Nu har Juni hunnit bli 3,5 vecka redan och sover fortfarande bort större delen av dygnet men börjar bli lite mer vaken ändå. Hon fixerar blicken korta stunder och Tom hävdar med bestämdhet att han fick ett svarsleende igår (även fast jag tänker att det nog är lite tidigt ännu). Spädistiden må vara mysig då hon är så otroligt liten och gosig men oj vad jag ändå längtar efter att hon blir mer stabil i både kroppen och i sin dygnsrytm så att man kan interagera med henne lite mer och lära känna hennes lilla personlighet. Sömnen är inte helt bra just nu med mycket knorrande mot småtimmarna som väcker mig konstant och därmed är denna mamma helt slut ungefär 90% av dygnet vilket inte gör mig till en särskilt rolig person att umgås med. 

Jag har rent kroppsligt återhämtat mig bra i kroppen efter själva förlossningen. Kände mig i princip som vanligt bara redan efter ett par veckor "där nere" och det har mest varit lite ryggont som hängt kvar efter mycket aktivitet någon dag. Magen ser fortfarande rätt gravid ut och det lär ta ett tag för den att gå tillbaka eftersom jag fortfarande har en hel del graviditetskilon kvar men allt har sin tid och jag stressar inte (det hinner/orkar jag inte med ändå😅).