Tvångsmatning
Finns det något mysigare än en liten sovande bebis på magen? Tror nästan inte det. Blir dessutom så varm i hjärtat av att se vår lilla son ligga så tryggt hos den andra kärleken i mitt liv och gosa :)
Nu sitter vi och väntar på lite besök från Toms familj och kusiner. Jag har t.o.m. lyckats hinna med och borsta tänderna, äta frukost och fixa till frillan vilket jag kan säga är en stoooor ovanlighet nu för tiden.
Det här med att hinna äta är speciellt svårt både tidsmässigt men även aptitmässigt. När jag var gravid hade jag en aptit som sju mammutar på ett ungefär men när jag sen ploppade ut lillkillen tappade jag aptiten rejält. Jag känner att jag behöver mat, energi, och att jag nog är hungrig men den mesta maten smakar.. ja tråkigt. Blir dessutom nöjd/mätt på vääääldigt mycket mindre portioner nu än innan.
Bra kanske kan tyckas när man har en hel del gravidkilon att gå ner, men när BVC var här på hembesök fick Tom stränga order om att se till att "mata mig" (haha) så att min mjölk inte sinar och att jag orkar med att vara mamma. Man skall ju absolut inte banta när man ammar och det är ju inte alls min mening.
Därför har det varit så rackarns bra när vi varit iväg hos exempelvis mamma och pappa och någon satt en tallrik mat framför mig med grönsaker och hela baletten bara färdig att hugga in på. Det är LYX! Får se om jag kan lyckas få till något bra att äta till middag lite senare eller om det får bli Tom som steker korv.