Om man hade tvillingar
I tisdags testade jag på något alldeles nytt, nämligen livet som tvillingmamma. Min kära vän Elin skulle iväg på en körlektion och då ställde jag givetvis upp som barnvakt i en timme. För att det skulle bli så smidigt som möjligt så hängde jag och kidsen i amningsrummet på kungsmässan medan hon var iväg.
Det hela gick mycket bättre än förväntat faktiskt. Bebbelinosarna satt på en filt och delade friskt på leksakerna vi skramlat ihop. Varken Isabella eller Vincent har utvecklat någon som helst känsla för mitt eller ditt utan ville allra helst leka med grejen som den andre lekte med så mamman/barnvakten/ordningsvakten/lekledaren fick jobba hårt för att försöka distrahera bebisarna från att fullkomligt brotta ner varandra. Mot slutet så gjorde jag dessutom tabben att ge Bella sin grötklämmis som hennes mamma packat ner och oooj vilket liv det blev på unge herr Nerén. Han var alldeles rosenrasande över att han inte fick den där klämmisen. Snacka om gottegris redan. Som tur var kom Elin strax där efter och vi knallade iväg till Espresso house för att mata hungriga bebisar och fika lite själva.
En stor eloge till alla er tvillingmammor där ute. Det kan inte vara lätt. Nog för att det gick bra i tisdags och det var rätt mysigt att sitta där och leka med dem men jag förstår på fullt allvar inte hur man skulle kunna ha hand om två bebisar 24 timmar om dygnet. Två trötta, hungriga, ledsna bebisar som skall matas, bytas på och läggas känns som en uppgift som borde belönas med nobelpris. Sjukt impad av de som klarar det!