Både Tom och Vincent är sjuka just nu. Vincent har varit det sen i torsdags och igår så fick även Tom feber. Jag snorar själv lite lätt men sen jag blev mamma har min egen "jag är sjuk"-tröskel förflyttats en aning och jag räknar mig själv sällan som sjuk nu för tiden. Efter denna monstervecka med fullspäckat schema plus nätter med sömn hackat i små små bitar känner jag mig helt färdig.

 

Det kom ifatt mig först igår kväll faktiskt och jag bröt ihop lite smått när Vincent inte ville somna på kvällen så att jag kunde få se på melodifestivalen. Strax innan 10 kunde jag få krypa upp i soffan och bara vara en liten stund (Tom hade gått och lagt sig flera timmar tidigare) och jag fick nästan ångest över att gå och lägga mig eftersom jag visste att jag skulle vakna upp idag, ännu lite tröttare. 

 

 

Idag känner jag mig som ett ras. Vill bara sova bort hela dagen samtidigt som jag har hundra saker jag skulle behöva göra. Prio ligger i och för sig nu på att ta hand om mina två killar och jag vet att Tom sett på mig att jag kämpar för han har verkligen försökt att muntra upp mig så gott han kan. Just nu sover Tom i Vincents säng och jag sitter i stora sängen med datorn i knät och lillkillen sovandes tätt intill. Känner mig ändå rätt orättvis när jag klagar när det inte ens är jag som är sjuk men någonstans säger ju kroppen stopp, virus eller ej, och då åker humör och ork ned i botten oavsett.

 

Hoppas jag inte helt deppat ner er söndag. Ibland är det bara skönt att få skriva av sig lite grann. Nu skall jag fortsätta avverka min to do list på datorn och mysa med min sjuka bebis. En rätt så bra kombo ändå!