Ett litet axplock av tankarna och frågorna som snurrar runt i vår huvuden när vi förgäves försöker hitta tillbaks till studentmatsalen, avdelningen, cafeterian, personalrummet och klädförrådet. Trots mitt bristande lokalsinne och någon extra tur i hissen för att hamna på rätt våningsplan så trivs jag som fisken i vattnet med att traska runt i korridorerna iklädd blå pyjamas och fickorna fulla med journalmall,  reflexhammare, stetoskop och diverse andra behändiga verktyg och papper. Man blir allt bra mallig när förbipasserande patienter sneglar på en i tron att man faktiskt är något mer än bara en nervös och bortkommen student. Känns helt underbar att jag förmodligen kommer få bära dessa bekväma kläder på arbetstid i resten av mitt liv. Lite för bra för att vara sant ju. Inga kostymbyxor och kavajer här inte.

 

Att sedan bara kunna ta upp sitt studentkort och blippa för att komma in i låsta dörrar (visserligen inte så många för oss studenter) gör att man känner sig rätt cool. Man kan låtsas, om så bara för en liten stund, att man faktiskt vet vad man håller på med!