Fick i alla fall lite finbesök i form av Carolin och hennes lilla Frank några timmar mitt på dagen vilket fick tiden att gå men på kvällen sen höll jag nästan på att bryta ihop. Vi går bara och väntar och väntar och igår kände jag för första gången att "Nä fasen, han kommer stanna där inne i två veckor till.. han kommer inte alls komma inom de närmsta dagarna", vilket verkligen fick mig att deppa ihop totalt. För varje dag om går kommer vi ju närmare flytten och jag vill verkligen kunna vara i bebisbubblan i några veckor utan att behöva tänka på att packa flyttlådor.

 

Idag vaknade jag som tur var mer utvilad och med ett mycket bättre humör. Tog en promenad i solen (!!) efter förskolan och fyllde på med en massa positiv energi så nu känns livet lite lättare igen. Dagarna går verkligen upp och ner såhär i slutet helt klart. Får fortfarande lite panik över tanken på att kanske behöva gå över mer än med Vincent (7 dagar och en timme för att vara exakt) och ni kan väl hålla tummarna för mig att det inte blir så. Nu skall det bli fantastiskt med helg eftersom dagarna brukar gå betydligt mycket fortare än under veckorna (det är väl konstigt?) och jag skall bara fokusera på att försöka behålla min positivitet och inte sugas upp i "han kommer aldrig komma"-känslorna. Han kommer komma och det ganska så snart dessutom. Snart är han här i min famn!