Vad har hänt med min bebis?
Sjukdag nummer två här hemma hos oss och min kära mamma har precis varit förbi med lunch och städat i ordning lite åt mig här hemma. Guld!
Har trots en förfärligt snorig näsa och skakiga ben lyckats ta mig ut på en liten promenad idag. Tanken var att gå ett varv runt huset för att få i mig och V lite frisk luft men hör och häpna, lillkillen låg knäpptyst i vagnen och tillslut somnade han. Av rena chocken blev därför promenaden en tur på 40 min med en snabb sväng in på hemköp för att köpa lite nödvändigheter. Man måste ju passa på liksom!
Vet inte vad som gjorde att han plötsligt gillade vagnen idag men jag bäddade ner både hans snutte som vi sovit med (och som då luktar mamma) och hans amningshandduk med lite mjölkfläckar på och tydligen tyckte han det var tryggt och mysigt där inne.
När vi traskade ut från hemköp börjades det att knorra i vagnen och jag tänkte att "nu är det nog kört" men det var tydligen bara nån gasbubbla i magen för han somnade om på vägen hem. Är så galet stolt över honom och mig själv att det absolut var värt tröttheten jag nu känner när jag ligger här i soffan.
Håller alla tummar och tår att detta inte var någon engångsgrej nu bara!
Mamma- och bebishäng
Idag har jag och lillkillen varit hemma ensamma då Tom haft sin första dag på högskolan idag. Vi invigde denna "riktiga" mammaledighet med ett besök hos Elin och lilla Isabella som jag ju träffade när vi båda hade våra små i magarna fortfarande.
Vi fikade och fick prata av oss allt vad bebisspyor och magknip heter. Det är faktiskt otroligt skönt att umgås med andra småbarnsföräldrar som liksom sitter i samma båt och tiden gick rasande fort. Superkul var det också att träffa lilla Isabella som bara är fyra dagar yngre än Vincent.
V testar lilltjejens babygym som ju är en favorit här hemma
Idag är förresten denna stora kille en månad gammal redan! Tänk vad tiden går ändå? Att bli mamma var inte alls som jag hade föreställt mig. Det var mycket mer fantastiskt men också mer krävande och utmanande än vad jag någonsin trott. Dessutom hade jag kanske trott att man efter en månad såhär skulle ha hittat tillbaks lite mer till vardagen än vad vi gjort men varje dag är fortfarande unik och man vet aldrig vad man har att vänta sig.
Trots allt älskar jag att vara mamma till just denna lilla prins och jag är så otroligt lycklig över att ha vår lilla familj. Grattis på enmånadsdagen lillskiten. Mamma älskar dig!
Utvecklingssprång
Påväg hem efter ännu en trip till sommarstugan och idag är jag trött med stort T. Vincent var väldigt kinkig igår och ville bara sova i sjalen när jag bar honom. Dessutom ville han amma amma amma och blev ändå inte nöjd.
Vi la ihop ett och två och efter lite googling verkar det som att vår lille kille påbörjat det första utvecklingssprånget de genomgår under sitt första levnadsår.
Det föregås av en kinkighetsperiod vilket innebär t.ex. att han kan ha svårt att komma till ro (check), gråta/skrika mer (check), bli extra mammig eller pappig (ja mammig har han blivit faktiskt, check) och hungrigare eller få minskad aptit (matvrak, check).
Mina stackars bröstvårtor är inte särskilt glada och idag pryds mitt ansikte med påsar under ögonen som skulle platsa i guinnes rekordbok eftersom jag sovit med en liten kille i famnen hela natten men vad gör man inte för sin lilla prins?
Nu hoppas vi att han får mer ro idag då det väntar 45årskalas. Det är ju hjärtskärande med en liten ledsen kille som är svår att trösta.
Det positiva med det hela är ju att han efter detta utvecklingssprång lärt sig en del grejer. Svarsleendena ser vi är på gång, han blir mer och mer nyfiken och fäster blicken bättre och tydligen utvecklas hans matsmältningssystem så att han skall rapa och spy mindre. Något vi kanske inte riktigt märkt av än i alla fall hehe #kräkbebis.
Nu ska jag ta och vila ögonen och sen blir det strax frukost on the go. Full fräs idag!
Liten blir större
Idag har V äntligen fått ha på sig lite kläder i storlek 56. Visserligen är de egentligen fortfarande lite för stora men det är i den storleken vi har allra flest klädesplagg och jag kunde bara inte hålla mig ifrån att äntligen få klä honom i några av plaggen från den största högen i byrålådan.
Han har ju faktiskt ökat rejält i vikt sen han föddes och snart snart så borde vi väl kunna dissa de fem bodys vi har (ja tvättmaskinen går varm här hemma minst sagt då lite spya eller läckande blöja gör att kläderna ofta byts mer än en gång om dagen) i storlek 50 och gå på de "roligare" kläderna :)
Passade även på att bada lillskrutten idag då han av någon anledning lyckas få mjölk i halva ansiktet allt som oftast när han ammar. Hehe och folk som säger att spädbarn inte blir skitiga har nog inte träffat min son. Han har inte riktigt en fullfjädrad amningsteknik än den lille gossen ;)
Det är ett litet projekt det där med badet då vi måste fylla badbaljan och kånka ut den i vardagsrummet men vi har en liten kille som älskar att bada så det är verkligen jättemysigt att se honom vifta runt i vattnet.
En liten familjegrej blir det också eftersom en av oss håller honom och den andra tvättar av honom med en tvättlapp (ja nojjiga föräldrar vågar inte riktigt multitaska än här) och det blir verkligen en härlig stund för oss alla tre.
Efter badet fick han för första gången på sig pyjamas inför natten. Vi har annars haft honom i samma kläder oavsett natt eller dag då vi ju ändå fått byta kläderna regelbundet. Även pyjamasen är i storlek 56 så den är lite stor men oj så söt han blev. Pyjamasar på småbebbar måste ju vara något av det sötaste som finns! Att han 10 minuter senare lyckades spy ner kragen på pyjamasen är en annan femma. Sånt som händer!
Nu hoppas vi att V snart blir pömsig så att vi kan få lite kvällsro och känner jag mig själv rätt så innebär det slöhäng i soffan för att sedan masa mig i sängs. Kryper nog upp i soffan redan nu dock för där sitter mina två favoritpersoner och kollar på pokémon. Mys!
Födelsedagsöverraskning
Har faktiskt haft lite dåligt samvete över hur otroligt dålig jag varit på att blogga det senaste. Det kanske inte är så konstigt egentligen när man haft allt detta nya att rätta sig efter men ändå. Får jag en "ledig" stund brukar det oftast innebära powernap för min del eller så är datorn redan upptagen av min speltokige sambo.
Det bästa hade ju egentligen varit att ha en laptop så jag kan surfa runt lite när jag ammar men det har man ju inte riktigt råd med just nu. Jaja jag gissar att ni håller till godo ;)
Ville bara slänga upp lite bilder från förrförra gången vi var nere i Småland när min mormor fyllde år. Vi åkte ju ner sent på kvällen dagen innan och gick sedan upp och överraskade mormor och morfar till frukosten. De blev verkligen superglada över att äntligen få träffa lillkillen och det var så fantastiskt att se min lilla skrutt i famnen på mina egna morföräldrar.
Första barnbarnsbarnet för dem och snart kommer det en till liten. En syssling till Vincent!
Haha lagom sliten mama här ja!
Du är så omtyckt av så många min lille skruttunge. Tänk att du är vår!
Gasig treveckorsbebbe
Idag fyller världens finaste tre veckor. Det är galet vad tiden går fort alltså. Idag har vi varit på familjerätten och skrivit på papper för vårdnad och faderskap och igår var vi på bvc och vägde lillskrutten som nu gått över 4kilosstrecket. Han är ett riktigt matvrak allt ;)
Att han växer och mår bra är det alltså ingen tvekan om. Redan sen födseln har han varit extremt stark i nacken och han följer föremål med blicken och tittar gärna på oss kortare stunder. Vi har fått många underbara "gaserimagen"-leenden och leenden i sömnen och jag längtar ihjäl mig efter det där första riktiga leendet.
Han skall dessutom gärna bäras med ansiktet ut från våra kroppar så att han ser vad som händer. Han tror nog allt att han är lite äldre än vad han är hihi.
Dessvärre har denna lilla glupska människa dragit på sig en lite extra känslig mage och han har mycket problem med gaser och magknip stackarn. Man blir så ledsen i hjärtat när man ser att ens barn har ont för man vill ju bara att han skall vara glad och nöjd. Just nu kör vi på minifom men idag påväg hem från familjerätten sprang jag in på apoteket och införskaffade sempers magdroppar som vi skall testa.
Hela denna magknipsgrej har gjort mig lite extra nojig för att ta emot besök och ge mig ut på äventyr. Att han dessutom fullkomligt ratar vagnen gör inte det hela mindre klurigt precis. Vi har därför hållt oss hemma/åkt ut på landet där både vi och han kunnat få lugn och ro.
Enligt bvc skall dock magen vänja sig vid att ta hand om mat vid tre månaders ålder så problemen för vår lille kille är förhoppningsvis högst tillfälliga. Sålänge fortsätter vi att hjälpa honom så gott det går och jag försöker undvika att äta saker som kan ge honom extra mycket gaser. Tips mottages gärna!!
Första gången
Det blir många "första gången" med en liten nyföding i huset. Idag har vi checkat av två sådana. En premiärtur i babysittern och första badet. Båda grejorna tror jag fick stor tumme upp från lille herrn själv. Nöjd bebis = Glad mamma.
Om några timmar skall vi bege oss hem för lite våfflor hemma hos Vincents mormor och morfar och träffa lite folk som vill kika på vår nykomling. Undra om vi kommer iväg i tid eller om vi blir sena för att någon liten människa bestämmer sig för att han är hungrig (igen)? Återstår att se hehe.
En vecka
Det har nu gått en vecka (okej då, åtta dagar) sen jag låg där på förlossningen i värsta smärtan i mitt liv och vår lille prins fick se dagens ljus nattens måne för första gången. Tiden springer iväg och varje dag är ett oskrivet blad där nya lärdommar och prövningar väntar.
Så fick jag frågan från Malin " Hur känns det nu att vara mamma?" och det fick mig verkligen att fundera. Listan på känslor jag har kännt den närmaste veckan kan göras låååång. Total lycka, ödmjukhet, nyfikenhet, oro, rädsla, frustration. Ja jag har nog hela skalan.
Det största som hände när jag blev mamma var dock den otroliga kärleken jag helt plötsligt kände för en liten människa jag nyss träffat. Kärlek vid första ögonkastet verkligen. I magen älskade jag honom mycket, men nu har jag fått känna på moderskärlek och det går inte att beskriva styrkan på den.
Jag kan dock inte säga att den där bebisbubblan bara är rosa fluff och gulligull. Som ny förälder skall man lära sig att tillmötesgå varje skrik och jag har redan en gång gråtit över att jag kännt mig otillräcklig för min lille kille. Visserligen låg det bakom en hel drös med dålig sömn och stor hunger från min sida men det är inte för intet man undrar hur det skall gå i framtiden när han kanske blir sjuk eller något annat händer honom som vi inte kan styra över.
Med det sagt så är jag så otroligt tacksam över varje liten minut jag haft med min lille smurf. Bara att ligga och titta på honom gör mig alldeles varm och jag inser att tids nog kommer jag att bli säkrare och säkrare i min roll som förälder jag med. Vi är i full gång att lära känna varandra och det är en process som kommer fortsätta livet ut.
Visst är det jobbigt med smärta i underliv och bröst samt svaghet i kroppen men det är ju högst tillfälligt. Denna lilla skrutten har vi för alltid!
Första barnvagnspromenaden
För att vara helt ärlig så var ju faktiskt inte återbesöket till sjukhuset vår första gång vi lämnade lägenheten efter att vi åkte hem ifrån BB. Kvällen innan bestämde vi oss nämligen för att köra en liten premiärtur med barnvagnen.
Det blev tur och retur till affären vilket var aaaaalldeles lagom både för mitt underliv, min svaga rygg och lillen som när vi närmade oss lägenheten igen började böka för att han var hungrig.
Igår fick jag för mig att gå en liten runda själv med barnvagnen och det gick väl bra till en början men när vi var längst bort från lägenheten blev V ledsen och jag fick lite smått panik. Kändes som om det tog en evighet att komma hem och jag fullkomligt slängde mig uppför trappan för att mata en liten gråtande bebbe.
Nä jag är inte riktigt en sån där hårdhudad mamma än och nu får det dröja innan jag ger mig ut själv igen men det är ju bara så mysigt. Barnvagnen som vi köpte för så länge sedan ligger det nu en liten bebis i och sussar. Helt otroligt!
Sömn och nervositet
God morgon! Här ligger en styck stendäckad bebis på en styck halvtrött mamma i sängen och gosar.
Blev inget blogginlägg igår då föregående natt bjöd på en liten vaken skrutt som skulle vaggas och ammas omvartannat mellan 02 och 06. Det hela slutade tillslut med att vi båda däckade på soffan och sov bort halva dagen (i små omgångar då såklart). Var riktigt mör igår med andra ord.
Denna natt har varit betydligt bättre med amning vid 23, 2.30, 4.00 och nu vid 6. Då har han även somnat om direkt efter maten vilket gjort att jag fått sova lite jag med.
Idag skall vi tillbaks till sjukhuset för hörseltest och jag är sjukt nervös. Inte för själva testprylen utan för att lämna lägenheten. Vad gör jag om han blir hungrig och börjar skrika mitt bland massa folk? Kan ju inte bara langa fram tutten hur som helst heller när jag fortfarande läcker likt niagarafallen varje gång jag ammar.
Inser att det här med att passa tider och sånt med bebis kommer att bli sjukt klurigt. Är han hungrig måste jag ju amma och det kan ju ta en halvtimme eller så. Ja nä nervös som sjutton är jag!
Önska mig lycka till och håll era tummar. Uppdatering om hur det gick kommer ;)
Mitt bildspel
Så lyckades jag få lite tid att ladda upp det färdiga bildspelet. Börjar verkligen storgrina varje gång jag ser på det eller ens hör låten som jag valt till. Så mycket känslor som finns bakom denna resa. Nu väntar ett liv med vår lilla son utanför magen. Både läskigt, underbart och spännande!
Hoppas att ni gillar det ni med :')
Ensam hemma
...och så var vi äntligen hemma. Ligger just nu utslagen i sängen med Vincent sovandes i vagnen bredvid. Vi var tvugna att ställa ut vaggan i vardagsrummet då jag har fått så ont i ryggen av hela tyngdpunktsomställningsprylen och inte riktigt orkar böja mig ner.
Har för första gången varit helt själv med Vincent idag eftersom Tom tyvärr måste jobba. Visst var jag ju ensam med honom på bb också men där fanns den där röda knappen på väggen man bara kunde ringa på så fanns det proffshjälp runt hörnet.
Det har dock gått bra, förrutom en liten skötbordsolycka där den lilla brandsläckaren lyckades skvätta ner alla kläder. Tjusningen med att ha en liten pojk ;) Nu är Tom påväg hem i alla fall och även den nyblivna mormorn så då kan jag köra lite med dem.
Har dessutom försökt gå igenom bilderna från bb och förlossningen idag och då har jag gjort klart bildspelet om min graviditet. Har inte bölat så mycket på länge kan jag säga er, så det måste väl vara ett bra betyg?!
Ska försöka ladda upp den idag eller imorn så ni kan få se ;)
Fler bilder från bb och förlossningen kommer så småningom. Inte helt lätt att sitta länge framför datorn just nu med värk överallt och liten bebis jag inte kan slita ögonen ifrån. Stay tuned!
Liten kille
God morgon allihopa! Inatt har lillen skämt bort mig med hela sex timmars sömn och trots att amningen krånglar lite smått har natten varit lugn.
Vi har inte haft några kläder på honom sen han föddes eftersom det varit sååååå varmt och man ändå vill ligga hud mot hud, men nyss kunde jag inte hålla mig och satte på honom en body. Storlek 50 men oj så han drunknar i den. Inte på längden men vi har en liten smalis allt. Man får passa på och njuta för de växer ju supersnabbt i början.
I storlek 50 har vi bara några enstaka plagg men han växer antagligen snabbt i storlek 56 som vi har mängder med kläder i. Vår lilla plutt!!
Strax kommer pappan hit och jag skall få i mig lite frukost. Sen om allt går bra på läkarkontrollen så får vi nog åka hem idag. Läskigt!
Nattliga funderingar
Nu är vår lille prins alldeles strax ett dygn gammal. Ett helt galet omtumlande dygn fyllt av miljoner känslor.
Under dagen har vi haft besök av släkt från både min och Toms sida och jag kan säga att jag är ganska slutkörd men så otroligt tacksam. Har fått såååå mycket gratulationer från alla håll och kanter och jag vill bara passa på att säga tusen tack till er alla!
Just nu ligger jag här med vår skatt sovandes i sin plastbalja och har lyckats få två timmar (!!) sömn. Känner mig ju galet utvilad haha. Är detta verkligen min son? Det går knappt att förstå. Fina, fina pojke!
V
Vår älskade prins Vincent <3
Du är helt perfekt!
Han är här!!
Så mycket kärlek till dig mitt mirakel!
Inatt kom han med dunder och brak klockan 01.06 den förste augusti. Allt gick superbra och eftersom det gick så fort födde jag honom på endast lustgas. Hur det gick till är för mig en gåta men så helt plötsligt är han här.
Har kanske sovit några femminutare här och där sen han föddes inatt men kan inte se mig mätt på honom. Han är verkligen underbar!
3390g på 53 cm och oj vad chockade vi blev när han kom ut MED hår. Det lär väl trilla av kanske men där fick vi på näsan haha.
Nu gosar vi på och inväntar Tom (som tyvärr fick åka hem över "natten"). Älskade barn!
