I år blir första gången jag firar jul utan min familj. Ja eller nu har jag ju en ny liten familj att rå om men detta år skall vi inte fira jul med Vincents mormor och morfar. Nä i år skall vi fira uppe i Stenungsund tillsammans med Toms släkt. Det känns både kul och läskigt skall jag säga.

 

För mig är julen verkligen en högtid att fira med familjen. Om det sedan är riktigt nära vänner, jobbarkompisarna eller hela tjocka släkten är väl egentligen upp till var och en. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på alla de som sitter ensamma på julafton. Så ska det inte behöva vara.

 

Nu är det absolut inte så att jag inte räknar Toms sida av släkten till min familj, de tog verkligen emot mig med öppna armar från allra första början och de ligger mig varmt om hjärtat, utan det är mer det att jag kommer sakna min andra del av familjen. Dessutom firar alla julen lite olika så det skall bli väldigt intressant att få uppleva en för mig lite annorlunda jul. Jag tycker däremot det är superviktigt att Vincent får chansen att fira med båda sidor av släkten och vill absolut inte beröva honom det. Det kommer säkert kännas lite konstigt men det är ju ett sånt ilandsproblem när man jämför med vad som händer runt om i världen idag. Är så tacksam att jag har en så stor och fin familj.

 

På juldagen åker vi dessutom till Bosared för att fira med min sida av släkten precis som vanligt så det skall nog bli bra. Får ta och skypa lite med familjen efter Kalle. Ser trots allt väldigt mycket fram emot julen. Magin man kände som liten har på något vis smugit sig på igen sen vi fick Vincent.. eller så är det bara jag som aldrig kan bli vuxen ;)