Bebisbubblan
Lilltjejen (fortfarande namnlös) är idag 10 dagar gammal och precis som jag gått och oroat mig för under graviditeten så går tiden ruskigt fort. Hon är så liten och god och man vill bara ha henne sovandes på sitt bröst i all oändlighet. Det man däremot lätt glömmer är att bebisbubbla verkligen inte är ren och skär lycka 24 timmar om dygnet. Det är kämpigt när amningen skall läras in, när man inte får sova, när kroppen ställer om efter att ha varit gravid i 9 långa månader med både avslag, ryggvärk och svullnad samt att hormonomställningen på det ibland får en att känna sig på gränsen till deprimerad, ensam och otillräcklig. Det hör liksom till och är helt normalt men pratas väldigt lite om. Med tanke på allt detta känns det ändå på ett sätt skönt att tiden går. Allt detta blir ju bättre för varje dag som går och ju större bebisen blir. Jag försöker njuta till 110% av de alldeles genomljuvliga stunderna och andas mig igenom när det känns tufft med mantrat "det varar inte för alltid".
På BVC igår och redan förbi sin födelsevikt med 100 gram
Inatt hade vi en liten tuff natt med en liten bebis som vaknade och inte kunde komma till ro. Hon fick dessutom hicka som höll både henne och mig vakna i säkert 30 min vilket gjorde att jag fick gå och vagga henne i ett desperat försök att inte väcka resten av familjen. Tillslut somnade hon och jag sittandes i en fåtölj och där sov vi tills Charlie väckte oss kl 6 och då smög vi in i sovrummet där där vi tack och lov fick ett par timmars sömn till. Vaknade av lukten av frukost som Tom hade smugit in och ställt på en bricka bredvid mig i sängen och här ligger jag nu kvar och försöker vakna till medan resten av familjen sitter och tittar på tv nere i vardagsrummet. Om 4 timmar kommer Josefin hit så då kan det ju vara bra att ha hunnit ta på sig lite kläder i alla fall 😅 Kraven är helt klart sänkta sen vi blev fem i familjen.
Vi har, som ni som följer mig på Instagram redan vet, spenderat några dagar i början på veckan i vår sommarstuga tillsammans med mina föräldrar. Vi har åkt dit ganska tidigt med alla tre barnen och det kändes så fint att få ta med sig även vår sista pusselbit dit och bara få återhämta oss en smula. Visst blir det inte riktigt lika mycket vila när man redan har två barn att ta hand om men att få serverad lagad mat varje dag och att slippa tänka på hem och hushåll samt ha fler vuxna som kan leka, trösta och underhålla har varit guld. Även min egen mormor fick träffa sitt senaste tillskott i barnbarnsbarnskaran vilket alltid är lika magiskt. Nu är vi dock som sagt hemma igen och skall ha 4 veckor till med Tom hemma innan vardagen rullar igång. Just det där med en vardag själv med tre barn är något jag försöker tänka på så lite som möjligt just nu eftersom jag inser att det kommer att bli tufft. Men.. Nu är det nog färdigpladdrat från min sida. Dags att masa sig upp ur sängen och ansluta till resten av familjen! Ha en fin helg nu hörni ❤️