltså!
Nu skall jag ta och borsta tänderna och krypa ner i sängen, utan halsbränna och liggandes på rygg ÄNTLIGEN! Det ni!
Berg- och dalbanan i vecka 40
Usch vilken fruktansvärd dag jag hade igår. Egentligen inget fel på själva dagen men hade sovit katastrofdålig på natten då jag hölls vaken mellan 10-02 av en galning till bebis som gång på gång borrade ner sitt huvud ner i mitt bäcken vilket framkallade en massa nervsmärtor som strålade ut i ljumskar, höfter, rumpa och ända ut i tårna. Det gjorde så fruktansvärt ont och även fast jag lyckades slumra till mellan varven vaknade jag varje gång jag fick en ny "elstöt". Var därför helt slut under dagen och det tillsammans med skitvädret påverkade verkligen mitt humör som det senaste ju varit på topp.
alvert93 på snapchat för den som vill följa mig där!
Fick i alla fall lite finbesök i form av Carolin och hennes lilla Frank några timmar mitt på dagen vilket fick tiden att gå men på kvällen sen höll jag nästan på att bryta ihop. Vi går bara och väntar och väntar och igår kände jag för första gången att "Nä fasen, han kommer stanna där inne i två veckor till.. han kommer inte alls komma inom de närmsta dagarna", vilket verkligen fick mig att deppa ihop totalt. För varje dag om går kommer vi ju närmare flytten och jag vill verkligen kunna vara i bebisbubblan i några veckor utan att behöva tänka på att packa flyttlådor.
Idag vaknade jag som tur var mer utvilad och med ett mycket bättre humör. Tog en promenad i solen (!!) efter förskolan och fyllde på med en massa positiv energi så nu känns livet lite lättare igen. Dagarna går verkligen upp och ner såhär i slutet helt klart. Får fortfarande lite panik över tanken på att kanske behöva gå över mer än med Vincent (7 dagar och en timme för att vara exakt) och ni kan väl hålla tummarna för mig att det inte blir så. Nu skall det bli fantastiskt med helg eftersom dagarna brukar gå betydligt mycket fortare än under veckorna (det är väl konstigt?) och jag skall bara fokusera på att försöka behålla min positivitet och inte sugas upp i "han kommer aldrig komma"-känslorna. Han kommer komma och det ganska så snart dessutom. Snart är han här i min famn!
Fyller frysen
Aj aj aj min stackars rygg! Energin jag haft de senaste dagarna har gjort att jag nog halvt tappat omdömet för vad min stackars tunga kropp orkar med så här i vecka 40. Vaknade redan strax efter 5 imorse och kunde för mitt liv inte somna om. Slösurfade ett tag på mobilen (läs googlade olika tecken på att förlossningen är på gång och hur man gör för att man inte skall bli galen när man går över BF) och gav tillslut upp och gick upp och gjorde mig lite frukost. När Vincent vaknade var han fortfarande lite hostig så jag bestämde mig i sista stund för att hålla honom hemma en dag extra.
Såå, idag har det alltså bara varit jag och lilleman hela dagen lång. Vi har i ärlighetens namn mest hängt framför tvn då jag efter att ha varit vaken någon timme fullständigt säckade ihop. Vid lunch fick jag dock lite nytänding och ställde mig och gjorde världens största lass med korv stroganoff att ha i frysen till efter förlossningen. Inte nog med det så hade jag i ett svagt ögonblick även råkat lova Vincent att vi skulle baka så efter att lunchen var undandiskad var det bara att dra fram bakgrejerna.
Nu sitter jag med värmedyna bakom ryggen och har tryckt i mig en Alvedon eftersom jag fick så extremt ont i ryggen och här får ja nog sitta ett tag och vila. Att jag gång på gång skall vara så dum och röja runt tills kroppen säger ifrån?! Nä, när Vincent är på föris imorgon skall jag minsann passa på och vila! Men, nu har jag i alla fall fyllt på frysen med en massa gott till efter förlossningen (om hallongrottorna inte blir uppätna innan dess vill säga.... you'll never know).
Vår påskhelg
God morgon hörni! Vår påsktrip till Bosared blev lite kortare än tänkt då V lyckades bli ordentligt förkyld med krupphosta och feber. Vi bestämde oss därför för att inte chansa och sova över till måndagen utan åkte hem redan i söndags kväll ifall det skulle behövas en trip till barnakuten (vilket vi tack och lov slapp). Idag är vi därför hemma alla tre. Tom tar VAB trots att jag är "ledig" vilket är rätt skönt just med tanke på att jag själv både är höggravid och småförkyld.
Trots sjukdom har vi ändå haft en finfin påskhelg. Inledde påsken med att åka på en överraskningsfest för Jakob i Stenungsund och OM han blev överraskad stackarn. Tog lång tid för honom att förstå att alla varit med på lurandet så att säga och att ingen var på "hans sida". Michaela, som ju är gravid med BF bara ett par veckor efter mig, hade tillsammans med en kompis fixat en himla massa smarrig mat och tilltugg och festen blev väldigt lyckad vad jag förstått även fast jag och Tom lämnde relativt tidigt för att köra mot Bosared.
Våra dagar i Bosared har även de fyllts med en massa god mat, alldeles för mycket godis, lite välbehövlig vila för mig och en massa bus för Vincent med mina kusiner. Lyckades även bege mig ut på en liten skogspromenad i snön tillsammans med min pappa och trots en del värk från diverse kroppselar var det så välbehövligt och uppfriskande. Tänk nästa gång vi åker ner dit så har vi med oss två barn!
Idag står det storhandling och barnmorskebesök på schemat. Kände mig ovanligt pigg igår, troligen på grund av det magiska vädret och det verkar ändå som att humöret håller i sig även idag. Är supertaggad på förlossning och går som vanligt och känner efter alldeles för mycket. Hade passat väldigt bra en dag som denna när man mår bra och känner sig relativt pigg och utvilad (minus nästäppa då) men gissningsvis har jag ingen sån tur. Får väl försöka använda min energi till att tvätta och plocka här hemma istället! Vänta, vänta, vänta. Det är det enda man kan göra!
En vilohelg
God morgon hörni! Vaknade upp till en riktigt gråmulen lördag idag och jag är fortfarande lite småsnorig och hängig. Hade väl egentligen tänkt ha mer storslagna planer för helgen men nu blir det nog mest hemmamys vilket egentligen passar oss alla tre ganska bra om man tänker efter. Både jag och Tom har sovit som krattor hela veckan (jag för att jag är gravid och T för att han nog börjar få lite förlossningsnerver han med) och vem vet, detta kanske är sista helgen som vi faktiskt får chansen att vila ut innan vi har en liten bebis här som väcker oss varannan timme dygnet runt. 14 dagar kvar idag så nu kan han verkligen komma när som helst (inte för att jag har några som helst känningar).
Vi ska dock lämna huset en liten stund idag i alla fall. Vincents farmor kommer hit vid lunch och jag och T skall ta bilen in till stan och gå på bio, en alldeles lagom aktivitet för två trötta småbarnsföräldrar. Nästa helg åker vi alla till Bosared och där kommer det vara fullt med folk så känns skönt att passa på att på tu man hand göra något utan barn nu den sista tiden.
Annars njuter jag ganska mycket bara över att få ge Vincent min fulla uppmärksamhet nu det sista. Känner på mig att det dåliga samvetet kommer krypa på mig ganska snabbt när väl bebis är ute och jag inte alls har energi eller tid som jag brukar till honom.
Lite sandlådelek efter föris tidigare i veckan
På tal om Vincent så sa han bara för en liten stund sen "Mammaaaaa, vet du vad jag skall bli när jag blir stor? Jag skall bli storebror!!". Alltså!!! Sååå himla gulligt va?! #gravidhormoner
Nu skall jag hoppa in i duschen och fräscha till mig lite grann innan jag försöker ta mig an det värsta av kaoset här hemma. Ha en riktigt trevlig lördag!!
Vecka 38
Välkommen vecka 38! Jag är ledsen att det inte kommer upp så mycket intressanta inlägg här inne just nu. Jag hoppas ni har lite förståelse för att fokus kanske inte riktigt ligger på bloggen även fast det ju såklart är väldigt viktigt för mig att få dokumentera och skriva av mig. Era små kommentarer som trillar in då och då är väldigt uppskattade i alla fall och jag har inte glömt er, det lovar jag. Om ni vill ha lite mer frekventa uppdateringar från mig så kan ni följa mig på snapchat (alvert93) och instagram (Alvert1993). Nu till veckans graviduppdatering!
Barnet:
Lillebror och graviditeten räknas nu som fullgången och det innebär att lillpysen egentligen kan titta ut när som helst från och med nu och drygt 4 veckor framåt. Det hela känns trots det fortfarande så avlägset på något sätt och det känns som att det blir mer och mer overkligt ju närmare vi kommer. Enligt tabellen skall han nu vara ca 50 cm lång och väga in på 3 kg men det skall bli spännande att se hur stor han är när han väl kikar ut. Trots den enorma trångboddheten fortsätter han att vara sitt livliga jag och bökar loss där inne, särskilt på kvällen/natten. Jag hoppas verkligen inte det är ett dygnsmönster som han tar med sig utanför magen för då lär vi få det kämpigt, hehe.
Jag:
Trots att det är så svårt att greppa att det snart ligger en bebis i min famn och att jag fortfarande är inställd på att gå över tiden så kan jag inte låta bli att leta tecken på att förlossningen börjar närma sig. Dumt egentligen då jag verkligen hade NOLL förkänningar med V och sen pang bom var han ute inom loppet av 7 timmar. Jag tror det har att göra med att jag fortfarande är lite stressad över att allt skall klicka med barnvakt osv när det väl är dags och att jag liksom måste förstå att det är på gång direkt. Å andra sidan så veeeet jag ju att det liksom inte var någon tvekan när det drog igång sist.
Igår hade jag t.ex. som molande mensvärk bak i ryggen när jag och Tom låg och kikade på Robinson i soffan. Givetvis kom det aldrig som klassiska värkar utan var mest som ett konstant molande och antagligen var det väl vanligt ryggont jag kände av men man kan ju inte låta bli att tänka "är det här första värken?" "är det nu det drar igång?". Rätt dumt ändå då jag säkert har minst 3 veckor kvar av den här graviditeten men det går liksom inte att låta bli när det ju är så nära nu.
I övrigt är nog status som förra veckan. Jag är påtagligt gravid men mår ändå väldigt bra. Jag märker att jag blir mer och mer trött och orkar mindre och mindre om dagarna men nu har jag å andra sidan bara en vecka kvar i skolan och sen kan jag verkligen bara ligga på soffan och vila hur mycket jag vill. Hade gärna sluppit skolan nu faktiskt men en vecka borde jag klara av med ren och skär viljestyrka. Det är helt otroligt ändå hur länge jag orkat med skolan och hur bra det ändå har gått. Det trodde jag nog aldrig när jag sätt där i första trimestern och planerade inför våren. Visst är det helt okej att ge sig själv en stor klapp på axeln?
Välkommen fredag!
Hej hörni, äntligen är det fredag! Har en fullspäckad helg framför mig fylld med en massa skojigheter, bland annat så skall vi få komma och kika på huset igen för att ställa lite frågor till de nuvarande ägarna och ta lite mått inför kommande renovering. Skall verkligen bli så kul!
Igår började hudkursen med buller och brak dagen efter ÖNH-tentan (som även den gick över all förväntan faktiskt) som vi skrev i onsdags. Det blir det absolut sista jag gör innan bebisen kommer och det känns jättebra hittills. Märker jag att jag inte riktigt orkar hela vägen fram är det ju inte hela världen det heller. Igår fyllde dessutom Tom 25 år vilket vi först firade med en middag på Burgersson tillsammans med min familj och Toms farbror för att sedan avsluta kvällen med tårta hemma hos oss.
Idag var jag hos min barnmorska igen för kontroll strax innan lunch. Vi tog blodtryck (lågt och fint!), lyssnade på hjärtljuden (lät toppen!), mätte magen (följer min egen kurva fint!) och pratade om hur jag mått det senaste. Jag ligger alltså kvar precis nedanför den nedre normalkurvan när det gäller SF-måttet men eftersom jag följer min egen kurva och allt såg tipptopp ut på tillväxtultraljudet är allt helt enkelt precis som det ska vara. Det kändes skönt som alltid att få komma dit och få ventilera lite tankar och oro som jag går och bär på och jag får alltid så fint gehör från min barnmorska och en massa kloka reflektioner och råd.
Har spenderat eftermiddagen hemma i lugn och ro och insupit fredagsfeelingen (trots att hemmet ser ut som kriget) och pysslat med en del nödvändigheter. Nu inväntar jag hemkomsten av mina två pojkar och sen kommer min klasskompis Emelie på fika så det är kanske dags att röja lite här så gott det går med kartonger och sopsäckar efter förra helgens köksrensning ståendes lite här och var. Gissar att mitt liv i ca 3 månader från och med nu i stort sett kommer bestå av kaos så det är väl bara att vänja sig (och öva på att ta de där djupa andetagen). Skickar en stor helgkram till er och hoppas ni alla får en mysig fredag!
Bebisshopping i Ullared
I lördags var det så äntligen dags för den näst intill obligatoriska shoppingen på Gekås i Ullared. Vincent sov hos sin farmor och farfar mellan fredag och lördag eftersom vi bestämt oss för att åka så tidigt och vara där redan när det öppnade vid 7, allt för att vi skulle kunna ta det så lugnt som möjligt med mycket pauser för toabesök, fika och vila.
Så klockan 5.15 ljöd mitt alarm och efter en halvtimme satt vi i bilen rustade med termosar med kaffe och te, smörgåsar som jag preppat dagen innan och varsin kanelbulle. Det är galet vad effektiv man blir när man bara har sig själv att rå om och inte behöver tänka på att klä på och packa för någon annan än sig själv.
Det var på riktigt helt magiskt att kliva in på Gekås bara några minuter efter att de öppnat och se det så tomt. Vi kunde i lugn och ro strosa runt bland grejerna utan att trängas med andra svettiga människor och överfulla kundvagnar och när jag kände att fogarna började protestera kunde vi sätta oss en stund och vila i den i princip helt tomma sportbaren och suga in lugnet. Kan inte nog rekommendera att vara ute i god tid för jag som i vanliga fall får panik bara efter några minuter inne på Gekås kunde verkligen ta det lugnt och ta allt i min egen takt. Perfekt när man både är gravid och förkyld. Vid 11 kände vi oss relativt färdiga och ställde oss i kassakön (som inte heller den var milslång som den brukar) och då kunde man se att det fyllt på sig med massor av människor vid entrén. Efter en lunch på burger king åkte vi sedan hemåt igen, nöjda och några tusenlappar fattigare.
Vi köpte en hel del nödvändigheter som diskmaskinstabletter, kläder, tandborstar osv men givetvis blev det också en del bebisgrejer. Som jag sagt innan har vi ju en hel del grejer kvar från Vincent men vi hade ändå skrivit en lista som vi nästan helt och hållet lyckades pricka av. Tänkte visa er här vad vi köpte:
Nödvändiheter till la mama! Bekväma trosor till jättebindorna efter förlossningen, avsminkningsservetter, bindor, amningskupor (ja jag läckte en del med Vincent hehe), amningsnapp och så äntligen lite parfymfritt tvättmedel så att jag kan börja tvätta upp alla bebisens saker.
För skötsel av lilla bebin! Torra tvättlapar, pysventiler til gasig mage, skötbordsunderlägg att ha i skötväskan, tvättlappar, två nappflaskor och en handduk. Vi köpte även med oss ett 6-pack våtservetter som inte syns på bild för när bebisen blivit lite större att ha i skötväskan när man är på språng.
Här har vi lite av varje. Plastad frotté till vår säng för att förhindra att den fläckas ner av fostervatten/avslag/bebiskräk/bröstmjölk/bajs/kiss, en badtermometer, solskydd till bilen, en skylt till barnvagnen (ett måste enligt Tom haha), myggnät och lås till vagnen, mugghållare, lakan till spjälsäng och en gosig varm filt med ugglor på.
Kläder har vi egentligen tillräckligt av (och tänker dessutom att folk gillar att ge i present) så vi köpte bara några enstaka i plagg i framförallt storlek 62. Jag lät Tom få välja det mesta eftersom jag köpt det i princip alla kläder hittills.
Sist men inte minst en liten skallra i form av en rosa häst som vi tänkte att Vincent skulle få ge bebisen när de träffas för första gången. Till Vincent har vi givetvis också köpt en present som skall vara från lillebror.
Ja det var allt vi köpte som var bebisrelaterat i alla fall. Om ni undrar vad någonting kostade så kan jag försöka leta fram det på vårt enorma kvitto. Hoppas ni får en härlig måndag!
Att påminnas om den stora förändringen
Nu är det mindre än 2 månader kvar tills lillen är beräknad och jag pendlar fortfarande mellan att tycka att det är hur lång tid som helst kvar och att han kommer typ imorgon. Eftersom vi skall flytta när lillebror knappt är 2 månader så har vi liksom inte tagit tag i att fixa så mycket här hemma eftersom vi ändå mer eller mindre kommer leva i kartonger under bebisens första tid. Spjälsäng kommer vi t.ex. inte ens köpa förrän vi flyttat till huset och tanken är att bebben under tiden får sova i ett babynest (som jag inte sytt än haha) mellan mig och Tom. Därför så tror jag heller inte vi blivit så påtagligt påminda om det stora som väntar som vi blev sist då vaggan stod bäddad, kläderna låg tvättade och strykta i lådorna, skötbordet var fullproppat med pyttesmå blöjor osv. Visst det går inte missa att jag går runt och bär på en kanonkula men jag tror ni förstår vad jag menar.
Imorgon är det dock dags för stora bebisshoppingen i Ullared som jag sett så mycket fram emot. Där skall vi bland annat köpa parfymfritt tvättmedel och andra förbrukningsvaror till första tiden och efter det kan jag börja tvätta upp alla lillebrors saker och inventera vad som behöver köpas från apoteket t.ex. Vi åker tidigt imorgon bitti och skall försöka ta många pauser så att jag orkar med eftersom jag ju både är rätt så gravid och fortfarande inte riktigt frisk.
Härom dagen hämtade vi dessutom ut bebisens nya babyskydd på posten. Vincent tyckte det var väldigt spännande att få vara med och packa upp de enorma paketen och tillsammans bältade vi fast hans lilla docka Bodil där i. Nu står babyskyddet och väntar i hallen och får mig att le varje gång jag går förbi. Tänk att där skall det ligga en liten minimänniska om bara några veckor. En fin liten påminnelse för hela familjen om det stora som väntar så där får det stå kvar tills det blir dags för oss att åka in til förlossningen.
Bacillmagneten
Atcho! Ja det var väl ganska så väntat att även jag skulle bli sjuk. Har i vanliga fall rätt bra immunförsvar och brukar klara mig trots att Vicent släpar hem virus efter virus från föris men sen jag blev gravid har mitt immunförsvar blivit betydligt sämre och det känns som att jag lyckas snappa upp varenda bacill här hemma. Vincent stackarn är fortfarande väldigt dålig och har feber. Han mådde ganska så bra i onsdags men det var nog tack vare kortisonet för sakta men säkert har efebrn kommit tillbaks och idag har han sovit bort större delen av eftermiddagen och kvällen.
Tack vare att vi försökte truga i honom den där hemska hostmedicinen i tisdags så vägrar V all sorts medicin just nu vilket även inkluderar Alvedon. Feber i sig är ju inte farligt så länge han får i sig att dricka men stackarn klagar på ont i kroppen och han sover rätt oroligt när han är så varm så imorgon, om febern fortfarande sitter i, får vi nog åka och köpa suppar.
Från i tisdags när V var aningens piggare och vi lekte och tittade på tv tillsammans
Själv mår jag ganska kasst. Kände redan igår hur det kom smygande och nu, utan att ge er allt för mycket trevliga detaljer, känner jag mig rejält hängig. Har suttit hela eftermiddagen i soffan och tyckt synd om mig själv typ så imorgon skall både jag och V vara hemma och kurera oss. Hoppas verkligen jag får tillbaks mitt gamla starka immunförsvar när lillebror väl är ute för det suger ju verkligen att behöva bli så här dålig av en liten förkylning.
"Nu slutar han snart andas"
Igår blev det ännu ett besök på barnakuten Östra med en liten kille som hade svårt att andas. Redan efter lunch ringde förskolan och bad mig hämta Vincent som hostade något förfärligt och redan då hade jag en dålig magkänsla. Under eftermiddagen fick Vincent feber och den klassiska skällande hostan blev bara värre och värre. Vincent var fortfarande relativt pigg och jag tänkte att jag kanske skulle boka in ett läkarmöte i KRY-appen som vi använt tidigare för att kunna få medicin till Vincent och på så sätt undvika ännu ett besök på akuten. Efter bara 30 minuter fick vi prata med en erfaren barnläkare som snabbt och lätt skrev ut två olika sorters hostmedicin som sen Tom kunde åka och plocka ut efter jobbet.
Medan vi väntade på att Tom skulle komma hem lyckades Vincent slumra till en stund och vaknade sedan ledsen, hostandes och med den hjärtskärande väsande andningen. Tom kom hem och givetvis var det helt omöjligt trots diverse mutor att få i V mer än ett par droppar av den fruktansvärt illasmakande (och snordyra, Tom fick betala 500 spänn) medicinen. Med båda fönster på vid gavel lyckades V somna till igen och under tiden passade jag och Tom på att bre lite mackor till oss själva för att ha nått i magen innan vi eventuellt skulle behöva åka in. Bara minuter senare vaknade V igen och nu kippade han verkligen efter andan och jag vet att jag tänkte att "nu slutar han snart andas" även fast de vid de andra tillfällena vi varit inne sagt att det inte kommer att hända. Nu blev det fart på oss och snabbt som attan packade vi väskor och bar ut en alldeles matt liten kille till bilen och körde med ilfart mot akuten.
Väl på akuten möttes vi av en dörrvakt som med barsk ton informerade oss om att endast EN anhörig fick följa med barnet in pga mässlingsutbrottet. Detta oavsett om vi var vaccinerade eller ej (vilket vi givetvis är alla tre). Jag lämpade över alla grejer på Tom och så försvann mina två killar in på akuten. Det kändes som att hjärtat slitits mitt itu. Det är helt fruktansvärt att inte kunna få vara med sitt lilla barn när de är så pass sjuka även fast jag rationellt visste att han var i trygga händer och att allt mest troligen skulle gå bra (precis som det gjort de andra gångerna). Inte hjälpte det heller med alla gravidhormoner i kroppen som förstärker varenda känsla till tusen. Kämpade verkligen för att hålla tårarna borta när jag satte mig på en av stolarna placerade utanför akuten under en gasolvärmare.
Medan jag satt där ute i kylan fick jag regelbundna smsuppdateringar från Tom där inne. Vincent var helt slut och hade feber på nästan 41 grader och jag var bara så arg, ledsen och orolig. Ja rent ut sagt rosenrasande för att vi än en gång hamnat på akuten med en så dålig kille när jag vet att han blir bra bara han får i sig de där kortisontabletterna. Om vi bara hade fått ett recept utskrivet att ta hemma innan det blivit såhär illa hade V sluppit denna hemska upplevelse helt och hållet.
Efter två timmar utanför akuten kom mina föräldrar och körde hem mig och jag lämnade bilnycklarna till dörrvakten som i sin tur lämnade dem vidare till Tom. Var helt slut mentalt och alldeles kall och kröp väl hemma i lägenheten igen upp i soffan under flera lager med filtar för att invänta Tom och Vincent. Strax efter 10 hörde jag äntligen bilen svänga in på parkeringen och väl innanför dörren fick jag äntligen krama om min älskade son. V somnade så fort jag burit in honom och lagt hans huvud på kudden och sen var det bara att dra av sig kläderna och krypa ner i sängen, HELT slut!
Idag är jag efter dusch och lite frukost halvt människa igen och Vincent mår mycket bättre tack vare kortisonets magi. Det är galet vad en sån liten kropp orkar med alltså, jag är så imponerad och stolt över honom. Vincent har dock helt tappat rösten (krupp sätter sig på stämbanden nämligen) så jag får hålla mig i närheten så att jag kan höra när han viskar. Är så otroligt tacksam att det "bara" var krupp och att han nu mår bättre. Kan inte ens föreställa mig hur det är att ha ett barn som faktiskt drabbas av en svårare sjukdom. Är fortfarande arg över att vi inte har något kortisonrecept till en ev nästa gång men tydligen skall krupp växa bort innan 5 års ålder så vi hoppas verkligen att detta var sista gången för vår 3,5 åring. Idag blir det många kramar och en hel del glass! Tack till alla er som hörde av er med fina ord igår. Det värmer verkligen <3
Pyttekläder
I julklapp fick jag ett presentkort på Newbie-store av min älskade sambo. 500 kronor att köpa vilka bebiskläder jag vill är ju verkligen den ultimata presenten till en blivande mamma så jag blev verkligen jätteglad. Vi har ju rätt mycket kläder kvar från Vincent (särskilt i de större storlekarna) men det är något alldeles speciellt att få köpa lite plagg som bara är lillebrors egna. Efter att ha gått igenom alla Vincents gamla kläder insåg jag att det fanns en del som behövde kompletteras och i förra veckan fick jag äntligen tummen ur att åka iväg en sväng till Frölunda torg för att köpa minikläder.
Kom hem med ett underbart set i grått i storlek 50 och två bodys i storlek 56 och dessutom lite pengar kvar på presentkortet som jag tänkte spara till shoppingturer när lillebror väl är här och vi vet hur stor/liten han är och hur snabbt han växer. Kan knappt förstå att vår lilla pojke skall ha på sig de här pyttekläderna. Blir alldeles varm inombords bara jag tänker på det!