Lycka och förtvivlan
Äntligen fredag och vilket fantastiskt väder det varit idag! Efter en förmiddag med seminarie om mänskliga rättigheter och stigma inom psykiatrin och några timmars lunchplugg tillsammans med ett gäng kursare var det tillslut bara jag och Emelie som tappert satt kvar inne i studentcentrum på Sahlgrenska. För att orka suga ut den sista produktivitieten ur dagen belönade vi oss själva med lite fika och gick sedan upp och satte oss på en takterass på sjukhusområdet och fortsatte förhöra varandra på gamla tentafrågor. Solen gassade verkligen där uppe och det var bara alldeles underbart!
Det plingade dock helt plötsligt till i min mobil när vi satt där uppe och njöt i solen och när jag tittade efter hade jag fått en notis från SR om att man rapporterar om en misstänkt terrorattack i Stockholm. Så otroligt fruktansvärt! Vi försökte så gott vi kunde att distrahera oss med plugget men då och då fick vi pausa våra diskussioner om tvångsvård och psykoser för att uttrycka vår frustration och prata av oss.
Väl hemma möttes jag av en strålande glad pojke som varit och klippt sig och fått håret färgat lila. Vi lekte en bra stund alla tre tillsammans ute på gården innan det var dags att gå in och laga mat, vilket som vanligt möttes av livliga protester från en viss liten herre. Jag är så glad och tacksam över min underbara familj och att vi ändå befinner oss långt bort från händelserna i Stockholm. Min son är ännu lyckligt ovetandes om världen han tyvärr kommer att växa upp i.
Nu sitter jag istället uppkrupen i soffan med en skål frukt (perfekt mogen mango bland annat, det är ju bara föööör gott!!) och skall försöka få ytterligare plugg gjort innan ögonen säckar ihop totalt. Känner att det hettar lite i kinderna efter stunden i solen och har en konstig känsla av både lycka och förtvivlan i kroppen. Lycka över den fantastiska dag jag själv haft och förtvivlan, ja.. jag saknar ord. Ta hand om er allihopa och glöm inte vad som egentligen är viktigt i livet! Skickar stora cyberkramar till er alla :)