Det är mindre än en vecka kvar till februari, aka VABruari, och nu var det tillslut vår tur att äntra VAB-bubblan. Vi har ändå varit ganska beskonade den här vintern från alla härjande dagisbaciller men då hela Vincents avdelning inklusive fröknarna gick runt med snoriga näsor i början på veckan var det ganska väntat när Vincent i onsdags kväll fick feber. 

 

Dessutom, efter att ha levt två dygn med en liten sjuk koalabjörn kring halsen är det verkligen inte så konstigt att jag själv börjar känna mig rätt kass. Jag går givetvis och hoppas på att det som vanligt skall stanna vid lite rinnsnuva och halsont för min del för att sedan gå i regress eftersom jag påbörjar min sista praktikperiod nästa vecka (=max 1 dags giltig frånvaro), men vi får vänta och se vad det blir av det hela.

 

När småbarn är sjuka flyger alla regler gällande skärmtid och sötsaker ut genom fönstret. Jag vet ärligt inte hur många gånger jag sett det avsnitt av Zack och Quack som går på tvn just nu. Försöker att lirka med andra program på Netflix och ibland kan vi kolla på en film en stund men det slutar nästan alltid med att han tröttnar och vill titta på Zack och Quack igen. Vincents aptit är nere i botten och det är svårt att ens få i honom kakor och frukt som han i vanliga fall älskar. Som tur är dricker han bra (antagligen på grund av febern som fortfarande kommer och går) vilket gör att jag inte känner mig något vidare orolig. Det är mest jobbigt att se sitt stackars barn så ynkligt och ledset utan att kunna göra mer än att finnas där för mys och gos i väntan på att immunförsvaret skall göra sitt.

 

Att vara stressad över det faktum att man håller på att bli sjuk är ju dessutom en urusel idé så nu skall jag bädda ner mig ordentigt bredvid Vincent i soffan med en kopp te, en rulle snytpapper, chokladbollar och så ska vi mysa resten av helgen. Måtte vi vara friska tills på måndag!