IKEA-effekten
Innan vi renoverade köket tyckte jag att det kunde vara ganska mysigt att gå på IKEA. Man fick med sig lite servetter, någon tavelram och ett nytt bäddset och så tog man en mjukglass på vägen ut. Nu däremot våndas både jag och Tom för att åka dit. Vi kan inte riktigt förstå hur vi förr kunde åka dit bara för att strosa runt utan inköpslista och måsten.
Nu åker vi dit när det är något vi verkligen, verkligen behöver (eller glömt att köpa förra gången) och vill helst av allt gå och lägga oss när vi kommer hem. Jag tror vi förbrukat vår IKEA-kvot för 4 år framåt på 4 månader. Vi är rätt trötta på IKEA (och har dessvärre även tröttnat på deras kundsevice men det kan vi ju ta en annan gång).
Igår var det dags igen. Denna gången med mål att inhandla rullgardiner till Vincents rum, underlakan till nya sängen och ett skrivbord för att äntligen få till en kontorshörna i vardagsrummet. Som alltid kom vi ju hem med mer än bara det som stod på inköpslistan. Har förstått det som att det är detta som är den fasansfulla IKEA-effekten.
Slitna söndagsshoppare försöker se pigga och fräscha ut
Bland annat så fyndade vi en bilmatta till Vincents rum för bara 79 kronor (om jag inte minns helt galet). Tom och jag har haft en liten debatt om huruvida vi skulle köpa en bilmatta eller ej. Jag tycker att de är så ruskigt fula och hade hellre velat köpa en stor rund matta som är mjuk och go att leka på men när vi hittade denna till det extremt låga priset så kunde jag inte säga nej.
Väl hemma gjorde mattan direkt succé hos vår biltokige son så det var nog inte så dumt ändå. Dessutom är den inte så stor så vi kan säkert få plats med en stor rund matta också om jag nu skulle vilja det *skrockar hemlighetsfullt och gnider händerna mot varandra*.