Jajjemensan, jag överlevde första dagen på jobbet. Var väl nära på att bryta ihop där några gånger men klarade mig helskinnad igenom hela dagen och skall tillbaks redan imorgon faktiskt. Tyckte så synd om mina kollegor som hade ringt in en ersättare och så fick de mig som mest bara var ivägen och sinkade alla. Frågar om allt, hittar ingenting, vet inte hur rutinerna ser ut  osv.

 

Jag veeeet att det kommer bli bättre och jag veeeet att alla någon gång varit nybörjare men det hjälper ju inte mig nu ändå.  Det var bara att svälja ångesten och försöka hålla sig syllselsatt HELA tiden för då hinner man inte tänka och man känner sig "duktig" och användbar även fast man bara plockar disk eller kör tvätten till tvättstugan.

 

Kom hem helt slut i kropp och knopp och därför unnade vi oss pizza till middag. Vincent och Tom hade haft det helmysigt medan jag var borta och hade inte alls saknat mig tydligen. Jag å andra sidan saknade min lille skrutt otroligt mycket och han har fått måånga pussar ikväll kan jag lova. 

 

En timme till sängdags så skall parkera mig i soffan och slötitta på något program som verkar spännande. Ladda inför morgondagens jobbpass. Förhoppningsvis så känns det lite bättre då.