Genomgående i den här kursen är att vi har jobbat med olika feedbackmallar där man bland annat skall beskriva känslan före sitt patientmöte och känslan efter vi pratat igenom det/tittat på inspelningen av samtalet. Om jag skulle beskriva känslan nu såhär sista dagen på praktiken för den här kursen skiljer den sig något enormt från den jag hade när jag först äntrade sjukhuset i onsdags.

 

Jag är absolut nervös inför den stundande examinationen på torsdag, det är jag verkligen, men jämför man nervositeten inför första praktikdagen på sjukhus jag hade då med hur jag utan minsta nervositet går in till patienterna nu, slinker in i personalrummet för en av dagens alla tekoppar eller skämtar med mina kurskamrater i min grupp som jag fram tills för fem dagar sen aldrig hade hälsat på är det som natt och dag. Det är galet hur man under så kort tid kan utvecklas så mycket utan att själv egentligen märka av det. Det handlar bara om att våga utmana sig själv!

 

Så, det är med lite vemod ändå som jag tar min 20 minuters promenad ner till sjukhuset för sista dagen på avdelning 235.. för den här gången i alla fall. Jag trivs ju så rackarns bra här nu i mina urtvättade blå kläder och då känns det lite trist att det nu väntar några veckor tillbaka i skolbänken igen innan det är praktikdags på infektionskursen.

 

Men nu skakar vi av oss detta och kör hårt sista dagen! Skall njuta så mycket jag kan.