Det som kallas livet
God morgon höll jag på att skriva men det är det väl ändå inte riktigt fortfarande? Kan ha att göra med att jag är så otroligt trött idag av någon anledning och att jag, medan Tom och Vincent är ute i det fina vädret och gungar, sitter inne vid datorn och "jobbar". Hmm.. jag som hade trott att det var sommarlov runt hörnet har fått tänka om lite eftersom det finns något som kallas livet som också kan komma i vägen för de där latiga dagarna på en parkbänk med en glass i handen.
Vincent i väntan på frukostgröten imorse
Ikväll väntar terminens sista ungdomsråd som jag skall sitta ordförande för. Varför jag tagit på mig detta när jag haft så mycket annat undrar ni? Jadu, om jag hade kunnat svara på det. Rätt dumt av mig men jag är ju den som allt som oftast ställer upp och jag tänkte nog inte efter innan jag tackade ja. Håller därför på att skriva ut lite papper och skriva klart dagordningen. Skall läsa igenom lite handlingsplaner vi skall gå igenom och så skall jag givetvis fixa fika.
Visst fikar man antagligen i de flesta styrelser men jag tror ändå kyrkan är ett slag för sig. I kyrkan är ju kyrkfikat det elfte budordet nästan, hehe. Dessutom sitter jag samtidigt och filar på veckans inköpslista. Multitasking på hög nivå!
Är ändå rätt så stolt över mig själv. Jag klarar mycket som på förhand ser helt omöjligt ut och det ger en stor egoboost. Att jag sen inte får glömma att hålla i både hatten och byxlinningen för att det går i ett galet tempo är en annan femma. Snart får jag pusta ut lite grann. Skall strax sätta mig med en kopp te på balkongen och lapa lite sol. Det är ju helt okej det med ;)