Välkommen vecka 38! Jag är ledsen att det inte kommer upp så mycket intressanta inlägg här inne just nu. Jag hoppas ni har lite förståelse för att fokus kanske inte riktigt ligger på bloggen även fast det ju såklart är väldigt viktigt för mig att få dokumentera och skriva av mig. Era små kommentarer som trillar in då och då är väldigt uppskattade i alla fall och jag har inte glömt er, det lovar jag. Om ni vill ha lite mer frekventa uppdateringar från mig så kan ni följa mig på snapchat (alvert93) och instagram (Alvert1993). Nu till veckans graviduppdatering!

 

Barnet:

Lillebror och graviditeten räknas nu som fullgången och det innebär att lillpysen egentligen kan titta ut när som helst från och med nu och drygt 4 veckor framåt. Det hela känns trots det fortfarande så avlägset på något sätt och det känns som att det blir mer och mer overkligt ju närmare vi kommer. Enligt tabellen skall han nu vara ca 50 cm lång och väga in på 3 kg men det skall bli spännande att se hur stor han är när han väl kikar ut. Trots den enorma trångboddheten fortsätter han att vara sitt livliga jag och bökar loss där inne, särskilt på kvällen/natten. Jag hoppas verkligen inte det är ett dygnsmönster som han tar med sig utanför magen för då lär vi få det kämpigt, hehe.

 

Jag:

Trots att det är så svårt att greppa att det snart ligger en bebis i min famn och att jag fortfarande är inställd på att gå över tiden så kan jag inte låta bli att leta tecken på att förlossningen börjar närma sig. Dumt egentligen då jag verkligen hade NOLL förkänningar med V och sen pang bom var han ute inom loppet av 7 timmar. Jag tror det har att göra med att jag fortfarande är lite stressad över att allt skall klicka med barnvakt osv när det väl är dags och att jag liksom måste förstå att det är på gång direkt. Å andra sidan så veeeet jag ju att det liksom inte var någon tvekan när det drog igång sist.

 

Igår hade jag t.ex. som molande mensvärk bak i ryggen när jag och Tom låg och kikade på Robinson i soffan. Givetvis kom det aldrig som klassiska värkar utan var mest som ett konstant molande och antagligen var det väl vanligt ryggont jag kände av men man kan ju inte låta bli att tänka "är det här första värken?" "är det nu det drar igång?". Rätt dumt ändå då jag säkert har minst 3 veckor kvar av den här graviditeten men det går liksom inte att låta bli när det ju är så nära nu.

 

I övrigt är nog status som förra veckan. Jag är påtagligt gravid men mår ändå väldigt bra. Jag märker att jag blir mer och mer trött och orkar mindre och mindre om dagarna men nu har jag å andra sidan bara en vecka kvar i skolan och sen kan jag verkligen bara ligga på soffan och vila hur mycket jag vill. Hade gärna sluppit skolan nu faktiskt men en vecka borde jag klara av med ren och skär viljestyrka. Det är helt otroligt ändå hur länge jag orkat med skolan och hur bra det ändå har gått. Det trodde jag nog aldrig när jag sätt där i första trimestern och planerade inför våren. Visst är det helt okej att ge sig själv en stor klapp på axeln?