Nu har Juni hunnit bli 3,5 vecka redan och sover fortfarande bort större delen av dygnet men börjar bli lite mer vaken ändå. Hon fixerar blicken korta stunder och Tom hävdar med bestämdhet att han fick ett svarsleende igår (även fast jag tänker att det nog är lite tidigt ännu). Spädistiden må vara mysig då hon är så otroligt liten och gosig men oj vad jag ändå längtar efter att hon blir mer stabil i både kroppen och i sin dygnsrytm så att man kan interagera med henne lite mer och lära känna hennes lilla personlighet. Sömnen är inte helt bra just nu med mycket knorrande mot småtimmarna som väcker mig konstant och därmed är denna mamma helt slut ungefär 90% av dygnet vilket inte gör mig till en särskilt rolig person att umgås med. 

Jag har rent kroppsligt återhämtat mig bra i kroppen efter själva förlossningen. Kände mig i princip som vanligt bara redan efter ett par veckor "där nere" och det har mest varit lite ryggont som hängt kvar efter mycket aktivitet någon dag. Magen ser fortfarande rätt gravid ut och det lär ta ett tag för den att gå tillbaka eftersom jag fortfarande har en hel del graviditetskilon kvar men allt har sin tid och jag stressar inte (det hinner/orkar jag inte med ändå😅). 

Själva sticket kändes verkligen inte alls och idag är jag lite öm i överarmen men inte mer än så. Var lite nojjig att jag skulle få mer biverkningar och det kanske kommer men än mår jag bra och det är jag såklart glad för. Jag tar dock mer än gärna några dagar med biverkningar om det innebär att jag är skyddad mot denna hemska hemska sjukdom. Tom har ont i huvudet idag och känner sig lite låg men vi hoppas att det går över snabbt. Nä nu ser vi verkligen ljuset i tunneln på detta elände! 

På BVC igår och redan förbi sin födelsevikt med 100 gram

Inatt hade vi en liten tuff natt med en liten bebis som vaknade och inte kunde komma till ro. Hon fick dessutom hicka som höll både henne och mig vakna i säkert 30 min vilket gjorde att jag fick gå och vagga henne i ett desperat försök att inte väcka resten av familjen. Tillslut somnade hon och jag sittandes i en fåtölj och där sov vi tills Charlie väckte oss kl 6 och då smög vi in i sovrummet där där vi tack och lov fick ett par timmars sömn till. Vaknade av lukten av frukost som Tom hade smugit in och ställt på en bricka bredvid mig i sängen och här ligger jag nu kvar och försöker vakna till medan resten av familjen sitter och tittar på tv nere i vardagsrummet. Om 4 timmar kommer Josefin hit så då kan det ju vara bra att ha hunnit ta på sig lite kläder i alla fall 😅 Kraven är helt klart sänkta sen vi blev fem i familjen. 

Vi har, som ni som följer mig på Instagram redan vet, spenderat några dagar i början på veckan i vår sommarstuga tillsammans med mina föräldrar. Vi har åkt dit ganska tidigt med alla tre barnen och det kändes så fint att få ta med sig även vår sista pusselbit dit och bara få återhämta oss en smula. Visst blir det inte riktigt lika mycket vila när man redan har två barn att ta hand om men att få serverad lagad mat varje dag och att slippa tänka på hem och hushåll samt ha fler vuxna som kan leka, trösta och underhålla har varit guld. Även min egen mormor fick träffa sitt senaste tillskott i barnbarnsbarnskaran vilket alltid är lika magiskt. Nu är vi dock som sagt hemma igen och skall ha 4 veckor till med Tom hemma innan vardagen rullar igång. Just det där med en vardag själv med tre barn är något jag försöker tänka på så lite som möjligt just nu eftersom jag inser att det kommer att bli tufft. Men.. Nu är det nog färdigpladdrat från min sida. Dags att masa sig upp ur sängen och ansluta till resten av familjen! Ha en fin helg nu hörni ❤️

Lillasyster (som ännu inte har något namn) föddes 15.24 den 30 juni och vägde 4075 gram till sina 51,5 cm. Vi blev kvar över natten på BB då barnläkaren hunnit gå hem när våra sex timmar på förlossningen passerat men efter en lååång natt med mycket magont och ammande för den stackars nyfödingen fick vi äntligen åka hemåt med vår tjej. Det kommer givetvis en förlossningsberättelse om ett tag! 

Nu är hon snart två dygn gammal och eftersom hon snuttade så extremt mycket redan från start har min mjölk redan runnit till till lilltjejen stora lycka (hej stenhårda vattenmeloner). Efter ett första dygn med mycket gråt verkar hon nu betydligt mer tillfreds när det kommer mjölk och hon har kunnat sova ostört längre stunder. Vi föräldrar har också fått sova aningens mer denna natten som var. Nu sitter vi bara hemma och myser och väntar på att de nyfikna storebröder skall komma hem med mina föräldrar från sommarstugan för att hälsa på nytillskottet. Skall bli så himla kul att få se hur de kommer att reagera.

Måste bara säga också att det är HELT underbart att äntligen kunna gå utan foglossningsmärtan. Det är nästan så jag börjar gråta bara för att jag är så glad. Visst är jag öm i underlivet och ryggen är så otroligt svag men jag känner mig äntligen fri och vet att kroppen kommer att stärkas upp med tiden igen. Magiskt!