Mitt barn är bäst

Ännu en dag närmare julafton. Tiden har börjat rinna på vääääldigt fort nu tycker jag och jag känner inte riktigt att jag hinner med. Jag har alltid sagt att jag tycker det är kul att Vincent blir äldre och givetvis är det fortfarande det men nu kan jag tycka att det går lite fööör fort. Han är liksom inte spädis längre utan en ganska rejäl liten bebis med en vilja av stål och en egen liten personlighet.

Nu börjar jag dessutom känna av pressen över vad Vincent kan och inte kan. Inte för att det är någon uttalad tävling eller så men man blir automatiskt orolig när någon bebis i hans ålder redan kan sitta/krypa/rulla runt osv. Jag försöker verkligen att vara så lugn jag kan. Vincent tar den tid han tar (och kan egentligen såklart precis det han ska för sin ålder) och jag får sluta att jämföra honom med andra "tidiga" barn. Ett sånt där typiskt jobbigt föräldrabeteende jag själv egentligen hatar.

Med det sagt så älskar jag verkligen att se Vincent utvecklas och lära sig nya saker. Såna småsaker som för andra är helt ointressanta men som får mammahjärtat att snyfta av stolthet. I förrgår t.ex. När vi badade så plaskade Vincent med både armar och ben vilket han inte gjort innan (då har han bara sparkat). Att han dessutom bara blir bättre och bättre på att greppa saker och stoppa dem i munnen är jättekul att se. Stolt mamma helt enkelt!

Han är så fin lille Vincent och visst går det fort!! Men njut av killen och jämför absolut inte. Det tar den tid det tar. Sam kryper inte än och kan inte ta sig till sittande själv. Men han ålar suuiper fort och sitter när man sätter honom upp😊 i vår bvc grupp är det en som krypt sen han va 5 månader och någon som hellre går men inte kan åka. Det är så olika! Och vi måste njuta av när dom faktiskt är små och inte kan ta sig fram för jaga dom lär vi få göra sen ändå 😉

Roligt att han tycker om morfars present :-)