Innan solen gått upp
Hua! Sitter redan på bussen in mot stan. Har sovit hos mamma och pappa inatt och lämnat Vincent sovande hemma hos dem för att åka in och vara med på en obduktion. För att slippa väcka Vincent och lämna honom på en annan avdelning så här tidigt kändes det bättre att han fick vakna upp hos sin mormor och leka med henne hela förmiddagen.
Det är därför jag släpat mig upp ur sängen vid 6 och tar bussen in som tar drygt 40 min att åka. Ganska stor skillnad mot de vanliga 9 minutrarna. Antar att det känns så galet tidigt eftersom det brukar ha hunnit ljusna i vanliga fall när jag ger mig iväg. Blir väl snart ändring på det kanske.
Som sagt så väntar obduktion idag vilket gör mig lite smått nervös. Nu är det inte demonstration för 40 studenter på utplockade organ som gäller utan istället den faktiska obduktionen vi skall få se i en smågrupp. Det är ju svårt att veta hur man kommer reagera när man inte befunnit sig i situationen tidigare. Har dumt nog skippat frullen så det blir väl säkert jag som dimper i golvet där inne i obduktionssslen. Ska vicka ordentligt på tårna och komma ihåg att andas så går det förhoppningsvis bra.