Idag fick jag traska upp tidigt och dra på mig scoutskjortan med cirkus 4 lager kläder under (har jag sagt att jag hatar att frysa?) för att sedan tillsammans med resten av ledarna och scouterna styra kosan mot Alingsås och årets kämpalek.

 

För er som inte minns så var jag även med förra året. Då med en liten tvåmånaders bebis sussandes i vagnen. Såhär ett år senare låter det ju helt galet att jag rattade runt vagnen upp och ner i backarna i slottskogen hela dagen med en så liten kotte med mig men jag minns så tydligt att jag tyckte att han var sååå stor. Rena rama tonåringen. Som sagt så är jag glad att jag kanske vet bättre nästa gång jag får barn. Inte för att man inte skall springa runt på kämpalekar med en nyfödd om man vill det utan mer att jag faktiskt inser hur små de är och njuta av det (eftersom "tiden ju går så fort", citat från valfri sentimental småbarnsförälder).

 

Nu var det ju inte småbarnslivet detta inlägg skulle handla om så åter till kämpaleken. Vi hade en fantastisk dag med fint, om än lite kyligt, väder. Jag fick äran att agera ledare åt vår äldsta patrull och de kämpade på bra med bland annat att skjuta potatis med slangbella och blindtesta chips. Ja årets tema var tydligen potatis.. ehm.. okej.