I tisdags släpptes gruppindelningen inför de två kommande kurserna Psykiatri och Neurologi. Som jag nämnt tidigare delas klassen in i två delar efter invärtesmedicinmuntan och hälften skall alltså läsa psykiatri och den andra hälften neurologi den första delen av terminen för att sedan bytas av. Jag hamnade i den delen av klassen som börjar med psykiatri. Genast efter att listan var släppt började telefonen att plinga av alla notifikationer från klassens facebookgrupp om att göra byten från den ena gruppen till den andra. Ryktet säger att psykiatrikursen är något slappare än vad neurokursen är (jag har hört både och) och det var en hel del som försökte byta bort psykiatri mot neurologi för att hamna i samma grupp som sina vänner de brukar tentaplugga tillsammans med med hopp om att ha det lite lugnare innan sommaren.

 

Jag å andra sidan är jättenöjd med att få ha psyk först. Är det som somliga hävdar att det är en lugnare kurs så passar det mig alldeles utmärkt då risken att jag missar något viktigt om jag behöver vabba under resterande delarna av vintern (VABruari liksom!!) är mindre. Dessutom skiljer sig psykiatri betydligt mer från medicin än vad neurologi gör vilket kommer vara en skön kontrast till den senaste terminens korvstoppning eller jag menar pluggande ;)

 

Något nervös kan jag inte sticka under stolen med att jag är dock. Hur tar man anamnes på en person med psykos egentligen? Hur uttrycker man sig för att inge framtidshopp hos en person med självmordstankar? Hur hanterar man själv mentalt att se någon som nästan svultit sig till oigenkännelighet? Hur får man patienter att öppna upp sig om det missbruk de i förnekelse lever med? Det kommer onekligen bli en intressant kurs med många lärorika möten och jag hoppas att jag kommer starkare och klokare ut på andra sidan för att i mitt kommande yrke kunna möta dessa patienter med i första anblicken "osynliga" sjukdomar.