Konsten att bränna sig på en plåt
Har precis vinkat av Josefin och har redan hunnit lägga Vincent och krypa upp under en filt i soffan med en flaska ramlösa i näven inköpt från den underbara kundvagnen med billiga saker på vårt hemköp. En flaska med smak av Hallon och Björnbär för maffiga 5 kronor ;)
Josefin jobbar precis i närheten så därför kommer hon gärna förbi här lite då och då på vägen hem från jobbet. Vi åt middag ihop (ungspannkaka, mums) och sedan kalasade vi på lite äppelpaj (dubbelmums). Efter en liten stunds skepsis så släppte blygheten dessutom för Vincent och han fullkomligt älskade att busa med Josefin. SÅ kul att se sin bästa vän komma så bra överrens med ens barn. Man vill ju liksom inte att det skall krocka där precis.
Trots en urmysig stund så lyckades jag klanta till mig och bränna mig ordentligt på plåten ungsannkakan låg i. Vi pratar alltså inte om att snudda vid den med fingerspetsen utan jag tog ett ordentligt tag om plåten och lyfte den, med ett finger utanför grytlappen.
A to the J vad ont det gjorde. Inte möjligtvis direkt och inte heller när jag stod och spolade i kallt vatten men sen.. Kändes enda in till benet skall jag säga och hela handen pulserade och stack. Nu är det insmort med xylocain (vääärldens på riktigt bästa uppfinning.. EVER) och är således äntligen bedövat. Ser dock lagom festligt ut med en stor, vit blåsa på en svullen och röd fingertopp. Hur klantig får man vara egentligen?
Vi får se hur det ser ut och känns imorgon. Nu skall jag släcka ner datorn och kika klart på äntligen hemma. Ha en fortsatt trevlig kväll hörni!