Vi pratade först lite om hur jag mått hittills och passade på att kontrollera mitt Hb (blodvärde) som låg fint på 124. Lite snopet ändå då det ju betyder att tröttheten antagligen beror på att jag kör på lite för hårt och det är så mycket svårare att fixa än att bara äta lite extra järntillskott. Sen lyssnade vi, eller ja, vi försökte att lyssna på bebisens hjärta. Han levde verkligen rövare där inne nämligen så så fort min barnmorska fått fatt i hjärtljuden så bökades det runt och vi fick tillslut nöja oss med att "det ju lät helt frisk i alla fall". 

 

Efter det så pratade vi lite om min förlossning med Vincent och mina tankar inför hur förlossningen med lillebror kommer att bli (förlossningsberättelsen med Vincent kan ni läsa del 1 HÄR och del 2 HÄR). Tänkte att jag ska dela mina tankar om detta i ett eget inlägg men det var i alla fall en sån lättnad att få prata av sig om det hela och verkligen känna att det var någon som förstod och att mina känslor och min upplevelse togs på allvar. Satt med tårarna brännande bakom ögonen under halva samtalet och lättnaden jag kände när jag gick därifrån var så härlig. I mångas ögon hade jag ju en riktig drömförlossning men som sagt så har min egen upplevelse inte riktigt stämt överens med den bilden. Men mer om det i ett annat inlägg!

 

För att fira, ja jag vet inte riktigt vad egentligen men jag hade ju en sån go känsla i kroppen, så gick jag svängen om kappahl innan jag tog bussen hem och handlade ett set kläder till bebbeloni. De hade 25% på hela sortimentet så passade även på och köpte en kabelstickad tröja till Vincent. Hur gulliga är inte de små grävlingara då? Känns så ofattbart att vi ska få en till liten kille som kommer ha dessa yttepytte kläder.