Vaknar upp med ett stort orosmoln över skallen. Blir nog ingen träning idag utan kommer nog sitta fast i källaren och mikroskopera olika vävnader tills ögonen blöder. Vi har första duggan imorgon som måste klaras för att få göra tentan och eftersom jag inte är hemma dagen då omduggorna kan göras stiger nervositeten ytterligare. Jag undrar om jag nånsin kommer vänja mig vid det här?