Och vad har hänt i resten av livet då, kan man ju undra?! Det är såklart väldigt få saker som fått stå på paus bara för att man bestämt sig för att gå och gifta sig så jag har verkligen fått hålla tunga rätt i munn för att få ihop allt.

 

Det går bra i skolan i alla fall och nu har vi barntentan om drygt en vecka. Känner mig inte alls redo för den men nu väntar som sagt några dagars ganska intensivt pluggande och så hoppas jag att det kommer kännas bättre nästa vecka. Ryktet säger att det skall vara väldigt svårt att bli underkänd på tentan så jag hoppas väl ändå att pluggandet till alla miljontals seminarium vi har haft har förberett mig en del inför den.

 

Jag har hunnit träffa en stor variation av sjuka barn nu. Jag har träffat barn med förstoppning, barn med astma, barn med infektioner (både enkla och svåra), barn som är väldigt för tidigt födda, barn med svåra neurologiska handikapp och barn med cancersjukdomar. Min rädsla för att träffa väldigt svårt sjuka barn och själv inte må bra har inte alls infriats faktiskt. Visst har det väckt mycket tankar och känslor, men något jag lärt mig är att det är en sak att läsa i en journal om ett väldigt svårt sjukt barn och en helt annan sak att sitta och prata med barnet och föräldrarna, se deras relationer, höra om deras vardag och se att det finns glädje och mening även fast barnet är sjukt. Det som låter som eländes elände i någons öron är en annan familjs vardag och deras "normaltillstånd" och det är ingen annans rätt än familjen själva att bedömma om det finns livskvalitet i det. Don´t judge a book by it´s cover! Det har varit en väldigt fin insikt att få efter den här kursen tycker jag.

 

 

Jag har den senaste tiden varit placerad en vecka på akuten där vi fick öva på att ta egna patienter och en vecka på vårdavdelning där vi på förmiddagen träffade 1-2 patienter som vi sedan diskuterade med resten av gruppen på eftermiddagen. Jag har dessutom fått vara med och ta emot två nyfödda tvillingar efter ett kejsarsnitt, så otroligt häftigt! På fredagarna har vi haft olika typer av seminarium och även fått hålla en fallpresentation inför resten av klassen om en av de patienter som vi träffat på avdelning resp. på akuten. Vi har också tävlat om godis i frågesporter varje fredag vilket verkligen varit ett roligt inslag på kursen. 

 

I förrgår hade vi utbildning i S-HLR för barn. Först gick vi igenom vad vi gör vid luftvägsstopp, andningsstopp och hjärtstopp och fick öva inblåsningar, buktryck, ryggdunkningar och hjärtkompressioner på dockor i stort och litet format. Efter det fick vi kliva in till olika simulerade scenarion där vi skulle hjälpa att barn som hade problem med några av dessa sakerna. Sist vi hade simuleringsövningar var på kirurgikursen termin 8 och då kändes det inte alls bra.Nu däremot så fick jag min revansch och jag tyckte vi alla lyckades hålla ett bra teamarbete och vara lugna och metodiska rakt igenom, så nu är jag inte lika livrädd för simulering som jag var innan.

 

 

Förutom HLR-utbildning så har vi en massa seminarium denna vecka så nu skall jag sätta mig och plugga lite inför eftermiddagens fall. Nästa vecka är det barnkirurgivecka för mig och min grupp som avslutas med tentan på fredagen. Veckan efter det är det upprop för sista kursen på hela läkarprogrammet. Känns helt surrealistiskt!