Idag bar det av till lägenheten, förkylning till trots, för att packa ner allt från det gamla köket. Inte det bästa att göra kanske när man är hemma och är sjuk. Snörvlade, hostade och nös så jag höll på att bli galen och fick sätta mig ner hela tiden för att vila mig och hämta andan. Fick lite bannor nyss från min kära mor om att jag borde ligga vågrätt och vila och hon har ju så rätt egentligen. Bara jag som är så rackarns envis. Kommer väl aldrig bli frisk nu. Är nu i ett orimligt stort behov av en dusch (täckt med snor, svett och smuts ni vet) och orkar knappt pallra mig ur sängen. Nej jag bjuder INTE på en selfie just nu, för allas skull.

 

Vi fick i alla fall tömt det mesta av lådorna i köket och resten av lägenheten agerar numera förråd/skrotupplag. Imorgon åker Tom tillbaks för att fixa det sista och sen är det bara att börja riva ner skiten. Är lite rädd för just det här momentet, för när vi väl börjat riva finns det ju liksom ingen återvändo. Då är vi kökslösa. Dessutom har vi inte ens tittat på kakel, golv, väggfärg, lampor osv vilket ju är ganska så viktigt när man ska renovera ehhh... vilket rum som helst ungefär. Nåja, ingen panik här än så länge *firar av ett nervöst leende som får en att se lite smått galen ut*.